onsdag 31 januari 2024

Bok: Slutet var bara början av Anders Nilsson

Författare: Anders Nilsson
Titel: Slutet var bara början
Genre: Thriller
Antal sidor: 349
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Johan Falk 1
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 31 december 2023




Första meningen: Nu är hon inte säker längre, men precis innan skottlossningen bröt ut på järnvägsstationen tyckte hon att de fyra killarna såg ut att vara i hennes egen ålder.

Baksidetext
En bil kör mot ett regnigt Göteborg och mannen bakom ratten är orolig. Greppet hårdnar och på den högra handen saknas två fingrar. Det har gått nio år sedan han offrade sitt liv för att rädda sin familj. Hans kropp hittades aldrig. Göteborg är hans stad, där har han levt och arbetat, men när han kör upp på den nybyggda Hisingsbron känner han inte igen sig. Han ser på sin stympade högerhand och minns smärtan från tortyren, minns avrättningen. Han borde egentligen inte vara här. Men han måste. Skuggor från det förflutna har vaknat till liv och en gåtfull ny fiende hotar att krossa honom och allt han tror på. Det har till sist blivit dags att ställa allt till rätta. Johan Falk är tillbaka.

Min kommentar
När jag, i september, upptäckte att Johan Falk skulle återuppstå, fast i bokform, så blev jag själaglad. Att jag också skulle se till att läsa Slutet var bara början under ett besök i Göteborg var också självklart. Tack och lov så behövde jag inte vänta jättelänge. De sista dagarna i december var det äntligen dags.

Ända sedan jag såg första filmen, Noll tolerans, år 2000 tror jag att det var, så har Johan Falk varit mitt guilty pleasure. Förutom att jag inte känner mig ett dugg skyldig eller skamsen. Anledningen till att jag såg den var faktiskt blott och bart för att den utspelade sig i Göteborg. Som jag flyttade ifrån för alldeles för längesedan. Filmerna har både lindrat och spätt på min hemlängtan. Johan Falk i bokform ger precis som känsla som filmerna.

Boken utspelar sig nio år efter sista (senaste?) filmen och det är ungefär lika längesedan jag såg den. Det märks, men det är märkligt hur mycket man minns med hjälp av några glimtar. Allt är i alla fall precis som vanligt. Intrigen är komplicerad och tillspetsad, med många olika trådar. Det mesta är tillskruvat några extra varv. Trovärdighet är ju inte ett krav för den här genren så det funkar.

Det är inga problem att känna igen sig från filmerna, både när det gäller miljö, karaktärer och berättarsätt. Allt är väldigt filmiskt. Ibland känns det nästan som att läsa ett filmmanus, så fullt av detaljer och scenanvisningar är det. Till exempel det här med vapnen som används. För mig är det inte särskilt intressant (inte ett dugg, faktiskt) att få detaljer om vartenda vapen som dyker upp. Och de är många.

Många gamla bekanta (och en del nya) karaktärer får vi träffa. Bland annat Seth Rydell. Han får återigen visa att han inte bara är en stor buse. Han har andra sidor också och hans relation till den gamla hunden är så fin. Några karaktärer beskrivs som att jag måste ha träffat på dem tidigare, men jag har inget minne av dem. Vi leds i alla med säker hand av författaren, så att de flesta kommer tillbaka till mig.

En nackdel med att ha en mycket invecklad intrig är att ganska mycket måste förklaras. I alla fall så känner författaren kanske ett behov av att göra det. Som här. Förklaringar är inget jag uppskattar. Alls. Mycket ofta så drar det ner tempot.

Titeln är så finurlig att den förtjänar en kommentar. Sista filmen heter ju Slutet. Som visade sig vara bara början. Jag känner också att jag vill kommentera uppläsaren man har valt till boken. Nu lyssnade inte jag på den, men den perfekta uppläsaren torde ju vara Jakob Eklund. Ingen annan. Åtminstone så borde det vara en göteborgare.

Slutet var bara början är en hårdkokt thriller, med non-stop action. Det är ingen bok man läser för den litterära höjden, utan detta är ren och skär underhållning. Från första till sista sidan. Jag känner nu ett oemotståndligt behov att se om filmerna. Alla tjugo. Och, vän av ordning, undrar så klart om detta är del 1 eller del 21.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 159 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Slutet var bara början: Ljudboksbloggen, Kapprakt och Peter Westberg

tisdag 30 januari 2024

Tisdagstrion: "Saga", "historia" eller "berättelse" i boktiteln

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: "Saga", "historia" eller "berättelse" i boktiteln

Jag kom visserligen på två ganska snabbt, men sedan tyckte jag att det verkade svårt. Det blev det också, men av en helt annan anledning. Jag har för många som passar in.

1. En nästan sann historia av Mattias Edvardsson tänkte jag inte alls på, men jag blev glad när jag hittade den. Utspelar sig i Lund och mestadels i universitetsmiljö.

2. Liseys berättelse av Stephen King tänkte jag inte heller på, trots att den ju dyker upp i tisdagstrion med jämna mellanrum. Det kan ha varit denna som gjorde att jag hittade tillbaka till Stephen King, efter hans ... flumperiod.

3. En sannolik historia av Karin Alvtegen hör inte till S-böckerna och är inte alls samma typ av historia. Denna har inte ett uns deckare i sig och den är så bra.

måndag 29 januari 2024

TV-serie: Unstable #1 (2023)

Titel: Unstable
Originaltitel: Unstable
Genre: Komedi
Skapad av: John Owen Lowe, Victor Fresco, Rob Lowe
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Rob Lowe, John Owen Lowe, Sian Clifford, Rachel Marsh, Emma Ferreira
Premiär: 2023-03-30
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 25 min
Såg den på Netflix januari 2024




Handling
Ellis Dragon är ett geni och en omtalad forskare inom bioteknik. Hans upptäckter kan rädda hela världen från den annalkande klimatkatastrofen. Efter att hans fru dör så rasar hela hans värld. Och hans företag är på väg att göra samma sak.

Min kommentar
Det finns vissa skådespelare som har hängt med ända sedan jag var ung, som klart skinande favoriter. Dags för bekännelse #179 (eller vad det kan vara). Det är lite oklart i vilken film jag såg Rob Lowe först, men det är Youngblood som jag minns tydligast. Detta var i slutet av 80-talet och sedan dess lockar alltid hans namn. När jag upptäckte Unstable på Netflix så la jag omedelbart till den på listan.

En lite kul grej är det att när sonen, Jackson, dök upp i serien första gången så sa jag till sambon att den som har castat honom har gjort ett riktigt bra jobb (det här är något som ofta debatteras när vi tittar på film/serie, huruvida son/dotter är lik sina föräldrar). Han var väldigt lik Rob Lowe, tyckte jag. När avsnittet var slut och eftertexterna rullade så såg jag att även han heter Lowe i efternamn. Och jo, han är Rob Lowes son på riktigt. Också.

Den här serien har en väldigt passande titel. Instabil är precis vad den är. Emellanåt blir det lite för mycket, som i tramsigt. När det inte är det så är det förhållandevis ofta ganska roligt. Ibland är tempot skyhögt, närmast hysteriskt. Det är då det oftast blir överspel å det grövsta. Ibland är tempot mer behagligt och tillbakalutat. Det är då det kan glimra till av både humor och värme.

Forskaren Luna är väl, inte direkt oväntat, den jag tycker mest om. Hon är så härligt nördig och därmed rolig. Precis en sådan karaktär som jag gillar. Även ekonomichefen Anna är kul, så brittiskt korrekt. Och ironisk. De där så kallade tvillingarna förstod jag mig inte på alls. Inte psykologen heller. Inget av det de gör är kul. Skådespeleriet kan jag inte klaga på i alla fall. Alla gör det bra. Inklusive sonen.

Denna passar ju inte till 100% min humor, som är mer subtil och lågmäld än vad som visas upp i den här serien. Här är det mer högljudd humor och pang på rödbetan.

Unstable är väldigt snabbtittad. Bara åtta avsnitt på runt 25 minuter vardera. Det är redan klart att det ska bli ännu en säsong. Vad den ska handla om är oklart. Bara det inte blir samma sak igen så är jag ganska nöjd.



Trakt.tv har serien 3,25 i genomsnitt (beräknat på 281 betyg).
IMDb har serien 6,7 i genomsnitt (beräknat på 8,4k betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Barbie (2023)

Titel: Barbie
Originaltitel: Barbie
Genre: Äventyr
Regissör: Greta Gerwig
Manus: Greta Gerwig, Noah Baumbach
Skådespelare: Margot Robbie, Ryan Gosling, Michael Cera, Issa Rae, Kate McKinnon
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA, Storbritannien
Längd: 114 min
Serie: -
Såg den på HBO 31 december 2023





Handling
Barbie vaknar upp en morgon i det till synes perfekta Barbieland och utför sina vanliga morgonrutiner. Men någonting är fel, Barbie kan inte sluta tänka på döden, hennes fötter blir plötsligt platta och hon får celluliter. Barbie får reda på att den flicka som leker med henne i den verkliga världen mår dåligt, vilket gör att gränsen mellan deras både världar har rubbats. Det enda sättet för Barbie att bota sina symtom är att hjälpa flickan att bearbeta sina känslor. Barbie ger sig ut på sitt livs största äventyr – till människovärlden!

Min kommentar
När Barbie, filmen alltså, kom så visste jag att jag bara måste se den. Trots att jag inte var den mest docklekande flickan när jag var liten, men jag hade någon i alla fall. Och Barbie är ju mer ett fenomen än en docka. Egentligen. Jag spanade länge för att inte missa när filmen dök upp på någon streamingtjänst och till slut hände det.

En lite besk smak lämnar filmen ändå efter sig, för det här är produktplacering av gigantiska mått. Allt förklätt till en trevlig och rolig film. Världens längsta reklamfilm? Om man bortser från det så är detta en charmig och rolig historia. För lång är den, så klart.

Filmen började väldigt bra, men för mig blev det en dipp när handlingen förflyttades till verkligheten. Barbieland kändes mer realistisk (fast tvärtom) än verkligheten och det säger väl en del. Det kan ju hända att detta gjordes medvetet, men när de där som styrde Mattel var så extremt fördummade då blev det för tramsigt för mig. Jag vet att det är en film, men jag har svårt att se att man skulle kunna driva ett multinationellt företag om man är rent korkad. Och då menar jag inte de åsikter man eventuellt har. Det hämtar sig, tack och lov, mot slutet igen.

Kanske var det också meningen att göra filmen så oerhört övertydlig, men jag är inte så glad i det. Här går det över gränsen så att jag inte ens orkar bry mig. Ibland. Personligen så hade jag tyckt bättre om den hade varit mer subtil/ironisk. Å andra sidan så är ju ironi utrotningshotat. I övrigt så gillar jag budskapet.

Världen som har byggts upp är helt enkelt fantastisk, utseendemässigt. Allt är så otroligt plastigt, färgglatt och storslaget. Alla Barbie och Ken som bor där gör mig lite förvirrad, men så dyker det ju upp en Allan också (som jag nog tycker bäst om). Han är den som känns mest mänsklig. Både Margot Robbie och Ryan Gosling är riktigt bra som dockor.

Det är svårt att sätta betyg på Barbie och jag rådbråkade min hjärna ordentligt, men det som till slut avgjorde och drog ner betyget var alla dessa sångnummer. Det är verkligen inte en favorit, speciellt inte i en film där jag inte förväntar mig det (inte klassad som musikal). Min Barbie sjöng aldrig. Kanske ser jag om filmen någon gång. Bara för att se alla detaljer som jag missade.


Letterboxd hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 2 144 448 betyg).
IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 447k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 28 januari 2024

Smakebit på søndag: Daisy Darker

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är det bara en knapp arbetsvecka kvar tills det är dags för läsretreat i Varberg. Jag åker ju dit redan på torsdag vid lunch, bara för att jag kan. Jösses, vad jag längtar! Det ska bli så kul att träffa alla igen, samtidigt som det finns möjlighet till massor av egentid.

Jag fick oväntat lite problem med vad jag skulle läsa, när jag upptäckte att den tänkta boken inte finns på Storytel. Det är lite oklart hur jag ska göra med den, men i stället tog jag Daisy Darker av Alice Feeney. En bok som jag har varit sugen på att läsa, väldigt länge. Jag har kommit en bra bit längre, men det var svårt att hitta ett stycke där det inte nämndes vem som var död ...

Min smakebit är från sida 64:
Skriket tystnar.
    "Hörde du det där?" viskar jag, men Conor är inte där.
    Jag rusar ut ur mitt rum, springer genom korridoren och nerför trappan, genom hallen och in i köket längst in i huset. Min systerdotter står mitt i rummet i den rosa pyjamas som får henne att se mycket yngre ut än hon är. Hon gråter. När jag tittar ner förstår jag varför.

lördag 27 januari 2024

Kommande böcker februari 2024

Det blev lite smått och gott även i februari. Jag blir ändå lättad och glad när jag lyckas vara svårflörtad.

Vuxen på låtsas av Lucy Dillon
Genre: Feelgood
Serie: Longhampton (11)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2024-02-01
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Robyn är en typisk lillasyster. Hon är både kaotisk och slarvig medan storasystern Cleo gör allting perfekt. Men när Robyns glassiga mäklarliv krackelerar tvingas hon ta anställning i Cleos städfirma. Genom det nya jobbet träffar hon människor som var och en ger henne anledning att börja fundera över sitt egna stökiga liv. Och varför är det så svårt att ha en ärlig konversation med sin syster?

Jag ligger visserligen ganska rejält efter med Dillons böcker, men jag tror nog att jag vill läsa den.



Tiga som muren av Maria Adolfsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Doggerland (7)
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2024-02-06
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
Kriminalinspektör Karen Eiken Friis befinner sig med maken Leo och dottern Selma på Noorö för att fira midsommar tillsammans med släkten. Efter ett telefonsamtal från jobbet ser Karen sin chans att få en stunds respit från det påfrestande umgänget med släkten, och lovar att hjälpa de lokala kollegerna med att titta närmare på ett försvinnande. Samtidigt har Karens syster, journalisten Helena, börjat gräva i något som leder till att hon utsätts för hot. Om hon inte tiger om det hon upptäckt kommer hon att råka illa ut. Bara med Karens hjälp kan hon få fram tillräckligt med bevis för att undanröja hoten, och för att lyckas måste de lämna Doggerland och resa till Sverige.

Kanske skulle jag läsa första delen snart?



Styrkan av Anna Karolina
Genre: Kriminalroman
Serie: Ebba Tapper (3)
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2024-02-12
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Polisen Fabian Palm har just fått sin drömtjänst på knarkspan. Men lyckan förvandlas till en mardröm när ett ingripande går snett och en ung kvinna dör. Fabian vill larma om händelsen på polisradion, men hans gruppchef hindrar honom. Varför ska du offra allt för en tjackhora? Kort därefter grips en uteliggare för mordet. Det verkar som en vattentät plan, tills det visar sig att den hemlöse är en före detta entreprenör med goda kontakter. Han skaffar sig det bästa försvaret man kan få, utredaren Ebba Tapper på Köhlers Advokatbyrå. Snart har Fabian och hans kollegor Ebba i hasorna och ju närmare sanningen hon kommer, desto större blir splittringen i polisgruppen.

Just den här serien har jag ju då inte börjat läsa än, men allt annat jag läst av henne har varit bra.



Vågor av längtan av Anne-Lie Högberg
Genre: Feelgood
Serie: Öarnas ö
Antal sidor: 276
Utgivningsdatum: 2024-02-07
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
En blåsig sensommardag kliver konstnären Donna Höök i land på den lilla ön Åstol, i Bohusläns skärgård. En ö hon aldrig har hört talas om, förrän nu. I väskan har hon brevet som fått henne att åka dit - en inbjudan till en begravning. Det har bara gått ett år sedan Donnas man, Sixten, gick bort, och att åka iväg på ännu en begravning känns både oroligt och främmande. Framför allt när familjen hon möter på ön - restaurangägaren Gösta, hans syster Hanna och deras mor Majken - inte alls verkar vara bekväma med hennes närvaro. Kan Donna hitta en nystart på den dramatiska ön, eller hör hon helt enkelt inte hemma där? Inom kort nystas en spännande familjehistoria upp där det visar sig att Majken för mer än femtio år sedan olovligt förälskade sig i fiskarsonen Percy på Åstol. Deras kärlekshistoria är komplicerad, och deras val kommer att ge konsekvenser långt fram i tiden ...

Först tänkte jag inte ta med denna. Det som fick mig att ändra mig var Åstol.



Hembiträdet av Frieda McFadden
Genre: Thriller
Serie: Hembiträdet (1)
Antal sidor: 320
Utgivningsdatum: 2024-02-22
Förlag: Modernista

Från Bokus
Millie har avtjänat ett tioårigt fängelsestraff och bor i sin bil när hon får jobb som hembiträde hos familjen Winchester: mamma Nina, pappa Andrew och nioåriga dottern Cecelia. Bostad ingår - ett minimalt vindsrum i familjens hus.

Det är Millie som berättar. Om hur hon omsorgsfullt sköter sina arbetsuppgifter: städar hela huset, hämtar dottern från skolan, lagar utsökt mat varje kväll innan hon själv går upp till sitt vindsrum och äter. Men hur hon snart upptäcker att familjen Winchester döljer mörkare hemligheter än hon själv, och hur Ninas beteende blir allt mer bisarrt.

För varje dag tycks Andrew mer nedbruten. Millie föreställer sig hur det skulle vara att leva Ninas liv, och bara en enda gång provar hon en av Ninas skinande vita klänningar. Men Nina kommer på henne, och Millie upptäcker - för sent - att hennes vindsrum bara går att låsa från utsidan.

Mille tröstar sig med att familjen Winchester inte vet vem hon egentligen är, eller vad hon är kapabel till ...


Det här låter som att det kan bli antingen eller, men en psykologisk thriller lockar ju alltid.



Blodsband av Rachel Caine
Genre: Thriller
Serie: Stillhouse Lake (3)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2024-02-19
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Det förflutna fortsätter jaga Gwen. Varken hennes ex-makes illdåd eller nättrollen som gjort henne till måltavla ger henne någon ro. Det enda hon vill är att ge sina barn ett normalt liv. Men en dag får hon ett samtal. En okänd kvinna vid namn Marlene Crockett ber om hennes hjälp. Marlene känner sig hotad, men vill inte berätta mer på telefon. När Gwen kommer till den avlägsna lilla staden Wolfhunter är Marlene redan död och hennes dotter sitter häktad för mordet. Men Gwen vet att det inte var dottern som Marlene var rädd för. Hon bestämmer sig för att hitta den riktiga mördaren, men timmen är redan slagen. Ovetande går hon rakt i fällan, en fälla som är konstruerad för att drabba dem hon älskar.

Den här serien verkar jag ha missat helt. När jag tittar på Goodreads så har böckerna väldigt högt betyg.

fredag 26 januari 2024

Läsplanering februari 2024

Dags att planera februari! Då är det läsretreat i Varberg och dessutom är det skottår, vilket betyder en extra dag att läsa på, så det får bli fem böcker. Någon bok som utspelar sig i Varberg blir det dock inte. Här gäller läsning från egen hylla och jag äger ingen sådan.

De blindas rike av Louise Penny.
Blod säljer av Stephen King. Hyllvärmare.
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer. Boktolva. Hyllvärmare.
Döda lejon av Mick Herron. Finish That Series.
Mittvatten av Arne Dahl. Finish That Series. Hyllvärmare.

torsdag 25 januari 2024

Hett i hyllan #441

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu blir det ett stort hopp igen, ända till julklapparna 2020.
Först ut är Giftmördaren av Sharon Bolton.

Det här är andra delen i serien om Florence Lovelady och jag har inte läst första. Än. Vilket egentligen är märkligt. Sharon Bolton är faktiskt en favoritförfattare, men jag har ett helt gäng olästa av henne nu. Nu när jag tänker på det så är hon en bra kandidat till min Vi möts igen-utmaning. Och nu skrev jag upp henne på långa listan.

Så här står det på baksidan:
Poliskommissarie Florence Lovelady återvänder till småstaden Sabden för att uppfylla ett löfte hon avgett till den döende Larry Glassbrook, en seriemördare hon överlistat och satt i fängelse. Fyra barnskelett har upptäckts nära ett barnhem. Larry har försäkrat Florence om att det inte handlar om några arkeologiska kvarlevor.

Samtidigt är Larrys dotter Cassie Glassbrook - efter beskedet om sin pappas död - nu fri att besöka sin hemstad för att försöka vinna tillbaka sin ungdomskärlek. Cassie är beredd att göra vad som helst för att vinna sin forna pojkvän tillbaka.

När de två kvinnorna återvänder till den stad som nästan tagit deras liv trettio år tidigare, kommer sedan länge begravda hemligheter i dagen. Hemligheter som kan komma att förgöra dem båda.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 24 januari 2024

Bok: Iskall sol av Lilja Sigurðardottir

Författare: Lilja Sigurðardottir
Titel: Iskall sol
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 267
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Helköld sól
Översättare: Sara Lindberg
Serie: Áróra 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 december 2023




Första meningen: Han försökte sätta sig till rätta på den vassa lavastenen, hittade en stadig ställning och sträckte sig efter handen som stack upp ur väskan.

Baksidetext
De isländska systrarna Áróra och Ísafold bor i olika länder och pratar inte med varandra, men när deras mamma tappar kontakten med Ísafold återvänder Áróra motvilligt till Island för att söka upp henne. Hon upptäcker snart att systern inte håller sig undan familjen... hon har försvunnit, spårlöst.

När Áróra konfronterar Ísafolds våldsamma pojkvän Björn och börjar ställa frågor till grannarna - som har egna skäl att hålla sig undan - leds hon in i en mörk väv av intriger och manipulation.

Förbryllad över de motstridiga detaljerna kring systerns liv och bländad av den isländska sommarens midnattssol tar Áróra hjälp av polisen Daníel. Deras spår leder till Björn, men det visar sig att de inte är de enda som gör efterforskningar ...

Min kommentar
När det fortfarande var för många dagar kvar för att börja läsa den inplanerade boken för Göteborgsturen så kände jag att det kanske var dags för något isländskt. Det var ju ett bra tag sedan, tror jag. Då hittade jag Iskall sol i hyllan. Jag började läsa helt förutsättningslöst, för jag kom faktiskt inte ihåg att jag hade läst vare sig något positivt eller negativt om den.

Det finns nog inte mycket som går upp mot den isländska miljön, jag bara älskar den. Jag har ju varit i både Reykjavik och ute på lavafälten så det var inga större problem att se saker framför sig. Även om nu staden måste ha växt en del sedan jag var där. Det isländska lynnet är också något jag uppskattar, men det kan nog vara obegripligt för en amerikan. Tack vare att Áróra är halvbritt så får vi intressanta reflektioner över det isländska.

Visserligen så är detta en deckare, men det handlar mycket om inte så hälsosamma familjerelationer. Bland annat skuldbeläggning och dåligt samvete. Áróra gillar jag nog, även om hon gör en del underliga saker. Med hennes bakgrund är det kanske ändå inte så märkligt.

Språkmässigt så är det blandad kompott, tycker jag. Ibland blev det nästan talspråk, men det var bara någon enstaka gång som det störde mig. Annars är detta en väldigt snyggt berättad historia. Små pusselbitar pytsas ut lite i taget. Hela tiden försökte den dra en vid näsan och jag blev allt lite osäker. Jag var nog ganska säker på vem som inte var skyldig och vem som egentligen borde vara det, men kunde inte riktigt få ihop pusselbitarna. Det visar sig att man ska gå på sin magkänsla. Tempot är jämnt, inte forcerat högt och inte heller speciellt långsamt. Bekvämt.

Emellanåt dyker det upp kursiva kapitel, som uppenbarligen inte har samma berättare. Dessa har jag svårt att förstå, eftersom flertalet av dem har Áróras röst och hon är ju berättare i andra kapitel också. Som inte är kursiverade. Även några grannar får en egen röst, varav en är en väldigt annorlunda och intressant karaktär och en annan som har en mycket spännande inneboende.

Island har ju inte så stor befolkning (ungefär som hela Malmö), men utspridda över ganska stor och oländig yta. Det är inte speciellt förvånande att det sker mycket få mord där, ungefär två om året. Däremot så är det väldigt många som försvinner och kanske är det inte svårt att förstå att alla, inklusive polisen, utgår från att allt bara handlar om ett "vanligt" försvinnande, när någon helt plötsligt slutar att höra av sig.

Iskall sol överraskade mig, på ett mycket positivt sätt. Det här var så mycket bättre än jag hade förväntat mig. Den har framför allt en snygg och smart intrig. Nu ser jag verkligen fram emot att läsa andra delen, som redan står i hyllan.

Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 2 592 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Iskall sol: Lottens bokblogg, enligt O och Bokprataren

tisdag 23 januari 2024

Tisdagstrion: Bröder

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Bröder

Det här var ett krångligt tema. En enda bok poppade upp direkt, de andra två fick jag verkligen leta efter.

1. Kungariket av Jo Nesbø var den jag kom på med en gång. Väldigt tydligt så handlar den om två bröder, Roy och Carl. Carl har lämnat den lilla byn, men återvänder med fru och en massa framtidsplaner. En modern version av Kain och Abel, kallade jag den.

2. Ensam kvar av Rhiannon Navin har nog varit med några gånger i olika trior, men den är faktiskt fantastisk bra. Den handlar om lillebror, efter att storebror har blivit dödad i en skolskjutning.

3. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer är kanske inte den mest klockrena i trion, men den har två bröder. Här är det lillebror som tar någon annans liv.

måndag 22 januari 2024

TV-serie: Full circle (2023)

Titel: Full circle
Originaltitel: Full circle
Genre: Crime
Skapad av: Ed Solomon
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Zazie Beetz, Claire Danes, Jim Gaffigan, Timothy Olyphant, CCH Pounder
Premiär: 2023-07-13
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: 36-56 min
Såg den på HBO januari 2024





Handling
Två unga män lämnar Guyanas huvudstad Georgetown för New York. Väl där sugs de omedelbart in i suspekta affärer som styrs av matriarken Savitri Mahabier. Deras liv flätas samman med en välbärgad Manhattanfamiljs när en planerad kidnappning går snett.

Min kommentar
Det nya året började med att det var dags att välja en ny TV-serie att se. Steven Soderbergh var varit lite av en favorit i ett par decennier nu och det han regisserar/producerar hamnar direkt på vill-se-listan. Så även Full circle, som legat där ett tag, men nu var det alltså dags.

Som minsta gemensamma nämnare för Steven Soderbergh-alster är att de är märkliga och komplicerade. Detta gäller även denna serie. Tyvärr är det inte lika underligt bra som det ofta blir. Komplexiteten är emellertid på topp.

En stor del i det här med att jag upplevde att den inte var jättebra kan bero på att det kunde dröja lång tid mellan avsnitten. Vilket ju i sin tur berodde på att det faktiskt inte lockade speciellt mycket till vidare tittning. Det gjorde att i alla fall jag tappade allt flow och dessutom glömde detaljer. Viktiga detaljer som vem som var vem och vilken relation de hade sinsemellan.

Det är många olika trådar och många olika människor. Samtliga har hemligheter och också fuffens för sig. Det blir överkomplicerat och egentligen inte speciellt trovärdigt. Jag fattar fortfarande inte riktigt vad serien handlade om, känns det som. Vad som hände och vad som hade hänt. Om jag anstränger mig lite och funderar så får jag nog ändå ihop det.

Något som tog väldigt mycket fokus och som jag inte alls förstod var myndigheten US Postal Inspection och karaktären Mel Harmony, postal inspector. Vad i hela friden hade det här fallet, en kidnappning, med posten att göra? Ja, jag googlade och den här myndigheten hanterar bedrägerier och annat som har med posten att göra.

Claire Danes är ju fenomenal som den här typen av karaktär. Hon gör det här så bra att jag inte tvivlar på henne en enda sekund. Det hade varit intressant att se om hon kan göra annat också. Jag har faktiskt en gammal film i hyllan där hon är med. Kanske dags att se den snart.

Jag är helt säker på att Full circle vinner på om man ser alla avsnitt i snabb följd. Om man bara tittar sporadiskt så är den för tillkrånglad. Det blir ändå en liten aha-upplevelse i sista avsnittet, när allt knyts ihop. Det är ett plus.



Trakt.tv har serien 3,0 i genomsnitt (beräknat på 311 betyg).
IMDb har serien 6,3 i genomsnitt (beräknat på 6,5k betyg).
Jag ger den 3,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Mord i Venedig (2023)

Titel: Mord i Venedig
Originaltitel: A haunting in Venice
Genre: Crime
Regissör: Kenneth Branagh
Manus: Michael Green, Agatha Christie (bok)
Skådespelare: Kenneth Branagh, Michelle Yeoh, Tina Frey, Jamie Dornan, Kelly Reilly
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA, Storbritannien, Italien
Längd: 104 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 30 december 2023





Handling
Den berömda detektiven Hercule Poirot befinner sig i Venedig. Numera pensionerad och i självpåtagen exil i denna berömda stad, deltar Poirot motvilligt i en seans i ett förfallet, hemsökt palats, på självaste Allhelgonaafton. När en av gästerna blir mördad, kastas detektiven in i en ondskefull värld av skuggor och hemligheter.

Min kommentar
I min ungdom läste jag massor av Agatha Christie, jag tyckte så mycket om dem och hade alltid problem att gissa förövare (ända tills jag kom på knepet). Hennes böcker var nog inkörsporten till min deckarläsning. Kanske är det mot bättre vetande som jag ser de här nya filmerna, men jag kunde inte låta bli att titta på Mord i Venedig.

Någonstans vet jag att jag läste att det skulle vara en övernaturlig deckare, men nej, det är det inte. Jag trodde inte att jag hade läst just den här boken, men när jag lyckades hitta vad den heter i original, Hallowe'en party, så hittade jag den. Det torde vara i början av 80-talet som jag läste den, så huruvida den håller sig till historien eller ej kan jag inte kommentera. När jag läser vad boken handlar om så verkar det inte vara en siffra rätt.

Detta är i alla fall en äkta pusseldeckare, vilket ju lite var/är Agatha Christies signum. Tyvärr så känns det som att filmen försöker vara en skräckfilm, också. Det går sådär, eller inte alls egentligen. Mestadels består de försöken nämligen i misslyckade jump scares. Stämningen är dock lite spöklik och väldigt effektfull, det hade räckt långt om man i stället hade spelat mer på den.

Vissa scener är så förutsägbara att jag i förhand kunde berätta exakt vad som skulle hända. Vilket jag också gjorde några gånger. Med en suck. Mördaren gissade jag rätt på från början. Faktum är att jag knappt brydde mig, vare sig om vem som gjort det eller vem som dör. Det är även mycket snack och ganska lite verkstad. Allt detta sammantaget gjorde att det inte var speciellt spännande och inte heller särskilt intressant. Snarare lite tråkig, faktiskt. Men det är väldigt snyggt filmat.

Mord i Venedig är en klassisk mellanmjölksfilm, tycker jag. Den är varken bu eller bä och överraskar inte på något sätt. Som en axelryckning. Förutom att Kenneth Branagh är sysselsatt så förstår jag inte riktigt varför man gör dessa filmatiseringar. Eller varför jag fortsätter att titta på dem.



Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 205 125 betyg).
IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 92k betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 21 januari 2024

Smakebit på søndag: Blodmåne

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här veckan har vi nog haft alla väder som finns. Snöstorm, solsken, störtregn. Till och med en åskknall. Omväxlande, men inte speciellt kul. I veckan firade sambon och jag 27 år tillsammans och det firades med en Budapestbakelse, den dagen, och igår var vi på restaurang och åt en riktigt god pizza. En som tydligen vann Pizza SM 2023, i kategorin Klassisk Napolitansk Gourmet Pizza.

Det har gått lite sisådär med läsningen i veckan. Jag brukar ju läsa mest innan jag somnar, men nu går flera kvällar i veckan bort eftersom det är handboll som slutar för sent för att jag ska orka läsa något efteråt. Boken jag läser nu är i alla fall senaste boken om Harry Hole, Blodmåne av Jo Nesbø. En bok som jag egentligen skulle vilja sträckläsa.

Min smakebit är från sida 215-216:
"Vi har som ni ser besök", sa Katrine.
    Första delen av planen fungerade. Den trötta apatin var som bortstruken ur deras ansikten framför henne.
    "Han behöver ingen introduktion, men för dem av er som är mycket nya, började Harry Hole som utredare här på Våldsroteln ..." Hon tittade på Harry.
    Han grimaserade i skägget. "Under stenåldern."
    Småskratt.

lördag 20 januari 2024

Bok: Vigilante av Andreas Roman

Författare: Andreas Roman
Titel: Vigilante
Genre: Thriller
Antal sidor: 313
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 december 2023




Första meningen: Hon syntes knappt bland skuggorna.

Baksidetext
Marcus lever ett till synes lugnt liv med familj, flickvän och ett bra jobb. Men när hösten intar Göteborg är det något som börjar gro i honom, en irritation som blir allt svårare att hantera. Det är så många idioter som går lösa, så mycket meningslös förljugenhet och dumhet. När Marcus till slut låter fördämningarna brista och går till handling riskerar han att mista allt; familj, vänner och förhållande. Men han är inte ensam. I skuggorna anar han någon som med intresse följer hans framfart som självutnämnd Vigilante.

Min kommentar
Det får ju inte bli för puttenuttigt, för länge, så kändes det efter både julböcker och julfilmer. Alltså började jag läsa Vigilante. Trots att jag egentligen tänkt spara den till vår tripp till Göteborg, eftersom boken utspelar sig där. Så kan det bli ibland, men jag har ju många fler som kan läsas där.

Den här boken kom ut 2006, men den är faktiskt mer aktuell än någonsin. I dag, när alla tycker sig ha rätt att göra precis vad de vill. Att de bara har rättigheter, men inga skyldigheter. Vad händer egentligen när någon slutar att spela efter samhällets regler? Ja, det ser vi ju egentligen svaret på varenda dag, i stort sett. Precis så här blir det när alla bara bryr sig om sig själva.

Marcus är varken en hjälte eller en antihjälte och det är faktiskt svårt att sympatisera med honom. Många funkar ju tyvärr som Marcus, att det endast är de, och ingen annan, som kan/ska avgöra vilka som är idioter. Det är precis lika störande i verkligheten som det är i boken. Marcus går ju till överdrift, men jag tycker han har rätt i sak. Om de där vardagliga sakerna, som att spotta på golvet i spårvagnen, tränga sig före i kön och så vidare. Egentligen så har vi alla ett ansvar att säga ifrån, men ingen vågar.

Jag förstår inte riktigt hur personerna på fotot hos Mathilda hängde ihop. Inte ens vad de egentligen gjorde i den här historien. Åtminstone så är jag inte helt säker. Det är en hel del som förblir oklart. Jag tror mig förstå vad författaren vill ha fram, i alla fall tolkar jag det på mitt sätt. Förmodligen så kan man tolka det annorlunda.

När Vigilante är slut så är det många trådar som är oknutna, men egentligen stör det inte alltför mycket. Boken är bättre i början, under uppbyggnadsfasen, än mot slutet, när det mesta spårar ut. Mycket att fundera över finns det i alla fall.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 81 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Vigilante: Dagens bok, DAST Magazine och Helenas dagar

fredag 19 januari 2024

Årets första inköp

Det var faktiskt omöjligt att stå emot erbjudandet som kom från Adlibris. Fyra böcker för 149 kronor. Jag menar, det är ju praktiskt taget gratis. Så jag var ju så klart så dum att jag gick in och tittade vad de hade för böcker ...
Det första jag såg var två novellsamlingar av Jo Nesbø. I en box. Som skulle ha kostat över 500 kronor. Då är man på riktigt korkad om man inte letar upp ytterligare tre böcker, tänkte jag. Det blev till slut Under två timmar av Hanna Landahl, Mellan raderna av Johanna Schreiber, antologin Mord och ingen julefrid (så vet jag vad jag ska läsa till jul) och så de där två novellsamlingarna, som räknades som en, Svartsjukemannen och Råttön av Jo Nesbø.

torsdag 18 januari 2024

Hett i hyllan #440

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det blir visst ännu en från mitten av november 2020.
Jag har läst fyra böcker av Anna Karolina och jag behövde inte fundera länge innan jag köpte Försvararen.

Detta är första delen i en ny serie och ska handla om en före detta polis, Ebba Tapper, som plötsligt är biträdande jurist och utredare på en advokatbyrå. Det här låter ju egentligen mycket lovande. Utredning är ju det moment jag gillar mest i en deckare. Egentligen är det konstigt att den inte är läst än, men så är det ju med många böcker. Andra delen står dessutom redan i hyllan. Det verkar inte ha kommit fler delar. Så här långt.

Så här står det på baksidan:
"En av oss kommer att dö idag."

Det är julafton när Jasmine Moretti yttrar de ödesdigra orden till sin tvillingbror Nicolas. Han viftar bort henne, och tillsammans firar de av julen inne på pubens toalett med ett par linor kokain, och fortsätter festen tills de däckar hemma i Jasmines soffa. Bara en av dem vaknar igen.

Den uppsagda polisen Ebba Tapper väcks av ett envist knackande på dörren och släpar sig ut till hallen. I trapphuset står den beryktade advokaten Angela Köhler som just tagit sig an en medialt uppmärksammad klient. Hon behöver Ebbas hjälp och godtar inte ett nej. Plötsligt är Ebba biträdande jurist i Sveriges just nu hetaste mordutredning.

Brutalt kastas hon in i fallet och tvingas konfrontera både sina tidigare kollegor och orsaken till varför de frös ut henne. Det blir en maktkamp där bägge sidor vill vinna. Men frågan är vem som vill det mest.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 17 januari 2024

Bok: 24 goda gärningar av Jenny Fagerlund

Författare: Jenny Fagerlund
Titel: 24 goda gärningar
Genre: Feelgood
Antal sidor: 297
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 december 2023




Första meningen: Emma öppnar takfönstret och svänger över ena benet för att komma ut.

Baksidetext
Emma förlorar sin man på julafton. Två år senare har hon fortfarande svårt att finna mening i tillvaron. Det dåliga samvetet gnager i henne, fanns det något hon kunde ha gjort för att rädda honom?

På väg hem en kväll stöter hon ihop med en äldre man som har irrat bort sig i snöstormen. Hon bestämmer sig för att försäkra sig om att han kommer hem välbehållen. Den kvällen föds en idé hos Emma. Hon ska utföra 24 goda gärningar. En för varje dag fram till julafton.

Från att oftast vara ensam möter Emma under dessa vintriga dagar en mängd människor som sakta börjar förändra hennes tillvaro. Men är hennes goda gärningar tillräckliga för att mota bort mörkret som bosatt sig inom henne? Hur kommer hennes liv se ut när hon vaknar på julafton?

Min kommentar
I november 2022 var jag på ett digitalt julmys som anordnades av SelmaStories (jodå, de hade ett även förra året och jag var med på det också) och jag blev så inspirerad att jag kände ett oemotståndligt behov att köpa några julböcker. En av dem var 24 goda gärningar, som jag inte hann läsa då, men den här julen prioriterade jag den.

Det bästa med den hör boken, tycker jag, är att den innehåller kvinnor som hjälper varandra, som stöttar och peppar, i stället för att fördöma och trycka ner. Det är härligt upplyftande och alldeles för sällan. Världen är full av människor och man har inte en aning om vilka livsöden de har. Förrän man börjar prata med dem.

Vi får träffa ett fåtal karaktärer och jag tycker att jag lär känna dem och deras drivkrafter tillräckligt bra. Systrarna Emma och Magda är väldigt lika. De vill båda gärna lägga sig i andras liv och i några fall kan jag väl tycka att de går över gränsen i sin iver att hjälpa till. De menar verkligen väl och ibland gör de fel saker, men av rätt anledning. Lite märkligt kan jag tycka att det är att samtliga hade relationsproblem och jag saknade en hyfsat lycklig människa. Det skulle väl ha varit Adam i så fall.

Här är ju sorgen en stor beståndsdel och den är ständigt närvarande. Sorg är ju besvärliga saker, speciellt som vi alla ju reagerar olika. Jag tycker den är bra beskriven, på ett sätt som nog gör att de flesta kan känna igen sig. Efter ett tag kan man behöva någon som tvingar en att komma ut ur bubblan, att rikta blicken lite mer utåt i stället för inåt. Våga ta klivet ut.

Kanske är det bara jag som tycker att det är lite underligt att på förhand bestämma vilka goda gärningar man ska göra. De allra bästa är ju de man gör helt spontant, när man ser någon som behöver hjälp och agerar. Att göra bra saker för andra får en i alla fall oftast att må bra. Och det behöver inte vara storslagna gester, utan det är det lilla i vardagen som är det viktiga.

Inredning här inte direkt till mina stora intressen, men jag älskar verkligen Emmas butik och jag kan faktiskt se den framför mig. Jag hade gärna kollat runt i den. Det skulle vara intressant att få veta hur det går med den och allt annat, men samtidigt så kan jag vara nöjd med detta. Jag kan hitta på en egen fortsättning.

24 goda gärningar är en mycket fin och berörande historia. Den är varm och hoppfull och får mig att må bra och bli varm i hjärtat. Det feelgoodiga är perfekt balanserat med svärtan. Eventuellt så är den lite väl tillrättalagd, men det hör ju nästan till genren. Trots ett tungt tema så är det lättsam läsning. Det kommer helt klart att bli fler böcker av Jenny Fagerlund för mig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,62 i genomsnitt (beräknat på 1 494 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om 24 goda gärningar: Lottens bokblogg, Bokstunder och C.R.M. Nilsson

tisdag 16 januari 2024

Tisdagstrion: Att älska

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Att älska (i handling eller boktitel)

Jag gör det enkelt för mig och väljer titlar. I böjd form.

1. Älskade Poona av Karin Fossum var den allra första boken jag läste av henne. Det har blivit många fler.

2. Det var inte speciellt längesedan som Flickan som älskade Tom Gordon av Stephen King var med i en trio, men den får faktiskt vara med igen. Den är kort och den är riktigt bra. Och den är inte skräck.

3. Hon som älskade honom av Sara Kadefors är en äldre bok (2014), som jag läste först förra året. Ibland är det så skönt att läsa en vardaglig bok, med alldeles normala människor. Med vardagliga, normala problem.

måndag 15 januari 2024

Film: Leave the world behind (2023)

Titel: Leave the world behind
Originaltitel: Leave the world behind
Genre: Science fiction
Regissör: Sam Esmail
Manus: Rumaan Alam, Sam Esmail
Skådespelare: Julia Roberts, Ethan Hawke, Mahershala Ali, Myha'la, Kevin Bacon
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 141 min
Serie: -
Såg den på Netflix 25 december 2023





Handling
Mamma Amanda jobbar i reklambranschen och har gradvis blivit en cynisk, lätt apatisk och människohatande medelålders kvinna. En sensommarmorgon bestämmer hon sig helt spontant för att lämna sin stressiga vardag bakom sig och bokar in en långhelg i en lyxvilla på Long Island.

Bara ett stenkast från Manhattan tar hon med sig sin man, litteraturprofessorn Clay och deras två bortskämda tonårsbarn för en liten flykt från verkligheten och storstadens stress och jäkt. Men redan första dagen i lyxhuset råkar de ut för något chockerande. Allt avfärdas som en isolerad freak accident.

Märkligheterna fortsätter dock, när någon knackar på dörren mitt i natten. Utanför står G.H. Scott och hans dotter Ruth, som påstår sig vara husets ägare och söker skydd på grund av ett omfattande strömavbrott i staden.

Min kommentar
Förmodligen så har jag fått min dos av ljust och glatt så att det räcker åtminstone ett par veckor och vi valde ännu en film av mörk karaktär. Leave the world behind hamnade omedelbart på vår lista när vi upptäckte Julia Roberts i rollistan.

Jag inser ju att det är precis den här typen av film som jag egentligen inte ska se. Den spär på min paranoia ordentligt. Samtidigt så är det ju exakt de här filmerna som jag jag verkligen gillar. Jag fullkomligt älskar det ovissa, att vi (tittaren) inte vet ett dugg mer än de i filmen. Precis så här vilse hade man ju varit utan tillgång till information.

Rent generellt så känns filmen trovärdig, ända ner till varje enskild persons agerande och jag gillar att man efter två timmar bara har en massa frågor. De logiska luckorna gillar jag dock inte alls. Och de är faktiskt ganska många.

Det är lite oklart för mig vad filmen vill förmedla och då tänker jag specifikt på tonåringarna. Att dagens tonåringar är egocentriska naiva fåntrattar? Som bara bryr sig om hittepå-människor? Vars lycka hänger på att de får veta hur Friends slutar? Att det enda viktiga är att vara lycklig i stunden? Även om det är hittepå? Att inte tänka längre än max trettio minuter framåt? I så fall har man lyckats väldigt väl.

Tyvärr så är filmen för lång och kunde lätt ha kortats ner minst en kvart. De här märkliga scenerna med hjortar förstår jag inte och de tillför ingenting. [spoiler]Såvitt jag vet så är det omöjligt att hacka hjortar.[/spoiler] Även de två utdragna och fullständigt onödiga scenerna där "paren" delar upp sig kunde jag lätt ha varit utan. Det är högst osannolikt att man skulle ha delat upp sig så att pappa Clay hänger med den andre mannens dotter, Ruth, och att mamma Amanda hänger med den andre mannen, G H. I kris så vill man vara tillsammans med de sina. Inte med främmande människor.

Leave the world behind är en mycket svårbedömd film. För det mesta är den riktigt bra, men så kommer ju de där scenerna som drar ner allt. I det här fallet så väljer jag att fria, i stället för att fälla, och det blir det högre betyget. Bara för att när den är bra så är den väldigt bra. Och jag blir rädd.



Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 255 355 betyg).
IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 110k betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 14 januari 2024

Smakebit på søndag: Historieläraren

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Solen har visat sig även den här veckan. Ibland i alla fall. Men nu är allt tillbaka till det normala; runt 2 plusgrader, blåst och regn. Två veckor har gått på det nya året. Jag har fortfarande inte lärt mig att skriva 2024, julen är slut och jag har redan glömt att jag har varit ledig.

I fredags kväll läste jag ut Historieläraren av Matt Haig, men smakebiten får bli därifrån ändå. Just nu läser jag ett efterlängtat manus, som jag inte vill dela med mig av. Av Matt Haig har jag tidigare läst en annan bok, Människorna, som var helt fantastiskt bra och därför var ju förväntningarna på den här ganska höga. Dessutom verkar de ha varit felställda, det här var inte alls den bok jag trodde det skulle vara. Jag tror att den svenska titeln lurade mig lite. I original heter den How to stop time, som passar mycket bättre.

Min smakebit är från sida 371:
    Och det är bra att tänka på det förflutna.
    De som inte kan minnas det förflutna, anmärkte filosofen George Santayana 1905, är dömda att upprepa det. Och det räcker med att slå på tv:n för att man ska se de förfärliga upprepningarna, de fasansfulla olärda läxorna, det tjugoförsta århundradet som sakta övergår i en rå upprepning av det tjugonde.

lördag 13 januari 2024

Bok: Ensamfjäril av Gabriella Ullberg Westin

Författare: Gabriella Ullberg Westin
Titel: Ensamfjäril
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 274
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Morden i Hudiksvall 1
Förlag: HarperCollins
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 december 2023




Första meningen: Det var på en skitig jävla åker det började.

Baksidetext
Det är julafton och ett våldsamt snöoväder lamslår Hudiksvall. På eftermiddagen nås polisen av ett larm. Henna Pedersen, gift med Sveriges bästa fotbollsspelare, har hittats ihjälskjuten i hemmet med parets två små barn som enda vittnen. Familjen har just återvänt till Sverige efter många år i Italien.

Den hemvändande polisen Johan Rokka får brottsutredningen på sitt bord. De enda trådarna värda att följa upp är ett läderband som offret hade runt halsen och ett okänt telefonnummer i hennes mobiltelefon. I ett försök att få fram mer om offrets tidigare liv åker Rokka till Italien. Ju mer han nystar i brottet desto säkrare blir han på att fotbollsspelaren döljer något avgörande, och att han egentligen inte kände sin fru.

Under tiden dras Rokka dessutom in i en erotisk affär med den förföriska dottern till en barndomsvän. När ytterligare ett kallblodigt mord sker inser Rokka att hans jobb och förflutna obönhörligen kommer att flätas samman.

Min kommentar
Den här serien är väldigt populär och jag har varit nyfiken på den länge nu. Det som har avskräckt mig är att genren kallats för "erotic crime". Något som inte alls har lockat. När jag kände att jag behövde bryta av julmyset med något annat så upptäckte jag att Ensamfjäril börjar på julafton så jag tyckte den kunde passa bra.

Eftersom jag brukar undvika att ta med mig en pappersbok när jag pendlar så letade jag upp boken på Storytel och upptäckte att den tydligen har kommit i en omarbetad upplaga. Jag bestämde mig snabbt för att läsa den i stället och nu i efterhand, efter att ha bläddrat lite i mitt fysiska exemplar, så förstår jag att det var det bästa jag kunde ha gjort. Allt det "erotiska" verkar vara bortplockat nu. Ett bra beslut, tycker jag, som inte alls förstår vad erotik kan ha att göra i en deckare.

Om jag har förstått det rätt så utspelar sig hela serien i Hudiksvall och det är kul med en småstad som miljö. Jag blir åtminstone glad när inte alla böcker utspelar sig i Stockholm. Faktum är ju att vi faktiskt är fler som inte bor där än vad som gör det. Jag har aldrig varit i Hudiksvall, bara passerat på E4;an. Intressant nog så fick jag lära mig att Hudiksvall, trots att det ligger i Hälsingland, hör till Gävleborgs län. För mig låter det helt obegripligt och det är inte konstigt att det blir krångligt ibland, när län (som innehåller ett ortsnamn) sträcker sig över landskapsgränser.

Den där Rokka, som tydligen är en huvudperson, gillar jag inte överhuvudtaget. Han verkar inte ha något försonande drag alls. Han är bufflig och otrevlig. Inte ett dugg socialt kompetent. Jag hoppas verkligen att han blir trevligare längs vägen. Det kändes som att vissa karaktärer skulle vara lite mystiska (samtliga verkar ha något hemligt och traumatiskt i sin bakgrund). Det var de inte. Min magkänsla sa mig snabbt vem som var skyldig, men jag hade ingen aning om varför.

Under senare år så har det ju blivit ganska vanligt med hemvändare, men denna kom redan 2014 och borde ha varit bland de första. Det måste vara riktigt jobbigt att utreda mord i sin gamla hemstad, där man växte upp, med många barndomsvänner inblandade. Tyvärr så tycker jag att det inte blir något riktigt flow mellan de olika trådarna, det blev mest hackigt.

Ensamfjäril är helt okej, i den här omarbetade upplagan, men för mig blir det för många sammanträffanden, för mycket slump helt enkelt. På tok för lite utredning och för mycket av relationer och privata problem. Andra delen står redan i hyllan och jag har för mig att jag hört att författaren har gett upp det där med "erotic crime". Det låter jättebra, tycker jag.

Goodreads hade den 3,20 i genomsnitt (beräknat på 358 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Ensamfjäril: Lottens bokblogg, Bokstunder och Tankar från en samlares hjärna

fredag 12 januari 2024

Oj, så mycket nytt

Jo, det har ju varit jul och så, men det är inte det enda nya som har flyttat hem till mig och mina hyllor.
Det finns ju böcker som man bara måste ha och Skulden man bär av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt är en sådan. Sista delen i serien om Sebastian Bergman är ett måste. Jag hade ju tänkt köpa den på Deckarafton i Malmö, men jag var dessvärre sjuk då och kunde inte gå. Alltså passade jag på under Black Friday. Och eftersom böcker inte ska färdas ensamma så köpte jag även En dyrbar fångst av Christoffer Holst, första delen i serien Morden längs kartan.

Jag var med på SelmaStories digitala julmys, ett mycket trevligt evenemang. Vi som var där fick ett överraskningspaket några dagar senare. Bland annat så innehöll det Morden i Great Diddling av Katarina Bivald. En bok som jag har kikat på många gånger, men aldrig köpt.

Och så kom då julafton ... Även i år så levererade Tomten. Det är märkligt att han vet precis vilka böcker jag vill ha 🤔 Nio härliga böcker och jag vill verkligen läsa alla nu direkt. Botanikern av M W Craven, I cirkelns mitt av Arne Dahl, Skuggriket av Kim Faber och Janni Pedersen, Den sista utgrävningen av Elly Griffiths, Förinta världen ikväll av Stina Jackson, Holly av Stephen King, Sommaren 1985 av John Ajvide Lidqvist, Glasmannen av Anders de la Motte och De blindas rike av Louise Penny.