Bok: Nagriljärerna av Emanuel Blume

Författare: Emanuel Blume
Titel: Nagriljärerna
Genre: Fantasy
Antal sidor: 310
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Daniel Lehto AB
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 januari 2023




Första meningen: Djupt inne i skogen, dold av höga björkar och granar, låg en övergiven nöjespark.

Baksidetext
Gabriel ska precis fylla sexton. Livet är händelselöst och kretsar kring bilar och träning. När punkaren Lo övertalar honom att gå med i en rollspelsgrupp öppnar sig en värld av äventyr, mysterier och magi. Men när rollspelets monster letar sig in i Gabriels vardag börjar gränsen mellan spel och verklighet lösas upp.

Min kommentar
Redan i oktober förra året fick jag ett mejl från författaren som undrade om jag var intresserad av att läsa Nagriljärerna, men det dröjde ända till nu i januari innan den kom. Efter månader av leveransproblem. Jag var nästan färdig att ge upp och tänkte att det nog inte var meningen att jag skulle läsa den. Jag är så glad att den kom till slut.

Faktum är att det verkade ha gått så lång tid att jag hade glömt vad den skulle handla om (eller så hade jag inte läst ordentligt, utan bara tyckt att jag ju gillade hans förra bok). Jag blev ganska förskräckt när de plötsligt började spela rollspel, något som jag kan absolut noll och intet av. Eller jo, jag blev inbjuden att spela en gång med min systerson och hans kompisar, men helt ärligt så var det inget för mig.

Här spelas det inte bara rollspel, utan vi får också hänga med in i spelet. Den historien går nämligen parallellt med den i verkligheten. De två olika världarna flyter också ihop, när saker från den ena ibland dyker upp i den andra. Båda historierna är lika spännande. Det är inte nödvändigt att veta något om rollspel, men det känns som att det hade kunnat vara en fördel att åtminstone veta vad det handlar om.

När jag började läsa så fick jag en känsla av "förr" och efter ett tag får man veta att det är 1993-1994 när allt börjar. Gabriel är då 16 år och han har det ungefär som Harry Potter, tycker jag. Han får bo i en skrubb och alla hemma är elaka mot honom. Min reaktion blir "Men vad är detta för familj?!". Vilka svinpälsar de är allihop. Det verkar vara helt omöjligt att göra mamma Annelie nöjd och i mitt tycke så borde hon ha varit mer orolig för sina andra söner. Gabriels tre bröder är inget annat än hemska. Gabriel känner sig i sanning fullständigt värdelös och ingen i hans familj får honom att tro något annat. Lyckligtvis så finns det en plats för alla att känna sig hemma på. Gabriel hittar den och jag önskar alla glädjen att göra det.

Så småningom kommer Gabriel på att det är bättre att agera än att reagera. Mot slutet flyttar vi oss framåt i tiden och Gabriel blir vuxen. Jag gillar slutet. Det blir lite ovisst och man blir inte skriven på näsan. Händer verkligen allt? Eller är det bara i Gabriels huvud? Man får lov att gissa och fundera själv.

Jag gillar inte fantasy. Jag gillar inte rollspel. Jag är absolut ingen ung vuxen. Egentligen är det nog helt otippat att jag verkligen gillar Nagriljärerna.

På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 4 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Nagriljärerna: Jag hittar inte någon.

"Nomadplaneten" av Emanuel Blume

Författare: Emanuel Blume
Titel: Nomadplaneten
Genre: Science fiction
Antal sidor: 388
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Typ förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 augusti 2017




Första meningen: Det var i slutet av oktober.

Baksidetext
Det är tidigt 2100-tal. Konflikter, global uppvärmning och ekonomiska kriser avlöser varandra, men när det ser som mörkast ut tänds en ny stjärna på himlen. Stjärnan visar sig vara en nomadplanet, en vandrande himlakropp på väg att korsa solsystemet. Kan en internationell rymdexpedition flytta fokus från eländet på jorden och ge nytt hopp till en splittrad mänsklighet?När expeditionen ska lämna jorden visar sig en av besättningsmedlemmarna arbeta för en terrororganisation. Ersättare i sista stund blir Jonathan Othiambo, en svensk-kenyansk astrofysiker. Som ny i gruppen kastas han in i ett maktspel han inte förstår, där konflikter sjuder under ytan i den till synes välorganiserade besättningen.Den nya planeten bjuder på vetenskapliga upptäckter som väcker förvirring, skräck och konspirationsteorier. När expeditionen tappar radiokontakten med jorden tvingas Jonathan välja sida.

Min kommentar
När jag var yngre läste jag väldigt mycket science fiction. Och då menar jag den klassiska typen, den som inte handlar om monster och liknande, utan mer fokuserar på en möjlig framtid som även inkluderar resor till främmande planeter. Detta är den typen av science fiction, lite Arthur C. Clarke-vibbar och jag blir lycklig när han faktiskt också nämns i slutordet. Så, den här boken är för dig som gillar att utforska det okända, men som inte nödvändigtvis behöver några rymdmonster.

Året är 2112 och inte mycket verkar ha förändrats på hundra år. Människorna minst av allt. Förmågan att förstöra det mesta hon tar i finns fortfarande kvar. Annars gör de ungefär samma saker som vi gör nu (till och med spelar TV-spel!), det finns både paragrafryttare, fegisar som aldrig vågar fatta några beslut och hjältar som offrar sig för andra. Media verkar dessvärre vara precis likadan, den är exakt lika okänslig och bryr sig inte alls om människan. I övrigt får vi inte veta speciellt mycket om samhället, förutom att det inte går att bo i vissa områden och att vissa saker inte går att odla i de områden där det brukade gå bra. Min första känsla var att jag skulle ha velat veta mer om vad som hänt det här seklet som gått, men det är nog lika bra att jag får föreställa mig själv.

Jag brukar ha problem med böcker där mycket ska förklaras, för det blir sällan naturligt när någon som vet ska förklara för någon annan som också vet bara för att läsaren ska få veta. Här sköts det på ett riktigt bra sätt. Jag får bakgrund till expeditionen och vilka som är med där på ett föredömligt sätt. Det kan kanske göra att startsträckan känns lång, men jag gillade verkligen den här delen.

Karaktärerna är inte många, av förklarliga skäl, det är ju liksom bara åtta stycken på den där expeditionen. De är av alla sorter och vissa lär jag känna mer än andra. En del försvinner, mer eller mindre, av någon anledning. Zanyar vet jag inte riktigt vad han hade för funktion. Jonathan är en riktig mes och jag känner mig ytterst tveksam till om någon med hans personlighet verkligen skulle ha blivit utplockad för det här uppdraget.

Jag kan tycka att det finns en del obesvarade frågor, vilket väl egentligen hör till genren, i vissa fall. Men frågan om vad som egentligen hände Maria känns onödig. Fick hon feber och minnesförlust eller lämnade hon honom? Det förra påstås i början av boken, men sedan dyker det senare alternativet upp. Och jag kan inte låta bli att fundera på hur de bestämde väderstrecken på nomadplaneten. Kompass borde ju inte funka.

Det är en väldigt genomtänkt historia, som tyvärr ibland blir lite för detaljerad. Jag hade lite svårt att se de bilder som författaren målade, men de illustrationer som fanns hjälpte till. Lite fler hade varit ännu bättre. Det är spännande på det där bra krypande, obehagliga sättet som jag gillar. Mot slutet går det nog över flummighetsgränsen och det blir nästan lite psykedeliskt, men ändå väldigt vackert. Ända fram till dess är det här precis som riktig science fiction ska vara. En tänkvärd historia som sätter fantasin i gungning.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,7 (beräknat på 3 betyg).
På Goodreads hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Nomadplaneten: Bokhyllan och Mina skrivna ord.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.