"Den man älskar" av Mari Jungstedt

Författare: Mari Jungstedt
Titel: Den man älskar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 350
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 12
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 november 2016




Första meningen: Vita väggar, högt i tak, en klotformad lampa, grått dagsljus som silade in genom den tunna bomullsgardinen, ett skyddande flor mellan honom och världen utanför.

Baksidetext
En blek aprilsol kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland, där mäklaren Sanna Widding har hittats död. Några kilometer därifrån ligger en anrik kalkstensgård, som hon fått i uppdrag att sälja. Men försäljningen väcker starka känslor i ägarfamiljen, och snart stiger djupa och mörka hemligheter upp till ytan. Kriminalkommisarie Anders Knutas är nu tillbaka efter sin sjukskrivning och kastas genast in i en omskakande mordutredning. Tillsammans med kollegan Karin Jacobsson inser han snart att Sanna Widding inte kommer att bli det enda offret.

Min kommentar
Jag har ju läst alla de tidigare elva böckerna i den här serien och har väl haft lite blandade känslor för dem. Förra boken (Du går inte ensam) blev jag mycket besviken på och därför har ju inte denna lockat speciellt mycket. Den man älskar är definitivt bättre än den förra, det känns som att det är mer substans här, lite mer tanke bakom. Men räcker det?

Det de här böckerna alltid lyckas med är att få mig att längta till Gotland. Jag bara älskar att vara på Gotland, både bokstavligt och bildligt, och Mari Jungstedt har den goda smaken att fördela morden över hela ön, tror jag i alla fall. Den här gången befinner vi oss i norra delen. Senast jag var på Gotland så åkte vi en del just i de trakterna och jag tror mig känna igen vissa orter. Dock önskar jag att jag hade vetat om den där gamla gotländska gården när jag var där. Den hade jag velat besöka.

Som vanligt är det väldigt lättläst och det går snabbt framåt. Därmed inte sagt att tempot är speciellt högt. Det är mer lite småputtrigt och trots alla mord så är det småtrevligt. Tillbakablickarna ligger på en bra nivå, i alla fall om man ganska så nyligen har läst förra delen. Det är ju alltid svårt det där, att veta hur mycket man ska förklara av vad som hänt tidigare och visst kan det bli för mycket i vissa delar, men det behövs nog.

Karaktärerna är de gamla vanliga, till och med Martin Kihlgård lyckas dyka upp väldigt krystat. Han är ju ändå från Rikskrim och de kommer väl inte en dag efter ett mord har inträffat. Anders Knutas fortsätter att mysa med sin Karin Jacobsson och jag tycker faktiskt fortfarande att det blir lite väl sockersött och puttenuttigt. Men så är jag ju ingen romantiker heller. De som intresserar mig mest är familjen Ramberg. Där verkar finnas mycket att berätta och vi får faktiskt bara en liten smakbit av hela deras historia. Jag ville veta mer. Det mest positiva är ändå att både Johan och Emma lyser med sin frånvaro.

Cliffhangern från förra delen hoppas i stort sett över. Varför? Var den händelsen bara med för att få med det otroligt krystade avslutet (hoppas jag) på Petrov-fallet? Det som mynnar ut i Knutas besök på fängelset, som kan vara något av det konstigaste jag har läst. Skulle de få meningarna betyda att allt är glömt och förlåtet? Nåväl, jag hoppas som sagt att detta var det sista jag hör om det fallet.

Det vimlar av underliga slutsatser och lösa trådar här och som vanligt stör det mig. Mycket. Till exempel, hur kan man dra slutsatsen att det handlar om en mordutredning när en i familjen Ramberg hittas på en illegal spelklubb under en razzia? Det är inte det enda underliga, men det var det som störde mig mest. Motivet till morden förstår jag överhuvudtaget inte. Det antyds lite om mördaren, men hur man går därifrån till att mörda urskillningslöst övergår mitt förstånd. Och varför dikter av Karin Boye?

Det finns ju vissa regler för det här med hur en deckare ska vara uppbyggd och Den man älskar ligger på gränsen där. Eller strax utanför. Det är också något som stör mig enormt. Man kan inte kasta in en ny karaktär i slutet och göra den till gärningsman. Så är det inte riktigt här, men väldigt närapå.

Kanske är det så att de här böckerna passar bäst på sommaren och då gärna på plats på Gotland. Det har jag provat en gång och det gick väldigt bra. Men jag kan ju inte åka till Gotland varje gång Mari Jungstedt släpper en ny bok. Väl?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,1 och genomsnittet 3,35 (beräknat på 293 betyg).
På Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 156 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den man älskar: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Läsa & Lyssna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Du går inte ensam" av Mari Jungstedt

Författare: Mari Jungstedt
Titel: Du går inte ensam
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 307
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 11
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 maj 2016




Första meningen: Ett trevande dagsljus letade sig in genom de höga kyrkfönstren.

Baksidetext
En sensommarvarm septembermorgon försvinner den tvååriga Andrea Eliasson från en skönhetssalong i Visby där hennes mamma arbetar. Ingen av de förbipasserande på den stillsamma kullerstensgatan intill Visby ringmur har sett vem eller vilka som förde iväg henne.

När så ännu ett barn försvinner från den årliga höstmarknaden i Hemse intensifieras polisjakten. Bara några veckor senare hittas en kvinna mördad i vassen vid det djupa och ensliga Lojsta träsk. Undersökningen leds av poliskommissarie Karin Jacobsson som får hjälp av den halvtidssjukskrivne Anders Knutas. Mitt i den hektiska utredningen kämpar de för sin kärlek.

Någonstans i det annalkande höstmörkret gömmer sig en mördare. Och en barnarövare. Är det en och samma person?

Min kommentar
Elfte delen i serien om Knutas känns som en typisk mellanbok och jag blir rejält besviken. Det är så tråkigt när en serie bara fortsätter och fortsätter, trots att det inte finns mer att berätta.

Det tar inte speciellt lång tid innan jag har listat ut hur allt ligger till. Deckargåtan är ovanligt förutsägbar, till och med för att vara Jungstedt. Det finns ju böcker som, trots att man klurat ut lösningen, är spännande ändå. Det gäller tyvärr inte den här boken. Oftast känns det fantasilöst, krystat och inte riktigt genomarbetat. Till exempel så dyker det upp gamla bekanta, helt utan anledning och utan att driva berättelsen framåt (Johans telefonsamtal till Knutas, vad i hela friden skulle det vara bra för?). Och helt seriöst, det där Petrov-fallet borde ha avslutats för flera böcker sedan. Jag är hjärtligt less på det.

I den här boken så är det Karin som har fokus, det är hon som har hand om utredningen. Knutas själv har drabbats av en depression så han trycker, för det mesta, i sommarstugan och tycker synd om sig själv. Att han och Karin efter sju sorger och åtta bedrövelser äntligen har fått till det hjälper inte alls. Hela den här kärlekshistorien känns för övrigt väldigt smörig och jag blir nästan illa berörd av hur den beskrivs.

För att vara en bok som handlar om barn som försvinner så berör den förvånansvärt lite. Jag tillåts aldrig känna något utan slussas snabbt vidare till nästa klipp. Om jag inte redan hade känt flertalet av de förekommande karaktärerna så skulle jag nog ha tyckt att de kändes som pappfigurer.

Slutet... ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Förutom att det känns lite som att hela boken är en krystad historia för att komma fram till den så kallade cliffhangern.

Boken är extremt snabbläst, det tar bara några timmar att ta sig igenom den. Kapitlen är korta och det är väldigt lite text på varje sida. Trots de korta kapitlen så är inte tempot högt, i alla fall inte om man med tempo menar action. Lättläst är den också och det gäller även själva deckargåtan. Historien är märkligt tunn, nästan helt utan substans. Detta hade kunnat bli en riktigt bra novell, mer räcker egentligen inte innehållet till.

Nej, jag blir besviken. Jag vet att Mari Jungstedt kan bättre än så här. Kanske är det verkligen dags att låta den här serien lägga sig till ro, det finns inte mer att hämta här.

Boktipsets estimerade betyg var 2,9 och genomsnittet 3,16 (beräknat på 389 betyg).
På Goodreads hade den 3,07 i genomsnitt (beräknat på 203 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Du går inte ensam: Lotten, Bokmamma och Kultur och tro.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Den sista akten" av Mari Jungstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 311
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 10
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 juli 2014






Första meningen: Mörkret hade sänkt sig omkring den medeltida klosterruinen långt ute på en gotländska landsbygden.

Baksidetext
När den omstridda debattredaktören på en av Sveriges största dagstidningar, Erika Malm, hittas mördad på ett hotellrum i Visby väcker dådet stor uppståndelse. Mordet sker mitt under den myllrande Almedalsveckan. Utredningen pekar åt olika håll; ett hotbrev från nynazister, ett mystiskt besök på Romateatern och spår av en hemlig älskare.

Kriminalkommissarie Anders Knutas och kollegan Karin Jacobsson tar sig an fallet. Men inte bara utredningen vållar de båda poliserna huvudbry. Vad ska de göra åt den kärlek som börjat spira mellan dem?

Journalisten Johan Berg är polisen hack i häl samtidigt som han försöker lappa ihop vardagen efter tragedin som drabbat hans familj.

Under tiden rör sig en gärningsman i kulisserna. Någon som själv vill avgöra slutet på den sista akten.

Min kommentar
Jag ligger lite efter med serien om Knutas på Gotland. Jungstedt har ju utgivningstakten en bok per år och då hinner inte jag med riktigt. Detta är tionde delen och egentligen tycker jag att inga serier bör få vara längre än så här och det är det absoluta maxantalet.

Den här boken är lika snabbläst som de tidigare, det är korta kapitel och ingen större tankemöda krävs för att hänga med. Det passar riktigt bra när det är +30 grader ute. Eftersom det är två år sedan jag läste förra delen så är jag tacksam för de tillbakablickar som kommer, i precis rätt mängd. Karaktärerna är desamma, plus några då för att någon måste vara mordoffer, mördare och misstänkt. Det är en lagom mängd karaktärer och jag tycker att Jungstedt, som vanligt, gör ett bra jobb med att presentera dem vid rätt tillfälle, på ett naturligt sätt och lagom utspritt genom boken.

I vanlig ordning finns det en del jag stör mig på och en av sakerna är det där fallet med the one that got away, Petrov alltså. Det borde verkligen ha varit avslutat för längesedan. Och de där Johan och Emma. Jag kan fortfarande inte förstå vad de har att göra i den här serien, i varenda bok. De tillför absolut ingenting. En del händelser mot slutet får mig att hoppas att jag aldrig mer behöver träffa dem. Kärlekshistorien mellan Knutas och Karin börjar kännas lite uttjatad också. Gör slag i saken eller glöm bort det, bara gör något! Det får liksom inte ta fokus från resten.

Jag har väldigt svårt att tro att någon kan bli så förvriden/besatt utan att ha visat sådana tendenser tidigare. Det är ju inget som plötsligt bara dyker upp i ens personlighet. Lite otroligt är det också att det sista vittnet inte hörde av sig direkt när hon förstod vem hon ringt, men då hade ju hela upplägget fallerat och så kan vi ju inte ha det.

Upplösningen vet jag inte riktigt vad jag ska säga om och ska jag vara helt ärlig så har jag nästan glömt bort det redan. Det kändes i alla fall lite abrupt, när det kommer till mördaren. Motivet, till exempel. Inte helt solklart och trovärdigt.

Personligen så vill jag inte ha politiska brandtal och svidande samhällskritik när jag läser deckare, då vill jag bara koppla av och bli underhållen. Och det gör jag och det blir jag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6. På Goodreads hade den 3,36 i genomsnitt. Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den sista akten: Lotten, Bokbrus och Den läsande kaninen.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"Det fjärde offret" av Mari Jungstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 347
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Anders Knutas 9
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 26 juni 2012





Första meningen: Vid första anblicken såg allt ut att vara i ordning.
Sista meningen: Han gick ut i hallen för att ta emot sin hustru.

Baksidetext
En stilla sensommarmorgon begås ett väpnat rån mot en värdetransport utanför Sparbanken i den slumriga idyllen Klintehamn på Gotlands västkust. Rånarna flyr på motorcykel och tar sin tillflykt till ett ödetorp på landsbygden. När polisen så småningom letar sig fram till gömstället hittas en av rånarna mördad och dådet beskrivs i medierna som en ren avrättning.

Till en början koncentreras spaningarna mot Gotlands motorcykelklubbar. Men det är något som inte stämmer. Vilka är de två övriga rånarna och har de något att göra med mordet på sin medbrottsling? Gick något fel vid råntillfället eller finns motivet längre bak i tiden? Kommissarie Anders Knutas börjar leta efter samband i det förflutna samtidigt som han försöker hålla tillbaka sina allt starkare känslor för kollegan Karin Jacobsson. Journalisten Johan Berg dras obevekligt in i ett livsfarligt spel där insatserna blir allt högre. Och hela tiden finns risken att gärningsmannen slår till igen - en gärningsman som vet något polisen inte vet.

Min kommentar
Nionde delen om Knutas och hans kollegor tycker jag faktiskt var en av de bättre, eller så beror det helt enkelt på att jag läste den "på plats" på Gotland. Det blir lite annorlunda när man går omkring på samma ställen som karaktärerna i boken, en extra dimension om man så vill.

En del författare, som Jungstedt, klarar det där med att ha många inblandade utan att det blir rörigt. Och framför allt, presenterar dem på ett naturligt sätt och inte alla på en gång. Det är också lagom med tillbakablickar för att framkalla minnesbilder från de tidigare böckerna. Men nu är jag faktiskt lite less på Knutas "the one that got away". Kan inte det där fallet lösas snart? Och hur ska det gå med Knutas äktenskap? Och med Karin? Får Johan och Emma någonsin ihop sina liv med alla barn? Den där Knutas förresten, han börjar få en del osympatiska egenskaper och det börjar bli svårt att tycka om honom.

Det bästa i historien är ändå tillbakablickarna, som mest handlar om Tereses trassliga bakgrund och hur hennes val gör att allt blir som det blir. Tillbakablickarna är också lösningen på varför de tre vännerna rånar banken och vem som mördar dem, en efter en. Och varför. Lite lösa trådar tycker jag nog ändå hänger kvar efter upplösningen, men vissa antydningar gör att man kanske vågar sig på några kvalificerade gissningar.

Naturligtvis finns det en del som jag hänger upp mig på. Som att larmet på ett hus tydligen sitter på utsidan och att efter man stängt av det så är huset olåst. Mycket märkligt i mina ögon. Dessutom byter pojken Svante efternamn från Hedström till Hedberg och tillbaka igen. Sådant stör mig ofantligt mycket.

En perfekt sommarbok med alldeles lagom spänning. Och snabbläst är den.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Det fjärde offret: Lottens bokblogg, Bokbrus och Annika Koldenius.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Den farliga leken" av Mari Jungstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 374
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 8
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Förlag: Albert Bonniers






Baksidetext
När gotländska Jenny upptäcks av en modellagentur i Stockholm förändras hennes tillvaro i ett slag. Snabbt blir hon en av de hetaste stjärnorna och slungas in i en värld på catwalken med kändisfester och glamour.

För den några år yngre Agnes har det inte gått lika bra. Hon befinner sig längre bort från sina drömmar än någonsin tidigare.

När den kände fotografen Markus Sandberg råkar ut för ett mordförsök under en modefotografering på den karga, ensliga halvön Furillen på nordöstra Gotland börjar de två unga kvinnornas öden flätas samman. Någon håller ögonen på dem. Någon som vill skipa en egen rättvisa.

Min kommentar
Nu har jag läst alla utgivna böcker i serien och helt klart blir det för mycket med åtta likadana böcker på åtta månader. För de är lika, men egentligen gör det ingenting för samtidigt är det ganska skönt att känna igen sig och alla de vanliga karaktärerna. Den här boken har väl en del logiska glapp, men jag tycker Jungstedt berättar bra och trots att man nästan säkert vet vem, var, hur, varför hyfsat tidigt, så behåller historien spänningen.

Jag ger boken en fyra, bara för att ämnet är aktuellt och angeläget, annars hade den fått 3,5.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Den dubbla tystnaden" av Mari Jungstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 366
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 7
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2009
Förlag: Albert Bonniers






Baksidetext
Försommaren blomstrar och de goda vännerna från det välmående villaområdet i Visbys utkant reser iväg på sin traditionella semestertripp. I vardagen delar de allt: barnpassning, trädgårdsskötsel, middagar, fester och motionspass. Vänskapen är gränslös och banden dem emellan tycks orubbliga efter åratal av gemenskap. Årets utfärd går till Fårö där Bergmanveckan stundar och sedan vidare mot Stora Karlsö där sillgrissleungarna lyfter i tusental från de branta kalkstensklipporna.

Men något går väldigt snett under resan - en kvinna försvinner under en cykeltur i Bergmanlandet kring Hammaren, en åldrad man flyter i land i den lettiska staden Ventspils på andra sidan Östersjön.

Kommissarie Anders Knutas med kollegan Karin Jacobsson får ett svårgripbart fall att ta tag i som för dem långt bortom gängse normer.

Min kommentar
Ja, nu börjar de bli lite för lika för mig. Det kanske inte är meningen att man ska läsa sju Mari Jungstedt på åtta månader. Det är väldigt förutsägbart, efter några sidor fattar man precis vad som pågår. En eloge till Jungstedt för att hon ändå lyckas hålla spänningen uppe. Ganska skönt var det också att Johan och Emma knappt fick någon plats alls och i stort sett inte var inblandade överhuvudtaget. Som en lättläst bok på stranden eller någon annanstans där man bara vill koppla av, är detta verkligen perfekt, men läs inte alla böcker i serien på för kort tid.

Jag ger den 3.5.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Den mörka ängeln" av Mari Jungstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 316
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 6
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2009
Förlag: Albert Bonniers






Baksidetext
Vårvindar viner över Gotland när Visbys nya kongresshall invigs under stort kalas med över femhundra gäster. Festfixaren Viktor Algård står för det glittriga arrangemanget, men det ska bli hans sista fest. Dagen därpå hittas han mördad i byggnaden.

Kommissarie Knutas letar motiv bland en grov tonårsmisshandel, en introvert fårbonde, en hemlig älskarinna och en försmådd konkurrent. Utredningen ställer honom inför tuffa dilemman, både som tonårspappa och polischef.

TV-journalisten Johan Berg drar i egna trådar och hans nyblivna fru Emma Winarve hamnar mitt i händelsernas centrum och riskerar livet.

Samtidigt pågår i en lägenhet ett samtal med djupa psykologiska bottnar...

Min kommentar
Nja, det här måste vara den sämsta i serien. Lika snabb och lättläst som vanligt, men hela historien känns krystad. Varför överdriva alla karaktärer? Det räcker långt med "normala" människor. Varför kan inte Anders och Karin få ihop det till slut? För det är väl dit vi är på väg? Varför måste Johan och Emma hela tiden vara mitt i, där det händer? Dessutom på ett väldigt förutsägbart och konstlat sätt. Jag hoppas detta var ett tillfälligt nerköp, för jag vill fortsätta läsa Mari Jungstedt.

Jag ger den 3.0.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"I denna ljuva sommartid" av Mari Jungstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 312
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 5
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2008
Förlag: Albert Bonniers






Baksidetext
En tidig sommarmorgon skjuts en gotländsk snickare och småbarnsfar kallblodigt ihjäl under sin joggingrunda vid Sudersands badstrand uppe på Fårö. Mordet sker alldeles intill den campingplats där offret semestrat med sin familj och det väcker stor uppståndelse, både bland turister och Fåröbor. Vad får någon att begå detta brott som mest liknar en avrättning på den fridfulla stranden?

Då kriminalkommissarie Anders Knutas är på semester får hans nyutnämnda ställföreträdare Karin Jacobsson inleda spaningsarbetet. Spåren leder till det stora kalkstensbrottet i Slite, till ryska koltransporter, svarta byggaffärer, men så begås ännu ett mord som kastar omkull hela utredningen. Ett nytt uppslag tvingar Karin Jacobsson till Gotska Sandön där hon anar sambanden mellan morden, utan att förstå att hon kommer att stå inför ett dilemma som sätter hennes lojaliteter på hårda prov.

För TV-reportern Johan Berg ställs tillvaron på sin spets - definitiv separation från Emma Winarve eller bröllop? Han måste ta ett beslut.

I deras närhet finns en mördare, osannolik och oberäknelig.

Min kommentar
Jag vet egentligen inte vad nytt jag kan skriva om Mari Jungstedt, förutom att jag fortfarande är löjligt förtjust i hennes upplägg. Även om man är ganska säker på hur allt ska utveckla sig, vad som hänt och varför så håller hon spänningen uppe. Den här boken plöjde jag mig igenom på en dag och jag gillar verkligen hennes sätt att skriva. Korta kapitel som snabbt bär historien framåt. Tillbakablickar som, till slut, förklarar allt. Ett kort och koncist språk, inga omotiverade utsvävningar och efter fem böcker tycker jag nu att alla huvudkaraktärerna känns som gamla bekanta. Definitivt en av mina favoritförfattare, när jag bara vill luta mig tillbaka och bli underhållen.

Jag ger den 4.0.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Den döende dandyn" av Mari Jungstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 353
Serie: Anders Knutas 4
Första utgivningsdatum: 2006-09-05
Min upplaga: 2006-09-05
Förlag: Albert Bonniers

Baksidetext
En vinterkall söndagsmorgon hittas konsthandlaren Egon Wallin mördad, upphängd till allmän beskådan i en av Visby ringmurs portar. Bara några timmar tidigare hade han arrangerat en framgångsrik vernissage i sitt galleri där en ny litauisk konstnärpresenterats för den gotländska publiken.

Polisutredningen visar att Egon Wallin stod i begrepp att lämna sitt gamla liv: galleriet, hustrun sedan tjugo år, bostaden, Gotland. I största hemlighet hade han förberett sitt uppbrott.

En våghalsig tavelstöld - Nils Dardels berömda målning "Den döende dandyn" försvinner från konstmuseet Waldemarsudde - blottlägger tydliga samband mellan mordet på den gotländske galleristen och Stockholms konstvärld. Visbypolisens kommiisarie Anders Knutas leder mördarjakten samtidigt som TV-reportern Johan Berg på egen hand söker sanningen.

I de eleganta konstsalongerna rör sig en iskall mördare - oberäknelig och närmare än någon kan ana.

Min kommentar
En typisk Mari Jungstedt och jag gillar det. Kanske ingen "finkultur" som somliga verkar vänta sig av en deckare, utan bara just det, en deckare. Språket flyter snabbt och enkelt, man behöver inte tänka för mycket, utan bara luta sig tillbaka och låta sig underhållas.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Den inre kretsen" av Mari Jungstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 344
Serie: Anders Knutas 3
Första utgivningsdatum: 2005-09-20
Min upplaga: 2008-09-18
Förlag: Bonnier Pocket

Baksidetext
Under den tryckande högsommarsolen gräver en grupp arkeologistuderande från olika länder ut en vikingatida hamnplats på Gotlands västkust. Den visar sig vara rik på fynd.

En sen kväll försvinner 21-åriga holländskan Martina Flochten från vännerna. Hon påträffas senare mördad på en fågelholme nära utgrävningsplatsen och skadorna på kroppen tyder på rituella inslag.

Två småflickor hittar ett halshugget russ i en beteshage men huvudet saknas. När ett hästhuvud senare dyker upp spetsat på en påle hos en politiker tätnar mystiken.

Kriminalkommissarie Anders Knutas tar hjälp av en rättspsykiater för att tolka de makabra spåren vid brottsplatserna. En av journalisterna som bevakar den dramatiska utredningen är Johan Berg som arbetar för Sveriges Television. Han är tillfälligt stationerad på ön och försöker samtidigt få sitt förhållande med Emma Winarve att fungera.

Min kommentar
Jag vet inte riktigt vad som var annorlunda med den här boken, jämfört med de två föregående, men det tog aldrig riktigt tag i mig. Kanske var det så att historien inte gick framåt tillräckligt fort och kändes segare än annars. Kanske var persongalleriet inte riktigt så bra tecknat...

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"I denna stilla natt" av Mari Jungstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 338
Serie: Anders Knutas 2
Första utgivningsdatum: 2004-09-17
Min upplaga: 2008-06-03
Förlag: Bonnier Pocket

Baksidetext
Det börjar närma sig advent och snön faller redan över det vindpinade Gotland. Fjortonåriga Fanny Jansson försvinner spårlöst en kväll på väg hem från stallet.

När kriminalkommissarie Knutas och hans kolleger vid Visbypolisen börjar utreda Fannys liv växer bilden fram av en ensam flicka med ett för stort ansvar för hemmet, en alkoholiserad mamma, en frånvarandepappa och en påtaglig avsaknad av vänner. Men någon har Fanny träffat i hemlighet.

Har hennes försvinnande något samband med det besinningslösa mordet på den avdankade fotografen Henry Dahlström i en källare ett par veckor tidigare? Anders Knutas söker intensivt efter beröringspunkter, pressad av bristen på ledtrådar men också av mediedrevet vars intresse växer för varje dag som går utan att Fanny hittas. En av journalisterna är TV-reportern Johan Berg, tillbaka på ön för att bevaka händelserna. Där återser han Emma Winarve som han försökt glömma.

Gotlänningarna pyntar till jul, men i ljusens skuggor vandrar en mördare.

Min kommentar
Jag gillar verkligen Mari Jungstedt. Hon skriver utan krusiduller och handlingen går snabbt framåt. I slutet av den här boken gick det kanske lite för snabbt, jag fick intrycket att hon bara ville att det skulle ta slut. Trots att jag listade ut vem mördaren var ganska tidigt, så höll spänningen ända till slutet. Det är ju inte resans mål som är det viktiga, utan vägen dit.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.