Bok: I tystnaden begravd av Tove Alsterdal

Författare: Tove Alsterdal
Titel: I tystnaden begravd
Genre: Thriller
Antal sidor: 409
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 november 2022




Första meningen: Inte behöver han papper för att få eld i bastun, men breven ska brinna.

Baksidetext
Lars-Erkki Svanberg, en gång Sveriges snabbaste skidåkare, slås ihjäl med sin egen yxa på gården Rauhala hemma i Tornedalen.

I ett trapphus i Sankt Petersburg skjuter en rysk gangsterledare sin närmaste vän, och flyr mot gränsen.

Katrine, som just har fått sparken från Sveriges Radio, upptäcker att hennes mamma inte är den människa hon trodde. I byn Kivikangas långt uppe i norr finner hon sanningar som tystats ner i generationer.

Medan midvintern långsamt släpper sitt järngrepp över Nordkalotten dras deras historier allt närmare varandra, tills allting slutligen löper samman i den utkylda mangårdsbyggnaden på Rauhala - ett namn som betyder lugnet, friden.

Min kommentar
För en faslig massa år sedan läste jag Tove Alsterdals debut, som jag inte var jätteförtjust i, men då hade jag redan köpt på mig I tystnaden begravd. Som ju givetvis inte har lockat särskilt mycket under åren som gått. Alla förtjänar ju en andra chans, tycker jag, och därför tog jag med den här boken i min utmaning Vi möts igen i år.

Ett litet speciellt ord dyker upp där i början, som får mig välvilligt inställd; eljest. Vilket fantastiskt ord. Det används på tok för lite nuförtiden. Så ja, det började väldigt, väldigt bra. Utan att veta, av egen erfarenhet, så känns det tornedalska äkta och riktigt. De som är från trakterna och har läst boken verkar hålla med.

Det är som att jag hamnar i en liten bubbla när jag började läsa. Beskrivningen av den tornedalska miljön gör sitt till. Det är som att verkligen vara där. Tyvärr så förstörs min bubbla av att plötsligt kastas till Ryssland och den kriminella världen där. De här bitarna tycker jag inte är intressanta och inte heller tycker jag att de tillför något.

Även till det gamla Sovjet går resan och den tråden gillar jag, För mig kommer det lite som en överraskning att så många tornedalare emigrerade till Sovjet på 30-talet. I hopp om att hitta det kommunistiska paradiset. Alla vet vi väl lite om hur det blev med det. Dessvärre blir det lite rörigt och hoppigt med alla dessa trådar.

Man kan ju vara säker på att alla trådarna hänger ihop, speciellt den i nutidens Ryssland. Det blir också lite för snårigt för mig med släktskapet mellan människor. Jag mäktar liksom inte med mer än en generation bakåt. Ändå blev det efter ett tag ganska uppenbart hur det hängde ihop. Det gjorde nu ingenting, för Katrine hade inte all den information som jag hade så hon visste inte. Det lilla mellanspelet, eller vad man ska kalla det, mellan Katrine och ryssen kändes bara krystad och väldigt onödig. Jag tycker inte att den tillförde något alls.

En del andra onödiga saker händer. De är egentligen inte onödiga som i överflödiga, men jag blir alltid lite ledsen när "fel" karaktärer dör. Samtidigt som jag verkligen tycker om att jag inte kan vara riktigt säker på att alla favoriter klarar sig. Jag är inte helt säker på att jag förstår varför Katrines mamma skämdes(?) över sin bakgrund, men jag förstår definitivt Katrines intresse och nyfikenhet.

Det här med "vems är du?", som sägs vara tornedalskt ställer jag mig lite skeptisk till. Även om det inte uttrycktes med just de orden så var det ändå den frågan man fick i min egen lilla uppväxtby. I Västergötland.

I tystnaden begravd slutar lite med en antiklimax, men är nog egentligen en enkel och trovärdig avslutning. Jag hade kanske bara förväntat mig mer efter den uppbyggnaden. Helt kort kan man i alla fall säga att Tove Alsterdal förvaltade sin andra chans på ett förtjänstfullt sätt.

På Goodreads hade den 3,35 i genomsnitt (beräknat på 569 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om I tystnaden begravd: Bokstunder, Boktanken och Bokblomma.

"Svart advent" svenska deckareliten skriver nordic noir

Författare: Inger Frimansson / Magnus Montelius / Åke Edwardson / Malin Persson Giolito / Cilla Börjlind & Rolf Börjlind / Stieg Larsson / Dag Öhrlund / Maj Sjöwall & Per Wahlöö / Åsa Larsson / Anna Jansson / Veronica von Schenck / Johan Theorin / Eva Gabrielsson / Carin Gerhardsen / Sara Stridsberg / Henning Mankell & Håkan Nesser / Tove Alsterdal / Katarina Wennstam
Titel: Svart advent
Genre: Kriminal
Antal sidor: 376
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 december 2015

Baksidetext
Arton berättelser. Arton kusliga möten, ofta med oväntade utgångar. En djupdykning i nordisk noir som inte lämnar någon läsare oberörd. Svart advent har redan gjort internationell succé och hittills sålts till mer än femton länder.

Det är bara i Svart advent du kan läsa om julafton då Kurt Wallander och Van Veeteren blir insnöade vid vägs ände och får spela kort med Henning Mankell och Håkan Nesser.

Stieg Larsson skriver om framtiden i en aldrig tidigare utgiven novell och Sjöwall/Wahlöö minns ett möte med en skamlös man på en båt. I Åsa Larssons snötyngda morddrama är det inte den norrländska kylan som ger kalla kårar…

Varje berättelse gömmer en ny värld, fylld med dramatiska öden. När svenska deckareliten tar till pennan är det inget som är riktigt så enkelt som det verkar. Aldrig förr har så många av Sveriges främsta deckarförfattare gått att läsa i en och samma bok.

Min kommentar
Den här antologin köpte jag 2014, inte bara för att den sas innehålla hela svenska deckareliten utan även för att den säljs till förmån för Sveriges Stadsmissioner. För varje såld bok skänks fem kronor. Det är ju ett berömvärt ändamål och kan man förena nytta med nöje så är det ju ännu bättre.

Dock blev den inte läst 2014, jag köpte den i början av december och kände inte att jag hade riktigt med tid att ge mig på ett gäng noveller just då. I år var jag förberedd...

Som vanligt, skulle jag nog vilja säga, är det väldigt skiftande kvalitet på novellerna. Förmodligen är det så för att det ska finnas något för alla, det som inte jag gillar faller någon annan på läppen.

Min solklara favorit är Se till mig som liten är av Malin Persson Giolito och handlar om mamman som går på julmarknad med sin dotter. Plötsligt har dottern försvunnit. Den här är så lurigt skriven att jag faktiskt inte vet om den är läskig eller trevlig. Slutar den lyckligt eller ej? Det här är faktiskt det första jag läst av Malin Persson Giolito, men jag har två böcker stående i hyllan och jag ser verkligen fram emot att läsa dem.

Ännu en favorit är Sent ska syndaren vakna av Katarina Wennstam. Den handlar om polisen Charlotta Lugn som på självaste julafton får en bekännelse rörande ett gammalt, oläst mord. Nu har jag inte läst böckerna om Charlotta Lugn, men visst måste det vara samma polis? Men denna utspelar sig i Göteborg (en oväntad bonus), så jag gissar att den måste ligga före romanerna. I alla fall så är den väldigt mörk. Egentligen gillar jag inte slutet, det blir för enkelt för de inblandade, men förmodligen är det det mest trovärdiga.

Både Se till mig som liten är och Sent ska syndaren vakna fick faktiskt full pott av mig. De som jag tycker var väl över medel är Ett alibi åt señor Banegas av Magnus Montelius (väldigt suggestiv och småläskig), Aldrig i verkligheten av Åke Edwardson (noveller verkar vara hans grej, jag tror jag läst två nu och de har varit riktigt bra), Superhjärnan av Stieg Larsson (japp, Millenium-Stieg, läskigt och intressant tema som kanske inte ligger så långt bort i framtiden), Postskjutsen av Åsa Larsson (som vanligt fantastisk miljö), Jungfruns hämnd av Johan Theorin (äntligen lite öländsk mysrys och Gerlof), Pauls sista sommar av Eva Gabrielsson (Millenium-Stigs sambo, som minsann kan skriva hon också, ännu en novell som jag inte vet om den slutar bra eller dåligt), Ett osannolikt möte av Henning Mankell & Håkan Nesser (väldigt meta, Van Veeteren, Wallander, Nesser och Mankell träffas på en pub) och Återförening av Tove Alsterdal (väldigt fantasieggande och mysrysig).

Ett par av novellerna förstår jag inte alls, precis som det brukar vara och någon kan jag undra vad den gör i den här boken som beskrivs som nordic noir. De flesta novellerna är inte egentliga deckare, de är nog mer åt skräckhållet, men inte riktigt det heller. Så nordic noir passar nog faktiskt riktigt bra. En del är berättelser med välkända huvudpersoner, som Maria Wern, Gerlof och kanske då även Charlotta Lugn. Generellt sett så gillar jag det greppet.

John-Henri Holmberg berättar lite om det svenska deckarundret i ett eget kapitel först i boken. Det är nog det bästa "förord" jag har läst. Även om jag sparade det till sist. I slutet av boken kommer det författarpresentationer, som också är väldigt intressant att läsa. Det här är en antologi som är en bra presentation av den svenska deckareliten.

Och så håller jag på att bli tokig på blogspot som inte låter ha fler än 200 tecken, sammanlagt, i etiketterna. 21 författare blir betydligt fler, kan jag säga. Jag fick inte ens plats med alla de som redan har etiketter i mitt moln...

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 2,77 (beräknat på 9 betyg).
På Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 261 betyg).
Jag ger den 3,5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Svart advent: Mysterierna..., Jennies boklista och DAST.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Kvinnorna på stranden" av Tove Alsterdal

Genre: Thriller
Antal sidor: 364
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 december 2014






Första meningen: Båten krängde till och utsikten genom det lilla fönstret förändrades.

Baksidetext
I gryningen vaknar Terese från Järfälla på en strand i södra Spanien. Hon vinglar ner till havet och kliver på liket av en afrikansk man.

I skydd av natten smyger en kvinna i land i hamnen intill. Hon har smugglats över havet och räddats ur vågorna. Hennes namn är Mary, men inte länge till.

I New York försöker Ally få tag i sin man som är en känd frilansjournalist. Han har åkt till Paris för att skriva om människohandel och slaveri. Ally trotsar sin cellskräck och tar ett plan över Atlanten för att söka reda på honom. Det blir en resa in i det mörkaste av Europa och djupt in i hennes eget förflutna.

Kvinnorna på stranden är en svart thriller om tre kvinnor, tre liv som förändras brutalt. Tre vägar kommer att korsas vägar som leder dit inga lagar når, där ondskan styr bakom vackra fasader och människor kan köpas och säljas, byta skepnad eller dö.

Min kommentar
Den här boken har stått och väntat på att bli läst i 2,5 år och lustigt nog så gick Tove Alsterdal och vann pris för årets bästa svenska deckare (för en annan bok dock) bara en vecka innan jag började läsa denna. Det gjorde ju att jag blev än mer nyfiken och började läsningen med gott hopp.

Det dröjer inte speciellt länge innan jag upptäcker att jag inte alls förstår huvudpersonen Ally. Jag har inga problem med att förstå att hon gör allt hon kan för att hitta sin man, men sättet hon gör det på är obetänksamt. Utan att fundera på varför, till exempel, ett telefonnummer står i mannens anteckningsbok så ringer hon det. Inga funderingar på varför det är antecknat eller om den som är i andra änden hör till de goda eller de onda. Hon är naiv och jag upplever henne ibland som ganska korkad. Hon är inte speciellt trovärdig.

Temat är aktuellt och även förra boken jag läste handlade om människohandel och slaveri, även om Kvinnorna på stranden handlar mer om själva "transporten" och om hur mycket ett människoliv är värt. Med ett räkneexempel får vi veta att en slav i modern tid bara är värd en bråkdel av vad en slav var värd på 1800-talet. För samma pris (omräknat till dagens värde) får man nu 4000 stycken i stället för en. Tyvärr känns detta helt sant.

Berättaren är, till större delen Ally, i jag-form och det kan vara så att jag har svårt för det, men något är det som gör att jag inte alls fångas av berättelsen. Det kan också bero på att det är lite för omständligt berättat och lite för många detaljer, ibland beskrivs fullständigt ovidkommande saker väldigt noggrant. Tempot är långsamt och faktiskt blir jag vid några tillfällen ganska uttråkad. Det tar liksom aldrig fart. Slutet har jag också ett par invändningar mot, det största är att två fel faktiskt inte gör ett rätt.

Det som gör att jag ändå vill läsa fler böcker av Tove Alsterdal (har redan I tystnaden begravd) är att Kvinnorna på stranden är hennes debut och som sådan är den väldigt lovande. Jag gillar att hon vågar ta ut svängarna och låter fullständigt oväntade (och ovanliga saker) hända. Jag gillar att bli överraskad.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,1 (beräknat på 130 betyg).
På Goodreads hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 106 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kvinnorna på stranden: Bokbabbel, Bokbrus och Bokstunder.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.