Bok: Den spanska körsbärsträdgården av Jo Thomas

Författare: Jo Thomas
Titel: Den spanska körsbärsträdgården
Genre: Chick-lit
Antal sidor: 447
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Sunset over the cherry orchard
Översättare: Maja Willander
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2022
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 28 september 2022




Första meningen: "Så, en Busters bautaburgare utan lök och gurka och med extra ost, stämmer det?".

Baksidetext
Efter tre brutna förlovningar är Beti i stort behov av en nystart i livet. Vad kan passa bättre än att bege sig till södra Spanien och börja en ny tillvaro i solen? Men allt är inte bara sangria och siesta. Beti får jobb på en andalusisk gård där man odlar körsbär, där ska bären plockas och träden vattnas, dessutom är hennes temperamentsfulle chef Antonio en riktig utmaning. Medan solen ger henne färg njuter hon mer och mer av sitt nya liv. Och när hon dessutom upptäcker flamencon så händer något med henne. Hon måste bara släppa taget och lyssna till sitt hjärta.

Min kommentar
När jag väl började tro lite på att Spanienresan verkligen skulle bli av så letade jag upp ett antal böcker som utspelade sig där. Jo Thomas är en författare som dök upp på min radar förra vintern och det visade sig att hon skrivit en bok som utspelas i Spanien, Den spanska körsbärsträdgården. Den började jag läsa dagen efter vi kommit fram.

Eftersom jag inte äger boken och dessutom var på semester så läste jag den som e-bok via Storytel. Till min stora förskräckelse så hade e-boken ingen sidnumrering, inget som överhuvudtaget visar hur långt man har kommit eller hur mycket man har kvar. Inte heller fanns det några kapitel att hoppa till, eller ja, kapitel fanns, men inte "hoppbara". Kanske är jag konstig, men att inte veta hur långt jag har läst i en bok stör mig oerhört mycket.

Miljön är fantastisk, hur skulle man inte kunna gilla den liksom? Den spanska maten får ganska stort utrymme och det får även dansen, i form av flamenco. Efter att ha sett sjutton säsonger av Let's dance så vet jag att det är fullt möjligt att lära sig dansa väldigt bra på mycket kort tid. Förutsatt att man lägger typ hela dagarna på det. Vilket ju inte Beti gör, men det finns annat som stör mig mycket mer.

Författaren verkar älska ord. På tok för mycket, enligt mig. Det blir för utdraget och upprepande. Hon beskriver precis allt, till och med ett antal hästar som går i en hage återges in i minsta detalj. Där höll jag nästan på att lägga ifrån mig boken. När det sedan blev dags att dansa om sin gård så var det dags igen. Det är ju inte speciellt trovärdigt. Man borde ha gått till en advokat i stället. Förmodligen ska detta föreställa oerhört romantiskt. För mig blir det bara korkat och tramsigt. Jag vill att det ska vara mer trovärdigt än så. Till och med i den här genren.

Karaktärerna förstår jag mig inte på, alls. Vare sig deras drivkrafter eller val. Deras agerande verkar utgå från att det ska passa historien, att de gör (obegripliga) saker för att vissa andra saker ska hända. I väldigt många fall så känns det bara påhittat och inte speciellt troligt. Och Betis föräldrar ... vad är det för fel på dem egentligen? Hur kan man låta någon behandla sin dotter på det viset som farbror Paul gör? Framför allt, hur kan man behandla sin egen dotter på det viset som de gör? Det är verkligen inte konstigt att Beti aldrig har lärt sig att stå upp för sig själv. Den enda som jag tycker om och som lyckas beröra mig är Miguel.

Slutet gick lite väl snabbt och lätt. Det hör väl på något sätt till genren, liksom förutsägbarheten. För förutsägbar är den, men det gör inte så mycket. Man borde vara förberedd på det när man läser den här typen av bok. Ibland är det ju precis det man behöver.

Den spanska körsbärsträdgården är förmodligen mycket bättre om man gillar romantik mer än vad jag gör. Grundidén är det dock inget fel på. Man ska följa sina drömmar och inte bry sig så mycket om vad andra kan tycka om dem. Man ska inte heller låta folk formligen stampa på och kliva över en.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,27 i genomsnitt (beräknat på 993 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Den spanska körsbärsträdgården: Cias Bokhylla.

"Den sista dagen i december" av Mariette Glodeck

Författare: Mariette Glodeck
Titel: Den sista dagen i december
Genre: Chick-lit
Antal sidor: 329
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Röda Vita Rosen 2
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 oktober 2018




Första meningen: Det brinner ett ljus på den rosa marsipankullen.

Baksidetext
En blivande brud, en misstagsfar, en snobb från Saltsjö-Boo, en regissör, en alkis, en lesbisk wannabe, en ovillig pop-prinsessa och en bajsprins. Är det vad de blev?

Milla och Måns och Carl och Jens och Pepsi och Tove och Frida och Teddy. Gamla vänner med en historia ihop. Det är klart, de hinner inte ses lika ofta längre. Frida har suttit ett år i turnébuss. Måns jobbar sena kvällar bakom en bardisk. Teddy har tagit över pappas firma. Tove tragglar med sina läkarstudier. Men när de väl ses brukar allt kännas som vanligt. Och att Milla ska gifta sig kommer visserligen som en överraskning, men det borde inte förändra någonting. Eller?

Det handlar om relationer och andra katastrofer. Om att kollidera och kanske mötas på nytt igen. Om allt man önskar och det man får istället. En varm och underhållande samtidsroman om ett gäng unga människor som befinner sig i ett skede då valen man gör är mer betydelsefulla än någonsin tidigare. Och då skamliga hemligheter måste komma upp i ljuset för att spricka som spöken.

Min kommentar
Den här boken vann jag i en utlottning hos Norstedts sommaren 2013. Japp, du läste rätt; sommaren 2013 (dessvärre är den inte den sista olästa av de fyra böcker jag vann då). Det har tagit över fem år att ta sig an den här boken, kanske mest för att jag inte alls kände till den. Jag tror att jag aldrig hört talas om den. Nu i efterhand visar det sig att den tydligen är en fortsättning på Röda Vita Rosen, som jag heller aldrig hört talas om. Tyvärr så framgår det ingenstans på boken att den är andra delen och kanske hade den funkat bättre om jag hade känt till karaktärernas bakgrund och relationer.

Språket är väldigt enkelt (vilket inte alls är en nackdel) och flyter på bra. Förutom de där oavslutade meningarna, som bara slutar mitt i, alltså inte min kära ellips utan en ensam punkt. Och där blir de liksom bara hängande. Efter ett tag inser jag att kapitelrubrikerna är låttitlar, men vad de ska symbolisera vet jag inte. De verkar inte hänga ihop med texten i alla fall.

Här finns åtta huvudpersoner, skulle man nog kunna säga, och de består av det där kompisgänget. Alla har dock inte egna röster. Perspektivbytena sker utan störningsmoment och det blir faktiskt aldrig rörigt. Jag tycker att persongalleriet är väldigt schablonmässigt, alla finns med. De här 30-någonting människorna är självupptagna och småsinta, det är inte lätt att vare sig tycka om eller bry sig om dem. Åtminstone 7/8 lider av klassiska fall av "gräset är grönare på andra sidan" och vill inte växa upp.

Jag vill inte gå så långt som att säga att detta är helt ointressant, men det är inte heller speciellt engagerande och det är, som sagt, inga sympatiska människor jag lär känna. Det är lite som ett extra långt avsnitt av Vänner, men utan humorn och kemin.

Boktipsets estimerade betyg var 3,0 och genomsnittet 2,8 (beräknat på 18 betyg).
På Goodreads hade den 2,7 i genomsnitt (beräknat på 20 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den sista dagen i december: Stories from the city, Kattugglan och Jonna Lindberg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Bridget Jones baby: dagboken" av Helen Fielding

Författare: Helen Fielding
Titel: Bridget Jones baby: dagboken
Genre: Chick-lit
Antal sidor: 204
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Bridget Jones's baby: The diaries
Översättare: Hanna Williamsson
Serie: Bridget Jones 4
Förlag: Forum
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 januari 2017




Första meningen: Älskade Billy, jag har en känsla av att du ändå kommer att få reda på allt det här, så jag tänker att det är bäst att du får höra från din egen mamma hur alltsammans började.

Baksidetext
Den ständiga singeln och närmast professionella gudmodern Bridget Jones känner den biologiska klockan ticka allt snabbare. Men vad ska hon göra? Man måste ju åtminstone vara två. Men efter ett par slumpartade möten med gamla bekanta – och några drinkar för mycket – är hon på klassiskt Bridget-manér plötsligt gravid. Kanske inte riktigt på det sätt som hon tänkt sig. Men ändå: hon ska få barn. Det blir en graviditet kantad av fet mat, hårresande råd från berusade singlar, kaotiska ultraljudsundersökningar, romantik, glädje och förtvivlan. Men framförallt den stora frågan: vem är far till barnet?

Min kommentar
Den här boken dök upp här som en fullständig överraskning. Inte mig emot. Jag gillar Bridget Jones, även om jag nu bara har läst första boken. De två första filmerna har jag sett hur många gånger som helst och det är väl ett gott betyg om något.

Bridget Jones. Finns det någon mer pinsam, velig och osäker människa? Som ändå är så otroligt lätt att tycka om? Det som först slog mig när jag hade läst en bit var att det är helt osannolikt att Bridget inte har lärt sig någonting under alla dessa år. Och visst är det väl lite typiskt att allt detta händer Bridget?

Jag började läsa boken på morgonen och det sista jag gjorde innan jag släckte lampan för att sova på kvällen var att läsa ut den. Det var nästan omöjligt att sluta läsa (och så var den ju väldigt snabbläst också). Även om nu upplösningen var ganska förutsägbar så var vägen dit väldigt underhållande. Jag fnittrade många gånger. Det här är jätteroligt, eller kanske snarare tragikomiskt. Jag kan känna igen mig i vissa delar av Bridget, som det här med att skicka ett meddelande till någon och en minut senare så undrar man varför de inte har svarat. Det krävs självbehärskning där för att inte skicka fler meddelanden. Som Bridget inte har och som hon gör.

Hela tiden när jag läser så ser jag Renée Zellweger, Colin Firth och Hugh Grant framför mig. Ofta brukar det vara ett problem, men inte den här gången. Lite förvånad är jag nog över det, men de tre har verkligen blivit Bridget, Mark och Daniel för mig.

Jag har ju varken läst förra boken (Mad about the boy) eller sett filmen, som faktiskt heter Bridget Jones baby, men som inte har ett dugg med den här boken att göra. Om jag har förstått det hela rätt. Eventuellt skulle man kunna tro att den här boken egentligen ska komma före Mad about the boy, men det stämmer inte heller. Det är helt enkelt så att ingen verkar veta riktigt hur den här boken kommer in i historien, men själv blev jag ju inte förvirrad förrän jag kollade upp vad förra boken och filmen handlar om.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,4 (beräknat på 7 betyg).
På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 3 293 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Bridget Jones baby: dagboken: Beas bokhylla, Stories from the city och Västmanländskans bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" av Lucy Dillon

Författare: Lucy Dillon
Titel: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
Genre: Chick-lit
Antal sidor: 454
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Lost dogs and lonely hearts
Översättare: Ann Björkhem
Serie: -
Förlag: FORUM
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 januari 2016




Första meningen: Första veckan i februari hade Rachel Fielding ett riktigt glamoröst jobb som PR-konsult för ett antal internetföretag, en älskare som gav henne blommor med jämna mellanrum och lädde sig snyggare än hon själv, städhjälp och en hy som var tre år yngre än hennes biologiska ålder, trettionio.

Baksidetext
Rachel har just blivit av med jobbet på reklambyrån samt den chica Londonvåningen och hennes älskade har gjort slut. I samma veva får hon reda på att hon har ärvt sin mosters tillgångar - ett hus på landet och ett hem för övergivna hundar...

När hon har förlikat sig med sin nya livssituation blir hon allter engagerad i arbetet med att finna nya ägare till de tilltufsade hundpersonligheterna. Till sin hjälp har hon flera godhjärtade människor som brinner för uppgiften. Och den råbarkade veterinären George rycker gärna in vid behov. Under hundpromenaderna knyts nya starka band, inte bara mellan människor och hundar...

Ensamstående tvåbarnsmamman Zoe kommer till Rachel för att lämna en liten valp för omplacering. Besöket resulterar i något helt annat än hon tänkt sig. Och Natalie lever i ett lyckligt men barnlöst äktenskap med Johnny. När Natalie förlorar jobbet bestämmer de sig för att tillfälligt ta hand om Bertie, en glupsk och egensinnig basset, vilket visar sig medföra en minst sagt överraskande förändring i deras liv.

Min kommentar
I hur många år som helst nu (känns det som) har jag hört talas om denna Lucy Dillon och om hur mysiga hennes böcker är. Av någon anledning så har jag ändå inte läst den här boken, som stått i hyllan i nästan tre år. Nu blev det äntligen dags, efter att jag satt upp den på boktolvan.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men alla andra har faktiskt rätt den här gången. Det här är rejäl feelgood och den har alla ingredienser för att kunna bli en väldigt bra romantisk komedi som film. Den följer mall 1A nästan slaviskt; sorgligt, lyckligt, missförstånd, sorgligt, lyckligt. Det gör ju att den blir helt fantastiskt förutsägbar, men också alldeles ljuvlig.

Relationerna är skildrade på ett bra sätt. Och det gäller alla relationer, även de mellan människa och hund. Nu är jag egentligen mer en kattmänniska, men jag älskar hundar också och jag tycker beskrivningen av de olika personligheterna är klockren. Det är en faslig massa värme i den här boken. Och humor. Lite typisk brittisk, skulle jag nog vilja påstå. Allt är mest vardagligt och normalt. Dialogen är ibland lite flåsig och... käck, men det fungerar alldeles utmärkt i den här typen av bok.

Jag förstår ju att vissa saker måste vara som de är för att det överhuvudtaget ska bli en bok, men hur kommer det sig egentligen att folk inte kommunicerar i böcker? Så mycket besvär som skulle kunna undvikas om alla bara säger vad de går och funderar på så ingen behöver gissa. Jag blir så irriterad. Något jag blir mer än irriterad på, alltså förbannad, är alla kvinnorna i boken. De är verkligen klichéer på alla sätt och vis. Nej förresten, inte Megan, hon är stark och självständig redan från början. Lite svårt hade jag också med tidshoppen, plötsligt hade det gått flera veckor mellan två kapitel, det gjorde mig ibland väldigt förvirrad. Och så blev jag faktiskt lite besviken på omslaget, som antyder vinter. Det var det inte. Och varför har ordningen ändrats i den svenska översättningen av titeln? Det är ju egentligen hundarna som har huvudrollerna.

Direkt när jag hade läst ut denna (eller egentligen ett tag innan) så la jag till Hundar, hus och hjärtats längtan på min önskelista. Jag har ingen aning om den handlar om samma personer, men för min del får den gärna göra det. Jag skulle verkligen vilja veta hur det går för alla där i Longhampton.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,46 (beräknat på 641 betyg).
På Goodreads hade den 3,85 i genomsnitt (beräknat på 2 712 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Ensamma hjärtan och hemlösa hundar: Lotten, Carolina läser och Pocketblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Allt som glimmar" av Terese Marvelin

Författare: Terese Marvelin
Titel: Allt som glimmar
Genre: Chick-lit
Antal sidor: 174
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Marvelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 november 2015




Första meningen: Solens strålar letade sig in genom den lilla glipan mellan gardinerna och träffade mig rakt i ansiktet.

Baksidetext
Cornelia har ett fint jobb med en skrytsam lön. Hon arbetar tätt ihop med sin bästa vän och hon är upp över öronen förälskad i Jonas. Hon ser fram emot att gifta sig med honom. Bröllopet ska dessutom, helt i enlighet med hennes önskemål, ske i Skottland. Allt känns verkligen perfekt.

Men ett slumpartat möte med den äventyrliga och fascinerande Alec förändrar allt. Cornelias trassliga bakgrund gör att hon identifierar sig med Alec och hans bohemiska livsstil men lögner föder lögner och situationen blir snabbt ohållbar.

Med det stundande bröllopet har hon inte mycket tid på sig att reda ut hur hon egentligen vill leva resten av sitt liv.

Min kommentar
Jag fick ett väldigt annorlunda mejl där Terese Marvelin presenterade sig och sin bok Allt som glimmar. Vad som lockade mig var kombinationen hårdrockstjej, skyddsvakt och brandvärnsman som skriver chick-lit/feelgood. Hur ska man kunna motstå det?

Det var väldigt längesedan jag läste den här genren nu, men efter nästan en hel månad med skräckböcker så tyckte jag att det borde passa perfekt med något helt annat. Det gjorde det. Jag kunde riktigt känna hur humöret och läslusten blev bättre.

Som sagt, det här är inte riktigt min genre, även om jag uppskattar den då och då, men just ämnet i den här boken får mig lite att se rött. Som all typ av otrohet alltid får. Jag varken gillar eller förstår de val Cornelia gör. Om jag hade varit Cornelia så hade jag nog inte ens åkt ensam till Skottland för att förbereda bröllopet, utan min blivande man. Det finns viktiga saker. Och så finns det viktiga saker. Och ingen är oumbärlig på jobbet. Om min blivande man inte förstår två så fundamentala saker så kanske jag till och med hade blåst av hela bröllopet. Faktum är att jag inte gillar vare sig Cornelia, Jonas eller Alec, men det är ju inget måste.

Det hoppas en del i tiden, när själva bakgrunden om hur Cornelia var som person innan hon träffade Jonas berättas. Jag föredrar alltid att det tydligt framgår när man befinner sig, utan att jag ska behöva läsa en bit innan jag förstår, men det funkade bra ändå. Trots att boken är kort så finns det en del ovidkommande detaljer, som till exempel när vi får veta saker om en Rebecka som Cornelia bara ser på avstånd på flygplatsen. Rebecka försvinner därefter spårlöst ur historien.

Trovärdigheten är väl inte speciellt hög, men det är ju kanske inte heller meningen. Jag har själv aldrig gift mig, men reagerar lite på tidsaspekten i bröllopsbestyren och kan tycka att det kanske är lite snålt med tid att beställa blommor, bröllopstårta och middag för 42 gäster dagen innan bröllopet. Nåja, som sagt, allt behöver ju inte vara trovärdigt. Däremot känner jag att terroristdramat på flygplatsen är lite väl osannolikt. Fanns det verkligen inget annat sätt att lösa problemet?

Det här kunde ha varit en riktigt rolig bok, om det inte hade varit för ämnet. Har du inga allmänna problem att läsa om otrohet så gillar du den nog. Generellt sett så är den precis som en chick-lit ska vara. Det är medryckande och svårt att inte vara nyfiken på vilka vändningar allt ska ta innan det lyckliga slutet kommer. Det var precis vad doktorn ordinerade just nu.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 0 (beräknat på 0 betyg).
På Goodreads hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 1 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Allt som glimmar: Zellys böcker och Boklysten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Sparkle" av Kaya McLaren

Genre: Chick-lit
Antal sidor: 298
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: How I came to sparkle again
Översättare: Per Planhammar
Serie: -
Förlag: Kalla kulor
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Rec ex (tack Kalla kulor)
Utläst: 16 december 2013






Första meningen: Jill Anthonys första dag tillbaka på jobbet hade utan tvekan varit katastrofal - i själva verket så hemsk att överläkaren skickat hem henne tidigare.

Baksidetext
Jill har precis drabbats av missfall när hon hittar sin man i säng med en annan kvinna. Fullkomligt förkrossad släpper hon allt, lämnar bilen som precis gick sönder, köper en ny och flyr till sin barndoms stad Sparkle, en liten skidort i Colorado.

Lisa vaknar upp en morgon efter ännu en natt av meningslöst sex, tittar sig i spegeln och inser att hon inte längre vill behandla sin kropp som ett levande motell. Från och med nu tänker hon vänta på kärleken. Problemet är bara att kärleken kanske inte kommer från det håll hon räknat med.

Tioåriga Cassie har efter förlusten av sin mamma tappat tron på allt. Hon avskyr sina barnvakter, saknar sin mamma och letar meddelanden från henne i form av hjärtformade stenar. Hennes pappa, Mike, oroar sig för henne samtidigt som han själv har tappat fotfästet efter hustruns död.

Krossade hjärtan, hjärtskärande förlust och varm kärlek blandas i den här feel good-romanen, som utspelar sig i Colorados vackra snölandskap. Under en vinter i Sparkle förändras livet för tre trasiga människor och skapar en berättelse full av humor och värme som du sent kommer att glömma.

Min kommentar
En chick-lit/feelgood kan ju aldrig vara fel i ruggiga, mörka och dystra december. Tänkte jag. Och började läsa Sparkle, som jag hört så mycket positivt om. Om jag ska säga något positivt så var miljön härlig; vinter, snö, kallt. Om jag hade varit en van skidåkare så kanske jag hade uppskattat miljön ännu mer, för här var en hel del termer som var helt främmande för mig. Och SAOL.

Vi kan börja med karaktärerna. De var så könsstereotypa (finns det ett sådant ord?) så till och med jag reagerade. Kvinnan som ligger runt är ett fnask, männen som gör likadant är asballa och beundrade av alla. Dottern måste lära sig laga mat för att pappa ska bli glad igen. Jag kände mig fysiskt illamående. Många karaktärer var totalt ovidkommande och vissa nämns vid namn bara någon enstaka gång och hade inget med något att göra. Jag kommer inte nära någon av dem, egentligen, förutom kanske Cassie som man får lära känna lite mer. Varför kan förresten inga litterära ungar bara vara normala? Varför måste de ha en gudabenådad gåva av något slag? Howard på berget hade jag gärna läst mer om, han verkar vara den enda med något slags djup i den här historien.

Jag är så trist att jag gärna vill att allt i en historia har ett syfte och jag gillar inte alls ovidkommande saker i en bok. Även om jag nu tyckte snörapporterna i början av varje kapitel var charmiga så undrar jag över syftet. Var det att karaktärerna tinade upp i takt med att snön försvann?

Dialogen är så usel så jag nästan rodnar ibland. Finns det verkligen folk som pratar så där? Berättelsen i sig är så förutsägbar att det trotsar all beskrivning, vilket i och för sig var väntat och egentligen inget jag har jättemycket emot. Här finns ingenting som griper tag i mig. Ibland var jag på väg att beröras, men då förstördes det av det smöriga och överdrivna. En sådan här bok brukar röra mig till tårar, men så icke denna.

Det här är en typisk amerikansk berättelse, där den enda rätta vägen är att börja tro på Gud och hålla på sig. Om man är kvinna. Jag kan rekommendera denna till den som vill ha något smörigt, enkelt med lyckligt slut fullt av dubbelmoral. Men ibland är det faktiskt precis vad doktorn ordinerar.

Boktipset hade inget estimerat betyg eftersom endast två var satta, genomsnittet på dem var 2.0. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sparkle: Bokfrossa, Lotten och BokrecensionerNu.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Å andra sidan" av Marian Keyes

Genre: Chick-lit
Antal sidor: 609
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The other side of the story
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Förlag: Pan
Utgivningsår: (original) 2004 (min) 2005
Format: Storpocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 november 2013





Första meningen: Susan, du ville ha nyheter.

Baksidetext
Marian Keyes nya bästsäljare utspelar sig i förlagsbranschen och handlar om tre kvinnor; den litterära agenten Jojo, författaren Lily och festfixaren Gemma. Humoristiskt och träffsäkert beskriver Keyes kvinnornas problem med mammor, kollegor och pojkvänner.

Jojo Harvey är litterär agent, med en kropp som Jessica Rabbit och en knivskarp hjärna. Hon har siktet inställt på att bli delägare i agenturen men när en ny kollega dyker upp och kammar hem ett miljonkontrakt får hon problem.

En av Jojos författare är Lily Wright. Hon har skrivit en tröstbok efter ett rånöverfall och boken blev en bästsäljare. Nu har Lily fått skrivkramp och börjar bli desperat. Hon har nämligen köpt ett drömhus åt sig och pojkvännen Anton.

Gemma Hogan arbetar som festfixare. Hon var tidigare en av Lilys bästa vänner, tills den dagen då Lily stal hennes pojkvän Anton. Nu har Gemmas pappa träffat en ny kvinna efter trettiofem års äktenskap och Gemma flyttar hem till sin mamma, som fått en sådan chock att hon måste matas med lugnande medel. Gemma skickar desperata e-mail till sin väninna Suzanne, som tycker att de är så underhållande att hon skickar dem till den enda litterära agent hon känner till: Jojo Harvey. Och så är cirkeln sluten.

Min kommentar
I november hade jag ett skräcktema, i alla fall var det väldigt mörkt och dystert, till och med lite för tungsint (vilket jag faktiskt inte trodde var möjligt). Då tänkte jag att en Marian Keyes kanske kunde få upp humöret lite. Det kunde den.

Det här är inte en bok om familjen Walsh, men temat är ganska samma som vanligt. Ung, driftig kvinna blir lämnad/förlorar jobbet eller liknande, blir hämndlysten, kämpar sig igenom och kommer ut på andra sidan, starkare än tidigare. Inget fel på det. Ibland är det precis vad doktorn ordinerat. Vad jag reagerar på är egentligen det där hämndlysten. Jag förstår inte varför man måste hämnas på den man tycker har behandlat en illa.

Nåväl, ibland blir det lite för tramsigt och också utdraget, de där mejlen och historierna hade jag inte behövt. I alla fall inte så många och långa. Här kunde ha skurits ner betydligt. Karaktärerna är en historia för sig. På sätt och vis gillar jag dem, för de är inte endimensionella, de har både bra och dåliga sidor. Däremot beter de sig otroligt märkligt, åtminstone i min värld. I min värld spontanköper man inte ett hus, man har inte en affär med en gift man, man åker inte bara med och hoppas att allt löser sig och man hämnas inte alla gamla oförrätter. Däremot gillar jag att (de unga) kvinnorna, trots allt detta, faktiskt är starka och vet vad de vill (även om det ibland är fel saker), det går till en viss gräns sedan säger det stopp. Man skulle nog kunna använda Keyes böcker som inspirationskälla för att våga ta för sig.

Lustigt nog behandlas ämnet produktplacering i böcker av förlaget där Jojo jobbar och som av en händelse så förekommer det en hel del produktnamn i berättelsen. En slump? Boken har tre berättare, Gemma, Lily och Jojo. Något förvirrande så är Gemmas och Lilys delar i jag-form, medan Jojo berättas i tredje person. Det var inga problem med att veta vem som är rösten, det framgår tydligt, men jag kan inte låta bli att undra varför berättarstilen skiljer sig åt.

En perfekt bok att ta till när detta är vad man behöver, man får nämligen precis det man förväntar sig.

Boktipsets estimerade betyg var 3.4. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Å andra sidan: Bokform, Calles corner och Vår bokvärld.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Änglar" av Marian Keyes

Genre: Chick-lit
Antal sidor: 418
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Angels
Översättare: Ylva Stålmarck
Utmärkelser: -
Serie: Walsh 3
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 2002 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 12 maj 2012





Första meningen: "Vi kommer strax att landa på Los Angeles International Airport."
Sista meningen: Det är bara det att man inte kan se dem ibland.

Baksidetext
Maggie Walsh är den ordentliga storasystern. Hon är gift med sin ungdomskärlek, arbetar som sekreterare och har aldrig tagit ett felsteg i hela sitt liv. Men en dag får hon nog, lämnar sin man och reser till sin väninna Emily som är manusförfattare i Los Angeles.

Här möter Maggie en helt ny värld där partylivet och martinidrickandet pågår nonstop. Hon träffar självsäkra filmproducenter, plastikopererade unga kvinnor, desperata wannabes och - inte minst - den mystiske Troy. Och plötsligt gör hon saker hon aldrig ens hade drömt om att göra förut.

Min kommentar
Jag har nu läst alla utgivna böcker om den något underliga familjen Walsh nu och hur dråpliga och roliga döttrar och föräldrar än är i denna tredje bok så måste detta vara i särklass den sämsta av de fyra böckerna.

Visst var det roligt, precis som alltid, men något saknades. Jag tror det kan vara att jag egentligen inte brydde mig om hur det gick för Maggie. Det var ganska så ointressant och Maggie var inte direkt någon sympatisk person. Tills jag upptäckte att det låg så mycket mer i bakgrunden. Saker och händelser som kröp fram så småningom, lite i taget. För min del hade historien vunnit på om jag hade fått veta mer lite tidigare, det var nästan för sent när det började grävas lite djupare. När jag väl fick veta mer om vad allt handlade om så blev jag mer intresserad av Maggies framtid och därmed blev också boken mer intressant.

Den stora behållningen var nog den ganska fördomsfulla (?) beskrivningen av amerikaner i allmänhet och invånarna i Los Angeles i synnerhet. För visst är det väl så att alla i Los Angeles vill bli skådespelare och alla servitriser/servitörer är egentligen skådisar. Det var roligt, men också otroligt sorgligt att läsa om dessa stackars människor som inte äter och som bara bryr sig om utsidan. Jag har ingen aning om hur det går till i den världen, men jag anar att det ligger något i den här berättelsen och att inte allt är gripet ut luften. Samtidigt som jag hoppas att alltihop bara är hitte-på. Annars är det verkligen synd om alla wannabes i filmbranschen.

Boktipsets estimerade betyg var 3.2. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Änglar: Boktoka, hyllan och Sladdertackans bokblogg.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Syskonkärlek" av Sheila O'Flanagan

Genre: Chick-lit
Antal sidor: 435
Originaltitel: Someone special
Översättare: Camilla Jacobsson
Serie: -
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2010
Förlag: Pocketförlaget

Första meningen: Kvällen innan hon skulle resa tillbaka till Irland befann sig Romy Kilkenny på en tjusig restaurang med utsikt över Sydneys hamn.

Baksidetext
Det här är berättelsen om Romy Kilkenny och hennes familj. Romy jobbar som arkeolog och tror sig ha funnit sin plats på jorden i Australien, där hon trivs med både jobb och Keith, killen hon delar bostad med. Men när hon med kort varsel tvingas hem till Irland för att ta hand om sin sjuka mamma vänds allt upp och ned. Plötsligt måste hon konfrontera allt det hon velat fly från: sina två halvsyskon Darragh och Kathryn, båda framgångsrika och lyckade på alla vis. Och Veronica, hennes vackra och glamorösa mamma, som alltid sett ut att vara tjugo år yngre än hon verkligen är. Romy har alltid ansetts vara familjens svarta får som inte velat ta ansvar och helst tillbringat sin tid med att gräva i lera efter gamla skelett.

Hemkomsten blir mer problemfylld än Romy kunnat ana. Hennes syskon motarbetar henne, hennes pappa är omgift och gamla konflikter med Veronica kommer åter upp till ytan. Dessutom verkar hennes syskon inte vara så lyckliga trots allt. Oväntat hamnar Romy i mitten av alla problem och hon tvingas lära känna sin familj på nytt. Samtidigt längtar hon tillbaka till Australien och Keith, hennes bäste vän, som plötsligt börjar kännas så avlägsen...

Min kommentar
Jag gillade denna. Den fick mig att känna det mesta man kan känna, jag skrattade, jag blev arg, frustrerad, fly förbannad och uppgiven. Och till sist glad då, eftersom det här är en chick-lit bok så är ju det lyckliga slutet givet. Visserligen grät jag aldrig, riktigt så starka känslor kunde boken inte locka fram, men annars var det mesta med.

Syskonen och mamman gjorde mig alldeles konfys. Inte kan det väl bli så här illa? Själv kommer jag från en "kärnfamilj" som faktiskt fortfarande håller ihop. Så det här med skilsmässobarn har jag ingen egen erfarenhet av, men sambon har både hel- och halvsyskon. Där är alla vänner och skilda föräldrar umgås på kalas, som normala människor, så där har jag heller inget att jämföra med. Jag kan däremot föreställa mig att om man växer upp och hela tiden får höra att man är mindre värd, då blir man mindre värd. Får man höra något tillräckligt ofta så blir det sant.

Jag tyckte det var lite oklart om alla oförätter som Romy tyckte sig ha blivit utsatt för, faktiskt hade hänt eller om hon tolkade allting i svart, men att hennes bror var ett kräk framgick med all önskvärd tydlighet. Och att han led av kraftig psykologisk projektion var också ställt utom allt tvivel. Han och hans fru gjorde mig fullkomligt tokig. Mamman var inte heller så lite otäck, med sin åldersnoja och stereotypa barnuppfostran.

Romy blev jag också lite irriterad på, hon betedde sig ofta som ett kinkigt litet barn som tycker att alla andra är dumma och att allt är orättvist. Lite mer jävlaranamma hade inte skadat. Men det är nog lätt att falla tillbaka i gamla roller när man återförenas med sin familj.

Slutet blev lite för sockersött och också ganska abrupt. Helt plötsligt var det bara slut, det gick helt enkelt lite för fort där.

Lite måste jag också klaga på korrekturläsarna. Det var väldigt många "genusfel", en i stället för ett och tvärtom, vilket gjorde att jag blev lite grinig.

Boktipsets estimerade betyg var 3.4, jag ger den 3.5.

Andra som bloggat om Dyrbar kärlek: PocketBlogg, ihyllan och Theresans.

Boken på knuff.se.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Den jag ville ha" av Sheila O'Flanagan

Genre: Chick-lit
Antal sidor: 489
Utgivningsdatum: 2007

Baksidetext
Det här är berättelsen om de två vännerna Darcey och Nieve, bästisarna som alltid ställde upp för varandra ända fram till den dagen Nieve förförde Darceys pojkvän.

Tio år går utan att de har någon som helst kontakt, men så en dag dyker en bröllopsinbjudan upp hemma hos Darcey. Nieve ska gifta sig och vill gräva ner stridsyxan.

Men Darcey har något annat i sikte. Vad hon längtar efter mest av allt är att få hämnas vad som i hennes ögon var ett oförlåtligt svek. Hon kan inte släppa drömmen om det liv hon kunde ha haft...

Min kommentar
Jag gillar verkligen ämnet i den här boken, att alltid resa sig och komma igen. Att man inte ska skylla allt på olika saker som hänt i ens liv, utan man ska ta ansvar för sina handlingar och sitt eget välmående. Resten vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Det blir lite väl mycket och de flesta karaktärerna känns väldigt överdrivna. Många starka, framgångsrika kvinnor som inte behöver någon man för att förverkliga sig. Egentligen behöver de ingen alls. Väldigt mycket svart eller vitt, inga gråzoner alls. Så funkar det ju inte därute i det verkliga livet.

"En förtjusande man" av Marian Keyes

Genre: Chick-lit
Antal sidor: 736
Utgivningsdatum: 2008

Baksidetext
Alla minns var de befann sig när de fick veta att Paddy de Courcy skulle gifta sig. Men för fyra kvinnor har nyheten om den karismatiske politikern särskild betydelse.

Stylisten Lola har all anledning att vara intresserad av vem Paddy ska gifta sig med - för även om hon är hans flickvän är hon definitivt inte den blivande bruden. Förtvivlad flyr hon från Dublin till en stuga vid havet.

Journalisten Grace följer efter henne till den idylliska småstaden eftersom hon har bestämt sig för att gräva fram den sanna historien om de Courcys förlovning. Grace kände Paddy för länge sedan, varför kan hon inte glömma honom?

Graces syster, Marnie, skulle kanske kunna kasta ljus över historien, men hon är alltför upptagen med att hålla ihop sitt perfekta liv - men är det så perfekt?

Och hur är det egentligen med den blivande Mrs de Courcy? Alicia är fast besluten att bli den perfekta politikerhustrun. Men känner hon verkligen den riktiga Paddy de Courcy?

Fyra kvinnor. En vansinnigt förtjusande man. En mörk hemlighet som binder dem samman.

Min kommentar
Jag gillade verkligen den här boken, men den var lite för lång och kunde nog lätt ha kortats med ett par hundra sidor. Karaktärerna är i sanning underbara, här finns alla sorter och på de drygt 700 sidorna lär man känna alla sidor av dem. Ämnet, eller kanske snarare ämnena, är ju inte direkt upplyftande, men på något sätt blir det aldrig deprimerande på riktigt. Keyes har klarat den balansgången perfekt. Och slutet gillar jag skarpt.

"Lyckans hjul" av Kajsa Ingemarsson

Genre: Chick-lit
Antal sidor: 410
Utgivningsdatum: 2007-08-01

Baksidetext
I en liten stad i Mellansverige bor tre kvinnor: Miriam, Nina och Ellinor. De är i olika åldrar och skeenden av sina liv, och umgås mest på grannars vis.

Elinor är en ung jurist som just fått sitt första barn. Nina är frisör och ensamstående med tonårssonen Mattias. Miriam lever ett stillsamt liv som hemmafru. De har egentligen inte mer gemensamt än att de är grannar i ett villakvarter i småstaden Sävesta.

Livet i det idylliska villaområdet ter sig lugnt och till synes händelselöst, men när ett av husen i kvarteret säljs till en mystisk kvinna, rubbas balansen och de tre grannarna förs samman genom detta "yttre hot".

När Miriams man Frank sedan oväntat lämnar henne för en annan, visar det sig dock att den nya grannen kommer att spela en avgörande roll inte bara för Miriam utan också för Nina och Ellinor.

Lyckans hjul är en berättelse om vändpunkter och om de vägar som på oväntade sätt kan leda oss vidare i livet.

Min kommentar
Detta är det första jag läser av Ingemarsson, så jag vet inte om det långsamma tempot är specifikt för denna bok eller om det gäller alla. Jag föredrar att tro att det är för den här boken, för det passar så bra. Alla detaljerade beskrivningar av i princip allt, drar ner tempot ordentligt, men får det också att kännas som vardagslunk. Jag visste inte riktigt om jag skulle bli arg eller glad över allt som hände personerna och inte heller om jag skulle tolka det som att man bara är lycklig om man har en man eller att man är lycklig om man lever sitt eget liv. Ändå kändes detta som en må-bra bok, för jag väljer att tolka det som att man måste våga gå sin egen väg och inte hänga upp sitt liv på andra. Tack och lov för slutklämmen som gjorde att jag blev säker på att jag tolkat rätt...

"Luftslott" av Sheila O'Flanagan

Genre: Chick-lit
Antal sidor: 445
Originaltitel: Too good to be true
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Utgivningsår: (första) 2003 (min) 2006
Förlag: Pocketförlaget

Baksidetext
Carey Browne jobbar som flygledare på Dublins flygplats och är van vid att hantera oförutsedda händelser. Så när Ben Russel, en man hon känt i bara fem minuter, friar, tar hon hand om situationen lika lugnt som vanligt - och tackar ja! Mycket till hennes vänners skräckblandade förtjusning...

Trots vännernas tveksamhet och ett kyligt mottagande av Bens syster, Freya, så är Carey fast besluten om att få äktenskapet att fungera. Hon vet att hon funnit sin själsfrände. Om folk bara kunde lämna dem ifred.

Men det verkar som om Ben inte har varit helt uppriktig om sitt förflutna och Carey börjar snart undra om hon inte begått ett stort misstag. När allt kommer omkring, så måste det bara vara för bra för att vara sant.

Min kommentar
Lättsam, lite smårolig och passande att läsa efter en riktigt tung bok eller när man bara vill koppla av. Men det är nog O'Flanagans sämsta hittills. Gillade inte alls karaktärerna, de var överdrivna (hoppas jag) och konstiga. Säkert finns det sådana någonstans i världen, men jag känner inga.

Jag ger den 3.0

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.