måndag 4 mars 2024

Film: Jag vill ha dig tillbaka (2022)

Titel: Jag vill ha dig tillbaka
Originaltitel: I want you back
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Jason Orlay
Manus: Isaac Aptaker, Elizabeth Berger
Skådespelare: Charlie Day, Jenny Slate, Scott Eastwood, Gina Rodriguez, Manny Jacinto
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 117 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 9 februari 2024





Handling
Peter och Emma trodde att deras livs största ögonblick väntade dem – äktenskap, barn och ett hem i förorten – tills att deras respektive partners dumpar dem. Livrädda att de har missat chansen till evig lycka bestämmer sig Peter och Emma för en galen plan i hopp om att vinna tillbaka sina ex. Det får med oväntade resultat.

Min kommentar
En film som legat länge på listan är Jag vill ha dig tillbaka. Kanske mest beroende på att den går på Amazon Prime Video, eftersom jag inte alltid hinner till den streamingtjänsten innan jag har bestämt mig för en film att se. Nu läste jag i någon recension att det var den bästa romcom vederbörande hade sett på länge och betyget på filmsajterna är hyfsat högt för den här typen av film, så jag kände att det kunde vara dags.

Det kan vara så att jag inte har sett den här historien någon gång tidigare, vilket ju skulle göra den till ny. Att gå ihop med en annan dumpad för att få tillbaka den som dumpat en är kanske så man skulle vilja göra, men man låter bli. För galen är man ju inte.

En romcom ska ju vara förutsägbar (eller brukar vara i alla fall) och det gäller även den här filmen. Humorn är lite för plump ibland, för mig, men lika ofta så är den rolig. Det är lite åt det grabbiga hållet, Inklusive flåshumorn.

Först när jag skulle skriva ihop det här inlägget upptäckte jag att jag har sett samtliga de fyra huvudpersonerna i en hel del annat, men jag kände inte igen någon av dem. Dock kändes han som spelar Noah så otroligt bekant. Det visar sig att det är Clint Eastwoods son och ja, han är väldigt lik sin far. De gjorde det bra allihop, tycker jag. Peter och Emma har bra kemi, alla utom de själva kan se det. Lite läskigt är det ändå att de som har absolut bäst kemi är Emma och den tolvårige Trevor. Inte alls på något sliskigt sätt, utan bara fint. Jag önskar att alla barn hade en sådan vuxen i sina liv.

Filmen är på tok för lång. Efter runt 1,5 timme (som borde vara maxlängd för en romcom) börjar jag ledsna och bli otålig. Det mesta gick på tomgång och vi kom liksom inte vidare. Det stod och stampade ett bra tag, men sedan utmynnade allt i det perfekta slutet. Jag gillar verkligen att filmen inte fortsätter och gör allt övertydligt. Det räckte så bra där.

Jag vill ha dig tillbaka är charmig och lite lagom underhållande. Mest får den mig faktiskt att vilja se Little shop of horrors igen.


Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 53 616 betyg).
IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 3 mars 2024

Smakebit på søndag: Sanningen om fallet Harry Quebert

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Våren har definitivt kommit till Skåne, enligt uppgift så har en blåsippa hittats på Stenshuvud (nationalparken, alltså). Tranor har siktats och koltrastarna sjunger hela tiden. Det är egentligen bara vädret som inte riktigt hänger med, men det kommer väl.

Jag har äntligen kommit mig för att börja läsa tegelstenen Sanningen om fallet Harry Quebert. Så här långt är den bra. Jag hade ju tänkt se TV-serien efter att jag läst boken, men det verkar ha dröjt så länge att den den både har kommit och gått. Trist är det, men jag får väl hålla utkik efter den. Boken handlar väldigt mycket om skrivandets vedermödor och smakebiten är precis vad jag tycker. Tänk om alla bara fick skriva om det de känner till 😱

Min smakebit är från sida 473:
- Harry, hur bär man sig åt för att skildra känslor som man själv inte har upplevt?
    - Det är just det som är ditt jobb som författare. Att skriva betyder att man förmår känna mer intensivt än andra och sedan kan skildra det. Att skriva innebär att man visar något för läsarna som de ibland inte kan se. Om det bara var föräldralösa som berättade historier om föräldralösa skulle vi få problem. Det skulle ju betyda att du inte heller kan prata om en mor, en far, en hund eller en pilot, och inte heller om ryska revolutionen, för att du varken är mor, far, hund eller pilot och inte har upplevt ryska revolutionen. Du är bara Marcus Goldman. Och om alla författare bara var hänvisade till sig själva skulle litteraturen bli fasansfullt tråkig och helt marginaliserad. Man har rätt att prata om allt, Marcus, allt som berör oss. Och det finns ingen som kan döma oss för det. Vi är författare för att vi gör en sak som alla omkring oss kan göra, nämligen skriva, fast på ett annat sätt. Det är det som är hela knepet.

lördag 2 mars 2024

Just nu - mars

Första lördagen i månaden hakar jag återigen på den gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

... läser jag ... en riktig tegelsten, Sanningen om fallet Harry Quebert av Joël Dicker. Den har stått i hyllan i många år. Så länge faktiskt att TV-serien har hunnit både komma och gå. Såg jag nu när jag försökte hitta den, för jag skulle ju hemskt gärna vilja se den efter att jag har läst den.

... ser jag på ..., helst, saker man kan skratta åt. Som Bäst i test från Sverige, England, Nya Zealand och nu även Danmark. Shantaram har jag börjat titta på också, äntligen, så ska väl inte den gå samma öde till mötes som Harry Quebert. Jag hittade också en sjukhusserie, Critical, som jag inte visste fanns. En brittisk. Den är ganska gammal, upptäckte jag, från 2015. Det verkar bara finnas en säsong och om jag ska vara helt ärlig så är jag inte så förvånad. Lite program som även finns i tablån följer jag också, som Superstars, Över Atlanten, Sveriges mästerkock och Mästarnas mästare. Och så är det ju Mello i kväll också, det måste jag ju se.

... lyssnar jag på ... luftfuktaren som pyser ut vatten. Annars är det mest tyst.

... njuter jag av ... ingenting, tror jag. Det känns ju tråkigt.

... längtar jag efter ... nästa helg, då blir det ett besök i Göteborg eftersom mamma fyller år. Det är alltid lika skönt att få komma "hem" och få fylla öronen med en dialekt som är som musik i mina öron.

fredag 1 mars 2024

Månadsbokslut februari 2024

Antal lästa böcker i februari 2024: 7

07. De blindas rike av Louise Penny
08. Blod säljer av Stephen King
09. Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer
10. Döda lejon av Mick Herron
11. Mittvatten av Arne Dahl
12. Mannen som läste högt på 06.27-tåget av Jean-Paul Didierlaurent
13. Botanikern M W Craven

Sidor
Totalt lästa2666
Genomsnitt/dag91
Genomsnitt/bok380

Fördelning på antal sidor
1-99:0
100-199:0
200-299:1
300-399:3
400-499:2
500-599:1
600-699:0
700-799:0
800-899:0
900-999:0
1000-1099:0
1100-1199:0
1200-1299:0

Betygsfördelning
1:0
1,5:0
2:0
2,5:0
3:0
3,5:1
4:6
4,5:0
5:0

Snittbetyg: 3,92

Serier
Ingående i serie: 4
Påbörjade serier:0
Avslutade serier:
(läst senast utgivna/översatta)
3

Genre
Drama: 0
Fantasy:0
Feelgood:2
Humor:0
Kriminalroman:3
Romance:0
Science fiction:0
Skräck:1
Thriller:1

Utmaningar
Boktolvan: 1(2/12)
Finish That Series:2(4/18)
Hyllvärmare:4(8/42)
Vi möts igen:0(1/6)

Författare
Olika författare: 7
Ej läst tidigare:2

Kvinnor: 2
Män:5
Duo:0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket: 0
E-bok:0
Inbunden/Kartonnage:6
Ljudbok:0
Pocket:1

Språk
Originalspråk (svenska): 1
Originalspråk (engelska):0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Egen hylla/läsplatta:7
Streamingtjänst:0

Recensionsexemplar: 0

In/ut
Antal nykomna böcker: 7
Antal bortskänkta böcker:0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Botanikern av M W Craven
Månadens överraskning: Mannen som läste högt på 06.27-tåget av Jean-Paul Didierlaurent
Månadens besvikelse: -
Månadens roligaste: Mannen som läste högt på 06.27-tåget av Jean-Paul Didierlaurent
Månadens mysigaste: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer
Månadens otäckaste: Botanikern av M W Craven

Kommentar:
Om januari var en usel läsmånad (i kvantitet) så blev februari desto bättre (både kvantitet och kvalitet). En läsretreat över en långhelg och en sjukskrivning i en vecka gjorde underverk. Det kunde ha blivit ännu bättre om jag, i stället för att tjuvstarta mars-läsningen med en tegelsten, hade valt att läsa ut en tunnare bok de dagar som var kvar i februari. Sju böcker var det längesedan jag läste under en månad, känns det som. Betygssnittet blev även det nästan osannolikt högt, 3,92.

Fyra av böckerna (Craven, Dahl, Herron, Penny) ingår i olika serier. Ingen av dem är första delen i sin, men hela tre (Craven, Herron, Penny) är den senast översatta. Två (Dahl, Herro) av böckerna ingår i min Finish That Series-utmaning. En Boktolva (Shaffer) blev det också. Så här långt går det enligt plan eller bättre i mina utmaningar.

Hyllvärmarläsningen, 10% av samtliga hyllvärmare jag har, går också bra. Jag ligger en aning före där. Det enda som har gått dåligt är läsningen av recensionsexemplar. Inte ett enda läste jag i februari.

I februari är det ju bokrea och det blev sex stycken köpta. Tack och lov så förbokade jag, för någon bokhandel har jag inte lyckats ta mig till. Dessutom fick jag en bok av snälla Lotten på läsretreaten i början av månaden. Inga böcker flyttade ut, så nettoresultatet blev +7. Just nu ser det inte så ljust ut för 2024, vad gäller inflödet.

Om månadens bästa: Sex böcker fick en fyra i betyg, vilket gjorde det svårt att välja den bästa. Botanikern vann tack vare spänningsnivån.
Om månadens överraskning: Franskt brukar inte passa mig så Mannen som läste högt på 06.27-tåget blev en mycket positiv överraskning.
Om månadens besvikelse: Omöjligt att vara besviken när betygen är så höga.
Om månadens roligaste: Mannen som läste högt på 06.27-tåget var den som fick mig att le mest.
Om månadens mysigaste: Trots elände så var Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap definitivt den mysigaste.
Om månadens otäckaste: Botanikern är så sjukt otäck.

torsdag 29 februari 2024

Hett i hyllan #446

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi är fortfarande i början av januari 2021.
Förra veckan nämnde jag ju att jag köpte två e-böcker den här dagen, båda två av Sara Lövestam, och den andra är Finns det hjärterum.

Detta är då fjärde och sista delen om den hemlösa Kouplan, som försöker försörja sig som privatdetektiv. Jag har ju läst de två första delarna och de har varit riktigt bra. Dessutom väldigt snabblästa. Jag borde verkligen ta tag i den här serien. Eftersom det här ju är en serie och det bara finns fyra delar, varav jag bara har två olästa, så skulle den kunna vara något för min Finish That Series-utmaning.

Så här står det på baksidan:
Kouplan vill aldrig mer tänka på livet han en gång levde. Han har sitt uppehållstillstånd nu, och detektivuppdragen har bytts ut mot praktik på Farsta bibliotek. Jo, en sak lämnar fortfarande inte hans tankar: Vad har hänt hans bror?

I Uppsala vaknar Victor Holmberg kallsvettig om nätterna. Hans förflutna släpper honom inte. Just när han trodde att det fruktansvärda var bakom honom, kommer de igen med förnyad kraft. Männen som aldrig slutar söka.

I en trea i Hagsätra bor fem afghaner, tre afrikaner och två östeuropéer. För femton kronor i timmen städar de, lagar mat och serverar, duckar för gränspoliser och chefers chefer. När en av dem mördas är det som om det aldrig har hänt.

I sökandet efter sin bror befinner sig Kouplan plötsligt i sitt sista detektivuppdrag, och tvingas möta skuggorna igen. Kanske har de aldrig lämnat honom.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 28 februari 2024

Kommande böcker mars 2024

I mars kommer det ganska många spännande nya böcker. Några måsten är där minsann.

Förtjänst och skicklighet av Monica Nebelius Lüning
Genre: Kriminalroman
Serie: Varbergsfallen (1)
Antal sidor: 304
Utgivningsdatum: 2024-03-07
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
Ett synnerligen brutalt överfallsmord skakar Varberg. En välkänd man ur stadens övre skikt har körts över inte en utan flera gånger tidigt i gryningen utanför Lilla Träslövs finbageri. Gabriella, polis, leder utredningen som tidigt pekar i en bestämd riktning. Till sin hjälp får hon Ingrid, ny domare vid tingsrätten, som återvänt till Varberg efter en några svåra år i en våldsam relation. De finner snabbt varandra i arbetet med att förhöra misstänkta och nysta i den avlidnes mörka familjehistoria. Plötsligt delar de sådant med varandra som de inte har berättat för någon, sådant som händer nästan alla, feghet som får avgörande konsekvenser men också sådant som gör dem till hjältar.

Men titta här. En bok som utspelar sig i Varberg. Som ska bli en hel serie. Det här blir ju perfekt för läsretreaten.



Sju kvadrat med lås av Jussi Adler-Olsen
Genre: Kriminalroman
Serie: Avdelning Q (10)
Antal sidor: 549
Utgivningsdatum: 2024-03-12
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Annandag jul 2020. Carl Mørck sitter med handfängsel i baksätet på en polisbil. Efter femton år har det våldsamma spikpistolfallet kommit ikapp honom, och anklagelser om narkotikasmuggling och mord hotar att rasera hela hans tillvaro.

Kollegorna vid Köpenhamnspolisen vänder honom ryggen, och snart går det upp för Carl att han svävar i livsfara. Men vem är det som har satt ett pris på hans huvud - och varför? Carl kämpar i blindo mot sin dolda fiendes hantlangare. Samtidigt beslutar sig Rose, Assad och Gordon för att trotsa chefens order i ett försök gå till botten med det invecklade spikpistolfallet.


Sista delen?!



Lång väg hem : Mina 25 år i sekten av Mariette Lindstein
Genre: Biografi
Serie: -
Antal sidor: 398
Utgivningsdatum: 2024-03-14
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
En unik, personlig skildring inifrån den kontroversiella scientologikyrkan. Mariette Lindstein var högt uppsatt inom scientologerna när hon under dramatiska omständigheter lyckades fly från högkvarteret i USA. Efter nio romaner där hon använt sina erfarenheter av sektmentalitet berättar hon nu för första gången sin egen historia. Som ung sökande kvinna drogs hon till scientologikyrkan i Malmö och tog sig sedan under tjugofem års tid genom alla nivåer i hierarkin till den allra högsta ledningen. I sin självbiografi ger hon läsaren tillträde till en sluten värld som varit otillgänglig för de flesta. Det är en berättelse om vad som får en människa att gå genom eld och vatten för att finna tillhörighet och till slut hitta hem.

Jag läser väldigt få biografier, men det här är nog en som jag kan tänka mig att läsa.



Motiv av Malin Persson Giolito
Genre: Kriminalnoveller
Serie: -
Antal sidor: 320
Utgivningsdatum: 2024-03-26
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
Ska åttaåriga Lillan berätta sanningen om vad som hände den kvällen då hennes pappa blev knivmördad i vardagsrummet? Är det rimligt att ta hand om en svårt alkoholiserad mamma som aldrig funnits där för sitt barn? Hur ska en förälder rädda sin son som för fjärde gången sitter i en rättegångssal på grund av missbruk?

I Malin Persson Giolitos novellsamling "Motiv" begår barn brott och föräldrar skyddar dem till vilket pris som helst. När samhället resursmässigt svikit sina medborgare är rätt och fel inte längre svart eller vitt, och motiven antar alla nyanser av grått.


Noveller tycker jag om att läsa mellan böcker.



Blödande hjärtan av Elly Griffiths
Genre: Kriminalroman
Serie: Harbinder Kaur (3)
Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2024-03-01
Förlag: Modernista

Från Bokus
Kriminalaren Cassie Fitzgerald har en hemlighet som hon gjort allt för att förtränga. När hon gick i skolan på 1990-talet dödade hon och hennes vänner en annan elev.

Trettio år senare är Cassie lyckligt gift och älskar sitt jobb på polisen. Men så övertalas hon av sin man att gå på en skolträff där hon återser sina gamla klasskamrater från väl ansedda Manor Park - och innan festen är slut hittas en av deltagarna, Garfield Rice, högprofilerad riksdagsman för Labourpartiet, död på toaletten.

Man misstänker en drogöverdos, och utredningen som leds av Cassies chef Harbinder Kaur följs av alla tidningar. Problemet är att Cassie inte kan komma ifrån känslan av att det kan vara någon av hennes gamla vänner som har dödat igen.


Nu är det kanske snart dags att börja med den här serien. Har ju bara en Ruth-bok kvar.



Antikjägarens mordguide av C L Miller
Genre: Mysdeckare
Serie: Antikmorden (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2024-03-06
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Freya Lockwood har de senaste tjugo åren undvikit den pittoreska engelska by där hon växte upp. Tills hon får veta att hennes mentor, antikhandlaren Arthur Crockleford, har dött.

Omständigheterna verkar misstänkta och Freya får ett brev från Arthur, skickat bara dagar före hans död. Snart är Freya indragen i ett liv hon hade svurit att lämna bakom sig.

Tillsammans med sin excentriska faster Carole, som också var Arthurs bästa vän, följer Freya både ledtrådar och sina instinkter till ett gammalt herrgårdshus för ett evenemang för antikentusiaster. Men allt är inte som det verkar Antikborden är fyllda med dåliga kopior och de andra gästerna är hotfulla och hemlighetsfulla. Kan Freya och Carole lösa mysteriet innan en mördare slår till igen?


Mysdeckare. Vilken härlig genre!



Kärleken är död av Ashley Poston
Genre: Romance
Serie: -
Antal sidor: 392
Utgivningsdatum: 2024-03-11
Förlag: Karat Förlag

Från Bokus
Florence Day är spökskrivare åt en av USA:s mest älskade romanceförfattare. Men nu tror hon inte längre på kärleken, och hennes manus är i lika dåligt skick som hennes krossade hjärta. I hopp om att få sin deadline framflyttad söker hon upp sin nya redaktör. När han vägrar förbereder sig Florence på att karriären är över.

Så får hon det värsta samtalet hon kan tänka sig och tvingas återvända till barndomsstaden för att begrava sin älskade pappa. Florence har inte varit hemma på tio år, inte sedan stadens invånare vände henne ryggen. Hennes pappa är borta, men allt annat känns som vanligt. Och hon hatar det.

Ända tills ett spöke dyker upp på tröskeln till familjens begravningsbyrå. Han är lika upprörande snygg som alltid och lika förvirrad som Florence över varför han är där. Det visar sig att det inte bara är kärleken som är död utan även hennes nya redaktör ...


Romance funkar ju sällan för mig, men den här låter som något annat.



Treblinka Comedy Club av Åke Edwardson
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 470
Utgivningsdatum: 2024-03-19
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Vintern 1941 bestämmer sig komikern och journalisten Arne Hoffmann för att lämna New York och åka tillbaka till Berlin, där han inte varit på tjugo år. Hans omgivning tycker att han är galen som reser till ett land i krig, men Arne har bestämt sig. Han måste få veta hur hans judiska kusin Leah och hennes familj har det, de som blivit kvar i nazisternas Tyskland. Han anar inte hur det beslutet ska komma att påverka både hans eget och deras liv.

När nazisternas deportationer till dödslägren i Polen inleds måste Arne göra allt han kan för att rädda Leahs familj till Sverige, och skydda den judiska kvinnan Rut han träffat i Berlin. Samtidigt riskerar Arne att själv gå under.


Det låter kanske inte riktigt som en bok för mig, men jag vet ju att Åke Edwardson skriver bra.



Tårtor och tavlor av Camilla Dahlson
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 250
Utgivningsdatum: 2024-03-28
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
Elvira har just flyttat till Göteborg från hemstaden Eksjö, där pojkvännens otrohet fått henne att bryta upp från jobb och familj för att börja om på nytt. Men Elvira hinner inte ens börja på nya arbetsplatsen innan hon blir uppsagd. Hur ska hon nu kunna betala hyran? Hur ska hon klara sig? Lösningen blir att hoppa på ett gig-jobb och utföra ärenden åt folk, det är allt från att vara hundvakt till att leverera bröd och tårtor åt ett synnerligen charmigt konditori.

När Elviras nya granne Gulli blir utsatt för en bedragare som lurar till sig såväl pengar som juveler kan Elvira dessutom lägga till privatspanare som titel. Nog sjutton ska de få fatt på den fähunden och ta tillbaka Gullis smycken.


Jag har varit nyfiken på hennes böcker i evigheter och denna verkar utspela sig i Göteborg.



Rummet i jorden av John Ajvide Lindqvist
Genre: Kriminalroman
Serie: Blodstormen (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2024-03-25
Förlag: Ordfront Förlag

Från Bokus
I källaren i sitt nya hus, den före detta haitiska ambassaden, håller Kim Ribbing doktor Martin Rudbeck fången. Som ung var Kim fast i doktorns våld och behandlades med elchocker under tortyrliknande former. Nu är rollerna omkastade. Via en avancerad plan har Kim lyckats sopa igen spåren efter bortförandet. Men så inträffar något oförutsett som ställer allt på ända. Tillsammans med Julia Malmros och fjortonåriga Astrid Helander tvingas Kim nu använda all sin fantasi för att framställa nya villospår.

Under tiden har utredningen av kidnappningen landat på Jonny Munthers bord. Han har sedan tidigare ett horn i sidan till Kim och ihop med sina kollegor Carmen Sanchéz och Christof Adler påbörjar han nu en desperat katt-och-råtta-lek.

Parallellt håller Julia tillsammans med Irma Ryding på att forska kring det högerextrema partiet Sannsvenskarna och dess kopplingar till MC-klubben Apostates. Något som visar sig vara allt annat än ofarligt.?


Auto-buy!



Törstdöden av Pernilla Ericson
Genre: Kriminalroman
Serie: Lilly Hed (3)
Antal sidor: 426
Utgivningsdatum: 2024-03-27
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
Stämningen i Nynäshamn är spänd, det råder svår torka, böndernas skördar dör och brandkåren är hårt pressad. Polisutredare Lilly Hed, gravid i femte månaden, utreder en våldsam explosion i en familjebostad. Familjen i villan -- paret Västlund och deras sexåriga dotter Maja -- antas ha dött. Lilly är utmattad, hennes graviditet är allt annat än enkel och samtidigt är rättsprocessen mot hennes brutala ex inne i en avgörande fas. Men Lilly glömmer alla tankar på privatlivet när någon säger sig ha kidnappat Maja. Om inte kraven uppfylls ska flickan förvägras vatten -- och klockan tickar ...

Jag är nog lite osäker på om jag visste att en ny serie har påbörjats, men jag tror nog att jag vill läsa den också.

tisdag 27 februari 2024

Tisdagstrion: Trädgård, skog eller park i handling eller titel

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Trädgård, skog eller park i handling eller titel

Jag vet inte om jag gillar eller ogillar när det är tre alternativ i temat. Då vill ju jag ha en av varje. Så klart. Det ställde till ganska stora problem, ända tills jag hittade en novell.

1. Till skogs av Tana French är första delen i serien om Dublin Murder Squad, som jag inte gillade alls. Tack och lov så litade jag på "alla andra" i det här fallet och fortsatte med andra delen, efter ganska många år. Den var mycket bättre.

2. I Stephen Kings novellsamling Mardrömmar finns en novell som heter Hemligt fönster, hemlig trädgård. Jag kan inte påstå att jag minns något av den, men den verkar ha samma tema som många av hans andra noveller/romaner; en författare som anklagas för att ha stulit en romanidé och som nu ska straffas för det.

3. Marconi Park av Åke Edwardson är tolfte delen i serien om Erik Winter, som skulle bestå av tio böcker. Jag tyckte inte så mycket om den. Det enda försonande draget är hans beskrivningar av mitt älskade Göteborg.

måndag 26 februari 2024

Film: Lift (2024)

Titel: Lift
Originaltitel: Lift
Genre: Actionkomedi
Regissör: F Gary Gray
Manus: Daniel Kunka
Skådespelare: Kevin Hart, Gugu Mbatha-Raw, Yun Jee Kim, Billy Magnussen, Úrsula Corberó
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 107 min
Serie: -
Såg den på Netflix 27 januari 2024





Handling
En grupp brottslingar blir anlitade för att förhindra en terroristattack. För att stoppa den måste de stjäla guldtackor till ett värde av 100 miljoner dollar från ett flygplan, medan det fortfarande är i luften.

Min kommentar
För några veckor sedan kom det en ny film på Netflix, Lift. Jag var lite skeptisk på grund av Kevin Hart. Jag har nog aldrig sett honom i en roll som inte varit fullständigt hysterisk och hysteriska karaktärer är inget jag uppskattar. Trots det så la jag till filmen på listan och den här lördagen var det så dags.

Först och främst: Filmen är inte alls så usel som betyget på filmsajter antyder. Personligen så blev jag så (positivt) överraskad av en nedtonad och icke-hysterisk Kevin Hart att betyget vägde över till det högre. Jag tycker han gjorde det riktigt bra. Kanske är det också det som har gjort att så många tyckt illa om filmen, att de förväntat sig en Kevin Hart som Kevin Hart.

Det är ett härligt gäng vi får möta, en hel hög udda figurer. De känns sammansvetsade och jag tycker de har en bra kemi. De är charmig och jag gillar dem allihop. Speciellt Magnus, den galne uppfinnaren. Han är skönt nördig. Feg, men ändå modig. Dock är det mycket svårt för mig att se Jean Reno som en bov. Jag tycker ju om honom och vill gärna fortsätta göra det.

Här finns en del fräcka gadgets och fräcka scener. Jag har ingen aning om all teknik verkligen fungerar i verkligheten och jag bryr mig inte så mycket om trickfilmning. Om man inte vill att skådespelarna ska dö på kuppen så måste det ju liksom användas. Det är inte ett speciellt stort problem för mig.

Naturligtvis så känns det som att det är en del logiska luckor här, men jag kan egentligen inte sätta fingret på något specifikt. Bara några saker jag känner mig tveksam till, men jag vet ju inte. Filmen tar sig i alla fall inte själv på allvar. Det är en förutsättning.

Jag vet inte vad andra förväntar sig när de väljer att se en heist-film. Själv förväntar jag mig bara att bli underhållen. Helst att jag får skratta lite. Båda dessa "krav" tillgodoser Lift. Förutsägbar? Jajamän. Enligt mall 1A? Jodå. Underhållande? Definitivt. Speciellt spännande är den inte, men det är full fart.


Letterboxd hade den 2,1 i genomsnitt (beräknat på 34 210 betyg).
IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 24k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 25 februari 2024

Smakebit på søndag: Botanikern

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Veckan som gått har jag varit sjukskriven, eftersom jag inte har kunnat sitta. Därför har jag mest legat i soffan och tittat på alla 20 Johan Falk-filmerna. Faktum är att de har varit väldigt mycket bättre nu när jag såg dem i följd. Allt hängde ju liksom ihop. I morgon ska jag försöka sitta en hel arbetsdag. Det ska bli intressant.

På grund av filmtittandet så har läsningen blivit lite lidande, men det knallar på. Just nu läser jag femte delen i serien om Washington Poe och Tilly Bradshaw, Botanikern av M W Craven. De här böckerna är fantastiska, kanske mest tack vare den speciella Tilly. Ibland är det lite äckligt och ibland lite grymt.

Min smakebit är från sida 401:
Doktor Mukherjee tömde Salts magsäck som om det var en ömtålig soppskål. Han granskade inte det han slevade upp - det var inte hans uppgift just nu - utan tog bara upp en slev av innehållet och hällde det i ett rostfritt bäcken. Han fyllde inte sleven för mycket och han hade inte bråttom. Poe förstod att han såg en mycket skicklig kirurg i arbete.
    "Den vällingliknande massan i magsäcken kallas kumys och det är en blandning av magsaft och halvsmält mat."
     "Jag tycker den ser ut som gröt med curry i", sa Poe.
    "Om vi hade haft möjlighet att vänta tills kumys passerat genom nedre magmunnen till tolvfingertarmen skulle det enda som återstod i magsäcken vara magsaft" fortsatte Doyle. "Då hade det varit betydligt enklare att plocka upp tabletten."
     "Om det ens finns någon tablett", sa Flynn.
    "Hittar man ingen tablett har vi orsakat att han resten av livet får lida av blodbrist, diarré och benskörhet", sa Doyle. Hon såg med ens betryckt ut.

lördag 24 februari 2024

Bok: Daisy Darker av Alice Feeney

Författare: Alice Feeney
Titel: Daisy Darker
Genre: Thriller
Antal sidor: 311
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Daisy Darker
Översättare: Åsa Brolin
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 januari 2024




Första meningen: Jag fick den här romanen precis efter jul förra året.

Baksidetext
Det har gått ett decennium sedan de sågs. Nu samlas familjen Darker igen för att fira farmors 80-årsdag hemma hos henne på Seaglass, ett viktorianskt stenhus på en egen ö utanför Cornwalls kust. Tidvattnet stiger, en storm drar in och snart är de helt avstängda från omvärlden.

Det visar sig snart att alla i familjen bär på hemligheter. Daisy, som aldrig haft någon bra relation till sin familj. Storasystrarna Rose och Lily. Deras frånvarande far och kyliga mor. Den frågvisa systerdottern Trixie och den förmögna farmodern.

Vid midnatt hittas en familjemedlem död. Men det är bara början. Det finns en mördare bland dem - men vem? Och varför?

Isolerade på ön tvingas familjen Darker gräva djupt i sitt mörka förflutna. Samtidigt som de kämpar för att överleva tills tidvattnet sjunker ...

Min kommentar
Av olika anledningar så fick jag lite hastigt och lustigt välja en nu bok att läsa, utanför min planering. En som har stått i hyllan ett bra tag är Daisy Darker och den lockade redan när jag uppmärksammade den första gången. Jag har hört mycket bra saker om den så förväntningarna var väl hyfsat höga.

Dysfunktionella familjer är märkligt lockande och det är precis vad man får i den här boken. Det är otroligt mörkt, suggestivt och nästan löjligt spännande. Det var väldigt svårt att lägga ifrån sig den, jag ville läsa hela tiden. Jag fick ändå fatta det svåra beslutet att släcka lampan för att sova, när bara fyrtio sidor återstod. Då visste jag fortfarande inte hur allt hängde ihop. För att sedan vakna klockan fyra på morgonen och läsa ut den.

Miljön är fantastisk, jag bara älskar den. Vad kan liksom gå fel med ett ensamt hus på en klippa. En klippa som dessutom blir en ö och omöjlig att ta sig till och från på grund av tidvattnet. Dock hade de där åttio klockorna i hallen gjort mig tokig. Och då tänker jag inte ens på varje hel timme, när de slog. Allihop.

De, numera, sedvanliga två tidstrådarna finns här. Ett nu, där de mördas en efter en, och en dåtid, där vi får vara med under döttrarnas uppväxt. Det är inte alls mitt favoritupplägg, men här funkar det faktiskt riktigt bra. Det är svårt att ta in hur barnen behandlades, rent generellt, och jag önskar innerligt att jag kunde säga att detta inte skulle kunna hända. Tyvärr så är ju nyheterna fulla av värre historier. Varje dag.

Min vana trogen så försökte jag ju lista ut vem och varför och allt det där och jag hade två möjliga förövare. Jag hade rätt. Men också fel. Inte ens i min vildaste fantasi fanns det här scenariot. Inte alls konstigt, när det gäller mig, om man tänker efter.

Pusselbitarna pytsas ut hela tiden. Vissa är så små att de passerar oförmärkt. Ända tills man står där, i slutet, och fattar. Allt. Det är väldigt riktigt berättat. Själva motivet känner jag mig inte nöjd med. Jag har svårt att se det som sannolikt (du som har läst förstår). Personligen hade jag föredragit ett annat avslut, men jag köper det. Bara för att det är så bra gjort.

Daisy Darker är ingen deckare, men om den hade varit det så skulle den ha varit en äkta pusseldeckare, som jag ju är svag för. Väldigt mycket samma tema som Agatha Christies And then there were none. En modern och uppdaterad version.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag vet att det är en petitess, men efter att ha fått förklarat för sig att Trixie är dotter till Daisys syster så blir det lite förvirrat när Daisy, precis efteråt, kallas för faster.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 162 730 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Daisy Darker: enligt O, Stories from the city, stories from the sea och DAST Magazine

fredag 23 februari 2024

Läsplanering mars 2024

Nu är det snart mars. Den första vårmånaden, även om man nog får räkna med ett och annat bakslag. I läsningen hoppas jag att det inte blir några bakslag med de här fyra böckerna.

Sanningen om fallet Harry Quebert av Joël Dicker. Boktolva. Hyllvärmare.
Julen varar än till påska av Jessika Devert & Annika Devert.
Friheten av Arne Dahl. Finish That Series. Hyllvärmare.
Dubbelliv av Flynn Berry. Vi möts igen. Hyllvärmare.

torsdag 22 februari 2024

Hett i hyllan #445

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då har vi tagit oss till början av januari 2021.
Jag köpte två e-böcker den här dagen, båda två av Sara Lövestam, och den ena var Luften är fri.

Ända sedan jag läste min första bok av Sara Lövestam så var det självklart att jag skulle läsa fler. Hon skriver så otroligt bra och engagerande. Detta är då tredje delen i serien om Kouplan, en papperslös flykting, som försöker försörja sig som privatdetektiv. Och nej, trots att han är privatdetektiv så är de inga deckare. De är så mycket mer. De två första böckerna har varit väldigt bra och jag har ingen anledning att tro att denna skulle vara sämre.

Så här står det på baksidan:
Kouplan har blivit hemlös. Allt han äger finns nu i hans ryggsäck, och han måste hitta en plats som skyddar mot både regn och gränspoliser. Det är tufft, inte det ultimata tillfället att ta ett nytt uppdrag. Å andra sidan behöver han pengarna.

I en villa i Bromma bor en kvinna, som misstänker att hennes man, Håkan, är otrogen. Ett rutinuppdrag för en detektiv – men ju mer Kouplan upptäcker, desto mer förstår han att detta handlar om något helt annat. Något värre.

Samtidigt som han nystar upp de alltmer mystiska trådarna kring Håkans förehavanden, försöker han reda upp sitt eget liv. Snart får han söka asyl igen och röra sig fritt på gatorna – men det är inget mer än en andningspaus.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 21 februari 2024

Bok: Artemis Fowl av Eoin Colfer

Författare: Eoin Colfer
Titel: Artemis Fowl
Genre: Fantasy
Antal sidor: 250
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Artemis Fowl
Översättare: Lisbet Holst
Serie: Artemis Fowl 1
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: (original) 2001 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 januari 2024




Första meningen: Hur ska man beskriva Artemis Fowl?

Baksidetext
Artemis Fowl är den fyndigaste, mest kriminella och mest intelligenta hjärnan i världshistorien. Men inte ens Artemis inser vad han utmanar när han kidnappar en pyssling, kommendör Holly Short från PYSS (Polisiära Yt Spanings Styrkan).

De pysslingar som Artemis har att göra med är inte av det slag som vi är vana vid från godnattsagorna - nej, dessa pysslingar är beväpnade och livsfarliga. När Artemis tror att han vet precis var han har dem, slutar de plötsligt att spela enligt reglerna. Lägg därtill att Holly är en sann hjältinna och att hennes högste chef kommer att göra allt för att ta henne tillbaka. Det drar ihop sig till en gigantisk belägring!

Lika delar äventyr, thriller Sci-Fi och fantasy tillsammans med en nypa James Bond och Sherlock Holmes.

Min kommentar
Innan jag började bokblogga så hade jag aldrig hört talas om Artemis Fowl, men efter några år så pratade alla om honom. Som jag minns det i alla fall. På den tiden var jag inte så nödbedd utan jag gav mig ut på jakt efter den här fantastiska science fiction-serien. Efter vad alla sa. På bokrean 2014 hittade jag sex av de åtta delarna (några veckor senare hittade jag ytterligare en). Nästan tio år senare är det då dags att läsa första delen, Artemis Fowl.

Mitt första möte med honom blev kanske inte så bra som jag hade hoppats. Det största problemet var nog, återigen, felställda förväntningar. Jag förväntade mig science fiction. Det jag fick var fantasy. En genre som visserligen är släkt med science fiction, men inte passar mig alls lika bra. Här finns vättar, tomtar, troll, dvärgar, svartalfer, kentaurer ... och så vidare.

Det andra stora problemet är den bortskämda och egocentriska (och kriminella) tolvåringen som är huvudperson. Rent generellt så är det väldigt svårt för mig att sympatisera med kriminella. Just denna är dessutom otroligt arrogant och så fullständigt utan medmänsklighet. Jag gillar honom inte alls. Kanske blir han lättare att tycka om i efterföljande böcker, men det återstår att se. Vätten Holly Short däremot, hon är mer i min smak. Och kentauren Foaly.

Humorn är lite för flåsig för mig, det ger intryck av att man desperat försöker vara rolig. Dialogen var smått krystad vid vissa tillfällen. Småkul är det ibland och det är definitivt underhållande. Författaren verkar ha haft riktigt kul i alla fall.

Kanske är det märkligt att kalla karaktärerna för stereotypiska, men bortsett från att de är alla möjliga sorters fantasivarelser så är de faktiskt det. Här finns, bland annat, den knäppa och introverta datanörden, den gapiga och enkelspåriga officeren, den smarta och egensinnade underordnade, den stora, lite dumma, men godhjärtade livvakten och många fler. Mycket klichéer blir det. Lite stör det mig också med vilken avsky människor beskrivs. Även om det ligger mer än en aning sanning i hur människan i stort behandlar planeten och dess invånare så är kritiken alldeles för kategorisk. Och med vilken rätt dödar man massor av människor, bara för att de jobbar åt fel företag?

Artemis Fowl tog sig ändå rejält mot slutet så på något sätt ser jag ändå fram emot att läsa nästa bok. Det vore förmätet av mig att klaga på att den är lite åt det barnsliga hållet, den är ju ändå menad för åldern 9-12 år.

Goodreads hade den 3,86 i genomsnitt (beräknat på 544 863 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Artemis Fowl: Dagens bok

tisdag 20 februari 2024

Tisdagstrion: Maria, Marie & Mary

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Maria, Marie & Mary (författarnamn eller person i en bok)

Förmodligen gör jag det mycket besvärligare än det behöver vara, men jag kunde inte hitta det jag ville bland bara de lästa böckerna. Alltså fick det bli även olästa. En av varje.

1. Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein är första delen i en serie om en kirurg. Med tanke på att jag verkligen gillar TV-serier som utspelar sig på sjukhus så borde detta passa mig. Boken har faktiskt stått i hyllan i sju år ...

2. Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer har stått i hyllan i några månader mindre än boken här ovanför. Denna läste jag för bara någon vecka sedan. Nu kan jag se filmen också.

3. Felsteg av Maria Adolfsson är första delen i den mycket omtalade serien Doggerland. Ganska obegripligt att jag inte har läst de här böckerna, inte ens påbörjat serien. Och att jag faktiskt inte köpte den här boken förrän för två år sedan.

måndag 19 februari 2024

Film: Snöns brödraskap (2023)

Titel: Snöns brödraskap
Originaltitel: La sociedad de la nieve
Genre: Drama
Regissör: J A Bayona
Manus: J A Bayona, Bernat Vilaplana, Jaime Marques
Skådespelare: Enzo Vogrincic, Agustín Pardella, Matías Recalt, Fernando Contingiani, Diego Vegezzi
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: Spanien, Chile, Uruguay, USA
Längd: 145 min
Serie: -
Såg den på Netflix 19 januari 2024





Handling
När ett flygplan från Uruguay kraschar i Anderna år 1972 blir överlevarna tvungna att förlita sig på varandra. Under en till synes hopplös och desperat väntan på räddning tvingas ett uruguayanskt rugbylag utstå fruktansvärd kyla och extrem hunger.

Min kommentar
Första gången jag la märke till Snöns brödraskap så fattade jag inte att det var en ny version av Alive, från 1993. När jag tittade lite närmre så förstod jag det ganska snabbt. Det tog lite tid innan jag bestämde mig för att titta på den. Alive var ju en fantastisk film. Om man kan använda det ordet i det här sammanhanget.

Jag vågar inte fundera på hur det här skulle ha gått om olyckan hade hänt i dag. All kunskap de hade och använde för att klara livhanken, den är ju i stort sett borta i dag. När alla förlitar sig på att allt man kan behöva veta finns en knapptryckning bort. Jag är ganska säker på att det inte finns någon mottagning att tala om mitt i Anderna.

Flygkraschen var så fruktansvärt otäckt filmad. Det ohyggliga förstärktes av allas sorglöshet och ungdomens känsla av odödlighet. Medan tittaren ju visste precis vad som väntade. Det är så hemskt och så otroligt berörande. Jag kan inte ens börja föreställa mig vad man måste gå igenom för att komma fram till beslutet att äta döda människor. Och inte vilka människor som helst. Utan släkt och vänner.

Det är en mycket respektfullt berättad historia. Så vacker, sorglig, fasansfull och faktiskt inspirerande berättelse. Det är helt otroligt vad människan kan utstå om det krävs. Livsviljan är så stark.

Den här versionen är helt utan Hollywood-kändisar, till skillnad från den gamla filmen, och de gör det med den äran. Jag hade lite problem med att se skillnad på dem, de var så lika varandra. Speciellt efter ett tags umbäranden, men det spelade ingen som helst roll vem som sa eller gjorde vad.

Snöns brödraskap är en brutal film, på många olika sätt. Som en skräckfilm, fast sann. En film jag, nu i efterhand, förstår att jag borde ha sett utan uttråkad sambo. Han har en osviklig förmåga att prata sönder vilken film som helst. Jag tycker visserligen att Alive var bättre, men det kan bero på att den var först och jag var yngre. I vilket falls så är det omöjligt för mig att sätta ett lägre betyg.


Letterboxd hade den 4,1 i genomsnitt (beräknat på 269 684 betyg).
IMDb hade den 7,9 i genomsnitt (beräknat på 55k betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 18 februari 2024

Smakebit på søndag: Mittvatten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här veckan har inte varit speciellt bra. Det började med hälsporre, fortsatte med ett fall, där jag stukade samma fot. Och kulminerade (hoppas jag i alla fall) med sex timmar på akuten i fredags och en varböld som skars upp. Jag kan ärligt säga att jag aldrig någonsin har haft så ont som när de satte bedövningssprutan mitt i bölden. Nu hoppas jag bara att antibiotikan ska kicka in, febern gå ner och infektionen flyga all världens väg. Och att jag ska kunna gå som en normal människa, snarast.

Det har blivit en del läsning de senaste dagarna, det är typ det enda jag har mäktat med. Boken jag läser nu, Mittvatten av Arne Dahl, är den sista i februariplaneringen. Sedan blir det ... ja, vem vet. Arne Dahl har ju varit en favorit i många år nu, men den här serien håller jag inte alls lika högt som den om A-gruppen. Trots att Paul Hjelm faktiskt nämns i den här boken, i förbigående.

Min smakebit är från sida 277:
Molly Blom vaknade av ett ylande klockan fyra och fyrtiofyra. Hennes första tanke var att en varg på något vis hade lyckats simma över från fastlandet. Sedan förstod hon.
    Utan att förstå.
    Hon smög ut i storstugan. Det var mörkt. Rummets enda, svaga sken föll blåaktigt på ett ansikte. Berger stirrade ner i sin mobil. Han var häpnadsväckande blek och ansiktet förvridet. Det omänskliga ylandet steg ännu en gång, fast det lät mer som om det kom från en annan plats i rummet.
    Hon gick fram till honom, hukade sig ner, rörde vid hans arm, sa:
    - Men herregud, vad är det?
    Han stirrade på henne som om hon vore djävulens avkomma. Hon sträckte sig efter mobilen, han drog undan den.

lördag 17 februari 2024

Bok: Blodmåne av Jo Nesbø

Författare: Jo Nesbø
Titel: Blodmåne
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 540
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Blodmåne
Översättare: Per Olaisen
Serie: Harry Hole 13
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 januari 2024




Första meningen: "Oslo", sa mannen och höjde whiskyglaset till munnen.

Baksidetext
Harry Hole är i Los Angeles för att dricka sig till döds, efter att hans liv hemma i Norge slagits i spillror. Men han har en vän, en bedagad filmstjärna, som nu jagas av en knarkkartell som hon lånat pengar av. I Oslo står polisen handfallen efter att två kvinnor försvunnit från en kändisfest. När en av dem hittas mördad riktas misstankarna mot en känd fastighetskung, som till polisens stora förtret hyr in Harry Hole som privatspanare.

Tiden är knapp. I USA väntar kartellen, och i Oslo förbereder sig en gäckande hämnare för fler dåd. Ett team av vinddrivna existenser blir Harrys stöd i jakten på sanningen. Men de har inte mycket att gå efter, och snart skymtar blodmånen över staden.

Min kommentar
Ända sedan jag läste min allra första Jo Nesbø 2009, så har Harry Hole varit en av mina största favoritkaraktärer. Böckerna hamnar alltid hemma hos mig, på ett eller annat sätt. Så även Blodmåne, som jag fick när jag fyllde år förra året. Så snabbt brukar inte böcker bli lästa här, men jag kunde faktiskt inte vänta längre.

Efter att jag hade läst ett tag så tyckte jag att det här till största delen var en "vanlig" Nesbø. Många trådar och ordentligt tillskruvad intrig. Men, tyckte jag kaxigt, inte alls så klurig och oförutsägbar. Det kändes som att jag visste vem, redan från start. Så lurad! Och jag borde faktiskt ha vetat bättre. Men oj, vad jag gillar att bli förd bakom ljuset när jag försöker lösa en gåta.

Förra delen, Kniv, läste jag för lite drygt två år sedan och i vanlig ordning så har jag glömt en del av vad som hände där. Det är jobbigt att jag hinner glömma så mycket mellan böckerna, när de nu hänger ihop så tajt som de gör. Dock är Nesbø en mästare på att rekapitulera händelser på ett sätt som gör att man minns, utan att man egentligen märker det.

Det är i alla fall kul att träffa Harry Hole igen. Även om han är nersupen. Faktum är att jag nog är en aning less på Harrys dekisperioder. Jag tycker väl att han någon gång borde inse att han inte klarar att supa ihjäl sig. Eller faktiskt göra det ordentligt. Men nej, det vill jag ju inte. Lite tjatigt börjar det emellertid bli med att något traumatiskt händer honom, han försöker supa ihjäl sig, någon av hans vänner behöver hjälp, han ordnar upp sig och löser allt.

Harry Hole tror (ofta) att han inte har något kvar att förlora, men han har lika ofta fel. Att ha honom som vän är guld värt. Det finns nog ingen mer lojal person än Harry. Han har många som älskar honom, för han har ju ett hjärta av guld. Därmed har han också mycket att leva för.

Temat är så äckligt och sjukt. Jag önskar verkligen att jag kunde säga att det är ovanligt äckligt och sjukt, men då skulle jag ljuga. Men är det ens möjligt att göra som förövaren gjorde? Nej, jag vill inte veta. Jag orkar inte gå runt och vara rädd hela tiden.

Allt började lite väl långsamt och det tog ett tag innan boken kom igång ordentligt. Jag tappade väl inte intresset någon gång, men jag var inte heller helt fångad. I början då alltså. Sedan gick det undan. Så otroligt smart intrig och upplägg. En cliffhanger lämnas vi med också. Vem är mannen i prästkragen? Det känns på något sätt som att han hör ihop med en tidigare bok. Inget jag vet, bara en känsla som lika gärna kan vara fel.

Blodmåne blir till slut minst lika bra som de tidigare i serien och det är uppenbarligen inte den sista boken. Jo Nesbø säger att han vet hur allt ska sluta, men inte hur många böcker som krävs för att komma dit. Jag hoppas i alla fall att han har tänkt sig ett bra avslut för Harry. Det är han sannerligen värd.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,22 i genomsnitt (beräknat på 14 847 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Blodmåne: Kapprakt, Ljudboksbloggen och Boktanten

fredag 16 februari 2024

Den årliga bokrea-statistiken

Det ser ut som att det är dags för något som blivit en tradition inför bokrean. Det är dags att gå igenom hur många av de där bokrea-böckerna som faktiskt är lästa. I dag verkar vara en perfekt dag för det, med bara några dagar kvar till årets bokfest.

Den här lilla sammanställningen är nog faktiskt ganska nyttig. Det skadar aldrig att se de här lite sorgliga siffrorna.

Så här har inköpen sett ut sedan 2010.

Det har gått lite upp och ner med inköpen på bokrean. Mest ner ändå, tycker jag. Från att ha klättrat rätt ordentligt där, de första åren, så är antalet nu mer rimligt. Så få som fyra vet jag inte om det någonsin mer kommer att bli, men nio tycker jag är helt okej. Allt under tio, tror jag. Hur många det blir i år? Det återstår att se.

Så här såg sifforna ut, per 1/2-2024.

ÅrKöptaLästaOlästa
20101413 (13)1
20111816 (16)2
20122821 (21)7
20134032 (32)8
20143211 (10)21
20151912 (12)7
20163217 (14)15
20172310 (10)13
2018174 (3)13
2019216 (5)15
2020133 (3)10
2021152 (2)13
202242 (2)2
202390 (N/A)9
Summa285149 (143)136 (132)

Hur många som är lästa (förra årets siffror i parentes) är inte någon munter läsning. Förra året hade ju faktiskt de olästa minskat med några stycken, men nu har de ökat igen. Faktum är ändå att hur länge det än dröjer innan jag läser dem, så gör jag det. Så småningom.

torsdag 15 februari 2024

Hett i hyllan #444

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Inte bara den sista olästa julklappen från 2020, utan faktiskt från hela 2020.
Då var det dags för en John Grisham. Igen. Sista dagen heter denna.

Jag vet inte om det bara känns som att han släpper nya böcker i parti och minut, eller om det är så. När jag snabbt kollar utgivningsår på hans böcker så ser det faktiskt ut som att han ofta släpper (minst) två böcker om året numer. Kanske är det ändå inte så konstigt att jag tycker att hans böcker var bättre förr. Ändå så har jag honom fortfarande på min autobuy-lista. I vilket fall så känns det som att det snart borde vara dags att läsa någon av hans böcker också.

Så här står det på baksidan:
En kylig oktobermorgon 1946 stiger Pete Banning upp som vanligt, äter frukost med sin syster och åker sedan in till stan och skjuter en man.

Hela det lilla samhället är i chock. Pete Banning äger en av de mest välskötta gårdarna i södra Mississippi, han är en krigshjälte som nyligen kommit hem från andra världskriget, familjefar och trogen kyrkobesökare. Vad har fått honom att begå ett så fruktansvärt brott?

Pete själv ger inga svar. Han vill inte avslöja vad som ligger bakom, inte ens för att försvara sig. Medan rättvisans kvarnar börjar mala tiger han och ser det oundvikliga närma sig.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 14 februari 2024

Bok: Historieläraren av Matt Haig

Författare: Matt Haig
Titel: Historieläraren
Genre: Drama
Antal sidor: 377
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: How to stop time
Översättare: Karin Andrae
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 januari 2024




Första meningen: Jag tänker ofta på vad Hendrich sa till mig för mer än hundra år sedan i min lägenhet i New York.

Baksidetext
Tom Hazard bär på en livsfarlig hemlighet. Av allt att döma är han en högst ordinär 41-åring, men han har i själva verket levt i århundraden. Från den elisabetanska eran genom 1920-talets Jazzålder i Paris till dagens London. Han har sett världen förändras så många gånger, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv.

Tom är "kvasi-odödlig". På 13-14 år åldras han endast ett. Han har med åren blivit en outsider, en betraktare av världen utifrån, förundrad och kritisk. Han följer franska revolutionen, fascineras av Facebook och hänger med Zelda Fitzgerald och Josephine Baker. Det enda han inte får göra, det enda förbjudna, är att bli kär.

Som historielärare på en grundskola i London har han hittat det perfekta jobbet: han kan lära barnen om häxjakten, världskrigen och andra stora historiska händelser. Han försöker på så sätt att tämja det förflutna, som alltid riskerar att springa ikapp honom, och komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter.

Min kommentar
För några år sedan läste jag Människorna av Matt Haig och blev nästan omåttligt förtjust. Alltså ville jag ju läsa mer av honom och önskade mig därför Historieläraren i födelsedagspresent. 2018. Nästan sex år senare är det alltså dags att äntligen läsa den. Det är lite oklart för mig vad jag egentligen förväntade mig, men det var helt klart inte det jag fick. Den svenska titeln är ju lite vilseledande. Originaltiteln, How to stop time, är betydligt mer beskrivande och rätt.

Vi kan börja med lite av det som man eventuellt kan hänga upp sig på. Det är ganska obegripligt att Tom inte har lyckats hitta sin dotter på 400 år. Han kan inte ha letat speciellt noga, med tanke på att hon också borde ha letat efter honom. Nåväl, nu är det inte det boken handlar om. Kanske är det även lite orealistiskt att Tom har träffat alla dessa berömdheter under sina fyra sekel. Bara för att man befinner sig i samma stad betyder det inte att man automatiskt har träffat alla kändisar därifrån. Jag har bott länge (betydligt längre än de åtta år Tom spenderade i de olika städerna) i både Göteborg och Lund, men har aldrig träffat vare sig Håkan Hellström eller Måns Zelmerlöv. De är inte ens hälften så kända som, till exempel, William Shakespeare och James Cook. Nu är det inte heller det som boken handlar om. Den handlar om att leva.

Lite bekymrad (och besviken) blev jag när det visade sig att det var ett oupphörligt hoppande fram och tillbaka i tiden. Jag har alltid problem med det. Nutiden gick i alla fall alltid framåt, men dåtiden gick åt båda hållen och då klarar jag inte riktigt att hålla koll på vad som har hänt när. Eller jag orkar inte bry mig. Boken är också en aning för filosofisk för mig. Det blir mycket ältande av saker och ting och det gillar jag aldrig. I övrigt är den både lättläst och snabbläst, mest egentligen för att jag är nyfiken på hur det ska gå för Tom.

Om jag hade varit bra med ord så kunde jag ha beskrivit hur det handlar om att livet känns långt om man inte lever. Att det inte handlar om att bara överleva. Utan att faktiskt leva. Med allt vad det innebär, av både glädje och sorg. Vad är det för mening med att leva i flera hundra år om man inte får fästa sig vid någon, inte skapa några relationer alls. Varför bekymra sig om framtiden, den händer oavsett vad vi gör. Det är ju det som är hela grejen med framtiden. Precis som det står i boken.

Historieläraren är mycket tänkvärd och det finns en hel del att fundera över. Nu upptäckte jag också att den ska bli film, med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Vad skönt att jag redan har läst boken då, så kan jag se den omedelbart när den kommer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 163 778 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Historieläraren: Carolina läser, Just nu - just här och Boktanken