Visar inlägg med etikett Biografi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Biografi. Visa alla inlägg

lördag 24 november 2018

"Bokklubben vid livets slut" av Will Schwalbe

Författare: Will Schwalbe
Titel: Bokklubben vid livets slut
Genre: Biografi
Antal sidor: 297
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The end of your life book club
Översättare: Charlotte Hjukström
Serie: Walter Gröhn 3
Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 november 2018




Första meningen: Vi älskade mockadrycken i väntrummet på Memorial Sloan-Ketterings öppenvårdsmottagning.

Baksidetext
"Vad är det du läser?" Det är frågan Will ställer till sin mamma, Mary Anne, när de sitter i väntrummet på cancermottagningen. Det är november 2007, kort efter att hon diagnosticerats med långt framskriden cancer.

Detta är den sanna historien om en son och hans mamma, och om den bokklubb som under hennes sista tid i livet för dem närmare varandra. I takt med att sjukdomen sprider sig läggs bok efter bok till läslistan, och i de personliga samtalen kring böckerna får Will och Mary Anne en möjlighet att återupptäcka sina liv och lära känna varandra på ett nytt sätt. I bokklubbens sfär är de inte längre den sjuka och den friska, utan en mamma och en son som tillsammans upptäcker nya världar.

Min kommentar
Den här boken fick jag som en överraskning från förlaget sommaren 2013. Även om den lockade till läsning redan då så kände jag att den låg lite för nära min egen verklighet för tillfället. Min pappa dog bara ett halvår innan boken dök upp och det kändes lite väl tungt att ge sig på en bok med det här temat. Och så blev den stående där. Tills nu.

Jag hade inte kommit speciellt långt när jag blev förvånad och faktiskt lite chockad när jag insåg att jag var irriterad på den här familjens förträfflighet. Alla är så belästa, så duktiga, så filantropiska. Visst, det hör till det amerikanska att slå sig själv för bröstet, men det finns ingen anledning att rapa upp fina titlar och namn på kändisar. För mig blir det för mycket av "se på oss, vi är så fantastiska och hanterar det här föredömligt". Jag gillar det inte.

En bidragande orsak till att jag inte gillar är förmodligen att jag inte tycker om mamman. Hon framställs inte som speciellt sympatisk. Hon är fördömande mot andra människor som inte är familj eller flyktingar, speciellt om de inte tycker som hon. Hon är despotisk, styr familjen med järnhand och är mer än en aning självgod. Dessutom har hon egenheten att hon alltid läser slutet i en bok först, för att vara säker på att den är värd att läsa.

Boken är otroligt rörigt skriven och jag kan inte hitta tidslinjen. Något börjar berättas, som händer nu, plötsligt görs en avvikare och i den avvikaren kan det i sin tur komma avvikare. Jag blir helt yr. Speciellt mycket bokdiskussioner blir det inte utrymme för i all name-dropping och slå på sin egen trumma, de är synnerligen grunda och korta. Och kanske för att följa sin mors exempel så berättar författaren gärna hur böckerna slutar.

Nej, boken är inte värdelös, det finns en del funderingar som jag kan relatera till, exempelvis beskrivningen av e-böcker som går ut på att e-böcker bara är själ, de har ingen kropp, konsistens eller vikt. Man kan inte känna på dem. Precis så är det. Och så gläder det mig att dessa fina, belästa människor gillade Stieg Larsson. För mig är detta lite för opersonligt skrivet och jag blir inte så berörd som jag hade hoppats på, men så fort det slutar handla om mammans rättfärdighet och i stället går in på vad Will känner så bränner det till. Det är tack vare de stunderna som boken ändå får en trea i betyg.

Boktipsets estimerade betyg var 3,1 och genomsnittet 3,0 (beräknat på 91 betyg).
Goodreads hade den 3,81 i genomsnitt (beräknat på 43 523 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Bokklubben vid livets slut: C.R.M. Nilsson, Bokstunder och Bam tycker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

lördag 14 mars 2015

"Robin Williams - När skratten har tystnat" av Emily Herbert

Genre: Biografi
Antal sidor: 286
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Robin Williams - When the Laughter Stops
Översättare: Jimmy Hofsö
Serie: -
Förlag: Bookmark förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 20 februari 2015





Baksidetext
Robin Williams (1951-2014) var skådespelaren vars osvikliga timing, sprudlande energi och makalösa improvisationsförmåga gick rakt in i hjärtat på stora och små över hela världen.

Att någon som spred så mycket glädje kunde ta sitt eget liv framstår som ett mysterium, men i boken beskrivs vad som gömde sig bakom den glittrande blicken. Det är en gripande berättelse om depression, alkoholism och tablettmissbruk rester av en problematisk barndom.

Robin Williams: När skratten har tystnat är både en inträngande biografi och en hyllning till en av vår tids absolut största skådespelartalanger. Med lika delar värme och välgrundad fakta beskrivs Robin Williams genialitet och livsgärning på humorscenen och vita duken.

Min kommentar
Robin Williams är en av mina favoritskådisar och jag har med glädje följt honom sedan Mork & Mindy, som började visas på svensk TV 1980. Jag brukar inte ge mig på biografier, men eftersom jag alltid haft en speciell relation till Robin Williams så ville jag verkligen läsa denna.

Första kapitlet består av en samling tweets av andra kändisar om vad de tycker om att Robin Williams är död. Redan här började jag få onda aningar och kollade upp lite vad författaren Emily Herbert skrivit innan. Hon (enligt Bookmark och Wikipedia är det en pseudonym för en framgångsrik brittisk journalist, Virginia Blackburn) verkar fullkomligt spotta ur sig "biografier" över berömdheter.

Tyvärr fortsätter boken i samma stil. Den innehåller i stort sett bara mängder av citat från olika tidnings- och TV-intervjuer samt synopsis och genomgång av alla filmer Robin Williams varit med i. Mork & Mindy gås igenom avsnitt för avsnitt, tack och lov bara första säsongen. En hel del rykten och antaganden finns också med. Tillsammans med massor av generaliseringar, upprepningar och lite amatörpsykologi. Den är osammanhängande och dåligt skriven, ett hafsverk helt enkelt. Det känns lite som att Emily Herbert dammsugit Internet på åsikter och helt ärligt så skulle detta kunna ha varit något som jag själv skrivit ihop. På gymnasiet. Allt som står här kan man själv googla fram.

Den här boken innehåller ingen känsla, ingen värme, den är bara en ytlig och kall genomgång över vad andra tyckte om Robin Williams. Det här var inte alls den bok jag ville läsa om en av världens största komiker. Nu väntar jag på en riktig biografi om hans liv. Den som han förtjänar.

O Captain! My Captain! Nano nano. Over and out.

Boktipset hade inget estimerat betyg eftersom inga betyg var satta.
Goodreads hade den 2,81 i genomsnitt (beräknat på 52 betyg).
Jag ger den 1,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Robin Williams - När skratten har tystnat: Boklysten, DAST och Bokbunden.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

onsdag 2 oktober 2013

"Det du inte såg" av Patrik Sjöberg & Markus Lutteman

Genre: Biografi
Antal sidor: 402
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 september 2013





Första meningen: Det var en kraftansträngning bara att ta sig upp i sittande ställning och få benen över sängkanten.

Baksidetext
Patrik Sjöberg är en av Sveriges mest kända och framgångsrika idrottsmän genom tiderna. Men bakom den hårda fasaden vilar ett mörker. Först nu är Patrik redo att dela med sig.

1987 hoppade höjdhopparen Patrik Sjöberg 2,42 på DN-galan i Stockholm. Detta gjorde honom till innehavare av världsrekordet i höjdhopp. Fortfarande är Sjöberg världens näst bäste höjdhoppare genom tiderna, endast slagen av Javier Sotomayor.

Men vem är egentligen Patrik Sjöberg? Många av oss minns en överlägsen idrottsman, kaxigt rökande en cigarett mellan hoppen. En man vi, då och nu, känner som bufflig, frispråkig och rakt på sak. En idrottsvärldens rockstjärna. Men hur kom han dit?

I denna nya memoar berättar Patrik Sjöberg för första gången sin historia, ärligt, rakt och öppenhjärtigt. Och det visar sig att den innehåller mer än vad någon av oss kunnat ana.

Min kommentar
Det är lika bra att göra det klart med en gång: Jag har alltid gillat Patrik Sjöberg. Ibland har han visserligen betett sig underligt, men vem har inte det? Jag beundrar alla som går sin egen väg och står för det de gör, utan ursäkter och bortförklaringar. Mycket kan man nog säga om Patrik Sjöberg, men det har han alltid gjort i alla fall.

Det gör ont i hjärtat på mig när jag läser om uppväxten, de olika, mer eller mindre kriminella, männen och pappans likgiltighet. Egentligen var det inte alls konstigt att Patrik Sjöberg fastnade i Viljo Nousiainens nät. Där fanns ju plötsligt en vuxen som såg honom och brydde sig. Jag har inga fler kommentarer om vad Viljo gjorde än att han uppenbarligen var ett svin. Och en fantastisk friidrottstränare. I vilket fall tycker jag helt ärligt att det är lite märkligt att Patrik Sjöberg växte upp och blev en människa trots allt. Det krävs ett starkt psyke för det. I mångt och mycket så tycker jag faktiskt att det finns vissa likheter mellan Patrik Sjöberg och Zlatan Ibrahimovic. Det får mig att börja fundera på om de här egenskaperna helt enkelt krävs för att bli en så stor idrottsman.

Det vimlar av härliga anekdoter från friidrottsvärlden och från Patriks liv. Vissa saker minns jag väldigt tydligt när de hände, som när han inte ställde upp i ett inomhus-VM för att Frölunda spelade en viktig match då. Vilket liv det blev av det. För mig som är i stort sett jämngammal med Patrik och växte upp strax utanför Göteborg så finns det mängder av tidsmarkörer. Det gillar jag.

Det gör mig upprörd när jag läser om att han ibland trott sig stå över lagen och jag blir lika upprörd när myndigheter eller organisationer utövar maktmissbruk. Jag blir skogstokig när Jantelagen gör sig påmind. Man ska visst tro att man är något.

Det enda som egentligen stör mig i boken är hoppandet (no pun intended) , i tiden, som gör det väldigt svårt för mig att hålla koll på var jag befinner mig i historien. Det händer liksom inte kronologiskt och det tycker jag är lite jobbigt.

Jag lyssnade också på ljudboken när det inte var lämpligt att sitta med näsan i en bok och jag kan ärligt inte tänka mig en bättre uppläsare än Jakob Eklund för den här boken. Jag riktigt hör Patrik Sjöberg genom honom.

Jag önskar Patrik Sjöberg lycka till med allt han företar sig i framtiden. Och en sak till... 2.42 är alltid högre än 2.40.

Boktipsets estimerade betyg var 3.5. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Det du inte såg: Bokbrus, En bok om dagen och Snowflakes in rain.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

onsdag 26 december 2012

"Jag är Zlatan Ibrahimovic" av Zlatan Ibrahimovic & David Lagercrantz

Genre: Biografi
Antal sidor: (432)
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bonnier
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Ljudbok
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Källa: Bokhylla
Utläst: 10 december 2012

Första meningen: Pep Guardiola, tränaren i Barcelona, med sina grå kostymer och grubblande miner, kom fram till mig och såg besvärad ut.

Baksidetext
"Varför kom hon inte? Tyckte hon inte om mig längre? Det gick en minut, två, tre, tio minuter, och till slut pallade jag inte längre. Det var värsta förnedringen. Hon har säkert blåst mig, tänkte jag. Vem skulle vilja ha en date med mig? Och så drog jag därifrån. Jag skiter väl i henne, typ. Jag ska ändå bli fotbollstjärna. Men alltså, det var dummaste grejen. Tjejens buss hade bara varit lite försenad. Det var chaffisen som velat ta en cigg eller nåt, och hon kom dit precis efteråt och blev lika ledsen som jag. "

I Jag är Zlatan Ibrahimovic ger han en helt ny och skakande bild av uppväxten i Rosengård. Med sina egna ord berättar han om papporna från den fina sidan av stan som försöker få honom utslängd från Malmö FF. Han berättar om kampen och striderna i Ajax, om köpet till Juventus, succén i Italien och spelskandalen som höll på att förstöra hans karriär. Han berättar om Inter och segrarna, om Mourinho, målen och de stora stjärnorna. Han berättar om Helena, barnen och om livet bakom strålkastarljuset. För första gången avslöjar han precis vad som hände med Pep Guardiola i Barcelona. I Zlatans egen självbiografi får vi det rafflande spelet bakom klubbytena. Vi får en insyn i den absoluta toppfotbollen vi aldrig fått förut.

För första gången får vi hela sanningen om Zlatan Ibrahimovic.

Min kommentar
Jag är ingen fotbollsfantast, men inte heller totalt ointresserad. Mitt intresse ligger på nivån att jag tittar på EM, VM och OS. Inget annat. Jag kan villigt erkänna att jag inte alls gillade Zlatan i början. Han verkade vara på tok för kaxig och självcentrerad, om man skulle döma efter allt han sa och det som skrevs om honom. Men naturligtvis kan jag inte låta bli att vara intresserad av killen som började som en fattig liten kille i Rosengård och nu är en av världens bästa fotbollsspelare. Vilken resa!

Den här ljudboken har stått hemma i ungefär ett år och nu fick jag äntligen tillfälle att lyssna på den. Jag har väldigt svårt för ljudböcker och kan inte alls behålla fokus när bara öronen är sysselsatta, därför blev jag glad när jag upptäckte att det funkade att lyssna på jobbet. Och jag måste säga att Jonas Malmsjö gör ett jättejobb som uppläsare, även för en ovan lyssnare och trots att han uttalar en del skånska orter fel. Ett annat problem jag hade var att jag hade väldigt svårt för alla namn när jag bara hörde dem, jag fick ingen ordbild och många namn kändes väldigt lika. Och efter ett tag fick jag nästan skavsår i öronen av alla upprepningar (det var bara det, helt sjukt, tro mig, uppriktigt sagt, absolut), men faktum är ju att det är precis det som är Zlatan, det är så han pratar. För mig hade nog boken tappat ordentligt i trovärdighet om den varit skriven på något annat sätt. Jag hörde Zlatan hela tiden.

Början var strålande och ibland visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta när jag lyssnade på hur den lille, osäkre Zlatan växte upp. Ett tag i mitten blev det lite segt, när han mest påminde om en bortskämd barnrumpa som tyckte att allt var alla andras fel. Men när slutorden kom så började jag fundera på om det verkligen var så bra att lyssna på detta på jobbet, eftersom jag blev alldeles tårögd.

Då kommer vi till det svåra: Hur betygsätter man en biografi? "Ditt liv suger, du får en etta", eller "vilket fantastiskt liv, du får en femma"? Boken berörde mig på djupet och som jag nämnt, jag hörde Zlatan hela tiden. Det här är en bok som jag rekommenderar till alla som är intresserade av en fantastisk resa, oberoende om man gillar fotboll eller ej.

Boktipsets estimerade betyg var 3.2. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Jag är Zlatan Ibrahimovic: Malin the writer, Flygarens bokblogg och Bokgalleriet.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

tisdag 24 juli 2012

"Den oskyldige mannen" av John Grisham

Genre: Biografi
Antal sidor: 359
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Innocent Man
Översättare: Lennart Olofsson
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (första) 2006 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 14 juli 2012





Första meningen: De böljande höjderna i sydöstra Oklahoma sträcker sig från Norman och fortsätter in i Arkansas, och de uppvisar inte många spår av de enorma mängder råolja som en gång fanns under dem.

Baksidetext
Ron Williamson, basebollspelare från Oklahoma, draftades 1971 till en högre serie och lämnade sin hemstad för att förverkliga sina drömmar om en storslagen karriär. Sex år senare var han tillbaka utan hopp och med dåliga vanor - alkohol, droger och med ett rykte om sig att vara en notorisk kvinnojägare.

1982 blev en 21-årig nattklubbsservitris vid namn Debra Sue Carter brutalt våldtagen och mördad. Fem år senare, utan konkreta bevis och ovetenskaplig kriminalteknisk undersökning, döms Ron Williamson och hans vän Dennis Fritz för mord. Dödscellen väntar för de två oskyldiga.

Min kommentar
Det här är alltså en sann historia om en man som döms till döden för ett brott han inte begått. Bara det gör att blodtrycket höjs avsevärt. Och när man sedan läser om hur allt gått till, om polisens inkompetens och lathet, ja hela rättsväsendets oförmåga att fungera på ett tillfredsställande och rättvist sätt, då blir man bara rent ut sagt förbannad.

Här kan man se resultatet av människors brist på kritiskt tänkande och hur det kan gå om man blint litar på "experter" och överhögheten. Det hela börjar med att polisen bestämmer sig för vem som är mördare och sedan fabricerar man helt enkelt bevis och vittnen som stöder valet. När man dessutom betänker att vittnena är fällda brottslingar som hört och sett saker i fängelset då kan man på allvar börja fundera på rättssäkerhet. Speciellt som dessa vittnen sedan själva får sänkt straff. Ja, så där håller det på och när man tror att det inte kan bli värre, då blir det det. Här landar valet dessutom på en psykiskt sjuk man, som bara blir sjukare och sjukare av fängelsevistelsen (han ska ju ändå dö, varför lägga resurser på honom?).

Nu hände allt detta, mestadels, på 80-talet, innan det fanns något som hette DNA-bevis. På 90-talet började det här med DNA användas. men inte ens det räcker för de utredande poliserna. De visste ju vem som gjort det, tyvärr sa alla bevis något annat, men det är ju inte så viktigt. För egen del tycker jag nog att om så bara en enda människa sitter oskyldigt dömd, så är det en för mycket. Grejen är ju att för varje oskyldig som är fängslad så springer det en skyldig ute bland oss andra.

Grisham berättar Rons historia på ett väldigt krasst sätt och utan känsloyttringar. Det gör det hela ännu värre. Jag blir hela tiden matad med otäcka fakta och får följa Rons släktingar i deras förtvivlan och desperation. Speciellt den ena systern tar på sig i stort sett allt som har med Ron att göra och hon går nästan under hon också. Inte bara den oskyldige drabbas ju, utan även hela dennes släkt och vänner får ju en rejäl dos. Det enda jag möjligtvis skulle kunna klaga på är att Grisham ibland verkade vilja få med allt som har med oskyldigt dömda att göra. Det tas upp massor av olika fall, som egentligen är ovidkommande för just den här historien. Ibland blir det lite hoppigt och rörigt på grund av det.

Om jag någon gång eventuellt skulle ha varit för dödsstraff i någon form, så skulle jag ha ändrat mig nu.

Boktipsets estimerade betyg var 3.3. Jag ger den 3.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Den oskyldige mannen: Bokhyllan, Bokgalleriet och Lilith.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.