"Inkräktare" av Tana French

Författare: Tana French
Titel: Inkräktare
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 572
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The trespasser
Översättare: Christian Ekvall
Serie: Dublin Murder Squad 6
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 november 2021




Första meningen: Mamma berättade alltid historier för mig om pappa.

Baksidetext
Det ser ut som ett typiskt partnermord. Ett bord dukat för två. En ung kvinna i festklänning, med skallen spräckt mot gaskaminen. En förutsägbar variant av en gammal historia, den sortens fall som man ger till dem som befinner sig längst ner i hackordningen på mordroteln.

När mordet på Aislinn Murray landar på Antoinette Conways och Stephen Morans bord på Dublins mordrotel ser det först ut att bli lätt att lösa. Aislinns pojkvän ljuger uppenbarligen i förhören. Men Antoinette är övertygad om att något inte stämmer, och att hon har sett Aislinn någonstans förut. Kanske är det här fallet som hon har väntat på. Fallet som ska bli avgörande för hennes karriär. Som den enda kvinnan och den enda icke-vita utredaren på mordroteln tvingas hon ständigt kämpa mot fördomar och jargong, och mot känslan av att alla bara väntar på att hon ska misslyckas. Samtidigt som Antoinette blir allt mer säker på att någon saboterar utredningen dyker en mystisk man upp utanför hennes hus. Är hon bara paranoid eller är det någon som förföljer henne?

Min kommentar
Jag har ju sagt det tidigare, men jag säger det igen: Jag är så glad att jag, egentligen mot bättre vetande, fortsatte läsa den här serien efter att jag hade blivit besviken på den första delen. Inkräktare är sjätte boken. För ovanlighetens skull så stämmer det där med fristående delar, även om huvudpersonen i denna förekom även i den förra, men fallen har inget med varandra att göra.

Det har tagit mig några böcker, men med denna så kan jag se ett tydligt tema. Jag tyckte först att det påminde väldigt mycket om det i Otrygg hamn. Sedan slog det mig att det påminner om temat i alla böckerna. Egentligen handlar det inte så mycket om själva brottet, som brukar vara en ganska enkel intrig trots allt, utan mer om den utredande polisens kamp mot sina demoner.

I En hemlig plats dök Antoinette Conway upp för första gången och som jag gillade henne där. Här har hennes paranoia nått nya nivåer. Det är oerhört svårt att tycka om en så taggig person, som hela tiden har samtliga taggar utåt. Hon tror att hela jorden roterar kring henne (och hur alla avskyr henne och vill ha bort henne från mordroteln). Allt som händer, allt alla gör är för att skada henne. Hon stöter bort alla som försöker närma sig, som att hon inte tror att hon är värd att tycka om. Just den biten kan man nog härleda till hennes uppväxt. Paranoian får nog skyllas på sömnbrist, som ju kan orsaka psykoser. Det är sannerligen inte lätt att misstro alla. Hennes kollega Moran, som också var med i förra boken och även en tidigare, är så mycket lättare att tycka om.

För mig blir det här lite som att frossa i en utredning, det är på riktigt liksom. Jag älskar hur förhören beskrivs, hur de tänker och kommunicerar. Ordlöst. Man är verkligen med i utredningen, typ vartenda ord av den. Här finns inget av det som jag kallar för fusk, att läsaren undanhålls information. Kanske är det därför som jag tyckte att det var självklart vem. Eller så var det för att jag inte var förblindad av konspirationsteorier och upptagen med att gissa vem av kollegorna som eventuellt gjorde vad för att jävlas med mig. Varför var däremot inte så solklart, men det klarnar mot slutet.

Layouten i den här boken är inte den bästa. Det är tätskrivet, med mycket långa kapitel och i stort sett ingen styckeindelning alls. Det gör att det blir tungt att läsa. Ofta får jag bryta mitt i texten och ja, jag vet, det är förmodligen fjantigt, men det stör mig oerhört mycket.

Inkräktare är en spännande bok, om man gillar utredningar, med en riktigt deprimerande och lite läskig historia. Den är på tok för lång, men underligt nog så funkar det ändå.

På Goodreads hade den 3,97 i genomsnitt (beräknat på 74 446 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Inkräktare: Just nu - just här, Kulturnästet och Fantastiska berättelser.

"En hemlig plats" av Tana French

Författare: Tana French
Titel: En hemlig plats
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 568
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The secret place
Översättare: Klara Lindell
Serie: Dublin Murder Squad 5
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 oktober 2017




Första meningen: Det är en låt som går på radio hela tiden, men Holly lyckas aldrig uppfatta mer än brottstycken av den.

Baksidetext
Fotot visar en leende tonårskille. Över hans blå t-shirt har någon omsorgsfullt klistrat fast utklippta bokstäver: Jag vet vem som dödade honom.

Det har gått ett år sedan Christopher Harper hittades ihjälslagen på den välklippta gräsmattan innanför murarna på flickinternatet St Kilda's. Chris var sexton år och elev på pojkskolan i närheten. Nu dyker en av tjejerna på St Kilda's, Holly Mackey, upp på polisstationen med ett foto på Chris i handen. Holly säger att hon hittat bilden på internatskolans anslagstavla, där eleverna sätter upp lappar med sina hemligheter. Hennes historia ger nytt liv åt fallet och kriminalaren Stephen Moran ser sin chans att äntligen klättra i graderna. Men för att lyckas måste han samarbeta med Antoinette Conway: kantig, illa omtyckt och utstött bland de manliga kollegorna på mordroteln. Och han måste tränga sig in i den slutna och laddade världen på internatet.

Min kommentar
Det är lite lustigt med Tana French. Jag var beredd att ge upp henne efter att jag hade läst den första delen i den här serien. Andra bokbloggare övertygade mig om att ge henne en andra chans. Efter att nu ha läst ut femte delen så är jag väldigt glad för att jag lät mig påverkas.

I nästan hela boken befinner vi oss på en internatskola, vilket jag har förstått är en riktigt populär miljö för somliga. Jag har inga egentliga preferenser i det här fallet. Trots sina nästan 600 sidor så utspelar sig allt på en enda dag. Eller nja, halva boken handlar om "då", allt som ledde fram till mordet, som utreds i den andra halvan.

En av eleverna på internatskolan har vi träffat på i en tidigare bok, det är ingen mindre än Frank Mackeys dotter Holly. Hon och hennes tre rumskamrater och ytterligare fyra tjejer är huvudpersoner. De är runt 16 år allihop och deras röster är väldigt annorlunda. Det är mycket "OMG" och liknande, vilket i mina öron gör dem väldigt trovärdiga. Jag kan riktigt höra dem inuti i mitt huvud.

Den ena av de utredande poliserna, Stephen Moran, är jag helt säker på att jag har träffat tidigare, den andra Antoinette Conway är helt ny. Conway är helt klart en ny favorit. Hon är bufflig, skarp och gör som hon själv vill. Förmodligen skulle hon allvarligt skada den som kallar henne för Antoinette. Henne vill jag läsa mer om.

Detta är en väldigt tragisk berättelse om vänskap, om att höra till och vad man kan vara beredd att göra för att vara en del av något. Tempot är långsamt och det är ingen actionspänning alls. Däremot är det en hel del psykologisk spänning. Texten fullkomligt vibrerar. Jag är helt trollbunden. Ända tills det plötsligt dyker upp något som ju måste vara magi. Vad hände där, liksom? Det blev bara fjantigt alltihop. Tack och lov så är det bara korta stycken, men jag tappade lite intresset där. Tyvärr så är boken på tok för lång. Efter runt 400 sidor blir jag lite less och uttråkad och vill komma vidare, men det stampas lite på samma fläck efter det.

Läsningen hjälps inte av att kapitlen är evighetslånga och i stort sett helt utan lämpliga ställen att pausa på. Det gör att jag många gånger måste sluta läsa innan jag egentligen vill. Att sluta mitt i texten är inte ett alternativ. Vägen till upplösningen är klurig, eller det är i alla fall många villospår och det gäller att inte tappa fokus. Lite irritationsmoment finns ju, naturligtvis. Frank Mackey, som dyker upp, gör mig nästan vansinnig när han kallar sin 16-åriga dotter för stumpan och talgoxen. Dessutom blir det väldigt mycket "jag sa", "hon sa" och så vidare. Det blev så mycket att jag faktiskt störde mig på det.

För övrigt så håller jag inte alls med Sunday Times blurb om att detta ska vara minst lika bra som Donna Tartts Den hemliga historien. En hemlig plats är väldigt mycket bättre. Den bästa av French, i mitt tycke.

Detta var den sista boken i den här serien som jag hade stående hemma och, vad det verkar, den sista som har släppts på svenska. Jag hoppas verkligen att nästa del, The Trespasser, översätts också. Den handlar nämligen om min nya favorit, Antoinette Conway.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 56 betyg).
På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 5 007 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En hemlig plats: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser och Lion's Library.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Otrygg hamn" av Tana French

Författare: Tana French
Titel: Otrygg hamn
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 543
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Broken harbour
Översättare: Peter Samuelsson
Serie: Dublin Murder Squad 4
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 augusti 2017




Första meningen: En sak ska ni ha klar för er: jag var perfekt för det här fallet.

Baksidetext
Kriminalinspektör Michael Kennedy, "Scorcher", kallas tillsammans med sin partner, gröngölingen Richie, till det spöklika och halvt övergivna villaomårdet Broken Harbour vid kusten utanför Dublin. En far och hans två barn har brutalt mördats, medan hustrun förts medvetslös och svårt skadad till sjukhus. Lösningen som Scorcher - mordrotelns stjärna - först tycker verkar enkel, med en familjefar som har förlorat allt i krisen och ser ut att ha försökt ta sitt eget och sin familjs liv, kompliceras snabbt. Inget känns rätt i familjen Spains dyrt inredda hus och spåren pekar åt flera håll.

Samtidigt slåss Scorcher med sina egna demoner. Hans syster Dina plågas av mental ohälsa och fallet väcker farliga minnen till liv av en familjetragedi från Broken Harbour där de tillbringade sin barndoms somrar - före byggboomen, då det var ett semesterparadis. De noga kontrollerade gränserna i hans liv börjar vittra sönder, och sammanblandningen av familje- och arbetsliv riskerar att bli ohanterlig.

Min kommentar
Efter att ha övertygats av andra bokbloggare som hyllat Tana French ordentligt så har jag fortsatt läsa den här löst sammanhållna serien. Trots att jag egentligen aldrig har blivit riktigt övertygad om dess storhet. Detta är fjärde boken jag läser.

Det som jag egentligen gillar mest med de här böckerna är miljön. Speciellt nu när jag själv har varit på Irland och i alla fall kan relatera lite till både folk och miljö. Jag brukar ha ont av för detaljerade beskrivningar, men här ligger de på en bra nivå. Det är åtminstone den slutsats jag drar eftersom det inte är något jag reagerar över.

I Otrygg hamn är det Mick Kennedy som är i fokus och honom träffade vi i Brottsplats: Faithful Place. Åtminstone lite kort. Han är något så ovanligt som en hederlig polis. Inte heller har han några som helst drogproblem. Relationer, däremot, är han kanske inte så bra på, men han verkar ha gett upp den delen av livet. Förutom den till sina systrar. Och jag måste erkänna att jag inte alls förstår vad tråden med systern Dina gör i den här historien. Förutom att lägga extra börda på Micks axlar så gör den varken till eller ifrån.

Den jag tycker bäst om här är nog den gröna kollegan Richie (som Mick är lite mentor för), i alla fall till att börja med. Jag får en härlig känsla av Micks och Richies samarbete. Här finns helt obetalbara kommentarer och det lättar upp i dysterheten när man kan skratta åt eländet.

Det är en förfärlig massa utredning och förhör, gillar man inte det så ska man nog inte läsa denna. Själv tycker jag att det psykologiska spelet är riktigt intressant. Efter drygt hälften är jag säker på vad som hade hänt, medan Micks teorier blir mer och mer fantastiska. Och han byter dem lika lätt som han byter skjorta.

Stämningen är rejält ödesmättad och det är en tragisk historia som vecklar ut sig. Tana French kan det där med att beskriva hopplöshet och desperation. Yta är det viktigaste av allt, i stället för att be om hjälp så försöker man desperat upprätthålla fasaden. Här är nog samhället en stor bov i dramat, så som det stämplar alla som inte jobbar som odugliga/lata/parasiter... och så vidare. Skammen är för stor helt enkelt.

Tempot är väldigt långsamt, så långsamt att det ibland faktiskt blir lite långrandigt. Det hjälper inte heller att kapitlen är evighetslånga och mot slutet, när tempot borde dras upp lite, så blir kapitlen ännu längre. För att göra det än värre så finns det knappt några nya stycken att pausa vid heller. Tyvärr är boken dessutom på tok för lång för sitt eget bästa.

Detta var en väldigt jobbig bok att läsa, rent psykiskt, och det finns mycket jag funderar över. Slutet känner jag mig tudelad till och jag vet inte om det som hände var rätt eller fel. Allt är inte så enkelt som svart eller vitt och den här boken rör sig väldigt mycket i gråzonen.

Nu undrar jag bara vem som är huvudperson i nästa bok, som ska läsas snart. Jag hade hoppats på Richie, men det verkar ju inte speciellt troligt. Och jo, förresten, jag hade fel om vad som hade hänt.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 3,1 (beräknat på 86 betyg).
På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 50 355 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Otrygg hamn: Johannas deckarhörna, hyllan och Bokhyllan i pepparkakshuset.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Brottsplats: Faithful place" av Tana French

Författare: Tana French
Titel: Brottsplats: Faithful Place
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 440
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Faithful Place
Översättare: Peter Samuelsson
Serie: Dublin Murder Squad 3
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juli 2016




Första meningen: Under ett liv är det bara några få ögonblick som är avgörande.

Baksidetext
Faithful Place är Frank Mackeys barndomskvarter i Dublin, platsen han flydde från för tjugo år sedan. Ytterst tveksamt har han nu återvänt. Hans syster har ringt och bett honom komma. Hon har hittat något från den unga kvinnan han en gång älskade. Hans ungdomskärlek som svek. Nu försöker Frank ta reda på vad som verkligen hände den där dagen som han har gjort allt för att glömma. Dagen som för alltid ändrade hans liv.

Min kommentar
När den länge efterlängtade resan till Irland äntligen skulle bli av funderade jag länge på vilken bok jag skulle ta med mig. Valet föll till slut på den här, som utspelar sig i de fattiga kvarteren i Dublin. Detta är den tredje jag läser av Tana French och jag har väl lite blandade känslor för de två tidigare.

I Brottsplats: Faithful place är Frank Mackey huvudperson. Jag vet att han var en bifigur i Okänt offer, men jag minns honom inte alls. Egentligen är det nog lite synd att jag låter så lång tid gå mellan böcker så att jag glömmer allt utom det stora, generella. Frank Mackey är ingen sympatisk person, jag har lite svårt för honom och hade definitivt dragit öronen åt mig om jag hade träffat en sådan man. Det som räddar honom är några försonande drag och hans relation till dottern Holly. Faktum är att den enda karaktär som jag gillar rakt av är Holly, en väldigt smart nioåring. Därmed inte sagt att jag inte bryr mig om hur det går för de andra. Trots att de alla har sina egenheter och dåliga sidor så berör de.

Det måste vara en av Tana Frenchs starka sidor, att skapa trovärdiga karaktärer och relationer. Även om jag inte alls kan relatera till dysfunktionella familjer, fattigdom (och då menar jag riktig fattigdom, inte den som betyder att man inte kan åka på semester två gånger om året) och polishat så ifrågasätter jag inte någonting. Jag har svårt att förstå hatet mellan syskonen och föräldrarna, från början fattar jag inte alls varför somliga avskyr varandra. Jag får veta anledningen senare, men jag förstår det ändå inte. Däremot tror jag på det. Generellt sett så har jag svårt för människor som kräver att man ska vara tacksam för deras "uppoffringar" som man inte ens har bett om. Syskonens uppväxtmiljö är inte direkt optimal, ingen av dem hade en bra uppväxt och det är svårt att inte bli berörd.

Boken tog ändå inte riktigt tag i mig, trots alla starka känslor och ett delikat dilemma. Jag lider med Frank som måste fatta ett omöjligt beslut, men det är något som saknas. Kanske är det spänningen. Det här är nämligen lika mycket ett familjedrama som en deckare och faktum är att det inte någon gång är speciellt spännande. Ångestladdat ja, men spännande, nej.

Det var ganska speciellt att läsa om platser där jag precis varit och faktiskt blev det till och med ett besök i området Liberties där boken utspelar sig. Det blir en extra krydda på något sätt, men det räckte ändå inte riktigt.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,67 (beräknat på 96 betyg).
På Goodreads hade den 3,96 i genomsnitt (beräknat på 50 586 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Brottsplats: Faithful place: PocketBlogg, Snowflakes in rain och DAST.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Okänt offer" av Tana French

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 518
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The likeness
Översättare: Peter Samuelsson
Serie: Dublin murder squad 2
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juni 2013






Första meningen: Vissa nätter när jag sover ensam drömmer jag ännu om Whitethorn House.

Baksidetext
När poliskommissarie Cassie Maddox kallas till mordplatsen upptäcker hon att det knivmördade offret är kusligt lik henne själv. Märkligt nog saknar mordfallet ledtrådar, motiv och misstänkt förövare. Men mest anmärkningsvärt är offrets identitet, hon är svår att finna i olika register. Man förstår snart att hon inte är född och uppvuxen på Irland. Vid intensivare efterforskningar visar det sig att hon har bytt identitet flera gånger under sitt liv.

Cassie har tidigare jobbat som infiltratör inom polisen och nu föreslår hennes chef att hon återigen ska jobba under täckmantel. Hon ska låtsas vara den döda kvinnan Lexie, ett extremt farligt uppdrag. Genom att lära känna Lexies studiekamrater och få förståelse för hennes liv så hoppas polisen finna de tips som behövs för att lösa fallet.

Polisen kommer att berätta för media och Lexies studiekamrater att skadorna inte var livshotande och att offret nu befinner sig i koma. Cassie kan då förbereda sig, sedan ska hon återvända till de studiekamrater som Lexie levde tillsammans med. De har levt tillsammans under några år i ett stort ödsligt hus.

När Cassie är tillräckligt förbered transporteras hon omplåstrad till huset. Hon möts av vännerna till Lexie men de är onaturligt behärskade och beter sig lätt kyliga. Kommer hon verkligen att lyckas övertyga dom om att hon är Lexie? Och hur mycket vet de egentligen om Lexies bakgrund? Fortare än hon kan ana så accepteras hon dock i gruppen.

Men ju mer Cassie upptäcker om Lexies gåtfulla liv desto svårare blir det att få svar på: vem som dödade kvinnan, och vem hon verkligen var?

Min kommentar
För flera år sedan läste jag första delen om Dublin Murder Squad, Till skogs , av Tana French. Jag blev inte helt övertygad och tänkte egentligen inte läsa mer av henne. Sedan började jag bokblogga och upptäckte att alla många älskade hennes böcker. Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig, tänkte jag och skaffade del två (och del tre också faktiskt). Nu hamnade Okänt offer till slut längst upp på läslistan.

Det börjar alldeles lysande och det håller i sig i ungefär 40 sidor, sedan blir det mest snack och ingen verkstad i ett oändligt antal sidor. Eller i alla fall tills Cassie faktiskt flyttar in i huset. Då börjar det nästan likna en rysare i stället (det menar jag på ett bra sätt alltså). Stämningen är så underlig, mystisk och mörk, det är alldeles tydligt att något är väldigt fel i det där huset. Relationerna mellan de inneboende är intressanta och gränsar till det absurda, men ack vad långsamt det går. Det ältas fram och tillbaka och Cassie springer ute på nätterna och letar efter... ja, jag vet inte.

Alldeles oavsett huruvida jag kan tro på den perfekta dubbelgångaren, som kan lura de närmaste vänner som levt med personen dag och natt och den absolut orädda (och dumdristiga Cassie) så gillar jag det här. Det enda som stör mig är egentligen alla referenser till Operation Vestalis. Hette den så i förra boken? Jag läste ju Till skogs för fyra år sedan och visst minns jag en del, men tydligen inte så noga. Hade boken dessutom kortats ner lite för att öka tempot en aning så kunde den kanske nått ända fram. Just nu är jag i alla fall ganska glad för att jag faktiskt redan har tredje delen, Brottsplats: Faithful place.

Boktipsets estimerade betyg var 4.3. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Okänt offer: PocketBlogg, Boksnoken och Stringhyllan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.