"Begynnelse" av Dan Brown

Författare: Dan Brown
Titel: Begynnelse
Genre: Thriller
Antal sidor: 521
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Origin
Översättare: Lena Karlin & Peter Samuelsson
Serie: Robert Langdon 5
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Biblioteket
Utläst: 1 oktober 2019




Första meningen: På vägen uppför den svindlande branta kuggstångsbanan i det mödosamt klättrande tåget spanade Edmond Kirsch upp mot den taggiga bergstoppen ovanför sig.

Baksidetext
Robert Langdon, professor i religiös symbolik vid Harvard, anländer till Guggenheimmuseet i Bilbao för att närvara vid avslöjandet av en upptäckt som enligt inbjudan kommer att "förändra vetenskapen för alltid". Edmond Kirsch, en fyrtioårig miljardär som blivit världskänd för sina hypermoderna tekniska uppfinningar och djärva förutsägelser, var en gång Langdons student. Nu hävdar han att han funnit svaret på två av mänsklighetens mest omdebatterade frågor.

När den spektakulära presentationen inleds inser Langdon att han och de hundratals andra gästerna står inför ett avslöjande som är långt mer kontroversiellt än de kunnat ana. Men plötsligt exploderar den välorkestrerade kvällen i kaos. Tillsammans med museets eleganta chef Ambra Vidal finner Langdon sig vara måltavla för en okänd fiende som inte skyr några medel för att förhindra att Kirschs banbrytande upptäckt når dagens ljus. Tillsammans flyr Langdon och Vidal mot Barcelona för att knäcka det kryptiska lösenordet som skyddar Kirschs hemlighet innan det är för sent. Under den dramatiska jakten tvingas Langdon navigera bland mystiska koder, nedtystade historiska fakta och religiös extremism.

Min kommentar
När jag behövde en ny bok på semestern så tyckte jag att det kunde vara dags för äventyr och högt tempo så jag började läsa Begynnelse. Den femte delen om Robert Langdon. Jag har läst alla Dan Browns tidigare böcker och har gillat dem lite olika mycket, men jag vet alltid vad jag får. Det i sig brukar räcka, men det kan också vara en nackdel. Den här boken gjorde mig inte besviken.

Jag hade inte läst speciellt långt innan jag insåg att Begynnelse utspelar sig i Spanien, där jag just befann mig på semester. Det var helt oväntat och bara ren tur, jag visste inte ens vad boken handlade om. Mestadels befinner vi oss i Barcelona, men även i både Madrid och Bilbao. Städer där jag aldrig har varit, men jag bara älskar beskrivningarna av alla byggnader och jag vill se dem i verkligheten. Jag googlar som en tok under läsningen för att jag åtminstone ska få en idé om hur det ser ut.

I Begynnelse är det inte lika många koder och symboler för Langdon att knäcka, men temat i sig gör mig lycklig. Vetenskap kontra religion är ju en ständigt aktuell historia. Det är intressant att katolikerna i boken gärna påpekar vad kristna gjorde mot dem, men de verkar ha glömt vad katolikerna gjorde mot de kristna. Jag förstår att en vetenskapsman tycker att upptäckten förändrar synen på Gud, men är samtidigt säker på att den inte påverkar en troende. Det ena utesluter inte det andra. Vilket Brown också är noga med att påpeka. Här finns även AI, som både tilltalar mig och skrämmer sk-ten ur mig. Intrigen/temat får en solklar femma.

Persongalleriet är ganska litet, men det räcker. Det är väl egentligen inte någon som sticker ut, men Winston är naturligtvis min favorit. Det som stör mig är att Langdon alltid, på något mystiskt sätt, lyckas få en kvinnlig skönhet vid sin sida. Snälla överraska mig någon gång!

Jag kunde knappt lägga ifrån mig boken innan den var utläst, detta är ett sant äventyr. Tempot är högt och det händer något hela tiden. Lite förvånad blir jag när jag inser att allt i denna nästan-tegelsten sker under ett enda dygn. Lite som TV-serien 24 timmar. Upplösningen och slutet är inte speciellt överraskande, men vägen dit är löjligt spännande. Det jag tar med mig är en mening i slutet: Dialog är alltid viktigare än enighet.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,85 i genomsnitt (beräknat 209 982 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Begynnelse: Johannas deckarhörna, Marias bokhylla och malins bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Inferno" av Dan Brown

Författare: Dan Brown
Titel: Inferno
Genre: Thriller
Antal sidor: 541
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Inferno
Översättare: Lena Karlin, Peter Samuelsson
Serie: Robert Langdon 4
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 april 2017




Första meningen: Jag är Skuggan.

Baksidetext
Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, vaknar mitt i natten i en sjukhussäng med blixtrande huvudvärk. Han har ingen aning om var han befinner sig, inte heller vad som hänt honom de senaste dygnen. Bara några timmar senare utsätts han för ett attentat och tvingas fly handlöst tillsammans med kvinnan som vårdat honom, Sienna Brooks. I sin kavaj upptäcker han ett oroväckande föremål.

Allteftersom Langdon börjar förstå vad som hänt växer en bild av ett fruktansvärt hot fram - skapat av ett geni vars fixering vid världens undergång bara kan mäta sig med hans kärlek til ett av de mest fascinerande litterära mästerverken som någonsin skrivits - Dantes mörka poem Helvetet.

Under en vild jakt genom Florens myllrande och historiefyllda gator, palats och lönngångar inser Langdon att han i en kamp mot klockan är tvungen att lösa de gåtor som det mystiska föremålet innehåller - innan ett inferno utbryter...

Min kommentar
Jag har väl haft lite blandade känslor för Dan Browns tidigare böcker, allt från andlöst spännande till lite långrandigt. Den här placerar sig lite över mittenskiktet, men det kan bero på att jag har varit på de flesta av de platser som beskrivs så detaljerat i boken. Det enda som grämer mig är att jag till slut inte tog med mig Inferno när jag gjorde den där resan till både Florens och Venedig. Den här turistguiden hade varit ovärderlig.

Min allra första invändning, som kommer alldeles i början av läsningen, är det märkliga i att professor Langdon alltid får sällskap av sällsamt vackra och helt osannolikt intelligenta kvinnor. Inferno är inget undantag. Ungefär i samma andetag blir jag imponerad över Langdons läkkött, han höll på att dö, i stort sett, på morgonen och vid lunchtid springer han runt i Florens som om ingenting har hänt. Detta får dock sin förklaring i slutet.

Jag har måhända inte så höga krav på karaktärer, för jag kan nog köpa de flesta här, även om jag inte alltid förstår de val de gör. Vad som stör mig är att man, från början, inte fick veta namnet på det grönögda geniet och vem var egentligen profossen?

Miljöerna är helt magiska och jag känner igen det mesta, men jag kan inte låta bli att fräscha upp minnet med foton jag tog. När gänget dessutom sätter sig på Silverpilen mellan Florens och Venedig, precis som jag, så är det som att jag är med där. Jag kan lätt föreställa mig att det kan bli för mycket babbel om byggnader, konstverk, historiska händelser och Dante, men för mig är det som att göra resan en gång till.

Själva temat är väldigt intressant. Bara om man blundar och är i förnekelse så är inte överbefolkningen ett problem och det galna geniet har ju rätt i sak. Hans lösning på det hela kan man tycka vad man vill om, men jag tycker den är ganska fiffig och faktiskt osedvanligt human i sin slumpmässighet.

Tempot är för det mesta angenämt högt, förutom när Langdon tar sig tid att beundra olika byggnader/konstverk. För någon vecka sedan så diskuterade bokbloggarvärlden huruvida research var viktig och hur mycket man egentligen ska ta med av den. Om man vill vara lite elak så skulle man kunna kalla Inferno för ett praktexempel på när det blir för mycket. I övrigt känner jag igen Dan Browns stil, som består av många, många upprepningar, vilket jag tycker är mer än en aning tröttsamt. Här finns också så många turer och vändningar att jag tror att författaren själv blev förvirrad och jag är högst tveksam till om allt verkligen gick ihop på slutet. Till exempel, om man inte har sitt pass, hur kan man då kunna sitt passnummer? Finns det verkligen folk som kan det utantill? Högst tveksamt. Och Robert Langdon som är så smart, han borde väl veta att Röda Korsets flagga inte alls är likadan som Schweiz flagga, utan en inverterad version av den.

Det kommer ju en ny bok i den här serien i oktober, på engelska och det lär väl inte dröja jättelänge innan den översätts. Naturligtvis kommer jag att läsa även den. Men nu ska jag först se filmen Inferno också.

För den som tycker det är intressant så filmade jag lite när "Dante" läser ur Inferno, på plats i Florens.


Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 635 betyg).
På Goodreads hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 330 729 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Inferno: Bokgalleriet, Tidningsida och Skuggornas bibliotek.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Den förlorade symbolen" av Dan Brown

Genre: Thriller
Antal sidor: 614
Serie: Robert Langdon 3
Första utgivningsdatum: 2009-09-15
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Baksidetext
Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, kallas i sista stund in för att hålla en kvällsföreläsning i Capitolium, Washington. Men bara minuter efter hans ankomst hittas ett märkvärdigt föremål i byggnadens rotunda. Det är dessutom kryptiskt kodat med fem olika symboler. Langdon förstår att budskapet är en uråldrig åkallan, menad att locka dess mottgare in i en sedan länge förlorad värld av hemlig visdom.

När Langdons mentor, Peter Solomon - filantrop och framstående frimurare - brutalt kidnappas, inser Langdon att det enda sättet att rädda sin väns liv är att hörsamma den mystiska uppmaningen och följa den vart den än leder honom. Han sveps in i en värld av beslöjade historier, gåtfulla ikoner och förborgade koder som tycks leda honom mot en ofattbar sanning.

Min kommentar
Den första halvan var det sträckläsningsvarning på, den andra halvan segade det ner ordentligt och upprepningarna haglade. Gillar i alla fall det här, det sätter fantasin i rörelse och varenda detalj jag kollar upp stämmer med verkligheten. Betyder det att allt är sant? Förmodligen inte, men källkritik på skönlitteratur känns ju lite onödig. Blev stundtals vansinnigt irriterad på Robert Langdon. En professor i religiös symbolik borde ha ett öppet sinne och inte blankt förneka saker om han inte kan bevisa motsatsen. Han var lite för tjurigt envis ibland.