fredag 22 januari 2021

Stranger Things Book Tag

Bloggen Vargnatts bokhylla är en aldrig sinande källa av olika roliga taggar man kan göra när inspirationen tryter. Denna hittade jag, som vanligt, för ett bra tag sedan.

1. Episkt intro - En bok som fick din fulla uppmärksamhet redan på första sidan
Bambi av Mons Kallentoft & Markus Lutteman startar, bokstavligt talat, i 160. Sedan ökar det.

2. Dungeons and Dragons - En fantasyvärld som du skulle vilja uppleva
Jag tycker att man kan kalla världen som Stephen King byggt upp i serien Det mörka tornet för fantasy. Om jag hade fått besöka den under beskydd av Roland så hade jag gärna gjort det.

3. Squad goals - Nämn din favoritbokvänskap
Det här är ju svårt, men jag tror att jag väljer Ove och Parvaneh i boken En man som heter Ove av Fredrik Backman. För att de båda behövde den så mycket och båda mådde så bra av den.

4. ABC's & Julbelysning - Nämn din favorit bland mentalt rubbade karaktärer
Jag tycker "mentalt rubbad" låter så negativt så det känns omöjligt att ha en favorit bland dem. Om jag ändå ska krysta fram någon så får det bli Tomten i novellen Rent-a-Claus av Johan Ring. Dock inte favorit i någon positiv bemärkelse, men en rubbad tomte måste ju vara något av det läskigaste som finns.

5. The Upside Down - En bok som var motsatsen till vad du förväntade dig
En mors bekännelse av Kelly Rimmer fick vänta väldigt länge på att bli läst, eftersom jag trodde det var en helt annan typ av bok.

6. Galna vetenskapsmän - Nämn den läskigaste dystopiska regering du kan tänka dig
Det finns ju så många... Jag tror faktiskt att det får bli den som bestämmer i Vi av Jevgenij Zamjatin. Den kallas för föregångaren till Orwells 1984, som kommer in som god tvåa på den här frågan.

7. Demogorgon - Nämn en läskig varelse från en bok som du inte vill ska komma genom dina väggar
Även här finns det ju en hög att välja mellan. Mitt problem är lite att så fort monstret beskrivs så förlorar det sin otäckhet. En novell jag läste lyckades med konststycket att inte beskriva vad "det onda" var så jag väljer Speciella omständigheter av John Ajvide Lindqvist.

8. Cliffhanger - Nämn en bok som lämnade dig med en känsla av att vilja ha mer
Sovande jättar av Sylvain Neuvel slutar med en cliffhanger av episka proportioner. Trots det så har jag fortfarande inte läst fortsättningen.

torsdag 21 januari 2021

Hett i hyllan #284

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Tro det eller ej, men här är den sista från bokrean 2017.
Christer Lundberg är ju en ganska känd radiopratare, som jag gillar. Kanske var det bara därför jag köpte Bläckfisken.

Den där jobbiga dagen i mars, när jag hade suttit och gjort en massa olika tester (datortester alltså) hela dagen och "råkade" gå in på varuhusets bokavdelning och köpte förra veckans bok så blev det även denna. Jag har läst en annan bok av honom, Gräspojken, som jag kanske inte gillade jättemycket, men som ändå var rätt hygglig. Jag vet ju att jag verkligen gillar honom när han pratar, eller kanske snarare pratade, på radion och ibland behövs det liksom inte mer för att köpa en bok. Som man tycker att man har gjort sig förtjänt av efter en extremt påfrestande dag.

Så här står det på baksidan:
Den 34-åriga Jimmy förlorade för 15 år sen sin bästa vän och är fast i det förflutna. Större delen av sin tid sitter han på sitt rum och spelar WoW. Han bor fortfarande hos sin mamma och kan knappt ta hand om sig själv, men efter att ha fått en praktikplats på Sjöfartsmuseet i Göteborg blir ingenting sig likt. Där möter han Lisa, och där gömmer han också den lilla bläckfisk som han får i sin vård. Bläckfisken är dock inte så söt och ofarlig och den växer med oroande hastighet.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 20 januari 2021

"Vinterland" av Kim Faber & Janni Pedersen

Författare: Kim Faber & Janni Pedersen
Titel: Vinterland
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 478
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Vinterland
Översättare: Svante Skoglund
Serie: Martin Juncker 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 december 2020




Första meningen: Den ljumma sommarbrisen smeker henne i ansiktet.

Baksidetext
Det är dagen före julafton och Signe Kristiansen, utredningschef på mordroteln i Köpenhamn, blir uppringd av chefen. Semestern är slut: En enorm explosion har ägt rum vid julmarknaden på Nytorv. Nitton personer är döda, många fler skadade.

Danmark är skakat, och man satsar allt för att ta reda på vad som hänt och vem som ligger bakom dådet. Den tidigare stjärnpolisen Martin Juncker, Signes gamla mentor, har efter ett gravt tjänstefel blivit förflyttad långt ut i provinsen. Där bor han med sin demente far och har i uppgift att leda den nyupprättade lilla polisavdelningen.

Det borde vara odramatiskt, och är det också, tills ett spektakulärt fall hamnar på hans bord. Utredningen i Köpenhamn trampar vatten, och man byter ständigt spår, fram till att Signe får ett tips som pekar i en riktning hon inte kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.

Min kommentar
Jag har ju en liten svaghet för danska deckare, de brukar vara väldigt bra. När jag såg Vinterland bland de nya böckerna i oktober så blev jag så klart nyfiken på den. Några veckor senare så dök den överraskande nog upp på hallmattan. Nya böcker har en förmåga att förbli olästa ett bra tag, men när jag förstod att den utspelar sig runt jul så tänkte jag att om tid finns så läser jag den i december, när allt planerat är läst. Tid fanns och nu är den läst. Jag blev inte besviken.

Köpenhamn är en av mina favoritstäder och även om jag inte hittar så fantastiskt bra så har jag ju, så klart, varit på Nytorv. Det är för övrigt inte speciellt mycket vi befinner oss i Köpenhamn, utan mestadels befinner vi oss någonstans längre söderut på Själland. Där har jag nog bara passerat på min väg ännu längre söderut. Det är i alla fall ett väldigt kallt och snöigt Danmark vi får möta. Det känns som att det händer lika ofta som i Skåne, men det händer ju faktiskt. Ibland.

Språket flyter på bra, det är effektivt. Man fastnar aldrig i ointressanta och ovidkommande detaljer. Trots att man får ta del av en hel del personliga problem, men det tar aldrig över. Kanske är det lite för många och för långa föreläsningar, om än det ena, än det andra, men det stör mig egentligen inte. Det är ju många samhällsproblem som avhandlas och det är väldigt tydligt att författarna hämtat inspiration av Sjöwall & Wahlöö. Ett författarpar som faktiskt nämns i boken.

Det är väldigt många karaktärer här, ändå har jag inga som helst problem att hålla isär dem. Både Martin Juncker(sen) och Signe Kristiansen känns som verkliga människor, de har både bra och mindre bra sidor. Nabina Khalid, som jobbar med Juncker på närpolisen, påminner väldigt mycket om paret Börjlinds Olivia Rönning. Hon är snabb att döma människor, ilsken och bara hennes sätt att se på saker och ting är rätt. Jag gillar henne lika mycket som jag gillar Olivia Rönning. Inte alls.

I början är det många olika trådar, som sticker iväg åt alla möjliga håll och jag funderar på hur i hela friden allt kan hänga ihop. Det blir aldrig rörigt, utan bara väldigt spännande. Här finns inga tillrättalagda politiskt korrekta åsikter, så får det ju vara i danska böcker. Helt oavsett hudfärg, religion och politiska åsikter hos den som utför det onda så är det ont. Och tvärtom gäller också, det goda är gott oavsett vem som utför det. Framför allt så ska man inte vara så snabb med att döma andra utifrån sagda egenskaper. Det finns alltid en bakgrund till allt. Kanske inte alltid en ursäkt, men en förklaring.

Jag är egentligen fast i Vinterland ända från början till slutet och det blev mer eller mindre sträckläsning så jag är glad att jag var ledig i julveckan. Allt känns väl inte riktigt uppklarat, men detta är ju en serie så det kanske kommer. Man får väl hoppas på att andra delen översätts snarast för jag vill läsa mer om Juncker och förhoppningsvis även Signe.

Goodreads hade den 3,82 i genomsnitt (beräknat på 724 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Vinterland: hyllan, Mina skrivna ord och Systrarna Boktokiga.

tisdag 19 januari 2021

Tisdagstrion: Böcker med titlar som börjar på S

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Böcker med titlar som börjar på S.

De lästa böckerna i min hylla som har en titel som börjar på S uppgår till 184 stycken... En populär bokstav. Om jag filtrerar ut de som jag läst sedan jag startade bloggen så är det fortfarande 97 kvar. Hur får jag ner det till tre? Vi kollar väl på betygen härnäst. Alla som har fått 5 eller 4,5 i betyg. Då blir det bara sju kvar. Onekligen mer hanterbart. Då väljer jag de som fortfarande väcker något slags känsla i mig.

1. Sovande jättar av Sylvain Neuvel är jag så glad att jag till slut läste. Jag var fullständigt trollbunden och de två nästkommande delarna inhandlades omedelbart. Dock är de inte lästa än.

2. Större än störst av Andreas Roman är en vemodig berättelse och vansinnigt vacker. Jag kan inte uttala mig om huruvida min förtjusning har att göra med att huvudpersonen utvecklar datorspel.

3. Små svarta lögner av Sharon Bolton är, enligt mig, hennes bästa. Jag vet att inte alla håller med, men den passade mig väldigt bra. Kanske lite för miljön (Falklandsöarna), men nog mest för att det är en fascinerande historia, med ett mysterium.

måndag 18 januari 2021

TV-serie: Catch-22 (2019)

Titel: Catch-22
Originaltitel: Catch-22
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Luke Davies, David Michôd
TV-bolag: Hulu
Skådespelare: Christopher Abbott, Daniel David Stewart, George Clooney, Kyle Chandler, Austin Stowell
Premiär: 2019-05-17
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på C More januari 2021




Handling
På en soldränkt ö i Medelhavet ligger en amerikansk flygbas där soldaterna får utstå såväl livsfarliga uppdrag som äregiriga befäl och en helt absurd militär byråkrati.

Min kommentar
Någon gång på 80-talet, förmodligen mer i början än i slutet, så läste jag den fantastiska boken Moment 22 av Jospeh Heller. Under åren så har jag tänkt på den ganska ofta och när jag såg att den fanns som TV-serie, som Catch-22, så la jag ögonblickligen till den på listan. Där har den mognat ett bra tag, men nu har jag äntligen sett den.

Jag kan inte påstå att jag minns speciellt mycket av boken, det var ju några år sedan jag läste den. Det jag minns är att jag tyckte den var otroligt rolig. Det är inte TV-serien. Eller jo, detta är ju satir, osannolikt svart sådan, så det finns tillfällen till skratt. Också. Antingen så har min humor förändrats eller, mer troligt, mitt sätt att se på saker och ting. Vad jag helt klart inte minns från boken är att Yossarian, ibland, framstår som en riktig fegis. Speciellt vid de tillfällen när han utsätter sina kollegor för fara, i sina försök att själv smita undan.

Skådespelarinsatserna är lysande. George Clooney, Hugh Laurie, Kyle Chandler, men framför allt Christoffer Abbott. Det finns så många scener som går rätt in i hjärtat. På så många olika sätt. Det är dessutom väldigt snyggt alltihop, både tidsanda och -markörer är perfekt skildrade.

Det är en speciell historia och jag önskar att jag verkligen kunde tro att detta är överdrivet och bara satir, men dessvärre så tror jag att detta inte är jättelångt från sanningen. På ett väldigt bra sätt så visar den hur meningslöst krig är. Hur absurt allting blir. Att, hur illa det än är, så finns det alltid någon som lyckas tjäna pengar på det. Jag kan riktigt känna Yossarians frustration när han slåss mot byråkrati och den osedvanligt inkompetenta, och fåfänga, ledningen.

Även Catch-22 sågs i rekordfart, med två avsnitt om dagen. Det är svårt att förklara känslorna jag får när jag tittar, men ganska snart så är jag lika uppgiven som Yossarian.



TV Time har serien 9,26 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,7 i genomsnitt (beräknat på 26 011 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Mulan (2020)

Titel: Mulan
Originaltitel: Mulan
Genre: Äventyr
Regissör: Niki Caro
Manus: Rick Jaffa, Amanda Silver, Lauren Hynek, Elizabeth Martin
Skådespelare: Yifei Liu, Donnie Yen, Yoson An, Jet Li, Li Gong
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: USA
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 27 december 2020




Handling
När Kinas kejsare skickar ut en order att en man från varje familj måste tjänstgöra i den kejserliga armén för att bekämpa ett anfall som hotar Kina, tar Hua Mulan, den äldsta dottern till en stor krigare, sin åldrande fars plats. Utklädd till man under namnet Hua Jun blir hon prövad till det yttersta.

Min kommentar
Jag har inte sett någon annan version av Mulan, men jag har ju så klart hört talas om den gamla versionen och att den bygger på en kinesisk dikt. Huruvida dikten bygger på verkligheten är tydligen oklart. När jag läser om den "riktiga" Mulan så förstår jag i alla fall ganska snabbt att den här filmen inte har speciellt många likheter med den.

Jag kan ju direkt bara säga att jag har så oerhört svårt för det där springandet uppför lodräta väggar och liknande. Så har vi liksom det avklarat. För det förekommer här, tyvärr. Annars gillar jag det här med chi, som hur tydligt som helst är en version av The Force. Eller tvärtom då egentligen. Däremot så tycker jag det är väldigt trist att Mulan tydligen är magiker och litar på den, i stället för talang och hårt arbete.

Om man skalar bort en hel del distraktioner så kan man hitta ett budskap, som de har gjort sitt bästa för att dölja bakom "fräcka" scener. Och den där magin då. Jag gillar i alla fall det budskapet, men det kanske borde ha framgått lite tydligare. När filmen är skut så kan jag inte låta bli att fundera lite över varför det skulle vara bättre att slåss för en diktator som trycker ner sitt folk och inte låter kvinnor vara vad de vill. I stället för att slåss för en uppstickare som uppenbarligen inte har något emot kvinnor som slåss. Det är lite oklart där och kanske hade de bara otur när de tänkte.

Det finns många snygga scener här och faktiskt även lite subtil humor. Bra där! Däremot så är jag rejält less på att det måste pratas engelska. Visserligen utan den där löjliga brytningen som är så vanlig, men ändå. Funderar på om jag kanske borde se den gamla versionen av Mulan, som sägs vara mycket bättre och mycket mer sann mot dikten.



Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 74 887 betyg).
IMDb hade den 5,6 i genomsnitt (beräknat på 95 616 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 17 januari 2021

Smakebit på søndag: Blodig januari

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I dag skulle vi egentligen ha gått ut på restaurang, vi firar 24 år tillsammans, men om Mohammed inte får lov att gå till berget så får ju berget komma till Mohammed. Alltså blir det matleverans senare här i dag. Vi har inte riktigt bestämt än vad det ska bli, men förhoppningsvis blir det gott i alla fall.

Vintern har äntligen kommit även till Skåne och det har varit kallt i några dagar nu. Tyvärr började vintern med det typiska snöfallet, som följdes av töväder som i sin tur följdes av minusgrader. Det har fått effekten att det enda nöjet vi har haft i snart ett år, att gå ut och gå, inte längre är något (bra) alternativ. Än så länge är det varken sandat eller saltat på gångbanorna i området. Benbrott ska ju undvikas just nu, säger de, så...

I stället får man ju vara inne och, bland annat, läsa. Det funkar ju ett tag. Boken jag läser just nu är Blodig januari (Bloody January) av Alan Parks. Den utspelar sig i 70-talets Glasgow. Jag har bara precis börjat läsa så jag har än så länge inga åsikter om huruvida den är bra eller ej.

Min smakebit är från bokens början:
McCoy fortsatte korridoren fram mot trappan; det klapprade om klackarna när han gick ut på gångbryggans golv av metall, andedräkten stod som en plym av vit ånga framför honom. Barlinnie var sig likt. Iskallt om vintern och bastuhett om sommaren. Det gamla viktorianska fängelset sjöng på sista versen. Det var inte byggt för så många fångar som man hade proppat in i det. Tre, ibland fyra, interner inlåsta i en cell avsedd för två. Undra på att hela fängelset stank. Lukten från överfulla slaskhinkar och gammal svett var så stark att den fastnade längst ner i halsen på besökaren så snart de stora dörrarna öppnades, och den satt fast i kläderna när han lämnat stället.

lördag 16 januari 2021

"Eileen" av Ottessa Moshfegh

Författare: Ottessa Moshfegh
Titel: Eileen
Genre: Drama
Antal sidor: 232
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Eileen
Översättare: Alva Dahl
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 december 2020




Första meningen: Jag såg ut som en flicka man ser på en innerstadsbuss, med näsan i en inbunden biblioteksbok om växter och geografi, kanske med ett nät över det ljusbruna håret.

Baksidetext
Det är inte mycket med julen som gör Eileen Dunlop särskilt glad. Hon är en försynt men djupt bekymrad ung kvinna fångad mellan rollen som sin alkoholiserade pappas vårdare - i ett hem vars eländighet folk pratar om i grannskapet - och ett dagjobb som sekreterare på Moorehead, ett ungdomsfängelse för pojkar som är fullt av sina egna vardagliga fasor.

Eileen håller på att förtäras av bitterhet och självförakt, och kompenserar sina dystra dagar med perversa fantasier och drömmar om att fly till storstaden. Samtidigt fyller hon sina nätter och helger med snattande, förföljelse av en fängelsevakt vid namn Randy, och med att städa upp efter sin pappas alltmer förvridna fyllor.

När den smarta, snygga och gladlynta Rebecca Saint John dyker upp som Mooreheads nya kurator blir Eileen hänförd och lyckas inte motstå det som till en början framstår som en mirakulös, knoppande vänskap. I en Hithcock-artad vändning drar hennes tillgivenhet för Rebecca slutligen in henne i ett brott som går bortom hennes vildaste föreställningar.

Min kommentar
Eileen dök upp här som en överraskning för ganska längesedan. Det är nog ingen bok jag själv hade plockat upp och därför har den blivit stående oläst. Jag visste att den utspelar sig i jultid så i år planerade jag in den i december. Speciellt julig är den inte. Jag skulle nog sträcka mig så långt som att kalla den för motsatsen till julig.

Vi befinner oss någonstans i New England. Året är 1964. Det är snöigt och kallt. Rejält kallt. Förutom det så får jag egentligen ingen känsla för miljön. Jag vet nog inte ens om jag befinner mig i en stad eller i en by, men jag tänker nog hela tiden by i betydelsen liten småstad. Berättaren är Eileen själv, femtio år senare, när hon är 24 år. Hon är en verkligt underlig människa. Hon är gnällig och självupptagen, men samtidigt nästan självutplånande. Med tanke på hur hon är så borde jag ha avskytt henne, men helt ärligt så lyckas inte boken väcka så mycket intresse hos mig att jag orkar engagera mig så mycket.

Tonen är full av självömkan, vilket passar karaktären Eileen förträffligt bra. Väldigt ofta hintas om saker som kommer att hända och det är ett svårt grepp. Jag vet inte så många författare som klarar det, men Ottessa Moshfegh behärskar detta. Boken är nästan som en dagbok, men mycket, oändligt mycket, mer detaljerad. Här händer i stort sett ingenting och det hela verkar inte heller gå ut på någonting. Förutom att frossa i elände. Det är otroligt mörkt, nästan deprimerande, och skitigt. Eventuellt är den rolig. Om man har den typen av svart humor. Vilket jag, uppenbarligen, inte har.

Mitt stora problem med den här boken har egentligen inte med själva historien att göra, utan mer med typografin, eller vad man ska säga. Det är som en stor textmassa alltihop, som går från den ena marginalen till den andra. Här finns nästan inga nya stycken eller andra uppdelningar, det jag brukar kalla pausställen. Det gör att jag läser mycket kortare stunder, eftersom jag måste sluta när boken bestämmer det. Inte när jag vill.

Eileen är lite som en olycka man passerar på vägen. Om man är den typen av människa så tittar man, trots att man inte vill. Boken är som en psykologisk studie i en trasig människas tankevärld och det är nästan omöjligt att inte förfasas över denna människospillra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,53 i genomsnitt (beräknat på 34 269 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Eileen: Litteraturkvalster, och dagarna går och Bear Books.

fredag 15 januari 2021

Årets första böcker

Jodå, jag vet att jag egentligen ska vara väldigt restriktiv med bokinköp, men nu kunde jag bara inte stå emot längre. Dessutom är ju detta e-böcker så de tar heller ingen plats i hyllan.

För ganska många år sedan så läste jag min första Sara Lövestam och jag blev väldigt förtjust. Både handling, ton, språk... och så vidare, passade mig väldigt bra. Så jag läste en till, som var första delen i serien om Kouplan. Även den gillade jag. Så jag tänkte ju så klart att jag måste läsa vidare. Det har jag inte gjort, men del tre och fyra saknades. Inte nu längre. Inköpet av Luften är fri och Finns det hjärterum gör att det nu känns tryggt att fortsätta läsa serien. Hade jag vetat att jag skulle köpa dem så skulle jag nog ha tagit med dem i min Finish That Series-utmaning.

torsdag 14 januari 2021

Hett i hyllan #283

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den näst sista från bokrean 2017.
För ganska många år sedan (wow, det är snart nio!) läste jag första boken i serien Berättelsen om Blodet av Anders Björkelid där Frostskymning är fjärde och sista delen.

En väldigt jobbig dag i mars, då jag suttit och gjort mängder (femton stycken) av olika tester (inte den sorten som har med sjukdomar att göra, utan med datorer) från tidig morgon till eftermiddag så var jag helt slut. På hemvägen passerade jag ett varuhus och eftersom bokrean fortfarande var igång och jag tyckte att jag hade gjort mig förtjänt av det, så gick jag in. Det här är en bok som jag faktiskt letade efter väldigt länge, men den var helt omöjlig att få tag i. Alltså köpte jag den. Av någon okänd anledning så har jag fortfarande inte läst den. Inte heller har jag läst de två delarna som föregår denna. Det var väldigt nära att serien kvalificerade sig för min Finish That Series-utmaning i år, men den slank inte igenom det allra sista nålsögat. Kanske något annat år.

Så här står det på baksidan:
När Sunia och Wulf återvänder efter tio år i underjorden har krig brutit ut. Kylan hotar allt i sin väg och frostskymning, galgmännens kallaste illdåd, råder. Det gamla förbundet med de underjordiska är brutet men framför tvillingarna skuttar det märkliga Sommarynglet som har en karta istället för ansikte. Tyngda av Blodets mörka historia beger de sig mot Isträsket för att försöka finna Blodets gamla regalier. Kanske kan de på något sätt hjälpa dem i kampen mot Kylan. På vägen möter de vänner och fiender och tvingas gång på gång ompröva tankar och sanningar. De slåss mot en krypande insikt att deras döda far fortfarande styr dem från andra sidan graven och att ingenting är vad de tidigare trott. Finns svaren i det frusna palatset med den tomma tronen?
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 13 januari 2021

"Sonja och Maggan firar jul" av Åsa Hellberg

Författare: Åsa Hellberg
Titel: Sonja och Maggan firar jul
Genre: Feelgood
Antal sidor: 120
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sonja 5
Förlag: Bonnier Bookery
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 17 december 2020




Första meningen: Maggan grät floder när Sonja kom in i rummet på rehabiliteringshemmet.

Baksidetext
Utspelar sig sex år innan livet vändes upp och ner för Sonjas tre väninnor - Rebecka, Maggan och Susanne - i och med Sonjas död. I denna fartfyllda feelgoodberättelse är Maggan är deppig och ligger på sjukhus med brutna ben efter en bilolycka. Sonja - som har bestämt sig för att göra något åt sitt testamente - har fullt upp med både julpyssel i Maggans hem i Farsta och förberedelser för sin sista vilja. Maggan kommer aldrig mer att kunna jobba som förskollärare och när Sonja är i ett julglittrigt Paris förstår hon vad Maggan ska få ärva. I den här förhistorien till succéromanerna om Sonja får vi äntligen veta hur det gick till.

Min kommentar
I somras hittade jag ju tre kortromaner som handlade om Sonja och hennes väninnor. Då tänkte jag att denna, Sonja och Maggan firar jul, skulle vara lämplig läsning till julen. Så fick det bli.

Jag lärde ju känna Sonja genom hennes väninnors ögon, i de där tre "riktiga" böckerna och det är intressant att få veta mer om henne, när hon lever. Vilket jag började göra redan i förra kortromanen. Hon blir inte direkt trevligare och hon är inte lätt att gilla. Faktum är att jag egentligen inte gillar någon av de här fyra kvinnorna. Inte bara i alla fall.

Det måste i alla fall vara fantastiskt att ha så nära och lojala vänner, men just de här hade förmodligen inte funkat alls för mig. Dock gillar jag deras relation. Hur de alltid finns där för varandra och tack vare sina olikheter så kompletterar de varandra. Själva konceptet tycker jag är jättebra, att de tre väninnorna får varsin bok med Sonja innan hon dör.

Sonja och Maggan firar jul är snabbläst, småputtrig och småtrevlig. För att ha en titeln som innehåller "firar jul" så är det anmärkningsvärt lite julfirande här.

Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 44 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Sonja och Maggan firar jul: Bina's Books, Mysterierna och Villa Freja.

tisdag 12 januari 2021

Tisdagstrion: Färgglada omslag

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Färgglada omslag.

Som vanligt (nästan) så sitter jag och undrar hur jag ska tolka temat. Man skulle kunna tycka att färgglada omslag inte borde vara så krångligt, men vad är egentligen färgglatt? Är det en glad färg? Många olika färger? Jag går på många olika.

1. Bekännelsen av Jessie Burton har ett omslag som jag hade kunnat tänka mig som tavla. Innehållet är inte heller så dumt.

2. Räddaren av förlorade ting av Ruth Hogan är ungefär likadan; snygg utsida, bra innehåll.

3. Jag är en tjuv av Jonas Karlsson är väl inte hans bästa bok, men definitivt den mest färgglada som jag har läst av honom.

måndag 11 januari 2021

TV-serie: Devs (2020)

Titel: Devs
Originaltitel: Devs
Genre: Science fiction
Skapad av: Alex Garland
TV-bolag: Hulu
Skådespelare: Sonoya Mizuno, Nick Offerman, Jin Ha, Alison Pill, Karl Glusman
Premiär: 2020-03-13
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på HBO januari 2021





Handling
Den unga mjukvaruingenjören Lily Chan utreder den hemlighetsfulla utvecklingsavdelningen hos sin arbetsgivare Amaya: ett toppmodernt Silicon Valley-baserat teknikföretag, döpt efter grundarens döda dotter, vilka hon tror ligger bakom mordet på hennes pojkvän.

Min kommentar
Devs är en serie som jag har haft på min vill-se lista ganska länge nu. Jag har egentligen inte haft någon koll på vad den handlar om, utan det var namnet som lockade. Devs är ju utvecklare. Som jag. Och sambon. Serier om sådana står högt i kurs i det här hushållet. Nu handlar den väl egentligen inte om utvecklare, men på sätt och vis gör den det också. I efterhand upptäckte jag att den som skapat serien inte är någon mindre än samma man som gjorde Ex Machina. Och nej, det är ingen deckare. Trots att ett mord nämns i handlingen.

Det första avsnittet satt vi nog mest och undrade vad det egentligen handlade om. Det ger sig så småningom. Vi blev i alla fall, direkt, imponerade över hur snyggt allt var (förutom den groteska statyn av Amaya, den gav mig rysningar varje gång den var i bild) och hur otroligt påkostat det känns. Tekniken är också riktigt fräck. I övrigt är detta en typisk serie som jag blir trött i hjärnan av, det är många teorier att hänga med i. Det är många sanningar och en del tankevurpor (inte logiska, utan från Forest, grundaren av företaget Amaya).

Nästan alla i serien verkar ha ett Gudskomplex att tampas med. Forest besatthet är otäck och jag ger inte ett vitten för hans teori. Världen är inte deterministisk. Jag tror benhårt på människans fria vilja. En hel del läskiga dörrar öppnas, kan man säga. I alla fall om man funderar för mycket. Det här är typiskt sådant som jag kan gå och fundera över. Personligen så hade jag förstört den här... apparaten.

Slutet vet jag inte riktigt vad jag tycker om, förutom att det ger mig huvudvärk. Så jag antar att det är bra. Det är i alla fall perfekt för en mini-serie. Jag hoppas innerligt att det inte görs fler säsonger.

Vi såg Devs i vad som nästan måste betraktas som rekordfart. Det blev två avsnitt varje gång. Mindblowing är ett bra ord i sammanhanget. Öppna ditt sinne och tänk "Tänk om...".



TV Time har serien 9,18 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,7 i genomsnitt (beräknat på 26 011 betyg).
Jag ger den 4,5.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Just mercy (2019)

Titel: Just mercy
Originaltitel: Just mercy
Genre: Drama
Regissör: Destin Daniel Cretton
Manus: Destin Daniel Cretton, Andrew Lanham, Bryan Stevenson (bok)
Skådespelare: Michael B Jordan, Brie Larson, Jamie Foxx, Tim Blake Nelson, Karan Kendrick
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 137 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 25 december 2020




Handling
Efter att den unge advokaten Bryan Stevenson han tagit examen från Harvard har han en rad välbetalda jobb att välja på. Istället åker han till Alabama för att försvara felaktigt dömda människor, och människor som inte haft råd med ordentligt juridiskt försvar, med stöd av den lokala advokaten Eva Ansley. Ett av hans första, och mest uppseendeväckande fall är Walter McMillians, som 1987 dömdes till döden för ett uppmärksammat mord på en 18-årig flicka trots övertygande bevis på hans oskuld.

Min kommentar
Det är något märkligt med den här filmen och jag förstår egentligen ingenting... I augusti förbokade jag Just mercy, det lät precis som en film för mig. Sedan väntade och väntade jag. Ibland kollade jag när den var planerad att släppas, men det kom aldrig något datum. Vad som kom, däremot, var ett mejl om att min beställning blivit annullerad. Filmen skulle tydligen inte släppas i Sverige. Jag blev oerhört besviken, men sedan hittade jag den på SF Anytime, att hyra, och eftersom jag hade några SJ-poäng som skulle gå upp i rök om jag inte använde dem så slog jag till.

För mig är det helt obegripligt att detta handlar om något som hände för bara runt 30 år sedan. Det är många känslor som bubblar upp till ytan och det är inte speciellt många positiva. Jag kommer aldrig någonsin att förstå mig på den typ av människa som kan göra något, som man ju uppenbarligen måste förstå är fel, mot någon annan människa.

Skådespelarna är väldigt bra. Det känns lite ovanligt att se Jamie Foxx i en så här seriös roll, jag tror inte jag har gjort det tidigare, men han gör det med den äran. Michael B Jordan är inget annan än lysande. De där vita gubbarna (åklagaren och sheriffen) måste också ha varit bra för de gjorde mig rejält arg.

Detta är ju en film som bygger på sanningen, en bok som Bryan Stevenson har skrivit. Alla ni som kaxigt hävdar att det inte finns något rätt/fel, sanning/lögn utan bara tolkningar, ni är så galet ute. Ni borde tvingas se den här filmen. Människor som Bryan Stevenson, som utan att tänka på sin egen säkerhet, slåss för sanningen är på riktigt hjältar.

Just mercy är oerhört provocerande och inte en film man tittar på lite lättvindigt, med ett halvt öga. Den går rätt in i själen. Samtidigt är den enormt motiverande och jag kände mig nästan beredd att ge mig ut på korståg mot världens orättvisor.



Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 43 610 betyg).
IMDb hade den 7,6 i genomsnitt (beräknat på 44 433 betyg).
Jag ger den 4,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 10 januari 2021

Smakebit på søndag: Fränder

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Läsningen går så sakteliga framåt. Just nu läser jag Fränder av Emma Donoghue, som jag är väldigt kluven till. Ibland är den helt fantastisk, ibland blir jag så sjukt irriterad. Det är en lite märklig läsupplevelse. Jag har inte mycket kvar av boken och förmodligen läser jag ut den i dag. Den handlar i alla fall om nästan 80-årige Noah som helt oförhappandes blir vårdnadshavare åt en 11-årig pojke, Michael, som han aldrig har träffat, åtminstone inte på många år. Michaels pappa är död, hans mamma sitter i fängelse och hans mormor, som tagit hand om honom hittills, har dött. Noah är, nästan, den ende levande släktingen (gammelmorbror eller något liknande), i alla fall är han den ende som kan ta hand om Michael just nu. Dessvärre har Noah planerat en resa till Nice precis just nu och det är dit de har kommit i smakebiten. Just det, Joan är Noahs fru, som är död, men som han ibland hör rösten av i huvudet.

Min smakebit är från sida 139-140:
    Michael gick in i badrummet. "Två toalettstolar!" ropade han.
    "Om en av dem har en liten kran så är det en bidé, att tvätta baken i."
    Ett misstroget skri.
    "Det var du som frågade."
    "Önskar att jag inte hade gjort det."
    Noah hörde det upprepade slutarljudet som betydde att Michael fotograferade bidén.
    Förhoppningsvis är ingen rumpa med i bilden mumlade Joan.

lördag 9 januari 2021

"Stjärndamm" av Lars Wilderäng

Författare: Frida Andersson Johansson
Titel: Stjärndamm
Genre: Science fiction
Antal sidor: 296
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Stjärnklart 3
Förlag: Massolit Pocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 december 2020




Första meningen: Solens sista strålar letade sig fortfarande över horisonten.

Baksidetext
Den moderna civilisationens undergång är ett faktum och de få överlevande har bara ett mål: att kämpa för sina liv.

Den civilisation som sakta men säkert byggdes upp igen, tio år efter Nedsläckningen, är nu krossad. De tappert kämpande soldaterna var chanslösa mot den tekniskt överlägsna fienden. Inga kulor i världen kunde skydda dem mot det vapen som var nära att förinta dem alla.

Några av de få överlevande har åter samlats på Carlstens fästning, fångade som råttor och omringade av hotfulla ögon. Det måste finnas ett sätt att stoppa fienden. Om det så är det sista de gör, måste de försöka. Frågan är bara hur de ska ta sig ur sin fångenskap, och om det finns fler överlevare där ute.

Min kommentar
Stjärndamm är den tredje och sista delen i den här serien och det har tagit emot lite att läsa den. Min besvikelse blev stor när hela historien gjorde en rejäl sväng mot en väg som jag inte alls gillade. Eftersom jag är en väldigt envis person (och nyfiken) så kunde jag ändå inte låta själva upplösningen stå oläst och för evigt leva i okunskap om hur allt slutade. Det här är på riktigt en serie där jag aldrig varit helt säker på om mänskligheten faktiskt skulle överleva eller utplånas helt och hållet.

Den här boken börjar precis där den förra slutade, nästan som att det var samma bok. Trots att det bara är runt tre månader sedan jag läste Stjärnfall så kom jag inte ihåg detaljer. I alla fall inte från start. Det finns inga resuméer av vad som hänt, men efter ett tag så kommer lite tillbaka till mig. Det är inte bara händelsetråden som fortsätter, utan även alla dessa ingående beskrivningar av vapen, försvarsbyggnader/-teknik och strider. Jag är så sjukt less på det, jag tycker det är vansinnigt tråkigt. Och ointressant. Men utan att jag egentligen märker det så förändras något.

Knappt halvvägs in, kanske efter hundratalet sidor, så blir det riktigt spännande. Då återkommer det där som var så bra i första boken. Nu börjar det återigen handla om ren överlevnad och inte så mycket om zombies, vampyrer och kentaurer. Det är ju inte striderna jag är intresserad av och inte heller det som fångar mig. Jag vill läsa om hur man klarar sig utan allt det som vi ser som självklarheter. Jag vill läsa om vad alla dessa umbäranden gör med en människa.

Mitt i alltihop så kommer det plötsligt en tillbakablick, eller två faktiskt. I den första hoppar vi tillbaka till innan allt började. Den förstår jag inte alls. Detta hade vi väl ändå klarat av i de två tidigare delarna? I den andra tillbakablicken återser vi en karaktär som flyktade förbi i förra boken och då förstod jag inte alls vad han gjorde där. Nu kom förklaringen. Kanske hade inte heller den tillbakablicken behövts, men den tillför i alla fall något.

Karaktärerna är inte speciellt många, av förklarliga skäl, och de blir hela tiden färre. Man skulle kunna tycka att de är lite grunda, men jag tycker det är trovärdigt. De har liksom annat att tänka på än att förverkliga sig själva. Allt handlar bara om att överleva. Jag tycker att deras olika drivkrafter kommer fram i alla fall och det räcker väldigt långt för mig.

Stjärndamm är betydligt bättre än förra boken, men inte lika bra som den första. Slutet på alltihop känner jag mig lite kluven till. Jag gillar nog inte den vändningen. Epilogen som kommer är jag helt säker på att jag inte tycker om.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,16 i genomsnitt (beräknat på 714 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Stjärndamm: Bokhuset, Bokhyllan och Tentakelmonster.

fredag 8 januari 2021

Årsenkät 2020

Nu när den lite torra och trista statistikdelen är avklarad så kör vi samma igen (nästan) men i text  😀

Hur många böcker läste du?
84 stycken stannade det på. Det verkar vara det nya normala.

Och hur många sidor blev det totalt?
29 084.

Vilken blev årets bästa läsmånad, i sidor och kvalitet?
Det ovanliga året 2020 så blev, ovanligt nog, juli den bästa läsmånaden vad gäller antal sidor. Då blev det 2 944. Snittbetyget blev högst i april, otroliga 3,93.

Vilken blev årets sämsta läsmånad, i sidor och kvalitet?
I mars så förändrades livet, skulle man kunna säga. Det verkar också ha påverkat läsningen för då blev det bara 2 010 sidor. Oktober, med sitt 3,35 i snitt, blev den sämsta månaden.

Vilken var den bästa boken du läste?
Det är lätt att välja när man bara har läst en enda fullpoängare. 2020 blev det Sovande jättar av Sylvain Neuvel.

En bok du längtat efter och trodde du skulle älska men inte gjorde?
Höglandet av Steinar Bragi passar nog här. Det är skräck (sas det i alla fall) och jag hade hört en del positivt om den. Dessutom utspelar den sig på den isländska höglandet. Den var inte alls vad jag trodde.

Mest överraskande på ett positivt sätt?
Det finns många av den sorten, men Större än störst av Andreas Roman gjorde mig extra glad. Jag har gillat hans skräckböcker tidigare och jag blev väldigt ledsen när han skulle sluta skriva skräck. En fantastisk bok.

Vilken bok rekommenderade du till flest människor?
Jag tror nog att svaret får bli Större än störst av Andreas Roman även här.

Bästa bokserien du upptäckte?
Jag påbörjade 19 serier under 2020... I ingen av dem läste jag mer än en bok så det är väldigt svårt att plocka ut den bästa. Den jag tror har störst potential får nog bli Kirunatrilogin av Anna Kuru.

Vilken var årets mest lästa författare?
Av duon Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt läste jag fem böcker. Jag läste ikapp hela serien om Sebastian Bergman.

Nya favoritförfattare som du upptäckte?
Under 2020 blev det 37 nya författare, om jag har räknat rätt. Av dem så var Sylvain Neuvel, duon Kim Faber & Janni Pedersen, Candice Fox och Anna Kuru bäst.

Den bästa boken utanför din comfort zone eller som var en ny genre för dig?
Jag är inte helt säker på hur skarpa gränser min comfort zone har, men Större än störst av Andreas Roman är ingen spänningsroman.

Mest spännande bladvändare?
Sovande jättar av Sylvain Neuvel fick mig att önska att jag kunde läsa hela tiden.

Bästa skräckisen?
2020 var verkligheten så otäck så det blev inte speciellt mycket skräck. Den som var bäst får nog vara novellsamlingen Våran hud, vårat blod, våra ben av John Ajvide Lindqvist. Novellen Speciella omständigheter var nog det läskigaste jag läste under året.

Den sorgligaste boken?
Fredrik Backman lyckas med konststycket att krossa mitt hjärta i varenda bok. Björnstad blev boken under 2020.

Den roligaste boken?
Det här är ju svårt... Att kalla Sovande jättar av Sylvain Neuvel för rolig är nog att överdriva, men den har en härlig, knastertorr humor. Det var nog egentligen den som fick mig att skratta oftast.

Den mest hypade boken?
Kan man välja en gammal bok här? Björnstad av Fredrik Backman var ju otroligt hypad när den kom. Om jag ska välja en ny bok så får det nog bli Ödesmark av Stina Jackson. Båda levde upp till hypen.

En bok som överträffade dina högt ställda förväntningar?
Mattias Edvardsson lyckas alltid leva upp till mina förväntningar. Det gjorde han även med Goda grannar.

Mest minnesvärda karaktär?
Tilly Bradshaw får nog bli det självklara valet här. Hon finns i Brännaren av M W Craven.

En bok som gjorde starkt intryck på dig?
Större än störst av Andreas Roman var så vemodig och vacker. Jag väljer den.

En bok du inte kan fatta att du väntade så länge med?
Björnstad av Fredrik Backman fick vänta i tre år. Obegripligt.

Kortaste boken du läst?
Novellen Svarta ögon av Jens Daniel Burman är kortast med sina 14 sidor. Kortaste "roman" blev Sonja och Maggan firar jul. Den har någonstans runt 120 sidor.

Längsta boken du läst?
Det blev varken speciellt många eller speciellt tjocka böcker under 2020. Flest sidor har Outsidern av Stephen King (632).

Favoritbok du läste av en författare du har läst andra böcker av?
Det får nog faktiskt bli Större än störst av Andreas Roman.

Har du sett filmatiseringen av någon av böckerna du läst 2020?
Jag såg TV-serien The Outsider, som bygger på Stephen Kings Outsidern. Om man kan räkna The haunting of Hill House, som påstås bygga på Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson, så såg jag även den. Men det tycker jag faktiskt inte att man kan. Räkna den alltså.

Bästa bok du läst endast för att du fick tipset från någon annan?
Vinterland av Kim Faber och Janni Pedersen fick flytta upp ordentligt i läskön efter att Robert på Mina skrivna ord hade haft en smakebit från den. En riktigt bra bok.

Favoritrecension du skrev?
Det här är alltid en lika svår fråga och jag har nog ingen den här gången.

Den mest lästa recensionen?
Statistiken är inte alltid att lita på när det gäller Blogger, men det verkar vara inlägget om Störst av allt av Malin Persson Giolito som hade 2 090 sidvisningar. Nu är ju det ett inlägg som skrevs 2019 så det kanske inte ska räknas.

Mest populära inlägget på din blogg?
Samma svar som förra frågan.

En bok du inte läste 2020 som du kommer prioritera 2021?
Oj, oj, oj... det är så många. 23 av Linwood Barclay får nog prioriteras i alla fall, det är sista delen i trilogin Promise Falls.

En bok du ser fram emot?
Jag har faktiskt noll koll på boksläpp under 2021 så jag får nog passa på den.

torsdag 7 januari 2021

Sammanfattning Hett i hyllan 2020

Det är återigen dags för Hett i hyllan-facit, eller vad man nu ska kalla det. Alltså hur det har gått. Har det hjälpt? Hur många av böckerna som varit med där har jag läst? Visst vore det lämpligt att visa upp ett resultat på årsbasis.

Vissa veckor har fler än en bok fått vara med så inte mindre än 58 böcker har fått vara med i Hett i hyllan under 2020. Av de 58 har jag läst sex stycken. Dessutom har jag läst ytterligare sjutton stycken som har varit med tidigare år. Alltså 23 sammanlagt. Det är ju faktiskt fantastiskt bra. Jag har försökt satsa lite extra på de här hyllvärmarna under 2020.

Jag har ju kört det här i 281 veckor nu och på de veckorna har smått otroliga 368 böcker fått vara med. Av dem har jag läst så många som 98 stycken. Det är faktiskt fantastiska 26%, lite drygt. Mer än en fjärdedel av de där dammiga hyllvärmarna alltså. Nitton av de lästa har dessutom fått flytta hem till någon annan, dock inga allas under 2020. Av skäl som alla förmodligen känner till, men inga kalas = inga bortgivna böcker. Det ligger alldeles säkert en hel del i de där farligt höga högarna av böcker som väntar på att bli adopterade.

Vad jag tyckte om dem jag har läst? För de som blev lästa under 2020 så såg betygsfördelningen ut som följer:
1 x 2,0
1 x 2,5
3 x 3,0
8 x 3,5
10 x 4,0

Det gör ett genomsnitt på 3,54, vilket är det bästa sedan jag började med den här utmaningen. Marginellt, visserligen, men ändå. För 2019 låg det på 3,4. Helt osannolika tio stycken fyror hittade jag alltså bland Hett i hyllan-böckerna.

För samtliga lästa så ser det ut så här:
1 x 2,0
7 x 2,5
13 x 3,0
41 x 3,5
36 x 4,0

Det blir ett genomsnitt på 3,53, vilket är 0,3 mer än förra året. Det är ändå glädjande att det är de högre betygen som är vanligast.

Jag skulle vilja påstå att det bara har haft positiva effekter det här med Hett i hyllan.

Hett i hyllan #282

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en från bokrean 2017.
Tre män i en båt av Jerome K Jerome är en klassiker, om jag har förstått det rätt.

Den här boken gavs ut 1889, men fram tills för något år sedan så hade jag aldrig hört talas om den. Jag minns inte var den dök upp först, men det var någon bokbloggare som skrev om den. Jag blev ögonblickligen nyfiken. Nu är ju humor inte det lättaste, det finns så många olika sorter och min är inte alltid som alla andras. Detta låter ju, minst sagt, som en väldigt speciell historia. Det känns som att det här kan bli antingen eller. Börjar bli lite sugen på att läsa den faktiskt. Den är ju väldigt tunn...

Så här står det på baksidan:
Vad som skulle bli en vanlig reseguide blev en av världens roligaste romaner. Jerome K. Jeromes Tre män i en båt utspelar sig under två veckor längs med floden Themsen, från Kingston upon Thames i London, till Oxford och tillbaka. Berättelserna om de viktiga historiska platserna förlöses i en hejdlös komik, när J. och hans vänner, George och Carl, och J:s (påhittade) hund, Montmorency, ger sig ut på båtsemester.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 6 januari 2021

Årsberättelse 2020

Om 2019 inte gick till historien på något sätt så kan man nog vara säker på att 2020 gör det. På många sätt och nästan alla dåliga. Inga resor. Inga kalas. Ingen släkt. Knappt några människor alls faktiskt. Jag började jobba hemifrån i mars, så inte ens några kollegor. Just nu känns det som att det inte hände något bra alls. Ett veritabelt skitår alltså.

Det här inlägget är egentligen (nästan) samma som detta, men här får man bilder också och lite kommentarer. Om sanningen ska fram så är det väl egentligen mest intressant för mig... Nåja, här är läsningen 2020 i bilder i alla fall.

Eftersom 2020 var ett så väldigt märkligt år så blev det, så klart, även det år då jag köpte/fick färre böcker än vad jag läste. Det har inte hänt sedan jag startade bloggen. 25 böcker köpte jag själv och hälften av dem (13) köpte jag på bokrean. Förra året var siffrorna 22 respektive 21. Det hade lätt kunnat bli fler köpta på bokrean i år, men precis den veckan var jag sjuk. 20 böcker var presenter, vilket är något färre än 2019 då det var 23. På läsretreaten på Hotell Gästis klarade jag mig från att plocka på mig några böcker, men det blev en från bokbytet. Jag har varit väldigt restriktiv med recensionsexemplar och inte bett om en enda bok, däremot har jag tackat ja till böcker som har erbjudits mig, om det var någon jag verkligen ville läsa. 24 stycken blev det ändå (förra året var det 30), varav jag endast tackat ja till sex stycken (förra året var det nio) och fem av dem är redan lästa. Även 13 av de jag inte tackat ja till är lästa. Totalt flyttade det in 70 böcker. 2019 var den siffran 87.

Antalet lästa blev 84 stycken och det är faktiskt samma som 2019. Dock blev det betydligt färre antal sidor för 2020. Nästan 1500 sidor färre. Det skyller jag på den obefintliga jobbpendlingen. Mitt läsmål har de senaste åren varit satt till 60 böcker så det klarade jag ju med råge. Jag tycker om att ha det lågt satt. Det är mer ett minimumantal än ett maximum. Eftersom vi inte hade ett enda kalas under året som gick så blev det exakt 0 böcker som fick flytta hem till någon annan.

Under året blev jag med streamingtjänst och där läste jag fyra böcker i e-boksformat. Det är dock en sanning med modifikation, för ibland läste jag pappersbok i kombination med e-bok. Ingen bok lånades på bibliotek.

Nu för tiden kan man ju inte längre säga att något går som tåget, när det går bra (eller, för all del ett brev på posten), men om det hade stämt så var det så mina utmaningar gick. Boktolvan är det inga som helst problem med. Inte heller med Finish That Series Challenge, även om den kräver lite mer. Där handlar det ju ofast om 18 böcker, men den här gången var de fördelade över endast sex serier. Det är ett evighetsprojekt, speciellt som en del författare gillar att ge ut nya delar mitt under utmaningen. Det blev så klart ännu fler böcker ingående i serier lästa. 30 stycken närmare bestämt. Av dem är 19 stycken första delen i en serie och sju är senaste utgivna/översatta.

Det blev bara en utmaning till och det var Vi möts igen. Den som gör att jag äntligen läser de där halvt bortglömda gamla favoriterna. Sex böcker bestod den av och även de blev lästa.

När 2020 började så hade jag 515 olästa böcker i hyllan, när det slutade så hade jag 505. För första gången en minskning alltså. Förra året ökade den siffran med fyra och året innan var den 23. Jag börjar nästan våga tro att det är en trend. Hoppas bara den håller i sig.

Jag är fortfarande övertygad om att hyllvärmarna ägnar sig åt celldelning på nätterna. 2020 läste jag 49 hyllvärmare (2019 läste jag 44) så har de 430 jag hade när 2019 började nu ökat till 439. Visserligen är ökningen bara nio stycken, vilket är betydligt färre än förra året då det var 22 och året innan det så var det 59. Även här en bra trend alltså.

Och så den älskade statistiken med tillhörande diagram från mitt ovärderliga bokprogram. Bilderna är kanske i minsta laget för att man ska se något, men som vanligt blir så ska de bli större om man klickar på dem.
I bokprogrammet så sätter man betygen 1-10, vilket ju egentligen blir samma sak som att sätta 1-5 med halva steg som jag gör här på bloggen. Nästan 48% har fått betyget 4 eller högre, vilket är sämre än 2019 då det var 51%. Jag har ju vid ett flertal tillfällen klagat över mellanmjölksböcker och den känslan verkar ju vara helt korrekt. En enda fullpoängare blev det och så var det 2019 också.

Inbundet verkar fortfarande vara mitt favoritformat, i alla fall så är det formatet de flesta böckerna har haft, eller 66%. Vilket faktiskt är ännu fler än 2019.

70 olika författare blev det, i där ingår fem olika författarpar. Det här är ganska mycket lägre än vad det brukar vara, men 2020 blev tydligen året då jag inte läste en enda antologi. Vinnare blev duon Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt med fem böcker. Deras serie fanns med i min Finish That Series Challenge, därför blev det så många. Om man ska utropa en vinnare som inte var med i den utmaningen så blir det Louise Penny med fyra böcker.

Modernista är fortfarande det förlag jag läser mest från. Med hästlängder. 23 böcker, 27%, var från dem.

27 deckare läste jag tydligen, 32% alltså, vilket är färre än 2019 då det var 40%. 2018 var den siffran 21%. 2017 var den 30% och 2016 41%. Det blev generellt färre inom spänningslitteraturen. Förmodligen var verkligheten tillräckligt spännande 2020.

40% av böckerna jag läste var recensionsexemplar. Lite märkligt är det, eftersom jag medvetet försökte läsa fler av dem och så blir det färre. 2019 var siffran 50%, 2018 44% och 2017 50%.

58% av de lästa böckerna var hyllvärmare (köpta 2018 eller tidigare), vilket är den högsta siffran sedan jag började räkna dem. 2019 och 2018 var siffran 52%, 2017 37% och 2016 var den 51%. Mitt problem är lite av det omvända jämfört med andra; jag läser oftast väldigt få nyutgivna böcker. Lite drygt 23% blev det för 2020, vilket är bättre än 2019 då det bara var 21%. 2018 var det nästan 29%. 2017 var det 31%. Med tanke på antalet hyllvärmare i min hylla så är jag jättenöjd med den här fördelningen.

Författarens kön är ointressant när jag väljer en bok, men 2020 blev det en klar majoritet för kvinnliga författare. Nästan dubbelt så många som manliga.

43 böcker av svenska författare läste jag under 2020, lite drygt hälften alltså. Det är det i särklass vanligaste originallandet. Storbritannien är ganska ohotad som tvåa. Det blev också böcker från Danmark, Norge och Island.

Jag skulle faktiskt nästan kunna hävda att jag läser mest på originalspråk. Hälften av böckerna var på originalspråket svenska.

Serier ja, det är nog en av mina laster. Tror jag. Åtminstone så blir det väldigt många. 57% av allt jag läste ingick i någon serie och antalet serier är 31. Nio färre än 2019 och då var 59% av allt jag läste del i en serie.

Jag är väldigt glad i taggningsfunktionen. Där kan man ju lägga in lite vad man vill och jag använder den mest för olika utmaningar. Även bokrean får vara med på ett hörn, lite anonymt utan inköpsår.

Det här diagrammet visar olästa böcker, som finns i min hylla, baserat på vilket år de är inköpta. Det är fortfarande en något deprimerande bild, men jag jobbar på det.

Årsbokslut 2020

Siffrorna inom parentesen är förra årets resultat.

Antal lästa böcker: 84 (84)
Antal lästa från bokhyllan: 80 (83)
Antal lästa från biblioteket: 0 (1)
Antal lästa från streamingtjänst: 4 (0)
Antal införskaffade böcker: 70 (87)
Resultat antal olästa i bokhyllan: -10 (+3)

Antal avyttrade böcker: 0 (23)
Resultat antal böcker i bokhyllan: +70 (+64)

Färst antal sidor: 14 (25)
Flest antal sidor: 632 (762)
Totalt antal lästa sidor: 29 084 (30 566)
Genomsnitt/dag: 79 (84)
Genomsnitt/bok: 346 (363)

Ingående i serie: 48 (51)
Påbörjade serier: 19 (17)
Avslutade serier (läst senast utgivna): 13 (19)
Avslutade serier (vill inte läsa fler): 1 (1)
Resultat antal följda serier: +5 (-3)

Originalspråk (svenska): 42 (42)
Originalspråk (ej svenska): 0 (0)

Inköpsår
2010: 0 (1)
2011: 0 (1)
2012: 2 (0)
2013: 2 (2)
2014: 1 (4)
2015: 2 (4)
2016: 18 (12)
2017: 11 (20)
2018: 13 (21)
2019: 11 (18)
2020: 20 (N/A)

Inköpsställe
Online: 22 (16)
Recensionsexemplar: 34 (42)
Present: 14 (16)
Antikvariat: 0 (0)
Annan affär: 4 (0)
Bokbytarhylla: 0 (0)
Bokhandel: 6 (7)
Bokklubb: 0 (0)
Vinst: 0 (2)

Genre
Biografi: 0 (0)
Drama: 15 (10)
Fantasy: 2 (4)
Feelgood: 9 (3)
Gubb-lit: 0 (2)
Humor: 0 (0)
Kriminalroman: 27 (34)
Romance: 1 (0)
Science-fiction: 7 (8)
Självbiografi: 0 (0)
Skräck: 8 (5)
Thriller: 15 (18)

Ursprungsland
Sverige: 43 (42)
Storbritannien: 15 (17)
USA: 9 (11)
Australien: 1 (1)
Brasilien: 1 (0)
Danmark: 1 (1)
Frankrike: 1 (0)
Irland: 2 (2)
Island: 1 (3)
Japan: 0 (1)
Kanada: 6 (4)
Norge: 4 (1)
Spanien: 0 (1)



Format
Inbunden: 56 (51)
Pocket: 12 (15)
E-bok: 9 (3)
Danskt band: 6 (8)
Häftad: 1 (7)

Utmaningar
Boktolvan: 12 (12)
Finish That Series Challenge: 18 (18)
Vi möts igen: 6 (6)

Författare
Olika författare/par: 65 (87)
Inte läst tidigare: 37 (41)
Män: 27 (37)
Kvinnor: 51 (44)
Duo: 6 (3)

Betyg
Betyg 0.5: 0 (0)
Betyg 1.0: 0 (0)
Betyg 1.5: 0 (0)
Betyg 2.0: 1 (1)
Betyg 2.5: 3 (3)
Betyg 3.0: 13 (6)
Betyg 3.5: 27 (31)
Betyg 4.0: 33 (38)
Betyg 4.5: 6 (4)
Betyg 5.0: 1 (1)
Genomsnitt: 3,65 (3,69)

Årets bästa: Sovande jättar av Sylvain Neuvel
Årets sämsta: Höglandet av Steinar Bragi
Årets överraskning: Större än störst av Andreas Roman
Årets besvikelse: Förrädare av Manda Scott
Årets roligaste: En framtida hemmafrus bekännelser av Elin Eldestrand
Årets mysigaste: Sonja och Rebecka av Åsa Hellberg
Årets otäckaste: Den första frosten av Anna Kuru

01. Björnstad av Fredrik Backman
02. Pakt av Anna Roos
03. Lärjungen av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
04. Bekännelsen av Jessie Burton
05. Tidsmaskin av Mårten Dahlrot
06. Kom i min famn av Caroline Eriksson
07. En framtida hemmafrus bekännelser av Elin Eldestrand
08. Outsidern av Stephen King
09. Kött och ben och vatten av Luiza Sauma
10. Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg
11. Begrav dina döda av Louise Penny
12. Fjällgraven av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
13. Blackmoore av Julianne Donaldson
14. Den stumma flickan av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
15. Ut ur skuggorna av G R Halliday
16. Sonjas andra chans av Åsa Hellberg
17. Fågeltribunalen av Agnes Ravatn
18. Dödssynden av Maria Grund
19. Nidstången av Åsa Larsson & Ingela Korsell
20. Och sedan aldrig mer av Cecilia Lindblad
21. Scarlet av Marissa Meyer
22. Crimson Lake av Candice Fox
23. En kvinna i blått av Elly Griffiths
24. Dödens flod av Dervla McTiernan
25. En apa i Rågsved av Anna Suvanna Davidsson
26. Sovande jättar av Sylvain Neuvel
27. De underkända av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
28. Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid
29. En ljusets lek av Louise Penny
30. Brännaren av M W Craven
31. Dolt i mörker av Elly Griffiths
32. Den där kvällen av Sheila O'Flanagan
33. Förrädare av Manda Scott
34. Röd skymning av E P Uggla
35. Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce
36. Goda grannar av Mattias Edvardsson
37. Den mörka ängeln av Elly Griffiths
38. I kallt förvar av David Koepp
39. En högre rättvisa av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
40. Våran hud, vårat blod, våra ben av John Ajvide Lindqvist
41. Skintown av Ciarán McMenamin
42. Du kommer inte undan... av Christina Larsson
43. Större än störst av Andreas Roman
44. Viskaren av Karin Fossum
45. Sonja och Rebecka av Åsa Hellberg
46. Äta kakan och ha den kvar av Kristin Emilsson
47. Vita spår av Emelie Schepp
48. MemoRandum av Anders de la Motte
49. Flickan från Terra av Cornelia Johansson
50. Den tredje rösten av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
51. Ett frågetecken är ett halvt hjärta av Sofia Lundberg
52. En cirkel av sten av Elly Griffiths
53. Lögnen av Linwood Barclay
54. Ödesmark av Stina Jackson
55. Ett rent helvete av Anne Liljeroth
56. Det vackra mysteriet av Louise Penny
57. I hjärtats bibliotek av Phaedra Patrick
58. Dödsritten av Maggie Stiefvater
59. Svart gryning av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
60. Stjärnfall av Lars Wilderäng
61. Kungariket av Jo Nesbø
62. VIP-rummet av Jens Lapidus
63. New Yorks gudar av Lyndsay Faye
64. Ett oväntat arv av Sofia Ymén
65. Sov du lilla videung av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
66. Höglandet av Steinar Bragi
67. Lockdown av Peter May
68. Den första frosten av Anna Kuru
69. Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson
70. Barnflickan av Hanna von Corswant
71. De sju morden på Evelyn Hardcastle av Stuart Turton
72. Kallbrand av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
73. Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong
74. Det slutna ögat av Belinda Bauer
75. Ek av Frida Andersson Johansson
76. Flimmer av Anne Holt & Evan Holt
77. Hur ljuset tar sig in av Louise Penny
78. Stjärndamm av Lars Wilderäng
79. Sonja och Maggan firar jul av Åsa Hellberg
80. Eileen av Ottessa Moshfegh
81. Vinterland av Kim Faber & Janni Pedersen
82. De vackra döda av Belinda Bauer
83. Göra levande av Jens Daniel Burman
84. Svarta ögon av Jens Daniel Burman