tisdag 17 april 2012

"En sannolik historia" av Karin Alvtegen

Genre: Drama
Antal sidor: 320
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 4 april 2012

Första meningen: "Anders, kan du höra mig?"
Sista meningen: "Isen har gått upp."

Baksidetext
Helena uppfyller en gammal dröm när hon och hennes man köper en liten gård i Norrland för att driva hotell. Men äktenskapet knakar i fogarna och snart är skilsmässan ett faktum. Kvar står Helena med hotellet, en förlorad tillvaro och en olycklig tonårsdotter.

Finansmannen Anders karriär har varit framgångsrik. Men i takt med att pengarna strömmat in har tillvaron känts alltmer meningslös. På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet och gasar och tänker att nu får det gå som det vill. Han vaknar upp på ett sjukhus. Efter sjukhusvistelsen tar han in på ett litet hotell i en norrländsk by. Där möter han Helena.

I byn bor också den gamle Verner. Han lever utanför gemenskapen och uppfattas som en kuf. Ändå blir det han som får Helena och Anders att inse att det som de försöker förtränga i sina liv istället kan ge dem kraft att bryta gamla tankemönster och gå vidare.

Min kommentar
Jag har läst alla Karin Alvtegens, så kallade, deckare med behållning. Det gjorde att jag närmade mig den här med lite oro, eftersom detta inte är en spänningsroman överhuvudtaget. Det som gjorde att jag valde att läsa den är att Alvtegens tidigare böcker egentligen inte hade fokus på brottet, trots att de var deckare, utan på människorna. Om man hade plockat bort deckardelen ur de böckerna så skulle de ändå ha varit bra. Detta är ju alltså en sådan bok, utan brott, med fokus på människorna.

Här möter vi Helena, som tappat bort sig själv i sin önskan att vara alla till lags och hon ser sig lite som en martyr, Anders, som i sin jakt på det riktigt speciella glömmer bort att det är i det lilla som det speciella finns och Anna-Karin, som i sin vantrivsel med sig själv bara mår bra om hon får klanka ner på alla andra. Speciellt gillar hon att säga sanningar om sådant som inte räknas som normalt, som homosexuella och Verner, ett original som bor i en liten förfallen stuga i skogen. Vem av oss känner inte en sådan person? En sådan som tycker att h*n har rätt att säga i stort sett vad som helst, för det är ju sanningen.

Kvantfysik och Einstein har, konstigt nog, en stor roll i boken. Bland annat Einsteins definition av galenskap: "The definition of insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results." Kvantfysik är inte riktigt min grej, men jag tror mig förstå varför den finns med i boken. Som jag fattar det handlar kvantfysik om partiklar som flyttar sig från ett ställe till ett annat, utan att befinna sig någonstans däremellan och att partiklarna ändrar beteende om vi tittar på dem.

En invändning man möjligtvis kan ha är att människorna är väldigt stereotypa, men faktum är att jag tror att det var en fördel här. Det gör det lättare att se det märkliga mänskliga beteendet. Och för att se om människorna ändrar sig.

Det finns mycket att säga om den här boken och jag kommer förmodligen att tänka på den ibland och fundera på varför människor är som de är och gör som de gör.

Boktipsets estimerade betyg var 4.8. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om En sannolik historia: Bokhora, Bokbrus och Sladdertackan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

4 kommentarer:

  1. Jag läste den förra året och tyckte mycket om den. Det var Helena som fastnade hos mig, hon talade direkt till mig kändes det som. Jag har inte varit så förtjust i Alvtegen tidigare av någon anledning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev nog mest irriterad på henne, kanske för att jag kände igen mig en aning. I alla fall hur jag har varit :)

      Radera
  2. Jag tycker också mycket om Alvtegens böcker. Den här var däremot lite mer förutsägbar än de tidigare vilket å andra sidan inte behöver vara fel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var ju ingen direkt omtumlande historia utan det mesta bara knallade på. Väldigt lågmält.

      Radera