torsdag 31 december 2020

Hett i hyllan #281

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så ytterligare en från bokrean 2017.
Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein var jag nyfiken på väldigt länge innan jag köpte den.

Det här är första delen om kirurgen Andreas Nylund, på sjukhuset i Halmstad. Sjukhusserier på TV funkar alldeles utmärkt för mig, som böcker vet jag faktiskt inte. Jag har för mig att jag läste Allers-romaner när jag var... typ liten, som handlade om läkare och sjuksköterskor som blev kära. Nu är det ju inte för romantiken som jag gillar att titta på sjukhusserier, utan för att jag tycker det är intressant att se dem sköta sina jobb. Det beror alltså lite på upplägget här, om jag gillar eller inte, och så tror jag att det kan vara lite jobbigare att hänga med i text än i bild.

Upptäckte ju nu att den utspelar sig i Halmstad och det är fullt möjligt att det kan bli en hotellweekend där någon gång i framtiden. Då är ju den här boken ett klockrent val. Om jag gillar så finns det i alla fall ytterligare fyra delar i serien.

Så här står det på baksidan:
Kirurgen Andreas Nylund blir en jourkväll kallad till akuten. Där på en brits finner han sin älskarinna, svårt skadad efter en smitningsolycka. Hemma i den fashionabla villan finns hans fru och barn. Han ställs inför sitt livs etiska dilemma. Operera eller avslöja deras förhållande.

Och vem är den lilla flickan som lever i misär med sin mamma och vilken roll spelar hon i detta psykologiska drama?

Runt människorna på ett sjukhus i Halmstad utspelar sig livet i sin mest dramatiska form. Sjukhusets kulvertar vindlar sig likt livsuppehållande kärlträd kring trasiga människor som söker kärlek men finner ensamhet, svartsjuka och ond bråd död.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 30 december 2020

Läsplanering januari 2021

2021 är snart här och jag önskar verkligen att det blir bättre än det som har gått. Som vanligt är det en hel del utmaningsböcker som ska läsas och jag satsar på att få en bra start. Det blir ganska många sidor det här, men jag är ju ledig de första dagarna i januari...

Vi mot er av Fredrik Backman. Finish That Series. Hyllvärmare.
Fränder av Emma Donoghue.
Den nionde graven av Stefan Ahnhem. Finish That Series. Hyllvärmare.
Blodig januari av Alan Parks. Boktolva. Hyllvärmare.

tisdag 29 december 2020

Kommande böcker januari 2021

Ja, men dåså, då är vi igång igen. I januari kommer det en hel del spännande/intressanta böcker.

Vänligheten av John Ajvide Lindqvist
Genre: Skräck
Serie: -
Antal sidor: 715
Utgivningsdatum: 2021-01-04
Förlag: Ordfront Förlag

Från Bokus
En klargul, låst container.

En höstmorgon 2018 står den bara där, i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit. När den så småningom öppnas kommer dess innehåll att förvandla Norrtälje. Den vardagliga vänligheten börjar att vittra bort.

Under denna förändringens tid får vi följa sex personer runt 30 år som även de är stadda i omvandling. Max och Johan spelar minigolf och Pokémon Go och undrar när det verkliga livet ska börja. Siw och Anna går på gym för att bli av med sin övervikt. Marko och Maria flydde från Bosnien som små och har tillsynes lyckats väl i livet, men något gnager.

De arbetar som parkskötare, kassabiträde, äldrevårdare, bowlinghallsföreståndare, fondförvaltare och fotomodell. De är en omaka grupp varsinbördes relationer utvecklas och invecklas under berättelsens gång. Vänligheten är John Ajvide Lindqvists hittills mest ambitiösa genom­skärning av samtiden, i det mikrokosmos som heter Norrtälje. I slutändan handlar det om Vänligheten kontra Fasan.


Synd att denna inte kom innan jul. Då hade jag kunnat önska mig den i julklapp.



Pojken från skogen av Harlan Coben
Genre: Thriller
Serie: - Antal sidor: 378
Utgivningsdatum: 2021-01-04
Förlag: Bookmark Förlag

Från Bokus
Ett barn hittas i skogen på USA:s östkust. Han har överlevt ensam utan mänsklig kontakt och har inget minne av var han kommer ifrån. Pojken får namnet Wilde.

30 år senare har Wilde återvänt till skogen där han lever isolerad och utstött från den stad han vuxit upp i. Han har lämnat sin lysande karriär som yrkessoldat och spårningsexpert bakom sig och föredrar ett avskilt liv utan några nära relationer.

Men när en tonårsflicka försvinner spårlöst blir Wilde tillfrågad att använda sina unika färdigheter för att hitta henne. Han tvingas återvända till det samhälle han aldrig passat in i och upptäcker snart att staden och dess makt elit döljer mörka hemligheter som kan förstöra otaliga liv.


Jag har en lite tudelad relation till Coben. Ibland är han riktigt bra. Ibland inte.



Den trogne läsaren av Max Seeck
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 428
Utgivningsdatum: 2021-01-12
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Kommissarie Jessica Niemi kallas till en tjusig villa där polisen efter ett larm har funnit en kvinna brutalt mördad. Hennes man är en känd författare som just denna kväll är iväg på ett framträdande. På natten när en lokal polis hjälper honom hem råkar de ut för en bilolycka och de två omkommer. Men strax därefter skymtar författaren på en kamerasekvens från tunnelbanan i Helsingfors. Jessica Niemi och hennes kollegor står inför ett mysterium som accelererar allteftersom timmarna går. Vem mördade kvinnan i huset och var är hennes make, författaren?

Jag läser på tok för få böcker från Finland. Den här låter ju spännande.



Striden om Dimön av Mariette Lindstein
Genre: Thriller
Serie: Via Terra (5)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2021-01-21
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
Den unga journalisten Julia Frisk har precis återhämtat sig från ett dramatiskt jobbuppdrag på Dimön. Hon har lovat sig själv, och många andra, att aldrig träffa sektledaren Franz Oswald igen. Men så, på grund av ett olyckligt sammanträffade, får Julia och Franz en gemensam fiende. Samfundet kallar sig Ursprungsevangelisterna, ett religiöst brödraskap som använder ortodoxa, grymma metoder för att uppfostra sina döttrar.

När Julia börjar gräva i dess förflutna öppnar hon ett ormbo av besatthet, svek och outsäglig ondska, och blir deras måltavla. För att gå till botten med Ursprungsevangelisterna behöver hon någon som förstår hur de tänker, någon lika samvetslös som dem. Men vågar Julia riskera att än en gång dras in i Franz Oswalds nät?


Jag har ännu inte börjat läsa den här serien, men alla de fyra tidigare delarna står i hyllan. Dags att börja med den snart kanske?



Lektioner i kärlek av Lucy Dillon
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 377
Utgivningsdatum: 2021-01-29
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Vad händer om "I do" blir till ett "I don't know"? Den tysta och tillbakadragna Jeannie träffar den utåtriktade och sportige Dan på nätet och de klickar direkt. När han senare friar på Brooklyn Bridge säger hon ja utan tvekan. Men när vigseln närmar sig börjar Jeannie tvivla, det som nyss kändes så rätt känns bara fel. Och när hennes blivande man råkar ut för en fruktansvärd olycka undrar hon om det är hon som orsakat allt. Nyligen visste hon vart hon var på väg i livet. Men ibland tvingar oväntade händelser oss att stanna upp och fråga oss själva: vad är det vi verkligen vill göra, och för vem gör vi det?

Jag bara måste läsa mer Lucy Dillon.



Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand
Genre: Drama
Serie: Vid livets vägskäl (1)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2021-01-04
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
En roman om att gå vilse i livet men genom nya vänner, skrivterapeuten Sam och ”Klubben för lyckliga slut” hitta tillbaka igen. Eller snarare hitta nya vägar. Cecilia har förlorat sin man i alldeles för tidig ålder, Lisbeth inser att hennes liv har stagnerat och Ivy är en person som oroar sig för allt. Dessa tre väldigt olika kvinnor befinner sig alla vid ett vägskäl i livet när de får en reklamlapp på sina bilar med inbjudan till skrivkursen ”Klubben för lyckliga slut”. Utan att de vet om det tar deras liv nu en helt ny riktning. En dag i veckan träffas de i klubben, djupa hemligheter från det förflutna nystas upp och steg för steg lär de sig att älska, leva och skratta igen. Men kommer de att kunna forma sitt eget lyckliga slut?

Nu har jag varit nyfiken på hennes böcker väldigt länge.



All denna vrede av Cara Hunter
Genre: Kriminalroman
Serie: Adam Fawley (4)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2021-01-13
Förlag: LB Förlag

Från Bokus
En tonårsflicka hittas irrande omkring i utkanterna av Oxford, uppriven och omtumlad. Hon berättar att hon blivit indragen i en bil, att någon dragit en plastpåse över hennes huvud och sedan kört henne till en avskild plats där hon blivit utsatt för övergrepp. Ändå vägrar flickan att anmäla sin förövare.

Kriminalkommissarie Adam Fawley påbörjar en utredning men kommer ingenstans eftersom flickan inte vill samarbeta. Döljer hon något och i så fall vad? Och varför får Adam en känsla av att han har varit med om det här fallet tidigare?

När ytterligare en flicka försvinner har Adam inte längre något val. Om han inte börjar gräva i sitt förflutna, kanske den här flickan inte kommer tillbaka.


Jag har bara läst första delen i den här serien. Den var fantastiskt bra.



Utloggad av Lilly Emme
Genre: Feelgood
Serie: Skrivsystrar (1)
Antal sidor: 246
Utgivningsdatum: 2021-01-25
Förlag: Historiska Media

Från Bokus
Så länge trettioåriga Katie O Farrell kan minnas har hon drömt om att bli författare. Katie och hennes tre väninnor bildade kvartetten Skrivsystrar när de möttes på universitetet i Hull. De avgav då ett löfte: ingen av dem får ge upp skrivandet förrän alla fyra är utgivna författare. Katie samlar refuseringar på hög medan vännernas karriärer pekar spikrakt uppåt. Självförtroendet sviktar samtidigt som väninnornas hets på sociala medier blir allt mer intensiv.

När Katie plötsligt råkar skicka ett mail till fel person, tar det hus i helsike. Katie bestämmer sig för att logga ut från världen den digitala liksom världen utanför dörren. Först när mobilen tystnar får hon äntligen tid att fundera på om det är värt att göra vad som helst för att nå sina drömmar. Hon lovar sig själv att aldrig mer skriva ett ord. Men vad ska hon göra med den där hemliga berättelsen som pockat på att bli berättad ända sedan hon var liten?


Ja, jag kan inte låta bli att bli nyfiken på en bok med den titeln.



Än klämtar klockan av Susanne Fellbrink
Genre: Kriminalroman
Serie: Cilla Fallander (3)
Antal sidor: 340
Utgivningsdatum: 2021-01-13
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
Showartisten Cilla har en tuff höst bakom sig. Med löften och smicker har en omtalad skivbolagsdirektör lyckats få med henne i en av landets största dokusåpor, Stjärnfabriken, där talangfulla människor slåss om en musikkarriär inför miljonpublik. Men tv-inspelningen blev inte alls vad Cilla hade tänkt sig.

Nu är det nyårsafton, och snart ska klockorna ringa. På Hotell Södra Berget i Sundsvall förbereder sig Cilla och hennes showgrupp inför kvällens föreställning. Men det Cilla inte vet är att produktionsgänget från Stjärnfabriken också har checkat in ? för en kickoff.

Samtidigt som en snöstorm väller in över staden försvinner gäster på det stora hotellet, en efter en. Går det en mördare lös mitt i allt nyårsfirande?


Ännu en författare/serie som jag är rejält nyfiken på.



Profetens sista död av Håkan Östlundh
Genre: Kriminalroman
Serie: Profeten (3) Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2021-01-44
Förlag: Boförlaget Polaris

Från Bokus
För bara ett år sedan var Elias Ferreira Krantz en vanlig 24-åring. Nu är han Profeten, en agent driven av tanken på att hämnas sin pappas död. Hans mål är Eric Hands, en mäktig industrimagnat som anses osårbar på grund av de högexplosiva hemligheter han kan avslöja, och som lamslår den svenska regeringen. Via den franska underrättelsetjänsten får Elias en möjlighet att göra upp med Eric Hands en gång för alla. Men skuldfrågan visar sig mer komplicerad än han föreställt sig och sökandet efter sanningen för än en gång ihop Elias och Ylva Grey. Allt de utsatts för och övervunnit tillsammans har skapat starka känslomässiga band.

Profetens uppdrag är tydligt och brutalt. Och det kommer att slå tillbaka mot honom själv med full kraft.


Än så länge har det bara blivit en enda bok läst av honom, men det borde verkligen bli fler.



Cyklonvarning av Christina Wahldén
Genre: Kriminalroman
Serie: Darwindeckare
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2021-01-20
Förlag: Bokförkaget Forum

Från Bokus
Det är jul och en våldsam cyklon närmar sig Darwin. Polisen Bluey härjas av minnen från sin barndom, då hans bror dog i katastrofen Tracy på juldagen 1974. Kollegan Jess är rädd att anpassa sig för mycket till poliskårens vita normer. Den svenska konststudenten Greta är mitt uppe i sin nya kärleksrelation. Samtidigt ökar brottsligheten i trakten. Användningen av drogen crystal meth har eskalerat och skördar fler och fler offer. När en ung man hittas ihjälskjuten dras Bluey och Jess in i utredningen. Snart inser de att majoriteten av de drabbade tillhör ursprungsbefolkningen, och medan cyklonen rycker närmare uppdagas en långt mer obehaglig historia än de kunnat ana.

Cyklon... det är ett av mina triggerord.

måndag 28 december 2020

TV-serie: The undoing (2020)

Titel: The undoing
Originaltitel: The undoing
Genre: Thriller
Skapad av: David E Kelley
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Hugh Grant, Nicole Kidman, Donald Sutherland, Noah Jupe, Matilda De Angelis
Premiär: 2020-10-26
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på HBO december 2020





Handling
Serien kretsar kring den framgångsrika terapeuten Grace Fraser, hennes man och deras son. Ett våldsamt dödsfall följt av en rad hemska upptäckter förändrar plötsligt deras till synes perfekta liv till ett avgrundsdjupt mörker.

Min kommentar
När jag såg reklamen för The undoing första gången så åkte den rätt upp på listan. Trots det så har det ändå tagit ett tag innan det var dags att se den. På något sätt hade jag lyckats förbli ovetande om handlingen och det var nog en stor fördel. Så om du har tänkt se den är det dags att sluta läsa här. Det finns inga spoilers, men ju mindre man vet desto bättre.

Det här är en riktigt smart historia och för mig var det i stort sett omöjligt att slita blicken från det som utspelade sig på TV-skärmen. Inte ens mot slutet var vi riktigt säkra på vem som egentligen var mördaren. Visst nämndes karaktären som möjlig (men det gjorde ju nästan alla), men vi visste inte alls vad vi skulle tro. Kanske hade den kunnat tajtats till, om man tog bort alla scener där Nicole Kidman vandrar omkring i ensamt majestät eller där hon med uttryckslöst ansikte, i närbild, stirrar rätt ut i tomma luften.

Lite kuriosa också... När titellåten kom så satt jag och funderade på om det inte lät som Nicole Kidman. Jag har ju sett Moulin Rouge och vet att hon kan sjunga. Och jodå, det är hon som sjunger Dream a Little Dream of Me.

Här finns riktigt bra skådespelare. Då menar jag inte bara Hugh Grant och Nicole Kidman, som i många år har varit stora favoriter. Hugh Grant gör inte sin vanliga smått komiska, lättviktiga karaktär även om man anar den ibland. Noah Jupe, som spelar sonen, är helt fantastisk och honom kommer vi nog att se mer av i framtiden. Men jag måste bara nämna detta, elefanten i rummet liksom... Nicole Kidman. Sambon frågade om hon inte är "gammal" och hur man kan vara så slät när man är över 50. Hon har inte en enda linje i ansiktet. Faktum är att det ibland är svårt att veta vilket ansiktsuttryck hon försöker förmedla. Donald Sutherland, som väl måste betraktas som Nicole Kidmans raka motsats i det här avseendet, har ett uttrycksfullt ansikte, där varenda linje och rynka har en historia att berätta. Han är lysande.

Jag hade förväntat mig att detta skulle vara bra, men det är inte bara bra. Det är fantastiskt bra. The undoing är fascinerande och det blev mer eller mindre sträcktittning här. Passar alltså utmärkt över helgerna nu, om du inte har hunnit se den än.



TV Time har serien 9,64 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 27 292 betyg).
Jag ger den 4,5.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Rocketman (2019)

Titel: Rocketman
Originaltitel: Rocketman
Genre: Biografi
Regissör: Dexter Fletcher
Manus: Lee Hall
Skådespelare: Taron Egerton, Jamie Bell, Richard Madden, Bryce Dallas Howard, Gemma Jones
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 121 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 3 december 2020





Handling
Rocketman är en storslagen musikalisk fantasi om den otroliga historien kring Elton Johns genombrottsår. Filmen följer den fantastiska resan från det blyga pianospelande underbarnet Reginald Dwight till internationella superstjärnan Elton John. Denna inspirerande berättelse - tillsammans med Elton Johns mest älskade låtar som utförs av stjärnan Taron Egerton - skildrar historien om hur en liten stadspojke blev en av de mest ikoniska figurerna i popkulturen.

Min kommentar
Jag vet egentligen inte varför jag inte omedelbart kastade mig över den här filmen när den kom. Ända sedan jag hörde min första Elton John-låt (1973, när jag en eftermiddag klev på skolbussen spelades Goodbye yellow brick road, och ja, jag minns det som igår) så har jag varit ett fan. Han tonsatte i stort sett hela min uppväxt. Först tänkte jag att man kunde ju streama den, men sedan slog det mig... om jag äger Bohemian Rhapsody så måste jag ju bara äga även Rocketman.

Överraskande nog så är detta mer en musikal än en biografi. Berättartekniskt är den mer lik Mamma Mia än Bohemian Rhapsody. Musiken blir mer en del av berättelsen än att låtarna dyker upp i rätt ordning. Det gjorde mig lite besviken. Jag får känslan att man hastar över/förbi det som (trots allt) måste ha varit positivt och fokuserar bara på elände och svärta. För mig hade det varit mer intressant med ett annat fokus, mer om låtskrivande och mindre om knark och droger.

Jag kan inte påstå att jag har järnkoll på Elton John och då särskilt inte hans uppväxt. Om det var så han hade det som barn... jag blir så oerhört ledsen. Inget barn borde behöva ha det så. Som vuxen framställs han inte direkt i någon positiv dager, han är väldigt självömkande och ser sig själv som ett oskyldigt offer. Bernie Taupin verkar ha varit hans enda sanna vän och till och med han blir illa behandlad.

Taron Egerton gör rollen som Elton John bra, trots att han inte sjunger som Elton. Men det gör ju ingen. Jag gillar att filmen slutar där den slutar. Resten kan få komma i en annan film. Med mer fokus på musiken.

Elton John har massor av låtar som får mig att gråta bara jag hör dem så det blev en del tårar. Många gånger är det bara subtila referenser till någon låt, några få toner på ett ensamt piano. De flesta känner jag igen direkt. Kanske blir Rocketman bättre då, mer berörande.

P.S. Inget av mina nyckelord verkar passa in på filmen. Vilket inte alls antyder att filmen är dålig. Det är mina nyckelord som inte täcker in allt.



Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 191 930 betyg).
IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 130 977 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 27 december 2020

Smakebit på søndag: De vackra döda

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är julen över och jag hoppas att den har varit så bra den kan för alla, detta märkliga år. Jag hoppas verkligen att 2021 blir bättre. De närmaste två veckorna är i alla fall en av årets höjdpunkter (även vanliga, normala år) igång; junior-VM i ishockey. Jag ser så mycket fram emot att titta på hockey igen.

Eftersom jag har varit ledig ett tag så har det blivit en hel del läsning och jag är helt utanför planeringen nu. Jag kände att det var dags för ännu en Belinda Bauer, den här gången hennes De vackra döda. Den har börjat bra i alla fall.

Min smakebit är från sida 81:
Hela livet hade mördaren inväntat sin död.
    Hans tidigaste minne var att vakna i en sjukhussäng med en främmande människas hjärta i bröstet, och en läkare som mumlade nära intill: Han lever på lånad tid..."
    Orden som han nätt och jämnt hade uppsnappat gjorde honom förvirrad, och de skulle förfölja honom från och med det ögonblicket.
    Hur mycket tid hade han lånat? En vecka? Ett år? Tio år? Av vem hade han lånat sin tid? Skulle han bli tvungen att betala tillbaka den? Och vad skulle hända när hans tid tog slut?
    Kunde han låna mer?

lördag 26 december 2020

Även i år dök Tomten upp

Även det här märkliga år så dök Tomten upp. Det är faktiskt första gången han har lämnat klappar hemma, annars brukar de hamna i Mörrum där vi, alla andra, år firar jul. Han är smart, Tomten. Jag fick precis de böcker jag önskade mig...
Giftmördaren av Sharon Bolton, Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert, Irrbloss av Elly Griffiths, Mordkonsulten av Elly Griffiths, Sista dagen av John Grisham, Satanskäftarna av Mons Kallentoft, Station Elva av Emily St John Mandel och Den långa vägen hem av Louise Penny.

Flera favoritförfattare (Bolton, Griffiths, Grisham och Penny) som är autobuy. En bok (Nattavaara) som jag har hört väldigt mycket bra om och som verkligen lockar mig. En som är senaste (trettonde, Satanskäftarna) delen i en serie som jag inte har gett upp riktigt än. Och så Station Elva, som jag har längtat efter i flera år, ända sedan jag hörde talas om den första gången. Lite orolig är jag för mina förväntningar, men jag ska försöka trycka ner dem.

fredag 25 december 2020

Vi möts igen 2021

Något jag har märkt sedan jag startade den här bloggen är att gamla favoritförfattare får stryka på foten till förmån för nytt och spännande. För att inte tala om alla de författare som jag gillat efter att ha läst bara en enda ynka bok av dem. Den här utmaningen är till för att råda bot på det problemet.

I denna fjärde upplaga har jag inte bara valt författare som jag endast har läst en enda bok av, de har egentligen inget gemensamt. Inte ens hur många år sedan det var jag läste dem senast. Ett helt godtyckligt hopplock alltså.

De författare och böcker jag har tänkt mig är följande:
Arne Dahl (Utmarker)
Lucy Dillon (Tango för vilsna själar)
Peter James (Absoluta bevis)
Veronica Roth (Dödens märken)
Andrew Taylor (Nattvandraren)
Jonathan Tropper (Plan B)

Finish That Series Challenge 2021

Jag har egentligen ingen koll på exakt hur många serier jag följer och jag har ingen lust att räkna dem heller, men jag vet att det är väldigt, väldigt många. Många serier påbörjas och gillas, sedan blir av någon outgrundlig anledning efterföljande delar stående olästa i hyllan. För köper dem gör jag ju. Jag gillar ju serier. Så kan man ju inte ha det. Eller hur?

Detta är sjunde året som jag kör utmaningen Finish That Series. Antalet oavslutade serier är oändligt så detta känns som en riktigt bra utmaning för mig.

Reglerna är följande:
1. Om hela serien inte är publicerad än så gäller det att läsa upp till den senast publicerade delen.
2. De delar som är utgivna vid årsskiftet är de som gäller. Om det släpps en ny under året så kanske den får vara med ett annat år.
3. Det är valfritt om mellannoveller ska räknas.
4. Serien behöver inte påbörjas under året, bara avslutas.
4. Serien måste ha minst två delar publicerade.

Jag har bara valt bland påbörjade serier där jag har alla hittills utgivna böcker, på svenska. De serier och böcker som jag tänkt mig är dessa:

Avdelning Q av Jussi Adler-Olsen
#8. Offer 2117

Fabian Risk av Stefan Ahnhem
#2. Den nionde graven
#3. Arton grader minus
#4. Motiv X
#5. X sätt att dö

Björnstad av Fredrik Backman
#2. Vi mot er

Promise Falls av Linwood Barclay
#3. 23

Dublin Murder Squad av Tana French
#6. Inkräktare

Hatet av Magnus Jonsson
#2. Asätarna i Kungsträdgården
#3. Kvinnan som jagade ensam

MemoRandum av Anders de la Motte
#2. UltiMatum

Harry Hole av Jo Nesbø
#12. Kniv

Martin Benner av Kristina Ohlsson
#3. Henrys hemlighet

Hagfors av Ninni Schulman
#2. Pojken som slutade gråta
#3. Svara om du hör mig
#4. Vår egen lilla hemlighet
#5. Välkommen hem
#6. När alla klockor stannat

En del serier dyker upp här för andra och kanske till och med tredje gången, detta är onekligen ett bra sätt att komma i fas. 18 böcker är ett bra antal, tycker jag, och i år betyder det hela tio olika serier.

torsdag 24 december 2020

Hett i hyllan #280

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en från bokrean 2017.
I vargars följe av Stef Penney är jag inte helt säker på att jag minns riktigt att jag ens köpte.

Jag har för mig att den här boken har förekommit i en bokcirkel som jag aldrig var med i. Helt säker är jag i alla fall på att jag har hört bra saker om den. Av vem vet jag däremot inte. Inte heller har jag tydligen haft någon koll på vad boken handlar om. Märker jag nu när jag läser baksidetexten. Kanske låter det märkligt att köpa böcker som man inte vet vad de handlar om, men jag har nog en del av den sorten i hyllan.

Så här står det på baksidan:
Kanada 1867 - när vintern tar ett fastare grepp om den isolerade bosättningen Dove River i norra Kanada hittas en man brutalt mördad och skalperad. Spår från den döde mannens stuga leder norrut mot skogen och tundran. Mordet väcker uppståndelse i det annars så lugna och lite sömniga nybyggarsamhället. Gamla konflikter får nytt liv och väl dolda hemligheter kommer till ytan. Mordmisstankar riktas mot en 17-årig pojke som försvunnit i samband med dådet, och två män ger sig ut i det frusna landskapet för att söka efter honom. Men pojkens mamma är övertygad om sonens oskuld och när hon får en chans att följa efter, trotsar hon sin rädsla för de öppna vidderna och beger sig ut på sin livs svåraste vandring för att rentvå sin son.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 23 december 2020

"Flimmer" av Anne Holt & Even Holt

Författare: Anne Holt & Evan Holt
Titel: Flimmer
Genre: Thriller
Antal sidor: 461
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Flimmer
Översättare: Margareta Järnebrand
Serie: Sara Zuckerman
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 december 2020




Första meningen: När Sara Zuckerman fick syn på mannen med den ljusblå, urtvättade pyjamasen stannade hon tvärt.

Baksidetext
Hjärtspecialisten Sara Zuckerman behärskar avancerade ingrepp till fullo. Trots en god prognos dör ändå en av hennes patienter två dagar efter genomförd operation.

Kort därefter dör ytterligare en patient. Det visar sig att det lilla chip hjärtstartaren som opererats in i patienterna har varit infekterat av ett datavirus. Någon har medvetet manipulerat den digitala tekniken.

Stora ekonomiska värden står på spel och det framgångsrika amerikanska företaget Mercury Medical, liksom dess grundare och ägare Otto Schultz, ställs inför en annalkande katastrof.

Min kommentar
Flimmer har stått i min bokhylla sedan bokrean 2012. Egentligen är det lite märkligt för jag har läst mycket av Anne Holt, som jag har tyckt om. Den här boken är ju ingen regelrätt deckare, utan mer en thriller och den utspelar sig på ett sjukhus. TV-serier om sjukhus är något av en favorit, bokformen har jag inte provat på. Om man inte räknar de de Allers-romanerna i min barn-/ungdom och det tycker jag inte att man ska göra.

Början på boken får mig väldigt fientligt inställd. Efter 50 sidor så har vi gjort hastiga besök i runt åtta olika trådar och det är olika personer i dem allihop. Det är ett evigt hoppande mellan karaktärer, platser, tider. För att göra det än värre så är alla mått i de, för mig, underliga enheterna fot, tum och pund. Jo, jag vet hur mycket de är, men jag måste "översätta" det varje gång. Det är rörigt och splittrat.

Efter ett tag utkristalliserar sig tre huvudtrådar; Norge i nutid, USA i nutid, USA i dåtid. Båda de amerikanska trådarna hoppar mellan olika trådar och den i dåtid förflyttar sig långsamt framåt i tiden. Och plötsligt dyker det upp ännu en tråd, i London i nutid. Det är väldigt mycket facktermer, både inom medicin och aktiehandel (och lite programmering). I bokform blir alla medicinska termer nästan övermäktigt och hela biten om aktieaffärer är lite långrandig.

Det blir till slut inte så många karaktärer och jag gillar verkligen gestaltningen av Sara. Hur hon är hård och kylig (alltså professionell) i sitt jobb och en helt annan person med sin brorsdotter Thea. Hon har väldigt hög integritet, vilket tilltalar mig. Hennes "undersåte", Ola Farmen, får man inte veta jättemycket om. Förutom att han har ett helt hus fullt med ungar och att han är trött hela tiden. Den där andre läkaren, Lars Kvamme, skulle jag helst vilja sparka på.

Temat i sig är fasansfullt och ger mig ångest. Min bror har en sådan där mackapär inopererad och jag tycker det här är otäckt på riktigt. Rent generellt så gillar jag inte långa stycken på ett annat språk än det boken är på. Här finns massor av text på engelska, vilket jag visserligen förstår, men jag kan ju inte rekommendera boken till vare sig min syster, mamma eller svärmor.

Upplösningen är jag inte alls glad i. Jag avskyr när det som händer händer. Flimmer är ju första delen i en serie så kanske det ordnar upp sig. Om jag kommer att läsa andra delen? Det är faktiskt inte helt omöjligt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,29 i genomsnitt (beräknat på 318 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Flimmer: Bokstunder, Nilmas bokhylla och Bokberoende.

tisdag 22 december 2020

Boktolva 2021

En av de riktigt bra utmaningarna som florerar i bokbloggosfären är Boktolvan, som har sitt ursprung hos enligt O. Den går ut på att läsa böcker av tolv författare som man ännu inte har läst någonting av. Jag har ytterligare ett krav, förutom att det ska vara en ny författare, så ska boken även finnas i min bokhylla. För elfte året så kör jag den här utmaningen.

Jag har en hel del olästa böcker av författare jag inte läst något av så det är en ganska komplicerad sak att plocka ut endast tolv stycken. Oftast försöker jag blanda genrer, men eftersom jag har flest inom den så kallade spänningsgenren så är det ofrånkomligt att det blir flest av den typen.

Detta är de tolv nya författare och deras böcker som jag tänkt ge mig på nästa år:

Sabine Durrant (En oskyldig lögn)
Lizette Edelfeldt (Brännmärkt)
Kati Hiekkapelto (Kolibri)
Lyra Koli (Allting växer)
Dan Nilsson (Jag följer dig)
Alan Parks (Blodig januari)
Gill Paul (Tsarens dotter)
Lori Roy (De försvunna)
Riley Sager (De sista flickorna)
Jo Spain (Bekännelsen)
Catherine Steadman (Dolt i vatten)

Har du läst någon av dem? Vad tyckte du?

måndag 21 december 2020

Film: The Christmas Chronicles 2 (2020)

Titel: The Christmas Chronicles 2
Originaltitel: The Christmas Chronicles 2
Genre: Komedi
Regissör: Chris Columbus
Manus: Chris Columbus, Matt Lieberman
Skådespelare: Kurt Russell, Goldie Hawn, Darby Camp, Kimberly Williams-Paisley, Jahzir Bruno
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: USA
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på Netflix 19 december 2020





Handling
Kate Pierce har hunnit bli en cynisk tonåring när hon återförenas med tomten för att sätta stopp för en mystisk bråkstake som tänker ställa in julen... för alltid.

Min kommentar
Det finns så otroligt många julfilmer. Att välja mellan dem är faktiskt svårt, man vill ju gärna se de som är bra och hoppa över de andra. The Christmas chronicles 2 är ju en fortsättning och första filmen har jag för mig var rolig och julig. Alltså blev det att se andra delen också.

Jag funderar lite över var julstämningen var någonstans. Det räcker liksom inte att slänga in en tomte (som visserligen är fantastisk), en tomtemor och några alver. Filmen är inte speciellt rolig heller. Det roligaste som händer är när alverna blir elaka. Då påminner de om gremlins och de sekvenserna får mig att skratta. Detta är en otroligt klyschig film, vilket dock inte hindrar att vissa saker är så rätt. Det jag tar med mig är en replik som sägs några gånger: "Det viktiga är inte var du firar jul, utan med vem."

Det är kul att återse Goldie Hawn. I sin ungdoms dagar var hon ju en äkta komiker. Nu känns hon bara lite trött. Med tanke på att hon och Kurt Russell är ett par i verkligheten så känns kemin mellan dem lite avslagen, men det är samtidigt det som gör den trovärdig. Både alver och effekter är snyggt gjorda, men det är ganska tydligt att filmen är gjorde för de yngre. För dem funkar den nog bättre.

The Christmas Chronicles 2 innehåller en del fina ögonblick, som tyvärr lever farligt nära gränsen till smörigt sentimentala. Man får inte vara för kritisk. Det budskap som finns dolt där är ändå fint. Kanske går det budskapet fram lite tydligare det här märkliga året som har varit.



Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 10 589 betyg).
IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 13 266 betyg).
Jag ger den 2,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Holidate (2020)

Titel: Holidate
Originaltitel: Holidate
Genre: Komedi
Regissör: John Whitesell
Manus: Tiffany Paulsen
Skådespelare: Emma Roberts, Luke Bracey, Kristin Chenoweth, Frances Fisher, Andrew Bachelor
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: USA
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på Netflix 13 december 2020





Handling
Två främlingar som tröttnat på singellivet under högtider väljer att vara varandras dejt under storhelger, men arrangemanget hotas snart – av äkta känslor.

Min kommentar
Vi har några julfilmer på listan som helst ska betas av innan jul, men när man får ett tips på en som inte ligger på listan så går den före. Holidate hade jag nog sett i något nyhetsbrev, men av någon anledning inte lagt till där. Sedan dök det upp ett inlägg på Lottens bokblogg...

Den här filmen handlar inte bara om julen, alla storhelger i USA avhandlas, men det är mest jul. Jag har förstått det som att det värsta som kan hända en amerikan är att vara utan dejt på en storhelg. I alla fall är det det som alla filmer ger sken av. Att gå ensam på en nyårsfest verkar vara otänkbart. Då är det ju en lysande idé att ha en hittepå-dejt. Det är lite typiskt att de verkligen är sig själva när de går ut som vänner. De har hur kul som helst. Så där hade det aldrig betett sig om de hade varit på en "riktig" dejt. Så trist och lite sorgligt. De lär i alla fall känna varandra. Vilket är rena motsatsen till Sloanes lillebror och hans flickvän. De känner inte varandra överhuvudtaget.

Sloanes familj är ett kapitel för sig och då speciellt hennes mamma. Om min mamma hade lagt sig i så mycket så hade jag aldrig hört av mig. Det finns faktiskt värre saker som kan hända ens barn, än att de är singel vid 30. Ibland blir det lite väl mycket och det händer att det gränsar till hysteriskt, men oftast är det kul på riktigt.

Holidate är inte så förutsägbar som den här typen av film brukar vara. Det fanns alternativ till upplösning i alla fall. En avslutning som är riktigt amerikansk, inklusive folksamling och applåder. Det gör inget. Det funkar här. Hela filmen är liksom knasig.



Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 41 324 betyg).
IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 33 605 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: The princess switch: Switched again (2020)

Titel: The Princess Switch: Switched Again
Originaltitel: The Princess Switch: Switched Again
Genre: Komedi
Regissör: Mike Rohl
Manus: Robin Bernheim, Megan Metzger
Skådespelare: Vanessa Hudgens, Sam Palladio, Nick Sagar, Suanne Braun, Mia Lloyd
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: USA
Längd: 96 min
Serie: -
Såg den på Netflix 11 december 2020





Handling
När Margarets kröning på självaste juldagen komplicerar hennes kärleksliv rycker hennes dubbelgångare Stacy in. Men kan en tredje dubbelgångare förstöra deras plan?

Min kommentar
Det blir ju en del julfilmer vid den här tiden och det finns egentligen inga kriterier som bestämmer vilken vi ser. Förutom det när en film uppenbarligen är något slags fortsättning på någon annan film. Jag var tvungen att kolla om vi hade sett den första, den som bara heter The princess switch, och det hade vi. För två år sedan. Tydligen tyckte rätt bra om den, men jag kan inte påstå att jag minns den. I vilket fall så var det ju grönt ljus för The princess switch: Switched again.

Den första kvarten eller så är jag helt förvirrad. Vem är vem? Vem är var? Jag kunde inte för mitt liv förstå hur den ena kunde vara gift med prinsen, men det var den andra som skulle bli drottning. Allt eftersom kom lite tillbaka till mig och till slut kom jag ihåg att det var ju två olika länder. Det förklarar ju allt.

Jag förstod ju av handlingen att det skulle dyka upp en tredje exakt likadan. Tyvärr så blir den elaka kusinen bara för mycket. För att inte tala om hennes assistenter/vänner. De känns inte verkliga alls. Hela historien är rejält krystad, dessutom. Hela filmen hänger på saker som är så ologiska. Varför i hela friden inte berätta för sin man om bytet?! Om jag hade varit den typ av människa som använder sig av skämskudde så hade den åkt fram här. Och det där väna drottningleendet... det får mig att rysa och hade passat i vilken skräckfilm som helst.

När filmen är slut så funderar jag på om det finns något enda skämt här. Finns det något som är kul? Antingen så är filmen inte rolig eller så är det inte min typ av humor. Dessvärre så får jag inte heller någon varm, gosig, fluffig julkänsla av detta. Faktiskt ingen känsla överhuvudtaget.

Jag vill inte kalla The princess switch: Switched again för usel, men bra är den i alla fall inte. Nu är den stora frågan om det blir fyra Vanessa Hudgens i nästa, eller om de är kloka nog att stoppa här.



Letterboxd hade den 2,2 i genomsnitt (beräknat på 9 969 betyg).
IMDb hade den 5,3 i genomsnitt (beräknat på 5 253 betyg).
Jag ger den 2,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Last Christmas (2019)

Titel: Last Christmas drop
Originaltitel: Last Christmas drop
Genre: Komedi
Regissör: Paul Feig
Manus: Bryony Kimmings, Emma Thompson, Greg Wise
Skådespelare: Emilia Clarke, Emma Thompson, Michelle Yeoh, Henry Golding, Boris Isakovic
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 4 december 2020




Handling
Kate ränner runt i London och tar en massa dåliga beslut till ljudet av bjällrorna på hennes skor – ytterligare en irriterande följd av hennes jobb som tomtens medhjälpare i en året runt-öppen julaffär. När Tom dyker upp i Kates liv verkar han för bra för att vara sann och han genomskådar många av hennes känslomässiga barriärer. Fast London, under julen, förvandlas till världens mest underbara stad, verkar ingenting fungera för de här två.

Min kommentar
Det finns så otroligt många julfilmer att det är svårt att navigera sig fram utan att köra på grund. Därför är det tacksamt när man får tips. Last Christmas kände jag inte till, men jag blev genast sugen på att se den när @josefinesbokresor skrev om den på Instagram. Främst för att den är brittisk, vilket brukar funka bättre rent generellt, och så var det ju det där med George Michael.

Här befinner vi oss i ett ordentligt juligt London (det finns till och med snö) och gör sällskap med den osympatiska Kate. Jag skulle nog våga påstå att man förstår att något har hänt, för hon verkar inte alltid ha varit så självisk och, faktiskt, ganska förfärlig som människa. Både sambon och jag funderade över vad twisten skulle vara. Antingen så var vi båda ovanligt sega den här lördagseftermiddagen eller så var den inte så förutsägbar som andra julfilmer/romantiska komedier för vi lyckades inte klura ut det speciellt långt i förväg.

Det är betydligt mer underfundig och subtil humor här än i amerikanska filmer och det uppskattar jag. Som att ringsignalen när mamma ringer är She drives me crazy. Det fick mig nästan att bryta ihop. Musiken är mestadels George Michaels och det är ju bra, så klart.

Om jag inte hade vetat att det här var Emilia Clarke så hade jag nog inte känt igen henne. Hon är sig inte alls lik. Sin roll gör hon riktigt bra. Detsamma gäller så klart även Emma Thompson, hon är helt fantastisk. Hon som har den där affären är obetalbar. Speciellt i scenerna med den bleke "Boy". Den där affären, för övrigt, finns den på riktigt? Jag kunde inte bestämma mig för om den var fin eller bara vulgär.

Last Christmas är en fin historia, med både handling och budskap. Den har allt. Den är rolig, varm, charmig och hoppfull.

Avdelningen för olika funderingar:
Det här har egentligen inte alls med filmen att göra, men det är lite förvirrande att den börjar i Jugoslavien. Julen 1999. Om de var kroater, som det sägs senare i filmen, så borde det ha varit Kroatien, eftersom det deklarerades som självständigt 1991. Och varför fly därifrån så sent som 1999?



Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 41 219 betyg).
IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 44 022 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Operation Christmas drop (2020)

Titel: Operation Christmas drop
Originaltitel: Operation Christmas drop
Genre: Komedi
Regissör: Martin Wood
Manus: Gregg Rossen, Brian Sawyer
Skådespelare: Kat Graham, Alexander Ludwig, Bethany Brown, Trezzo Mahoro, Virginia Madsen
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: USA
Längd: 96 min
Serie: -
Såg den på Netflix 28 november 2020





Handling
En ambitiös assistent till en kongressledamot faller för en flygkapten när hon besöker hans flygbas i tropikerna för att lägga ner den och dess luftburna jultradition.

Min kommentar
Julfilmstittandet går vidare här. Problemet är egentligen vilken man ska välja av alla de tretton-på-dussinet-filmer som finns på de olika streamingtjänsterna. Den här gången gick valet till så att jag sa till sambon att han fick välja. Då tog han den som låg först i listan och då blev det Operation Christmas drop. Nu, i efterhand, så ser jag att den har riktigt dåliga betyg på de olika filmsajterna, men så dålig tycker jag inte att den är. Som julfilm.

Det finns faktiskt en hel del att fundera över här, även om vissa saker framställs lite väl enkelt. Jag tycker filmen har ett fint budskap. Framför allt det där med ett fler politiker borde påminnas om varför de blev politiker. Däremot så gick den så kallade omvändelsen lite väl snabbt och lätt. För dem båda två. Det blir en del roliga scener, men inte på långa vägar tillräckligt många.

Kemin mellan de två motvilliga romansobjekten faller helt platt. Jag får ingen som helst känsla för den romansen. En romantisk film utan trovärdig romantik blir liksom inte helt bra. Och varför måste det för övrigt finnas romantik i en julfilm? Här hade det funkat mycket bättre utan faktiskt. Manuset måste vara skrivet av män. På helt egen hand. Karaktärerna känns som ideal, ur ett manligt perspektiv, och inte alls som riktiga människor. Men den där geckon på väggen alltså... den gör att det kryper över hela mig. Inte för att den är läskig i sig, utan för att den ser så otroligt konstgjord ut. Den är inget annat än anskrämlig.

Visst är den här filmen full av klyschor, men vilken julfilm är inte det? Jag blev jätteförvånad när eftertexterna började rulla och det dök upp foton och annat. Det gjorde att jag var tvungen att googla sedan. Hela traditionen med Christmas drop är på riktigt och den startade 1952. I så fall är verkligheten banal och klyschig. Jag såg att många verkar ha satt ett lågt betyg för att de ser den som propaganda för den amerikanska militären, men om du inte har några problem med det så tycker jag att du ska se den. Operation Christmas drop gör sitt jobb och ger mig en bra känsla. Jag blir glad. Trots allt.



Letterboxd hade den 2,2 i genomsnitt (beräknat på 4 597 betyg).
IMDb hade den 5,8 i genomsnitt (beräknat på 6 234 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Switched for Christmas (2017)

Titel: Switched for Christmas
Originaltitel: Switched for Christmas
Genre: Komedi
Regissör: Lee Friedlander
Manus: Tracy Andreen, Lee Friedlander
Skådespelare: Candace Cameron Bure, Eion Bailey, Mark Deklin, Natasha Bure, Cooper Johnson
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 83 min
Serie: -
Såg den på C More 27 november 2020





Handling
Tvillingsystrarna Kate och Chris har det jobbigt på varsitt håll inför jul, en har i uppdrag att fixa julfest och den andra en julparad. Båda tycker att den andra har det bättre förspänt och bestämmer sig för att byta liv med varandra ett tag.

Min kommentar
I det här hushållet så brukar julfilmstittandet dra igång på eller efter första advent. Eftersom inget annat är som det brukar det här året så startar det lite tidigare den här gången. Switched for Christmas fick jag tips om av malinsbokblogg (@malinsbokblogg på Instagram), den lät som något man kunde börja med. Lite förvånad såg jag senare att filmen är från 2017, men att det tydligen tog den två år att ta sig över till Europa (man kunde se den redan förra julen). Julfilmer brukar ju vara tidlösa så det är egentligen inget problem.

Eftersom detta är en amerikansk film så skildras två helt perfekta liv. Visserligen väldigt olika varandra, men ändå inget mindre än perfekta. Och julen i USA alltså... där är det verkligen inte något less is more. Här handlar det om more is... even more. Det lyser, glittrar och blinkar precis överallt. Det är omöjligt att se granen under allt pynt. Med det sagt, så är det här helt underbart.

Filmen har allt som en julfilm ska ha. Kanske är det för mycket av vissa saker (närbilder av stora ledsna ögon tillsammans med ett bländande leende och stort hårsvall) och för lite av andra (humor), men den gör sitt jobb. Den ger mig lite julstämning. Och tro det eller ej, jag anar ett budskap här, gömt någonstans långt inne i det glättiga. Det där med att gå i någons skor innan man dömer. Ingen har den blekaste aning om hur någon annans liv ser ut. Och att alla faktiskt inte blir lyckliga av samma saker.

Humorn som ändå finns (jodå, den finns) är rolig, på det glada sättet, och det blir en del skratt. Favoritscenen måste nog bli den Kate, den första morgonen som Chris, ska fixa frukost till barnen. Det är humor! Här finns till och med en liten twist och den gav mig nästan huvudvärk när allt skulle förklaras. Jag uppskattar, väldigt mycket, att man inte drar ut på allt i slutet.

Länge satt jag och undrade varför Kate/Chris kändes så otroligt bekant. Det var något med ögonen och leendet. Sedan slog det mig: D.J. i Full House! Herregud, hon har blivit stor!

En julfilms enda uppgift är att skänka julstämning och enda målet är att man ska må bra efter att man har sett den. Switched for Christmas uppfyller båda sakerna. Den är lättsam. underhållande och gullig.



Letterboxd hade den 2,8 i genomsnitt (beräknat på 846 betyg).
IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 2 153 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 20 december 2020

Smakebit på søndag: Eileen

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det är en väldigt besynnerlig bok jag läser nu, Eileen av Ottessa Moshfegh. Jag vet inte alls vad jag ska tro och tycka. Rent tidsmässigt så passar den nu i alla fall, den utspelar sig i jultid, men julig är den definitivt inte.

Och ja, just det... ÄNTLIGEN har jag kravlat mig igenom jobb-december och nu är jag ledig till 4 januari 😁🎅🎄🎇🎉

Min smakebit är från sida 109:
En fullvuxen kvinna är som en prärievarg - hon behöver inte mycket för att hanka sig fram. Män är mer som innekatter. Lämnar man dem ensamma för länge dör de av sorg. Med åren har jag kommit att älska denna svaghet hos män. Jag har försökt att se på dem som människor, fulla av känslor, vackra och skiftande från dag till dag. Jag har lyssnat, tröstat, torkat deras tårar. Men när jag var en ung kvinna i X-ville hade jag ingen aning om att andra människor - män som kvinnor - hade lika starka känslor som jag. Jag hyste inget medlidande med någon om inte den andres lidande gav mig tillfälle att vältra mig i mitt eget. Min utveckling var väldigt hämmad i det avseendet.

lördag 19 december 2020

"Ek" av Frida Andersson Johansson

Författare: Frida Andersson Johansson
Titel: Ek
Genre: Skräck
Antal sidor: 365
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 november 2020




Första meningen: "Fan Sebbe, är vi framme snart?"

Baksidetext
1625. Nio ekar förs på slädar över Mälarens is. De har fällts för att användas i bygget av rikets nya stridsskepp, Vasa. På en av slädarna vilar liket efter en man, ett offer för de olyckor som tycks följa i de nio ekarnas väg.

I en låda i Vasamuseets magasin i Stockholm förvaras en skulptur snidad i ek från Mälardalen. Disa Kassman och hennes unge kollega Greger Andersson får i uppdrag att restaurera den trasiga skulpturen som haft formen av en vildman. Disa försöker balansera sitt jobb på Vasamuseet med en älskarinna, en hjälpbehövande make och sjuka föräldrar. Men stressen hon känner inför restaureringsarbetet är inte normal. Det dröjer inte länge förrän hon blir som besatt av skulpturen.

När flera otäcka händelser inträffar på museet växer pressen. En vakt försvinner spårlöst och finska turister gör ett makabert fynd i en av utställningsmontrarna. Ombord på Vasa hittas blod. Disa litar inte längre på sig själv, Greger är rädd för sina egna tankar. Och i skogen vid Mälaren börjar nio döda ekar grönska mitt i vintern.

Många miste livet då Vasa sjönk. Nu vill någon att fler ska dö.

Min kommentar
Skräck passar ju väldigt bra att läsa när det är mörkt och dystert ute. Tänkte jag och plockade upp Ek, som överraskande dök upp här för någon månad sedan. Jag kände mig nog egentligen lite tveksam till den, men jag kan inte riktigt förklara varför. Förmodligen har det något med det historiska att göra, mitt historieintresse mördades effektivt av min historielärare på gymnasiet. Vasamuseet har jag varit på, för en väldans massa år sedan, och helt ärligt så gjorde det inget större intryck på mig. Jag minns det knappt.

Det är något som gör att jag får läsa om vissa meningar flera gånger. Ibland är det otydligt vad som menas, vem som pratar och liknande. Förmodligen vänjer jag mig för detta är bara ett problem i början av boken. Däremot så har jag genomgående problem med detaljnivån, som är väldigt hög. Jag behöver inte veta hur man låser upp en dörr och andra vardagliga saker. Jag får också känslan att jag sitter i skolbänken och ska lära mig allt om regalskeppet Vasa, men det är ju faktiskt lite intressant.

Jag gillar egentligen inte någon av karaktärerna, men Greger är lite kul. Den stillsamma humorn av ett misslyckat bak som ändå ser så bra ut att man kan posta fotot på Instagram. Men äta det går inte. Disa kommer inte heller att bli någon jag minns med värme, men jag kan känna ett visst mått av sympati med henne. Ingen borde behöva ha allt det ansvar som hon, frivilligt, tar på sig. Hon borde delegera, alternativt strunta i det. Det är ju inte direkt hjälplösa småbarn/man hon har. Men det är klart, när allt detta ska jongleras samtidigt med en otrohetsaffär så blir det ju väl mycket. Hon är den där typen av människa som bara klagar/gnäller/ältar, men som egentligen inte försöker lösa problemet.

För mig blir den här historien mest samma hela tiden, det är väldigt repetitivt. De där viskningarna, kräkningarna och yrseln blir jag less på redan halvvägs. Trots att vildmannen verkar vara en nordisk mytologisk figur, en jag inte kände till innan, så påminner det här lite om asiatisk skräck. Jag blir inte rädd av den heller. Den största anledningen till att jag inte blir rädd, tror jag, är att jag vet vad det är. Vad det är som är det onda, varför det är där och vad det vill. Det finns ingen ovisshet och det är den som brukar skrämma mig. Även om jag inte blir rädd så är det ändå spännande och underhållande.

Ek är för mycket relationstjafs och för lite skräck, i min mening. Det är i alla fall inte den fördelningen jag vill ha när jag läser skräck.

Goodreads hade den 3,52 i genomsnitt (beräknat på 29 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Ek: Bokhyllan, Johannas deckarhörna och Vargnatts bokhylla.