Veckans tema: Finland - finska författare eller Finland i handlingen
Jo, det har blivit några finska författare lästa. Möten som faktiskt inte alls har gått speciellt bra, men jag har inte gett upp än. Tror jag.
1. Kolibri av Kati Hiekkapelto är en deckare, men saknar i stort sett utredning. Tiden ägnas i stället åt huvudpersonens demoner. Folk beter sig generellt väldigt märkligt här. Kollegor står och skriker på varandra. Förhörda reagerar underligt på de enklaste frågor. Och så vidare.
2. Livet är kort Rytkönen lång av Arto Paasilinna. Den här författaren beskrivs ofta som rolig, men detta är inte alls min typ humor. Det är på tok för mycket buskis.
3. Den svavelgula himlen av Kjell Westö gav jag mig på i somras för han tycktes vara ett säkert kort. Till att börja med så var den faktiskt bra, men det hela blev sedan en gubbsjuk mans berättelse.
Den svavelgula himlen tycker jag är en bra bok.Av Paasilinna har jag läst en annan bok och hans humor var tydligen inte heller min.
SvaraRaderaIbland tycker man olika, ibland tycker man lika 🙂
RaderaArto Paasilinnas böcker gillar jag, Kjell Westö ser man på Bokmässan.
SvaraRaderaJust denna av Paasilinna passade inte mig alls.
RaderaHar med Paasilinna men titeln du nämner tillhör inte hans bättre. Westö fick jag ge upp.
SvaraRaderaJag hade ju egentligen tänkt att läsa en annan av Paasilinna, men den fanns inte just då.
Raderahar läst Kolibri. Paasilinna funkar inte för mig heller. Westö har jag läst annat av som jag tyckt väldigt mycket om. Tritonus var det.
SvaraRaderaDet är fullt möjligt att Westö får en andra chans, men det är inte prioriterat.
RaderaJa, jag tyckte ju samma om 1:an och Paasilinna passade inte mig (läste en annan) heller
SvaraRaderaJag tror att man ibland bara måste acceptera att en författare inte passar en.
RaderaTack för påminnelsen om Arto Paasilinna - en författare som jag inte läst på länge
SvaraRaderaMariabokologen
🙂
RaderaDen svavelgula himlen har jag i min trio med.
SvaraRaderaJa, jag såg det.
RaderaHiekkapelto har jag inte läst, men jag ser att jag har sparat den i Storytelhyllan. Paasilinna var det länge sedan jag läste, men han är väl känd för att vara ojämn. Jag gillar Westö men inte Den svavelgula himlen. Minns att jag tämligen konstant tänkte: 'Men vad fan, ska de knulla nu igen?! ' Du vet ungefär hur intressant jag tycker det är.
SvaraRaderaDet du tänkte när du läste Den svavelgula himlen stämmer väldigt bra överens om vad jag tänkte. Jag tyckte det blev, till och med, lite obehagligt efter ett tag. Gubbsjukt.
Radera