Film: Enola Holmes 3 (2026)

Titel: Enola Holmes 3
Originaltitel: Enola Holmes 3
Genre: Crime
Regissör: Philip Barantini
Manus: Jack Thorne
Skådespelare: Millie Bobby Brown, Louis Partridge, Himesh Patel, Sharon Duncan-Brewster, Henry Cavill
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 108 min
Serie: -
Såg den på Netflix 1 juli 2026





Handling
Äventyret följer detektiv Enola Holmes till Malta, där hennes planer på att gifta sig grusas när Sherlocks försvinnande kastar henne in i ett farligt fall.

Min kommentar
Ganska tidigt så såg jag att Enola Holmes 3 skulle släppas 1 juli och jag tyckte att det kunde vara en perfekt film att se dagen efter att vi kommit hem från vår semester. Jag tyckte ju att första filmen var bra, även om den andra inte passade mig lika bra.

Själva fallet här är inte lika komplicerat som i, speciellt, den första filmen. Faktum är att det är ganska tunt. Inte heller handlingen är det inte så mycket bevänt med. Det känns helt enkelt inte så intressant. Jag blev inte direkt uttråkad, men inte heller särskilt engagerad. Något jag dock uppskattar är att titlarna inte är tillkrånglade, de är enklast tänkbara; 2 och 3 för andra respektive tredje filmen.

Enola fortsätter att bryta mot den fjärde väggen. Till skillnad mot många andra så gillar jag det greppet. Ganska mycket är ologiskt och en del är bara konstigt. Enola själv ägnar sig åt ogiltiga slutledningar av typen Om någon är en hund, så är den ett däggdjur. Det här är ett däggdjur. Alltså är det en hund. I hennes fall så blir slutledningen ändå rätt, men det är bara tur. Inte logik.

Det händer mycket och allt ser snyggt ut, men klippningen lämnar en del att önska. Kanske är det just klippningen som har ställt till det i handlingen. För hur hade Enola egentligen hamnat ute på klipporna när hon upptäckte att det brann i slottet och sprang tillbaka? Och vem ropade egentligen på hjälp när Enola slogs mot Moriarty? Både Sherlock och Lady Tewkesbury hade ju munkavle när de hittades. Det här är bara två av alla underliga saker man kan fundera på.

Enola Holmes 3 är ändå sevärd, tycker jag, men man får inte förvänta sig storverk. I mina ögon så har franchisen tappat lite av charmen och känns på gränsen till krystad. Jag skulle nog säga att det är den svagaste av de tre filmerna, men den är underhållande och den har sina roliga stunder.


På Letterboxd hade den 2,99 i genomsnitt (beräknat på 129 204 betyg).
På IMDb hade den 5,9 i genomsnitt (beräknat på 8k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Wake up dead man (2025)

Titel: Wake up dead man
Originaltitel: Wake up dead man
Genre: Crime
Regissör: Rian Johnson
Manus: Rian Johnson
Skådespelare: Daniel Craig, Josh O'Connor, Glenn Close, Mila Kunis, Josh Brolin, Jeremy Renner
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 146 min
Serie: Knives out 3
Såg den på Netflix 29 december 2025





Handling
När den unge prästen Jud Duplenticy skickas för att assistera den karismatiske eldsjälen Monsignor Jefferson Wicks, blir det tydligt att allt inte står rätt till i kyrkbänkarna. Efter ett plötsligt och till synes omöjligt mord som skakar staden, får avsaknaden av en uppenbar misstänkt den lokala polischefen Geraldine Scott att samarbeta med den berömda detektiven Benoit Blanc för att reda ut ett mysterium som trotsar all logik.

Min kommentar
När julen var över så var det äntligen dags att börja beta av de filmer som kommit i december. Många av dem såg jag fram emot och det var svårt att välja en ur den digra listan. Till slut blev det Wake up dead man, ett Knives out-mysterium.

Även den här filmen är en pusseldeckare och i stort sett oblodig. Tempot är långsamt och det mesta handlar om att ta reda på vem eller vilka som är skyldiga. Kanske kan smarta oblodiga filmer få en renässans. Jag håller tummarna för det.

Josh O'Connor gör ett jättejobb och bär mycket av filmen. Det dröjer ganska länge innan Daniel Craig gör entré, men då gör han det med besked. Hans fjantiga accent är kvar, men nu skär den bara lite i öronen. Glenn Close är fantastisk som hemska Martha. Det som gör mig allra gladast är att se Jeremy Renner i en film igen, att han verkar vara återställd. Alla skådespelarna är riktigt bra. Alla karaktärer har en mening och även sina egna drivkrafter.

Humorn är inte speciellt framträdande, men den finns där och då är den mycket lågmäld. Lite som brittisk sarkasm. Benoit Blanc har en del roliga repliker. Det har även prästen Jud, som i övrigt har mycket fina tankar om religion och präster. Hur det borde vara.

Finurligheten är hög och filmen förklarar ingenting i onödan. Man får tänka lite själv också. Man skulle nog kunna kalla den för eftertänksam, men det är ju kanske inget ord som man förknippar med den här typen av film.

Wake up dead man kan vara bäst i serien. Åtminstone så är den lika bra som de två tidigare. Historien är väldigt mycket Agatha Christie och Hercule Poirot. Det menar jag på ett bra sätt. Jag var nästan beredd att sätta ett högre betyg, men speltiden är smått löjlig. Det finns ingen anledning för en film att vara 2,5 timmar.


På Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 1 438 190 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 148k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Torsdagsmordklubben (2025)

Titel: Torsdagsmordklubben
Originaltitel: The Thursday murder club
Genre: Crime
Regissör: Chris Columbus
Manus: Katy Brand, Suzanne Heathcote, Richard Osman (bok)
Skådespelare: Helen Mirren, Pierce Brosnan, Ben Kingsley, Celia Imrie, Naomi Ackie
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Storbritannien
Längd: 120 min
Serie: -
Såg den på Netflix 5 oktober 2025




Handling
Fyra okuvliga pensionärer – Elizabeth, Ron, Ibrahim och Joyce – ägnar all sin tid åt att lösa ouppklarade mordfall för skojs skull. När ett oförklarligt dödsfall inträffar precis utanför deras egen tröskel tar deras avslappnade detektivarbete en spännande vändning.

Min kommentar
Filmtittandet gick ju lite i stå på grund av semester, men nu är det dags att börja igen. En film som jag har varit sugen på att se sedan den kom är Torsdagsmordklubben, men så var jag ju tvungen att läsa boken först. Sedan ville jag att det skulle gå åtminstone lite tid emellan. Men nu kunde jag faktiskt inte vänta längre.

Visst är det så att man får ändra saker i en filmatisering, men jag tycker nog att grundidé och grundpersonligheterna måste vara desamma. Det måste finnas gränser. Här har man helt sonika plockat bort en hel tråd, en gärningsman är ändrad, en som blivit trevlig på äldre dagar i boken har förblivit ett kräk i filmen, en annan som var genomsnäll i boken visade sig plötsligt vare en mördare i filmen. Nej. Jag är inte jätteglad i ändringarna som har gjorts.

Vilka stjärnor som är med! Så bra de är! Det är så otroligt kul att se dem i riktiga roller, inte bara som utfyllnad som någons gamla ... (infoga valfri släkting). De har en härlig kemi och ett fantastisk samspel. Jag tycker man kommer dem nära, med ganska små medel. Eller så är det för att jag har läst boken. De bär hela filmen.

Tempot är långsamt och det gillar jag mycket. Det känns befriande med något som låter varje bildruta vila (framför allt höra ihop med både den föregående och den efterföljande), i stället för att klippa ihop dem så man inte ser vad som händer. Kanske måste man vara äldre för att uppskatta, eller åtminstone av den lite lugnare typen.

Torsdagsmordklubben är trivsam, mysig och lite rolig är den allt också. Filmen är ungefär lika bra som boken, men av olika anledningar. Jag kan utan problem se mig ha det precis så där när jag är 70+. Löser kalla fall (eller nya, för all del) med mina vänner, medan vi dricker drinkar och äter kakor. Nu vet jag vad jag sparar till.


På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 191 192 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 59k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Mord i Venedig (2023)

Titel: Mord i Venedig
Originaltitel: A haunting in Venice
Genre: Crime
Regissör: Kenneth Branagh
Manus: Michael Green, Agatha Christie (bok)
Skådespelare: Kenneth Branagh, Michelle Yeoh, Tina Frey, Jamie Dornan, Kelly Reilly
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA, Storbritannien, Italien
Längd: 104 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 30 december 2023





Handling
Den berömda detektiven Hercule Poirot befinner sig i Venedig. Numera pensionerad och i självpåtagen exil i denna berömda stad, deltar Poirot motvilligt i en seans i ett förfallet, hemsökt palats, på självaste Allhelgonaafton. När en av gästerna blir mördad, kastas detektiven in i en ondskefull värld av skuggor och hemligheter.

Min kommentar
I min ungdom läste jag massor av Agatha Christie, jag tyckte så mycket om dem och hade alltid problem att gissa förövare (ända tills jag kom på knepet). Hennes böcker var nog inkörsporten till min deckarläsning. Kanske är det mot bättre vetande som jag ser de här nya filmerna, men jag kunde inte låta bli att titta på Mord i Venedig.

Någonstans vet jag att jag läste att det skulle vara en övernaturlig deckare, men nej, det är det inte. Jag trodde inte att jag hade läst just den här boken, men när jag lyckades hitta vad den heter i original, Hallowe'en party, så hittade jag den. Det torde vara i början av 80-talet som jag läste den, så huruvida den håller sig till historien eller ej kan jag inte kommentera. När jag läser vad boken handlar om så verkar det inte vara en siffra rätt.

Detta är i alla fall en äkta pusseldeckare, vilket ju lite var/är Agatha Christies signum. Tyvärr så känns det som att filmen försöker vara en skräckfilm, också. Det går sådär, eller inte alls egentligen. Mestadels består de försöken nämligen i misslyckade jump scares. Stämningen är dock lite spöklik och väldigt effektfull, det hade räckt långt om man i stället hade spelat mer på den.

Vissa scener är så förutsägbara att jag i förhand kunde berätta exakt vad som skulle hända. Vilket jag också gjorde några gånger. Med en suck. Mördaren gissade jag rätt på från början. Faktum är att jag knappt brydde mig, vare sig om vem som gjort det eller vem som dör. Det är även mycket snack och ganska lite verkstad. Allt detta sammantaget gjorde att det inte var speciellt spännande och inte heller särskilt intressant. Snarare lite tråkig, faktiskt. Men det är väldigt snyggt filmat.

Mord i Venedig är en klassisk mellanmjölksfilm, tycker jag. Den är varken bu eller bä och överraskar inte på något sätt. Som en axelryckning. Förutom att Kenneth Branagh är sysselsatt så förstår jag inte riktigt varför man gör dessa filmatiseringar. Eller varför jag fortsätter att titta på dem.



På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 205 125 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 92k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Enola Holmes 2 (2022)

Titel: Enola Holmes 2
Originaltitel: Enola Holmes 2
Genre: Crime
Regissör: Harry Bradbeer
Manus: Jack Thorne, Harry Bradbeer, Nancy Springer (bok)
Skådespelare: Millie Bobby Brown, Henry Cavill, Hannah Dodd, Helena Bonham Carter, Louis Partridge
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: Storbritannien | USA
Längd: 129 min
Serie: -
Såg den på Netflix 25 december 2022




Handling
Med triumfen av att lösa sitt första fall i färskt minne följer Enola Holmes i sin berömda brors fotspår, Sherlock, och öppnar sin egen byrå - bara för att finna livet som kvinnlig detektiv inte är så lätt som det verkar. Resignerad och beredd att acceptera vuxenlivets kalla verklighet är hon på väg att stänga butiken när en fattig tändsticksflicka erbjuder Enola hennes första officiella jobb: att hitta tändsticksflickans försvunna syster. Men det här fallet visar sig vara mycket mer förbryllande än väntat, eftersom Enola kastas in i en farlig ny värld - från Londons olycksbådande fabriker och färgglada musikhallar, till samhällets högsta nivåer och själva 221B Baker Street. När gnistorna från en dödlig konspiration tänds måste Enola ta hjälp av sina vänner - och Sherlock själv - för att reda ut mysteriet.

Min kommentar
Det verkar vara uppföljarnas tid nu för det har ju kommit även en andra film om Enola Holmes, helt enkelt kallad Enola Holmes 2. Den har legat där på listan sedan dem kom, men sedan var det dags för julfilmer och annat. På juldagen hamnade den till slut överst.

När den första filmen kom så ville jag först inte se den, men jag ändrade mig och blev störtförtjust när jag väl såg den. Jag var nog inte på det klara med att det skulle komma fler filmer, men för min del får de gärna fortsätta ett tag till. Mycket av historien om tändsticksfabriken är sann, i det stora hela, men detaljerna är ändrade. Det är en intressant bit arbets- och kvinnohistoria att ha med. Personligen så tror jag att filmen hade varit mer engagerande om extra fokus hade lagts på den delen, i stället för fluffet runt omkring. Drivet går lite förlorat i alla sidospår.

Första timmen händer nästan ingenting och det mesta känns för utdraget. Jag tappar fokus flera gånger (sambon somnar till och med). Sedan sticker historien iväg åt alla håll och kanter. Det blir för många sidospår, det blir för rörigt och en liten aning hysteriskt. Det romantiska spåret är jag inte så glad i, men jag förstår ju att det tilltalar målgruppen.

Millie Bobby Brown är fantastiskt bra i rollen som Enola. Greppet med att hon fortsätter att bryta den fjärde väggen används flitigt, men inte för mycket. Samtliga skådespelare är egentligen riktigt bra. Det är inte deras fel att det ibland blir segt. Faktum är att den här andra filmen nog har en bättre story än den första, men utförandet fallerar.

Jag saknar humorn, farten och fläkten från första filmen. När allt kändes fräscht och nytt. Det glimtar till ibland, men alldeles för lite och alldeles för sällan. På något sätt blir det mer slapstick och det är jag inte så glad i. Miljöerna är lika fantastiska som i förra filmen i alla fall. Det är så snyggt gjort.

Enola Holmes 2 är en ganska linjär historia och nästan helt utan vilseledande ledtrådar. Tittaren bjuds inte in för att vara med och gissa på gåtans lösning. Det tycker jag är synd, det är nästan ingen hjärngympa alls.



På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 140 284 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 63951 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Glass Onion (2022)

Titel: Glass Onion: A Knives out mystery
Originaltitel: Glass Onion: A Knives out mystery
Genre: Crime
Regissör: Rian Johnson
Manus: Rian Johnson
Skådespelare: Daniel Craig, Edward Norton, Kate Hudson, Dave Bautista, Janelle Monáe
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 140 min
Serie: Knives out 2
Såg den på Netflix 23 december 2022





Handling
Fem personer får en mystisk inbjudan från techmiljardären Miles. Han vill samla sina gamla vänner och fira kommande framgångar. Miles bor på en egen grekisk ö i en lyxkåk som skulle göra Bondskurkar gröna av avund, och är så tät och arrogant att han har Mona Lisa hängandes i vardagsrummet ("det var pandemi och Frankrike behövde pengarna").

Min kommentar
När jag såg att det skulle komma ännu en Knives out-film så blev jag mycket, mycket glad. Jag tyckte den första filmen var riktigt bra. Pusseldeckare är man ju inte speciellt bortskämd med. Samma dag Glass onion släpptes på Netflix såg vi den.

Här finns inget blod, ingen action. Bara ren hjärngymnastik. Det är så skönt att de klarar att fortsätta så. En del intressanta karaktärer, som innefattar korkade miljardärer, falska vänner, förråda kompanjoner, korrumperade politiker och imbecilla influencers, finns det också. Den här filmen är dessutom väldigt Hercule Poirot. Pusseldeckare är helt enkelt bäst.

Eftersom det är en pusseldeckare så är det inte många karaktärer inblandade (en del av de få som finns känns till och med lite onödiga). Stjärnspäckad är den så klart och ett par av stjärnorna har förvånansvärt små roller, nästan att betraktas som cameos. Daniel Craig är inget mindre än briljant och det här gör han så mycket bättre än Bond. Hans fjantiga dialekt är kvar, men den stör mig inte på långa vägar lika mycket nu. Edward Norton är perfekt som Elon Musk. Förlåt. Miles Bron menar jag ju. Samspelet mellan karaktärerna var bättre i förra filmen, men med tanke på relationerna mellan de som är på ön så är det nog ganska trovärdigt. Och bra.

Upplägget är lite annorlunda, jämfört med förra filmen. Då gick halva nöjet ut på att försöka lösa gåtan innan Benoit Blanc gjorde det. Den här gången får man inte riktigt chansen till det. Tittaren får inte all information, utan stora omvälvande saker avslöjas i ett senare skede, i stora sjok. Jag måste nog faktiskt se om den, med all information på plats. Bara för att se om det verkligen går ihop. Humorn finns här också, underfundig och lågmäld. Filmen serverar dessutom ett av de bästa citat jag hört i den här typen av historia: It's a dangerous thing to mistake speaking without thought for speaking the truth. Det kan man använda mot alla självgoda, självpåtagna "sanningssägare".

Glass onion är en väl förpackad gåta. Nästan lika väl som Brons mystiska låda och jag älskar den här typen av film. Personligen så hoppas jag på att detta är starten på ett trendbrott, att oblodiga, smarta filmer blir modernt igen. Med fokus på handling i stället för yta. Även om nu också ytan faktiskt är bra den också.



På Letterboxd hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 252 903 betyg).
På IMDb hade den 7,6 i genomsnitt (beräknat på 54 900 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Döden på Nilen (2022)

Titel: Döden på Nilen
Originaltitel: Death on the Nile
Genre: Crime
Regissör: Kenneth Branagh
Manus: Michael Green, Agatha Christie (bok)
Skådespelare: Kenneth Branagh, Tom Bateman, Annette Bening, Gal Gadot, Emma Mackey
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA | Storbritannien
Längd: 127 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 23 juni 2022





Handling
Hercule Poirots egyptiska äventyr ombord på en glamorös flodbåt förvandlas till en skrämmande jakt på en mördare när en idyllisk smekmånad blir krossad av ond bråd död. Flera offer. Flera misstänkta. Vem gjorde det, och vem står näst på tur?

Min kommentar
När jag letade efter film att se blev jag nästan lite brydd. Jag tyckte att vi hade så många filmer på alla listor, men plötsligt fanns det inget som lockade. Tills jag kom till Disney+ och såg att Döden på Nilen låg på vår lista där. Den fick det så klart bli.

Ensemblen i den förra filmen, Mordet på Orientexpressen, var ju något i hästväg. Riktigt detsamma är det inte här, även om det finns en del kändisar. Yngre kändisar, framför allt. Jag vill inte säga att jag var besviken på Orientexpressen, men jag var inte heller speciellt imponerad. Man skulle nog kunna påstå att den känslan har förstärkts efter den här nya filmen. Boken, som filmen bygger på, läste jag någon gång på 80-talet och jag minns ingenting av den. Ändå kunde jag direkt peka ut både förövare och motiv.

Som vanligt, när det handlar om Agatha Christie i allmänhet och Poirot i synnerhet så är detta en pusseldeckare. Åtminstone så till vida att det är ett begränsat område och ett begränsat antal misstänkta. Men så mycket pusslande är det inte. Utanpåverket känns mycket viktigare än själva handlingen och allt blir lite som ett kostymdrama. Dock är det väldigt snyggt filmat.

Startsträckan här är mycket (onödigt) lång, ändå känns inte filmen (för) lång. Hela förhistorien känns obefogad. Den tillför egentligen ingenting. Eller så är det bara jag som inte är ett dugg intresserad av Poirots bakgrund. Poirot är i alla fall betydligt mer sympatisk i filmversion än vad jag kan påminna mig att han är i böckerna. Tyvärr så hjälper inte det. Rent generellt så tycker jag att det är mycket överspel, men jag misstänker att det eventuellt kan hänga ihop med att den utspelar sig 1937. Då agerade/pratade överklassen precis så här. Det är i alla fall vad vi alla verkar tro.

Det påstås att det har ändrats en hel del från boken, bland annat så sägs vissa karaktärer ha ändrats, slagits ihop/tagits bort. Det är inget jag kommer ihåg och jag har inte heller några synpunkter på det.

Döden på Nilen är inte speciellt spännande, det hela lunkar på i en långsam och behaglig takt. Hela filmen blir lite av en axelryckning och inget jag kommer att minnas om några dagar.



På Letterboxd hade den 2,8 i genomsnitt (beräknat på 166 889 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 119 661 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: The dry (2020)

Titel: The dry
Originaltitel: The dry
Genre: Crime
Regissör: Robert Connolly
Manus: Robert Connolly, Harry Cripps, Jane Harper (bok)
Skådespelare: Eric Bana, Genevieve O'Reilly, John Polson, Keir O'Donnell, BeBe Bettencourt
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: Australien
Längd: 117 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 29 april 2022




Handling
Poliskommissarie Aaron Falk återvänder till sin hemstad, efter att ha varit borta i över 20 år, för att vara med på begravningen av sin ungdomsvän Luke. Luke som påstås först ha dödat sin fru och sin son för att därefter ha tagit sitt eget liv. När Falk motvilligt går med på att stanna kvar och undersöka brottet öppnar han upp ett gammalt sår - den 17-åriga Ellie Deacons död. Falk börjar snart ana att dessa två brott, med decennier emellan, på något sätt hör ihop. När han kämpar för att bevisa inte bara Lukes oskuld utan också sin egen ställs han mot de förutfattade meningar invånarna har mot honom och den undertryckta ilskan från en vettskrämd by.

Min kommentar
Förra hösten läste jag boken Hetta för att jag upptäckte att den skulle bli film. Sedan har jag mer eller mindre glömt bort det. Tills den dök upp på Viaplay, då jag la till den på vår lista. När det inte fanns fler måste-se-filmer så var det då äntligen dags att se The dry.

När vi började titta så sa jag till sambon att jag inte kom ihåg någonting, vilket var helt sant just då. Efter ett tag (egentligen när en specifik karaktär dök upp första gången) så triggades minnet igång och allt kom tillbaka. Snabbt och väldigt tydligt. Vilket jag nog egentligen tycker var synd.

Miljön är helt fantastisk, jag kan verkligen känna både torkan och hettan. Vyerna är magiska, så otroligt stort och tomt där är. Och torrt. Och varmt. Förmodligen en passande film att se under smällkalla vintern. Småstadskänslan kommer fram perfekt. Övergivenheten. Stoltheten.

Detta är en väldigt långsam och lågmäld film, det händer inte speciellt mycket. Thriller skulle jag absolut inte kalla den, det är den alldeles för ospännande för (och då menar jag den spänning som på engelska kallas suspense). Någon sådan tycker jag inte det finns alls. Däremot så är den spännande om man menar intressant. Man hoppar mellan då och nu, pusselbitar putsas ut och det gäller att inte tappa fokus. Som sambon gjorde och han blev uttråkad.

Här finns inga storvulna gester, inga överdrivet dramatiska scener, men framför allt så syns inte "det vackra folket" till överhuvudtaget. Inga bildsköna människor alls. De gamla ser gamla ut och inga perfekt stylade hemmafruar så långt ögat kan nå. De är som vem som helst. Inget är förskönat och det är så uppfriskande att se en "ärlig" film. Tyvärr så är den också lite för lång och håller inte riktigt hela vägen.

The dry får en fyra för den enastående stämningen och miljön. Jag tycker den är lite bättre än boken, eller åtminstone lika bra och jag upplever det som att filmen följer boken på ett bra sätt.



På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 14 291 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 22 893 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Knives out (2019)

Titel: Knives out
Originaltitel: Knives out
Genre: Crime
Regissör: Rian Johnson
Manus: Rian Johnson
Skådespelare: Daniel Craig, Chris Evans, Ana de Armas, Jamie Lee Curtis, Toni Collette
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 130 min
Serie: Knives out 1
Såg den på blu-ray 26 februari 2021





Handling
När den berömda kriminalförfattaren Harlan Thrombey hittas död på sin egendom strax efter sin 85-årsdag, landar på något mystiskt sätt uppgiften att utreda mordet hos den nyfikne och lättsamme detektiven Benoit Blanc. Med såväl Harlans dysfunktionella familj som hans hängivna personal på listan över misstänkta, tvingas Blanc slingra sig genom ett nät av lögner och villospår för att avslöja sanningen om Harlans allt för tidiga död.

Min kommentar
Knives out är ju en film som i alla fall jag tycker syntes överallt ett tag. Av någon okänd anledning så ratade jag den, efter att ha kollat upp vad den handlade om. Jag minns inte längre vad det var jag kan ha läst som fick mig att tro att den inte var för mig. Som människa har man ju dock rätt att ändra sig och det gjorde jag. Det är jag väldigt glad för.

Jag får nästan känslan av "gammal" film direkt när vi börjar titta. Varför vet jag inte. Det kan bero på hela scenografin, hur de pratar eller kanske något helt annat. Känslan lever i alla fall kvar genom hela filmen och mestadels beror det nog på att här finns inget splatter, inget blod alls egentligen. Det är ingen action att tala om, här är det endast hjärngymnastik. Det känns väldigt uppfriskande att det gamla sättet att göra film fortfarande funkar.

Skådespeleriet är fantastiskt. Förutom Daniel Crags dialekt då. Den gör mig nästan tokig och jag klarar knappt av att lyssna på honom. Dialekten låter påhittad och krystad. Jamie Lee Curtis och Toni Collette är briljanta, detta kan nog vara något av det bästa de gjort. Synd att de inte fick mer utrymme. Det är en väldigt stjärnspäckad ensemble och det var först i slutscenerna jag upptäckte ännu en stjärna. Eller snarare kom på vem det var. Jag skriker nästan "Det är ju Don Johnson!". Det tog mig hela filmen att klura ut. Jag löste mordgåtan betydligt snabbare.

Filmen har vissa drag av fars, men den håller sig hela tiden på rätt sida gränsen. Däremot är det helt klart en film i Agatha Christies anda. Det är en äkta pusseldeckare. Lite besviken är jag dock för att det blev lite väl tydligt vid ett tillfälle. Jag hade förväntat mig ytterligare en twist. Jag blir i alla fall underhållen, hela vägen, och trots att filmen är mer än två timmar så blir jag aldrig uttråkad.

Knives out blir nästan lite av en svart komedi om en osannolikt dysfunktionell familj. På ett bra sätt. Jag önskar det gjordes fler filmer av den här typen.



På Letterboxd hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 730 355 betyg).
På IMDb hade den 7,9 i genomsnitt (beräknat på 466 735 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Enola Holmes (2020)

Titel: Enola Holmes
Originaltitel: Enola Holmes
Genre: Crime
Regissör: Harry Bradbeer
Manus: Jack Thorne, Nancy Springer (bok)
Skådespelare: Millie Bobby Brown, Henry Cavill, Sam Claflin, Helena Bonham Carter, Louis Partridge
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 123 min
Serie: -
Såg den på Netflix 20 november 2020





Handling
16-åriga Enola upptäcker att hennes mor har försvunnit. Plötsligt ska hennes två bröder, Sherlock och Mycroft, ta hand om henne. Enola flyr för att leta efter sin mor, men blir intrasslad i ett mysterium.

Min kommentar
Enola Holmes visste jag inte ens att det fanns någon som hette, när den här filmen dök upp på Netflix. Först hade jag inte tänkt se den, jag har ju generellt lite svårt för när någon "kidnappar" någon annans historia/karaktär och hittar på något med det. Dessutom hörde jag en del negativt om den. Plötsligt ändrade jag mig i alla fall. Tack och lov.

Miljöerna här är inget annat än fantastiska. Det är så snyggt. Och lockande. Det där tåget som är med tror jag till och med att jag har åkt med, men en annan sträcka. Visst, om man tittar noga så ser man att det inte är på riktigt, men helt ärligt, det visste jag ju redan, att London inte ser ut så där längre. Otroligt snyggt är det i alla fall.

Jag tycker det är riktigt kul att se Millie Bobby Brown i en helt annan typ av karaktär än Eleven. En som pratar, dessutom. Hon gör det perfekt. Jag gillar alla karaktärerna här. Eller gillar och gillar... men de gör det bra. Något som används väldigt mycket i den här filmen är att "berättaren" tittar rätt in i kameran och pratar direkt med tittaren. Ibland funkar det och ibland inte. Här används det kanske lite väl ofta, det stör mig inte, men jag tröttnar lite på det.

Eftersom det här är en brittisk film så finns det en hel del humor och eftersom den är brittisk så passar den mig väldigt bra. De kvicka replikerna viner genom luften. Jag skrattar flera gånger och detta är ändå ingen komedi. Det här är en lika klurig historia som en "riktig" Sherlock Holmes, det är både spännande och mysigt. Det är många trådar som man måste hålla ordning på och jag tycker de klarar att hantera dem på ett bra sätt.

Enola Holmes är i längsta laget, men jag blir aldrig uttråkad. Jag mådde bra av den, därav det högre betyget.



På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 123 754 betyg).
På IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 104 792 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Journal 64 (2018)

Titel: Journal 64
Originaltitel: Journal 64
Genre: Crime
Regissör: Christoffer Boe
Manus: Nikolaj Arcel, Bo Hr Hansen, Mikkel Nørgaard, Jussi Adler-Olen (bok)
Skådespelare: Nikolaj Lie Kaas, Fares Fares, Johanne Louise Schmidt, Anders Hove, Fanny Bornedal
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: Danmark, Tyskland
Längd: 119 min
Serie: Avdelning Q
Såg den på Viaplay 30 augusti 2019




Handling
Några hantverkare gör en otäck upptäckt i en äldre lägenhet i Köpenhamn: bakom en falsk vägg i lägenheten hittar de tre mumifierade lik sittande vid ett matbord med en ledig plats för ännu en person. Kriminalkommissarie Carl Mørck och hans assistent Assad på Avdelning Q får jobbet att ta reda på vilka mumierna är och vem den fjärde platsen är avsedd för. Carl och Assad sätter in jakten på den som bor i lägenheten och hittar spår tillbaka till det ökända kvinnohemmet på Sprogø, där förnedring och medicinska försök med tvångssterilisering var vardag för de så kallade otuktiga flickorna där. Fasorna på Sprogø är ett överstökat kapitel i den danska historien, men det dyker upp personer som säger att experimenten har fortsatt ända fram till våra dagar. I en kamp mot klockan gör Carl och Assad allt för att förhindra nya mord och övergrepp.

Min kommentar
För ungefär en månad sedan såg jag Flaskpost från P och den var oväntat bra. Så bra att jag undrade lite över när Journal 64 skulle gå på TV. Bara någon vecka senare upptäckte jag att den började gå på Viaplay. Alltså blev den fredagsfilmen.

Mitt stora problem när jag tittar på filmatiserade böcker är att jag slösar tid på att fundera över hur boken var, vad som hände där. Och allt som inte stämmer. En fördel med att låta det gå några år emellan bokläsande och filmtittande är att jag glömmer i stort sett allt. Det var bara i början av filmen som jag la tid på att försöka minnas. Sedan blev det faktiskt så bra att jag glömde av det.

Det här är en riktigt otäck historia och ännu otäckare blir det för att man vet att själva grunden är sann. Det där är en väldigt mörk tid i dansk (och svensk) historia. Jag tycker nästan att filmen är bättre än boken, i alla fall när det gäller mordgåtan. Mestadels beror det på att alla sidohistorier är borta, det är det bästa med filmerna. Tyvärr är det inte bara sidohistorier som har försvunnit, det har även humorn och kemin mellan Carl, Assad och Rose. Jag känner egentligen inte igen någon av karaktärerna (Carl, Assad och Rose menar jag då) från böckerna. Jag saknar dem. Jättemycket.

Nikolaj Lie Kaas är inte dålig på något sätt, bara så otroligt fel som Carl Mørck. Fares Fares och Johanne Louise Schmidt kan jag acceptera i rollerna som Assad och Rose, som de gör väldigt bra. Fanny Bornedal, som spelar unga Nete, är också bra.

När jag skulle skriva ihop det här inlägget kunde jag inte låta bli att kolla upp om och när Marcoeffekten kommer som film. Den är planerad till nästa år, men då med ett nytt produktionsbolag och nya skådespelare. Kanske kan de få karaktärerna att bli mer lika sig, framför allt förhoppningsvis en mer rätt Carl Mørck. Samtidigt blir jag ju lite orolig att filmerna ska bli sämre, nu när de äntligen började bli bra.



På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 1 354 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 6 953 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Film: Flaskpost från P (2016)

Titel: Flaskpost från P
Originaltitel: Flaskepost fra P
Genre: Crime
Regissör: Hans Petter Moland
Manus: Nikolaj Arcel, Jussi Adler-Olsen (bok)
Skådespelare: Nikolaj Lie Kaas, Fares Fares, Pål Sverre Hagen, Johanne Louise Schmidt, Amanda Collin
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: Danmark, Tyskland
Längd: 112 min
Serie: Avdelning Q 3
Såg den på TiVo 3 augusti 2019





Handling
Syskonparet Samuel och Magdalena har vuxit upp i en dansk religiös sekt och de två barnen försvinner plötsligt. Till Köpenhamns polishus kommer det en åtta år gammal flaskpost med ett rop på hjälp från en pojke i fångenskap. Carl Mørck och hans assistent Assad vid polisens Avdelning Q inser snabbt att det finns en koppling mellan de två händelserna. Efter att ha varit i kontakt med sekten är de snart på jakt efter en man som har lämnat efter sig ett mångårigt spår kantat av bortrövade barn och mord. Morden har aldrig kommit till polisens kännedom eftersom mördaren alltid rövar bort två barn från väldigt religiösa familjer och dödar det ena barnet för att sen kräva föräldrarnas tystnad och en stor lösensumma för det andra barnet. Tiden håller på att rinna ut och under försöken att hitta barnen tvingas Carl Mørck erkänna att tron är nära förbunden med livet och döden.

Min kommentar
För ganska många år sedan så såg jag filmatiseringarna av både Kvinnan i rummet och Fasanjägarna, men blev så besviken att jag bestämde mig för att inte se fler. Om de blev filmer. När Flaskpost från P gick på TV för evigheter sedan så spelade jag ändå in den (ja, jag har svårt att släppa något mitt i). Där har den legat och tagit upp plats och stört mig ända sedan dess. Mätta och trätta efter en dagsutflykt så ville vi bara sjunka ner i soffan och titta på en film och då blev det äntligen dags.

Jag hade absolut noll förväntningar på filmatiseringen av Flaskpost från P, mest kanske för att jag inte ens gillade boken, men det här är nog den bästa filmatiseringen hittills. Den är till och med bättre än boken.

Det som är allra sämst med de här filmerna är att just det som gör böckerna så bra inte finns med. All kemi och dynamik mellan Carl, Assad och Rose är spårlöst försvunnen (kanske ett fall för Avdelning Q?) och ingen av dem är som de "ska" vara. Nikolaj Lie Kaas är så fel som någon kan vara i rollen som Carl Mørck, hans minspel har typ bara ett läge. Fares Fares är bra och jag är mycket imponerad över hans danska, även om svenskan lyser igenom ibland. Pål Sverre Hagen är grymt bra som psykopat.

Själva fallet följer boken bra, vad jag minns, förutom att en hel del onödiga sidohistorier är borta. Kanske är det därför som filmen är bättre än boken. Efter det här fallet framåt så blir jag ju sugen på att se även filmatiseringen av Journal 64. Som av en händelse upptäckte jag att den nu går på Viaplay och den tittade vi på i fredags.

Tyvärr känner jag mig tvungen att ha med den här lilla avdelningen här...
Avdelningen för olika funderingar:
Upplösningsscenen är så konstig. [spoiler]Assad bestämmer sig för att gå ut i vattnet och vända ryggen till en psykopat, det ser ut som att han står 30-40 meter ut, men vattnet går upp till strax under knäna. Av någon anledning hör han inte psykopaten som plaskande springer fram till honom och sätter en sax i Assads rygg. Assad ramlar, plötsligt blir vattnet jättedjupt och han bottnar inte längre. Både Assad och psykopaten plaskar runt och försöker dränka varandra. När bråket slutar så bottnar Assad återigen i det knappt knädjupa vattnet.[/spoiler]



På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 2 205 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 12 962 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Film: Mordet på Orientexpressen (2017)

Titel: Mordet på Orientexpressen
Originaltitel: Murder on the Orient Express
Genre: Crime
Regissör: Kenneth Branagh
Manus: Michael Green, Agatha Christie (bok)
Skådespelare: Kenneth Branagh, Penélope Cruz, Judi Dench, Johnny Depp, Michelle Pfeiffer
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA | Malta
Längd: 114 min
Serie: -
Såg den på C More 16 november 2018





Handling
Vad som börjar som en extravagant tågresa genom Europa utvecklas snabbt till ett av de mest spännande mysterier som någonsin berättats. För en av tågets passagerare ska resan bli den allra sista, och alla övriga medresenärer är misstänkta. Tiden är knapp och en man måste lösa pusslet innan mördaren slår till igen.

Min kommentar
Agatha Christie var min ingång till deckare. Skulle man kunna säga. Ofta gick jag bet på att avslöja mördaren, bland annat i Mordet på Orientexpressen. Den har ett slut som jag faktiskt kommer ihåg. Det händer inte speciellt ofta. Man skulle kunna tycka att det kanske förstör spänningen i filmen, men så är det inte. Vägen till slutet är också intressant.

Mitt stora problem med Agatha Christie är att jag inte varit så förtjust i hennes huvudkaraktärer. Poirot har jag aldrig gillat, han är alltid så dryg. Jag vet inte om det beror på att jag har blivit äldre eller om den här versionen av Poirot är annorlunda, för nu gillar jag honom. Och då tycker jag ändå inte om Kenneth Branagh.

Det är en hel del kända ansikten här, det blev lite "där är ju han" "och titta, där är ju hon", vilket alltid är kul. Det är också roligt att se Johnny Depp i en roll som inte är (så) utflippad. Michelle Pfeiffer är som vanligt trevlig att se, hon är alltid bra. Generellt så tycker jag att alla spelar över, men det hör ju lite till i en film som utspelar sig på 30-talet. Det är bra gjort och jag tycker att det syns att de har roligt.

Jag kan inte påstå att det är nagelbitsspänning här, men det är lite nerv ändå. Själva upplösningen kommer lite plötsligt och man får liksom inte riktigt reda på hur Poirot kom fram till sin slutsats. Det är lite underligt i en film som är nära två timmar lång.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 877 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 163 386 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Film: Snömannen (2017)

Titel: Snömannen
Originaltitel: The Snowman
Genre: Crime
Regissör: Tomas Alfredson
Manus: Peter Straughan, Hossein Amini, Søren Sveistrup, Jo Nesbø (bok)
Skådespelare: Michael Fassbender, Rebecca Ferguson, Charlotte Gainsbourg, Jonas Karlsson, Val Kilmer
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: UK | USA | Sweden
Längd: 119 min
Serie: -
Såg den på Viasat 19 oktober 2018



Handling
Någon har skickat ett anonymt meddelande till polisen i Oslo, som får kriminalaren Harry Hole att se likheter mellan försvinnandet av en kvinna och äldre ouppklarade fall. Kan en seriemördare ha återvänt efter flera års tystnad? Tillsammans med sin assistent Katrine Bratt letar Harry Hole desperat efter sammanhang och ledtrådar som kan ta dem tillräckligt nära mördaren för att hindra honom begå flera bestialiska mord.

Min kommentar
Jo Nesbøs böcker om Harry Hole hör till mina absoluta favoriter. När jag såg att Snömannen skulle filmatiseras så kände jag helt klart skräckblandad förtjusning. Skulle det vara möjligt att göra en rättvisande film? Det korta svaret är: Nej.

Det första som stör mig (obeskrivligt mycket) är att de pratar engelska. Allting utspelar sig i Oslo och alla har norska namn (nåja), men de pratar alltså inte norska. Visst, jag förstår att man vill Hollywoodisera, men jag tycker att amerikanarna i stället ska lära sig att läsa undertexter. Det andra som stör mig (lika obeskrivligt mycket) är uttalet av Hole. I första delen av serien står det klart och tydligt hur det uttalas och det är inte som engelskans hole.

För det mesta tycker jag att det spretar för mycket. Det är rörigt och det känns inte som att det hör ihop. Allt hoppande gör att det inte blir riktigt spännande. Trots alla hemskheter.

Jag får ingen känsla för någon av karaktärerna, faktum är att jag har svårt att hålla isär dem. Alla flyter ihop på något sätt. Harry Hole själv har jag egentligen svårt att uttala mig om. Jag har nog aldrig föreställt mig hur han ser ut, men hans personlighet kommer inte på något sätt fram här.

Ingen skugga ska dock falla över skådespelarna, både Fassbender och Ferguson är riktigt bra. De andra är okej.

Filmen är otroligt lång, nära två timmar och det blir väldigt segt ibland. Det som är positivt är den vackra naturen som man får se då och då. Jag är glad att jag har sett Snömannen, men jag är ännu gladare att jag inte har betalat något för att se den.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 346 betyg).
På IMDb hade den 5,1 i genomsnitt (beräknat på 42 760 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Film: Fasanjägarna

Titel: Fasanjägarna
Originaltitel: Fasandræberne
Genre: Crime
Regissör: Mikkel Nørgaard
Manus: Jussi Adler-Olsen (bok), Nikolaj Arcel, Rasmus Heisterberg
Skådespelare: Nikolaj Lie Kaas, Fares Fares, Johanne Louise Schmidt, Pilou Asbæk, David Dencik, Danica Curcic
Utgivningsår: 2014
Produktionsland: Danmark
Längd: 119 min
Serie: Avdelning Q 2
Såg den på: Blu-ray 27 mars 2015



Handling
1994 hittas ett ungt tvillingpar brutalt mördade i sitt hem. En kille som bor i trakten erkänner sig skyldig och döms för morden och fallet anses vara uppklarat. 20 år senare blir biträdande kriminalkommissarie Carl Mørck uppsökt av tvillingarnas far, en pensionerad polis som aldrig gett upp hoppet om att kunna lösa fallet. Carl inser snart att något är fel och han, tillsammans med sin assistent Assad och deras nya sekreterare Rose, öppnar fallet igen. Snart kastas de in i en intensiv jakt på en kvinna, Kimmie, som har varit försvunnen sedan morden ägde rum. Men Carl och Assad är inte de enda som jagar Kimmie. Det hon vet om vad som hände 1994 är farligt för en grupp av inflytelserika män på toppen av samhället, och de kommer att göra allt de kan för att förhindra det förflutna från att komma ikapp dem.

Min kommentar
Dansk film brukar vara riktigt bra, de kan det där med spänning och när filmen dessutom bygger på en riktigt bra bok så är den ju ett måste. Eftersom jag har läst boken så är det väldigt svårt att inte jämföra och det blir nog en aning orättvist.

Jag kan börja med att säga att nästan ingenting i filmen är som i boken, det enda de har gemensamt är persongalleriet och mordet på tvillingarna. Resten är ändrat. Tyvärr är det till det sämre. Den enda ändring som jag egentligen tycker är bra är att grymheterna har tonats ner. Hela biten med jakten och djuren finns knappt med, den nämns bara lite i förbigående.

Intrigen håller knappt ihop på grund av alla ändringar som gjorts och det uppstår också en del logiska luckor. Vilket är något av det värsta jag vet. Jag kan köpa det mesta av genvägar och annat som behövs för att få till en bra historia, men det får bara inte finnas hål.

Nikolaj Lie Kaas som Carl Mørck är en konstig upplevelse, han verkar bara ha ett enda uttryck (förvånad alternativt livrädd) och är inte ett dugg sympatisk. Egentligen stämmer inte någon av karaktärerna med den, utseendemässiga, bild jag skapat av dem, men det kan man väl kanske knappast begära. Det som däremot gör det väldigt svårt att tycka om dem är att ingens personlighet heller stämmer med boken. Carl Mørck är inte rolig. Assad är inte rolig. Rose är inte rolig. Samspelet mellan dem saknar energi och dynamik och är inte heller kul. Det är helt enkelt så att det som gör böckerna så bra och unika är fullständigt väck i filmen. Detta är bara en ordinär deckare.

Fares Fares (som Assad) gör som vanligt en bra prestation, men jag tror att lite mer humor hade gynnat även honom. Av Rose (spelad av Johanne Louise Schmidt) ser man så lite att jag egentligen inte förstår varför de behöll karaktären, när de ändå har ändrat så mycket annat. Den enda som egentligen gör ett jättejobb är Danica Curcic som spelar Kimmie, men där är sminket så dåligt att det mest liknar en usel skräckfilm.

Det är möjligt att detta är en jättebra film. Om man inte har läst boken. Om du har läst boken så rekommenderar jag inte filmen.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 133 betyg).
På IMDb hade den 7,1 i genomsnitt (beräknat på 3 168 betyg).
Jag ger den 2+.

Filmen kan köpas på cdon och discshop.