"Den mörkaste hemligheten" av Alex Marwood

Författare: Alex Marwood
Titel: Den mörkaste hemligheten
Genre: Thriller
Antal sidor: 367
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The darkest secret
Översättare: Carla Wiberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 juni 2016




Första meningen: Kära alla - Ursäkta allmänt mejl men jag är i desperat behov av er hjälp.

Baksidetext
När den treåriga flickan Coco - tvilling till identiska systern Ruby - försvinner under sin pappas femtioårsfest, väcker fallet en enorm uppståndelse i medierna. Flickans föräldrar är rika och har stort inflytande, liksom de vänner vars sommarhus vid havet festen hölls i. Vad var det egentligen som hände den där ödesdigra kvällen? Handlingen sträcker sig över två helger. Den första är den då Coco försvinner. Den andra den då de mörkaste av hemligheter till sist ska komma att avslöjas...

Min kommentar
Alex Marwood seglade upp som en ny favorit under 2014, när jag läste hennes två tidigare böcker. Ända sedan dess har jag längtat efter den här nya. Det tog ändå emot lite, mina förväntningar var skyhöga och jag var lite orolig att Den mörkaste hemligheten kanske inte skulle leva upp till dem.

Min oro förstärktes i början när alla dessa karaktärer presenterades. Det var liksom alla på en gång, det blir i stort sett inga fler, och det blev jobbigt och rörigt. Alla var/hade varit gifta med alla och alla var styvföräldrar till alla. Kändes det som. Lite som en klubb för inbördes beundran. Dessutom är de extremt obehagliga. Den ena är värre än den andra, men den som ger mig mest rysningar är Simone, en blott tonårig tjej (vad är hon? 13? 15?), med en riktigt läskig styvmor.

De senaste åren har jag kommit fram till att jag inte gillar att läsa om egocentriska, hänsynslösa, narcisstiska, psykopatiska svin, precis den människotyp som jag får träffa i den här boken. Jag blir så illa berörd och klarar helt enkelt inte av det. Vilket skulle kunna betyda att jag inte alls gillar detta. Räddningen är dock en väldigt berörande historia mitt i allt det hemska. Det skulle vara så enkelt att bara avsky dem allihop, men två av karaktärerna vinner mitt hjärta och jag vill att de ska gå dem väl. Resten kan jag i bästa fall klämma fram lite medkänsla för.

Med väldigt små medel får vi veta allt vi behöver om alla inblandade. Här är det verkligen visa som gäller, inte berätta. Alla personligheter får sina karaktärsdrag genom saker de gör eller säger. Det här är verkligen Alex Marwood bra på. Det är så mörkt, så nattsvart att jag knappt ser boken framför mig. Om det inte hade varit för den spirande vänskapen mellan två halvsyskon. Som visserligen kanske byggs upp av fel förutsättningar, men ändå. Berättandet i två trådar - då och nu - gör det hela än mer spännande och bytena mellan tid och person är tydliga.

Trots att jag redan från början förstår vad som måste ha hänt så är det väldigt spännande när hur det gick till växer fram. Och hur det ska sluta. Vem som helst av de här människorna har definitivt de egenskaper som behövs för att ha gjort det, men jag är tidigt säker på vem. Redan vid första mötet, tror jag.

Jag är inte lika glad i den här boken som i de två tidigare, mest beror det nog på det där med de läskiga personligheterna som jag inte gillar att läsa om och inte alls kan relatera till. Men om Alex Marwood har det här som lägstanivå så är hon riktigt bra och en självklar favorit i min bokhylla.

En liten fundering har jag bara, en liten lös tråd. [spoiler]Dödade Simone även Linda? Eller var det hennes mor eller far som gjorde det för att Simone skulle kunna gifta sig med Sean?[/spoiler] Ja. Jag tror på något av de alternativen i alla fall.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,5 (beräknat på 6 betyg).
På Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 1 029 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den mörkaste hemligheten: Bibliotekskatten, Lottens bokblogg och Annikas litteratur- och kulturblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Granne med döden" av Alex Marwood

Genre: Thriller
Antal sidor: 360
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The killer next door
Översättare: Carla Wiberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 oktober 2014






Första meningen: Han ser på klockan och sväljer ner den sista klunken kaffe.

Baksidetext
Det gamla huset på Beulah Grove i södra London ruvar på många hemligheter. Hyresgästerna i de förfallna lägenheterna har alla mycket att dölja, för omvärlden och för varandra. När Collette flyttar in lär hon snart känna Cher, en femtonårig tjej som i likhet med henne själv befinner sig på flykt. Båda har svårt att begripa sig på den tafatt vänlige Thomas i lägenheten högst upp, och Collette dras i stället till Hossein, som flytt från Iran och nu väntar på besked angående sin asylansökan. Enstöringen Gerard Bright i lägenheten bredvid håller å sin sida på att driva henne till vansinne med sin klassiska musik. Längst ner bor den sextionioåriga Vesta, som levt i huset hela sitt liv och håller ett vakande öga på de andra. En ödesdiger sommarnatt inträffar något som tvingar dem att ingå en ostadig allians. De måste nu samarbeta för att bevara den hemlighet som knyter dem samman. Men det är bara en av dem som vet vad det egentligen är som gör att avloppsrören i huset håller på att täppas igen.

Min kommentar
I våras läste jag Marwoods Onda flickor och blev väldigt förtjust i hennes sätt att skriva. Därför blev jag glad när hennes nästa bok i stort sett redan var på väg. Nu är även den läst och jag tror jag kan ha hittat en ny favorit.

Granne med döden är en helt annan typ av bok än Onda flickor, men ändå på något konstigt sätt samma. Sättet hur spänningen byggs upp, det osagda, det mörka, krypande, hur allt portioneras ut i småbitar, det är exakt likadant. Och det är så bra gjort. Den här boken är dock mer åt det surrealistiska, absurda och groteska hållet och om man är det minsta äckelmagad bör man välja en annan bok. Äckligheterna är nämligen väldigt detaljerat beskrivna och vid ett par tillfällen mår jag faktiskt lite illa. Då betraktar jag mig ändå som ganska härdad.

Redan från de första meningarna är jag fullständigt fast och vill bara veta mer och mer. Karaktärerna är inte många, i stort sett bara de som bor i huset, men de är intressanta och de modelleras fram långsamt, hela tiden får jag veta något nytt om dem. Jag kommer dem riktigt nära. I vissa fall för nära. Alla har de sina hemligheter. Det är otroligt snyggt gjort och spänningen eskalerar för att till slut fullkomligt explodera. Slutet är fantastiskt och jag älskar att inte allt skrivs mig på näsan.

Jag vet att jag brukar gnälla på miljöbeskrivningar och, illa dold, samhällskritik, men Marwood fixar det briljant. Det blir aldrig trist och det är egentligen aldrig tal om samhällskritik, det bara konstateras att så här illa är det och så får man dra sina egna slutsatser. Det gillar jag.

Vad som imponerar på mig är att Marwood, mellan alla groteska äckligheter, beskriver Collettes relation med mamman på ett riktigt fint sätt. Det är fantastiskt hur snabbt och naturligt skiftet görs mellan äckligt och fint. Och katten som är med, den är en av mina absoluta favoriter. Beskrivningen av katten är klockren, speciellt när den känner sig lite sårad. Det är kärleksfullt och humoristiskt. Och humorn dyker upp lite varstans och alltid lika oväntat, som till exempel när mördaren jämför det jobbiga med att stycka upp lik med att deklarera.

Nu ser jag verkligen fram emot Alex Marwoods nästa bok och på hennes hemsida kan jag se att det nog tyvärr kommer att dröja ett tag. Men någon kommer i alla fall att dö i den...

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,53 (beräknat på 13 betyg).
På Goodreads hade den 3,94 i genomsnitt (beräknat på 336 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Granne med döden: boktok73, Skuggornas bibliotek och Boken är tankens barn.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"Onda flickor" av Alex Marwood

Genre: Thriller
Antal sidor: 396
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The wicked girls
Översättare: Carla Wiberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 10 april 2014






Första meningen: Det finns en filt, men att döma av odören som stiger upp ur vecken har den aldrig tvättats.

Baksidetext
Sommaren 1986 dömdes två unga flickor till fängelse för mord.

Tjugofem år senare rapporterar journalisten Kirsty Lindsay om en rad mycket obehagliga attacker på unga kvinnor. Hennes efterforskningar leder henne till städaren Amber Gordon.

Så träffas Kirsty och Amber på nytt, för första gången sedan den där svarta dagen då de var barn.

De blir snabbt medvetna om den stora fara de befinner sig i. Och med nya identiteter och familjer att skydda är de beredda att göra vad som helst för att bevara sin hemlighet.

Min kommentar
Den här boken har stått oläst i hyllan i vad som känns som evigheter. Någon anledning till det finns egentligen inte. Speciellt inte som jag läst den ena positiva recensionen efter den andra (nåja, några negativa har det också blivit), men nu har den i alla fall äntligen blivit läst.

Det är en fasansfull historia som berättas i två olika tidstrådar. Den ena handlar om vad det egentligen var som hände den där hemska dagen när barn dödade ett annat barn. Tyvärr är inte den här tråden helt i kronologisk ordning och i vanlig ordning gör det mig förvirrad när saker och ting inte är strukturerade. Det funkade ändå ganska bra när jag väl förstod att jag hoppat tillbaka även i den tråden. Resten av berättelsen handlar om de två vuxna barnamördarna.

Jag blir ärligt riktigt rädd när jag läser hur människor tycker att de har rätt att straffa brottslingar, det är ohyggligt och tyvärr inte speciellt långt ifrån verkligheten. I min bok är de människorna värre än de "riktiga" brottslingarna och jag kan inte alls förstå hur de tänker(?). Media är inte heller utan skuld, i sin hänsynslöshet kan de förstöra många människors liv. Jag tycker allt detta beskrivs på ett väldigt trovärdigt sätt och det hela blir värre av att det berättas så helt utan att skriva någon på näsan vad man ska tänka. Eländet bara konstateras. Många funderingar väcks också. När har man egentligen sonat sin skuld? Går ett brott i arv till barnen? Jag tycker också det är bra att de två flickorna kommer från olika samhällsskikt, man är inte säker bara för att man kommer från en familj med pengar och det är inte helt kört bara för att man är fattig.

Det enda jag saknar i den här boken är mer information om hur rättegången gick till. Jag fick inte riktigt ihop straffet med det brott de hade begått. I de flesta länder är ju definitionen av mord att man uppsåtligen dödar någon. I det här fallet stämde det väl kanske inte med vad som hände och därför skulle jag gärna läst mer om hur de kom fram till det. För mig var det väldigt många olyckliga omständigheter som ledde fram till det tragiska slutet.

Slutet är känslosamt och sorgligt, men ändå med en smula hopp. Det kanske inte var det lyckligaste slutet, men jag gillar ju inte Hollywood-slut så detta var bästa tänkbara.

Jag såg att Alex Marwood släppt ännu en bok, The Killer Next Door, hoppas den snart kommer på svenska.

Boktipsets estimerade betyg var 4.2. På Goodreads hade den 3.55 i genomsnitt. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Onda flickor: Lingonhjärta, Lotten och Bokdamen.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.