"Återvändaren" av Dan Buthler & Dag Öhrlund

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 424
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Jacob Colt 6
Förlag: Massolit
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 februari 2014






Första meningen: Christopher Silfverbielke drog ett djupt bloss på cigaretten och betraktade det skimrande klot som långsamt försvann i Mexikanska golfen.

Baksidetext
Christopher Silfverbielke var Stureplans finansstjärna och oemotståndlig för kvinnor, men samtidigt uttråkad vid 30 års ålder och diagnostiserad som psykopat.

Kombinationen av lyxliv med sena nätter, champagne, kokain och ett sökande efter spänning, drev Silfverbielke till allt djärvare och farligare handlingar, som han involverade sina närmaste vänner i.

Priset blev högt. Vännerna försvann och jagad för mord av Sveriges skarpaste kriminalkommissarie, Jacob Colt, tvingades Silfverbielke att fly från Sverige.

Efter att ha levt under falsk identitet i Florida beslutar sig Christopher Silfverbielke för att återvända till Stockholm. Han älskar sin psykiater Mariana Granath, och är fast besluten att få henne att förstå sitt eget bästa och flytta med honom till Spanien. Samtidigt ska han ta hand om en av de få människor han någonsin haft känslor för - sin mamma.

Men inte långt efter återvändandet förstår Christopher att saker och ting aldrig kommer att bli som förr.

Min kommentar
Sjätte boken om Jacob Colt och tredje om Silfverbielke. Jag har tyckt att böckerna sakta dalat och blivit sämre och sämre. Så vad tyckte jag om denna?

Även denna var faktiskt sämre än föregående och nu ger jag officiellt upp detta författarpar. Jag är inte ett dugg intresserad av hur det ska gå för en enda karaktär, ingen av dem är trevlig, inte ens sympatisk. Alla män är svin och alla kvinnor svaga och i behov av hjälp av en stark man. Usch! Den ena karaktären efter den andra visar sig vara renodlad psykopat, den som vill läsa om vanliga människor göre sig icke besvär. Och minsann, det kunde bli värre än "bara" psykopaten Silfverbielke. Kanske har han fått en parhäst. Och inte vem som helst. Dubbel-usch!

Här, precis som i tidigare delar om Silfverbielke, kryllar det av sex- och våldsscener. Gärna samtidigt. Författarna försöker lägga in lite vardagliga relationer, kanske för att tona ner våldet, men det blir bara krystat. Och hur trött är jag på Colts personliga problem? Och hans frus? En fru som jag för övrigt hade väldigt stort hopp om i början av serien, men nu är hon lika svag, hjälplös och velig som alla andra kvinnor de skriver om. Problemet hon har med sina homofober till föräldrar kan jag egentligen inte ens se som ett problem, men det är jag det. Om hon agerade mer handlingskraftigt kanske de skulle förstå att det är allvar.

Boken kunde ha varit ganska mycket kortare också, om alla upprepningar (Jacobs våndor, Silfverbielkes glada humör, Lindas hämndbegär och så vidare) hade redigerats bort. Jag behöver inte få de där sakerna skrivna på näsan gång efter annan.

När boken slutar så har vi inte kommit ett enda steg framåt utan är fortfarande, i stort sett, kvar där boken började. Förutom den allra sista händelsen, som är en cliffhanger av rang. Cliffhanger eller ej, nu skiter jag i resten. Det är synd att hela historien har urartat på det här sättet, för det var så lovande i början och kunde ha blivit så bra.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1. På Goodreads hade den 3.27 i genomsnitt. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Återvändaren: Romeoandjuliet, Ljudboksbloggen och Annika.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Ares tecken" av Dan Buthler & Dag Öhrlund

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 428
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Jacob Colt 5
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 28 juli 2012





Första meningen: Han visste inte längre.

Baksidetext
Klockan är exakt 00.46 när Claudio Chavez avlider i ambulansen av skadorna från en brutal misshandel på Götgatan i Stockholm. Vid Chavez sargade kropp finner man en blodig papperslapp med en teckning av ett avbrutet manlighetstecken.

Mordet blir ett fall för kommissarie Jacob Colt och hans kollega Linda Schecker på kriminalen i Stockholm. Tre unga pojkar som setts springa från platsen grips och förhörs, men pojkarna vägrar avslöja vad symbolen står för i sammanhanget. Några dagar senare hittas en likadan papperslapp vid en dödsmisshandel i Gävle och snart drar en våg av mord och våldsamma misshandelsfall över Sverige.

Snart ser utredarna den gemensamma nämnaren; samtliga offer är antingen homosexuella eller invandrare. Men jakten på mördarna blir alltmer komplicerad eftersom det inte verkar finnas några andra logiska kopplingar mellan morden. För Jacob Colt blir det ett känsligt fall då hans son Stephen är homosexuell. För Linda Schecker är det lika känsligt eftersom hon har ett förhållande med Sara och är livrädd att detta ska komma ut i polishuset.

När Jacob Colt till slut närmar sig ett genombrott i utredningen inser han att hans närmaste är mer berörda än han hade kunnat ana. Och det börjar bli ont om tid.

Min kommentar
Om den här femte delen om Jacob Colt finns det massor att säga och inte bara positivt. Boken är visserligen bättre än de två senaste i serien, men här finns så mycket att irritera sig på. Och den stora frågan är; Jacob Colt, varför har du blivit ett så stort svin?

Själva temat i historien tycker jag jättemycket om, det är viktiga grejer det här med hatbrott, Internet, lagstiftning och anonymitet. Det är alltför enkelt att missbruka Internet och anonymiteten där, det är en evig balansgång mellan rättsamhälle och integritet. Och spännande är det. Tyvärr är boken så full av fördomar att det faktiskt blir löjligt. Det verkar som att författarna tror att det bara är lågutbildade och socialt missanpassade som har något emot homosexuella och invandrare. Riktigt så enkelt är det ju dessvärre inte.

Men vem av författarna har bestämt att Jacob Colt plötsligt ska bli ett riktigt svin? Han har väl aldrig varit genomsympatisk, men i den här boken går han över alla gränser. Hans tankar om frun, Melissa, är så frånstötande att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Han är så lyckligt lottad för hans fru är fortfarande så välbehållen (detta ord, vad betyder det egentligen? Om en människa?), trots två födslar (detta dras upp om och om igen). Hon är fortfarande så snygg och sexig och vilken lycklig man han är Jacob, att hans fru fortfarande har kvar sin sexlust (trots två födslar) och kan tillgodose hans behov. Även om hon nu börjar bli lite jobbig, för (herregud) ibland är hon ledsen och vill inte prata med honom. Den här berg-och-dalbanan är jättejobbig för stackars Jacob och han försöker så snällt hjälpa Melissa att få bukt med problemet genom att skicka henne till en terapeut. För felet ligger ju så klart hos henne. Även om han nu är så omtänksam att han faktiskt kan tänka sig att följa med till terapeuten. Colts uppfattning om en bra fredagskväll säger allt (sid 415): För Colt betydde en bra fredagskväll något extra i matväg, gärna Melissas kryddstarka sydstatsmat, lite gott rödvin, ett lugnt samtal över levande ljus och gärna en skön stund i sängen efteråt.

Slutet är en historia för sig och kan väl egentligen inte klassas som ett slut. Det är väldigt uppenbart att det kommer en fortsättning (fast det visste vi ju redan, vi som läst om psykopaten Silfverbielke), men detta måste vara århundradets sämsta "cliffhanger". Förmodligen kommer jag att läsa även nästa bok om Colt och hans kollegor, men jag vet ärligt talat inte hur många fler jag klarar om det fortsätter neråt i den här takten.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Ares tecken: Bokbrus, Breakfast book club och Matzens space.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Grannen" av Dan Buthler & Dag Öhrlund

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 477
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Jacob Colt 3
Förlag: Voltaire Publishing
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 24 februari 2012

Första meningen: Första april.
Sista meningen: "Me, I've been living here all my life..."

Baksidetext
Stureplansprofilen Hans Ecker, dömd till över 10 års fängelse, sitter i en fångtransport på väg att flyttas från Kumla till en annan anstalt. Man kan föreställa sig Eckers glädje när han, helt oväntat, blir fritagen. Men snart blir han rädd, riktigt rädd. För den som kallblodigt sköt fångvaktarna var psykopaten Christopher Silfverbielke kompanjonen som Ecker trodde sig ha haft ihjäl för ett drygt år sedan.

Det började så bra. Det kriminella radarparet Hans Ecker och Christopher Silfverbielke gjorde storverk tillsammans och flydde utomlands. Hårt arbete, tufft liv, riktigt mycket pengar och brudar. Ecker gjorde sitt livs största misstag när han bara trodde att Silfverbielke verkligen dog, där nere i Medelhavet, i stället för att vara säker på sin sak. Han och hans gravida flickvän Veronica tog sig hem till Sverige, men blev gripna direkt på flygplatsen och Ecker hamnade snart i fängelse.

Nu har Silfverbielke fritagit Ecker, men vilka planer har psykopaten egentligen för honom, hans flickvän Veronica och deras son? Det enda som är säkert är att Silfverbielke saknar alla spärrar. Och att han kommit tillbaka till Sverige för att ta en fruktansvärd hämnd på dem han anser skadat honom. Han köper ett hus och från den dagen blir inte heller livet i det tidigare så lugna villaområdet, sig likt.

Kommissarie Jacob Colt och hans nya kollega, IT-experten Linda Schecker, tror först att Silverbielke är död och begraven, men snart är jakten åter i full gång. Farligare och obehagligare än någonsin.

Min kommentar
På något sätt måste utgivningen av den här boken och Förlåt min vrede ha kastats om, för Grannen ska definitivt läsas före Förlåt min vrede. Inte ens på författarduons hemsida kan man hitta någon uppgift om detta, vilket jag tycker är lite underligt. I alla nätbokhandlar står också Grannen angiven som del fyra, men det är alltså fel. Nu gick det bra ändå, för det var inga direkta spoilers i någondera riktning.

Jag är inte direkt pryd, i alla fall inte mer än någon annan, eller lättäcklad, men jag måste säga att den här boken var över gränsen. Med råge. Om jag ville ha en porrbok eller en "lättsam" beskrivning av sado-masochistiska ritualer, så hade jag läst en sådan bok. Nu ville jag ha en deckare, men det var inte riktigt vad jag fick. Man tycker att jag kanske borde ha varit förberedd, eftersom jag ju faktiskt läst En nästan vanlig man, men Grannen kändes mest som en krystad ursäkt att få ge sig hän åt alla slags våldsyttringar i samband med sex. Ja, och annars också för den delen.

Karaktärerna är så platta och intetsägande att det nästan gör ont. Speciellt kvinnorna. De är antingen riktiga våp eller hämndlystna "bitches". Och hur ser egentligen en man ut som ingen kvinna kan motstå?

Det var spännande, bitvis, och jag ville ju så gärna veta hur det skulle gå med det där svinet Silfverbielke, men det här är långt ifrån den sträckläsning som En nästan vanlig man tvingade mig till och det borde också ha varit både första och sista boken om Silfverbielke. I stället kan man, till min stora förvåning, tolka slutet som att det kommer ännu en bok om den här psykopaten.

Boktipset estimerade betyg var 4.5, jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Grannen: Ljudboksbloggen och Gun Ek.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Förlåt min vrede" av Dan Buthler och Dag Öhrlund

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 337
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Jacob Colt 4
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Förlag: Damm

Första meningen: Försiktigt låter jag pekfingret lägga sig kring avtryckaren.
Sista meningen: Så reste han sig och gick mot köket, Melissa och tryggheten.

Baksidetext
En knarklangare i Stockholm blir skjuten. Och han är bara den första av flera. Det enda som länkar offren till varandra är att de langar knark, men de har inte känt varandra eller tillhört samma grupperingar. Det är också ont om bevis från brottsplatserna. Endast kulor och hylsor som tyder på att gärningsmannen är densamma.

Kommissarie Jacob Colt och hans kollegor har kört fast med utredningen. Är det en uppgörelse i den undre världen? En ensam galning? Eller en aktionsgrupp mot narkotika som någon kallad Städaren påstått till kvällstidningarna?

Samtidigt fortsätter mördaren att bringa sin egen rättvisa. När man inte kan få rättvisa genom lagen får man gå utanför den. Eller?

Min kommentar
Här är det två olika berättare, den ena är den "allvetande berättaren" och det är själva utredningens perspektiv och sker i imperfekt. Den "allvetande berättaren" vet allt, utom vem mördaren är. Mördaren är nämligen en egen berättare och här sker det i presens. Man skulle kunna tycka att det blir rörigt, men så upplever jag det inte alls utan jag gillar det.

Jag är riktigt imponerad över att man kan lura någon, som jag blev ett tag, bara genom att utelämna en liten bit viktig information. En bit in i boken kom jag på att den lilla, lilla detaljen saknades och då började tankarna gå i helt andra banor. Precis som polisen ska man nog "jobba" helt förutsättningslöst och inte ha förutfattade meningar.

En del konstigheter tycker jag nog att det blev, jag är ju inte insatt i hur polisarbete verkligen går till, men om det fungerar så här så kanske man borde se över rutinerna. I alla fall så är detta ytterligare en polis som varken är alkoholist eller missanpassad på något annat sätt och av någon anledning blir det lugnare att läsa då. Åtminstone är det lite lättare att känna igen sig och relatera.

En extra bonus för de verkliga händelser som var med i boken och faktiskt passade där också. De världsberömda, åtminstone i Skåne, knarkhusen där vietnameser odlade cannabis i mängder. Där blev jag positivt överraskad, det ger alltid en extra trovärdighet om i alla fall en detalj är sann.

Språket är passande för en deckare, det är snabbt och lätt att ta till sig och inga onödiga utvikningar. Tempot är hyfsat högt, även om jag tycker att det blev lite segt i mitten. Det tog lite för lång tid att komma fram till lösningen. En lösning som jag för övrigt tyckte var ett antiklimax och alldeles för enkelt.

På något sätt kändes det som att boken ville vara en bok skriven av Roslund & Hellström, men dit är det långt även om detta också var underhållande. Frågeställningen, om man har rätt att döda en mördare, är ändå intressant och om man nu inte får rättvisa på egen hand, har man då rätt att skipa den själv? Och i så fall, vem bestämmer vad som är rätt och fel? Självklart får man inga entydiga svar, men slutet kan väl anses vara en hint.

Jag kan egentligen inte sätta fingret på vad det är som gör att jag inte kan sätta ett högre betyg på boken. Den var spännande och jag tyckte den var bra, men när boken var slut var det mer som ett "Jaha" och då får man inte mer än en trea.

Boktipset estimerade betyg var 4.0, jag ger den 3.0.

Andra som bloggat om Förlåt min vrede: Carinas bloggvärld, Autumnleaf och Hallinbloggar.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"En nästan vanlig man" av Dan Buthler och Dag Öhrlund

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 569
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Jacob Colt 2
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2009
Media: Kartonnage
Förlag: Damm

Baksidetext
Christopher Silfverbielke är stjärnmäklare i Stureplans finansvärld. Beundrad och avundad, men helt känslokall och hänsynslös under den charmfulla ytan. Van att få vad han vill. Och vem han vill. Men miljonerna och framgångarna är inte nog. Han kräver mer, mycket mer. Något nytt, som kan ge honom spänning i livet.

Hans Ecker är Christophers bäste - och kanske ende - vän. På väg att motvilligt dras in i ett seriöst förhållande med Veronica, men inte beredd att släppa det ljuva livet med champagne, brudar och kokain.

Johannes Kruut är rikemanssonen som på nåder får vara med i gänget, ivrig att platsa och bra att ha till hands när krognotorna blir för höga.

När miljonkonton, champagne, sex och kokain inte längre är nog, går de tre männen över gränsen i sin jakt på spänning och njutning. Med Silfverbielke som manipulerande hjärna ger de sig in i en kriminalitet som trappas upp alltmer och resulterar i mord. Katt-och-råtta-leken mellan kommissarie Jacob Colt och trion blir kicken som Silfverbielke letat efter...

Min kommentar
Jag vet egentligen inte vad jag tyckte om den här boken. Den var spännande och otäck, dessutom gjorde den mig så förbannad att jag bara ville läsa ut den och glömma bort den. Människor som tror att de är förmer än andra och står över lagen har den inverkan på mig och jag antar att jag blev så arg bara för att boken var så bra skriven. Kanske kunde det minskats ner på våld och sex, men då skulle nog boken förlora sin fascination. Det här var något av det mest grymma och otäcka jag läst i vuxen ålder och glömma den lär jag inte göra.

Jag ger den 4.0.