TV-serie: NOS4A2 #2 (2020)

Titel: NOS4A2
Originaltitel: NOS4A2
Genre: Skräck
Skapad av: Jami O'Brien, Joe Hill (bok)
TV-bolag: AMC
Skådespelare: Ashleigh Cummings, Ólafur Darri Ólafsson, Jahkara Smith, Zachary Quinto, Jonathan Langdon
Premiär: 2020-06-21
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Prime Video september-oktober 2024




Handling
Åtta år senare är Vic McQueen än mer besluten att krossa Charlie Manx. Charlie har insett sin dödlighet och vill desperat ha hämnd. Den här gången har han siktet inställt på den som betyder mest för Vic - hennes son Wayne.

Min kommentar
Det blev lite tid över för mig att titta på TV-serie på egen hand och när jag letade efter någon att se så upptäckte jag att andra säsongen av NOS4A2 streamade. Jag var helt säker på att jag sett att den inte längre visades, så jag tyckte det var lika bra att passa på. Tur var väl det, för bara någon dag senare så kom det upp ett meddelande om att den skulle försvinna om två veckor.

I mitt liv så har det bara gått ungefär ett år sedan jag såg första säsongen, men det innebär att många detaljer har försvunnit. I seriens universum har det gått så mycket som åtta år. Vic ser inte ut att ha åldrats en enda dag. Hon ser fortfarande ut som en butter fjortonåring. Men nu har hon en som som är åtta år.

Vissa saker blir lite för skumma för mig, men det mesta av det kan jag ändå köpa. Det finns kanske inte så många saker som stör mig på riktigt, men det som gör det är väldigt stora grejer. Speciellt det där huset i Jullandet. Jag förstår inte riktigt vad det är och jag känner nog att det borde finnas regler för ett världsbygge. Även i en fantasivärld. Det blir så rörigt och konstigt annars.

Mitt stora problem är med säsongen är att det är lite för många turer. På något sätt så har det blivit mer en action än en skräck. Eller försöker i alla fall. Även sidospåren är för många och jag får intrycket att de har försökt trycka in så mycket de bara kan. Det är sällan det funkar.

Ashleigh Cummings imponerar fortfarande inte och jag tycker hon mest spelar över. Tyvärr gäller samma sak även för Jahkara Smith. Zachary Quinto är så extremt obehaglig i sin roll så jag antar att han gör det bra. Han är endast överträffad, i obehaglighet, av Ólafur Darri Ólafsson. Han är fruktansvärt otäck. Jason David är riktigt bra som Wayne. Man kan se vad han tänker bara genom hans minspel.

Andra säsongen av NOS4A2 är lite av en besvikelse. Jag hade mycket hellre läst boken. Som fortfarande inte har översatts. Slutet öppnar för minst två spin-offs. Ingen av dem har kommit än. Om de kommer så är jag osäker på om jag tittar.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 7k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 107k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Rebel Ridge (2024)

Titel: Rebel Ridge
Originaltitel: Rebel Ridge
Genre: Action
Regissör: Jeremy Saulnier
Manus: Jeremy Saulnier
Skådespelare: Aaron Pierre, Don Johnson, AnnaSophia Robb, David Denman, Emory Cohen
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 131 min
Serie: -
Såg den på Netflix 27 september 2024





Handling
Terry Richmond, en före detta marinkårssoldat, vars kusin åkt fast för droginnehav har fått ihop en stor summa pengar så att han kan betala borgen – kontant. Han cyklar till den lilla hålan där han ska lösa ut sin kusin, pengarna har han i en ryggsäck. På vägen blir han, mer eller mindre, rånad. Av polisen.

Min kommentar
Fredagen efter att vi hade kommit hem från semestern så var vi båda lediga. Man behöver ju hämta sig lite efter semestern och vi kom hem ganska sent på torsdagen efter det sedvanliga tågkrånglet. Vi hade alltså mycket tid att fundera över vilken film vi ville se och eftersom rollistan för Rebel Ridge innehöll Don Johnson så fick det bli den.

Det börjar väldigt lovande och första timmen eller så är faktiskt bra. Sedan blir mycket, rent generellt, obegripligt. Jag vet inte om det beror på att man förutsätts veta hur det amerikanska rättssystemet fungerar, eller om jag var ofokuserad, eller om manuset är luddigt. Resultatet blir oavsett att jag inte alltid förstår förutsättningarna för det som händer. Då tappar jag ofta sugen, som jag gör här.

Tempot är oerhört forcerat, trots den mastiga speltiden. Jag vet inte riktigt hur det går till, men det känns som att man har försökt klämma in för mycket. Det blir för snårigt. Mot slutet så spårar allt ur och det kulminerar i slutstriden, som bara blir för mycket.

Don Johnson är alltid kul att se, det händer ju inte speciellt ofta. Just den här karaktären önskar jag att han inte hade spelat. Inte för att han är dålig, utan för att karaktären är den den är. Aaron Pierre har jag inte sett i något tidigare, men han för detta mycket bra och jag är säker på att han kommer att dyka upp i "riktiga" filmer. Alltså inte Netflix-produktioner. Om det någon gång är dags för en svart James Bond så är han nog mannen för det.

Själva förutsättningen för filmen kände jag att jag inte alls ville tro på. För mig är det obegripligt att man kan ha en lag som tillåter polisen att konfiskera människors pengar utan brottsmisstanke. Det räcker med att polisen ifråga tycker att du, till exempel, har för mycket kontanter på dig. Men det värsta av allt är att de faktiskt kan behålla pengarna. Trots att eventuella misstankar visar sig vara felaktiga. Så fattade jag det. Förfärligt.

Rebel Ridge är lite som en modern Rambo och jag gillar verkligen en kylig (iskall) hjälte. Hämnd som tema är inte på något sätt ett favorittema, snarare tvärtom, men just den här sorten får mig att må väldigt bra. Tyvärr så är filmen så väldigt mycket för lång. Storyn räcker inte på långa vägar för två timmar film.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 116 993 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 52k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: New York-trilogin

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En bra vecka har det varit. Det mest spännande är att det äntligen har öppnat ett MAXI i Lund. Som jag har saknat det och det bästa är att det ligger bara en 1,5 km bort. Man kan både gå och cykla dit, men buss funkar inte alls. Vilket ju är synd och nog inte heller meningen. Vi får väl se. Igår var det kalas här och det blev verkligen fullt hus. Nästan lite för många på det utrymme som vi har.

För några år sedan (trodde jag att det var, men det är faktiskt över tio) så läste jag en bok av Paul Auster. Som jag inte alls gillade. Eftersom jag är jag och jag oftast tycker att alla är värda en andra chans så tänkte jag att jag måste prova igen. Därför köpte jag New York-trilogin när den fanns på bokrean (2016!). I år är det så dags att äntligen läsa den. Ett passande år, kan man tycka, eftersom Paul Auster dog i våras, men boken var planerad sedan slutet av förra året, eftersom den är med i min Vi möts igen-utmaning.

Min smakebit är från början av första delen, Stad av glas:

Det var en felringning som var början till alltihop, telefonen som ringde tre gånger mitt i natten och så rösten i andra änden som frågade efter någon som inte var han. Långt senare, när han var i stånd att tänka över vad det var som hänt honom, skulle han komma till den slutsatsen att ingenting var verkligt utom slumpen. Men det var långt senare. I början fanns bara denna händelse och dess följder. Frågan är inte om saken hade kunnat ta en annan vändning eller om alltihop var förutbestämt i och med främlingens första ord. Nej, frågan är själva historien, och huruvida den betyder något eller ej är det inte historiens sak att avgöra.

Bok: Hantverkaren av Sharon Bolton

Författare: Sharon Bolton
Titel: Hantverkaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 395
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The craftsman
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Florence Lovelady 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 september 2024




Första meningen: Det är årets varmaste dag när Larry Glassbrook kommer hem till Lancashire för sista gången, och stadens invånare har samlats för att ta farväl.

Baksidetext
Helt avgörande för Florence Loveladys lysande karriär som polis, var när hon grep kistmakaren Larry Glassbrook. Det är nu trettio år sedan han dömdes för en serie barnamord, som ur våra värsta mardrömmar. Offren begravdes levande. Larry erkände morden; fallet var lika enkelt som det var spektakulärt. Nu är han död. Ändå har saker från det förflutna börjat upprepa sig på fasaväckande vis. Hade hon helt fel den där gången för många år sedan? Eller är någonting helt annat, ännu mörkare på spel?

Min kommentar
När jag hade läst ut den sista planerade septemberboken så var det fortfarande väldigt mycket kvar av september så jag fick försöka hitta något mer att läsa. Något som fanns som e-bok på Storytel, för jag befann mig fortfarande i Spanien. Jag minns faktiskt inte på vilka grunder jag valde ut Hantverkaren. Annat än det var så dags att läsa något av Sharon Bolton.

Det var en del underligheter med den här boken när den kom. Man kan få intrycket att den svenska översättningen kom ut innan den engelska originalversionen släpptes. Och det vore ju mycket underligt. Då börjar man (jag) ju fundera på vilka ändringar som i så fall gjordes. Vissa kommentarer i recensioner på den engelska versionen får mig nästan att tro att det faktiskt var så här och att ändringarna i så fall var ganska omfattande. Men jag vet ju inte om det ens hände. Och visst vore det väl högst osannolikt?

Boken börjar med nutid, en nutid som är 1999, men redan efter några tiotal sidor hoppar vi tillbaka trettio år. Det var då allt hände. I slutet, ungefär de sista hundra sidorna, återvänder vi till 1999. Ett problem jag hade var att när vi hoppade ifrån dåtiden så hade jag helt glömt bort början av boken och det uppstod lite förvirring.

Miljön är en favorit, norra England. Vad kan liksom gå fel med det? Inte mycket visar det sig. Allt man behöver är att slänga in en ödslig kulle, med en läskig historia. Som faktiskt är sann. Vilket förhoppningsvis inte resten av boken är.

Inte många av karaktärerna, om ens någon, är sympatisk eller lätt att tycka om. Inte ens Florence. Jag tycker dessutom hon ofta beter sig irrationellt och det är ingen bra egenskap för en polis. Man får egentligen inte veta så mycket om någon av karaktärerna. Åtminstone inte med så många ord. Här är det deras handlingar som berättar vilka de är. Det passar mig utmärkt.

Som läsare förstår man ganska snabbt att de har tagit fast fel mördare. Annars hade man ju liksom inte skrivit en bok om det. Inte speciellt mycket energi gick åt till att gissa vem det var i stället, men det var mer en känsla än konkret kunskap. Känslan var i alla fall rätt, men det är betydligt mer mångbottnat än så. Det är väldigt mycket som är på gång i det här lilla samhället och ett varför vill man ju ha. Åtminstone så vill jag det och det får jag också svar på.

Det är inte helt lätt att sätta ett helhetsbetyg på Hantverkaren. Den är lite ojämn och jag är inte jätteförtjust i de ... magiska ... inslagen. Det blir mer fantasy än deckare och om man har övernaturliga förklaringar på brott så kan man ju hitta på vad som helst. Till slut blir det ändå en solid fyra. Jag hade nog gillat häxorna om det inte var en deckare jag läste.

På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 7 773 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hantverkaren: Stories from the city, stories from the sea, Bokdamen och Lottens bokblogg (engelsk utgåva)

Ännu mera nytt

Det blev både ett recensionsexemplar och egna inköp. För jag kunde bara inte hejda mig, med ett tokvarmt presentkort på fickan.

Medan jag var på semester så ramlade det in ett mejl från författaren Patrik Centerwall, med en fråga om jag ville recensera hans nya novellsamling Sånger vid en vägkorsning. 2014 läste jag hans novellsamling Minnen av en sång, som jag tyckte om. Så mitt svar var så klart ett ja tack. Nu gör ju sig inte e-böcker så bra på foto, men så här ser omslaget ut. Och vilket vackert omslag det är! Tack Patrik!

Och så var det det där presentkortet. Givetvis passade jag på när Akademibokhandeln hade 20% rabatt. Tyvärr så gällde inte rabatten på redan nedsatta priser så jag fick hitta två andra att köpa. Eller ja, en av dem var självklar. Jag hade nämligen sett att Vit kung av Juan Gómez-Jurado släpptes i september och den var självklar. Detta är den tredje delen om Antonia Scott. Jag har läst de första två och de är verkligen svinbra.

Den bok som, efter många om och men, fick göra Vit kung sällskap var Ordet är mord av Anthony Horowitz, som jag fick ögonen på när jag gick igenom intressanta boksläpp för juli. Den är tydligen första delen i en serie, som jag aldrig har hört talas om, men som det har kommit fem (5!) delar i. Anthony Horowitz är dock ett bekant namn, men då som manusförfattare.

Hett i hyllan #479

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ett litet hopp till början av februari 2022.

Hjärtlinjer av Brit Bennett "vann" jag i bokbytet på läsretreaten i Varberg.

Den här boken syntes överallt när den kom, tycker jag, och jag minns inte om jag egentligen blev nyfiken på den. I alla fall inte förrän vem-det-nu-var som hade med den till bokbytet pratade om den. Av handlingen så ser jag att det ju är den här boken jag ska ha med mig om den där, sedan länge, planerade men pandemi-uppskjutna resan till USA blir av. Då är det tänkt att både New Orleans och Los Angeles ska besökas. Vi får väl se om och när den blir av.

Så här står det på baksidan:

Som tonåringar rymmer tvillingsystrarna Desiree och Stella Vignes till New Orleans. Där inser Stella för första gången att hennes hud är så ljus att andra människor kan ta henne för vit. Så snart hon upptäckt kraften i den förklädnaden finns ingen återvändo.

Tjugo år senare lär två unga kvinnor känna varandra i 80-talets Los Angeles. På ytan har de inte mycket gemensamt, men de delar samma rötter.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: España por favor av Åsa Hellberg

Författare: Åsa Hellberg
Titel: España por favor
Genre: Feelgood
Antal sidor: 250
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Spanska hjärtan 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 24 september 2024




Första meningen: "Lars Mossberg, nu kommer du fram."

Baksidetext
Tre saker händer samtidigt i Fjällfors: Mias man dör, Nooras dotter blir gravid och Lotta tvingas flytta hem till sin exman i Luleå. Bostäder ska säljas på en övermättad marknad, där elpriserna skjutit i höjden och räntekostnaderna är svindlande till och med för ett hus i Norrlands inland.

Hur går det nu med de tre bästisarnas dröm om Spanien? Skulle inte livet bli bättre efter 60? I kyrkokören sjunger Lotta Y viva España så högt att Gud kan höra henne, på pizzerian jobbar Pedro som får änkan Mia att dåna, och när Noora spår sig får hon veta att Spanien och en änglabutik kanske inte är en lysande idé just nu.

Men så kommer stumma 81-åriga Dolores med sin halmhatt och hemlängtan, och då ändras allt ännu en gång.

Min kommentar
Min planering för semesterresan till Spanien bestod av tre böcker, som alla utspelar sig just i Spanien. Den tredje boken jag tänkte mig var España por favor, som jag till min stora glädje och överraskning upptäckte tilldrar sig, åtminstone lite, i Torrevieja. Alltså i just det område där jag befann mig.

Något jag verkligen uppskattar är att läsa om kvinnor i min egen ålder. Det känns som att de är underrepresenterade i litteraturen. När boken dessutom handlar om kvinnlig vänskap och kvinnor som stöttar varandra så är min lycka gjord. Då är det ju tur att det finns författare som Åsa Hellberg, som verkar ha gjort det till sin nisch.

Karaktärerna behandlas respektfullt och kärleksfullt. Här finns inga virriga och hysteriska äldre kvinnor. Som väl är den gängse gestaltningen av dem. Noora är väl den som verkar mest virrig, hon är åtminstone den mest naiva, lättlurade och påverkbara. Det är intressanta livsöden som mejslas fram. Så olika, men ändå lika. Åsa Hellberg skriver alltid insiktsfullt och får med viktiga saker. Utan att föreläsa eller komma med pekpinnar. Några spännande bikaraktärer dyker också upp. En del gör mig glad. En del gör mig bara förbannad.

Personligen så hade jag nog velat ha mindre romantik, men det vill jag ju i stort sett alltid. Det är inte så mycket av den varan, trots allt, så det stör mig inte alltför mycket. Ibland blir det nog lite för klämkäckt, speciellt i kombination med den där eviga hunden. Som jag blev ganska trött på mot slutet. Jag har så svårt för folk som förmänskligar sina djur och behandlar dem som små barn. Självklart älskar man sina husdjur, och det är helt okej att prata med dem, men människor är de inte.

España por favor innehåller både sorg och glädje, som sig bör i en feelgood. Jag blir glad och hoppfull när jag läser. Livet är inte slut bara för att man är runt 60. Till och med när man är över 80 så kan man göra stora, livsavgörande förändringar. Man får inget riktigt avslut här, men nu vet jag ju att det kommer en fortsättning, redan i januari. Den ser jag fram emot att läsa.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,51 i genomsnitt (beräknat på 158 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om España por favor: hyllan, malins bokblogg och Bläddrat

Tisdagstrion: Frukt och bär

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord.

Veckans tema: Frukt och bär (på omslaget, i titeln eller i handlingen)

Jag funderade allvarligt på att återanvända mitt inlägg från förra gången detta var på tapeten, men så sökte jag i mitt bokprogram. Och vips dök det upp ett tema.

1. Smultronvrår av Stephen King kan man hitta i novellsamlingen Dödsbädden. Jag kan inte påstå att jag minns den, det har nog gått nära fyrtio år sedan jag läste den.

2. Hallonfingrar av Lova Lovén hittar man i antologin 13 svarta sagor om ond bråd död. Den utspelar sig i Lomma, bara några kilometer från där jag bor. Lite lagom läskig.

3. Män med ögon som blåbär och mjölk av John Ajvide Lindqvist finns i novellsamlingen Låt de gamla drömmarna dö. Denna minns jag inte heller, men jag har en anteckning om att jag nog inte förstod den.

Film: The beekeeper (2024)

Titel: The beekeeper
Originaltitel: The beekeeper
Genre: Action
Regissör: David Ayer
Manus: Kurt Wimmer
Skådespelare: Jason Statham, Emmy Raver-Lampman, Jemma Redgrave, Josh Hutcherson, Jeremy Irons
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA, Storbritannien
Längd: 105 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 6 september 2024





Handling
Adam Clay är biodlare, men någon som är mycket viktig för honom blir utsatt för ett avancerat nätfiskebedrägeri och bestulen på allt. Men vad dessa makt- och pengahungriga bedragare inte vet är att Clay är en agent i ett hemligt program som heter Beekeepers, och de underskattar hur mycket av ett hot han är. Adam ger sig ut på en hämndodyssé, där han jagar och dödar de ansvariga för händelsen.

Min kommentar
Vi hade fått en värdekupong att lösa in på SF Anytime, men de filmer vi (jag) ville se gick bara att "köpa", upptäckte jag till min stora förtvivlan. Alltså fick jag lägga lite tid på att leta upp något som gick att hyra. Till slut hittade jag The beekeeper, som inte var totalt sågad på IMDb.

Kanske är det fel av mig, men det är inget annat än härligt att se någon hämnas äldre människor som blivit utsatta för bedrägerier och bestulna på allt de äger och har. Faktum är att det är rent njutbart. Tyvärr så räcker det inte att min toleransnivå är betydligt högre, tack vare temat, filmen går ganska snabbt över gränsen och blir på tok för våldsam. Och osannolik.

Valet av "skurk" tycker jag är genialiskt. Hur skulle man inte kunna tycka illa om den liksom. Precis när man sitter där och myser över hur beekeepern hanterar dem så kommer den nya beekeepern in i handlingen. Jag tror att det är den som förstör allt för mig. Det är i alla fall där som jag känner att det blir för mycket. På riktigt. Även om det är hittepå så måste det ju ändå på något sätt vara rimligt. Inte bara fräckt.

Den så kallade twisten misslyckas de kapitalt med, den gissade jag på direkt. Då blir det oerhört fjantigt när "avslöjandet" kommer. Med ett musikaliskt crescendo.. Då skämdes jag faktiskt lite å manusförfattarnas vägnar. Den var ju så uppenbar.

Detta är (vålds)underhållning i sin renaste form och jag kan inte påstå att jag var uttråkad en enda sekund. Här finns också nya och kreativa sätt att ta död på folk. Något som jag, underligt nog, uppskattar. Jag tänker inte ens gå in på skådespelarprestationer. Det är inte den typen av film.

The beekeeper får faktiskt ett högre betyg bara för att jag verkligen önskar att någon gav sig ut för att jaga de fullständigt moral- och empatilösa skurkar som ger sig på äldre. Det är oerhört tillfredsställande att se.


På Letterboxd hade den 2,7 i genomsnitt (beräknat på 181 109 betyg).
På IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 129k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: X: Den sista platsen

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det är knappt att jag kommer ihåg något alls från veckan som har gått. Den var högst ordinär. Nu planeras det för fullt för födelsedagskalas nästa helg och det blir onekligen lite besvärligare när man inte längre har någon bil. Inte olösbart, men besvärligt. Fullt hus lär det bli i alla fall. Om ingen blir sjuk den här veckan så verkar det som att ALLA kommer.

Det har äntligen blivit dags att läsa sista delen i John Ajvide Lindqvists trilogi Platserna, X: Den sista platsen. Den har stått så länge i hyllan att jag fick en stor överraskning när jag öppnade den. Den är signerad! Det hade jag helt glömt.

Min smakebit är från början av boken:

Under hösten 2016 drog en självmordsvåg genom Stockholms undre värld. Människor med kopplingar till kriminella organisationer hittades hängda, skjutna eller drunknade. Till detta kom ett antal personer som försvann utan att återfinnas.
    Först trodde man att det rörde sig om en utrensning, någon ny eller gammal aktör som ville knäcka konkurrensen. Flera av de döda hade varit höjdare och ett antal namn kunde strykas från Alcatrazlistan. I väntan på resultat från rättsmedicin spekulerades det vilt i media och inom polisen. Vad var det för hänsynslös kraft man nu hade att göra med?

Bok: Svart varg av Juan Gómez-Jurado

Författare: Juan Gómez-Jurado
Titel: Svart varg
Genre: Thriller
Antal sidor: 506
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: Loba negra
Översättare: Hanna Axén, Johanna Svartström
Serie: Röd drottning 2
Förlag: Bokförlaget Nona
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 september 2024




Första meningen: Antonia Scott har aldrig stått inför ett så svårt val.

Baksidetext
Sju månader efter att Antonia Scott och Jon Gutiérrez avslutat sitt senaste fall träffas de vid floden Manzanares. En flytande kropp har hittats i floden som rinner rakt igenom Madrid. Antonia drar slutsatsen att offret föll högt uppifrån innan hon nådde floden. Hoppade hon från en bro eller blev hon knuffad?

När Jon och Antonia förbereder sig för att gå till botten med saken, ringer Mentor och säger åt dem att omedelbart resa till Marbella. De måste till varje pris spåra upp Lola Moreno, hustrun till en ökänd rysk gangster som hittats död samma morgon. Mentor misstänker att Lola har värdefull information om maffian i Spanien. Det enda problemet är att Lola har försvunnit. Och Antonia och Jon är inte de enda som letar efter henne.

Min kommentar
Jag har inte läst speciellt många spanska författare och fram till förra året så hade jag nog egentligen inte heller läst någon jag tyckt om. För nästan exakt ett år sedan läste jag första delen i den här serien och blev så omåttligt förtjust att jag, när jag hittade andra delen på årets bokrea, omedelbart köpte Svart varg. Med tanken att den skulle passa utmärkt att läsa under höstens semester i Spanien.

En del verkar jämföra den här serien med Stieg Larssons Milleniumtrilogi. Helt ogrundat och felaktigt, tycker jag. Här finns karaktärer att relatera till och känna igen sig i. Framför allt tycka väldigt mycket om för att de är så sympatiska. På helt olika sätt visserligen, men ändå. Antonia är på inget sätt lik Lisbeth Salander. Antonias enda vapen är hennes briljanta hjärna.

Precis som i första boken så är tonen speciell. Ironin flödar. Mestadels från Jons sida. Antonia är mer omedvetet rolig. Det här passar mig så otroligt bra och jag gillar i allra högsta grad att läsa med ett leende på läpparna. Mitt i allt det brutala och råa. För det är det ju, men det är inte onödigt. Våldet har en mening och det känns trovärdigt.

Den här delen utspelar sig till stora delar i Marbella, där jag aldrig har varit. Jag vet inte om det som sägs om Marbella är sant, men i så fall vil jag inte heller åka dit. Ryssar spelar en stor roll och även svenskar får sig en släng av sleven.

Jon och Antonia är en match made in heaven. Något annat kan jag faktiskt inte säga om dem. Jag tycker om dem så mycket. De börjar lära känna varandra och varandras egenheter, men det är fortfarande mycket som är okänd mark. De är så otroligt olika och det är nog därför de är en så bra och dynamisk duo. Det bästa av allt är att det inte finns tillstymmelse till romantik mellan dem. De tycker om varandra på ett helt annat sätt. Liksom jag. Jag hoppas verkligen det håller i sig.

Tempot är högt, men inte forcerat på något sätt. Man vill egentligen inte sluta läsa. En bidragande faktor är de korta kapitlen och de olika trådarna som löper parallellt. De är allihop lika spännande och det blir aldrig rörigt.

Det är riktigt trist att de första böckerna i Röd drottning-universumet inte har översatts. Jag skulle verkligen ha velat ha mer bakgrund på Antonia. Om de nu kunde bidra med det. Jag kan ju inte spanska så jag vet noga taget inte.

Svart varg är inte lika klurig och nagelbitande spännande som Röd drottning, men minst lika bra. Bara på ett annat sätt. Historien avslutas med en rejäl cliffhanger och eftersom tredje delen, Vit kung, släpptes nyligen så beställdes den omedelbart efter hemkomst från semestern. Den har jag tänkt läsa så snart det bara går. Kanske ser jag första säsongen av TV-serien innan.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,11 i genomsnitt (beräknat på 32 146 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Svart varg: Jag kan inte hitta någon.

Mera nytt

När jag kom hem från semestern så var det väldigt spännande att vittja brevlådan och jag möttes av två bokpaket. Den ena boken hade jag verkligen, verkligen hoppats på att jag skulle hitta där.

Hembiträdets hemlighet av Freida McFadden blev jag nästan löjligt glad över att hitta i det ena paketet. Jag läste första delen för bara några månader sedan och kunde knappt släppa boken förrän den var slut. Den här andra delen ser jag mycket fram emot att läsa. Snart. Tack till Modernista!

Den andra boken var Mitt liv som död av Håkan Mattsson, som är tredje och sista delen i trilogin Livet och döden. Jag har läst de två första delarna, med lite blandat resultat, men det ska bli väldigt spännande att se vart det tar vägen och hur allt slutar. Tack till Modernista!

Hett i hyllan #478

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi får ta ett kliv ända fram till slutet av januari 2022.

Novellantologin Rymdskräck, utgiven av Swedish Zombie, var jag med och crowfundade.

Det har nu kommit åtta antologier under benämningen 13 svarta sagor om ... Rymdskräck är den sjätte. Av någon anledning så har jag redan läst den sjunde (det spelar ju ingen som helst roll i det här sammanhanget) och den åttonde står redo i hyllan. Det är oklart för mig varför den fortfarande är oläst. Jag brukar ju plocka fram noveller att läsa mellan böcker, men det har varit lite dåligt med det den senaste tiden. Jag kanske har blivit för duktig på att avpassa läsandet så att jag blir klar med en bok på kvällen, så att jag är redo att påbörja en ny dagen efter (ja, jag vill att det ska gå en natt mellan böcker). Jag får nog plocka fram denna snart, några favoritförfattare har ju bidragit med noveller, som Cia Sigesgård, E P Uggla och Johan Ring.

Så här står det på baksidan:

Den oändliga rymden rymmer inte enbart outforskade planeter och oupptäckta galaxer utan även oändliga fasor. Vad kommer människan möta där ute i det kosmiska mörkret? Möjligheterna är lockande och spännande, men också oroande. Och vad eller vilka som än finns där ute i kosmos, kan det (de) komma hit? Eller har det (de) redan anlänt? I den här samlingen ger tretton skräckförfattare dig lika många högst troliga scenarion ...

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Mormor i karantän av Kaj Branzell

Författare: Kaj Branzell
Titel: Mormor i karantän
Genre: Feelgood
Antal sidor: 427
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Mormor på rymmen 3
Förlag: Stellar Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 16 september 2024




Första meningen: När det nya året 2020 trädde in var världen på väg att förvandlas.

Baksidetext
Åttioåriga svenskan Anna-Lisa befinner sig tillsammans med sin käraste, tidigare tjurfäktaren Manuel, på hans gård i Spanien. Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Coronaviruset har nått Spanien och Anna-Lisa befinner sig i ett spanskt lockdown.

Trots restriktioner, följda av nya restriktioner och smitta som sprider sig bland vänner, finner Anna-Lisa och Manuel på sätt att hantera sin situation. Med ensamma flamencodanser på gårdsplanen, promenader med nya skyddslingar från djurstallet i Torrevieja och en och annan otillåten promenad vid rosa lagunen och klipporna vid havet. Promenader som kan sluta mycket illa.

Nya överraskningar väntar, återföreningar med familj och vänner och oväntade besök som får tillvaron att ta dramatiska vändningar.

Min kommentar
Det har ju blivit något av en tradition att läsa en mormor-bok under den årliga Spanienresan. Så blev det även i år när Mormor i karantän låg beredd på läsplattan. Passande nog(?) så är detta sista delen och det kan också ha varit den sista resan till Spanien. Åtminstone till det gamla vanliga stället i Torrevieja-området, där böckerna också utspelar sig.

Boken påstår sig börja när Spanien går in i lockdown på grund av pandemin. Rent formellt så är det kanske så, men x antal sidor ägnas åt att gå igenom allt som har hänt det senaste året. Och lite till. Jag både vill ha och uppskattar återblickar för att få hjälp med att komma ihåg saker. De här böckerna tar dock detta till en helt annan nivå och går igenom i stort sett allt. För mig, som har läst det två tidigare böckerna, blir det tjatigt och repetitivt. Det är en svår balansgång det där.

Anna-Lisa är nu 80+ och har plötsligt blivit både osäker och svartsjuk av sig, tyvärr. Det är inte så mycket nytt som händer, mellan alla långa återblickar och lockdown, och det är gott så. Framför allt så är det mycket lugnare i den här boken jämfört med de två första. Inga kidnappningar och annat actionfyllt. Det är mer vardag, sådan den nu var mitt i pandemin. Trots det så känns en hel del krystat och det finns ganska mycket som stör mig.

Det är omöjligt för mig att inte börja fundera över hur de allihop pratar med varandra. Här möts irländare, spanjorer och svenskar. Konversationer verkar flyta på helt utan problem. Trots att inte alla kan spanska och/eller engelska.

Personligen så känner jag att det är för många pekpinnar om hur pandemin sköttes. Det är lätt att ha en massa åsikter så här i efterhand, när man sitter med facit. Och om jag inte minns alldeles fel så var dessutom Spanien, trots stenhårda restriktioner, ett av de värst drabbade länderna i Europa.

I Mormor i karantän knyts varenda tråd ihop. Även de som kanske inte hade behövt det. Buskis-varningen gäller fortfarande, men det var jag ju beredd på. Det är, i stort sett, ändå en mysig och underhållande bok.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 0 i genomsnitt (beräknat på 0 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mormor i karantän: Marias bokhylla

Tisdagstrion: Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G

Det blev på tok för många att välja mellan när jag kunde använda antingen för- eller efternamn, så jag fick bestämma mig för en av dem. Eftersom mina böcker står ordnade efter efternamn så blev det ett naturligt val. Får se om någon upptäcker temat i temat och kanske får jag chansen att vara som Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter, när han står där med sin lattjolajbanlåda.

1. Carin Gerhardsen har, bland annat, skrivit Hammarbyserien på åtta böcker. En riktigt bra serie. 2018 släppte hon en fristående bok, sedan har jag faktiskt varken sett eller hört något av henne.

2. Malin Persson Giolito har jag bara läst en enda bok av (och ett par noveller). Boken var helt fantastiskt bra och egentligen ser jag fram emot att läsa den som kom för ett par år sedan, men jag har inte riktigt kommit till den än.

3. Maria Gripe var min stora favoritförfattare när jag var yngre. Egentligen så började det redan i småskolan, när vår fröken läste högt ur Hugo och Josefin. Vilka böcker hon skrev och vilka underbara filmatiseringar det finns av några av dem.

Film: Red, white & royal blue (2023)

Titel: Red, white & royal blue
Originaltitel: Red, white & royal blue
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Matthew López
Manus: Matthew López, Ted Malawer. Casey McQuiston (bok)
Skådespelare: Taylor Zakhar Perez, Nicholas Gallitzine, Uma Thurman, Sarah Shahi, Akshay Khanna
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 30 augusti 2024




Handling
Efter att ett bråk mellan Alex, presidentens son, och Storbritanniens prins Henry vid ett kungligt evenemang blivit viralt, hotar deras långvariga fejd nu att slå in en kil i relationerna mellan USA och Storbritannien. När antagonisterna tvingas in i en iscensatt vapenvila börjar deras isiga förhållande tina upp och friktionen mellan dem skapar gnistor hetare än de någonsin förväntat sig.

Min kommentar
Det är många böcker som filmatiseras och i många fall så hoppar jag över att läsa boken för att se filmen. I stället. Även den här fredagen blev det en film som baseras på en bok. Vi behövde något lättsamt och (gärna) roligt, efter en riktigt jobbig vecka. Alltså valde jag Red, white & royal blue, som jag hört så mycket bra om.

Precis som för förra veckans film så har jag alltså inte läst den här boken heller. Jag inser att de inte alltid är det optimala valet att göra och nu i efterhand så tänker jag att det nog var synd att jag inte läste boken först. Då hade jag kanske varit mer välvilligt inställd till filmen.

Eftersom jag ju då inte har läst boken och har (gissar jag) en del bakgrundsinformation så saknar jag lite djup. Särskilt i karaktärerna, som jag inte alls får någon känsla för vilka de är. Det gäller i än högre grad för prins Henry. Om Alex får jag i alla fall veta att han gillar politik, men Henry är som ett blankt papper. Jag vet inte hur gamla de här killarna är, men jag tycker de är lite tramsiga och barnsliga i början. Det passar inte riktigt med deras ... uppfostran.

Personligen så hade jag önskat mig mer fokus på det vanliga livet, så vanligt det nu kan bli, när de träffas. Inte så mycket på att de genast kastar sig över varandra och sliter av kläderna. Men det är ju jag det. Och så skulle jag ju verkligen önska att britterna var så här öppna och toleranta när det gäller kungahuset. Kanske är de det. Jag är skeptisk. För mig är det obegripligt att någon kan tycka att de har något alls att göra med i vem någon i kungahuset blir kär i. Det kan ju visserligen bli problem med tronarvinge, dock kanske inte just i det här fallet. Prins Henry var ju inte näst på tur. Men det där kan man säkert lösa, på ett sätt som även passar för de kungliga.

Som vanligt så tycker jag att allt läser sig lite för snabbt och lätt, men det var ju en no-brainer när Stephen Fry dök upp som kung. Då förstår man ju att det ska bli bra. Han skulle aldrig ta en roll där han tvingar sitt barnbarn att bli straight. Inbillar jag mig.

Red, white & royal blue är charmig, hoppfull, men tyvärr inte jätterolig. Om britterna hade den gjort den så skulle den nog ha varit roligare. Kan jag inte låta bli att tänka. Den gjorde mig ändå glad och jag mådde bra av den.


På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 382 043 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 53k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Redemption point

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Veckan som gick försvann så snabbt att jag knappt hann reagera. Och jag har redan glömt att jag har varit på semester. Det har varit några fina höstdagar nu i alla fall och när vädret är på det humöret så gillar jag verkligen höst.

Jag har börjat läsa Redemption point av Candice Fox, som är andra delen i serien Crimson Lake. Den utspelar sig i Australiens outback, inklusive krokodiler och andra kräldjur. Första boken var väldigt bra och en stor del är miljön. Den är nästan ruskigare än bovarna.

Min smakebit är från sida 132:

    På obduktionsbordet i mitten av rummet låg två kroppar. Pip hade inte förväntat sig att de skulle ligga där under de vita lakanen, stela och med tårna pekande rakt upp som bergstoppar under det rena tyget. De tydliga kurvorna och försänkningarna, som lystes upp av det skarpa lampljuset uppifrån taket, förde tankarna till teaterrekvisita eller Halloweendekorationer. Två unga liv som hade gått till spillo. Val Gratteur syntes inte till.
    Pip väntade och fingrade på passerkortet, som hängde i en snodd om halsen. Efter ett tag kunde hon inte hålla tillbaka nyfikenheten utan gick fram till den kropp som låg närmast och försökte urskilja ansiktet genom tyget. Slutna ögon. Mörkt hår. Pip sneglade mot dubbeldörrarna i andra änden av rummet och sträckte fram handen.
    I samma stund for kroppen upp.
    "INTE RÖRA VID KROPPARNA!" skrek Amanda.

Just nu - oktober

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på den ny-gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

... läser jag ... Redemption Point av Candice Fox. Den är andra delen i serien Crimson Lake och utspelar sig i Australiens outback och har två väldigt intressanta och speciella huvudkaraktärer. Med krokodiler och andra hemskheter.

... ser jag på ... massor av TV. Bland annat Över Atlanten, The floor, Race around the world, Idol, Wahlgrens värld, Fråga Lund, Kockarnas kamp, The challenge, Hela Sverige bakar ... det känns som att jag kanske har missat någon, men det är i alla fall så många att vi knappt hinner se någon "vanlig" TV-serie. I söndags fick vi dock lite tid över och då började jag titta på andra säsongen av NOS4A2 och senare på kvällen fick vi för oss att börja se fjärde säsongen av Only murders in the building.

... lyssnar jag på ... jag önskar faktiskt att jag hade lust att lyssna på någon musik, men när jag har möjlighet så föredrar jag faktiskt tystnad.

... njuter jag av ... hösten? När det är klara dagar så är det fantastiskt med höst.

... längtar jag efter ... att bli frisk. Jag är så sjukt less på att man numera tydligen alltid blir sjuk så fort man reser ihop med andra.

Månadsbokslut september 2024

Antal lästa böcker i september 2024: 7

57. Dykaren av Håkan Östlundh
58. Mörkare än döden av Cara Hunter
59. Avrättningen av Danya Kukafka
60. Mormor i karantän av Kaj Branzell
61. Svart varg av Juan Gómez-Jurado
62. España por favor av Åsa Hellberg
63. Hantverkaren av Sharon Bolton

Sidor
Totalt lästa	2662
Genomsnitt/dag	88
Genomsnitt/bok	380

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	2
300	-	399:	2
400	-	499:	2
500	-	599:	1
600	-	699:	0
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	0
2,5:	0
3:	1
3,5:	3
4:	3
4,5:	0
5:	0

Snittbetyg: 3,64

Serier
Ingående i serie:		6
Påbörjade serier:		2
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		2

Genre
Drama:		1
Fantasy:		0
Feelgood:		2
Humor:		0
Kriminalroman:		3
Romance:		0
Science fiction:		0
Skräck:		0
Thriller:		1

Utmaningar
Boktolvan:		0	(8/12)
Finish That Series:		1	(14/18)
Hyllvärmare:		2	(40/42)
Tre på tre:		0	(3/3)
Vi möts igen:		0	(4/6)

Författare
Olika författare:		7
Ej läst tidigare:		1

Kvinnor:		5
Män:		2
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		0
E-bok:		2
Inbunden/Kartonnage:		4
Ljudbok:		0
Pocket:		1

Språk
Originalspråk (svenska):		3
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		5
Streamingtjänst:		2

Recensionsexemplar:

2

In/ut
Antal nykomna böcker:		3
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Svart varg av Juan Gómez-Jurado
Månadens överraskning: Dykaren av Håkan Östlundh
Månadens besvikelse: Avrättningen av Danya Kukafka
Månadens roligaste: Svart varg av Juan Gómez-Jurado
Månadens mysigaste: España por favor av Åsa Hellberg
Månadens otäckaste: Mörkare än döden av Cara Hunter

Kommentar:
I september blev det ganska mycket läst, kanske mest tack vare semester. Antalet böcker blev samma som det brukar, sju stycken, men antalet sidor blev fler så böckerna var lite tjockare. För tredje månaden i rad så blev genomsnittsbetyget exakt samma, 3,64, vilket ju inte är så imponerande. Men vad är egentligen oddsen att hamna på exakt samma odds?

Smått fantastiska sex böcker (Bolton, Branzell, Gómez-Jurado, Hellberg, Hunter, Östlundh). Två av dem (Bolton, Hellberg) är första delen i sin och samma antal (Branzell, Hunter) är sista/senaste i sin. En av böckerna (Hunter) är med i min Finish That Series-utmaning. Min Vi möts igen-utmaning fick också med en bok (Östlundh). Boktolvan halkade efter den här månaden, men det kommer att rätta till sig i oktober. Alla andra utmaningar ligger i fas eller före.

Det har blivit färre hyllvärmare lästa, men den utmaningen går fortsatt bra. Jag har tre månader på mig att läsa två stycken och fler än så är planerade redan i oktober. Båda hyllvärmarna jag läste i september har gästspelat i Hett i hyllan. En kvalificerad gissning är att 2024 kommer att bli ett rekordår vad gäller lästa Hett i hyllan-böcker. Två recensionsexemplar läste jag också och även två på min streamingtjänst.

Tre nya böcker hittade hem till mig i september. En väntad och två överraskningar från förlag. Inga böcker lämnade. Ett nettoresultat på +3 är helt okej tycker jag.

Om månadens bästa: Det var ett tufft val mellan Svart varg och Mörkare än döden, men till slut kom jag fram till Svart varg.
Om månadens överraskning: Dykaren var mycket bättre än vad jag förväntade mig.
Om månadens besvikelse: Jag var nog, trots allt, ganska beredd på att Avrättningen inte skulle passa mig så bra, men den blev ändå en besvikelse.
Om månadens roligaste: Ingen bok var väl haha-rolig, men Svart varg bjöd på många roliga repliker.
Om månadens mysigaste: Det är mysigt att läsa om kvinnor som stöttar varandra, så España por favor tar hem detta.
Om månadens otäckaste: Jag tänkte att Mörkare än döden var ganska osannolik, men sedan framgick det att den är inspirerad av ett verkligt fall.

Hett i hyllan #477

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Dags för den sista olästa boken från 2021.

Även De rotlösa av Frida Skybäck var en önskad julklapp.

Jag har läst ganska många böcker av Frida Skybäck, både historiska och feelgood. Detta är dock den första deckare hon skriver. Det är också den som står näst på tur i läsningen av hennes böcker (ja, jag försöker läsa i den ordning de släpps). Jag har tyckt om allt jag läst och är övertygad om att hon klarar även deckargenren. Eller, det är nog ingen renodlad deckare, mer en relations-spänningsroman. Det är ju numera en beprövad genre som brukar passa mig väldigt bra. Nu blev jag faktiskt sugen på att plocka fram denna.

Så här står det på baksidan:

Lydias bror Dani bär på ett mörkt förflutet. Som trettonåring värvades han av ett kriminellt gäng och dömdes för misshandel och narkotikabrott innan han lyckades bryta sig fri. De senaste åren har han skaffat både jobb och lägenhet och lovat sin familj att aldrig mer begå brott, så när Lydia kontaktas av polisen och får veta att Dani är misstänkt för att ha fört bort en ung kvinna rasar hela hennes tillvaro.

Men det är något som inte stämmer med anklagelserna mot Dani och eftersom polisen är övertygad om att han är skyldig börjar Lydia själv gräva i fallet. Den försvunna kvinnan, Linnea Arvidsson, är bosatt i det välbärgade området Västra hamnen och studerar vid Malmö universitet. Hennes skola ligger bara ett stenkast från det kafé där Dani arbetar. Men varför skulle han föra bort en kvinna som han inte har någon som helst koppling till? Och är Linnea verkligen den polisen och media verkar tro att hon är? I en desperat jakt på svar försöker Lydia hitta sin försvunne bror.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Avrättningen av Danya Kukafka

Författare: Danya Kukafka
Titel: Avrättningen
Genre: Drama
Antal sidor: 298
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Notes on an execution
Översättare: Maria Nääs
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 september 2024




Första meningen: Du är ett fingeravtryck.

Baksidetext
Ansel Packer står på tur att dö inom tolv timmar. Han vet vad han har gjort, han minns alla Flickorna och nu inväntar han sin avrättning. Men Ansel vill inte dö. Han vill bli beundrad, förstådd.

Genom ett kalejdoskop av kvinnor – en mor, en syster, en mordutredare – berättas historien om Ansels liv. Vi får möta hans mamma, Lavender, en sjuttonårig flicka på desperationens rand; Hazel, tvillingsystern till Ansels hustru, hjälplös inför systerns destruktiva relation som förtär dem alla; och slutligen Saffy, mordutredaren som är honom på spåren, hon som vigt sitt liv åt att ställa ondskefulla män inför rätta.

Medan klockan tickar kartläggs den väg och de ödesdigra livsval som tillsammans och till synes obönhörligt lett fram till den tragedi som nu snart ska fullbordas i Walls Unit-fängelsets dödskammare.

Min kommentar
Ibland dyker det upp böcker som jag själv har ... inte ratat, men inte varit nyfiken på ... av olika skäl. När det gäller Avrättningen så grundade sig mitt ointresse på ordet "poetisk" i en blurb. Poetisk fungerar inte ofta för mig, i alla fall inte om det är i betydelsen "många ord utan egentlig betydelse och massor av metaforer". Det visade sig att jag anade rätt.

De första hundra sidorna eller så tyckte jag om, väldigt mycket. Där handlade det nästan bara om Ansels mamma och vad hon var tvungen att göra. Eller, det är i alla fall hela bakgrunden, kan man säga. När alla är barn/unga. Sedan blir det mest förvirrande filosofiskt flum.

Upplägget passar inte mig speciellt bra. Det hoppas mellan både personer och tid, vilket i sig kan fungera bra. Här är problemet att kapitlen med de olika karaktärerna är för långa. Jag hinner glömma vem som är vem. Kanske mest, faktiskt, för att de är väldigt lika varandra. I mina öron låter de exakt likadant.

Karaktärerna är inte speciellt många, men de är helt omöjlig att skilja från varandra. De känns distanserade. Helt ärligt så slutar jag att bry mig om dem efter ett tag. Deras tankar är fulla av fantasier om okända döda människors liv. Det liv som inte blev. Hur det kunde ha blivit om de hade fått leva. Går folk runt och tänker så? Fantiserar ihop en hel framtid för någon de aldrig ens har träffat? Personligen så blir jag bara trött på det. Det blir för drömlikt och flummigt. Poetiskt, om man så vill. En massa ord för ordens skull. Inte för att de tillför historien något.

Det är oklart för mig vad boken vill förmedla. Att alla mördare är oskyldiga? Att de bara råkar ha gjort ett olyckligt val? Är det meningen att jag ska tycka synd om Ansel? Ska jag njuta av att han dödas, i lagens namn? Jag känner ju att det finns ett budskap här, men jag kan inte se det. Ansel är uppenbarligen psykopat och som en sådan, som har levt ut sina fantasier, så tycker jag inte att han ska få röra sig ute bland oss andra. Jag vill själv inte möta honom, inte heller vill jag att någon av mina nära och kära ska möta honom. Jag är inte ett fan av dödsstraff, men jag vägrar att tycka synd om en skyldig seriemördare. De jag tycker synd om är de mördades anhöriga.

Avrättningen kallas för psykologisk thriller, men det skulle jag absolut inte kalla den. Den är inte spännande, den är inte obehaglig, den är inte nervig. Det finns inte ett uns av ovisshet eller osäkerhet. För mig känns det nästan som att författaren vill ha överseende med mördare. Att de liksom bara gör vad deras natur säger till dem. Lite som grodan och skorpionen. Men människor har ju det där som vi kallar för den fria viljan. Man har alltid ett val. Om alternativen så bara består av att göra något eller att inte göra något. Jag känner mig ju rätt ensam om att inte hylla den så läs och se om du hör till majoriteten eller minoriteten.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,07 i genomsnitt (beräknat på 103 597 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Avrättningen: Breakfast Book Club och Lenas böcker och annat