Bok: I den innersta kretsen av Viveca Sten

Författare: Viveca Sten
Titel: I den innersta kretsen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 347
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Morden i Sandhamn 2
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2011
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juli 2024




Första meningen: Den kvinnliga rösten räknade långsamt ner över kanal sexton på kommunikationsradion.

Baksidetext
Det är en solig julidag. Feststämningen fyller luften och på vattnet utanför Sandhamn trängs båtarna. Alla är där för att beskåda starten på Gotland runt.

Så avfyras startskottet. En stor Swanbåt ligger längst fram, men plötsligt faller den av. Skepparen är skjuten, mitt på öppet hav.

Thomas Andreasson, som befinner sig i publiken tillsammans med en gammal kollega från sjöpolisen, inser omedelbart allvaret. Med motorn på högsta varv styr de sin båt mot den stora kappseglaren där besättningen befinner sig i chock.

Offret visar sig vara Oscar Juliander, framgångsrik seglare och vice ordförande i Kungliga Svenska Segelsällskapet. En känd och etablerad advokat som gärna har synts i medierna. Pressen på polisen att snabbt lösa fallet blir stor. Återigen har Nackapolisen fått ett sommarmord på halsen.

Thomas Andreasson, Margit Grankvist och de andra i teamet börjar kartlägga Julianders liv, och de får stiga in i överklassens salonger. Snart inser de att Julianders tjusiga fasad döljer otrohet, droger, fiffel och hotelser. Men vad har han egentligen gjort som fått någon att mörda honom på ett så utstuderat sätt? Har hans bedragna hustru fått nog? Har han i sitt yrke som konkursförvaltare skaffat sig fiender som inte tvekat att röja honom ur vägen?

Ekobrottsmyndigheten är överlastad, och för att få hjälpa att reda ut Julianders ärenden vänder sig Thomas till sin vän Nora Linde. Hon har haft ett tufft år. Även om förra sommarens traumatiska händelser börjar blekna, lever sorgen kvar. Och äktenskapet med Henrik är ansträngt. Inte blir det bättre av att de har helt olika uppfattningar om vad de ska göra med Brandska villan som tant Signe testamenterade till Nora.

Tacksam över att få något annat att tänka på antar Nora uppgiften, och med sina juridiska kunskaper ser hon de dolda sambanden. Kanske kan polisen äntligen vara på rätt spår?

När ytterligare en av segelsällskapets ledamöter mördas är svaret inte givet.

Min kommentar
Sist(?) i hela Sverige läste jag första delen i den här serien för fem år sedan. Jag hade undvikit den efter att ha sett något av avsnitten på TV och jag blev inte heller övertygad av boken. Därför har det tagit en stund att kraftsamla inför andra delen, I den innersta kretsen, men nu till sommaren tänkte jag att det ju kunde vara läge.

I första boken fanns det en hel del som jag reagerade på och allt har nog blivit bättre här. Det finns inte så många hemska nyrika och inte heller så många förfärliga turister. Detaljnivån är betydligt bättre i denna andra del. Även föreläsningarna om allehanda ointressanta och ovidkommande saker lyser med sin frånvaro. Härligt!

Trots detta så höll jag på att ledsna i början. Den ena karaktären efter den andra gjorde entré och namnen stod som spön i backen. Det lugnade ner sig efter ett tag, men jag är inte så glad i när de kommer i klump så där. Det blev dock aldrig besvärligt att hålla isär dem. Förutom några av rikingarna. De var så lika att jag ibland fick fundera på vem som var vem.

Nora är, så här långt, en ganska trist och intetsägande karaktär. Även om hon kliver fram lite mot slutet. Hon gör mig helt vansinnig och hur kan man vara så undfallande som Nora är mot Henrik? Även Thomas är en tråkig och grå karaktär. Både han och Nora bara går runt och ältar saker.

Roligast i hela boken? Det är när Thomas pratar med Gunilla på SKL. Jag kan bara älska nörderiet. Fullständigt relaterbart. Mördaren var uppenbar, tycker jag, nästan från start. Motivet var mer än en aning långsökt. Och så gillar jag verkligen slutet på den ena tråden. [spoiler]Julianders sekreterare Eva, som påpassligt lägger beslag på alla pengarna[/spoiler]. Hon hade förmodligen gjort sig förtjänt av det.

I den innersta kretsen är bättre än förra boken. Mycket bättre. Den får trots det samma betyg, eftersom det är det förra som var för högt. Den är en snäll och hyfsat oblodig deckare som passar väldigt bra för sommarläsning.

På Goodreads hade den 4,00 i genomsnitt (beräknat på 9 400 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om I den innersta kretsen: Bokstunder, Stories from the city, stories from the sea och Romeo and Juliet

Läsplanering augusti 2024

Varför går sommaren så fort? Augusti är snart här och då börjar det redan märkas att det blir mörkare. Även om det inte alltid blir kallare. Det är ganska många böcker här som har kommit in från sidan, eller vad man ska kalla det. Bara en ingår i en utmaning. En är en riktig tjockis, men den får följa med när jag ska jobba några dagar i Göteborg.

• Gånglåt av Elin Olofsson. Boktolva. Hyllvärmare.
• Lycka till av Malin Stehn.
• Slutet på sommaren av Anders de la Motte. Hyllvärmare.
• Samlade verk av Lydia Sandgren. Hyllvärmare.

Hett i hyllan #467

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då hoppar vi till slutet av september 2021.

Den här hösten insåg jag att det hade kommit alldeles för många måste-ha-böcker för att önska sig i julklapp, så jag fick köpa på mig ett gäng (bara två av dem är fortfarande olästa). Polcirkeln av Liza Marklund är en av dem.

Jag har läst i stort sett allt Liza Marklund har skrivit och jag har gillat dem, mer eller mindre. Hon är nog egentligen på min autobuy-lista, även om det ibland dröjer ett tag. Den här boken är första delen i hennes nya serie, Stenträsktrilogin. De andra delarna har redan kommit, men jag har inte köpt dem. Än. Det var väldigt nära att denna blev utvald att läsas i juni, när jag faktiskt korsade polcirkeln och befann mig, typ, i trakterna ett tag. Så blev det dock inte. Kanske kunde jag ta med den i min Vi möts igen-utmaning ...

Så här står det på baksidan:

Fem tonårsflickor i den lilla staden Stenträsk i Norrbotten träffas en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst sommaren 1980. Fyrtio år senare hittas hon, mördad.

Julen 2020 återförenas de fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, för första gången efter kamratens försvinnande. Det står snart klart att något i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad, och vad som drev dem då och vilka konsekvenser det fick.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Författare: Kjell Westö
Titel: Den svavelgula himlen
Genre: Drama
Antal sidor: 475
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juni 2024




Första meningen: Jag hade bott där i lite mer än ett år när det hände.

Baksidetext
Den svavelgula himlen spänner från det solblekta 1960-talet till vår mörka tid. En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella Rabell. Deras band är starkt men relationen är skoningslös, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna välja eller välja bort kärleken, samtidigt som den stora världen förändras och tränger in i deras liv.

Min kommentar
Det är inte speciellt ofta jag läser böcker av finska författare och faktum är att av de jag har läst, så har jag gillat ingen. Men skam den som ger sig. I år hade jag med en i min Boktolva och vad passar väl bättre än att läsa Den svavelgula himlen när man färdas genom hela Finland.

Boken hade kunnat bli en intressant skildring av en uppväxt med klasskillnader. Om hur det är att födas med en silversked i munnen respektive att födas in i den lägre medelklassen. Om vänskap som trotsar klassgränserna, men i stället känns det som att det mest handlar om hur ofta de har sex. Det känns mer än en aning gubbsjukt.

Berättaren här är namnlös och jag tycker det verkar högst besynnerligt att gå igenom ett helt liv utan att någon någonsin kallar en vid namn. För det är verkligen nästan ett helt liv. Karaktärerna, de tre viktiga, är helt ointressanta. Samtliga är självupptagna och egocentriska. De utvecklas inte heller på något sätt utan de gör om samma misstag och återupprepar samma mönster. Som en evighetsmaskin. Jag kunde inte uppbåda minsta intresse för någon av dem.

Eftersom hela boken strängt taget bygger på den fiktiva författarens relation med Stella, som jag tycker är fullständigt ointressant, så blir hela boken ointressant. Händelser bara staplas på varandra, många gånger är de en upprepning av någon som hänt tidigare. Inte för ett ögonblick stannar de upp och reflekterar. Början av boken är dock ganska bra, när de är barn. Innan allt har börjat handla om sex.

Jag finner det lite ironiskt att en recension av en av den fiktiva författarens böcker så spot on beskriver hur jag upplever den här boken

personerna var endimensionella och intrigen ohjälpligt tunn (s 351)

och den insikt som den fiktiva författaren når, som jag tycker det är synd att författaren till den här boken inte nyttjade

jag skrev bättre då jag inte prackade lika mycket känslor och tolkningar på läsaren som förr (s 411)

Verkliga händelser krystas in genom hela boken och ofta så blir det ... inte bra. Det känns framtvingat och ibland blir det bara konstigt. Och jag kan inte låta bli att undra varför man kallar en person, som man inte ens gillar lite, för sin bästa vän. Jag kan inte se en enda anledning till att ha kvar Alex på sin vänlista. Nåväl, boken är kanske inte så lång, men den känns som en evighet. När jag kom till slutet så hade jag glömt bort början. Där blev jag förvånad över att den tråden tog så lång tid att knyta ihop. Det användes en förfärlig massa ord för att komma fram till slutklämmen.

Den svavelgula himlen hade förmodligen passat bättre som film. Tänkte jag. Men det är redan gjort. Den floppade. Så nu provas den som TV-serie. Olyckliga människor och sex är faktiskt en väldigt bra sammanfattning av vad boken handlar om. Egentligen så är det själva historien som inte passar mig, tror jag, så jag kan mycket väl tänka mig att läsa något mer av Westö.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 4 026 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den svavelgula himlen: Snowglitter books, Bokblomma och Bloggbohemen

3 Bookish Things Tag

Det har blivit svårare att hitta tags, tycker jag. Min tillförlitliga källa, Vargnatts bokhylla, som denna kommer ifrån, har sinat. Verkar det som.

3 read once and loved authors
Det finns nog faktiskt ganska många sådana, men tre av dem är Kelly Rimmer, Mhairi McFarlane och Gabrielle Zevin. Av samtliga dessa så har jag ytterligare någon bok i hyllan, så det kommer att bli fler.

3 titles I’ve watched but haven’t read
Jag vet att det finns jättemånga, men jag fick leta och tänka ordentligt. Dessa tre kom jag fram till: Ready player one, Dolda tillgångar och Leave the world behind.

3 characters I love
Den här är jättejobbig. Jag brukar inte direkt älska fiktiva karaktärer, men tre av mina favoriter är Roland (i Det mörka tornet-serien av Stephen King, Tilly Bradshaw (i Washington Poe-serien av M W Craven) och, så klart, Ruth Galloway i Elly Griffiths böcker.

3 series binged
Jag har nog faktiskt inte gjort det. Inte egentligen. Det närmaste jag har kommit är nog när jag läste ikapp Mari Jungstedts Knutas-serie, men efter åtta böcker på lika många månader så fick jag nog. Inte ens Jo Nesbøs Harry Hole klarar för många böcker på för kort tid. Jag läste de sex första delarna på ungefär en månad och nej, det blir inte bra. Det blir helt enkelt för samma likadant.

En serie som klarade sig lite bättre är Hungerspelen av Suzanne Collins, men jag vet inte om man kan kalla det för binge. Jag läste de tre böckerna lite utspritt över tre månader.

3 unpopular bookish opinions
Ett absolut no-no för mig är när en författare "stjäl" en annan författares karaktär(er) och gör en egen historia för dem. Jag vill inte läsa dina idéer om något som någon annan har hittat på.

Prequels är en styggelse. Jag vill veta bakgrunden innan jag har läst x antal delar. Sluta hitta på bakgrund för att få ihop saker som händer i den senare historien.

Jag bryr mig inte ett dugg om hur omslaget ser ut. Det är innehållet jag vill åt.

3 current favorite book covers
Se tredje punkten i föregående fråga.

3 bookish goals for the year
Jag har visserligen fler än dessa tre, men just de här är återkommande vartenda år. Skulle jag nog säga.

Att läsa totalt 10% av mina hyllvärmare har jag inte haft som ett officiellt mål speciellt länge, helt enkelt för att det har varit i stort sett omöjligt. Nu har de kommit ner så mycket i antal att 10% är görbart.

Det här med att köpa färre böcker än jag läser har varit ett mål i många år, men det är först de allra senaste två, eller så, som jag har lyckats.

När jag sätter mitt läsmål till att läsa 60 böcker på hela året så är det inte någon större utmaning. Och det är meningen så. Jag vill inte stressa mig igenom en hög böcker bara för att jag har en löjligt hög siffra att nå. Jag brukar ha hunnit med dem i oktober kanske och det känns bra.

TV-serie: Dark matter #1 (2024)

Titel: Dark matter
Originaltitel: Dark matter
Genre: Science fiction
Skapad av: Blake Crouch (bok)
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Joel Edgerton, Jennfier Connelly, Alice Braga, Jimmi Simpson, Oakes Fegley
Premiär: 2024-05-08
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 9
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på Apple TV+ juni-juli 2024





Handling
Vetenskapsmannen Jason Dessen spåddes en lysande framtid men allt förändrades när hans flickvän blev gravid. Istället för en framgångsrik karriär är han vid 40 års ålder fysiklärare, pappa till Charlie och gift med Daniela.

Är du nöjd med livet? Det är bland det sista Jason hör innan han slås medvetslös. När han vaknar är han fastspänd vid en bår och omringad av främlingar i skyddsdräkter. En man han aldrig har sett tidigare ler mot honom och säger Välkommen tillbaka. Men Jason känner inte igen sitt liv. Han har hamnat i en värld där hans fru inte är hans fru och hans son aldrig blivit född. Jason själv är inte en vanlig lärare utan ett uppmärksammat geni som har åstadkommit något revolutionerande. Något som borde vara omöjligt.

Är det hans gamla liv som är falskt, eller det nya? Jason ger sig ut på en resa för att hitta tillbaka till sin familj. En resa som tvingar honom att konfrontera de mörkaste sidorna av sig själv, samtidigt som han kämpar mot en skrämmande, till synes oslagbar fiende.

Min kommentar
Förra året läste jag boken Dark matter och jag tror att jag redan då visste att den skulle bli filmatiserad. Jag har i alla fall väntat länge på att den skulle komma. Plötsligt var den där, men då släpptes ett avsnitt i veckan. Vilket jag missade så vi kom ikapp avsnitten precis när det var dags att åka på semester.

Precis som vanligt så är det svårt för mig att inte jämföra med boken. Samtidigt som jag blir så irriterad på mig själv när jag hela tiden tänker "Var det så här i boken?". Tack och lov så kräver serien ganska mycket av tittaren så det är mest i början som det är ett problem. Sedan har jag inte tid. Jag är i alla fall väldigt glad att jag läst boken innan. Det underlättade nog och jag hade mer kött på benen.

Detta är nog urtypen av berättelse som ger mig huvudvärk. Jag har liksom problem med att tänka tredimensionellt. Här slänger man in ytterligare två dimensioner. Minst. Och så lite kvantteorier på det. Allt är dock inte vetenskap. Man ställs inför en hel del existentiella frågor också och det finns mycket att fundera på. Huvudfrågan är nog om gräset verkligen är grönare på andra sidan.

Huruvida serien följer boken väl eller ej har jag egentligen ingen koll på. Det kändes som att det mesta var samma och det är ju faktiskt Blake Crouch själv som skrivit manuset så ... Däremot så tycker jag nog att serien känns mer pratig, som att mer förklaras. I boken upplevde jag att mer stod mellan raderna. Dessutom tycker jag att set i serien avslöjas vad som hänt på tok för snabbt. Har man sett trailern så vet man redan allt. Jag gillade boken mer.

Något som serien i sig inte kan lastas för, men som i allra högsta grad påverkade och nog förstörde upplevelsen var att de ofta rör sig i mörka/becksvarta miljöer. Eftersom kvällssolen lyser in på TV:n så ser man då absolut ingenting.

Dark matter innehåller både fysik och filosofi, perfekt balanserat. Tyvärr så tappar nog serien lite på grund av det sporadiska tittandet, men jag kan ändå helt klart rekommendera den. Om man vill ha något ... ja, mindblowing. I brist på bra svenskt ord. Men se då avsnitten i snabb följd och utan sol som skiner in på skärmen.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 1,4k betyg).
På IMDb har serien 7,7 i genomsnitt (beräknat på 29k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Tack och förlåt (2023)

Titel: Tack och förlåt
Originaltitel: Tack och förlåt
Genre: Drama
Regissör: Lisa Aschan
Manus: Marie Østerbye
Skådespelare: Sanna Sundqvist, Charlotta Björck, Ia Langhammer, Peshang Rad, Ville Virtanen
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: Sverige
Längd: 91 min
Serie: -
Såg den på Netflix 29 juni 2024





Handling
Sara lever i den perfekta kärnfamiljen med Daniél, deras lille son, Eliot och snart ett andra barn på väg. Men hennes liv vänds upp och ner och den höggravida Sara blir plötsligt ensam. Räddningen dyker snart upp från ett helt oväntat håll, när Saras, sedan länge förlorade storasyster Linda, en självutplånande och konflikträdd, men godhjärtad, kvinna med en stor hund försöker ta upp kontakten igen.

Min kommentar
Eftersom vi var bortresta över midsommar så bestämde vi att vi skulle fira, enligt vår tradition, lördagen efter att vi kommit hem igen. En del av traditionen består av att se en svensk film. Det var rena turen att jag hade en på lager, så det fick helt enkelt bli Tack och förlåt.

En film om familjen. Att den finns där, oavsett hur lång tid som har gått och vad som har hänt. Om hur viktigt det är att reda ut saker, säga tack och förlåt, innan det är för sent. En väldigt fin historia.

Möjligen så är det lite oklart vad som hänt så att systrarna bröt med varandra. Eller nej, jag förstår vad som hände. Jag tycker bara att det inte var någon giltig anledning. Det ska väldigt mycket till för att bryta med ett syskon.

Humorn är lågmäld och fin. Den finns där hela tiden, på ett lite subtilt sätt. Ofta som ett fniss, nästan ännu oftare bara som en bubblande känsla. Ibland som ett högt skratt. Ganska osvensk egentligen, när det handlar om film.

Charlotta Björck, som jag inte ens visste vem det var innan hon var med i Bäst i test, gör en vansinnigt bra insats. Det gör även Sanna Sundqvist. Jag tycker deras samspel är fantastiskt. Som att de faktiskt var systrar. Så typisk och äkta syskonkärlek. Båda systrarna hade valt ... inte så bra män. Eventuellt berodde det på att deras far inte var en speciellt bra manlig förebild. Men den där Jasse, han tar priset. Vilken jättebebis.

Svärmor är ett kapitel för sig. Så otroligt irriterade. Som en mygga som hela tiden surrar vid örat. Hon brydde sig inte ett dugg om vad Sara ville. Och hon såg nog detta som en tävling i vem som sörjde mest. Psykolog som hon var, som hon gärna påpekade i tid och otid, borde hon veta att sorg ser olika ut.

Jag hade inte alls förväntat mig den film som Tack och förlåt visade sig vara. Den berörde mig så mycket och fick mig att må så bra. Jag både skrattade och grät. Kanske är det så att man måste ha en syskonrelation för att förstå och uppskatta, det vet inte jag. För jag har en. Eller två, faktiskt. Jag är så glad att jag har sett den här filmen.

På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 1 410 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 1,2K betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Så du vill ha det mörkare

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har varit en intressant vecka, eller snarare så var fredagen en väldigt spännande dag. Mitt jobb drabbades av det där som drabbade hela världen. Ingen kunde använda sin dator. Alltså jobba. Det blev en dag som var fylld av googlande och tryck på refresh-knappen. För mig, som jobbar med typ detta, är det oerhört spännande (ironiskt) att ett program som är till för att skydda mot elakheter fixar något som inget virus och ingen hackare hittills har lyckats med.

Just nu läser jag en novellsamling av Stephen King, hans senaste Så du vill ha det mörkare. Jag vet inte om de här novellerna är mörkare än hans tidigare, men jo, de jag har läst så här långt har definitivt ett annat stråk av mörker. Åtminstone sluten. Smakebiten kommer från novellen Finn, inledningen av den.

Min smakebit är från sida 301:

Finn hade det kämpigt redan från början. Han gled ur händerna på barnmorskan som hade förlöst hundratals spädbarn och gav till sitt födelseskrik när han slog i golvet. När han var fem år var det fest i huset bredvid. Han fick lov att gå ut och lyssna på musiken (The Pogues på högsta volym ur portabla högtalare monterade på stolpar) från sin sida av gatan. Det var sommar, han var barfota och en kraftig smällare som kastats av en entusiastisk festdeltagare for i en båge med brinnande stubin och sprängde bort lilltån på hans vänstra fot.

Bok: Kautokeino, en blodig kniv av Lars Pettersson

Författare: Lars Pettersson
Titel: Kautokeino, en blodig kniv
Genre: Thriller
Antal sidor: 340
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kautokeino 1
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 juni 2024




Första meningen: Jojk.

Baksidetext
Bilen kränger på den isiga vägen och träffar renen med våldsam kraft. Anna Magnusson stannar, drar på sig yllemössan och hämtar kniven från bagageluckan. Det är mer än 30 grader kallt och klockan är halv två en februarinatt någonstans mellan Luleå och Pajala.

Anna är uppvuxen i Stockholm och har aldrig funderat över sitt ursprung. Hennes samiska mamma berättade aldrig varför hon valde att flytta ifrån den avlägsna fjällbyn uppe i Nordnorge och lämna sin plats i den familjebaserade rendriften.

Nu är Anna, som arbetar som biträdande åklagare, på väg upp till Kautokeino. Hennes mormor har ringt och bett henne komma och rentvå kusinen Nils Mattis, som är anklagad för våldtäkt. Men när Anna läser polisutredningen blir hon betänksam. Hur ska hon ställa sig i konflikterna? Hon har svårt att avläsa den främmande omgivningen. Vem ligger bakom de dödsfall som inträffar medan hon är där och vilka är det som vill röja henne själv ur vägen?

Min kommentar
När jag gick igenom det jag hade planerat att läsa under semesterresan norrut så insåg jag att det inte skulle räcka. Dessutom så upptäckte jag att vi skulle vara i Norge den längsta tiden och jag hade inte en enda norsk bok med. Då slog det mig att den där Kautokeino, en blodig kniv, som stått i hyllan i över tio år, skulle kunna passa in alldeles ypperligt. Hur bra anade jag inte ens.

En vecka innan resan skulle starta fick vi en del information och då visade det sig att vi hade blivit flyttade från ett hotell i Karasjok, till ett i ... *trumvirvel* ... Kautokeino. Alldeles oavsett detta så var det helt fantastiskt att läsa den här boken och sedan få besöka både en sameby och en renfarm. Där förklarades, för mig, märkliga ting, som fyrvindarsmössan, och även olika seder och bruk.

Miljöbeskrivningarna är fantastiska och det märks att författaren vet vad han pratar om, när det gäller snö, is och kyla. Nu har jag besökt samer i både Sverige, Norge och Finland och förutsättningarna verkar vara ungefär samma oavsett land. Det märks tydligt att Sápmi inte bryr sig om nationsgränser, utan är ett eget land med en gemensam historia och kultur.

Anna verkar vara en riktig superhjälte. Inget stoppar henne. Och då menar jag INGET. Det blir lite väl bra ibland, men jag köper det. Bara för att det är så bra gjort. Polisen Kristiansen verkar vara en reko människa och det är skönt att det även finns den sorten här. Tyvärr så verkar många författare tro att en man och en kvinna inte kan jobba tätt ihop utan att hoppa i säng. Det är väldigt synd och jag hade helt klart klarat mig utan den tråden.

Hotellet som Anna bor på gjorde mig otroligt nyfiken. Det jämfördes med Fawlty Towers. Det verkar dock inte vara det som jag hamnade på, men vad jag kunde se så fanns det bara ett hotell i byn ...

Det mesta knyts ihop på ett tillfredsställande sätt i slutet och om det är något som fortfarande hänger löst så är ju detta faktiskt första delen i en serie. Det finns tid. Förvånande nog så var boken lite smårolig ibland. En väldigt underfundig typ av humor som passade mig perfekt. Jag kom på mig själv med att småle flera gånger.

Det här är en fin bok, om man nu kan använda det ordet om denna typ av bok. Man får lite mer insikt i samernas liv och jag har inte alls svårt att tro att det är så här. Samerna har väl inte direkt någon orsak att ha förtroende för myndigheter. Samtidigt så tycker jag att den allra sämsta anledningen att göra något på ett visst sätt är "för att vi alltid har gjort så". Om människan alltid hade tänkt så där så skulle vi fortfarande leva i grottor allihop.

Rent handlingsmässigt så är inte Kautokeino, en blodig kniv det bästa jag har läst, men det är inte själva gåtan som är grejen. Det är allt runt omkring. Alla människor, relationer, naturen. Det enda felet var att jag läste den under varma sommardagar. Jag blev förvirrad flera gånger när jag tittade upp och inte alls såg djup snö utanför. Nu har jag precis upptäckt att det har kommit inte bara en eller två ytterligare delar, utan fyra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 170 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Kautokeino, en blodig kniv: Bokstunder, Böcker emellan och Tankar från en samlares hjärna

Oj, oj, oj nya böcker igen

Det är svårt att stå emot böcker när man har presentkort som bränner i fickan eller får en helt fantastisk fråga.

För ungefär en månad sedan så läste jag Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert och eftersom jag hört en del negativt om den så vågade jag inte köpa på mig andra delen när den kom. Nu visade det ju sig att jag verkligen gillade första delen så det var bara att köpa Armasjärvi också. Ändå härligt när det blir så där, tycker jag.

En av de där dagarna när livet kanske inte kändes tungt, men inte heller så lätt, så fick jag en fråga på Instagram om jag ville ha Så du vill ha det mörkare. Stephen Kings nya novellsamling. Det var väldigt nära att jag svarade "Bajsar björnarna i skogen?", men det gjorde jag inte. Jag tackade självklart ja till denna ynnest, att få min husguds senaste bok. Tack till Albert Bonniers Förlag!

Hett i hyllan #466

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det blir ett stort kliv till början av september 2021.

Skampärlorna av Aline Lilja Gladh dök upp som en överraskning från förlaget.

Jag gillar överraskningar, ganska ofta betyder det att jag får möjlighet att läsa något som jag normalt inte skulle ha valt själv. Ett problem som kan uppstå då är att man plötsligt sitter där med bok som ingår i en serie, och inte är första delen utan tredje. Som denna. Tredje delen i Örbyhusserien och det verkar ha släppts fyra, så här långt. Precis som vanligt så påstås delarna vara fristående, men fristående delar i en serie är en paradox. Det finns helt enkelt inte. Jag vet inte hur jag ska göra med den.

Så här står det på baksidan:

Örbyhus syfabrik står i brand. William Silvergran ser handfallet på när fabriken hans far grundat går upp i lågor. När polisens tekniker går in möts de av en obehaglig överraskning. I det som en gång varit fabriksägarens kontor hittas gamla mänskliga kvarlevor, gömda i ett lönnfack.

Familjen Silvergran sluter sig och är inte till någon större hjälp i utredningen. Och när den lokala polisen tycks mer upptagen av redlösa semesterfirare i den rådande värmeböljan än av upptäckten på syfabriken, kan kommissariens syster, Lo Karlberg, inte låta bli att på egen hand börja snoka i det mystiska fallet.

Två parallella berättelser växer samtidigt fram. En ung kvinna i det förflutna söker efter något mer spännande än sitt inrutade liv på landet. Och i vår tid kämpar en annan ung kvinna för att ta sig ur ondskans grepp ...

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Författare: Ann-Helén Laestadius
Titel: Tio över ett
Genre: Drama
Antal sidor: 262
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Maja 1
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 juni 2024




Första meningen: Vi ska flytta.

Baksidetext
Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.

LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!

Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.

Min kommentar
När det stod klart att första semesterresan skulle gå norrut och att vi skulle besöka Kiruna så var den första bok jag tänkte på Tio över ett. Den har stått där i hyllan i över fem år och min dröm har alltid varit att läsa den på plats i Kiruna. För bara drygt ett år sedan var jag nästan beredd att tänka om. Vilken tur att jag inte gjorde det!

Eventuellt så kan den här boken ha drabbat mig hårdare än den borde, just på grund av att jag befann mig i Kiruna under läsningen. Jag har ju så klart hört talas om den här "flytten" (ja, jag trodde faktiskt att den skulle flyttas), men jag har aldrig reflekterat över vad det betyder. Egentligen. Hur människorna som bor där mår av detta. Jag har bara tänkt att det måste vara ett gigantiskt projekt. Det var så otroligt sorgligt att åka runt i det gamla Kiruna och inse att allt (nästan) som är där ska, inte flyttas, utan rivas. Medan det nya Kiruna såg ut som en byggarbetsplats. Där husen visserligen är moderna, men helt saknar personlighet.

Det är lite oklart hur gammal Maja är, jag vet inte om det framgår i boken. Jag gissar på högstadieåldern, åtminstone så kan jag känna igen mig lite i hur jag själv var när jag var 14-15. Hon är precis som en helt vanlig tonåring, självupptagen och har svårt att ta in att andra kanske också har det jobbigt. Med egna problem. Ingen verkar ta Majas oro på allvar. För den är ju obefogad. Å andra sidan så händer hela tiden saker som inte skulle kunna hända. Jag kan ju tycka att de irrationella rädslorna egentligen är värre än de rationella. Det är så många människor som inte förstår. Som tror att det räcker med logiska argument. Som rycker på axlarna och säger "men det är ju bara ...". Men om rädslan hade varit logisk så hade man ju inte haft den. Inte ens hennes föräldrar förstår.

Eftersom ingen bryr sig om vad Maja känner så får hon axla hela ansvaret för att rädda familjen. Det är ett tungt ansvar för en tonåring. Ja, för vem som helst. Det hade ju faktiskt varit enkelt att hantera Majas rädslor. I början. Innan de blev allvarliga på riktigt. Det var ju bara att lyssna på henne. Visa henne. Inte bara upprepa samma försäkringar hela tiden. Det finns bra vuxna också, som Stina och Harry.

Maja får dessutom fler problem. Hennes bästa vän, hennes person, ska flytta. Inte till det nya Kiruna, utan till Luleå. Bara för att hennes mamma har träffat en ny man. Boken tar upp många problem med dagens samhälle. Som det här med att många verkar tro att man måste vara glad och lycklig. Hela tiden. Det är okej att vara ledsen. Det är absolut okej att känna ångest inför förändringar. Allt detta utan att vara ett psykfall. Ingen människa är lycklig precis hela tiden.

Tio över ett är en viktig bok, speciellt för oss som inte bor i Kiruna. Den är så berörande och jag blev så ledsen. Inga enkla lösningar presenteras och det är gott så. Jag tror inte det finns några. Men var detta verkligen den bästa lösningen? För vem? Invånarna? LKAB? Nu såg jag också att det finns en fortsättning, Inte längre min. Den får jag ju se till att läsa. Jag vill veta hur det går för Maja.

På Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 960 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Tio över ett: Just nu - just här, Vargnatts bokhylla och Enligt O

Tisdagstrion: SOL

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: SOL (en boktitel eller författare på varje bokstav)

Det fanns lite för många att välja på och då valde jag ändå bara mellan titlar och betyg 4 eller högre.

1. Sovande jättar av Sylvain Neuvel är jag så glad över att jag köpte, även om jag inte längre minns varför. Science fiction när den är som bäst.

2. Om en Buick 8 av Stephen King verkar jag vara nästan ensam om att uppskatta, men jag har nog en grej med onda bilar.

3. Lova mig tystnad av Mattias Edvardsson är visserligen en roman om ett brott, men det är ingen deckare (så låt dig inte avskräckas av det). Om snygga fasader och inte lika vackra insidor.

TV-serie: Lupin #3 (2023)

Titel: Lupin
Originaltitel: Lupin
Genre: Crime
Skapad av: George Kay
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Omar Sy, Ludivine Sagnier, Antoine Gouy, Naky Sy Savane, Soufiane Guerrab
Premiär: 2023-10-05
Produktionsland: Frankrike
Antal avsnitt: 7
Avsnittslängd: ca 42-52 min
Såg den på Netflix juni-juli 2024





Handling
Efter förra säsongens flykt efter ett fräckt stunt på Pellegrini-galan lever Assane nu, utan ex-fru och son, i Marseille. Längtan efter nära och kära blir för stor, så gentlemannatjuven bestämmer sig för att återvända till Paris – med tanken att lämna Frankrike och börja ett nytt liv utomlands. Han blir dock genast överrumplad av spöken från sitt förflutna och när hans mor oväntat dyker upp vänds alla planer upp och ned.

Min kommentar
Jag vet att jag har nämnt det tidigare, att Arsène Lupin var en stor favorit hos mig när jag var liten. När det då dyker upp en ny, modern TV-serie, som påstås vara en hommage till just honom så var det nästan dömt att misslyckas att låta bli att se den. De två första säsongerna av Lupin var okej, men inte direkt något som lockade till fortsatt tittande. Men till slut så fick jag lite tid att tillbringa framför TV:n på egen hand så jag kunde ta mig an den tredje säsongen.

Första avsnittet börja med en resumé över vad som har hänt hittills. Jag kan bara säga: Äntligen! Äntligen förstår någon intelligent person att det behövs. Allt kom tillbaka till mig på bara några minuter. Se och lär!

I den här tredje säsongen blir det ännu mindre av allt det som jag förknippar med Arsène Lupin. Här finns egentligen inte något som kan påminna om gentlemannatjuven. Den enda kopplingen är att Assane använder böckerna som inspirationskälla ett par gånger. I stället har detta blivit en historia om Assane och hans familj. Trist med falsk varudeklaration, tycker jag.

Den mesta tiden av samtliga avsnitt, känns det som, ägnas åt långrandiga tillbakablickar till när Assane var ung. Allt detta för att kunna förklara hur allt det som händer i nutid hänger ihop. Jag upplever det som ganska krystat. Det enda som egentligen gjorde mig imponerad (förutom att det fanns en resumé då) var när Claire under inbrottet i sin lägenhet löser det på ett sätt som jag aldrig hade tänkt på. Men det kan ju bero på att jag inte har någon telefonsvarare ...

När andra säsongen avslutades var jag så glad över att historien med Pellegrini var utagerad. Men vem dyker då upp under de sista minuterna av tredje säsongen? Jodå. Pellegrini. Ett slut som jag för övrigt inte förstår något alls av och jag har så många frågor. Är det så, som de flesta verkar tro, och som även jag har funderat på hela säsongen. [spoiler]Är kvinnan som påstår sig vara Assanes mamma, verkligen hans mamma?[/spoiler]. Eller är det något helt annat som antyds?

Av någon anledning så har säsongerna blivit väldigt röriga i den här serien. Själva (Netflix) kallar de det för delar och detta är då den tredje delen. Andra sajter är inte ens överens hur många säsonger som finns och vilken denna är. Känns onödigt att krångla till det så, men jag kallar det här för tredje säsongen.

Trots allt som blev ovisst, i och med slutet på sista avsnittet, så vet jag inte om jag kommer att fortsätta se Lupin, om det kommer fler avsnitt. Det som i första säsongen började som en verklig hommage och såg så lovande ut, har nu blivit en ordinär (medioker) deckare/thriller.



På Trakt.tv har serien 3,8 i genomsnitt (beräknat på 6.0k betyg).
På IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 141k betyg).
Jag ger den 3,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Atlas (2024)

Titel: Atlas
Originaltitel: Atlas
Genre: Science fiction
Regissör: Simon Cellan Jones
Manus: Brad Peyton
Skådespelare: Jennifer Lopez, Simu Liu, Sterling K Brown, Gregory James Cohan, Abraham Popoola
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 120 min
Serie: -
Såg den på Netflix 13 juni 2024





Handling
Atlas Shepherd, en briljant men misantropisk dataanalytiker med en djup misstro mot artificiell intelligens, följer med på ett uppdrag för att fånga en AI-robot, Harlan, som startat en revolt för att rädda jorden från människorna. Atlas och Harlan har ett gemensamt förflutet, de växte upp tillsammans och det var Atlas mor som skapade Harlan. När planerna går fel är hennes enda hopp om att rädda mänsklighetens framtid från AI att lita på den.

Min kommentar
Science fiction är ju en av mina favoritgenrer, så när jag la märke till Atlas tänkte jag att det nog fick bli en film att se. Jag höll fast vid det trots det relativt låga betyget på filmsajterna. Och även ett ganska så dåligt betyg av Lotten, som jag ju brukar tycka likadant som, om det mesta. Men faktiskt inte riktigt lika ofta när det gäller just science fiction.

Även om jag inte helt håller med de som lovordar AI och tycker att det är svaret på allt, så är jag fascinerad av det. Och visst kan det användas till mycket, dock inte allt och framför allt inte helt utan risk. Just den här risken, som avhandlas i denna film, har vi sett ett antal gånger nu och kanske är det inte just den jag är rädd för. Förväntningarna var i alla fall låga, så besviken blev jag inte.

Det finns en del fräcka effekter, men tyvärr så finns det också runt dussintalet logiska luckor. Och gick det inte lite väl snabbt från "nej, du får absolut inte följa med på uppdraget" till "klart att du ska med"? Filmen försöker åtminstone inte vara något den inte är, det är en rak och enkel historia. Utan krystade plot twists och komplicerade vändningar.

Jennifer Lopez har jag inget emot, rent generellt, men detta var nog inte riktigt rätt roll för henne. Om man tänker på trovärdighetsfaktorn. Å andra sidan så ligger väl hela filmen på ungefär samma nivå. Hon räcker i alla fall inte till. På något sätt så tappar en person sin auktoritet när rösten blir gäll och lite åt det hysteriska hållet under pressade situationer.

Filmens behållning är, som vanligt, den karaktär som inte är människa. Sarkastiska maskiner är bland det bästa jag vet. Bästa karaktärsutveckling har, utan tvekan, Smith.

Alla filmer behöver kanske inte ett budskap, men något att fundera över efter att filmen är slut vill jag nog ha. I Atlas hittar jag ingenting av det, men det är underhållande. Jag vet inte om filmen hjälper till med att reda ut hur man ska ställa sig till AI, men det var väl heller aldrig meningen. Faktum är att det nog får räknas som en positiv sak.


På Letterboxd hade den 2,0 i genomsnitt (beräknat på 30 152 betyg).
På IMDb hade den 5,6 i genomsnitt (beräknat på 39K betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: All denna vrede

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag minns knappt hur veckan som har gått har varit. Det mesta är som ett töcken, men det beror nog till största delen på att det har varit mest samma likadant varje dag. Jo, nu minns jag ... det blev lite jobbigt när jag skulle in till kontoret, för första gången sedan semestern började. Innan jag kommer in till min plats så måste jag dra mitt passerkort och trycka in min kod (minst, beroende på vilken väg jag tar) tre gånger. De två första gick bra, men när jag skulle in på min hemliga våning så fortsatte lampan att lysa rött. Jag visste inte om jag skulle ta det som en hint ... Jag lyckades inte få tag på någon av mina kollegor, det var ju väldigt tidigt på morgonen. Till slut, efter runt en halvtimme, kom en från ett annat team, som jag haft att göra med lite så han kände igen mig och släppte in mig. Jag vet ju att accessen bara gäller i ett år, men eftersom jag började i september så hade jag lagt en påminnelse i kalendern då. Det visade sig att de gett mig accessen åtminstone två månader innan jag började. Det kan ju inte jag veta, men nu har jag lagt en påminnelse till första juli nästa år. Så det inte händer igen.

Igår morse började jag läsa All denna vrede av Cara Hunter, som är fjärde delen i serien om kriminalkommissarie Adam Fawley. De tre tidigare böckerna har varit riktigt bra. Framför allt kluriga. Min favorittyp 🙂

Min smakebit är från sida 72:

"Hur i helvete får man reda på sådant här?" säger Gislingham. Han kan knappt tro det han ser är på riktigt, och det är han inte ensam om, det syns.
    Asante rycker på axlarna. "Vi hade en incident förra året i Brixton. En tjugotreårig kvinna överfölls av en karl som bjudit ut henne och fått nobben. Han var en enstöring, besatt av datorspel, ni kan typen. Det visade sig att han hållit koll å henne i veckor efteråt, på nätet och i verkligheten, och när vi kollade hans dator hade han loggat in på kända incel-sajter under hela tiden. Jag jobbade med fallet, så jag fick lära mig en hel del om det. Det var så jag hittade det här - jag visste var jag skulle leta."

Bok: Nattavaara av Thomas Engström & Margit Richert

Författare: Thomas Engström & Margit Richert
Titel: Nattavaara
Genre: Science fiction
Antal sidor: 336
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Nordmark 1
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 juni 2024




Första meningen: Han hittade dem döda i bastun nere vid älven.

Baksidetext
Erik hittar föräldrarna döda i bastun. Eftersom grannarna i byn fruktar en ny epidemi blir Erik bannlyst, och med sin lillasyster Sofia i släptåg tvingas han till en farofylld vandring mot Kiruna. Där finns jarlen - och Eriks enda chans att vinna tillbaka gården.

Torparen Marja, tidigare mellanchef i hemtjänsten, blir tillfångatagen av ett kriminellt gäng som hemsöker de norrbottniska skogsbygderna. Samtidigt har hennes man Mårten spårlöst försvunnit. Nu måste hon ställa sig in hos sina fångvaktare och försöka bli en av dem för att överleva.

Min kommentar
När Nattavaara kom så hamnade den omedelbart på min önskelista. En dystopi som utspelar sig i det vi i dag kallar Norrbotten, men som i den här framtidsvisionen är en egen stat. Nordmark. Den var ett självklart val när semesterresan gick norrut. Förväntningarna var dock inte höga, eftersom jag hört en del negativa saker om den.

Detta är i sanning en äkta dystopi. Oerhört mörk. Här finns inte många ljuspunkter. Om ens någon. Här finns inte någon politisk korrekthet överhuvudtaget. Till skillnad från många andra så tycker jag detta är verklighetstroget och högst sannolikt. Jag tror att den kan vara det första som ryker när det gäller att överleva. När resurserna tryter så blir det vi mot dem. Oavsett vilka vi och dem må vara. Och ja, jag kan förstå att många inte gillar den. Förmodligen så ligger den alltför nära sanningen och blir därför obehaglig.

Karaktärerna är inte speciellt många och bara en handfull av dem är viktiga. Vi får följa flera olika perspektiv och en del får mer tid än andra. Det görs en del antydningar om en eller annan karaktär och det ska bli intressant att följa hur det blir med det. Men ... slutet! Så får man väl ändå inte göra.

Långt ifrån allt skrivs i klartext och inte heller förklaras allt. Mycket finns mellan raderna, egentligen mer i det som görs och sägs än det som berättas. Jag gillar det här sättet att förmedla en historia. En rejäl dos politik finns det också och det här väl till. Jag brukar inte uppskatta det, men jag tycker det hölls på en lagom nivå.

Det är alltid intressant att läsa om hur andra tror att folk agerar i krissituationer och kanske har jag lite svårt att tro på vissa delar, som till exempel rövargänget och Eriks grannar. Det kan vara så att jag helt enkelt inte vill tro på det. Jag vet ju att människan aldrig förnekar sig. När de som säger sig slåss mot orättvisor till slut tar makten så blir de exakt likadana som de de har kämpat mot. Så är det ju. Det jag saknar är mänsklighetens goda sidor. Vi vet ju alla att de finns och att de faktiskt syns mest under kriser. Här saknas de helt. Det är som att alla människor plötsligt har glömt all medmänsklighet.

Nattavaara är en inte helt omöjlig eller osannolik framtidsvision. Och det bästa av allt? Inte en zombie så långt ögat kan nå. Det räcker så bra med människor för att göra det otäckt. Det har ju kommit ytterligare en del i den här planerade trilogin och innan jag började läsa den så tänkte jag att jag nog inte ville läsa fler delar (ja, jag vet, jag dömde på förhand). Nu ska jag snarast ta mig till en bokhandel och köpa fortsättningen. Och när kommer egentligen den tredje och avslutande delen?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 1 237 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Nattavaara: Vargnatts bokhylla, Zombieöverlevnad och Litteraturkvalster

Nytt igen

I juni blev det inte en enda ny bok som flyttade hem till mig. Juli började helt annorlunda.

Den här boken har jag inget minne av att jag ens såg när jag gick igenom boksläppen för juni. Avrättningen av Danya Kukafka har en blurb som är lite avskräckande för mig - poetisk är inte ett ord som har en positiv klang för mig. Egentligen aldrig, men speciellt inte när det handlar om spänningsgenren. Den har visserligen väldigt högt betyg på Goodreads, men det betyder ju faktiskt ingenting. Har jag märkt. Nåväl, det är alltid spännande att läsa böcker som man normalt inte hade läst. Tack till Modernista!

Hett i hyllan #465

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och det andra semesterinköpet, juli 2021.

Under besöket i Göteborg och Adlibris Marknad köpte jag ju fyra böcker, varav två fortfarande är olästa. Den ena var med förra veckan och den andra är Torsdagsmordklubben av Richard Osman.

När jag upptäckte att den Richard Osman som jag ibland tittade på på BBC Brit hade skrivit en bok så skrev jag direkt upp den på min lista. Han är ju liksom större delen av nöjet med att se på Pointless och om han skriver som han pratar så kan detta bli hur kul som helst. Den är dessutom första delen i en serie och det har hittills kommit ytterligare tre. Där har jag att göra ett tag om jag gillar. Jag tror att jag måste sätta om honom på långa-listan för Boktolvan. Nästa år då.

Så här står det på baksidan:

Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron, alla närmare de åttio, bor på Coopers Chase, ett luxuöst äldreboende på den idylliska engelska landsbygden. På torsdagarna träffas de och ägnar sig åt att efter bästa förmåga lösa ännu olösta brott. Tillsammans utgör de den okonventionella och kreativa Torsdagsmordklubben, ständigt diskuterande över en kopp te eller varför inte ett glas gin eller whisky. När ett mordfall blir verklighet och lik dyker upp på de mest oväntade platser ställs Torsdagsmordklubbens mod och kreativitet på sin spets och de bestämmer sig omedelbart för att hitta mördaren och lösa den kniviga mordgåtan.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Rörelsen av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Rörelsen
Genre: Skräck
Antal sidor: 273
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Platserna 2
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juni 2024




Första meningen: På Luntmakargatan 14 i Stockholm finns ett gårdshus.

Baksidetext
I september 1985 flyttar John Lindqvist in i ett trångt och mörkt gårdshus på Luntmakargatan i Stockholm, vägg i vägg med Brunkebergstunneln. Han vill skapa sig en karriär som restaurangtrollkarl. Några veckor senare blir han tagen för stöld på Åhléns och tillbringar en natt i häkte. Under natten inträffar en rörelse av svårtolkad karaktär och när han återvänder till sitt hus dagen efter har något hänt. Fåglar faller från himlen och hans grannar beter sig underligt. Snart upptäcker han att det finns något i det låsta duschrummet längst inne i tvättstugan, något som kan låta oss färdas till den andra platsen och besanna våra drömmar. Det kostar bara lite lite blod. När John så småningom börjar delta i verksamheten dras han ner i en ström av magi, våld och gemenskap som mynnar ut i mordet på Olof Palme.

Min kommentar
Det var fortfarande för många dagar kvar till Den Stora Semesterresan när jag hade läst ut förra boken. I stället för att välja en bok som (faktiskt) passade in bland resmålen (de jag hade var alldeles för tjocka för att hinna med i lagom tid) så tyckte jag att ännu en bok från Stockholm kunde fungera. Jag hittade en som jag ändå tänkt läsa i år, som hade passande antal sidor; Rörelsen. Med undertiteln Den andra platsen.

John Ajvide Lindqvist är en av mina favoritförfattare och jag har nog gillat allt jag läst av honom, vissa böcker mer än andra. Jag tror mig ana att den här Platserna-trilogin är en vattendelare, men jag gillade verkligen förra boken. Precis som Himmelstrand så är Rörelsen inte läskig på samma sätt som traditionell skräck, men de hör definitivt till den genren. Det här är mer underligt och mycket obehagligt.

Här är det John Lindqvist själv som är huvudperson och allt berättas genom honom. Jag hoppas verkligen att inte allt är självupplevt, det vore förfärligt. En del är sant, det vet jag, som att han har haft en karriär som trollkarl. Han väver in verkliga saker/händelser så otroligt snyggt och jag tycker det förstärker känslan av att det här skulle ju kunna ha hänt. Kanske. Inte troligt. Men kanske.

Det var omöjligt för mig att inte fundera på om det här möjligtvis är samma plats som i Himmelstrand. De har en del gemensamt, dock inte allt. Rörelsen är ju en prequel (upptäckte jag när jag skulle skriva ihop det här) och utspelar sig 1985-86. Kanske var det så här det började.

Till att börja med så är alla karaktärerna här helt vanliga och egentligen så fortsätter de nog att vara det. Det är bara omständigheterna som förändras. de blir extremt ovanliga. Kan man nog säga. Jag kan nog inte riktigt relatera till känslan karaktärerna har, men jag kan nog förstå den. Och att den gör att de gör det de gör. Jag vet i alla fall att gränsen för "normalt" flyttar sig överraskande snabbt och lätt.

Hjärnan försöker, sin vana trogen, febrilt förstå vad det egentligen är som pågår, men det är faktiskt ingen mening med att försöka. Det är bara att åka med och acceptera. Jag kan i alla fall inte sätta ord på det utan det är mer en känsla. Vemod är en av känslorna jag känner. Märkligt nog. Musik spelar stor roll även här, men nu är det Depeche Mode (en grupp jag lyssnade på vanvettigt mycket i slutet av 80-talet). Men Peter Himmelstrand får vara med på ett hörn här också.

Rörelsen har så många bottnar och är väldigt suggestiv. Precis som vanligt så är det människorna som är det viktiga i hans böcker. Hur de är och varför. Hans karaktärer har en förmåga att stanna kvar långt efter att boken är utläst. Jag tror att ett par från den här boken kommer att göra det också. Om inte annat så kommer den fantasifulla, minst sagt, förklaringen till Palmemordet att göra det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,55 i genomsnitt (beräknat på 1 977 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Rörelsen: Ugglan & Boken, Breakfast Book Club och booksessed