Bok: Operation Garbo 3 av Harry Winter

Författare: Harry Winter
Titel: Operation Garbo 3
Genre: Thriller
Antal sidor: 280
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Operation Garbo 3
Förlag: Timbro förlag
Utgivningsår: (original) 1991 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 maj 2025




Första meningen: - Vindomslag?

Baksidetext
Ingen kunde anklaga ÖB för att skönmåla när han drog läget inför den svenska krigsregeringen: Även om fienden inte begår planerade krigsförbrytelser måste vi räkna med svåra lidanden och repressalier mot den gerillaaktivitet som pågår. Vi måste inse att det blir svårt att befria landet om fienden försvarar sig till sista blodsdroppen i städer där det finns civila kvar Jag vill påpeka att det verkar pågå en maktkamp inom den sovjetiska ledningen.

Efter den sovjetiska invasionen i september 1992 är viktiga delar av Sverige ockuperade. Men kraften har gått ur anfallen och offensiven misslyckats. Amerikanska marinkåren håller Gotland, och Sovjet erbjuder eldupphör.

Förhandlingar mellan Sovjet, Finland och Sverige inleds på Bornholm. Sovjetunionen erbjuder fred mot att Sverige lämnar Finland i sticket. Regeringen är splittrad.

Befrielseaktioner startar i Sverige samtidigt som sovjetväldet börjar upplösas inifrån. Sovjetledningen blir alltmer desperat och hotar med kärnvapen.

Min kommentar
I sambons bokhylla, när vi flyttade ihop, fanns de två första delarna i trilogin Operation Garbo. Jag tyckte att de lät fantastiskt spännande (sambon kan dock inte komma ihåg att han har läst dem) och 2014 hittade jag alla tre i nyutgåva. Naturligtvis köpte jag dem. Om jag hade vetat då vad jag vet nu så hade det aldrig hänt, men jag var lyckligt ovetande. I år tyckte jag att de kunde passa i utmaningen Tre på tre och nu har jag då äntligen tagit mig igenom tredje och sista delen.

Det finns böcker som man inte riktigt vet hur man ska skriva om, och sedan finns det böcker som man nästan inte vet hur man ska orka läsa klart. Hela trilogin Operation Garbo faller tyvärr in i den senare kategorin för mig. Med denna sista del som den absolut tyngsta att slutföra och värst av alla. Läslust och läsflow lyste med sin frånvaro.

Böckerna handlar om ett fiktivt sovjetiskt anfall på Sverige år 1992 och skildrar olika delar av detta scenario ur ett militärt perspektiv. Och när jag säger "militärt", så menar jag verkligen det. Det är militär jargong, militär struktur, militärt tankesätt – det är till och med militär korrekthet, vilket jag kan respektera. Men någonstans försvinner berättelsen i allt detta. Retoriken är något man känner igen, vi hör den ju nästan varje dag nu, och det hade varit riktigt läskigt. Om boken hade kunnat leverera ordentligt.

Det största problemet, som är genomgående i alla tre böckerna, är den enorma mängden namn och karaktärer. I första delen räknade jag till över 100 namngivna personer, många av dem dyker upp en gång och försvinner sedan för alltid. För att göra det än mer besvärligt så samexisterar kanske tjugo olika trådar, på olika platser, med olika karaktärer. Det blir omöjligt att hålla isär både karaktärer och händelser, och det påverkar läsflytet rejält. De efterföljande delarna fortsätter på exakt samma sätt – det är som att författarna aldrig ens reflekterat över att en läsare faktiskt behöver kunna orientera sig i berättelsen.

Det finns också en (över)tydlig agenda här. Kritik mot svensk försvarspolitik återkommer ofta, ibland på gränsen till det raljanta. Politiker framställs som inkompetenta, medan militären vet exakt vad som borde göras. Det är inte svårt att se att det finns ett syfte bakom böckerna, och jag kan förstå frustrationen som drivit dem att skriva. Men när hela historien börjar kännas som en propagandaskrift i romanform, då har man tappat mig som läsare.

Skildringen av kvinnor är också något jag reagerade starkt på. De svimmar eller gråter. Eller både och. Det är utseende hit och utseende dit – på ett sätt som känns otidsenligt och platt, till och med för 1980-talet. Dialogen är, i bästa fall, som tagen ur en pilsnerfilm från 30-talet.

Operation Garbo har varit en ganska jobbig övning i uthållighet och envishet för mig. Jag förstår absolut att dessa böcker har en publik. De som är insatta i militär strategi, struktur och historia kanske älskar detta. Men för mig, som ändå gillar thrillers, action och samhällskommentarer, blev det för torrt, för mycket och för splittrat. Med en gigantisk viljestyrka läste jag ut dem, men nu vill jag inte se dem mer. De ska bort härifrån.

På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 88 betyg).
Jag ger den 1,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Operation Garbo del tre: Jag kan inte hitta någon.

"Röd vinterängel" av Tove Birkeland Brandt

Författare: Tove Birkeland Brandt
Titel: Röd vinterängel
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 351
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Mimmi Lammfors 1
Förlag: Bra & Leve Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 januari 2017




Första meningen: I det vakna ögonblicket, gav hon upp, hon slutade skrika.

Baksidetext
Mediet Mimmi är den starka personen som får kontakt med andra sidan och därigenom kan hon hjälpa polisen i deras arbete på jakt efter mördarna. Rita Vråk som arbetar på Mordenheten i Göteborg är den polis som står henne närmast och tillsammans utför de en intensiv jakt för att finna lösningen på ett brott som ej ännu skett.

Min kommentar
För nästan exakt tre år sedan blev jag kontaktad av Tove Birkeland Brandts man Ståle Brandt, som undrade om jag ville läsa hans bok Ankharen och som bonus fick jag även hans frus Röd vinterängel. Efter att ha läst Ankharen så blev jag nog lite avskräckt och jag har inte alls känt mig lockad av att läsa nästa. Jag har inte bara positiva upplevelser av egenutgivning.

Redan från start kommer vi på kant med varandra, boken och jag. Efter att ha läst runt 25 sidor så hade jag räknat till 10-15 fel och tyvärr fortsätter det genom hela boken. Det är allt från stavfel, ord som används i ett helt galet sammanhang, citationstecken som är placerade lite hur som helst och även kommatecken som överanvänds, men som ändå ibland saknas där de borde vara. Jag får faktiskt känslan att texten är översatt från något annat språk med hjälp av Google Translate. Då brukar det bli precis så här tokigt.

Här lämnas absolut ingenting åt fantasin, det är så otroligt detaljerat att jag bara blir trött. Man behöver inte berätta/förklara varje steg, läsare är väldigt sällan dumma i huvudet. Dialogerna är så krystade att jag faktiskt blir illa berörd. Tempus skiftar hej vilt mellan presens och imperfekt. Ibland är det rent talspråk i den berättande texten. Varför i hela friden är det bara Mickes mamma som pratar dialekt? Poliserna är sexister och så inskränkta att jag blir rädd. Ingenting känns trovärdigt. Då har jag inte ens gått in på alla som blir kära och älskar varandra efter typ tredje dagen och börjar kalla partnerns mamma för svärmor efter någon vecka.

Våldet i boken är precis lika detaljerat återgivet som allt annat och det är rent spekulativt. Detsamma gäller allt (vålds)sex. Det gäller även pratet och tankarna på detsamma. Kvinnosynen i boken är fullkomligt vidrig, men faktiskt helt jämställt för manssynen är precis lika vidrig den. Finns det inga normala män i författarens värld?

Så mycket deckare är det inte heller, man vet hela tiden vem som är gärningsmannen. När de tar fast honom är det över 50 sidor kvar i boken. De ägnas helt åt att beskriva sorg, begravningsförberedelser och begravning. Sorg kan vara väldigt berörande att läsa om, men här blir det bara plumpt eftersom författaren envisas med att tala om för mig hur karaktärerna känner det i stället för att visa mig. Och gärna många gånger. Jag tror alla kan förstå ändå.

Det finns en hel del konstigheter och hål också, närmast att likna vid ett durkslag. Micke är 39 år, hans lillasyster är 18. Det finns dessutom en storebror också. Inte en enda gång nämns denna gigantiska åldersskillnad mellan syskonen. Hur kunde stalkern veta när Nilla skulle åka till Göteborg? Hur troligt är det att ett våldtäktsoffer några dagar efter våldtäkten ger sig ut att springa i ett öde strövområde med hörlurar i öronen? Och man måste faktiskt inte alls vänta i 24 timmar med att leta efter någon som är försvunnen.

Jag är jätteimponerad över alla som ger sig på egenutgivning, men man måste ha hjälp av professionella människor för redigering och korrekturläsning. Det får man absolut inte göra avkall på, så mycket respekt måste man ha för den eventuella läsaren. Den här boken känns som ett allra första utkast till något som skulle ha kunnat vara bra om den hade behandlats på rätt sätt.

Boktipsets estimerade betyg var 2,3 och genomsnittet 2,0 (beräknat på 5 betyg).
På Goodreads hade den 1,0 i genomsnitt (beräknat på 1 betyg).
Jag ger den 1,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Röd vinterängel: Jessicas grotta, Tankar från en samlares hjärna och Doktor Glas.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Robin Williams - När skratten har tystnat" av Emily Herbert

Genre: Biografi
Antal sidor: 286
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Robin Williams - When the Laughter Stops
Översättare: Jimmy Hofsö
Serie: -
Förlag: Bookmark förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 20 februari 2015





Baksidetext
Robin Williams (1951-2014) var skådespelaren vars osvikliga timing, sprudlande energi och makalösa improvisationsförmåga gick rakt in i hjärtat på stora och små över hela världen.

Att någon som spred så mycket glädje kunde ta sitt eget liv framstår som ett mysterium, men i boken beskrivs vad som gömde sig bakom den glittrande blicken. Det är en gripande berättelse om depression, alkoholism och tablettmissbruk rester av en problematisk barndom.

Robin Williams: När skratten har tystnat är både en inträngande biografi och en hyllning till en av vår tids absolut största skådespelartalanger. Med lika delar värme och välgrundad fakta beskrivs Robin Williams genialitet och livsgärning på humorscenen och vita duken.

Min kommentar
Robin Williams är en av mina favoritskådisar och jag har med glädje följt honom sedan Mork & Mindy, som började visas på svensk TV 1980. Jag brukar inte ge mig på biografier, men eftersom jag alltid haft en speciell relation till Robin Williams så ville jag verkligen läsa denna.

Första kapitlet består av en samling tweets av andra kändisar om vad de tycker om att Robin Williams är död. Redan här började jag få onda aningar och kollade upp lite vad författaren Emily Herbert skrivit innan. Hon (enligt Bookmark och Wikipedia är det en pseudonym för en framgångsrik brittisk journalist, Virginia Blackburn) verkar fullkomligt spotta ur sig "biografier" över berömdheter.

Tyvärr fortsätter boken i samma stil. Den innehåller i stort sett bara mängder av citat från olika tidnings- och TV-intervjuer samt synopsis och genomgång av alla filmer Robin Williams varit med i. Mork & Mindy gås igenom avsnitt för avsnitt, tack och lov bara första säsongen. En hel del rykten och antaganden finns också med. Tillsammans med massor av generaliseringar, upprepningar och lite amatörpsykologi. Den är osammanhängande och dåligt skriven, ett hafsverk helt enkelt. Det känns lite som att Emily Herbert dammsugit Internet på åsikter och helt ärligt så skulle detta kunna ha varit något som jag själv skrivit ihop. På gymnasiet. Allt som står här kan man själv googla fram.

Den här boken innehåller ingen känsla, ingen värme, den är bara en ytlig och kall genomgång över vad andra tyckte om Robin Williams. Det här var inte alls den bok jag ville läsa om en av världens största komiker. Nu väntar jag på en riktig biografi om hans liv. Den som han förtjänar.

O Captain! My Captain! Nano nano. Over and out.

Boktipset hade inget estimerat betyg eftersom inga betyg var satta.
På Goodreads hade den 2,81 i genomsnitt (beräknat på 52 betyg).
Jag ger den 1,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Robin Williams - När skratten har tystnat: Boklysten, DAST och Bokbunden.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.