Bok: Polcirkeln av Liza Marklund

Författare: Liza Marklund
Titel: Polcirkeln
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 376
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Stenträsktrilogin 1
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 december 2024




Första meningen: Kroppen hittades en av de kortaste dagarna på året, de obefintliga, då solen övergivit människorna vid norra polcirkeln och knappt brydde sig om att förebåda ljus.

Baksidetext
Fem tonårsflickor i den lilla staden Stenträsk i Norrbotten träffas en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst sommaren 1980. Fyrtio år senare hittas hon, mördad.

Julen 2020 återförenas de fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, för första gången efter kamratens försvinnande. Det står snart klart att något i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad, och vad som drev dem då och vilka konsekvenser det fick.

Min kommentar
Julböcker behöver kanske inte vara av den glättiga och glittriga sorten, tänkte jag, och hittade Polcirkeln. Själva brottet sker visserligen under sommaren, men nutidstråden utspelar sig dagarna runt jul. Ibland är det ju skönt att bryta av det ljusa med lite mörker.

Liza Marklund har jag läst många böcker av. Faktiskt nästan alla hon har skrivit innan denna. De har allihop varit bra eller till och med väldigt bra, så jag hade kanske för höga förväntningar och jag hade helt klart förväntat mig mer.

Miljön är ju, så klart, fantastisk. Jag vet inte varför jag är så lockad av böcker som utspelar sig norröver. Det är något speciellt med kyla, mörker, mygg och så vidare. Orten Stenträsk är inte den som finns, utan helt fiktiv, men jag undrar om den ändå inte ligger på ungefär samma plats som den riktiga. I så fall passerade jag alldeles i närheten i somras.

Karaktärerna är egentligen inte speciellt många, men något är det som gör att de aldrig fick liv. De viktiga personerna, de fem tjejerna i bokcirkeln, är för många och alldeles för skissartade. Det gör att jag aldrig får grepp om dem och jag har riktigt svårt att hålla isär dem. Både då och nu. Även deras eventuella syskon, pojkvänner och annat är oerhört rörigt för mig.

Under läsningen så förstår jag att jag är i ungefär samma ålder som huvudpersonerna, men jag kan överhuvudtaget inte relatera till dem och sådana som de är som tonåringar. Varken språk eller leverne var så hårt eller destruktivt när jag var i den åldern. Nu växte jag visserligen inte upp i ett mindre samhälle i det norrbottniska inlandet, men väl i en liten by. Mentaliteten torde vara liknande. Inte heller kan jag förstå varför de ens fortsatte träffas. Det var ju uppenbart att de inte gillade eller var bra för varandra.

Vissa antydningar/trådar tappas bort helt, de nämns en gång och aldrig mer. Det kan jag leva med, men det som är värre är att en hel dag hoppas över i nutid. För att hemlighålla viktig information, månne? Den får vi i stället serverad när allt är klart. Trots den hemlighållna informationen löste jag gåtan. När jag förstod hur det låg till så fattade jag alla ledtrådar längs vägen. De var väldigt snyggt planterade. I stället för den (oväntade) kulmen i slutet så blir det mer av en antiklimax. Det var liksom inte ens spännande.

Polcirkeln är ju första delen i en trilogi och jag kommer förmodligen att läsa nästa bok. Det kan ju vara så att upplägg och huvudpersoner i denna inte funkar så bra för mig. Om jag ska döma efter hur den här slutar så har inte Kallmyren fem (eller sex) huvudpersoner.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,49 i genomsnitt (beräknat på 3 612 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Polcirkeln: Bokstunder, Stories from the city, stories from the sea och Punktslut

"Järnblod" av Liza Marklund

Författare: Liza Marklund
Titel: Järnblod
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 392
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Annika Bengtzon 11
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 mars 2017




Första meningen: Detta var den sista kroppen.

Baksidetext
Annika Bengtzons syster Birgitta är försvunnen. Det sista livstecknet är ett sms - Annika, hjälp mig!

Kvällspressens papperstidning ser ut att gå i graven. Om det inte sker ett mirakel kommer chefredaktör Anders Schyman att gå till historien som den som lade ner den svenska journalistiken. Under tiden pågår en uppmärksammad rättegång om ett ytterst bestialiskt mord på en uteliggare.
Dagarna går och Birgitta kommer inte tillbaka. Hennes försvinnande innebär att Annika måste konfronteras med sitt komplicerade förflutna.

Min kommentar
Jag har med glädje och stor underhållning läst alla böcker om Annika Bengtzon, ända sedan jag läste Studio Sex redan 2000. Böckerna har stadigt pendlat mellan 3,5 och 4,5 och det är egentligen ett fantastiskt resultat med tanke på att detta nu är den elfte boken. Den elfte och sista.

I stort sett hela boken, i alla fall den som behandlar Annika, är tillbakablickar. På ett eller annat sätt. Bland annat klarnar bilden av Annika ordentligt, vi får bland annat träffa hennes mamma. Ett möte som jag önskar att jag kunde ha sagt var trevligt, men... bevare oss väl för sådana mödrar. I alla fall så känns det riktigt bra att Annika äntligen tar tag i sitt förflutna, som till slut kommer ifatt henne.

Järnblod hör i allra högsta grad ihop med förra delen, Lyckliga gatan, men jag tror att det refereras till nästan alla tidigare böcker här. Tror, säger jag eftersom det ju är sjutton år sedan jag läste den första och jag minns knappt detaljer från förra månaden. Man skulle kunna säga att cirkeln sluts, då det allra första fallet, från Studio Sex, avhandlas. Det som aldrig fick ett avslut och det är det som Annika jobbar med här.

Ibland blir det lite väl detaljerat, som när till exempel färgen på pennan (och liknande viktig information) beskrivs, men faktum är att det aldrig stör mig på riktigt. En anledning kan vara att det inte sker speciellt ofta och jag hinner aldrig bli irriterad. Något jag dock blir less på är att Annikas nära och kära alltid råkar illa ut. Det känns krystat och detta med systern känns bara för mycket.

När jag har läst ut boken så blir jag först lite fundersam över att en serie på elva böcker avslutas med något som skulle kunna tolkas som en cliffhanger. Sedan tycker jag att det kanske inte alls är så dumt, om inte annat så lämnar den en öppning för fler delar, om nu andan skulle falla på. När det gått ytterligare tid så börjar jag fundera på om någon tråd överhuvudtaget blev ihopknuten. Lämnades inte allt oavslutat? Nåväl, det stör mig inte nämnvärt mycket och det tog mig ju någon dag innan jag ens reflekterade över det.

Det känns lite sorgligt att den här serien nu är slut, vi har ju hängt ihop genom många år och böcker, Annika och jag. Jag tycker ändå att det är ett klokt beslut, serier som överlever sig själva är inte kul och jag tänker hellre tillbaka på allt och funderar över vad som hände sedan än att fortsätta i evighet. Sakna Annika Bengtzon kommer jag ändå att göra, jag gillade henne. Obekväm med auktoritetsproblem. Det känns bekant på något sätt...

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,2 och genomsnittet 3,1 (beräknat på 166 betyg).
På Goodreads hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 540 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Järnblod: Johannas deckarhörna, Tofflan och Mest Lenas godsaker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Lyckliga gatan" av Liza Marklund

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 412
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Annika Bengtzon 10
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 september 2015






Första meningen: En människa kan bara uppfatta ett visst mått av smärta.

Baksidetext
En kall och blöt majdag hittas riskkapitalisten och före detta riksdagsmannen Ingemar Lerberg torterad och medvetslös i sin fashionabla villa utanför Stockholm. Hans hustru Nora är spårlöst försvunnen.

På Kvällspressen får Annika Bengtzon i uppdrag att skriva om fallet samtidigt som hennes privatliv är i gungning. Hon lever tillsammans med sin nya kärlek och hans barn, och hon delar vårdnaden om sina egna barn med ex-maken. Det fungerar inte smärtfritt. Tidningens chefredaktör Anders Schyman hamnar i blåsväder när anklagelser riktas mot honom om det reportage som många år tidigare gav honom Stora Journalistpriset.

Och medan Ingemar Lerberg hamnar i allt djupare koma och kritiken mot Anders Schyman växer, framträder en allt tydligare bild av något väldigt mörkt och förljuget under den tjusiga ytan i villaförorten. Varför ville någon plåga ihjäl en före detta politiker? Och var är den försvunna hustrun?

Min kommentar
Det här är den tionde boken om Annika Bengtzon och jag har läst de andra nio med mycket nöje. Trots att jag ibland retat mig tokig på hennes egoistiska syn på livet och den ojämna kvaliteten på böckerna. Generellt kan man dock säga att jag tyckt mycket bättre om de senare än de tidigare.

Lyckliga gatan börjar fantastiskt bra och jag får rysningar av de första meningarna (se länkad smakebit här nedanför). Det är våldsamt och grymt, utan att bli alltför detaljerat. I alla fall om man är någorlunda van vid den här genren.

Annika själv har blivit mindre egoistisk, nästan som att världen inte längre snurrar runt henne, och därför också mer mänsklig, vilket gör henne lättare att tycka om. Det kan hänga ihop med att hon har fått en betydligt mindre roll i den här boken och därför är det också betydligt mindre av hennes personliga problem och livspusslande. I Lyckliga gatan dyker en gammal bekant upp, Nina Hoffman (som jag minns från Livstid, men som verkar ha varit med i ytterligare någon bok om man ska döma efter alla antydningar). Nina är nu anställd på Rikskrim och tack vare henne får vi på ett betydligt mer trovärdigt sätt ta del av polisutredningen. Det är smart. Kanske en ny huvudperson i en ny serie av Marklund? Det dyker även upp en praktikant på tidningen, Valter, som Annika får på halsen. Jag gillar honom. Kanske är det så att Valter och Nina blir ett nytt radarpar? Det skulle jag tycka om.

Själva historien är onödigt tillkrånglad med mängder av sidohistorier, mot slutet förstår jag varför alla olika trådar är där, men jag tycker ändå att det blev för mycket. Det får inte finnas för många olika sammanträffanden. Annars tycker jag det är väl sammanhållet och tajt, det blir en snygg väv till slut.

Som vanligt är det en del samhällskritik inblandat och media får sig en rejäl skopa. Tyvärr befogat, jag kan se många likheter med verkligheten. Tack och lov så bestämmer inte Liza Marklund vad vi ska tycka, hon bara berättar och så får vi själva dra vilka slutsatser vi vill. Precis som jag vill ha det.

Det är spännande och snabbläst. Tyvärr förlorar den lite i slutet för är det något jag inte gillar så är det öppna slut i deckare. Jag vill att hela säcken ska knytas ihop. Kanske kommer det i nästa bok, Järnblod, som ska vara den sista i serien.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 2,99 (beräknat på 225 betyg).
På Goodreads hade den 3,09 i genomsnitt (beräknat på 376 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Lyckliga gatan: Fru E:s böcker, Books ABC och Tankar från en samlares hjärna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Du gamla, du fria" av Liza Marklund

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 399
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Annika Bengtzon 9
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 april 2015






Första meningen: Jag blev inte rädd.

Baksidetext
Annika Bengtzon är tillbaka på Kvällspressens redaktion i Stockholm efter tre år som tidningens korrespondent i Washington. Hon har återförenats med sin make, Thomas, som arbetar på justitiedepartementet med internationella säkerhetsanalyser.

En eftermiddag hittas en ung småbarnsmamma död och översnöad bakom ett daghem i förorten Axelsberg i södra Stockholm. Hon är det fjärde offret på kort tid under liknande omständigheter: kvinna, ung, mamma, knivhuggen bakifrån. På Kvällspressen anar man en seriemördare, något Annika avfärdar som vilda fantasier.

Thomas befinner sig på en konferens i Nairobi. Under en rekognoseringsresa vid somaliska gränsen kidnappas hela delegationen – sju personer från olika delar av Europa.

Allt eftersom kvinnomorden i Stockholms förorter blir allt fler, och misstankarna om en seriemördare börjar ta form även hos polisen, dras Annika in i ett våldsamt kidnappningsdrama som skakar både Europa och Östafrika. Kraven från kidnapparna är omöjliga och orimliga. När kraven avvisas avrättas gisslan i delegationen, en efter en.

Du gamla, du fria är en roman om hur den gamla, fria världen bygger järnridåer mot den nya, ofria. Om hur relationer mellan människor rämnar och andra byggs upp. Om hur medierna utnyttjar den nya tekniken till att vrida verkligheten så att den passar deras deadlines. Och om hur ondskan i Stockholms förorter egentligen ser ut...

Min kommentar
Jag har läst alla de åtta tidigare böckerna om Annika Bengtzon, men det var drygt sex år sedan jag läste förra delen (En plats i solen). Varför denna har blivit stående oläst är ett mysterium, speciellt som det faktiskt är så att jag gillat de tre föregående delarna mycket mer än de första.

När jag börjar läsa så känns det nästan som att jag har missat en bok, det har hänt massor sedan sist. Jag vet inte om jag har glömt det eller om det helt enkelt har hoppats över, men Annika är återigen tillsammans med den notoriskt otrogne Thomas och de har varit bosatta i USA i tre år. Nu är de dock tillbaka i Stockholm, eller ja, Annika är. Thomas är i Nairobi ju, där han blir kidnappad.

Berättelsen är uppdelad i två olika delar. I den ena finns Annika, som hastigt och lustigt kastar ur sig något om seriemördare till en kollega och startar något som nästan blir en häxjakt. I den här tråden får man också följa Annikas tankar efter hon fått veta att Thomas är kidnappad och hur hon hanterar det. I den andra får man följa Thomas och hur han har det hos kidnapparna. Det som nog berör mig starkast är Annikas del, hur hon fokuserar på vardagliga saker och känslomässigt i stort sett stänger av. Jag kan riktigt känna hennes ångest.

Annika, som jag ofta upplevt som otroligt naiv, självupptagen och egocentrisk, är i den här boken en av de mer sympatiska karaktärerna. Jag blir helt fantastiskt upprörd över hennes släkt och vänner, som tycker att Annika är jobbig och besvärlig när hon vill ha hjälp med barnen när hon ska åka till Nairobi för att försöka få tillbaka sin man. Den lite märkliga Anne Snapphane blir här bara en väldigt hemsk människa. För att inte tala om Thomas mamma.

Trots att jag egentligen aldrig är tveksam till hur det ska sluta så är det spännande och det händer ändå en del oväntade saker. Miljöerna är väldigt bra beskrivna och jag befinner mig omväxlande någonstans i Afrika och i Stockholm. Jag gillar hur media och journalister framställs och om någon borde veta så är det väl Liza Marklund. Jag förstår inte riktigt sidohistorien med den eventuella seriemördaren. Är den där för att det ska bli tydligt hur till och med Annika förstår att prioritera rätt? Eller är den där för att visa hur man kan skapa en seriemördare av ingenting? Ungefär som Thomas Quick?

Slutet är lite abrupt och lösningen på kidnappningen blir lite för enkel. Jag känner mig lite lurad på konfekten. Vad som händer med Annika och Thomas får vi inte veta helt säkert, men vissa indikationer gör att det ska bli spännande att läsa nästa bok.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 (beräknat på 327 betyg).
På Goodreads hade den 3,40 i genomsnitt (beräknat på 481 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Du gamla du fria: Lotten, En bok om dagen och Bokbrus.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.