"13 svarta sagor om superhjältar"

Författare: Anna Jakobsson Lund / Johannes Pinter / Lupina Ojala / Oskar Källner / Johan Ring / Claes-Magnus Bernson / Markus Sköld / Anna E. Wahlgren / Love Kölle / Finn Cederberg / Patrik Centerwall / Lova Lovén / Christian Johansson
Titel: 13 svarta sagor om superhjältar
Genre: Science fiction
Antal sidor: 255
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 december 2021

Baksidetext
Superhjältar. De finns överallt. Från Stockholm till Vindeln. Under steampunkigt 1800-tal och i framtiden. De håller Sverige fritt från superskurkar och faror. Deras kamp är inte enkel, och de är inte alltid så starka som omvärlden önskar. De slåss också mot inre demoner, migrän och IBS.

I den här antologin ger tretton av Sveriges mest spännande författare sin bild av en svensk superhjälte, som är både mänskligare och mer komplex än vi är vana vid.

Min kommentar
Jag brukar ju läsa noveller mellan böcker, som en smakrensare. Lite som ingefära mellan olika sushibitar. Så blev det även när det gäller 13 svarta sagor om superhjältar. Det funkar alldeles ypperligt och speciellt när man, som jag, inte är helt såld på superhjältar är det lätt att man överdoserar. En novell då och då är nog bra både för mig och för novellerna.

Alla novellerna i den här antologin ligger mellan en tvåa och en fyra i betyg. Jag skulle inte kalla någon för dålig, utan ett sämre betyg betyder bara att den har passat mig mindre bra. Någon av novellerna förstod jag nog inte alls.

Under läsningen började jag fundera på om jag möjligtvis har missuppfattat superhjälte. För mig är en hjälte något bra och kan, per definition, inte vara en bov. Ingen av dem är i alla fall den vanliga glamorösa typen av superhjälte. Alla har de vanliga vardagliga problem. En del av novellerna liknar varandra, vilket inte alls är speciellt konstigt. Ämnet är ju ganska så smalt. Men rent generellt så är det tretton olika tolkningar av vad en superhjälte är.

Läsningen börjar väldigt bra, med två favoriter. Den första är Mantlarna av Anna Jakobsson Lund och jag känner igen hennes sätt att skriva. Berättandet känns så enkelt. Inget förklaras. Det behöver inte förklaras. Allt blir så tydligt i hur karaktärerna agerar. Allt liksom bara är. Slutet var oväntat och inte det jag ville ha, men jag gillar att överraskas. Den andra är Bräckan av Johannes Pinter, om den (o)frivillige hjälten. Den ackompanjeras av ljudeffekter (bara i text dock). Det hör ju verkligen hemma i en berättelse om superhjältar. Det gör även den lilla dosen torr humor.

Antologin avslutas också på topp, med ytterligare två favoriter. Den sista exorcisten av Lova Lovén är en komplett historia. Den har början, mitten och slut. Ett riktigt bra slut, för övrigt. Den är kanske inte direkt läskig, med mina mått, men den är helt klart spännande. Strega av Christian Johansson är den allra sista novellen och den är så där härligt oviss. Är detta en superhjälte eller är det ett offer? Jag vet vad jag tror i alla fall.

I 13 svarta sagor om superhjältar finns det något för alla och det är riktigt kul med superhjältar i Sverige.

På Goodreads hade den 3,49 i genomsnitt (beräknat på 35 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om 13 svarta sagor om superhjältar: Tentakelmonster, I bokhyllan och Barrikaden.

"Parasitus" av Christian Johansson

Författare: Christian Johansson
Titel: Parasitus
Genre: Skräck
Antal sidor: 280
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Epok förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 mars 2018




Första meningen: Rädslan var ännu inte så stark att den lamslog honom, men den växte för varje andetag.

Baksidetext
Den tar de svagaste först. Den höll honom fast med enkelhet, lekte med honom och han kunde se den nu trots att han blundade. Den var innanför hans ögonlock. Han skrek, men skriet fastnade när den trängde sig in i hans mun och ner i halsen. Nåjdens ord ekade i hans huvud medan den fyllde honom. "Nu ser du. Nu tillhör den dig." Familjen Billgren lämnade storstan övertygade om att barnen skulle få en tryggare uppväxt ute på landsbygden. De hade fel. Ryktena påstår att något som varit bundet till denna värld i över 150 år lever i mörkret...

Min kommentar
Den här boken blev jag omedelbart nyfiken på första gången jag såg den. En titel som Parasitus är så gott som oemotståndlig och jag är alltid på jakt efter svensk skräck. Tyvärr blev den lite svår att få tag i, men när författaren gav bort e-boken på Facebook så nappade jag direkt.

Miljön är perfekt för skräck. Det är mitt i smällkalla vintern, det är öde, ingen mobiltäckning och heller ingen fast telefon. Det blir, så klart, snöstorm och allt blir än mer isolerat. Det är bäddat för skräck.

Tyvärr så skaver hela den här miljöupplevelsen lite. Först och främst, vad får en familj att flytta någonstans där det vare sig finns mobiltäckning eller fast telefoni, med två små barn? Jag har otroligt svårt att föreställa mig det. Och kanske är det mina fördomar som spökar (jag har aldrig varit längre norrut än Sälen, vilket ju inte ens är halvvägs), men är det inte lite underligt att ingen av alla dessa "glesbygdsbor" någonstans utanför Kiruna äger en skoter?

Karaktärerna är inte speciellt många, men jag kan inte påstå att jag lär känna någon av dem. Jack är väl den som jag kommer närmast och kanske beror det på att han är den ende som agerar rationellt. Sarah, hans fru, beter sig inte riktigt som en "normal" människa skulle göra. Hoppas jag. Att som sjuksköterska ta hem en svårt skadad okänd man för att vårda honom där, i stället för på sjukhus, och inte ens ringa polisen... nja. Karaktärernas agerande verkar oftast styras av vad som blir en bra historia i stället för logik.

Historien i sig är både spännande och snabbläst, kanske blir det lite segt när alltför många sidor ägnas åt utdrag ur Klingas bok, men för det mesta är det lite nervigt. Jag är nog för härdad för att bli rädd, men några rysningar framkallar den allt. Känslan av att vara utlämnad åt vädrets makter (och andra) utan möjlighet att ta kontakt med någon är ju onekligen läskig. Det bästa är nog ändå att jag inte var helt säker på vem som var vän och vem som var fiende. Jag misstänkte alla. Slutet är bra på riktigt och det gläder mig att det verkar som att fler och fler vågar ta ut svängarna där.

Jag känner mig lite gnällig när jag klagar på trovärdigheten i en skräckhistoria och allt behöver ju inte vara trovärdigt eller sannolikt, men för mig är det viktigt att själva basen som den står på funkar. Där tycker jag att det brister lite här, men det ska bli spännande att läsa mer av Christian Johansson, hans Skönheten står redan i hyllan.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 4,0 (beräknat på 16 betyg).
På Goodreads hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 20 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Parasitus: Bokhyllan, Fridas bokhylla och Fantastisk fiktion.

Boken kan köpas på cdon.