Kommande böcker januari 2025

Jag tycker det känns som att det kommer ovanligt många intressanta böcker i januari och det kunde ha varit ännu fler. Jag inser att jag inte alltid följer mina egna regler, (som att inte ta med senare delar i en serie som jag inte har börjat läsa och som har förekommit här förut) men ibland kan inte ens jag stå emot.

Allmänfarlig ödeläggelse av Monica Nebelius Lüning
Genre: Kriminalroman
Serie: Varbergsfallen (2)
Antal sidor: 314
Utgivningsdatum: 2025-01-07
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
Stadens invånare väcks av sirener och förfäras av lågor som dansar i decembernatten. När de egentligen borde handla julklappar stör oron över att pyromanen ska slå till igen. Ingrid, chef för polisens utredningsavdelning, försöker tillsammans med kollegan Gabriella desperat hitta den som håller Varberg i skräck i vintermörkret. Ödeläggelsen fortsätter och fler mister livet i lågorna medan utredningen drar åt ett udda håll. Samtidigt ställs Gabriellas hela tillvaro på ända på ett sätt som hon fasat för mer än något annat. För Ingrid har minnena av slagen hon fick av sin före detta pojkvän satt avgrundsdjupa spår. Båda gömmer de rädslor och känslor som de inte vill att någon annan ska få se. Inte ens de som står dem närmast.

Andra delen i en serie som jag inte har läst någon bok i. Första delen kanske kan bli läst på läsretreaten, i Varberg, i januari.

---

Bland vita ulliga moln av Jenny Colgan
Genre: Feelgood
Serie: MacIntyre (2)
Antal sidor: 365
Utgivningsdatum: 2025-01-08
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
Gertie MacIntyre har alltid haft huvudet bland molnen. Hon har så länge hon kan minnas drömt om att ta sig bort ifrån den lilla gudsförgätna skotska ö där hon föddes.

Men att lämna den enda plats hon känner till är ju lättare sagt än gjort. I öns vitkalkade stugor vet alla allt om alla. Navet i denna sammansvetsade gemenskap är stickjuntan. På en plats med långa mörka vintrar är juntan en värdefull plats för skvaller, skratt och trygghet. Hjärtat av gruppen består av Gerties mamma Jean och hennes mormor Elspeth, och de tre generationerna kvinnor bor alla tillsammans i ett av de små vita husen, omgivna av ull.

När det lokala flygbolaget behöver fler flygvärdinnor, tar Gertie chansen. Nya vänner och ett nytt liv i det blå kanske är det möjligheten hon har väntat på för att äntligen förverkliga sina drömmar?

Jag har inte läst något av henne på länge nu, men det är inte omöjligt att det händer någon gång.

---

Viva España av Åsa Hellberg
Genre: Feelgood
Serie: Spanska hjärtan (2)
Antal sidor: 250
Utgivningsdatum: 2025-01-03
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Äntligen befinner sig de tre väninnorna från Fjällfors på varmare breddgrader!

Varje dag tackar Noora Gud, änglarna och sina vänner för att flytten till Torrevieja blev av. I butiken har hon både seanser och magiska stenar, allt känns toppen.

Lotta upptäcker däremot att jobbet som begravningskonsult har sina problem. Åldringarna verkar inte ett dugg intresserade av att planera för livet efter detta, tvärtom verkar de tro att de ska leva för evigt.

När Mias arbetsgivare dör verkar äventyret i Spanien vara över. Lika över som relationen till Pedro, som har gått vidare där hemma i Norrland. Mia ärver det stora spanska huset men livet känns ändå tomt och ensamt. Ända tills Dolores anländer. Och krukan med askan som ska stå på altanen.

Den här serien har jag i alla fall läst första boken i 🙂

---

Roland från Småland av Magnus Uggla
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 369
Utgivningsdatum: 2025-01-08
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Roland från Småland får uppdraget att bli Magnus hantlangare av skivbolaget. Snart har smålänningen lyckats nästla sig in i Magnus närmaste kompiskrets och göra kometkarriär i musikbranschen. Ingen kan motstå den uppfinningsrike Roland. Men är han verkligen att lita på?

I den ständiga jakten på nya framgångar är Magnus fru Lolo det bästa stödet. Det är också hon som genomskådar de trick och intriger som musikbranschen bjuder på.

Roland från Småland är en saltad historia om 90-talets glansdagar då allting verkar hända: vattenfestivaler, reklamradions inträde, mobiler med låtar som ringsignaler och den annalkande IT-boomen. En tid då möjligheterna är oändliga men kraschlandningen alltid lurar runt hörnet.

Magnus Ugglas böcker är ett måste! Trots att jag inte läst någon. Än.

---

Okänd identitet av Lucie Whitehouse
Genre: Kriminalroman
Serie: Robin Lyons (2)
Antal sidor: 435
Utgivningsdatum: 2025-01-17
Förlag: Etta

Från Bokus
Robin har återvänt till hemstaden Birmingham och arbetar som kriminalinspektör. På hennes avdelning finns också Samir - mannen som krossade hennes hjärta för snart tjugo år sedan.

När en kvinna hittas knivmördad i en övergiven fabrikslokal och ingen kommer för att identifiera kroppen måste Robin och hennes kollegor inte bara hitta mördaren, utan också lösa mysteriet om vem offret är.

Utredarna blir pressade från alla håll överordnade, media och högerextrema nationalister samtidigt som konflikter i Robins familj börjar brisera. Och när ett kallt fall från flera årtionden tillbaka stiger till ytan samtidigt som ännu en kvinna hittas död börjar rykten om en seriemördare spridas.

För att hitta sanningen måste Robin upptäcka var lojaliteten slutar och plikten börjar. Men innan hon kan känna tillit måste hon först förlåta - och det innebär att ta itu med en del smärtsamma insikter.

Den här serien verkar jag ha missat helt.

---

Blodsband av Jo Nesbø
Genre: Drama
Serie: Kungariket (2)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2025-01-22
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Bröderna Carl och Roy Opgard har på många sätt varit framgångsrika i livet. Så mycket framgång som det är möjligt att ha i ett litet samhälle som Os. Carl driver det flotta spahotellet, medan Roy har ambitiösa planer på en nöjespark. Men eftersom det är troligt att den nya motorvägen kommer att läggas i närheten måste något göras, även om okonventionella metoder krävs. Som tur är har bröderna en del erfarenhet av sådant. Samtidigt kan den lokale polisen tack vare ny teknik bevisa att bröderna sannolikt ligger bakom ett antal mord långt tillbaka i tiden. Och fler offer kommer det att bli.

Det är ju lite oväntat att det kommer en fortsättning här, men läsa den måste jag ju.

---

Boksamlaren av Camilla Davidsson
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 314
Utgivningsdatum: 2025-01-23
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
Tjugotreåriga Jossan har flytt sitt trassliga förflutna för att leva livet i Stockholm. När sparpengarna sinar tar hon tillfälligt jobb som servitris på ett turisthak, men månaderna går och hon blir kvar, utan planer för framtiden. En dag blir hon kallad till Tage Hallbergs begravningsbyrå - enslingen Henry, restaurangens märkligaste gäst, har testamenterat sin kvarlåtenskap till henne. Jossan får ett tjockt kuvert, vars innehåll förmodas förklara varför just hon fått ärva honom.

Redan i brevets första mening påstår sig Henry vara en nära släkting, mycket mer hinner Jossan inte läsa förrän brevet kommer på avvägar. Helst vill hon avfärda mannens grundlösa påståenden, men det är omöjligt. Hon bara måste få veta hur det ligger till. Till sin hjälp får hon Tage, men också Dante, killen i antikvariatet som hon sökt upp för att sälja några av de dammiga, gamla böcker hon ärvt.

Sökandet efter sanningen leder Jossan ut på en vindlande upptäcktsfärd och ju mer hon får veta om Henry och hans liv, desto mer omvälvande blir historien. Är allt hon trott om sig själv och sin bakgrund en lögn? Och är hon beredd att betala priset för att få framsanningen?

Jaja, jag är lockad av en bok som har bok i titeln.

---

Albinon av Pascal Engman & Johannes Selåker
Genre: Kriminalroman
Serie: Skymningsland (4)
Antal sidor: 415
Utgivningsdatum: 2025-01-27
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Vattenfestivalen 1997. Polisen Tomas Wolf har tagit sina barn på en båttävling i Stockholm när ett lik flyter upp framför åskådarnas ögon. På den döde upptäcks en halvt bortskrapad tatuering som Tomas vagt känner igen från sin tid som FN-soldat på Balkan. Samtidigt tar journalisten Vera Berg emot en automatkarbin på en ödslig parkeringsplats i Malmö. Hon ska visa för läsarna hur lätt det är att köpa vapen. Affären för henne vidare till de kriminella MC-gäng hon tidigare haft kontakt med.

Från varsitt håll nystar Tomas och Vera i en härva som leder mot ett uppblossande krig mellan juggemaffian och MC-gängen. Och innan sommaren övergått i höst blåser det upp till full storm.

Jag vet inte vad som har hänt, men jag verkar ha missat även den här serien.

---

Tredje dagboken gillt av Jessika Devert
Genre: Feelgood
Serie: Dagboken (3)
Antal sidor: 347
Utgivningsdatum: 2025-01-30
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
Annika har sett fram emot ett lugnare liv efter femtio. Att hon ska bli mormor igen tar hon med ro. Det gick ju bra första gången!

Läkarlivet ger inte heller många överraskningar. Men när en gammal klasskamrat till hennes dotter kommer in på akuten, svårt misshandlad av sin sambo, berörs Annika på djupet. Hon inser att hon måste agera. Den unga kvinnan får flytta in i Annikas lägenhet medan Annika själv tar en paus från sin hektiska tillvaro.

Livet är skört, och likaså relationen med Rikard. Tillsammans ger de sig ut på en efterlängtad resa för att upptäcka världen och lära känna varandra på nytt. Men när dottern plötsligt föder alldeles för tidigt blir inget som hon tänkt sig. Med nya äventyr, prövningar och relationer, fortsätter Annikas dagbok att fyllas med både skratt och tårar.

Nej, men. Titta där!

TV-serie: Black doves #1 (2024)

Titel: Black doves
Originaltitel: Black doves
Genre: Thriller
Skapad av: Joe Barton
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Keira Knightley, Ben Whishaw, Sarah Lancashire, Ella Lily Hyland. Gabrielle Creevy
Premiär: 2024-12-05
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på Netflix december 2024





Handling
När frun, som också är spion, till försvarsministern får veta att hennes älskare har mördats, följer en gammal vän – tillika lönnmördare, med på jakten efter sanning – och hämnd.

Min kommentar
Julserier är inte riktigt lika vanliga som julfilmer, men ibland dyker det upp någon. Black doves är väl inte den sedvanliga julhistorien, men den utspelar sig i jultid och den är minst lika mycket jul som Die hard. Och så är den ju brittisk.

Hela den här serien ger mig lite Quentin Tarantino-vibbar, som är en bra grej för mig. Body counten är hög, rejält hög och dödandet sker med en stor dos (brittisk) humor. Den brittiska humorn blir en extra bonus och det är väl egentligen bara britter som kan vara sarkastiskt artiga. Det blir så vansinnigt roligt.

Ben Whishaw är en fantastisk skådespelare, som jag har sett i ganska mycket tidigare, men jag har aldrig uppmärksammat honom. Det har jag nu. Keira Knightley också bra, som väntat, och det är kul att se henne som en tuff kick-ass-kvinna. Jag har något svårare att relatera till henne. Hon verkar vara helt känslokall. Psykopattorpederna, Williams och Eleanor, är obetalbara, men till och med de verkar ha något slags känslor.

Att en spionthriller passar mig är inte jättevanligt, men förmodligen beror det på att det också är mycket relationer. Eller kanske mer karaktärsbakgrund. Jag får komma nära och lära känna dem och deras drivkrafter. Då blir plötsligt att kristallklart. Jag gillar Helens och Sams relation och det kan vara den enda äkta som Helen har. Den här gruppen som säljer sina tjänster till högstbjudande, oavsett vilka de är, har jag mycket svårt att sympatisera med. Det är fel på så många sätt.

Black doves är en spionthriller som passar mig, ovanligt nog. Spiondelen är dock inte det viktigaste. Det verkar redan vara en andra säsong på gång, men den här första står väldigt bra på sina egna ben.



På Trakt.tv har serien 3,7 i genomsnitt (beräknat på 955 betyg).
På IMDb har serien 7,2 i genomsnitt (beräknat på 27k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: 'twas the text before Christmas (2023)

Titel: 'twas the text before Christmas
Originaltitel: 'twas the text before Christmas
Genre: Romantisk komedi
Regissör: T W Peacocke
Manus: Cara J Russell
Skådespelare: Merritt Patterson, Trevor Donovan, Jayne Eastwood, Eric Peterson, Rob Stewart
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 83 min
Serie: -
Såg den på Netflix 26 december 2024





Handling
Addie arbetar som kiropraktor i New York. Strax innan jul får hon ett SMS som skickats till henne av misstag. Den äldre kvinnan som skickade den, Nana, bor i Vermont. Addie och Nana får en bra kontakt, och Nana bjuder in Addie till sitt hem över jul. Addie är vanligtvis den typ av person som inte tycker om förändringar. Men med sin egen familj utomlands tackar hon ja till inbjudan. Addie välkomnas av resten av Nanas familj och det startar en ny jultradition.

Min kommentar
Årets allra sista julfilm kände jag att jag fick välja med omsorg. Med tanke på hur mycket vi inte tyckte om den förra vi såg. Det är svårt att bortse från betygen när man väljer film, men jag la lite energi på att läsa lite recensioner nu också. 'twas the text before Christmas lät precis som en sådan film som kan återupprätta julfilmen. I alla fall det jag vill ha när jag tittar på en.

Den här filmen har lite samma upplägg som En dag, fast med jultema. Då menar jag bara det faktum att man här gör nedslag vid samma tid varje år. Här är det då julen som är i fokus. När jag läste lite recensioner om filmen så kunde jag inte låta bli att fundera lite över vilka fantastiska jular andra har (när de klagar på denna), men mina är ungefär lika förutsägbara och med samma människor vartenda år.

Idén med ett SMS som skickas fel gillar jag och att det kan få de här effekterna är ju supertrevligt. Jag vill att det ska vara så, att man öppnar sitt hem för någon som är ensam på julen. När jag växte upp så dukade vi alltid med en extra tallrik på julafton. Ifall någon skulle dyka upp. Det var liksom så man gjorde.

Första julen Addie tillbringar hos Nana är så avig att jag nästan vrider mig lite av obehag. Det är så fullständigt trovärdigt. Annars gillar jag verkligen humorn, den är lite underfundig och ironisk. Min humor alltså. Personligen så tycker jag att Addie och James har bra kemi, men de solklara favoriterna är ju Nana och Carter. En lite rolig detalj är James julgran, det är nog den mest oamerikanska jag har sett. Det var oväntat uppfriskande på något märkligt sätt.

Slutet känner jag mig lite tudelad till. Om filmen skulle sluta där eller om den skulle ha fortsatt en stund till. Jag tror att jag är mestadels positiv, men lite abrupt blev det.

'twas the text before Christmas är både rolig och romantisk, dessutom också väldigt söt och hjärtevärmande med mycket julstämning. Den får mig att må bra, vilket ju är hela poängen med en julfilm. Julfilmen är härmed återupprättad!


På Letterboxd hade den 2,0 i genomsnitt (beräknat på 6 646 betyg).
På IMDb hade den 5,9 i genomsnitt (beräknat på 3,4k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The best man holiday (2013)

Titel: The best man holiday
Originaltitel: The best man holiday
Genre: Drama
Regissör: Malcolm D Lee
Manus: Malcolm D Lee
Skådespelare: Morris Chestnut, Monica Calhoun, Taye Diggs, Sanaa Lathan, Nia Long
Utgivningsår: 2013
Produktionsland: USA
Längd: 123 min
Serie: -
Såg den på Netflix 25 december 2024





Handling
Mia, fru till Lance, har skrivit brev och bett det gamla gänget att komma hem till dem och fira jul ihop. Alla vänner kommer till huset, första gången de träffats på 14 år, och firandet börjar. Vid middagen kommer de gamla vännerna ikapp medan spänningarna växer mellan dem och gamla händelser flyter upp till ytan.

Min kommentar
Alla nya julfilmer var nu sedda, men det var ju fortfarande jul. Alltså gick jag igenom vad som fanns och kollade noga betygen på IMDb. The best man holiday hade skyhöga (i det här sammanhanget) 6,6 så jag valde den. I stället för att lite på min magkänsla och återigen komma ihåg att höga betyg inte betyder ett enda dugg.

Mitt största problem med den här filmen är nog att jag från början inte alls förstår relationerna eller det som verkar ligga och pyra i bakgrunden. I efterhand visar det sig att detta är en fortsättning på The best man (det finns till och med en tredje film). Kanske hade den här varit bättre om jag hade sett den första.

Jag minns inte att jag ens drog på munnen en enda gång och jag bryr mig inte för fem sekunder om någon av karaktärerna. Vilket ju får hela filmen att falla platt. Problemet är nog att jag nog inte alls kan relatera till hur 90-talsbarn tänker och agerar. Personligen tycker jag att alla beter sig helt uppåt väggarna, lite som barn. Det är helt obegripligt att de här människorna ens överväger att fira jul ihop.

Någon julstämning finns det inte tillstymmelse till. Som julmirakel får väl räknas att den helt vanlig person (med fyra egna barn, en viktig erfarenhet) klarar att förlösa ett barn i sätesbjudning. I en bil. I full fart på motorvägen.

The best man holiday borde ha berört mig, men den är tyvärr för hysterisk och revyaktig för mig. Så otroligt melodramatisk, eller amerikansk som jag brukar kalla det. Den är egentligen bara tragisk och inte ett dugg rolig.


På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 5 523 betyg).
På IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 17k betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Den där julen (2024)

Titel: Den där julen
Originaltitel: That Christmas
Genre: Animerat
Regissör: Simon Otto
Manus: Richard Curtis, Peter Souter, Andrew Dawson
Skådespelare: Billy Nighy, Brian Cox, Fiona Shaw, Jack Wisniewski, Jodie Whittaker
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 96 min
Serie: -
Såg den på Netflix 24 december 2024





Handling
Det är en oförglömlig jul för stadsborna i Wellington-on-Sea när den värsta snöstormen i historien förändrar allas planer – inklusive Tomtens.

Min kommentar
På julafton fanns det en film kvar, som kommit i år, och det var faktiskt lite hela tanken. Att vi skulle se Den där julen på självaste julafton. Ett riktigt bra beslut visade det sig.

Lite orolig var jag för kombinationen animerad film och sambon, det är inte alltid det funkar så bra. Men han plockade inte fram sin mobil en enda gång under filmen. Det händer nästan aldrig.

Rent generellt så blev det många skratt, men kalkonerna alltså, de var ett annorlunda inslag som fick mig att skratta högt. Filmen genomsyras av den typiska brittiska humorn, som uppenbarligen är min favorit.

Återigen en julfilm som påminner oss (det verkar behövas med jämna mellanrum) om vad som egentligen är viktigast. Och att man inte ska döma andra, till synes elaka och/eller barska människor, utan att ha hela bakgrunden. Ibland gör man fel saker, men av rätt anledning och ibland blir man bara sådan av andra orsaker. Vilken var förresten ms Trappers bakgrund? Jag ville ju veta mer.

Många olika trådar är det, men alla tillhör samma väv. Man får både barnens och de vuxnas perspektiv, vilket ju inte är så vanligt. Det bästa är när de delar med sig och den enas hjälper den andra. Precis som det ska vara.

Den där julen är så otroligt välgjord och jag klassar den redan som en ny julklassiker. Så fin, rolig och magisk. Men att göra narr av Love actually ... Det finns dock en mer allvarlig underton också, den har helt enkelt något för alla.


På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 40 114 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 12k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: 8-bit Christmas (2021)

Titel: 8-bit Christmas
Originaltitel: 8-bit Christmas
Genre: Komedi
Regissör: Michael Dowse
Manus: Kevin Jakubowski
Skådespelare: Steve Zahn, Neil Patrick Harris, June Diane Raphael, Winslow Fegley, Bellaluna Resnick
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 98 min
Serie: -
Såg den på max 23 december 2024





Handling
Julen är här och det enda som Jake Doyle's dotter önskar sig är en ny mobiltelefon. Istället får hon en berättelse om hur Jake som barn julen 1988 endast önskade sig ett Nintendo 8-bitars och alla problem han gick igenom för att få tag på ett.

Min kommentar
Eftersom vi sett alla (nästan) julfilmer från i år, som jag kunde hitta, och det fortfarande bara var dagen innan julafton så tänkte jag att man kanske skulle se de äldre filmerna nu. En som har legat på vår lista i flera år är 8-bit Christmas och nu tyckte jag att det minsann kunde vara dags.

Jag bara älskar nostalgin i den här filmen. Alla som var med på 80-talet måste ju få glitter i ögonen av se detta. En tid när allt inte var hela tiden utan man fick möjlighet att längta efter något. Förmodligen säger den ingenting för de yngre generationerna, men det är faktiskt deras förlust.

Barn brukar ju inte vara mina favoritberättare, men här fungerar det alldeles ypperligt. Barnen är perfekta i sina roller och relationerna är bra beskrivna, precis som de faktiskt var på den tiden. De är så uppfinningsrika och kreativa. De upplever något som ett problem och försöker lösa det. Med den kunskap och de medel som de har. Pappa-dotter stunderna, i nutiden, är nog favoriten ändå.

Filmen är rolig, charmig och underhållande. Jag tycker den ger en bra och sann bild av 80-talet, med både det bra och det dåliga. Allt skildrat med hjärta och mycket värme. Till och med mobbaren.

8-bit Christmas är en fascinerande historia, full av upptäckarlust och mod. Lite som Goonies, men i stadsmiljö. Jag tycker den är en synnerligen underskattad julfilm och jag kan helt klart tänka mig att se den igen, någon annan jul. Kanske får den ett högre betyg än vad den förtjänar, men jag älskar känslan den ger mig.


På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 28 468 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Under två timmar

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Julen är över, men vardagen är inte här än. Jag är ledig länge än. Den här helgen har vi varit i Göteborg och hälsat på och också firat min bror som fyllde 65 igår. Det är alltid trevligt att träffa dem, det händer ju inte så ofta. I dag ska vi bege oss hemåt igen, med ett stopp i Kungsbacka där jag ska köpa massor av Lindt-choklad.

Det har blivit en hel del läsning och jag har fått plocka fram flera "oplanerade" böcker. Just nu läser jag Under två timmar av Hanna Landahl, som faktiskt utspelar sig i Göteborg.

Min smakebit är från sida 117:

    För Staffan skulle springa Göteborgsvarvet på under två timmar. Så var det bara. Och då skulle han vara tvungen att hålla ett tempo på under sex minuter per kilometer. I två komma en mil. Fy fan.
    Men under två timmar skulle han. Det hade han bestämt efter en diskussion på jobbet några dagar tidigare. Martin Frändén hade stoltserat med att hans mål var att komma under en och fyrtio. En och fyrtio, hade Staffan tänkt och genast börjat räkna om det till kilometertider. Kunde det verkligen stämma?

Bok: Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Författare: Liane Moriarty
Titel: Öppnas i händelse av min död
Genre: Drama
Antal sidor: 345
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The husband's secret
Översättare: Eva Johansson
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 december 2024




Första meningen: Alltihop var Berlinmurens fel.

Baksidetext
Cecilia Fitzpatrick är en framgångsrik affärskvinna, en mycket älskad fru och mamma och omtyckt av många. Hennes liv är välordnat och det är också hennes hem. Hennes äktenskap med John-Paul är lyckligt, de har tre döttrar och bor i Sydney i Australien. En dag när hon är uppe på vinden ramlar en kartong ner från en hylla där hennes man sparar gamla kvitton. Ur kartongen faller ett förslutet kuvert. Brevet är till Cecilia från John-Paul, men får öppnas endast då han är död. John-Paul är på tjänsteresa men när han ringer berättar Cecilia om brevet, han avfärdar det och ber henne slänga det utan att läsa. Men Cecilia blir inte lugnad utan ännu mer förbryllad. Varför fanns brevet på vinden, i en obetydlig kartong? Ska hon trots allt öppna brevet och läsa, eller? Plötsligt har hennes liv tagit en helt ny vändning på grund av ett brev från hennes man, ett brev som innehåller något hon aldrig skulle kunna föreställa sig ...

Min kommentar
En bok som det känns som att alla utom jag har läst är Öppnas i händelse av min död. Jag köpte den för evigheter sedan (2016!) och har varit på väg att plocka fram den ett flertal gånger. Det kom alltid något annat emellan. Ända tills jag slutligen tog med den i min Boktolva. Symptomatiskt nog så är den faktiskt sist ut, inte bara i den utmaningen, utan i samtliga i år.

Trots att så många läst och verkligen tyckt om så hade jag egentligen inga förväntningar alls. Det som blev min stora behållning av hela historien är, inte speciellt oväntat, de moraliska dilemmana som boken faktiskt innehåller flera av. Speciellt de som gör mig helt förvirrad, där inget liksom är svart eller vitt. Jag älskar att fundera över vad jag själv skulle ha gjort, men här har jag faktiskt ingen aning. Det finns liksom inga vinnare här.

Början av boken fick mig nästan att ge upp. Det var helt osannolikt rörigt. Så många karaktärer och ingen av dem etablerades speciellt starkt. Alla kvinnor låter exakt likadant, men Tess och Cecilia hade jag jättesvårt att hålla isär. Jag kom aldrig ihåg vem som var vem och det var så genom hela boken.

Om man läser baksidetexten och förväntar sig en historia om Cecilia och John-Paul så är man helt fel ute. Det finns tre trådar här, varav två har en stark och tydlig koppling till varandra. Vad den tredje kan tänkas tillföra till det hela är oklart. Förutom att den är intressant då. Ingen av karaktärerna i någon av trådarna är särskilt lätt att tycka om, men de är högst mänskliga. Irrationella och ologiska.

Jag gillar verkligen den något ödesmättade stämningen. Man känner med varenda cell i kroppen att detta är en olycka på väg att hända. Och det är det ju. Man skulle kunna kalla allt för gudomlig rättvisa, men det blir ju väldigt konstigt när en oskyldig tredje part drabbas. Snyggt upplagt är det i alla fall.

Epiloger brukar inte tillföra jättemycket till en historia, tycker jag, men denna gör det. Mycket av det man tror sig veta ändras. Jag gillar det. Tänk vad alla hade kunnat slippa gå igenom om det bara hade gjorts rätt från början. Man bör nog fundera både en och två gånger varför man känner behovet att bekänna något för sin partner. Om det är för ens egen skull, av rent egoistiska skäl för att man själv ska må bättre, då bör man nog faktiskt låta bli. I alla fall om det är i formen av ett brev som ska läsas efter att brevskrivaren är död. Tänk om hon hade läst det när han hade dött. Hade inte det varit ännu värre?

Öppnas i händelse av min död berör mig, men inte tack vare karaktärerna. Det som berör mig är moral- och etikfrågorna. I övrigt så är den väldigt förutsägbar, men det stör mig inte. Det finns mycket som jag hade kunnat reta mig på i själva handlingen, men allt måste ha gjorts på ett bra sätt för det är inget som jag egentligen irriterar mig på.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 693 880 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Öppnas i händelse av min död: Lottens bokblogg, Stories from the city, stories from the sea och enligt O

Efterlängtade böcker

När Akademibokhandeln hade ett erbjudande i november så bestämde jag mig, snabbt och lätt, för att köpa en del av böckerna på min önskelista själv. Alltså inte vänta till det är dags att önska julklappar. För kanske är detta året då jag önskar mig annat än böcker i julklapp. Eller åtminstone inte bara.

Nådastolen av M W Craven är sjätte delen i serien om Washington Poe. Och Tilly. En riktigt, riktigt bra serie. Rostskogen av Anders de la Motte är tredje delen i serien om Asker. En serie som jag faktiskt inte har börjat läsa än, men det här är en författare som alltid är bra. Natthuset av Jo Nesbø verkar vara en skräckhistoria och jag kan inte motstå vare sig en bok av Nesbø eller skräck. En bättre man av Louise Penny är femtonde delen i den smått fantastiska serien om Armand Gamache. Löjligt bra böcker. Mörkrets alla färger av Chris Whitaker har jag varit nyfiken på ända sedan den släpptes och nu kunde jag faktiskt inte stå emot längre.

Och så kom den då äntligen. En av årets mest efterlängtade böcker. Älskarinnan av E P Uggla. Andra delen i det som kallas Saltsjösviten, men det där med serie/del ska man inte ta alltför allvarligt när det gäller de här böckerna. Det är ingen serie som i betydelsen samma karaktärer. I alla fall, det här är en bok som faktiskt både är läst och recenserad redan. Så mycket längtade jag efter den.

Och så var det julklappsböckerna, som bara är två i år (jag önskade mig andra saker 😱, men lugn, det är bara på grund av att jag själv redan har köpt de böcker jag vill ha, se överst). Lämna inget spår av Jo Callaghan och Snövit jord av Lilja Sigurðardottir, som båda är (andra respektive tredje) delar i serier där jag har läst och tyckt om den första.

Hett i hyllan #489

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi håller en stund vid mina födelsedagspresenter i maj 2022, jag fick tio böcker och fyra är fortfarande olästa. Detta är den andra.

Jane Harper har potential att bli en favoritförfattare så jag vill läsa allt hon har skrivit. Därför önskade jag mig En förlorad man.

Två böcker har jag läst av henne, så här långt. Båda har varit riktigt bra, och två är egentligen minimum för att jag ska vilja kalla någon favorit. Men ju fler desto bättre. Tänker jag. Hennes sätt att berätta en historia verkar ändå passa mig ganska bra. Miljön är det inte heller något fel på. Vi snackar ju Australien. Den här boken verkar vara fristående, men hon har en serie också, men den boken kommer nästa vecka ...

Så här står det på baksidan:

De två bröderna Nathan och Bub möts för första gången på månader vid en gammal gravsten mitt ute i den australiska vildmarken. Framför dem ligger den tredje brodern Camerons kropp, det är uppenbart att han mött en plågsam död under den obarmhärtiga solen. Vad fick honom att ge sig ut ensam till den gudsförgätna platsen? Medan familjen sörjer brottas Nathan med frågetecknen kring Camerons död och mörka hemligheter nystas upp. Om någon tvingat Cameron in i döden är listan över misstänkta på den isolerade farmen inte särskilt lång.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Sånger vid en vägkorsning av Patrik Centerwall

Författare: Patrik Centerwall
Titel: Sånger vid en vägkorsning
Genre: Fantasy
Antal sidor: 179
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Catoblepas förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 november 2024




Baksidetext
Sånger vid en vägkorsning är en samling noveller som utspelar sig i bekanta miljöer men där det främmande och magiska ständigt är närvarande. Där det fantastiska kan ses i ögonvrån av de som är uppmärksamma eller bara råkar snubbla över det. I de tio tankeväckande och fantasifyllda novellerna kan allt hända - och gör det.

Min kommentar
För över sju år sedan läste jag en novellsamling av Patrik Centerwall, som jag uppskattade mycket. Nu i höstas fick jag ett mejl där han undrade om jag ville läsa hans nya novellsamling, Sånger vid en vägkorsning. Det självklara svaret på den frågan var ju ja.

Fantastik är en subgenre som jag nog egentligen inte har någon som helst koll på. De här novellerna sägs vara i den genren. Om jag har förstått det rätt så ingår både fantasy, science fiction och skräck i den och två av dem är ju favoritgenrer. En extra bonus är att flera noveller utspelar sig i Lund, där jag bor, eller Göteborg, där jag kommer ifrån.

Rent generellt så tycker jag detta är en väldigt jämn novellsamling, med två tydliga teman - musik och natur. Fler än hälften har minst en av ingredienserna. Speciellt musik verkar vara viktig för författaren. Samtliga noveller är korta, den längsta (och bästa) är bara sexton sidor lång. Perfekt längd för läsning innan man släcker lampan och ska sova.

Den solklara favoriten är Väggmålningen. Min anteckning om den var läskig! (japp, med ett utropstecken). Den är precis som en skräcknovell ska vara; mystisk, oviss och fantasieggande. Allt detta utan en enda droppe blod.

Vägkorsningen har en, till viss del, väntad twist, men lösningen gjorde mig överraskad. Ossian är betydligt smartare än litterära karaktärer brukar vara. Man kan tydligen både äta kakan och ha den kvar. Det finns också en väldigt annorlunda och fin berättelse om Näcken, Visor vid bäcken. Annorlunda på ett bra sätt. En riktigt kul myt om jätten Finn, När Finn försvann, får mig att vilja gå och kolla de där kolonnerna.

En av novellerna, Kompositören och sångerskan, påminner väldigt mycket om Minnet av en sång, en av novellerna i förra samlingen. Jag minns den inte i detalj, men handlingen verkar vara densamma. Någon novell känns oavslutad, som Cornelias plan. Den slutar väldigt abrupt, men det kan vara för att jag ju vill veta vad som hände sedan.

Novellerna i Sånger vid en vägkorsning är åt det vemodiga hållet, tycker jag. De är inte så läskiga, men det kanske inte heller är meningen. De är mer sorgsna, finstämda och lågmälda. Vardagsmagi kan vara en bra sammanfattning, om det finns något sådant.

På Goodreads hade den 4,20 i genomsnitt (beräknat på 5 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Sånger vid en vägkorsning: Jag hittade inte någon.

Läsplanering januari 2025

Det är snart nytt år och det är dags att se över planeringen för den första månaden. Januari. Det brukar vara en kall och mörk månad och böckerna jag har tänkt läsa hjälper nog inte till. Jag går ut hårt och väljer bara utmaningsböcker. Det är viktigt att få en bra start.

• Dimma av Ragnar Jónasson. Finish That Series. Hyllvärmare.
• I en människa av John Irving. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Slutet på mr Y av Scarlett Thomas. Boktolva. Hyllvärmare.

Film: The Merry Gentlemen (2024)

Titel: The Merry Gentlemen
Originaltitel: The Merry Gentlemen
Genre: Komedi
Regissör: Peter Sullivan
Manus: Jeffrey Schenck, Peter Sullivan, Marla Sokoloff
Skådespelare: Britt Robertson, Chad Michael Murray, Marla Sokoloff, Marc Anthony Samuel, Colt Prattes
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 87 min
Serie: -
Såg den på Netflix 22 december 2024





Handling
Ashley får sparken från The Jinglebells på Broadway. Besviken och tilltufsad återvänder hon till sina föräldrars hem lagom till jul. Väl där inser hon att hennes föräldrars klubb har det kämpigt och att deras skulder hotar att tvinga dem att lägga ner. Ashley är fast besluten att rädda klubben på något sätt. Inspirerad av sin systers ex-pojkväns yrke kommer hon på idén att sätta upp en dansföreställning med bara män. Lättklädda män. Hon rekryterar lokala talanger och sätter igång.

Min kommentar
Det börjar närma sig slutet på julfilmer från i år (en sparar jag till julafton), men det blir nog faktiskt en liten julfilmsbonanza även dagen innan nyårsafton. Det ser ut som att det kan bli så i alla fall. Men, nu var det dags för The Merry Gentlemen.

Denna har, tyvärr, lite samma tema som Hot Frosty - kvinnor som dreglar över barbröstade män. Jag hoppas verkligen inte att detta är en ny trend. Det hela ger mig oönskade flashbacks från när hela tjejgänget gick på en Chippendales-show någon gång på 90-talet. En oerhört traumatisk upplevelse och inte ett dugg sexigt. Bara plumpt. En (tjej)film blir liksom inte bättre för att man visar upp halvnakna män. Väl?

Kanske är detta det sämsta manuset av julfilmerna jag sett i år. Förmodligen även sämsta skådespelet. Det finns ingen kemi överhuvudtaget mellan "kärleksparet". Bättre var den mellan dansarna. Dialogen är ibland rent pinsam. Taxichaffisen och bartendern är nog de som gör detta bäst. Och den barhängande Danny, en väldigt mycket äldre Maxwell Caulfield (Grease 2). Det roligaste med filmen är nog att försöka gissa vad som ska hända. I det mesta hade vi rätt, men vi trodde att dippen skulle vara något annat. Se där, en överraskning.

Någonstans här finns ändå en fin tanke. Väl gömd, men ändå. Och jag gillar julmiddagen, att den inte bara är familj, utan även "familj". Ingen ska liksom behöva sitta ensam på jul. Om man inte har valt det själv. Jag är ju dessutom ganska svag för dans, men dessvärre är inte detta den typ av dans som jag gillar. För övrigt så finns det ovanlig många dansanta män i det här samhället och det blir lagom underhållande.

Det finns väldigt mycket att fundera på här och då menar jag inte det på ett bra sätt. Som den där scenen när Ashley får halsbandet. Det kändes helt opåkallat och kom alldeles för tidigt. Det hela startade upp alla varningsklockor jag har. Så gör man ju inte. Han hade ju en del ... mindre bra ... egenskaper, om man säger så. För att inte tala om hur Ashley kunde livnära sig på att dansa några veckor om året. Eller hade de en julshow året runt? I tolv år? Och hur kan man inte ha tid att åka hem och hälsa på på tolv år?

The Merry Gentlemen är, trots allt, ungefär som en julfilm ska vara, pinsam, förutsägbar och lite smålöjlig. En klassisk varken-eller film. Lite mer julstämning hade jag velat ha och hade den inte varit en julfilm så skulle den nästan säkert ha fått ett lägre betyg.


På Letterboxd hade den 1,7 i genomsnitt (beräknat på 35 665 betyg).
På IMDb hade den 4,8 i genomsnitt (beräknat på 8,4k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Dash & Lily #1 (2020)

Titel: Dash & Lily
Originaltitel: Dash & Lily
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Joe Tracz, Rachel Cohn (bok), David Levithan (bok)
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Austin Abrams, Midori Francis, Dante Brown, Troy Iwata, Jodi Long
Premiär: 2020-11-10
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 25 min
Såg den på Netflix december 2024




Handling
Lily älskar julen, men tanken på att vara ensam under denna viktiga högtid får henne att anta sin brors utmaning att komma ut ur sin ensambubbla och ge sig ut och träffa andra människor. Hon lämnar en anteckningsbok med en utmaning i en bokhandel.

Dash hatar julen, men julstämningen börjar infinna sig när han hittar en mystisk röd anteckningsbok, full med ledtrådar, gömd i sin favoritbokhandel.

Min kommentar
En julserie som jag la till på listan redan förra året är Dash & Lily. Då hann vi inte med den så den stod högt upp i år. Detta är ju en bok också, vilket jag visste, eller tre faktiskt, vilket jag inte visste.

Återigen en berättelse om att "passa in" alltså. Om andras förväntningar på en. Kanske är det jag som är konstig, men det här är något som jag aldrig har kunnat greppa. Framför allt så är det inte andra som definierar mig, det är bara jag som gör det. Allt det där om vad andra tycker försvinner i alla fall när man "träffas" som Dash och Lily. Jag gillar det, att utseende och yta inte spelar någon som helst roll. Bara personlighet.

För mig blir det alltid lite märkligt när skådespelarna är många år äldre än de karaktärer de spelar. Speciellt när skillnaden ligger mellan 17-18 och en bra bit över 20. Det är så mycket som händer precis där. Jag tycker ändå att de är trovärdiga och det är inget jag tänker på. Hela tiden. Det visar sig att jag har sett både Austin Abrams och Midori Francis i annat och så sent som i Wolfs respektive 21:a säsongen av Grey's anatomy.

En del av utmaningarna som de ger varandra är rent hemska. Kanske hade jag antagit dem när jag var i samma ålder, men helt klart inte nu. Nåväl, en fundering jag hade var om det inte var lite för konstigt att Dash och Edgar kände varandra. Hur då? Samma kompisgäng, ja, men New York är ju en sanslöst stor stad och de bodde väl inte ens i samma stadsdel?

Serien är härligt förutsägbar och jag känner mig trygg i förvissningen att det här kommer att bli bra. Så säker var jag att jag vågade garantera sambon (som blev orolig där ett tag) att det skulle bli ett lyckligt slut. Och julstämningen, jag vara älskar att den är på topp när ett till taktopparna pyntat New York skamlöst visas upp.

Dash & Lily är så otroligt söt och charmig! Dessutom är den också både rolig och romantisk, men ändå lite allvarlig. Jag vet inte om man måste vara en nördig bokälskande person för att uppskatta det här, men det hjälper nog till. Avsnitten är få och korta, det gör att man både kan och vill se den i snabb takt. Men är det inte dags att filmatisera resten nu också?



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 1,1k betyg).
På IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 24k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Hot Frosty (2024)

Titel: Hot Frosty
Originaltitel: Hot Frosty
Genre: Komedi
Regissör: Jerry Ciccorotti
Manus: Russell Hainline
Skådespelare: Lacey Chabert, Dustin Milligan, Craig Robinson, Chrishell Stause, Dan Lett
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA, Kanada
Längd: 92 min
Serie: -
Såg den på Netflix 21 december 2024





Handling
Kathy bor i en småstad där alla är vänliga och älskvärda. Hon driver ett café och hon behandlar alla kunder som vänner. Av olika anledningar tar hon inte hand om sig själv och sitt hem som hon borde. Lyckligtvis kan lite julmagi ändra på den saken. Med en förtrollad halsduk och godheten i Kathys hjärta kommer en ovanligt välskulpterad snögubbe till liv, och skapar stora förändringar i både Kathys liv och den lilla staden Hope Springs.

Min kommentar
Trots att jag har valt att bara se årets julfilmer så finns det en hel del att välja på. Hot Frosty fick sambon välja när han fick några alternativ från listan. Förmodligen så är det den jag trodde minst på, men man vet ju aldrig.

Premissen för den här filmen är ju inte speciellt trovärdig, om man inte tror på magi. Dock är det ett ganska vanligt tema med en snögubbe som får liv. Den här filmen har ett lite annorlunda perspektiv. Det känns mycket märkligt att klaga på att Jack från början är ganska korkad, men lär sig allt han sett på TV en gång, med tanke på att han faktiskt är en snögubbe som fått liv.

Det är kanske lika bra att riva av plåstret på en gång. Jag tyckte faktiskt att filmen var lite obehaglig ibland. Om det inte är okej att objektifiera kvinnor så gäller det även för män. Det enda som saknades här var egentligen att de dreglade när de fick syn på Jack. För mig är det svårt att inte fundera över vad som hade hänt om det i en film, 2024, var tvärtom.

Filmen är smårolig, men tyvärr så hade manusförfattaren svårt att veta när det var dags att sluta. Många gånger drivs ett skämt alldeles för långt. Eller länge. Som det här med polisen. När det nu äntligen är en polis som vill göra sitt jobb, så är det trist att han har gjorts överseriös och löjlig. Den roligaste scenen är nog i eftertexterna (missa inte!). Den fick mig att skratta högt.

Personligen så är inte Jack den typ jag går igång på, så allt flashande med muskler är helt bortkastat på mig. Däremot så beter sig alla i stan som att de aldrig har sett en bar överkropp förut. Tramsigt och motbjudande.

Hot Frosty är en ganska gullig film, den har trots allt en viss charm. Den får mig ändå att mestadels må bra. Julmirakel finns det, hela historien bygger ju liksom på ett, och julstämning finns det också. Jag känner mig väldigt tudelad.


På Letterboxd hade den 2,0 i genomsnitt (beräknat på 81 007 betyg).
På IMDb hade den 5,3 i genomsnitt (beräknat på 12k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Carry-on (2024)

Titel: Carry-on
Originaltitel: Carry-on
Genre: Action
Regissör: Jaume Collet-Serra
Manus: T.J. Fixman
Skådespelare: Taron Egerton, Jason Bateman, Sofia Carson, Danielle Deadwyler, Theo Rossi
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 119 min
Serie: -
Såg den på Netflix 20 december 2024





Handling
Ethan Kopek jobbar som säkerhetspersonal på Los Angeles flygplats. Det är julaftonskväll och fullpackat med stressade människor. När Kopek föräras uppgiften att se till att inget farligt slipper igenom röntgen av handbagage så är det ett steg upp i hans karriär som har stått stilla. Glädjen och stoltheten försvinner när han får en mystisk röst i sitt öra via en hörsnäcka, som utpressar honom att låta en väska passera utan att sökas igenom.

Min kommentar
Kanske är det en trend att julfilmer inte längre behöver vara glittriga, glada och juliga längre. Lite som Die hard alltså. I så fall är det en glädjande trend, tycker jag. Carry-on har det ju pratats om den del, men någon ny Die hard det är den inte.

Själva grundförutsättningen för hela det här scenariot känns inte sannolikt. Om jag inte minns alldeles fel så får man inte själv välja i vilken kö man ska ställa sig i till säkerhetskontrollen. I alla fall har man inte det på de flygplatser jag har varit. Kanske finns det en mening med det.

Strängt taget så är detta en intressant och mycket otäck idé för en film. Tyvärr så finns det ganska många märkliga saker, inte bara själva grundbulten med kön alltså. Till exempel hur en skytt kan veta exakt var han ska ställa sig för att få sikte på den han ska skjuta. På hela Los Angeles flygplats. Den är liksom inte liten. Det är för mycket som händer/är bara för att passa scenariot. I stället för tvärtom.

Taron Egerton kändes jättebekant, men jag kunde inte alls placera honom. Det visar sig att jag ju har sett honom i massor av filmer, bland annat som Elton John. Flickvännen Nora, som spelas av Sofia Carson, verkar inte ha något annat ansiktsuttryck än helt tomt. Dessutom så gör hon mig riktigt arg, när plötsligt pojkvännen inte längre duger som den han är. Nu ska han pushas att göra karriär, med svepskälet att han var gladare förut. Det finns överhuvudtaget inte tillstymmelse till kemi mellan Ethan och Nora. Vilket tyvärr gör att jag inte bryr mig ett dugg om hon lever eller dör. Jason Bateman är ju lite av en favorit och jag är ganska glad i honom. Därför gillar jag inte när han spelar skurk, men han gör det så bra.

Filmen är snyggt gjord och den där bilkraschen är något av det snyggaste och mest annorlunda jag har sett på länge. Jag tror inte att jag någonsin har sett en som har filmats på det här sättet.

Carry-on är utan tvekan mycket underhållande och välgjord. Väldigt förutsägbar är den också och egentligen så händer ingenting som överraskar mig. Jag kan dock inte påstå att jag hade tråkigt någon gång under filmen, bara det gör den sevärd. Julstämning finns det inte alls, men julmirakel får man väl kalla alla sammanträffanden som krävs. Trovärdigheten får en tvåa i betyg. Bortse från den så blir filmen bättre.


På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 199 017 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 51k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Meet me next Christmas (2024)

Titel: Meet me next Christmas
Originaltitel: Meet me next Christmas
Genre: Komedi
Regissör: Rusty Cundieff
Manus: Molly Haldeman, Camilla Rubis
Skådespelare: Christina Milian, Devale Ellis, Tymika Tafari, Kofi Siriboe, Nikki Duval
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 105 min
Serie: -
Såg den på Netflix 15 december 2024





Handling
Laylas flyg på julafton blir försenat. I loungen träffar hon James, de får bra kontakt och upptäcker att de har gemensamma drömmar. Eftersom Layla är i ett lyckligt förhållande så blir det inget av det, men de lovar varandra att träffas nästa jul på den årliga julkonserten. Om de båda är singlar då.

Min kommentar
Definitionen av en dåre är ju att göra samma sak, men förvänta sig ett annat resultat. Man skulle kunna applicera det på det här med att titta på julfilm, men faktum är att jag nu anser att det har lossnat. Meet me next Christmas var den andra bra filmen i rad.

Till min stora överraskning och glädje så upptäckte jag att a cappella-gruppen Pentatonix, som spelar en stor och viktig roll i filmen, faktiskt är en verklig grupp. Varenda amerikan verkar ha hört talas om dem, men för mig var de helt okända. Men jag är rädd för att de nu kommer att dyka upp på en spellista nära mig. Passar riktigt bra nu över jul. Och jag hade gärna gått på deras konsert.

Grundhistorien har man sett förr, men inte riktigt i den här versionen. En del turer var väl inte direkt trovärdiga och kanske var de inte nödvändiga, men de etablerade karaktärerna. Jag förstod vilka de var och deras drivkrafter. Och helt ärligt, när det är så här bra, vem bryr sig?

Vad jobbade egentligen Layla med? Snobbig som hon var där i början. Jag gillade inte alls hur hon behandlade conciergen. Ända tills hon upptäckte att han var något annat. Lite märkligt är det också med kompisen som först klagar på att Layla prioriterar fel egenskaper hos pojkvänner. För att sedan, när Layla prioriterar rätt, klaga på det också.

Mycket handlar ju om tycke och smak, men denna är rolig, utan att vara tramsig (blir farligt nära under besöket hos Teddys familj) och romantisk, utan att vara sliskig. Den är synnerligen charmig och söt. Dessutom får den mig att må bra. Kemin mellan huvudpersonerna finns där. Väldigt tydligt för oss som vill se den. Den behöver inte ens en dipp, eftersom den börjar lite svårt.

Meet me next Christmas är precis som en julfilm ska vara. Jo, den är otroligt förutsägbar. Jag gissade slutet efter runt tio minuter, men resan dit är mycket underhållande. Denna får helt klart vara med och alternera med ett fåtal andra filmer, som återkommande julfilm.


På Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 27 514 betyg).
På IMDb hade den 5,6 i genomsnitt (beräknat på 6,6k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Red One (2024)

Titel: Red One
Originaltitel: Red One
Genre: Actionkomedi
Regissör: Jake Kasdan
Manus: Chris Morgan, Hiram Garcia
Skådespelare: Dwayne Johnson, Chris Evans, Lucy Liu, J K Simmons, Kiernan Shipka
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 124 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 13 december 2024





Handling
Efter att jultomten (kodnamn: Red One) har kidnappats måste Nordpolens säkerhetschef slå sig ihop med världens mest ökända prisjägare i ett försök att hitta tomten och rädda julen.

Min kommentar
Så här långt hade julfilmstittandet inte gått speciellt bra, i alla fall inte om man då avser hur mycket vi gillat dem. Den här fredagen hade jag egentligen tänkt mig en annan film, men så upptäckte jag att Red One äntligen fanns tillgänglig. En film som väl har sågats längs med fotknölarna, så den valde vi.

När jag skulle skriva ihop det här inlägget så la jag märke till att många som sågar den här filmen hyllar en annan julfilm. Som jag inte alls gillar. Det är ju det där med humor och Red One har precis min typ; ironi och sarkasm. Det blir många leenden och en hel del skratt. Jag är så glad och tacksam för att den här sortens film fortfarande görs. Ibland händer det.

Jag tycker att både The Rock och Chris Evans gör det här bra. De har dessutom ett härligt samspel. Favoriten är dock hönan Ellen. Även om hon inte har så stor roll, men hon är väldigt viktig. Filmen är också helt utan någon som helst romantik. Det är så befriande. Och den där grejen som gör saker större och/eller mindre ... jag bara älskar den.

Personligen så tycker jag att detta är en ny idé, även om det där med att rädda julen har förekommit i många filmer. Dock i andra former. Kanske är det ett krav att man har barnasinnet kvar. Att man inte tar allt på blodigt allvar, hela tiden (inklusive sig själv). För visst hade det varit magiskt om Tomten verkligen fanns?

Red One är ren underhållning från start till mål. Eftersom den har en speltid på precis över två timmar så är det en bedrift och jag har inte tråkigt en enda sekund. Massor av julstämning och även julmirakel. Jag kan lätt tänka mig att se om den varannan jul eller så. Den är varken djup eller intelligent, så om det är det du vill ha, fortsätt leta.


På Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 74 901 betyg).
På IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 46k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig