Bok: En rysk gentleman av Karin Alfredsson

Författare: Karin Alfredsson
Titel: En rysk gentleman
Genre: Thriller
Antal sidor: 313
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ellen Elg 6
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 december 2025




Första meningen: De blir fler och fler, de unga männen som strömmar upp från metron och ut i vinterdunklet.

Baksidetext
Efter att tidigare ha varit förlossningsläkare arbetar Ellen Elg nu inom hemsjukvården. Det är intressant, men kanske inte så spännande. När så Ellen får erbjudandet att åka till Sankt Petersburg och föreläsa för kvinnliga läkare om mödrahälsovård, tackar hon ja. Äntligen ska hon få göra något som verkligen gör skillnad.

I Sankt Petersburg finns Masjenka som, efter ett långt liv i samhällets utkant flytt till sin nya kärlek, läkaren och gentlemannen Oleg. Men någonting är allvarligt fel. Korruption och förljugen kvinnosyn leder till brutalt våld med oväntade konsekvenser. Masjenka förstår snart att burar kan byggas även av rosor och champagne.

Min kommentar
För nästan tolv år sedan läste jag vad jag då trodde var den sista delen om Ellen Elg och blev nästan lite löjligt glad när det kom ännu en bok i serien. En rysk gentleman släpptes 2021, tio år efter förra delen, så jag gissar att jag inte var ensam om att tro att det inte skulle bli någon mer. Hur glad jag än blev så har det dröjt tills nu för att läsa den.

Först får jag ju erkänna att jag blev lite irriterad på att baksidetexten var missvisande, men det var jag som hade läst slarvigt. Ellen är nästan bara i Sverige och åker inte till Ryssland förrän boken nästan är slut. Det finns ju faktiskt en del att ta upp även här. I stället får vi följa en annan karaktär i Ryssland. En som har lockats dit av en, till synes, rysk gentleman. Det är faktiskt ganska läskigt att läsa de här bitarna, nu när man vet hur det har blivit.

I början av boken så var jag faktiskt lite besviken, men sedan så växte historien på mig. Nästan omärkligt. Det är i alla fall väldigt tryggt och bra att läsa böckerna om Ellen Elg. Jag vet att jag kommer att bli väl omhändertagen och behandlas med respekt, alltså inte dumförklaras. Jag får lov att både tänka och känna själv. Det är jag tacksam för.

Ellen tampas med mer vardagliga problem än hon brukar, i stället för de stora frågorna. Lite uttråkad är hon allt i sitt trygga Svensson-liv. Men precis som vanligt så handlar det om utsatta kvinnor, i den svenska hemvården så väl som i Ryssland. Jag vill inte avslöja för mycket, det är bra att inte känna till så mycket. Då får man chansen att tänka själv. Trots det mörka stråket så är det i alla fall en hoppfull historia. För här finns kvinnor som hjälper kvinnor.

I efterordet så nämns det att researchen blev lidande, på grund av pandemin. I stället för att göra den själv så fick Karin Alfredsson lita på andra källor och det kan nog vara på grund av detta som jag upplever att hemskheterna inte är lika beskrivande som vanligt. Det kanske blir mest bara fakta när man inte gör det själv.

En rysk gentleman är ingen deckare, i egentlig mening. Det finns visserligen ett mord, men det känner bara läsaren till. Precis som vanligt så är allt viktigt sant. Jag tycker nog att hela den hör serien borde vara obligatorisk läsning i skolan. Om inte annat så får man perspektiv på det som man själv upplever som stora problem.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,55 i genomsnitt (beräknat på 65 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om En rysk gentleman: Tankar från en samlares hjärna och Feministbiblioteket

Bok: Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson

Författare: Karin Alfredsson
Titel: Skrik tyst så inte grannarna hör
Genre: Drama
Antal sidor: 363
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 mars 2023




Första meningen: Redan vid soluppgången var det varmt.

Baksidetext
Allt kommer att ordna sig. Roger är omtänksam och uppvaktande och har vigt sitt liv åt att hjälpa afrikanska kvinnor ur fattigdom. Han ser på Ellinor med en blick som säger att han vill ha henne, att hon är hans. Du kanske ska flytta med till Afrika? Rogers erbjudande blir lösningen på den ekonomiska knipa Ellinor har hamnat i. Hon lämnar frisörsalongen och Stockholm och flyttar med till Zambia.

Efter ett liv i fattigdom i Lusakas slumområden får änkan Loveness ett liknande erbjudande. Siame är välklädd, snäll mot barnen och har en tjänstebostad hos svenska ambassadens biståndsråd. En riktig bostad. Med en dörr som går att låsa. Allt kommer att ordna sig.

Min kommentar
Det var ganska många år sedan jag senast läste något av Karin Alfredsson. Hennes böcker om läkaren Ellen Elgs arbete runt om i världen har varit riktigt bra. Skrik tyst så inte grannarna hör släpptes redan 2017 och hör inte till den serien, utan den är helt fristående. Den har stått i hyllan i fem år, men nu tyckte jag att det räckte och tog med den i min Vi möts igen-utmaning.

Titeln är kanske lite för avslöjande, man förstår ju vad den handlar om utan att ens öppna boken. Eftersom jag ändå hade gissat att den på något sätt skulle behandla kvinnors utsatthet, precis som alla hennes andra böcker, så spoilade den i alla fall inte det. Samma problem i två olika kulturer och världsdelar.

I samtliga böcker jag har läst av Karin Alfredsson så har ett specifikt problem haft "huvudrollen", om man kan uttrycka sig så. Här finns ingen sådan, alla problemställningar får lika mycket utrymme. Vilket gör att de alla blir biroller. Allt skrapas bara på ytan och det finns ingen tid för någon djupdykning. Det blir för ytligt.

Karaktärerna av ett liknande bekymmer. Det är ju olika personer som har de olika problemen och jag kommer egentligen inte någon inpå livet. Det är lite ironiskt att Ellinor reagerar så starkt på olika traditioner i Zambia, som vi ser som kvinnoförnedrande, men inte alls märker hur hårt hållen hon själv är. Men det är väl precis så det är, man blir hemmablind. De enda som får något djup att tala om är faktiskt de två männen; Siame och Roger. Man får följa med i deras märkliga tankar, det gör att de får substans, i takt med att deras komplexitet växer. Båda är utomordentligt duktiga på sina jobb och väldigt rättrådiga där. Vilket ju tyvärr inte följer med dem hem.

Slutet blir lite abrupt och faktiskt en aning problematiskt. Jag gillar att samtliga kvinnor reser sig till slut, men hoppsan, vad snabbt och lätt det gick. Jag får en lite dålig smak i munnen av det förenklade slutet. Om det vore så enkelt så borde ju fler kvinnor lämna sina misshandlande män. På något sätt så förminskar det problemet, även om det inte alls är intentionen. Jag föredrar att försöka se det som att det görs så enkelt för att inspirera utsatta kvinnor, som ett "titta här, så här lätt är det". Till syvende och sist så handlar det väl mest om att helt enkelt bestämma sig.

Jag vill verkligen inte påstå att jag blev besviken på Skrik tyst så inte grannarna hör, men det känns som att hela livet och vardagen har tryckts in i en och samma bok. Här finns vartenda problem man kan komma på, som kvinnomisshandel, HIV, albinos, biståndsproblematik, miljöförstöring, vidskepelse, ojämlikhet och förmodligen några till. Visst består ett vanligt liv av allt det, men det blir helt enkelt för mycket när det ska rymmas på lite drygt 350 sidor i en bok.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 367 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Skrik tyst så inte grannarna hör: En Lundabos betraktelser, Ewelinas bokblogg och Bloggbohemen.

"Pojken i hiss 54" av Karin Alfredsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 288
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ellen Elg 5
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 februari 2014






Första meningen: Något vitt böljar förbi men jag har svårt att se ordentligt.

Baksidetext
Pakistan
Fullmånen är vit med skarpa kanter när 12-åriga Zubaida smyger ut i ökensanden. Hon vill få en skymt av de vackra jaktfalkarna som kommit till byn med ett schejkfölje för att jaga kragtrappfågel. Men innan hon hinner fram till falktältet blir hon tillfångatagen och inknuffad i jägarprinsens tält. På väg därifrån en stund senare blir hon upptäckt -- och i samma ögonblick har hennes familj förlorat sin heder.

Dubai
På väg från en övernattning i öknen kommer mobilsamtalet till Ellen Elgs chaufför. Han är Zubaidas äldste bror och kallas nu omedelbart hem till Pakistan för att återupprätta familjens anseende. Ellen ser sin chaufför blekna, men är alltför upptagen av sina tankar på nattens dramatiska händelser för att reagera. Hon har sett en man bli torterad och hon har bevis i sin filmkamera

Ellen vet för mycket, tycker säkerhetspolisen. Kanske kan en kidnappning få henne att tystna?

Min kommentar
Det här är den femte boken om den svenska läkaren Ellen Elg, som aldrig kan låta bli att lägga näsan i blöt. Det här är inte den jag tyckt bäst om i serien, men den är som vanligt väldigt angelägen och tyvärr aktuell.

Som vanligt finns det olika berättelser i berättelsen och den här gången är det hedersmord som är huvudspåret. Ett sidospår är hur utländska tjänstekvinnor har det i Dubai, de som måste lyda varje vink från sin sponsor, annars åker de ut från landet ögonaböj. Som alltid är det intressant och skrämmande att ge sin in i Karin Alfredssons berättande om kvinnors villkor och även om man har svårt att tro att det kan vara så här nu, på 2000-talet, så får man lite perspektiv och förståelse på det hela när en karaktär i boken berättar för Ellen att det här folket tagit sig från kamel till Porsche på mindre än en generation. Då kan man plötsligt förstå de motsättningar som måste finnas. Man kan ju inte ändra på allt på en gång, även de gamla måste ju få känna igen sig.

Ellen är som vanligt alldeles naiv och jag stör mig på det där typiskt svenska, att man tror att rättvisa existerar och att alla har samma värderingar som en själv. Och att polisen alltid är på de godas sida. Och att de goda alltid segrar. Hela historien är lite för enkelt berättad, det är ju väldigt komplexa ämnen, men samtidigt är det nog bra att boken är så lättillgänglig. Det gör i alla fall att man orkar läsa den. Det måste vara svårt att skriva en sådan här bok på rätt nivå och utan att fördöma. Jag tycker Karin Alfredsson klarar det på ett riktigt bra sätt.

Slutet blev kanske lite lättvindigt och abrupt. När det var bara 30 sidor kvar så fortfarande ingenting löst och sedan tog det bara slut. Och jag kan inte för mitt liv begripa titeln på boken, jag kan inte låta bi att nyfiken undra varför hon valde just den.

Det här är den sista delen om Ellen Elg, i alla fall som är utgiven och jag kan inte hitta någon information om det kommer fler. Karin Alfredsson själv har varit ganska upptagen med sitt arbete i projektet Dödsorsak: kvinna.

Boktipsets estimerade betyg var 4.3. På Goodreads hade den 3.27 i genomsnitt. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Pojken i hiss 54: En bok om dagen, Bokbrus och Bloggbohemen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Den sjätte gudinnan" av Karin Alfredsson

Genre: Thriller
Antal sidor: 317
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ellen Elg 4
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 februari 2013





Första meningen: Jag borde ha förstått.

Baksidetext
Kali drar sig fram genom att tigga. Hon är 17 år, våldtagen och kastlös, och kämpar för att hålla sitt nyfödda barn vid liv. Amrita har svårt att gå efter den svåra brännskada hon fick då hennes man kastade ett brinnande spritkök på henne.

Men nu har Amrita jobb - och en mobiltelefon. På displayen skymtar Kali ibland MMS-bilder på stengudinnor, sådana som fanns i bytemplet där hemma, men hon frågar ingenting. Amrita ordnar saker åt folk med hjälp av mobilen, det förstår Kali.

Kali och Amrita är två av de utsatta kvinnor som den svenska läkaren Ellen Elg träffar på sitt FN-uppdrag i Indien. Ellen samarbetar med Madhu, en advokat med mänskliga rättigheter som specialitet. Madhu vill driva de utsatta kvinnornas fall i rätten men Kali och Amrita bestämmer sig för att skipa rättvisa på egen hand. Lite hjälp på vägen får de också av den sjätte gudinnan, en ovärderlig antikvitet på väg ut på den internationella konstmarknaden. Kanske kan man "ordna" så att den tar en annan väg?

Min kommentar
Som vanligt när det gäller de här böckerna om Ellen Elg blir jag arg, frusterad, ledsen... ja, i stort sett alla negativa känslor går jag igenom. Och som vanligt börjar boken med blänkaren att allt det viktiga är sant.

Den här gången är Ellen i Indien och nog för att jag visste att det inte är lätt för kvinnor i Indien, men jag trodde faktiskt att det var mycket bättre än så här. Speciellt med tanke på landets framfart inom outsorcing, jag trodde det hade gått framåt även med annat, om man säger så. I Indien är det så illa att vara kvinna att det anses vara bättre att inte födas alls om barnet är en flicka. Det har tydligen gått så långt att det är könsobalans, eftersom många flickfoster aborteras eller görs av med på annat sätt. I den sedvanliga faktadelen kan man läsa att år 2001 så gick det bara 927 flickor på 1000 pojkar (i de fina områdena i Punjab var siffran 300 flickor). I resten av världen föds det generellt fler flickor än pojkar (ja, förutom i Kina då).

Kvinnor i Indien verkar vara i stort sett rättslösa och allt som inte blir bra är deras fel. Blir de inte gravida, så är det kvinnans fel. Blir det bara flickor, så är det kvinnans fel. Och det får de lida för på många olika sätt. Bland annat kan man få ett tänt spritkök kastat på sig. Det som jag tycker är, nästan, mest störande är att till och med kvinnorna är elaka mot kvinnor. Tydligen har man all rätt att behandla sin svärdotter hur illa som helst och om man är den yngsta svägerskan så är man illa ute på riktigt. För att inte tala om hur män ser på kvinnor. Inte ens de kastlösa kvinnorna går säkra, för även om de är oberörbara så går det alldeles utmärkt att våldta dem.

I Indien är kvinnor så värdelösa utan make att när man blir änka så är det vanligt att änkan kastar sig i likbålet, de begår sati. Något som tydligen varit förbjudet sedan 1829, men som ännu ses på med vördnad av vissa hinduer. Vi får väl hoppas att detta är en sedvänja som är på tillbakagång med en ny och förhoppningsvis mer modern generation. Faktadelen i slutet av boken är för övrigt något av det mest otäcka jag läst.

Det blir inte så mycket om själva berättandet, men det är, också som vanligt, bra och trovärdigt. Jag tycker det är fantastiskt att man kan berätta en sådan här historia, som måste anses vara faktaspäckad, utan att det känns som en föreläsning. Det är hela tiden spännande och intressant. Jag drivs hela tiden framåt, egentligen av misstro, för så här kan det väl ändå inte vara.

Den här boken lästes inom ramen för Spänningsutmaningen.

Boktipsets estimerade betyg var 4.5. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den sjätte gudinnan: Anettes bokblogg, Bokbrus och Tankar från en samlares hjärna.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Klockan 21:37" av Karin Alfredsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 326
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Ellen Elg 3
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 17 april 2012




Första meningen: "21.17" skriver den långa, mörkhåriga kvinnan på besökslistans rad för klockslag.
Sista meningen: Gud har varit med, redan från början.

Baksidetext
En ung polsk kvinna är gravid, men ett barn nu skulle ödelägga hennes liv. Allt mer desperat provar hon magsårsmedicin och hopp från höga höjder. Men i ett land där abort är förbjudet är det inte så lätt att avsluta en oönskad graviditet.

Hennes bror ser Polens framtid i den katolska tron där familjen är något heligt. Dessutom är han beredd att ta till långt mer drastiska metoder för att motarbeta moderna värderingar i samhället. Även om det gäller hans egen syster.

Samtidigt stävar skeppet Aurora mot den polska kusten. Ombord finns en holländsk organisation som genomför aborter på internationellt vatten. Den enda utvägen för någon men en provokation som inte kan tolereras för en annan.

Min kommentar
I denna tredje del om Ellen Elg så tycker jag att det som jag gillade i den första, 80° från varmvattnet, är tillbaka igen. Trots att jag i början tänkte att jag inte klarar alla dessa olika trådar, det var nog fem-sex stycken, som utspelade sig på olika ställen och tillfällen. Till min stora förvåning var det ändå inte svårt att hänga med. Det var inte alltför många personer inblandade och snart nog började alla trådarna gå ihop.

Kanske betyder den här boken extra mycket för mig, eftersom jag har en far som är från Polen vilket gör att jag har en gigantisk släkt där. Och jösses, vad jag känner igen mycket. Det där skenheliga kristna och att man förlitar sig på att Gud ska ordna allt, man behöver inte ta något som helst ansvar själv för det är ju någon annan som styr och ställer. Allt blir ju så enkelt och det har retat mig ända sedan jag var liten. Jag trodde faktiskt att det hade blivit bättre nu, men den här historien utspelar ju sig i någorlunda nutid så förmodligen har det inte ändrat sig så mycket. Om min far flyttat tillbaka till Polen i stället för att få åka med de vita bussarna från Tyskland till Sverige efter andra världskriget, så tror jag att han blivit ungefär som morfar i den här historien. En gammal gubbe som bara sitter på rumpan och blir uppassad av sina kvinnliga barn och barnbarn. Nu fick han tack och lov ta seden dit han kom och anpassa sig lite. Men han äter fortfarande inte kött på julafton. Vilket nog är det enda katolska påbud han följer.

Ellen Elg har blivit lite mer sympatisk i den här boken också, eller så har jag bara börjat vänja mig. Den omvända psykologi hon och hennes mor använder för att få Björn att gå med på att Ellen åker ut på uppdrag, trots att hon ska vara mammaledig och han jobba, är helt obetalbar. Och vilken otroligt snäll mor Ellen har som ställer upp på att göra sig ännu mindre omtyckt av svärsonen.

Den lilla bihistorien med mannen som spionerar på Ellen och hennes familj känns lite onödig. Jag förstår inte riktigt vad den är där för, vad är meningen? Kanske är det som motvikt till alla oönskade barn, som ju faktiskt boken handlar om.

Det känns konstigt att svenska kvinnor åkte på "abortresor" till Polen på 60-talet, när det nu är precis omvänt. Jag skulle gärna ha fått en liten redovisning över vad som hände, hur kunde det bli helt tvärtom? Det känns också konstigt och nästan absurt att varningsaffischen om att anmäla trafficking till polisen sitter på damtoaletten på Polenfärjan. Hade de bara otur när de tänkte? Efterordet och Karin Alfredssons insamlade faktamaterial skrämmer mig oerhört mycket. Vi pratar ändå om ett europeiskt land, ett grannland, på 2000-talet.

Jag hoppas verkligen att ingen låter bli att läsa Karin Alfredssons böcker på grund av att de kallas för spänningsromaner/deckare, för de är så mycket mer än så. Och jag vet ju att det finns massor av folk därute som vägrar läsa deckare eftersom de är fördummande.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Klockan 21:37: Ordblogg, Bokbrus och Feministbiblioteket.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Kvinnorna på 10:e våningen" av Karin Alfredsson

Genre: Thriller
Antal sidor: 317
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Ellen Elg 2
Förlag: Damm
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 16 januari 2012

Första meningen: Ett minne hejdar rörelsen ett ögonblick.
Sista meningen: I det återlämnade svärdets sjö.

Baksidetext
Det som den gamla cigarettförsäljerskan Lieu har sett, går inte att förklara bort. Kvinnan med sportbagen tar med sig nyfödda barn från sjukhuset och säljer dem till västerländska par. Det sker i parken intill Lieus kvadratmeterstora handelsplats på en Hanoi-trottoar. Lieu vet, för hon har spanat.

Det soldaten vet, går inte heller att förklara bort. Den svenske biståndsarbetaren Lasse Johansson har skadat flera unga flickor svårt. Sexuellt och svårt. Soldaten vet vad vissa män kan använda glödlampor och fjärrkontroller till.

Den svenska kvinnoläkaren Ellen arbetar på ett sjukhus i Hanoi och möter i sitt arbete regelbundet flickprostitution, sexuell misshandel och mycket unga mödrar, vars nyfödda spädbarn oförklarligt försvinner till destruktion. När Ellens vägar korsar Lieus och soldatens, förstår hon det som ingen velat tro...

Min kommentar
I denna andra del i serien om Ellen Elg befinner hon sig i Vietnam och vi möter återigen utnyttjade och utsatta kvinnor. Den här gången handlar det om prostituerades utsatthet, barnförsäljare, kvinnors icke-värde i Vietnam och att i stort sett allt kan köpas för pengar. Till och med på sjukhuset tar sjuksköterskor extra betalt för bandage, sprutor, ja allt man kan komma på att ta betalt för. Vilken vård du får beror helt och hållet på hur mycket pengar du har.

Jag blir så otroligt upprörd när jag läser, jag känner vanmakt och hjälplöshet. Och jag märker hur lätt det är att döma andra, när man själv har det bra. Något som illustreras perfekt av det som Nhung tänker (sid 182): "Det är lätt för dig att vara etisk, tänker Nhung. Du som har flera gånger mer betalt än jag för att du är "biståndsarbetare" och dessutom har hela det svenska systemet i ryggen. Du som skulle kunna bryta alla ben och alla armar och få en livstids rehabilitering betald av svenska staten. Du som kommer att kunna skicka Nadja till universitetet utan att ha sparat en enda krona. Du som aldrig behöver oroa dig för att din mamma får cancer och kan få sämre vård för att du inte betalat tillräckligt. Det är lätt för dig att vara etisk."

Vad vi kan tycka är dåligt, orättvist och hemskt, kan för andra vara lyx och räddningen från ett ännu sämre liv. När Ellens man Björn är ute och går samma väg som cigarettförsäljerskan Lieu (sid 210-211) får jag nästan dåligt samvete för att jag tänker som jag gör. Det Björn tycker är vidriga arbetsförhållanden, tycker Lieu är en fantastisk förtjänstmöjlighet. Det Björn tycker är urusla rullstolar som borde kasserats är för Lieu en ynnest som bara väldigt privilegierade personer får. När Björn tycker att det är synd att gamla, karaktärsfulla hus rivs för att göra plats för nya, moderna byggnader blir Lieu stolt över att de usla bostäderna utan vare sig vatten eller avlopp äntligen rivs och att hennes stad blir fin och kan locka turister.

Det är verkligen lätt att döma och utgå från sig själv. Här finns annars mängder att bli upprörd över. Och förutom alla "vanliga" orättvisor så verkar det dessutom vara kutym att mannen ska skilja sig från sin fru om hon inte lyckats bli gravid på i alla fall två år. För självklart är det kvinnans ansvar att se till att mannen får sina avkommor. Det är också helt inom gränsen för en man att vara otrogen, men en kvinna kan inte ens vara ensam i ett rum med en man, som hon inte är gift med. Ett vietnamesiskt talesätt gör det väldigt enkelt att förstå vad det handlar om (sid 75): Män är av guld och kvinnor av tyg. Vilket ska betyda att om en man faller i leran kan man skölja av honom, men kvinnans vita tyg kan aldrig tvättas helt rent igen.

Ellen är inte en helt igenom sympatisk person, på något sätt förväntar hon sig att alla ska göra som hon tycker är rätt. Det är möjligt att det är jag som har en konstig uppfattning, men när Ellen är på besök hos en kvinna (sid 152), så tycker Ellen att kvinnan som bor där ska be om lov innan hon tänder en cigarett. Visst kan man tycka att folk ska visa hänsyn, men hemma hos mig ber jag inte om tillåtelse för någonting. Till och med verkar hon tycka att hennes man borde vara hos henne så hon slapp ta hand om deras dotter, i stället för att han är hemma i Sverige med sin mor som preics fått en hjärtinfarkt. Hon vill väldigt gärna vara rättskaffens och att allt ska vara rättvist. Det gör att hon i stället blir aningens självgod och lite naiv och lättlurad tycker jag nog att hon är också, när hon själv går i fällan med prostituerade.

Den här boken kändes inte lika genomarbetad som den första. Framför allt slutet känns väldigt hastigt påkommet och jag saknar en egentlig upplösning. Vad hände med "barnförsäljarna"? Fick någon något straff? Hur gick det med Nhung? Blev det någon rättsak av 10:e våningen? Betyder slutet att alla kom undan? Förmodligen är det så, för i Vietnam verkar inte kvinnor vara värda något alls. Och precis som förra boken: Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga.

Boktipset estimerade betyg var 4.2, jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kvinnorna på 10:e våningen: Klok som en bok, enligt O och En bok om dagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"80° från varmvattnet" av Karin Alfredsson

Genre: Thriller
Antal sidor: 294
Serie: Ellen Elg 1
Första utgivningsdatum: 2006-05-29
Förlag: Pocketförlaget

Baksidetext
I ett dike i Zambia förblöder en 14-årig flicka. I USA dör en domare i Högsta Domstolen under mystiska omständigheter. I en svensk lägenhet möts tre aktivister för att ta emot beskedet om en katastrof. I en amerikansk buss försöker en ung kvinna fly från sin historia. I gräset utanför en barnmorskas hus bygger någon en häxpyramid. Och i händelsernas centrum står Ellen Elg, svensk läkare med oklart uppdrag i Afrika.

Den första boken i serien om Ellen Elg handlar om sexualitet, kvinnoförtryck och död i miljöer som sällan beskrivits i svensk spänningslitteratur. I Karin Alfredssons färgstarka men osentimentala roman där döden är nära i alla hem skildras hur enskilda liv cyniskt offras av den multinationella industrin. Som alltid är det de mest utsatta som drabbas, och de flesta av dem är kvinnor. Och som vanligt är det de som styr världen, med ekonomisk eller ideologisk makt, som står för hoten. Av dem är de flesta män.

Min kommentar
Det här var en riktigt jobbig bok att läsa och det är nu också jobbigt att skriva om den. Man skulle kunna tycka att en berättelse som har så många historier, som det verkar av baksidetexten, skulle spreta åt alla håll och vara svår att få ihop, men jag hade aldrig några problem att följa trådarna, som alla egentligen handlar om samma sak: Kvinnors utsatthet och levnadsvillkor, i olika delar av världen. Det här är egentligen inget ämne som jag gillar att läsa om, för det mesta tycker jag att kvinnor framställs som offer och att man bara ska tycka synd om dem. Den här boken skriver om det här på ett sätt som jag faktiskt aldrig upplevt förut. Det kändes inte överdrivet eller dramatiserat på något sätt, utan framställs på ett sätt som jag upplever som lite uppgivet - "Så här är det och det är inget som förändras på en kvart". Om man är kvinna och dessutom lever i Afrika, då är man inte mycket värd. Texten på försättsbladet, "Allt viktigt i denna berättelse är sant.", och eftertexten gör inte saken bättre.

Jag tror jag gick igenom alla känslor som finns medan jag läste, jag var arg, besviken, uppgiven, glad, men mest var jag fly förbannad på dubbelmoralens mästare, som å ena sidan tycker att abort är mord, men å andra sidan tycker att dödsstraff är OK. Och bara tanken på att det överhuvudtaget ens skulle kunna finnas en bok som heter "Du kan bli hustru till en lycklig man" gör mig helt förundrad.

En sådan här bok får mig att bli ännu gladare över att jag hjälper en liten flicka i Gambia, med utbildning och mat, och får mig att fundera på om jag kanske inte skulle skaffa ett fadderbarn till.

Det är knappt jag vågar tänka på att ge mig i kast med de andra i serien, om de är lika upprörande. Det får nog i alla fall bli ett litet uppehåll mellan dem.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1, jag ger den 4.0.

Andra som bloggat om 80° från varmvattnet: dagensbok.com, Det mörka tornet och Fiktiviteter.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.