torsdag 16 september 2021

Hett i hyllan #318

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så håller vi ett bra tag där i början av december 2017.
Även Änkan av Fiona Barton är ett inköp från den galna Black Friday.

Jag kommer nog faktiskt inte längre ihåg på vilka grunder jag köpte denna. Som jag minns det så var det många som läste den när den var ny och de gillade. Ibland behövs det inte så mycket mer. Den låter ju väldigt spännande och lite annorlunda. På ett bra sätt. Och så verkar det vara en serie. Tack och lov så är detta första delen, men jag tror inte att jag har lagt märke till fler böcker av författaren. Egentligen blir jag nog lite sugen på att läsa den nu.

Så här står det på baksidan:
En kärleksfull make eller en iskall mördare - visst borde hon veta? Vi har sett honom stirra på oss från löpsedlarna - monstret, mannen som har anklagats för ett fruktansvärt brott. Men hon då? Kvinnan som står vid hans sida. Hur mycket vet hon?

Jean Taylors liv var behagligt alldagligt. Hennes man Glen var den enda hon någonsin älskat, mannen med stort M. Men allt förändrades när han förvandlades till den anklagade, till odjuret på tidningarnas förstasidor. Jean var plötsligt gift med en man som i andras ögon var kapabel till obeskrivlig ondska. Är hon medskyldig? Eller är hon den hunsade eller den ovetande hustrun? Är Glen överhuvudtaget skyldig till brottet som alla tror att han har begått? Nu är Glen död, och Jean Taylor är för första gången ensam. Det är fritt fram att avslöja hela historien, och hon tänker berätta allt hon vet.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 15 september 2021

The Moody Book Tag

För ovanlighetens skull så har jag inte bara hittat den här taggen hos Vargnatts bokhylla, utan även hos Lotten.

1. Do you consider yourself a mood reader?
Nej, inte alls faktiskt. Bara ge mig något att läsa så läser jag gladeligen.

2. Do you set TBR lists and do you stick to them?
Det skulle jag nog vilja påstå att jag gör, ja.

3. Do books affect you emotionally? Does the mood of a book rub off on you?
Helt klart gör de det. Ibland lite för mycket. Men hellre det än inte alls.

4. When you’re feeling sad, do you like to read sad books, happy books, or neutral books?
Det beror nog på hur ledsen jag är och varför, men det är egentligen inget jag har funderat på.

5. Most often, do you use reading to escape, to learn, or to critically reflect?
Inget av det, egentligen. Det är i alla fall inte därför jag väljer en bok. Allt det där är bara en bonus. Och då menar jag alla tre alternativen.

6. What is a book that made you laugh out loud?
Skrattar högt gör jag väldigt sällan när jag läser, men Dagboken jag aldrig skrev av Jessika Devert orsakade en hel del fniss.

7. What is a book that has made you cry? Or, if you don’t cry, one that really moved you?
Valfritt av Fredrik Backman. Han lyckas alltid med det.

8. What is a book that you didn’t even know how you felt about?
Jag är inte helt säker på att jag förstår frågan, men Äta kakan och ha den kvar av Kristin Emilsson fick mig att känna mig ambivalent. Jag avskydde det huvudpersonen gjorde, men det är en väldigt bra historia.

9. Are you more likely to read on a sunny day or a cloudy day?
Läsning är helt oberoende av väder. Det är bara platsen där det utförs som påverkas.

10. Do you usually “set the mood” when you read? Music, lights, smells, etc?
Nej, jag bara tar min bok och sätter/lägger mig på något lämpligt ställe.

11. Can you leap from book to book or do you need buffer time between them?
Jag brukar undvika att påbörja en ny bok samma dag som jag har läst ut en. Om jag behöver något att läsa, till exempel vid sängdags, så tar jag en novell som smakrensare.

tisdag 14 september 2021

Tisdagstrion: Kroppen

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Kroppen.

Jag tycker vartenda tema börjar bli jobbigt nu och har egentligen ingen aning om hur jag ska tolka detta heller. Ben verkar vara den del av kroppen som förekommer i min hylla. Med vissa tillskott.

1. Våran hud, vårat blod, våra ben av John Ajvide Lindqvist är dock självklar. Oavsett hur jag tolkar det. Sju olika noveller av skiftande läskighet, En av dem är bland det läskigaste jag har läst.

2. Benrangel av Stephen King får också vara med. En lite annorlunda King. Om sorg och förlorad kärlek. Och så är den ju lite läskig också, som en spökhistoria.

3. Kött och ben och vatten av Luiza Sauma får bli den tredje. Mycket av boken är en uppväxtskildring från Brasilien, berättad av huvudpersonens äldre jag som numer är bosatt i London. När han får ett brev "hemifrån" så återvänder han.

måndag 13 september 2021

TV-serie: Another life #1 (2019)

Titel: Another life
Originaltitel: Another life
Genre: Science fiction
Skapad av: Aaron Martin
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Katee Sackhoff, Samuel Anderson, JayR Tinaco, Elizabeth Faith Ludlow, Jake Abel
Premiär: 2019-07-25
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Netflix augusti-september 2021





Handling
När ett mystiskt föremål från yttre rymden landar på jorden får Niko Breckinridge uppdraget att leda mänsklighetens första resa till planeten det kommer ifrån, medan hennes man försöker undersöka föremålet hemma på jorden.

Min kommentar
Science fiction har ju varit något av en favorit för mig ända sedan jag var ganska liten. Vare sig det gäller böcker, filmer eller som nu, det mer moderna, TV-serier. Jag vet inte riktigt när jag fick ögonen på Another life, men den hamnade på listan. Nu i efterhand så misstänker jag att jag inte ens kollade upp vad den handlade om. Eller vad den hade för betyg.

Detta är ett hopkok av väldigt många, riktigt bra science fiction-filmer. Vilket ju inte alls betyder att det automatiskt blir bra. Uppenbarligen så kan det vara precis tvärtom. Där filmer som Arrival, Alien och 2001: A space odyssey briljerar så faller den här serien helt platt.

Faktum är att det ändå börjar riktigt lovande. De första avsnitten är spännande och även om jag då känner igen hopkoket så känns det hyfsat fräscht. Sedan kommer det fjärde avsnittet. Då kom det där som brukar dyka upp väldigt mycket längre in i serier, när alla idéer har tagit slut; drömavsnittet. Jag bara avskyr det. Serien hämtar sig aldrig riktigt efter det. Det stora problemet är nog ändå att det är så utdraget och krystat. Om man hade kokat ner alltihop till bara de tre första avsnitten, ett i mitten och de två sista så hade det nog faktiskt kunnat bli bra.

Logiken haltar. Skådespeleriet haltar. Trovärdigheten haltar. Eller den saknas nog faktiskt helt. Besättningen verkar vara hämtad direkt från skolbänken. Dessa så kallade experter är mer hormonstinna tonåringar. De kan inget. De vet inget. Fjantiga bråk uppstår helt oprovocerat. Dialogen och interaktionen är på en helt osannolikt låg nivå. Det är ointelligent och flamsigt.

Det ska tydligen komma en andra säsong av Another life. Den kommer jag nog inte att se. Om det inte är så att alla TV-serier plötsligt tar slut. Och helt seriöst, bevare oss väl om mänsklighetens hopp ligger i händerna på sådana här människor.



TV Time har serien 7,3 i genomsnitt.
IMDb har serien 5,0 i genomsnitt (beräknat på 26 277 betyg).
Jag ger den 2,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Gunpowder milkshake (2021)

Titel: Gunpowder milkshake
Originaltitel: Gunpowder milkshake
Genre: Action
Regissör: Navot Papushado
Manus: Ehud Lavski, Navot Papushado
Skådespelare: Karen Gillan, Michelle Yeoh, Angela Bassett, Lena Headey, Paul Giamatti
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Frankrike, Tyskland, USA
Längd: 114 min
Serie: -
Såg den på Netflix 20 augusti 2021





Handling
I sitt turbulenta liv som lönnmördare tvingades Scarlet att överge sin dotter Sam och fly. Många år senare har Sam också vuxit upp till en kallblodig hitwoman. Men ett riskfyllt uppdrag spårar ur och resulterar i att en oskyldig 8-årig tjej hamnar mitt i gängkriget. Sam måste agera på egen hand vilket leder henne tillbaka till Scarlet och hennes gamla sidekicks. Tillsammans tar de upp kampen mot de som tog allt från dem.

Min kommentar
Filmen vi egentligen hade tänkt se förra veckan, men som blev utbytt i sista sekunden, var Gunpowder milkshake. Den här fredagen blev det i alla fall dags för den. Lite tveksam och skeptisk var jag när ett av nyckelorden på Netflix var Udda. Det är inte alltid det funkar för mig. Men jag behövde inte vara orolig alls.

För mig är den här filmen som om Ensam hemma och valfri Tarantino-film hade fått barn. Det är otroligt våldsamt, väldigt roligt och underhållning i dess renaste form. Den jämförs tydligen med John Wick, men detta är mycket mer Tarantino och alltså så mycket bättre.

Jag har aldrig tidigare förstått vad andra har menat när de påstått att koreografin är snygg. Det gör jag nu. Slagsmålen ser mer ut som dans än råkurr. Det är nästan vackert. Framför allt så är det så långsamt att man faktiskt ser vad som pågår. Det är jag sannerligen inte bortskämd med. Här uppfinns så många nya sätt att ta död på människor och jag bara älskar dessa kick-ass bibliotekarier.

Jag hade ingen koll alls på vilka som är med här och om jag ska vara helt ärlig så kände jag knappt igen namnet på någon, men det visar sig att det här är en riktigt imponerande rollista. Alla gör bra ifrån sig, men jag blir lite besviken på Angela Bassett. Hon kan mycket bättre än så här.

Gunpowder milkshake är inte en film som tar sig ett dugg på allvar. Den försöker inte vara djup på något sätt och har inget budskap överhuvudtaget. Inte heller är den karaktärsdriven, ingen är där för att beröra dig. Men så vansinnigt underhållande. Bara spänn fast dig, åk med och njut av färden.



Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 26 975 betyg).
IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 23 760 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 12 september 2021

Smakebit på søndag: Nattsångaren

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu har jag minsann två veckors semester! Den har varit väldigt efterlängtad. Semestern började med en tripp till Karlskrona och återträffsmiddag, igår, med sambons gamla kollegor. Det där som vi har hållit på med sedan 1996, men som blev inställt förra året. Så det var ett efterlängtat återseende. När vi ändå är en bit upp på ostkusten så tänkte vi fortsätta en bit till och ta en tur till Öland, i morgon. Därför kommer veckans smakebit ur en bok som utspelar sig där.

Johanna Mo har jag varit nyfiken på ett bra tag nu och när jag inför semestern funderade på vilka böcker som utspelar sig på Öland så kom jag bara på sådana jag redan läst. Men så plötsligt dök Johanna Mo upp i någons inlägg någonstans och och då slog det mig att hennes bok Nattsångaren skulle passa alldeles utmärkt. Jag har inte börjat läsa den än så min smakebit är från början av boken:
Fyra steg, sen vänder han sig om igen. Vågar inte lita på tystnaden bakom. Det enda som hörs är vårtbitarnas gnissel. Inget motormuller. Ingen fågel. Han saknar nattsångaren. De höga, snabba tonerna som håller undan mörkret.
     En skugga vid vägkanten får honom att hoppa till, och smärtan strålar ut från det brutna revbenet.
    Det är bara en buske.
    Mörkret är fullt av skepnader som dansar kring honom - allt snabbare, allt närmare - och de gör det svårare att andas. Kanske har revbenet skadat lungorna.
    Till slut ser han skenet. En prick som sakta växer till en fyrkant. Huvudet bultar och illamåendet sveper fram och tillbaka, rycker i ljuset. Han försöker låsa fast det med blicken. det är dit han måste.

lördag 11 september 2021

"Lovligt byte" av Janet Evanovich

Författare: Janet Evanovich
Titel: Lovligt byte
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 298
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: One for the money
Översättare: Louise Moëlle
Serie: Stephanie Plum 1
Förlag: Richters Förlag
Utgivningsår: (original) 1994 (min) 1997
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 augusti 2021




Första meningen: Det finns en del karlar som kommer in i en kvinnas liv och förstör det för alltid.

Baksidetext
Stephanie Plum är utfattig: inget jobb, inga pengar. I ren desperation övertalar hon sin kusin att ge henne arbete. Hennes nya jobb är att fånga in brottslingar som har smitit undan borgen. Hennes första uppdrag är att finna Joe Morelli, efterlyst för mord.

Att jaga Joe är inget nytt för Stephanie, de har kommit i kontakt förut – på mer än ett sätt. Han var traktens Casanova och hon var blåögd och oskuldsfull, ända tills episoden bakom disken i det lokala konditoriet ... Efteråt kunde alla läsa om det i stora spraybokstäver vid fotbollsstadion. Något senare stötte de ihop igen – brutalt! Joe kom i närkontakt med stötfångaren på Stephanies bil. Hämnden är ljuv! Stephanie behöver verkligen pengarna hon kan få om hon fångar in Joe. Han gör allt för att hålla sig undan, samtidigt som han försöker rentvå sig från mordanklagelserna genom att spåra den verklige mördaren.

Med handväskan och pepparsprayen i högsta hugg – pistolen hinner Stephanie aldrig få upp ur väskan – ger sig Stephanie Plum ut på jakt. Hon har ett lovligt byte i sikte och varken Joe Morelli eller den lilla staden Trenton, New Jersey, kommer att bli sig lik igen.

Min kommentar
Jag har hört så otroligt mycket bra saker om den här serien, men fram till nu så hade jag faktiskt inte läst en enda av dem. Redan så långt tillbaka som 2010, alltså till och med innan jag hade startat upp min blogg, så köpte jag en. Som visade sig vara del elva. Där kunde jag ju inte börja läsa. Lite skäms jag över att medge att jag bara lite drygt två år senare lyckades hitta Lovligt byte, som är första delen, på ett antikvariat. Jag är så sist på den här bollen. Men bättre sent än aldrig. Eller hur?

Boken känns förvånansvärt aktuell och fräsch, med tanke på att den är över 25 år gammal. Det enda som skvallrar om det är avsaknaden av mobiltelefoner (som skulle ha hjälpt Stephanie ofantligt mycket) och andra tekniska hjälpmedel. I övrigt så följer det här inga regler och mallar överhuvudtaget. Det bara körs på.

Karaktärerna är lite som karikatyrer. Alla egenskaper är överdrivna, dock inte så många varv att det blir löjligt. Bara roligt. Och väldigt tydligt. Stephanie Plum själv är en katastrof till människa, som fattar katastrofala beslut. Hon vet helt enkelt inte bättre. Det gör henne bara mänsklig och det går att känna igen sig i henne. Jag gillar att hon har människor omkring sig som hon kan lita på. Åtminstone en handfull. Även om de ledsnar på henne så hjälper och stöttar de henne när hon råkar ut för de mest absurda saker. Tack vare de här utvalda människorna så hamnar hon alltid på fötterna. Trots att Stephanie är lätt att tycka om så är nog mormor Mazur min favorit. Tanten är inte klok.

Tempot är skyhögt, det händer något hela tiden. Humorn blir lite lätt flåsig ibland, men även om jag inte skrattar så blir jag road. Och kungligt underhållen. Det enda som förtar det roliga är det där läskiga psykot som är med. Där fastnar skrattet i halsen. Men ja, tyvärr så finns det nog ett antal sådana här exemplar i verkligheten.

Lovligt byte är lättsam, lättläst och lättsmält. Nu är bara frågan hur jag ska göra med den här serien. Ska jag hoppa direkt till elfte delen? Ska jag lägga kraft på att försöka läsa i ordning? Det är otroligt svårt att hitta de här böckerna på svenska. De finns inte på någon streamingtjänst och de finns inte på något bibliotek nära mig. Eller jo, på universitetsbiblioteket, men av någon anledning så får man inte låna dem utan bara läsa dem på plats. Det är ju tyvärr inget alternativ.

Goodreads hade den 4,03 i genomsnitt (beräknat på 506 093 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Lovligt byte: Annikas litteratur- och kulturblogg, Världen enligt Audrey Fenn och Bokbesatt.

fredag 10 september 2021

Lite nytt

Jag gillar överraskningar, speciellt om överraskningarna består av böcker.

Skampärlorna av Aline Lilja Gladh dök upp som en överraskning. Det visar sig dock att detta är tredje delen i en serie. Helt ärligt så har jag helt missat den här serien. Hur det har kommit sig har jag ingen aning om. Böckerna verkar i alla fall vara omtyckta. Nu har jag alltså ännu ett problem av den delikata sorten bok mitt i serien, utan att ha läst de tidigare delarna. Vi får se hur jag gör. Tack till Modernista!

Sly av Sara Strömberg är också en bok som jag inte tog med i mitt inlägg om boksläpp i augusti, men denna minns jag att jag såg i alla fall. Överraskande nog så valde jag att inte ta med den på grund av beskrivningen "spänningsdebut i Åsa Larssons anda". De där jämförelserna brukar alltid halta. Mycket. Men okej då, den låter spännande och Åre är en intressant miljö. Tack till Modernista!

torsdag 9 september 2021

Hett i hyllan #317

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi skuttar fram till början av december 2017.
Barn nr 8 av Kim van Alkemede lockade mig nog redan första gången jag fick ögonen på den.

På Black Friday 2017 gick jag helt bananas. 20 böcker köpte jag då. Drygt hälften, 11, av dem är fortfarande olästa. Denna är den första och de närmaste veckornas Hett i hyllan kommer att vara de böckerna.

Jag tycker i alla fall att denna låter riktigt spännande. Och läskig och hemsk. Böcker som bygger på verkliga händelser brukar ta mycket styggare på mig, så det kanske är därför som jag ännu inte har läst den. Eller så beror det på det där att de här böckerna låg i högar på golvet i många år så de var väldigt svåra att hitta. Nu har den fått min uppmärksamhet igen så kanske blir den läst. Snart.

Så här står det på baksidan:
Året är 1919 när fyraåriga Rachel lämnas på ett barnhem i New York. Där bedriver doktor Mildred Solomon medicinsk forskning med barnen som försöksdjur, och under sin tid på barnhemmet utsätts Rachel för plågsam experimentell röntgenstrålning - något som ger henne men för livet. Trettiofem år senare arbetar Rachel som sjuksköterska och möter återigen doktor Solomon, den här gången som cancersjuk patient. Och nu är maktbalansen en helt annan ... Innan nattskiftet är över måste Rachel välja: förlåtelse eller hämnd. En gripande berättelse inspirerad av verkliga händelser som ägde rum på Hebrew Orphan Asylum i New York under det tidiga 1900-talet.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 8 september 2021

"Hetta" av Jane Harper

Författare: Jane Harper
Titel: Hetta
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 334
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The dry
Översättare: Jessica Hallén
Serie: Aaron Falk 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 augusti 2021




Första meningen: Gården hade faktiskt sett död tidigare, och spyflugorna var inte kräsna.

Baksidetext
Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade även en mörk hemlighet.

Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte stämmer – men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Sedan länge begravda lögner tar sig upp till ytan, och Falk tvingas konfronteras med sina egna värsta minnen.

Min kommentar
Hetta... det är en bok som typ alla har läst och ungefär alla har tokhyllat den. Det sätter ju en del press, på både boken och mig. Jag fick den när jag fyllde år för över fyra år sedan och den har stått där så fint i hyllan. Kanske har jag inte riktigt vågat ge mig på den. Men när jag hörde att en favoritförfattare (hej Mattias!) håller på och översätter hennes senaste så insåg jag att det nog är dags att kasta sig ut.

Den stora grejen i den här boken, och något jag aldrig någonsin kommer att förstå, är den här självrättfärdiga mentaliteten. Den som oftast finns i mindre orter. Den som utgår från att den vet minsann vad sanningen är och dömer alla andra. Snabbt och ohört. Jag blir så otroligt förbannad på dessa självgoda kräk (och då menar jag inte djuren) som bara tror saker. När det visar sig att de har haft fel så bara vänder de och tror att allt är bra. Allt är förlåtet. Jag avskyr på riktigt den människotypen. Den är vanligt förekommande i den här boken. Man tänker kanske att människor som lever under så tuffa förutsättningar borde vara snällare mot varandra. Men så är det ju inte.

Karaktärerna är inte många och de känns verklighetstrogna (tyvärr, i många fall). Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar Aaron eller ej. Han är ungefär lika inskränkt och trångsynt som de andra infödda i byn. Bara marginellt bättre. Däremot så tycker jag omedelbart om Raco. Där har vi en bra polis. Man kan nog också räkna miljön och hettan som karaktärer. De är ständigt närvarande och spelar en stor roll. Jag får aldrig någon riktig känsla för hur stor den här byn är, men förmodligen så är den större än vad jag tror.

Stämningen i den här boken är speciell. Den vibrerar nästan av hemligheter och gamla oförrätter. Påhittade eller verkliga. Tempot är sävligt och det passar alldeles utmärkt till hettan. Det känns som att man inte kan röra sig alls och att andas är svårt. Den är kanske inte spännande som i bita på naglarna, utan mer spännande som i oerhört intressant. Drivet framåt är jämnt och stabilt. Historien vecklar ut sig med hjälp av tillbakablickar, av den kursiverade sorten. Det gör det tydligt, men tyvärr samtidigt jobbigt att läsa.

Allt var ungefär som jag trodde/fick känslan av, även om motivet/-en är oklara ända till slutet. Förutsägbar skulle jag ändå inte kalla den. Jag gissade ju bara och var inte säker förrän strax innan det klarnade även för Aaron, men jag hade ju lite mer information.

Då har jag alltså äntligen läst Hetta och det gick ju bra. Även om jag kanske inte tokhyllar som andra. Läsa mer av henne vill jag i alla fall definitivt. Så nu är det fritt fram att köpa på sig fler böcker.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 192 484 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Hetta: Lottens bokblogg, Just nu - just här och Bokkoll.

tisdag 7 september 2021

Tisdagstrion: Pojkar, grabbar & män

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Pojkar, grabbar & män.

Först tänkte jag mig titlar som innehöll något av dem, men det blev för trist. Så här är ett tema i temat; tre väldigt bra och väldigt olika alster av Stephen King. En fantasy, en drama, en skräck. Här finns något för alla.

1. Revolvermannen är första delen i Kings epos Det mörka tornet, utan tvekan hans Magnum Opus. En helt fantastisk saga på sammanlagt runt 3000 sidor, som börjar med den här boken om revolvermannen vid namn Roland. Det kan kännas som en prövning att ta sig igenom de första böckerna. Jag tyckte inte de var speciellt bra. Men resten...

2. Höstgärning kan vara världens bästa novell och handlar om ett gäng pojkar som går på upptäcktsfärd längs tågspåret. Under sin vandring råkar pojkarna ut för många farliga äventyr: En rasande hund, blodiglar, hagel och framrusande godståg. Samtidigt tar pojkarna ett stort kliv mot en väntande vuxenvärld. Filmen Stand by me bygger på den här fantastiska novellen.

3. Staden som försvann handlar om Ben Mears, som återvänder till sin barndoms stad för att skriva en roman om den och samtidigt driva ut alla barndomens fantomer. Men saker har börjat hända i Salem's Lot. Gåtfulla dödsfall har inträffat, människor försvinner spårlöst... De onda krafterna tycks ta ett allt fastare grepp om staden. Och på något sätt verkar allt stråla ut från de båda mystiska män som flyttat in i det så kallade Marstens hus, som hotfullt ruvar på en kulle ovanför staden...

måndag 6 september 2021

TV-serie: Superstore #1 (2015)

Titel: Superstore
Originaltitel: Superstore
Genre: Komedi
Skapad av: Justin Spitzer
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Ben Feldman, America Ferrera, Lauren Ash, Mark McKinney, Nichole Sakura
Premiär: 2015-11-30
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 11
Avsnittslängd: ca 20 min
Såg den på Netflix juli-augusti 2021





Handling
En brokig grupp anställda på en stormarknad i St. Louis försöker stå ut med krävande kunder, tradiga arbetsuppgifter - och varandra.

Min kommentar
Sambon och jag jobbar fortfarande hemma och några dagar i veckan hinner vi se ett avsnitt av någon TV-serie med korta avsnitt. Superstore är en som ingen av oss kände till och av någon anledning så dök den i alla fall upp på Netflix. Det jag inte visste då, som jag vet nu, är att samma person som ligger bakom The Office (som jag gillar) och Scrubs (som jag inte gillar), ligger bakom även denna.

Man kan nog säga att temat här är precis likadant som de andra serierna. Vi får följa ett gäng anställda under alla deras vedermödor en vanlig arbetsdag. Dolt under den humoristiska ytan finns en hel del samhällskritik och då, så klart, specifikt mot det amerikanska samhället.

Karaktärerna är väldigt olika och väldigt tydliga. Man känner igen de olika personlighetsdragen, men alla har liksom varsitt och det draget är då extremt överdrivet. Det är precis detta som gör det så roligt. Vi har den religiösa, den fyrkantiga (Dina är till och med mer fyrkantig än vad jag är), den strukturerade, den politiskt korrekta, auktoritetsskeptikern, den streetsmarta, den inställsamma (ögontjänaren) och några till. Humorn är inte av den elaka sorten, utan mer ironi och det är mycket tydligt att man menar precis tvärtom.

Den som är tråkigast är nog Jonah, som är en ganska tråkig personlighet. Han är sällan rolig i sig utan mer att han blir pinsam i sin desperation att inte trampa någon på tårna. Det som är allra roligast är dock inte de tokiga anställda. Det som får mig att skratta mest är de insprängda scenerna där olika kunder gör helt tokiga saker. De svischar förbi snabbt så man måste vara uppmärksam.

Superstore var så rolig och lättsam att vi började titta på andra säsongen direkt när den första var slut. En brasklapp bara, om man inte har någon känsla för ironi så är risken stor att serien helt missar målet.



TV Time har serien 8,52 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,8 i genomsnitt (beräknat på 36 580 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Beckett (2021)

Titel: Beckett
Originaltitel: Beckett
Genre: Action
Regissör: Ferdinando Cito Filomarino
Manus: Kevin A Rice, Ferdinando Cito Filomarino
Skådespelare: John David Washington, Vicky Krieps, Yorgos Pirpassopoulos, Panos Koronis, Maria Votti
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Italien, Brasilien, Grekland
Längd: 108 min
Serie: -
Såg den på Netflix 13 augusti 2021





Handling
Den amerikanske turisten Beckett turistar i Grekland tillsammans med sin flickvän. Efter en bilolycka tvingas han fly för sitt liv och han försöker desperat ta sig till den amerikanska ambassaden.

Min kommentar
Jag hade egentligen valt en annan fredagsfilm, men när jag startade upp Netflix så dök Beckett upp. Nyfiken som jag är så klickade jag på mer info och där stod plötsligt namnet Alicia Vikander. Hon är en skådespelare som vi följer och vi vill se allt hon är med i. Alltså bytte vi film till denna i stället.

Mest av allt så blir jag förbannad över att det är tillåtet att lura tittare på det här viset. Alicia Vikander är med i typ en kvart. Det är allt. Ändå står hon bland de översta i rollistan. Det borde vara ett krav på rollistor, precis som det är med innehållsförteckningar på livsmedel. Det som förekommer mest borde  stå först och sedan i fallande ordning. Så om du vill se den här bara tack vare Alicia Vikander, bry dig inte om det. Nu när jag tänker på det, se den inte av någon anledning alls.

Det som egentligen, för oss, är mest spännande med filmen är att vi faktiskt har varit i precis det området i Grekland. Eventuellt har vi stått vid samma klippstup, men åtminstone vid samma ravin. Den väldigt vackra stenbron som man får se en bit in, stod vi länge vid. Där är generellt mycket vackert, vilket filmen också visar. Eftersom vi har varit i området så vet jag också med bestämdhet att så gott som ingen pratar engelska där. Knappt ens hotellpersonalen. I den här filmen kan varenda bonde engelska så Beckett har inga problem med att göra sig förstådd. Däremot så ser jag det som ett stort plus att grekerna faktiskt pratar grekiska när de pratar med varandra. Detta översätts inte, vilket gör att tittaren är precis lika förvirrad som Beckett. Förutsatt att man inte kan grekiska då.

John David Washington är långt ifrån lika bra som sin far (den kände Denzel), men i den här filmen är nog manuset det stora problemet. Manuset är, i bästa fall, bristfälligt. Det börjar ändå ganska bra, det är både spännande och ovisst. Även om det inte alls är speciellt svårt att förstå varför han blir jagad. Efter ett tag blir allt bara samma likadant; Beckett hamnar i trångmål, slåss med en fiende, får ytterligare en skada, haltar vidare. Repetera. Inget nytt tillkommer på ett bra tag.

För mig blir det här som att filmen har ett 70-talsfilter över allt. Precis så här såg filmerna ut då. Till och med musiken känns som 70-tal, i alla fall när det gäller filmmusik. Jag återkommer till det här med Alicia Vikander (ja, jag känner mig oerhört lurad). Varför hennes karaktär är med överhuvudtaget förstår jag inte. Hon tillför ingenting och har ingen som helst betydelse eller påverkan på det som händer. Resultatet hade blivit exakt likadant.

Ända fram till slutet så kände jag trots allt att Beckett kanske var värd en trea, men sedan blir han plötsligt en övermänniska. Efter att han kommer till parkeringshuset så går det bara brant utför. Där blev det så illa att det bara inte går att sätta mer än en tvåa.



Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 3 418 betyg).
IMDb hade den 5,6 i genomsnitt (beräknat på 4 228 betyg).
Jag ger den 2,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 5 september 2021

Smakebit på søndag: Brännmärkt

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har varit en riktigt jobbig vecka, som har känts evighetslång, men nu är det bara en vecka kvar tills jag har semester. Jag hoppas att jag kan hålla ut. Om det så bara ska gå på vilja.

Boken jag läser nu, Brännmärkt av Lizette Edfeldt, är första delen i Imperiet-serien. En svensk dystopi. Det är man inte så bortskämd med. Detta är dessutom hennes debut och det verkar inte ha kommit någon fortsättning. Än.

Min smakebit är från sida 209:
Det är kyligt i det kala rummet i Beta-flygeln. Väggarna är vita och opersonliga. Ljusstakarna i silver, gardinerna i blått. Skenet från kristallkronan i taket ser ut som glittrande diamanter i samma ton som min amulett. Men det är för ljust, för starkt, för att ge samma känsla av lyx som det i Alfa-flygeln.
    Utanför fönstret regnar det. Vinden slår hårt mot glaset. Jag undrar hur tåligt, hur stabilt detta hus är. Hade jag varit i Skrapan nu hade jag känt dess gråa skepnad följa med i blåstens dans, även på andra våningen. Men här svajar det inte alls, vare sig ljud eller vinddrag tränger sig in i detta fort. Jag gillar det inte, vill kunna veta hur stark stormen är. Om den har potential att bli en orkan.

lördag 4 september 2021

Månadsbokslut augusti 2021

Antal lästa böcker i augusti 2021: 6

52. Den långa vägen hem av Louise Penny
53. Dödens märken av Veronica Roth
54. De försvunna av Lori Roy
55. Välkommen hem av Ninni Schulman
56. Hetta av Jane Harper
57. Lovligt byte av Janet Evanovich

Antal lästa sidor: 2310
Genomsnitt/dag: 74
Genomsnitt/bok: 385

Snittbetyg: 3,66
Ingående i serie: 4
Påbörjade serier: 2
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 0

Drama: 0
Feelgood: 0
Humor: 0
Kriminalroman: 4
Romance: 0
Science fiction: 1
Skräck: 0
Thriller: 1

Boktolvan: 1 (8/12)
Finish that series: 1 (12/18)
Hyllvärmare: 4 (32/36)
Vi möts igen: 1 (4/6)

Kvinnor: 6
Män: 0
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 1
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 3
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Streamingtjänst: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 2

Antal nykomna böcker: 1
Antal bortskänkta böcker: 0

Månadens bästa: Den långa vägen hem av Louise Penny
Månadens överraskning: Dödens märken av Veronica Roth
Månadens besvikelse: De försvunna av Lori Roy
Månadens roligaste: Lovligt byte av Janet Evanovich
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: Hetta av Jane Harper

Kommentar:
Augusti blev en jobbig månad och första halvan kändes det som att jag inte läste alls. Det var inte bara böckernas fel. Jag orkade bara inte. Det tog sig lite andra halvan, men det blev ganska mycket mindre läst, om man säger så. Betygssnittet är helt okej, det blev tre fyror och ingen bok var direkt dålig.

Även i augusti blev det fyra böcker som ingår i olika serier och återigen är det bara en (Shulman) som finns med i min Finish That Series-utmaning. Ingen är den senaste utgivna/översatta, men däremot är två stycken (Evanovich, Roth) första delen i respektive serie. En Boktolva (Roy) och en Vi möts igen (Roth) hanns med också. Fyra av böckerna var hyllvärmare och två av böckerna är recensionsexemplar. Alla utmaningar går fortfarande bra och jag ligger i fas i alla.

Endast en ny bok blev det i augusti, ett recensionsexemplar som jag aktivt tackade ja till. Inga böcker flyttade ut.

Om månadens bästa: Den långa vägen hem hade inte så stor konkurrens. Det är något med Pennys böcker som verkligen passar mig.
Om månadens överraskning: Mina förväntningar på Dödens märken var väldigt låga och den överträffade dem.
Om månadens besvikelse: Mina förväntningar på De försvunna var däremot något högre och de infriades inte alls.
Om månadens roligaste: Jag har hört väldigt mycket om Evanovichs böcker, att de är roliga. Det var den.
Om månadens mysigaste: Jag försökte verkligen hitta något som var mysigt i böckerna jag läst, men jag gick bet.
Om månadens otäckaste: Egentligen så var ingen bok otäck, men stämningen i Hetta var väldigt obehaglig.

fredag 3 september 2021

En spännande fortsättning

Det är inte många nya böcker som hittar hem till mig just nu. Tråkigt, men ganska nödvändigt. Men plötsligt händer det!

För snart två år sedan läste jag första delen i den här serien av Torbjörn Löwendahl och ända sedan dess så har jag undrat lite hur det egentligen gick för Jonathan. I Perfect day hoppas jag få veta det. Boken släpps inte förrän 9 oktober så den får vänta ett tag. Det hade varit kul att läsa den i Linköping, där den utspelar sig, men det kommer nog inte att hända. Spännande att läsa den ska det bli i alla fall. Och minsann, jag är blurbad på omslaget 😁 Tack till Lionvalley!

torsdag 2 september 2021

Hett i hyllan #316

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en från slutet av november 2017.
Anna Ihrén är en författare som jag inte hade hört talas om innan Fyrmästaren dök upp som en överraskning.

Jag är ju oerhört svag för böcker som utspelar sig på Västkusten och denna utspelar sig på en ö utanför Smögen. Trakter som jag kanske inte känner som min egen ficka, men där jag har varit en del. Nu visar det ju sig att det här är fjärde delen i serier Morden på Smögen, så det gamla vanliga problemet alltså. Jag vet inte om jag egentligen har lust att läsa tre böcker för att ta mig till denna. Samtidigt så har jag ju ingen lust att hoppa in i en serie på fjärde delen. Vilket dilemma!

Så här står det på baksidan:
Höstmörkret har lagt sig över Sotenäset. På Hållös vandrarhem bor Karl Ström, analytiker inom polisen, som planerat in några dagars lugn och ro för att avsluta ett pågående uppdrag. Men efter en promenad till den berömda marmorbassängen rapporterar han i stället till polisen att han hittat en död kvinna i det kalla vattnet. Det visar sig vara den amerikanska ambassadörens dotter, Tricia Andersen, och den stundande utredningen får enorm uppmärksamhet, inte minst från Vita huset.

Fallet ges högsta prioritet och tilldelas Sandra Haraldsson och Dennis Wilhelmson på Göteborgspolisen. Karl Ström framstår snart själv - genom en rad omständigheter - som huvudmisstänkt, och hans sambo Lisa startar en egen privat utredning för att försöka rentvå sin man, trots att det ser allt mörkare ut.

Polisduons efterforskningar pekar samtidigt mot den gamla fyren på Hållö, som i över hundra år skyddat sjöfarare utanför Sote huvud och varit bemannad av fyrmästare och deras familjer. Sandra och Dennis börjar undra om det kan finnas en koppling mellan någon av de gamla fyrmästarna och den döda Tricia Andersen.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 1 september 2021

"Välkommen hem" av Ninni Schulman

Författare: Ninni Schulman
Titel: Välkommen hem
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 509
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hagfors 5
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 augusti 2021




Första meningen: Samtal till SOS Alarm onsdagen den 23 augusti klockan 01.33.

Baksidetext
En sensommardag får Magdalena Hansson en inbjudan till en återträff med sin högstadieklass. Tanken är att de ska sova i klassföreståndarens sommarstuga, precis som de gjorde en helg i nian. De ska äta och umgås och gå på spökvandring i skogen. Precis som då.

Magdalena känner bara olust. De senaste veckorna har hon blivit utsatt för grovt näthat och hon skulle mycket hellre tillbringa helgen tillsammans med Petter, som äntligen är hemma från Norge där han numera jobbar. Men eftersom en av klasskamraterna idag är musiker och dokusåpakändis åker hon dit för att göra ett reportage till Värmlandsbladet.

På festen faller alla tillbaka i gamla mönster. Allting spårar ur och Magdalena blir kvar mitt i kaoset. Sent på kvällen hittas en av klasskamraterna brutalt mördad. Dagen efter hittas ännu en person i klassen död på Hotell Monica. Tillvägagångssätten verkar helt olika, men det måste väl ändå vara samma gärningsman? Vilket är i så fall motivet? Och finns det fler i klassen som är i fara?

Min kommentar
Det går väldigt snabbt nu, att beta av böckerna i den här serien. Välkommen hem är den femte delen och det känns som att de bara blir bättre och bättre. Vad som gör dem så bra har jag inget svar på och jag är nog egentligen ganska förvånad själv. Jag borde inte gilla dem, med tanke på innehållet, men det gör jag.

Jag skulle nog inte påstå att de är så mycket deckare. Visst, det finns, minst, ett mord och jo, det ska lösas, men här är så mycket annat. Just den här boken bryter dessutom mot en av de viktigaste reglerna för deckare. [spoiler]Mördaren ska presenteras hyfsat tidigt. H*n ska absolut inte plockas in som en joker i slutet. Läsaren måste få en chans att lösa gåtan.[/spoiler] Det här stör mig förvånansvärt lite i just det här fallet.

Många av karaktärerna känns nu som gamla bekanta och de visar hela tiden nya sidor. Inte alltid positiva. Torun gör mig nästan tokig. Petra tycker jag mindre och mindre om. Magdalena... ja, hon är nog som hon har varit hela tiden. Christer är nog den som har tagit sig mest, från att inte ha gillat honom alls så har han vuxit till något av en favorit. Här får vi dessutom träffa några av Magdalenas gamla klasskompisar. Ingen av dem är speciellt trevlig. Jag har aldrig varit på någon klassträff och helt ärligt så känner jag mig ännu mindre sugen på det nu. Och det är trots att jag minns både min klass och mina år i högstadiet som en bra tid. Jag har på senare år förstått att det är något ovanligt. Kanske är det bättre att ha kvar de bra minnena än att träffa dem och få allt raserat.

Det känns som att det är ovanligt många och ovanligt råa mord i den här historien, men jag skulle inte säga att det dominerar. Här är inte direkt någon nagelbitarspänning och tempot är inte heller speciellt högt. Det är mer ett lugnt och stadigt lunkande framåt. Mycket vardagsrealism och relationer blir det, men privatlivet känns aldrig krystat och konstigt utan det blir en naturlig del av karaktärerna. Även samhällskritiken vävs in på ett naturligt sätt. Den märks knappt, förutom att man nickar igenkännande när något samhällsfenomen dyker upp. Precis så här ska det vara. Det behövs inga långrandiga förklaringar och beskrivningar. Vi känner ju alla till det.

Slutet blir väldigt abrupt, kanske mest på grund av det där regelbrottet jag nämnde. Det blir inte heller speciellt trovärdigt. Länge såg det också ut som att Magdalena skulle klara sig från att hamna i direkt livsfara. Men nej. Jag är lika less på det som Petter.

Välkommen hem lyckas fånga in mig, ända från start, och behåller mig på kroken ända till slutet. Nu har jag bara en bok kvar i serien, i alla fall som står i hyllan. Det kom ju ytterligare en del i år. Den allra sista sägs det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 446 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Välkommen hem: Midnattsord, Johannas deckarhörna och och dagarna går.