Bok: Blodsband av Jo Nesbø

Författare: Jo Nesbø
Titel: Blodsband
Genre: Drama
Antal sidor: 416
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Kongen av Os
Översättare: Per Olaisen
Serie: Kungariket 2
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 juni 2026




Första meningen: Alla har en svag punkt.

Baksidetext
Bröderna Carl och Roy Opgard har på många sätt varit framgångsrika i livet. Så mycket framgång som det är möjligt att ha i ett litet samhälle som Os. Carl driver det flotta spahotellet, medan Roy har ambitiösa planer på en nöjespark. Men eftersom det är troligt att den nya motorvägen kommer att läggas i närheten måste något göras, även om okonventionella metoder krävs. Som tur är har bröderna en del erfarenhet av sådant.

Samtidigt kan den lokale polisen tack vare ny teknik bevisa att bröderna sannolikt ligger bakom ett antal mord långt tillbaka i tiden. Och fler offer kommer det att bli.

Min kommentar
Jo Nesbø har en alldeles speciell plats i min favoritlista och när jag såg att det skulle komma en andra del om Roy och Carl Opgard så blev jag eld och lågor. Jag köpte den nästan direkt efter att den hade getts ut, men sedan blev den stående. Precis som böcker tenderar att bli här. Någon gång i höstas bestämdes att vi skulle åka till Norge på semester i år och då var valet av bok väldigt enkelt. Det fick ju helt enkelt bli Blodsband.

I böckernas värld har det gått ungefär åtta år sedan händelserna i Kungariket (i mitt liv har det gått nästan sex). Både Roy och Carl har gått vidare, byggt upp sina liv igen. Någon fristående bok är det i alla fall inte. Allt som händer här bygger på det som hände då. Man missar väldigt mycket om man läser denna utan att ha bakgrunden klar för sig. Mängden tillbakablickar är däremot på en bra nivå och de hjälper mitt minne att komma tillbaka.

Roy funderar mycket på (ältar) det som har hänt. Hur han har blivit som person och jag tycker mig ana att han inte är riktigt nöjd med den han nu är. Trots det så fortsätter han på samma bana eftersom han inte tycker sig ha något val. Vilket man ju alltid har. Gränsen för vad som är normalt fortsätter att glida. Den stora frågan är väl om Carl förtjänar att skyddas. Carl är nämligen ... Carl. Bara ännu mer än i Kungariket. Om man dödar alla sina fiender så har man ju inte längre några problem. Eller?

I den första boken tyckte jag om Roy och kunde helt klart sympatisera med honom. Hans sårbarhet, som han dolde bakom en hård yta, gjorde honom till en speciell person. Nu vet jag inte vad jag ska tycka om honom. Här passerar han en gräns där jag inte längre kan göra det. Nu lämnas jag snarare med frågan: När slutade jag heja på honom?

Jag vill inte säga att det är ett problem, men jag tycker att det är lite överdrivet och, förhoppningsvis, osannolikt när i stort sett alla, inklusive polisen, helt verkar ha tappat sin moraliska kompass. Om nästan alla karaktärer befinner sig någonstans i den moraliska gråzonen blir fokus inte "vem gjorde det?" utan snarare "hur långt är människor beredda att gå för dem de älskar eller för sig själva?" Natalie är kanske den enda som fungerar som ett moraliskt ankare, men hon gör det på ett annat sätt än man först väntar sig. Hon försöker inte skipa rättvisa, utan väljer i stället kärleken och relationerna.

Tempot är ganska långsamt, men det händer ändå mycket. På ett underligt eftertänksamt, nästan filosofiskt sätt. Nesbø verkar vilja skildra Os som ett slags slutet ekosystem där lojaliteten till familjen eller den egna vinningen alltid väger tyngre än lagen eller samvetet. Märkligt nog så är alla oerhört förlåtande, speciellt med tanke på hämndbegäret som alla verkar drivas av. Plötsligt så är allt bra. Allt är glömt och förlåtet.

Blodsband är egentligen mer ett familjedrama än en deckare, trots att mord och andra grova brott genomsyrar berättelsen. Originaltiteln är Kongen av Os och jag kan inte låta bli att tycka att det blir en helt annan bok bara genom titeln. Originaltiteln antyder att det här är en historia om makt och kontroll. Den svenska, däremot, ger skenet av familj och lojalitet och låter mer som en spänningsroman. Medan den norska mer låter som en modern tragedi. Vilket faktiskt ligger mycket närmare sanningen.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,98 i genomsnitt (beräknat på 8 870 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Blodsband: Lottens bokblogg, Boktanten och DAST Magazine

"Kungariket" av Jo Nesbø

Författare: Jo Nesbø
Titel: Kungariket
Genre: Drama
Antal sidor: 606
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Kongeriket
Översättare: Per Olaisen
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 september 2020




Första meningen: Det var den dagen Dog miste livet.

Baksidetext
Roy är en mekaniker som lever ett enkelt liv uppe i bergen. Men friden störs när hans lillebror Carl återvänder till barndomstrakterna med en ny fru och högtflygande planer. Carl är en entreprenör och vill bygga ett stort hotell för att återuppliva bygden, men hemligheter från brödernas barndom gör sig snart påminda. Roy har alltid skyddat Carl, men kanske har lillebror gått för långt för att Roy ska kunna hjälpa honom denna gång. Ska han ta vara på sin broder?

Min kommentar
Det finns vissa författare vars böcker, oavsett vad, automatiskt hamnar på min autobuy. När en av dessa böcker erbjuds mig som recensionsexemplar så är det helt omöjligt att säga nej. Kungariket av Jo Nesbø är precis en sådan bok. Dagen efter den kom med posten började jag läsa. Och det var med en viss oro. Detta är den första fristående jag läser av honom och texten på baksidan hintade om att detta inte alls skulle vara någon deckare/thriller.

Faktum är att Kungariket påminner lite om Stina Jacksons Ödemark. I alla fall vad gäller tema. Det handlar om familjer och deras hemligheter. Skam och skuld. Dock är det inte alls lika magisk och vibrerande stämning här, utan mer hårdkokt. Precis som en Nesbø "ska" vara, men ändå lite mjukt. Ungefär som självaste Harry Hole (som ju detta inte är en bok om). Beskrivningen av byn och de som bor där gäller inte bara för byar norröver, den passar alla små byar. Bland annat den jag själv växte upp i.

Karaktärerna blir tydliga utan att de beskrivs. Deras handlingar får tala för dem och berättar vilka de är. Det gäller även huvudpersonen Roy och det är genom hans ögon vi får ta del av allt som händer. Roy är alltid beredd att skydda sin lillebror Carl. Förutom den gången när de var yngre, den gången då det verkligen behövdes. För detta har Roy ständigt dåligt samvete, som han försöker döva/rensa genom att göra vad som helst för att skydda Carl, nu när han är vuxen. Själv sitter jag och är lite skeptisk till att samtliga karaktärer (som inte är poliser) har problem med sin moraliska kompass.

Det är ganska uppenbart att detta är en modern version av Kain och Abel. Med en knorr (eller två). Har man ansvar för andra (vuxna) människor? Hur långt sträcker sig i så fall det ansvaret? Mord? Jag känner att min gräns korsas långt innan det. Jag hoppas och tror att min känsla för moral slår högre än familj. Jag kände mig tidigt ganska säker på vad som hade hänt, skulle hända och varför och så blev det också, i stort sett. Det förtar dock inte något alls av det spännande/obehagliga. Boken håller mig i ett järngrepp, trots det långsamma tempot. Som för övrigt passar berättelsen perfekt.

Kungariket är inte någon deckare eller thriller. Med en annan författare så hade den aldrig hamnat på deckar-/thrillerhyllan. Det känns orättvist mot boken och inte alls bra att läsare kan ha felställda förväntningar. Det här är nämligen en riktigt bra bok. Om man inte förväntar sig en deckare/thriller.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 346 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Kungariket: Kapprakt.