fredag 19 juli 2024

Oj, oj, oj nya böcker igen

Det är svårt att stå emot böcker när man har presentkort som bränner i fickan eller får en helt fantastisk fråga.
För ungefär en månad sedan så läste jag Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert och eftersom jag hört en del negativt om den så vågade jag inte köpa på mig andra delen när den kom. Nu visade det ju sig att jag verkligen gillade första delen så det var bara att köpa Armasjärvi också. Ändå härligt när det blir så där, tycker jag.
En av de där dagarna när livet kanske inte kändes tungt, men inte heller så lätt, så fick jag en fråga på Instagram om jag ville ha Så du vill ha det mörkare. Stephen Kings nya novellsamling. Det var väldigt nära att jag svarade "Bajsar björnarna i skogen?", men det gjorde jag inte. Jag tackade självklart ja till denna ynnest, att få min husguds senaste bok. Tack till Albert Bonniers Förlag!

torsdag 18 juli 2024

Hett i hyllan #466

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det blir ett stort kliv till början av september 2021.
Skampärlorna av Aline Lilja Gladh dök upp som en överraskning från förlaget.

Jag gillar överraskningar, ganska ofta betyder det att jag får möjlighet att läsa något som jag normalt inte skulle ha valt själv. Ett problem som kan uppstå då är att man plötsligt sitter där med bok som ingår i en serie, och inte är första delen utan tredje. Som denna. Tredje delen i Örbyhusserien och det verkar ha släppts fyra, så här långt. Precis som vanligt så påstås delarna vara fristående, men fristående delar i en serie är en paradox. Det finns helt enkelt inte. Jag vet inte hur jag ska göra med den.

Så här står det på baksidan:
Örbyhus syfabrik står i brand. William Silvergran ser handfallet på när fabriken hans far grundat går upp i lågor. När polisens tekniker går in möts de av en obehaglig överraskning. I det som en gång varit fabriksägarens kontor hittas gamla mänskliga kvarlevor, gömda i ett lönnfack.

Familjen Silvergran sluter sig och är inte till någon större hjälp i utredningen. Och när den lokala polisen tycks mer upptagen av redlösa semesterfirare i den rådande värmeböljan än av upptäckten på syfabriken, kan kommissariens syster, Lo Karlberg, inte låta bli att på egen hand börja snoka i det mystiska fallet.

Två parallella berättelser växer samtidigt fram. En ung kvinna i det förflutna söker efter något mer spännande än sitt inrutade liv på landet. Och i vår tid kämpar en annan ung kvinna för att ta sig ur ondskans grepp ...
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 17 juli 2024

Bok: Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Författare: Ann-Helén Laestadius
Titel: Tio över ett
Genre: Drama
Antal sidor: 262
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Maja 1
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 juni 2024




Första meningen: Vi ska flytta.

Baksidetext
Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.

LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!

Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.

Min kommentar
När det stod klart att första semesterresan skulle gå norrut och att vi skulle besöka Kiruna så var den första bok jag tänkte på Tio över ett. Den har stått där i hyllan i över fem år och min dröm har alltid varit att läsa den på plats i Kiruna. För bara drygt ett år sedan var jag nästan beredd att tänka om. Vilken tur att jag inte gjorde det!

Eventuellt så kan den här boken ha drabbat mig hårdare än den borde, just på grund av att jag befann mig i Kiruna under läsningen. Jag har ju så klart hört talas om den här "flytten" (ja, jag trodde faktiskt att den skulle flyttas), men jag har aldrig reflekterat över vad det betyder. Egentligen. Hur människorna som bor där mår av detta. Jag har bara tänkt att det måste vara ett gigantiskt projekt. Det var så otroligt sorgligt att åka runt i det gamla Kiruna och inse att allt (nästan) som är där ska, inte flyttas, utan rivas. Medan det nya Kiruna såg ut som en byggarbetsplats. Där husen visserligen är moderna, men helt saknar personlighet.

Det är lite oklart hur gammal Maja är, jag vet inte om det framgår i boken. Jag gissar på högstadieåldern, åtminstone så kan jag känna igen mig lite i hur jag själv var när jag var 14-15. Hon är precis som en helt vanlig tonåring, självupptagen och har svårt att ta in att andra kanske också har det jobbigt. Med egna problem. Ingen verkar ta Majas oro på allvar. För den är ju obefogad. Å andra sidan så händer hela tiden saker som inte skulle kunna hända. Jag kan ju tycka att de irrationella rädslorna egentligen är värre än de rationella. Det är så många människor som inte förstår. Som tror att det räcker med logiska argument. Som rycker på axlarna och säger "men det är ju bara ...". Men om rädslan hade varit logisk så hade man ju inte haft den. Inte ens hennes föräldrar förstår.

Eftersom ingen bryr sig om vad Maja känner så får hon axla hela ansvaret för att rädda familjen. Det är ett tungt ansvar för en tonåring. Ja, för vem som helst. Det hade ju faktiskt varit enkelt att hantera Majas rädslor. I början. Innan de blev allvarliga på riktigt. Det var ju bara att lyssna på henne. Visa henne. Inte bara upprepa samma försäkringar hela tiden. Det finns bra vuxna också, som Stina och Harry.

Maja får dessutom fler problem. Hennes bästa vän, hennes person, ska flytta. Inte till det nya Kiruna, utan till Luleå. Bara för att hennes mamma har träffat en ny man. Boken tar upp många problem med dagens samhälle. Som det här med att många verkar tro att man måste vara glad och lycklig. Hela tiden. Det är okej att vara ledsen. Det är absolut okej att känna ångest inför förändringar. Allt detta utan att vara ett psykfall. Ingen människa är lycklig precis hela tiden.

Tio över ett är en viktig bok, speciellt för oss som inte bor i Kiruna. Den är så berörande och jag blev så ledsen. Inga enkla lösningar presenteras och det är gott så. Jag tror inte det finns några. Men var detta verkligen den bästa lösningen? För vem? Invånarna? LKAB? Nu såg jag också att det finns en fortsättning, Inte längre min. Den får jag ju se till att läsa. Jag vill veta hur det går för Maja.

Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 960 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Tio över ett: Just nu - just här, Vargnatts bokhylla och Enligt O

tisdag 16 juli 2024

Tisdagstrion: SOL

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: SOL (en boktitel eller författare på varje bokstav)

Det fanns lite för många att välja på och då valde jag ändå bara mellan titlar och betyg 4 eller högre.

1. Sovande jättar av Sylvain Neuvel är jag så glad över att jag köpte, även om jag inte längre minns varför. Science fiction när den är som bäst.

2. Om en Buick 8 av Stephen King verkar jag vara nästan ensam om att uppskatta, men jag har nog en grej med onda bilar.

3. Lova mig tystnad av Mattias Edvardsson är visserligen en roman om ett brott, men det är ingen deckare (så låt dig inte avskräckas av det). Om snygga fasader och inte lika vackra insidor.

måndag 15 juli 2024

TV-serie: Lupin #3 (2023)

Titel: Lupin
Originaltitel: Lupin
Genre: Crime
Skapad av: George Kay
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Omar Sy, Ludivine Sagnier, Antoine Gouy, Naky Sy Savane, Soufiane Guerrab
Premiär: 2023-10-05
Produktionsland: Frankrike
Antal avsnitt: 7
Avsnittslängd: ca 42-52 min
Såg den på Netflix juni-juli 2024





Handling
Efter förra säsongens flykt efter ett fräckt stunt på Pellegrini-galan lever Assane nu, utan ex-fru och son, i Marseille. Längtan efter nära och kära blir för stor, så gentlemannatjuven bestämmer sig för att återvända till Paris – med tanken att lämna Frankrike och börja ett nytt liv utomlands. Han blir dock genast överrumplad av spöken från sitt förflutna och när hans mor oväntat dyker upp vänds alla planer upp och ned.

Min kommentar
Jag vet att jag har nämnt det tidigare, att Arsène Lupin var en stor favorit hos mig när jag var liten. När det då dyker upp en ny, modern TV-serie, som påstås vara en hommage till just honom så var det nästan dömt att misslyckas att låta bli att se den. De två första säsongerna av Lupin var okej, men inte direkt något som lockade till fortsatt tittande. Men till slut så fick jag lite tid att tillbringa framför TV:n på egen hand så jag kunde ta mig an den tredje säsongen.

Första avsnittet börja med en resumé över vad som har hänt hittills. Jag kan bara säga: Äntligen! Äntligen förstår någon intelligent person att det behövs. Allt kom tillbaka till mig på bara några minuter. Se och lär!

I den här tredje säsongen blir det ännu mindre av allt det som jag förknippar med Arsène Lupin. Här finns egentligen inte något som kan påminna om gentlemannatjuven. Den enda kopplingen är att Assane använder böckerna som inspirationskälla ett par gånger. I stället har detta blivit en historia om Assane och hans familj. Trist med falsk varudeklaration, tycker jag.

Den mesta tiden av samtliga avsnitt, känns det som, ägnas åt långrandiga tillbakablickar till när Assane var ung. Allt detta för att kunna förklara hur allt det som händer i nutid hänger ihop. Jag upplever det som ganska krystat. Det enda som egentligen gjorde mig imponerad (förutom att det fanns en resumé då) var när Claire under inbrottet i sin lägenhet löser det på ett sätt som jag aldrig hade tänkt på. Men det kan ju bero på att jag inte har någon telefonsvarare ...

När andra säsongen avslutades var jag så glad över att historien med Pellegrini var utagerad. Men vem dyker då upp under de sista minuterna av tredje säsongen? Jodå. Pellegrini. Ett slut som jag för övrigt inte förstår något alls av och jag har så många frågor. Är det så, som de flesta verkar tro, och som även jag har funderat på hela säsongen. [spoiler]Är kvinnan som påstår sig vara Assanes mamma, verkligen hans mamma?[/spoiler]. Eller är det något helt annat som antyds?

Av någon anledning så har säsongerna blivit väldigt röriga i den här serien. Själva (Netflix) kallar de det för delar och detta är då den tredje delen. Andra sajter är inte ens överens hur många säsonger som finns och vilken denna är. Känns onödigt att krångla till det så, men jag kallar det här för tredje säsongen.

Trots allt som blev ovisst, i och med slutet på sista avsnittet, så vet jag inte om jag kommer att fortsätta se Lupin, om det kommer fler avsnitt. Det som i första säsongen började som en verklig hommage och såg så lovande ut, har nu blivit en ordinär (medioker) deckare/thriller.



Trakt.tv har serien 3,8 i genomsnitt (beräknat på 6.0k betyg).
IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 141k betyg).
Jag ger den 3,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Atlas (2024)

Titel: Atlas
Originaltitel: Atlas
Genre: Science fiction
Regissör: Simon Cellan Jones
Manus: Brad Peyton
Skådespelare: Jennifer Lopez, Simu Liu, Sterling K Brown, Gregory James Cohan, Abraham Popoola
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 120 min
Serie: -
Såg den på Netflix 13 juni 2024





Handling
Atlas Shepherd, en briljant men misantropisk dataanalytiker med en djup misstro mot artificiell intelligens, följer med på ett uppdrag för att fånga en AI-robot, Harlan, som startat en revolt för att rädda jorden från människorna. Atlas och Harlan har ett gemensamt förflutet, de växte upp tillsammans och det var Atlas mor som skapade Harlan. När planerna går fel är hennes enda hopp om att rädda mänsklighetens framtid från AI att lita på den.

Min kommentar
Science fiction är ju en av mina favoritgenrer, så när jag la märke till Atlas tänkte jag att det nog fick bli en film att se. Jag höll fast vid det trots det relativt låga betyget på filmsajterna. Och även ett ganska så dåligt betyg av Lotten, som jag ju brukar tycka likadant som, om det mesta. Men faktiskt inte riktigt lika ofta när det gäller just science fiction.

Även om jag inte helt håller med de som lovordar AI och tycker att det är svaret på allt, så är jag fascinerad av det. Och visst kan det användas till mycket, dock inte allt och framför allt inte helt utan risk. Just den här risken, som avhandlas i denna film, har vi sett ett antal gånger nu och kanske är det inte just den jag är rädd för. Förväntningarna var i alla fall låga, så besviken blev jag inte.

Det finns en del fräcka effekter, men tyvärr så finns det också runt dussintalet logiska luckor. Och gick det inte lite väl snabbt från "nej, du får absolut inte följa med på uppdraget" till "klart att du ska med"? Filmen försöker åtminstone inte vara något den inte är, det är en rak och enkel historia. Utan krystade plot twists och komplicerade vändningar.

Jennifer Lopez har jag inget emot, rent generellt, men detta var nog inte riktigt rätt roll för henne. Om man tänker på trovärdighetsfaktorn. Å andra sidan så ligger väl hela filmen på ungefär samma nivå. Hon räcker i alla fall inte till. På något sätt så tappar en person sin auktoritet när rösten blir gäll och lite åt det hysteriska hållet under pressade situationer.

Filmens behållning är, som vanligt, den karaktär som inte är människa. Sarkastiska maskiner är bland det bästa jag vet. Bästa karaktärsutveckling har, utan tvekan, Smith.

Alla filmer behöver kanske inte ett budskap, men något att fundera över efter att filmen är slut vill jag nog ha. I Atlas hittar jag ingenting av det, men det är underhållande. Jag vet inte om filmen hjälper till med att reda ut hur man ska ställa sig till AI, men det var väl heller aldrig meningen. Faktum är att det nog får räknas som en positiv sak.


Letterboxd hade den 2,0 i genomsnitt (beräknat på 30 152 betyg).
IMDb hade den 5,6 i genomsnitt (beräknat på 39K betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

söndag 14 juli 2024

Smakebit på søndag: All denna vrede

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag minns knappt hur veckan som har gått har varit. Det mesta är som ett töcken, men det beror nog till största delen på att det har varit mest samma likadant varje dag. Jo, nu minns jag ... det blev lite jobbigt när jag skulle in till kontoret, för första gången sedan semestern började. Innan jag kommer in till min plats så måste jag dra mitt passerkort och trycka in min kod (minst, beroende på vilken väg jag tar) tre gånger. De två första gick bra, men när jag skulle in på min hemliga våning så fortsatte lampan att lysa rött. Jag visste inte om jag skulle ta det som en hint ... Jag lyckades inte få tag på någon av mina kollegor, det var ju väldigt tidigt på morgonen. Till slut, efter runt en halvtimme, kom en från ett annat team, som jag haft att göra med lite så han kände igen mig och släppte in mig. Jag vet ju att accessen bara gäller i ett år, men eftersom jag började i september så hade jag lagt en påminnelse i kalendern då. Det visade sig att de gett mig accessen åtminstone två månader innan jag började. Det kan ju inte jag veta, men nu har jag lagt en påminnelse till första juli nästa år. Så det inte händer igen.

Igår morse började jag läsa All denna vrede av Cara Hunter, som är fjärde delen i serien om kriminalkommissarie Adam Fawley. De tre tidigare böckerna har varit riktigt bra. Framför allt kluriga. Min favorittyp 🙂

Min smakebit är från sida 72:
"Hur i helvete får man reda på sådant här?" säger Gislingham. Han kan knappt tro det han ser är på riktigt, och det är han inte ensam om, det syns.
    Asante rycker på axlarna. "Vi hade en incident förra året i Brixton. En tjugotreårig kvinna överfölls av en karl som bjudit ut henne och fått nobben. Han var en enstöring, besatt av datorspel, ni kan typen. Det visade sig att han hållit koll å henne i veckor efteråt, på nätet och i verkligheten, och när vi kollade hans dator hade han loggat in på kända incel-sajter under hela tiden. Jag jobbade med fallet, så jag fick lära mig en hel del om det. Det var så jag hittade det här - jag visste var jag skulle leta."

lördag 13 juli 2024

Bok: Nattavaara av Thomas Engström & Margit Richert

Författare: Thomas Engström & Margit Richert
Titel: Nattavaara
Genre: Science fiction
Antal sidor: 336
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Nordmark 1
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 juni 2024




Första meningen: Han hittade dem döda i bastun nere vid älven.

Baksidetext
Erik hittar föräldrarna döda i bastun. Eftersom grannarna i byn fruktar en ny epidemi blir Erik bannlyst, och med sin lillasyster Sofia i släptåg tvingas han till en farofylld vandring mot Kiruna. Där finns jarlen - och Eriks enda chans att vinna tillbaka gården.

Torparen Marja, tidigare mellanchef i hemtjänsten, blir tillfångatagen av ett kriminellt gäng som hemsöker de norrbottniska skogsbygderna. Samtidigt har hennes man Mårten spårlöst försvunnit. Nu måste hon ställa sig in hos sina fångvaktare och försöka bli en av dem för att överleva.

Min kommentar
När Nattavaara kom så hamnade den omedelbart på min önskelista. En dystopi som utspelar sig i det vi i dag kallar Norrbotten, men som i den här framtidsvisionen är en egen stat. Nordmark. Den var ett självklart val när semesterresan gick norrut. Förväntningarna var dock inte höga, eftersom jag hört en del negativa saker om den.

Detta är i sanning en äkta dystopi. Oerhört mörk. Här finns inte många ljuspunkter. Om ens någon. Här finns inte någon politisk korrekthet överhuvudtaget. Till skillnad från många andra så tycker jag detta är verklighetstroget och högst sannolikt. Jag tror att den kan vara det första som ryker när det gäller att överleva. När resurserna tryter så blir det vi mot dem. Oavsett vilka vi och dem må vara. Och ja, jag kan förstå att många inte gillar den. Förmodligen så ligger den alltför nära sanningen och blir därför obehaglig.

Karaktärerna är inte speciellt många och bara en handfull av dem är viktiga. Vi får följa flera olika perspektiv och en del får mer tid än andra. Det görs en del antydningar om en eller annan karaktär och det ska bli intressant att följa hur det blir med det. Men ... slutet! Så får man väl ändå inte göra.

Långt ifrån allt skrivs i klartext och inte heller förklaras allt. Mycket finns mellan raderna, egentligen mer i det som görs och sägs än det som berättas. Jag gillar det här sättet att förmedla en historia. En rejäl dos politik finns det också och det här väl till. Jag brukar inte uppskatta det, men jag tycker det hölls på en lagom nivå.

Det är alltid intressant att läsa om hur andra tror att folk agerar i krissituationer och kanske har jag lite svårt att tro på vissa delar, som till exempel rövargänget och Eriks grannar. Det kan vara så att jag helt enkelt inte vill tro på det. Jag vet ju att människan aldrig förnekar sig. När de som säger sig slåss mot orättvisor till slut tar makten så blir de exakt likadana som de de har kämpat mot. Så är det ju. Det jag saknar är mänsklighetens goda sidor. Vi vet ju alla att de finns och att de faktiskt syns mest under kriser. Här saknas de helt. Det är som att alla människor plötsligt har glömt all medmänsklighet.

Nattavaara är en inte helt omöjlig eller osannolik framtidsvision. Och det bästa av allt? Inte en zombie så långt ögat kan nå. Det räcker så bra med människor för att göra det otäckt. Det har ju kommit ytterligare en del i den här planerade trilogin och innan jag började läsa den så tänkte jag att jag nog inte ville läsa fler delar (ja, jag vet, jag dömde på förhand). Nu ska jag snarast ta mig till en bokhandel och köpa fortsättningen. Och när kommer egentligen den tredje och avslutande delen?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 1 237 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Nattavaara: Vargnatts bokhylla, Zombieöverlevnad och Litteraturkvalster

fredag 12 juli 2024

Nytt igen

I juni blev det inte en enda ny bok som flyttade hem till mig. Juli började helt annorlunda.
Den här boken har jag inget minne av att jag ens såg när jag gick igenom boksläppen för juni. Avrättningen av Danya Kukafka har en blurb som är lite avskräckande för mig - poetisk är inte ett ord som har en positiv klang för mig. Egentligen aldrig, men speciellt inte när det handlar om spänningsgenren. Den har visserligen väldigt högt betyg på Goodreads, men det betyder ju faktiskt ingenting. Har jag märkt. Nåväl, det är alltid spännande att läsa böcker som man normalt inte hade läst. Tack till Modernista!

torsdag 11 juli 2024

Hett i hyllan #465

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och det andra semesterinköpet, juli 2021.
Under besöket i Göteborg och Adlibris Marknad köpte jag ju fyra böcker, varav två fortfarande är olästa. Den ena var med förra veckan och den andra är Torsdagsmordklubben av Richard Osman.

När jag upptäckte att den Richard Osman som jag ibland tittade på på BBC Brit hade skrivit en bok så skrev jag direkt upp den på min lista. Han är ju liksom större delen av nöjet med att se på Pointless och om han skriver som han pratar så kan detta bli hur kul som helst. Den är dessutom första delen i en serie och det har hittills kommit ytterligare tre. Där har jag att göra ett tag om jag gillar. Jag tror att jag måste sätta om honom på långa-listan för Boktolvan. Nästa år då.

Så här står det på baksidan:
Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron, alla närmare de åttio, bor på Coopers Chase, ett luxuöst äldreboende på den idylliska engelska landsbygden. På torsdagarna träffas de och ägnar sig åt att efter bästa förmåga lösa ännu olösta brott. Tillsammans utgör de den okonventionella och kreativa Torsdagsmordklubben, ständigt diskuterande över en kopp te eller varför inte ett glas gin eller whisky. När ett mordfall blir verklighet och lik dyker upp på de mest oväntade platser ställs Torsdagsmordklubbens mod och kreativitet på sin spets och de bestämmer sig omedelbart för att hitta mördaren och lösa den kniviga mordgåtan.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 10 juli 2024

Bok: Rörelsen av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Rörelsen
Genre: Skräck
Antal sidor: 273
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Platserna 2
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juni 2024




Första meningen: På Luntmakargatan 14 i Stockholm finns ett gårdshus.

Baksidetext
I september 1985 flyttar John Lindqvist in i ett trångt och mörkt gårdshus på Luntmakargatan i Stockholm, vägg i vägg med Brunkebergstunneln. Han vill skapa sig en karriär som restaurangtrollkarl. Några veckor senare blir han tagen för stöld på Åhléns och tillbringar en natt i häkte. Under natten inträffar en rörelse av svårtolkad karaktär och när han återvänder till sitt hus dagen efter har något hänt. Fåglar faller från himlen och hans grannar beter sig underligt. Snart upptäcker han att det finns något i det låsta duschrummet längst inne i tvättstugan, något som kan låta oss färdas till den andra platsen och besanna våra drömmar. Det kostar bara lite lite blod. När John så småningom börjar delta i verksamheten dras han ner i en ström av magi, våld och gemenskap som mynnar ut i mordet på Olof Palme.

Min kommentar
Det var fortfarande för många dagar kvar till Den Stora Semesterresan när jag hade läst ut förra boken. I stället för att välja en bok som (faktiskt) passade in bland resmålen (de jag hade var alldeles för tjocka för att hinna med i lagom tid) så tyckte jag att ännu en bok från Stockholm kunde fungera. Jag hittade en som jag ändå tänkt läsa i år, som hade passande antal sidor; Rörelsen. Med undertiteln Den andra platsen.

John Ajvide Lindqvist är en av mina favoritförfattare och jag har nog gillat allt jag läst av honom, vissa böcker mer än andra. Jag tror mig ana att den här Platserna-trilogin är en vattendelare, men jag gillade verkligen förra boken. Precis som Himmelstrand så är Rörelsen inte läskig på samma sätt som traditionell skräck, men de hör definitivt till den genren. Det här är mer underligt och mycket obehagligt.

Här är det John Lindqvist själv som är huvudperson och allt berättas genom honom. Jag hoppas verkligen att inte allt är självupplevt, det vore förfärligt. En del är sant, det vet jag, som att han har haft en karriär som trollkarl. Han väver in verkliga saker/händelser så otroligt snyggt och jag tycker det förstärker känslan av att det här skulle ju kunna ha hänt. Kanske. Inte troligt. Men kanske.

Det var omöjligt för mig att inte fundera på om det här möjligtvis är samma plats som i Himmelstrand. De har en del gemensamt, dock inte allt. Rörelsen är ju en prequel (upptäckte jag när jag skulle skriva ihop det här) och utspelar sig 1985-86. Kanske var det så här det började.

Till att börja med så är alla karaktärerna här helt vanliga och egentligen så fortsätter de nog att vara det. Det är bara omständigheterna som förändras. de blir extremt ovanliga. Kan man nog säga. Jag kan nog inte riktigt relatera till känslan karaktärerna har, men jag kan nog förstå den. Och att den gör att de gör det de gör. Jag vet i alla fall att gränsen för "normalt" flyttar sig överraskande snabbt och lätt.

Hjärnan försöker, sin vana trogen, febrilt förstå vad det egentligen är som pågår, men det är faktiskt ingen mening med att försöka. Det är bara att åka med och acceptera. Jag kan i alla fall inte sätta ord på det utan det är mer en känsla. Vemod är en av känslorna jag känner. Märkligt nog. Musik spelar stor roll även här, men nu är det Depeche Mode (en grupp jag lyssnade på vanvettigt mycket i slutet av 80-talet). Men Peter Himmelstrand får vara med på ett hörn här också.

Rörelsen har så många bottnar och är väldigt suggestiv. Precis som vanligt så är det människorna som är det viktiga i hans böcker. Hur de är och varför. Hans karaktärer har en förmåga att stanna kvar långt efter att boken är utläst. Jag tror att ett par från den här boken kommer att göra det också. Om inte annat så kommer den fantasifulla, minst sagt, förklaringen till Palmemordet att göra det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,55 i genomsnitt (beräknat på 1 977 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Rörelsen: Ugglan & Boken, Breakfast Book Club och booksessed

tisdag 9 juli 2024

Tisdagstrion: Strand

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Strand (i författarnamn, boktitel eller miljö)

Jaha ja. Tre alternativ i en trio. Det betyder ju att jag vill hitta en av varje. Det gick faktiskt förvånansvärt lätt.

1. Mats Strandbergs Färjan gav jag faktiskt full pott. Det var inte helt väntat för mig, eftersom temat är vampyrer. Men så ruggigt bra. Med betoning på ruggigt.

2. stranden av Nevil Shute får vara med här så ofta det går. Det tredje världskriget har utplånat allt liv på norra halvklotet. I Australien räknar man med ett halvårs nådatid innan det radioaktiva stoffet når fram. Människorna vet vad som väntar dem, men försöker ändå göra sin tillvaro så rik och trygg som möjligt. En bok jag ofta har tänkt på genom åren.

3. Överlevarna av Jane Harper kan man säga börjar med att en kropp hittas på en strand. Många gamla hemligheter riskerar att flyta upp till ytan i den mordutredning som följer. Eminent översatt av självaste Mattias Edvardsson.

måndag 8 juli 2024

Film: The family plan (2023)

Titel: The family plan
Originaltitel: The family plan
Genre: Actionkomedi
Regissör: Simon Cellan Jones
Manus: David Coggeshall
Skådespelare: Mark Wahlberg, Michelle Monaghan, Zoe Colletti, Van Crosby, Maggie Q
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på Apple TV+ 7 juni 2024





Handling
Dan Morgan är många saker: en hängiven make, en kärleksfull far, en hyllad bilförsäljare. Han är även en före detta yrkesmördare. Och när hans förflutna kommer ikapp honom, tvingas han ta med sin intet ont anande familj på en roadtrip som inte liknar någon annan.

Min kommentar
En film som länge har legat på listan är The family plan. Det har tagit emot lite, av olika anledningar, men så fick sambon syn på den när vi zappade runt för att få en överblick över vad som fanns att välja på. Det fick helt enkelt bli den denna fredag.

Förmodligen är det här ett klassiskt fall av rätt film vid rätt tillfälle. Den kändes bara rätt och jag gillar ju inte ens Mark Wahlberg (mitt största motstånd för att se den här filmen). Men det är faktiskt inte heller han som är behållningen här. Det är familjen.

Relationerna mellan familjemedlemmarna är fantastiska (bebisen! den har inte så många relationer, men oj, så kul) och jag gillar verkligen hur de står upp för varandra (i alla fall när de får en yttre fiende) och att de bryr sig om varandra. Det finns en kärlek och värme här som är rent upplyftande. Jag tycker om hur de kommer fram till saker, hur de löser problemen som uppstår och att alla i familjen är riktigt bra på något (udda). Och att de kan använda sina kunskaper vid väldigt annorlunda tillfällen.

Bovarna är nog lite för korkade, men man kanske blir det när man känner sig så överlägsen. Den sista twisten med ledaren känns lite för mycket. Naturligtvis så finns det många logiska luckor, men allvarligt talat, vem bryr sig?

Handlingen i The family plan är nog inte värd en fyra i betyg, men utförandet är riktigt bra. Dessutom så är den faktiskt rolig. Det behöver inte alltid vara seriöst, djupt och nyskapande. Ibland räcker det med underhållande. Jag kan absolut tänka mig att se den igen någon gång, vilket är ett extremt bra betyg för en Mark Wahlberg-film.


Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 34 252 betyg).
IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 43K betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

söndag 7 juli 2024

Smakebit på søndag: Skulden man bär

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Första (del av) jobbveckan är avklarad. Jag var ledig i måndags och fyra dagar är faktiskt lagom. Förkylningen är borta, den blev aldrig speciellt besvärlig. Mest bara jobbig. Bilen har vi sålt i veckan också. För första gången sedan jag var 18 så är jag utan bil. Mycket märklig känsla. Den stod mest stilla nu, men jag kommer nog att sakna möjligheten att bara ta den och åka iväg på ett ärende. Nåväl, vi ska ge det ett försök i alla fall.

Jag har börjat läsa åttonde och sista delen i serien om Sebastian Bergman, Skulden man bär, av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. Förra delen, om jag minns rätt, slutade med två ganska rejäla cliffhangers. Den ena fick mig att dra efter andan, lite. Det gillar jag.

Min smakebit är från sida 153:
Det var längesedan Carlos hade haft en så dålig start på dagen. Han och sambon hade varit ute och firat en väns födelsedag på kvällen innan och det hade blivit både för sent och för mycket vin. Planen när han gick och la sig strax efter två var att ta en liten sovmorgon, komma någon timme för sent till jobbet.
    Inte att bli väckt av Vanja strax efter sex.
    Inte att hitta ett lik i en buss i Solna.

lördag 6 juli 2024

Just nu - juli

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på den ny-gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

... läser jag ... Skulden man bär av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt, som är sista delen i serien om psykologen Sebastian Bergman. Förra delen slutade med ett spännande avslöjande så jag ser fram emot det här.

... ser jag på ... ja, nu är det ju mycket fotboll. Som jag visserligen inte aktivt tittar på, men det är svårt att missa. Dark matter är en serie som vi fortfarande inte har sett klart (mest beroende på att vi blev nästan besatta av att se Welcome to Wrexham), men nu ska vi nog hitta tid till det. Tredje säsongen av Lupin ser jag på egen hand.

... lyssnar jag på ... fortfarande koltrasten, faktiskt. Jag tycker det är så skönt med tystnad så jag har sällan på något ljud.

... njuter jag av ... att vara hemma faktiskt. På (den fantastiska) semestern som avslutades för runt en vecka sedan hade vi elva olika sovplatser på tolv nätter. Det är oerhört skönt att sova i sin egen säng, med sin egen kudde och inte behöva stressa iväg med bagage till en buss.

... längtar jag efter ... ingenting. Jag sitter nöjd just nu.

fredag 5 juli 2024

Månadsbokslut juni 2024

Antal lästa böcker i juni 2024: 7

36. Koka björn av Mikael Niemi
37. Somliga linor brister av Varg Gyllander
38. Rörelsen av John Ajvide Lindqvist
39. Nattavaara av Thomas Engström & Margit Richert
40. Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
41. Kautokeino, en blodig kniv av Lars Pettersson
42. Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Sidor
Totalt lästa2489
Genomsnitt/dag82
Genomsnitt/bok355

Fördelning på antal sidor
1-99:0
100-199:0
200-299:2
300-399:3
400-499:2
500-599:0
600-699:0
700-799:0
800-899:0
900-999:0
1000-1099:0
1100-1199:0
1200-1299:0

Betygsfördelning
1:0
1,5:0
2:0
2,5:0
3:1
3,5:3
4:2
4,5:1
5:0

Snittbetyg: 3,71

Serier
Ingående i serie: 4
Påbörjade serier:3
Avslutade serier:
(läst senast utgivna/översatta)
0

Genre
Drama: 3
Fantasy:0
Feelgood:0
Humor:0
Kriminalroman:1
Romance:0
Science fiction:1
Skräck:1
Thriller:1

Utmaningar
Boktolvan: 1(6/12)
Finish That Series:1(10/18)
Hyllvärmare:7(29/42)
Tre på tre:0(3/3)
Vi möts igen:2(4/6)

Författare
Olika författare: 8
Ej läst tidigare:5

Kvinnor: 1
Män:5
Duo:1

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket: 0
E-bok:0
Inbunden/Kartonnage:6
Ljudbok:0
Pocket:1

Språk
Originalspråk (svenska): 7
Originalspråk (engelska):0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Egen hylla/läsplatta:7
Streamingtjänst:0

Recensionsexemplar: 0

In/ut
Antal nykomna böcker: 0
Antal bortskänkta böcker:0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Månadens överraskning: Nattavaara av Thomas Engström & Margit Richert
Månadens besvikelse: Koka björn av Mikael Niemi
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: -

Kommentar:
Läsningen i juni gick lite i vågor, kanske mest för att jag var på semester - en rundresa med buss från Malmö via Stockholm, längs hela Höga kusten, Kiruna ända upp till Lofoten och Nordkap. Och hem över Finland. De första och sista etapperna var mest transportsträckor så där blev det mycket läst, men däremellan läste jag knappt något alls. Tanken var att jag skulle läsa böcker som utspelar sig i trakterna där jag var och det lyckades jag med. Ibland bättre än vad jag ens hade planerat. Sidantalet ökade något, men antalet böcker blev detsamma som förra månaden; sju stycken. Jag tror att det är ett antal som jag börjar känna mig bekväm med. Snittet blev faktiskt samma som i maj, 3, 71.

Fyra av böckerna (Gyllander, Pettersson, Engström & Richert, Lindqvist) ingår i olika serier och tre (3!) av dem är första delen i sin respektive serie. En av dem (Lindqvist) ingår i min Finish That Series-utmaning. En Boktolva blev det också (Westö) och faktiskt två stycken Vi möts igen (Niemi, Gyllander). Samtliga utmaningar går fortfarande bra, jag ligger antingen i fas eller före.

Hyllvärmarläsningen går fantastiskt bra i år. Alla böcker jag läste i juni var faktiskt hyllvärmare. Inte bara var de hyllvärmare utan samtliga var så varma att de varit med i Hett i hyllan. Det var helt omedvetet och det gör mig riktigt glad. Något som däremot inte alls går så bra är läsningen av recensionsexemplar. Inte ett enda sådant blev det.

In- och utflöde stod helt stilla i juni. Inga nya böcker in och inga böcker ut. Så ett nettoresultat på 0. Det är ju bra.

Om månadens bästa: Jag vet inte om det att jag var på plats i Kiruna när jag läste gjorde Tio över ett så bra, men klart bäst var den.
Om månadens överraskning: Nattavaara överraskade ordentligt, eftersom jag hört ganska mycket negativt om den. Mig passade den ypperligt.
Om månadens besvikelse: Förmodligen hade jag felställda förväntningar på Koka björn. Den var inte dålig, men den var inte den bok jag trodde.
Om månadens roligaste: Det var en del humor i många av böckerna, men jag skulle inte kalla någon av dem för rolig.
Om månadens mysigaste: Något mys var det däremot inte i någon av dem.
Om månadens otäckaste: Inte heller skulle jag kalla någon av dem för otäck.

torsdag 4 juli 2024

Hett i hyllan #464

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då är det dags för lite semesterinköp, juli 2021.
Ett besök i Göteborg, och självklart Adlibris Marknad, resulterade i fyra böcker. Varav två fortfarande är olästa (ändå ett bra resultat, tycker jag). Den ena av dem är Döden går på visning av Anders de la Motte och Måns Nilsson.

Detta är första delen i en serie som utspelar sig på Österlen, skriven av, bland annat, Anders de la Motte. Som sådan så är den faktiskt ett måste. Jag har ännu inte läst någon bok av honom som jag inte har tyckt om. Det här ska tydligen vara en mysig pusseldeckare och det kan ju bli hur bra som helst. Innan jag påbörjar den här serien så har jag dock först tänkt läsa Årstidskvartetten. Så det kan ju dröja ett tag innan jag kommer till denna. Ingen kanske heller blir förvånad när jag nämner att jag redan har köpt andra delen ...

Så här står det på baksidan:
Svek, girighet och mord bland slott, äppelträd och blommande rapsfält. När stjärnmäklaren Jessie Anderson hittas mördad i samband med en husvisning på Österlen dras den fyrkantige och aningen bufflige kommissarien Peter Vinston in i utredningen, trots att han egentligen bara är på besök i trakten. Till sin hjälp får han den lokala polisassistenten Tove Esping, oerfaren men ambitiös och vaken. Kollegerna retar sig på varandra men formar en motvillig vänskap i jakten på sanningen. Bakom trädgårdshäckarna i de idylliska byarna på Skåneslätten lurar en mördare. Frågan är bara vem.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 3 juli 2024

Bok: Somliga linor brister av Varg Gyllander

Författare: Varg Gyllander
Titel: Somliga linor brister
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 352
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: CSI Stockholm 1
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2009
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juni 2024




Första meningen: Hennes grepp hårdnade kring hans handled.

Baksidetext
Det är tidig vårmorgon och huvudstaden sover när Jenny Svensson slutar sitt liv, naken i en fontän mitt i city. För kriminaltekniker Ulf Holtz verkar det först röra sig om en olycka, kanske en lek som gått snett. Men det står snart klart att man har med en målmedveten mördare att göra. Endast ett ögonvittne finns, en nära vän till den unga kvinnan, och han är försvunnen.

Några filmsekvenser från en övervakningskamera är allt polisen har att gå efter, i övrigt har mördaren inte lämnat några spår. Och när den unge graffitikonstnären Peter Konstantino dör på ett liknande sätt ökar pressen. Allt mer tyder på att det pågår en människojakt, och rädslan och frustrationen sprider sig.

Offren tycks inte ha någonting gemensamt, men Ulf Holtz vet att människors livstrådar kan korsas på de mest oväntade sätt. Trots den allra nyaste kriminaltekniska kunskapen och utrustningen tar det lång tid innan ett mönster kan skönjas. Långsamt börjar Holtz och hans kollega Pia Levin inse vart allting leder en upptäckt som sätter vänskapen på svåra prov. Holtz misslyckanden i tidigare utredningar förföljer honom, och medan jakten på mördaren pågår kämpar han med sin egen ensamhet och en sorg vars ursprung går att finna långt tillbaka i tiden.

Min kommentar
När jag hade läst ut förra boken så insåg jag att det var för många dagar kvar innan semesterresan och semesterböckerna skulle börja. Alltså fick jag försöka improvisera lite. Då kom jag på att vi även skulle passera Stockholm, så det fick bli en bok därifrån. Somliga linor brister har stått i hyllan sedan 2012 och då kan man ju tycka att det är dags att läsa den.

Detta är första delen i en serie, som tidigare kallades Ulf Holtz och Pia Levin. Nu har den tydligen bytt namn till CSI Stockholm, vilket är ett väldigt passande namn med tanke på att den handlar om kriminaltekniker, men får man göra så? Jag trodde att CSI var ett varumärke, typ. Nåväl, under läsningen så händer det flera gånger att jag på allvar funderar på om detta verkligen är första delen. Det refereras, ofta, till ett gammalt fall och även Holtz fru, på ett sådant sätt att det känns att jag borde känna till det.

Mitt första problem med boken är att saker förklaras för mig som om jag vore dum. Det dyker till och med upp en praktikant så att än mer kan förklaras. Jag tröttnar ganska snabbt på självklarheter, som hur fingeravtryck och DNA fungerar.

Det andra problemet som uppstod var att den överhuvudtaget inte följer de regler som finns för deckare. Till exempel att läsaren ska ha samma chans som polisen att lösa gåtan. Det förutsätter att läsaren får samma information, samtidigt, som polisen. Vid ett flertal tillfällen kom Holtz på något, men läsaren får inte veta vad förrän långt senare. För att inte tala om den allra viktigaste regeln, att den skyldige måste ha introducerats tidigt i berättelsen. Inte, som här, dyka upp från sidan, som gubben i lådan, när boken nästan är slut. Det är kanske egentligen en bagatell, men jag läser ju deckare för problemlösningens skull och hela den idén faller ju med ett sådant här upplägg.

Jag får lite känslan av att författaren desperat har försökt göra Holtz intressant, med ett väldigt udda intresse. Bonsaiträd är definitivt annorlunda, men jag är mest tacksam för att det inte är musik eller whisky, som det ju brukar vara. Visserligen är Holtz polis, men han är inte utredare. Ändå är det han som löser fallet. För märkligt nog så pysslar han ofta med egna idéer och gör utredarnas jobb. I stället för att föra informationen vidare till dem. Jag är inte överdrivet förtjust i poliser som jobbar på egen hand. Och Levin, henne får man inte veta något alls om. Hon är knappt ens en sidekick. Jag blir inte direkt intresserad av eller nyfiken på någon av karaktärerna. Det är bara en hög medelålders män. Inte riktigt, men nästan.

Tempot är långsamt och det är inte överdrivet blodigt. Jag gillar det. Det behöver inte vara full fart hela tiden. Jag får nästan känslan av filmmanus, ibland med väldigt tydliga scenanvisningar. Gnisslet mellan de olika avdelningarna, kriminaltekniker och utredare, är underutnyttjat tycker jag och det löser sig lite för lätt och snabbt.

Somliga linor brister är, trots mina invändningar, en habil deckare om än inte i toppskiktet. Jag gillar ju konceptet med CSI, åtminstone som TV-serie, eftersom jag gillar utredning. Här är det mest kriminalteknisk sådan, i övrigt väldigt mycket känna-på-sig-lösningar (brott mot ännu en deckarregel), vilket jag inte alls uppskattar. Det finns tydligen fem delar i den här serien och jag har två av dem. Får se när de blir lästa.

Goodreads hade den 3,20 i genomsnitt (beräknat på 116 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Somliga linor brister: Tankar från en samlares hjärna, Bokform och Bokstunder

tisdag 2 juli 2024

Tisdagstrion: Bästa läsningen under första halvåret 2024

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Bästa läsningen under första halvåret 2024

Det blev faktiskt väldigt enkelt att ta ut de tre bästa. Så här långt har jag satt full pott på en och 4,5 på två.

1. Ragga som du shoppar av Lin Jansson är en vansinnigt rolig och lite sorglig historia om ett kompisgäng i Göteborg. Lyssna gärna på Clara Henrys inläsning. Den är magnifik.

2. Med bergens andetag av Therese Widenfjord är en riktigt fin historia om okomplicerade Ellie och vindflöjeln Nick.

3. Tio över ett av Ann-Helén Laestadius handlar om Maja, som är orolig för att hela Kiruna ska rasa ner i ett gruvhål. Eller specifikt hennes familj. Eftersom ingen annan bryr sig så axlar hon hela ansvaret för att rädda dem.

måndag 1 juli 2024

Film: The equalizer 3 (2023)

Titel: The equalizer 3
Originaltitel: The equalizer 3
Genre: Action
Regissör: Antoine Fuqua
Manus: Richard Wenk
Skådespelare: Denzel Washington, Dakota Fanning, Remo Girone, Gaia Scodellaro, Eugenio Mastrandrea
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA, Italien
Längd: 104 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 31 maj 2024





Handling
Sedan han gav upp sitt liv som lönnmördare för regeringen har Robert McCall kämpat för att gottgöra de fruktansvärda saker han har gjort tidigare och finner en märklig tröst i att bringa rättvisa för de förtryckta. Han har äntligen hittat ett ställe där han kan finna ro, i Kampanien, Italien, men upptäcker att hans nya vänner är under kontroll av Camorran. När händelserna får allvarliga konsekvenser vet McCall vad han måste göra: bli sina vänners beskyddare genom att ta sig an de kriminella.

Min kommentar
Nu fick det räcka med puttenuttiga romantiska komedier, i alla fall ett tag. Jag hade nämligen upptäckt att The equalizer 3 streamade på Viaplay. För mig är det mycket svårt att motstå en film med Denzel Washington. Det var ju så många år sedan sist.

Att man har känt behovet att göra inte bara en, utan två uppföljare förstår jag egentligen inte. Första filmen var riktigt bra. De två efterföljande är inte alls på samma nivå. Jag hade inte koll på att filmen utspelar sig i Italien, men det är en miljö jag verkligen gillar. Det gör mig mycket glad att den dessutom är inspelad på Sorrentohalvön, där jag var förra året, gör mig extra glad.

Ett problem med sådana här filmer är att våldet blir så ... våldsamt. Och grafiskt. Jag gillar inte det. Kanske är det inte överdrivet, men man (jag) behöver verkligen inte se allt. I närbild. Det som gör att filmen får en extra halva i betyg är, trots detta, att det är en ren njutning att se bovarna få stryk. Vilket ju egentligen är den enda anledningen till att se den här typen av film. Jag blir så otroligt arg och frustrerad av vissa brott/brottslingar.

Denzels karaktär är så underbart kylig och han gör det så bra. Mannen är ju ändå snart 70 år. Något som märks. Han är inte lika snabb och smidig i sina rörelser och det är inte i närheten av lika många actionscener. Både han och filmen är ändå tillräckligt bra.

CIA-inblandningen förstår jag inte riktigt, den känns lite märklig, men framför allt inte helt nödvändig. Men det är inte det mest underliga här. Hur kan en vuxen man inte veta vad kebab är? Och hur kan man välja just det att visa upp, när man ska ge exempel på en lokal delikatess (i Italien)?

The equalizer 3 känns lite som The equalizer på semester, men det är underhållning i drygt en och en halv timme. Jag kan helt klart relatera till att finna frid i en liten italiensk by i Kampanien. Se upp för Camorran bara.


Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 105 954 betyg).
IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 121K betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

söndag 30 juni 2024

Smakebit på søndag: Den svavelgula himlen

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I fredags kom vi hem efter den tretton dagar långa bussrundturen och vi har sett så otroligt mycket vackert. Speciellt norra Norge var så vackert att det faktiskt gjorde lite ont i ögonen. Jag har inte hunnit titta på alla foton än, men där finns många skrivbordsbilder att välja på. Vi hade inte alltid tur med vädret, men den allra viktigaste dagen, då vi var på Nordkap, strålade solen från en molnfri himmel. Tyvärr så är det omöjligt att undvika att bli sjuk när man sitter så nära så många andra människor så länge så vi fick med oss lite oönskat sällskap. Tack och lov blev vi inte sjuka förrän de två sista dagarna. Men det blev faktiskt lite komik över det hela när nästan alla i hela bussen sitter och snörvlar och hostar. Som vi ju gjorde mot slutet.

Eftersom resan hemåt gick genom Finland så tyckte jag att jag lika gärna kunde passa på att läsa Kjell Westös Den svavelgula himlen på hemvägen. En bok som faktiskt finns med i min Boktolva i år och den hamnade där redan innan jag visste att vi skulle besöka Finland. Ibland blir saker bara som de ska, utan att man ens försöker. Jag har inte läst många finska böcker och faktum är väl att jag inte har gillat någon av de jag har provat på. Denna verkar faktiskt inte vara något undantag.

Min smakebit är från början av boken:
Jag hade bott där i lite mer än ett år när det hände.
    Ett radhus på Drumsö, längst ute i söder nära Mörtnäs. Bostaden var rymlig och byggd i två plan.
    Mitt arbetsrum låg upptill, i fil med vardagsrummet, och vette ut mot Västerviken och Ormkobbarna. Det var vad jag drömt om hela livet, att bo i stan med utsikt mot havet.