"Två sekunder i Byron Hemmings liv" av Rachel Joyce

Författare: Rachel Joyce
Titel: Två sekunder i Byron Hemmings liv
Genre: Drama
Antal sidor: 397
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Perfect
Översättare: Katarina Jansson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 juni 2020




Första meningen: 1972 lade man två extra sekunder till tiden.

Baksidetext
År 1972 läggs två sekunder till tiden, för att balansera klocktiden med jordens rörelse. Byron Hemmings visste detta eftersom James Lowe hade sagt det till honom. James Lowe var den smartaste pojken i skolan. Men hur kan tiden ändras?

När tiden flyttas fram sker det ofattbara. När Byrons mor kör honom till skolan den morgonen är hon stressad. Hon gör ett oförlåtligt misstag och deras perfekta värld krossas för alltid. Går det att skylla på de två sekunderna? Kan det som hände någonsin rättas till?

Min kommentar
För några år sedan läste jag en annan bok av Rachel Joyce, Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd, som verkligen överraskade mig på att positivt sätt. Jag har länge tänkt att jag skulle läsa något mer av henne och Två sekunder i Byron Hemmings liv har väntat i hyllan ända sedan bokrean 2016. Motivationen har inte varit jättehög för jag har hört en del saker om den som fått mig att tro att den kanske inte alls passar mig lika bra.

Vi får följa två trådar, en med Byron som utspelar sig 1972 och en med Jim som utspelar sig i nutid. I stort sett fungerar det bra, men ibland blir det lite rörigt. Speciellt i Byrons tankar, då kan det bli otydligt om det han tänker händer nu eller om han ser tillbaka på något som hänt tidigare. Ganska ofta är det bägge samtidigt, känns det som. För att göra det ännu besvärligare så kommer det en del franska, insprängt i dialogen. Jag kan fortfarande inte franska och har heller inga som helst avsikter att lära mig det. Det är ett oskick att inte översätta utländska fraser i en översatt bok.

Byrons familj är oerhört märklig. Jag förstår inte överhuvudtaget hur pappan passar in där. Han "hälsar på" under helgerna, annars bor han i London(?) där han jobbar. Han är i alla fall extremt läskig med en alldeles tydlig bild av hur saker och ting ska vara. Inklusive hans fru. Som för övrigt är underlig även hon, men det är mycket lättare att förstå henne. Så knepig blir man nog när man är gift med en man av den typen. Byron och James känns ovanligt naiva för att vara 11 år. Jag kan inte alls känna igen mig i deras tankegångar.

Här finns också något som förmodligen ska räknas som en tvist. Den gillar jag inte alls. Det är ett billigt trick och helt opåkallat. Dessutom är det väldigt genomskinligt. Slutet blev lite hastigt också, så där snabbt blir man nog inte fri från psykiska besvär.

Originaltiteln på den här boken är Perfect, en titel som jag tycker passar mycket, mycket bättre. Den handlar ju trots allt om den perfekta ytan, som inte får repas eller smutsas ner. De där två sekunderna... nej, även om de nu är upphovet till allt som händer så spelar de egentligen ingen roll.

Två sekunder i Byron Hemmings liv är en tragisk historia, men den lyckas inte drabba mig på riktigt. Mest beror det nog på att jag ibland uppfattar vissa karaktärer som karikatyrer och jag undrar vad boken egentligen vill vara. Vill den vara tragisk eller ironisk/rolig? På det här sättet blir det inte något av det, fullt ut.

På Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 14 509 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Två sekunder i Byron Hemmings liv: Endast eböcker, Bloggbohemen och Boktanken.

"Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd" av Rachel Joyce

Författare: Rachel Joyce
Titel: Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd
Genre: Drama
Antal sidor: 330
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The unlikely pilgrimage of Harold Fry
Översättare: Katarina Jansson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 december 2015




Första meningen: Brevet som skulle förändra allt anlände en tisdag.

Baksidetext
En morgon får Harold Fry ett brev ifrån en tidigare kollega, Queenie Hennessy, som berättar att hon är döende i cancer. Harold vill skriva något till Queenie, men vad ska han skriva? Hon har gjort något oerhört fint för honom en gång, men han kan inte minnas riktigt vad.

Han skriver några korta rader och säger till sin hustru Maureen att han går med ett brev till närmsta postlåda. Men när Harold kommer till postlådan kan han inte lägga på brevet. Han går vidare till nästa postlåda och nästa efter den. Harold stöter ihop med en ung flicka som berättar om sin faster som drabbats av cancer. Inspirerad av samtalet får Harold idén att han skall promenera hela vägen upp till sjukhuset där Queenie ligger för döden.

Promenaden från södra delarna av England till Skottland blir till en resa genom Harolds liv och de många minnena. Här finns glimtar från ett äktenskap som allt mer kommit att bli till en börda för de båda. Här finns det ansträngda förhållandet till sonen David som Harold inte har pratat med på länge. Och Queenie som täckte upp för det Harold gjorde den där kvällen på kontoret, det som hon fick sparken för - men vad hände egentligen?

Min kommentar
Sommaren 2013 vann jag den här boken i en tävling hos Norstedts. Då hade jag inte hört talas om boken, men det jag fick höra om den lockade mig inte speciellt mycket. Hur kul kan det vara att läsa om en gubbe som vandrar genom hela England? Tänk vad fel man kan ha. Igen.

Redan från start blir jag väldigt förtjust i de små illustrationerna som finns i början av varje kapitel. De är riktigt söta och illustrerar det som händer. Harold däremot gillar jag inte speciellt mycket. Han verkar vara en kuvad och uppgiven man. Och hans fru är verkligen inget vidare hon heller. För att inte tala om sonen. Nej, karaktärerna är inte speciellt lätta att tycka om.

Medan jag fortsätter läsa så märker jag att jag börjar gilla Harold (hans fru och son tycker jag fortfarande inte om) och jag undrar så vad det är för hemskt han har gjort och vad Queenie egentligen gjorde för honom. Miljön gör också att jag i det närmaste faller pladask för den här boken. Det är en helt fantastisk resa han gör genom England och genom mänskligt psyke. De människor han möter på vägen representerar nog alla typer som finns och Harold växer genom dem allihop. Nog kan jag tycka att han är för mesig ibland, men han är ju godheten själv. De 100 mil och tre månader som han avverkar under de mest usla förhållanden gör honom till en helt annan man. Och hans fru, som vi också får följa parallellt, förändras även hon.

Det här är en sällsamt tragisk historia och jag blir faktiskt nästan golvad när sanningen sipprar fram. Samtidigt så är den också rolig och inte minst hoppingivande. Så länge man lever så finns det tid och är inte försent. Karaktärerna skildras med värme och kärlek och det är nog därför som jag helt kan byta åsikt om dem innan boken är slut.

Boken är väldigt lättläst och det går snabbt, men därmed inte sagt att det är en lättsam historia. Det handlar om sorg och vad den kan göra med människor. Det finns mycket jag tar med mig från den här berättelsen, men allra mest den absolut bästa liknelsen jag läst om hur sorg fungerar (sida 220). Det är som att råka på ett stort hål i marken. I början glömmer man hela tiden bort att det finns där och ramlar ner i det. Efter ett tag lär man sig att gå runt det, trots att det fortfarande finns kvar.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,49 (beräknat på 143 betyg).
På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 85 588 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd: och dagarna går..., What you readin? och Mimmimariesböcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.