Författare: Andrew Taylor
Titel: Nattvandraren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 443
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The anatomy of ghosts
Översättare: Jan Malmsjö
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juni 2021
Första meningen: Den sista måltiden närmade sig kulmen, sent på kvällen onsdagen den 15 februari 1786.
Baksidetext
John Holdsworth lever ett gott liv i 1780-talets London. Han är lyckligt gift, har en liten son och trivs med sitt arbete som mångsysslare inom bokbranschen. Så en dag förändras allt, utan förvarning drabbas han plötsligt av en serie tragedier. Det hela börjar med att hans son och hustru drunknar i Themsen och slutar med att hans företag går omkull.
John är nu helt ruinerad, han har inte ens en egen bostad längre. När han kontaktas av en rik änka som ber om hans hjälp tvekar han inte. Arvodet är generöst, och han har inget mer att förlora.
Uppdraget innebär att John ska bege sig till Cambridge, där änkans son Frank studerar. Änkan har fått veta att Frank inte alls är sig lik längre, han sägs ha blivit mentalt instabil och är under läkarvård. Men det är något som inte stämmer. Vad är det egentligen som har hänt Frank?
Då John besöker Franks college förs han i en sluten värld präglad av urgamla traditioner, men också av farliga intriger, oskrivna regler och pennalism. En värld där alla vet vikten av att bevara en hemlighet, och där ett brutalt brott lätt skulle kunna döljas...
Min kommentar
För snart 20 år sedan läste jag Andrew Taylors Rothtrilogi. Som jag inte alls var speciellt förtjust i. Sedan upptäckte jag att det här tydligen var en väldigt populär författare, omtyckt av många. Alltså tänkte jag att jag måste ge honom en andra chans. Jag köpte
Nattvandraren på bokrean 2012 och nej, den har inte lockat till läsning. I år tog jag med den i min Vi möts igen-utmaning.
Om jag ska vara helt ärligt så hade jag nog ingen koll på vad den här boken handlade om och jag blev lite överraskad när jag plötsligt befann mig i slutet av 1700-talet. Miljön är både spännande och intressant, dessutom beskrivs den på ett fantastiskt sätt, så jag nästan kan känna stanken. Det är så otroligt äckligt, smutsigt och illaluktande. Det är inga trevliga omständigheter för vare sig kvinnor eller fattiga. När jag skulle skriva ihop det här inlägget så upptäckte jag att det tydligen finns en genre som heter aka-porr (akademisk porr alltså) och ja, det kan nog passa på denna. Collegelivet verkar inte ha ändrats nämnvärt på dessa, drygt, 200 år; mer fest än plugg.
Det är inte speciellt många karaktärer här. Av förklarliga skäl så är de flesta män och nästan allihop är ungefär lika äckliga som gatorna. De är otrevliga, oftast snorfulla och de beter sig som arroganta svin. Vilket ju så klart, förmodligen, gör det här väldigt trovärdigt. Mitt problem är att jag inte bryr mig om någon av dem, jag är helt enkelt inte intresserad. De blir liksom aldrig riktiga människor. Huvudpersonen Holdsworth har en extremt tragisk historia bakom sig, men inte ens det får mig att känna något. Här finns egentligen inga mellanmänskliga relationer. Allt går bara ut på att skaffa sig makt, pengar och fördelar. Eller att behålla dem. Allt krut verkar ha lagts på att beskriva miljö och stämning.
Boken börjar ändå bra, men det håller inte i sig så länge. När Holdsworth har kommit till Cambridge så tappar jag det lilla intresse jag haft. När Holdsworth lämnar Cambridge igen så blir jag lite mer engagerad och slutet är okej. Det är den långa mittendelen som är problemet. Tempot är olidligt långsamt och det är inte ett dugg spännande. Trots det lovande temat spöken och hemliga klubbar. Själva gåtan blir det inte mycket med. Jag blev nog i själva verket lite förvånad över att detta skulle räknas som ett mysterium.
Det tog mig nästan en vecka att läsa ut
Nattvandraren, vilket är onormalt för en bok på lite drygt 400 sidor. Detta är dock en riktigt bra skildring av klassamhället, om man nu går igång på det. Likaså om man bryr sig mer om stämning och utanpåverk än substans och innehåll. Mig passar det inte alls.
Avdelningen för olika funderingar:
Jag får verkligen inte ihop årtalen, det stämmer helt enkelt inte (ja, det är typ exakt sådant här som stör mig):
- klubben grundades på 1760-talet (sida 195)
- den har existerat i snart 50 år (sida 194)
- boken utspelar sig 1786 (sida 7)
Den här boken har varit med i
En smakebit på søndag.
På
Goodreads hade den 3,38 i genomsnitt (beräknat på 1 710 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
| Tråkig | | Spännande | | Förutsägbar |
| Bladvändare | | Klurig | | Läskig |
| Långsam | | Tempofylld | | Intetsägande |
| Ordbajsig | | Fåordig | | Nagelbitare |
| Mysig | | Rå | | Sorglig |
| Måbrabok | | Tankeväckande | | Rolig |
| Rörig | | Genomtänkt | | Mörk |
Andra som bloggat om
Nattvandraren:
Bokstunder,
Bokstävlarna och
Fru E:s böcker.
Idag är det torsdag och jag ser fram emot att tillbringa dagen hos familjen Bromson. Efter att ha städat deras hem några gånger så börjar jag få lite grepp om det här paret. Nu har dessutom resten av möblerna levererats och rummen är iordningställda - det är en sann glädje att städa här. Det saknas visserligen några detaljer, som kuddar, gardiner till köket och ett par mattor, men på det stora hela börjar våningen ta form. Här bor ett par med god smak och som inte ryggar för att investera i sitt hem. Hemmet är en plats för tanke och reflektion, arbete och vila. Men det finns saker som får mig att undra hur de har det.
"Helvete", muttrar hon med munnen full och viftar ner smulorna på golvet och en geting från påsen i en och samma rörelse. "Det är faktiskt jobbet som gör att jag vill prata med dig."
Ulf drog upp dragkedjan på jackan och rättade till kepsen innan han försvann ut genom dörren. Christer blev stående en lång stund och såg efter honom när han lufsade iväg över parkeringen.
