Bok: Akrobaten av Anders Sundkvist

Författare: Anders Sundkvist
Titel: Akrobaten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 271
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Erik Borg & Linda Ndege 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 juni 2025




Första meningen: Ninni kände att hon valt rätt.

Baksidetext
En känd toppadvokat skjuts till döds i källaren till sin villa i ett av Stockholms välbärgade områden. Samma natt tar sig en inbrottstjuv in i huset och blir vittne till avrättningen. Amfetaministen Ninni har siktat in sig på Stockholms rikare områden, och hon har unika förmågor som gör att hon aldrig blivit påkommen.

När Victor Méndez, nybakad patrullerande polis med stora ambitioner, får korn på den ovanliga inbrottstjuven och utanför arbetstid drar i gång privatspaningar, upptäcker han snart att han är något större på spåren. Samtidigt kämpar kriminalpoliserna Erik Borg och Linda Ndege i motvind i sin jakt på advokatens mördare.

Ovetande om varandra dras de alla från sina olika håll in i ett upptrappat sökande efter gärningsmannen. En jakt genom en härva av drogpengar, oheliga allianser och poliskorruption – med allt högre insatser, och allt dödligare risker.

Min kommentar
Böcker slukas i en hissnande fart just nu och då får man passa på att läsa sådana som av olika anledningar har blivit stående olästa ett tag. Akrobaten är andra delen i en serie om poliserna Erik Borg och Linda Ndege. Jag var inte speciellt förtjust i den första boken och faktum är att jag nog inte hade läst den här andra, om den inte hade kommit som en överraskning från förlaget.

Mitt största problem med första delen var detaljnivån, den var helt absurd och adjektiven stod som spön i backen. Det är dessbättre något som har förbättrats ordentligt i den här boken. Jag reagerar inte på något en enda gång. Ett av mina andra stora problem med den förra var huvudpersonen Erik. Han är dessvärre inte ett dugg bättre i denna.

Erik Borg är fortfarande inte någon speciellt trevlig person. Han är gnällig och självömkande. Egentligen så är det ingen av karaktärerna som jag gillar på riktigt. Ninni är väl den som kommer närmast. Henne känner jag sympati och empati med, dessutom så är jag intresserad av hur det ska gå för henne. Något jag kanske inte får veta. Trots att hon väl är en huvudperson här så har jag svårt att tro att hon kommer att figurera i fler böcker. Victor Méndez är även han en ny karaktär och även han är någon sorts huvudperson. Förutom Ninni så är alla andra missunnsamma strebrar.

Trots att jag i den här boken får veta mer om människorna än vad de har på sig och vilken färg det är på allt så vet jag fortfarande ingenting om Erik Borg eller Linda Ndege. Jo, jag vet att jag inte gillar (för mycket) privatliv i deckare, men här finns i stort sett inget privatliv alls. Det gör att karaktärerna saknar ett sammanhang. Jag förstår inte varför de agerar och tänker som de gör. Jag får strängt taget veta mer om Victor i denna enda bok, än vad jag fått veta om Erik och Linda i två.

Både Victor och Ninni är positiva tillskott, tycker jag. På varsin sida om lagen. Mest positivt tycker jag det är att ordningspolisens vardag får lite uppmärksamhet. Jag hade också varit frustrerad och less på mitt jobb om jag haft det jobbet. Ninni är väl den som man "hejar" på här och det är bra gjort att få mig att hålla på en bov. Jag kan tänka mig att många har det som Ninni. Allt är inte alltid svart eller vitt.

Den här boken var betydligt mer spännande än sin föregångare och inte alls lika förutsägbar. Det var inte riktigt lika tydligt vem som var skyldig. Jag har nog lite svårt att se att förövaren skulle agera så här korkat och ologiskt. H*n hade ju varit så cool, calm and collected i övrigt. Då känns inte slutet särskilt sannolikt. Det blev lite väl dramatiskt och Hollywoodskt.

Akrobaten är väldigt mycket bättre än första delen och nu tror jag att jag eventuellt även vill läsa den tredje boken. Vi får se. Tyvärr så är den ett klassiskt fall av för bra för 3,5, men inte tillräckligt bra för 4 i betyg. Den hamnar egentligen någonstans däremellan, men så många steg har jag inte på min skala, så det får bli 3,5.

På Goodreads hade den 3,15 i genomsnitt (beräknat på 97 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Akrobaten: Lottens bokblogg, Tankar från en samlares hjärna och Mina skrivna ord

"Återvändaren" av Anders Sundkvist

Författare: Anders Sundkvist
Titel: Återvändaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 302
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 maj 2021




Första meningen: Han gör som han brukar när tårarna vill fram.

Baksidetext
Sensommaren 1983 hittas en pojke död i Luleälven. Trettonårige Johnny Fachs har drunknat, bara dagar innan han skulle börjat åttan, och mycket talar för att han tagit sitt eget liv.

Nästan tjugofem år senare återvänder polisen Erik Borg till sin hemstad för att närvara vid en begravning. Besöket väcker minnen från uppväxten och efter ceremonin ber Borgs gamle klasslärare om ett samtal - ett samtal om Johnny och om vad som egentligen hände den där augustidagen för länge sedan.

Borg börjar nysta i fallet och utredningen för honom snart tillbaka till den egna skoltiden, till klassrummets slutna hierarki. Spåren leder så småningom till högstadiets obs-klass och till sin häpnad inser Erik att endast två av de fem eleverna fortfarande är i livet: den ene avtjänar ett fängelsestraff på Hall, den andre är inlagd på ett behandlingshem.

När han gräver sig djupare in i historien tvingas han konfrontera både egna och andras oförrätter. Och när han tycks närma sig sanningen - en mörk hemlighet som legat dold i över två decennier - blir det uppenbart att det finns krafter beredda att göra vad som helst för att stoppa honom.

Min kommentar
Återvändaren dök upp en vacker dag i posten, som en överraskning. En bok som jag antingen missat helt och hållet eller så kan det ha varit så att jag inte blev nyfiken på den när jag såg den. Jag minns inte vilket det kan ha varit. Faktum är att jag brukar vara intresserad av böcker som utspelar sig norröver och även debutanter, så det kan tyckas lite märkligt att denna inte hamnade på min lista.

Här är det Luleå som är fonden, men jag får nog ingen riktig känsla för miljön. Det kunde ha varit vilken mindre stad som helst. En mindre stad med gruvdrift då förstås och det är väl de beskrivningarna som får mig att se bilder inne i huvudet.

Karaktärerna är lagom många, det blir aldrig svårt att hålla isär dem. Mitt problem är att jag inte känner med någon av dem och då speciellt inte huvudpersonen Erik. Hans självömkan (för mig låter det så i alla fall) tilltalar mig inte alls. Han är inte direkt någon sympatisk person. Jag känner mig inte ett dugg intresserad av vare sig historia eller karaktärer. Det kan bero på att jag egentligen inte får veta något om dem. Vilka de är nu. I sanningens namn så får jag veta mer om hur ett rum ser ut än om de som faktiskt befinner sig i det. Förutom när det gäller utseende och kläder. Om det får jag veta allt.

Språket är på riktigt strösslat med adjektiv. Jag vet inte om det är därför läsningen hakar upp sig, men hakar upp sig gör det. Allt (ovidkommande) berättas för mig. Jag får inte föreställa mig något på egen hand. Det blir så otroligt mycket information när man får veta färg och form på precis allt. Kanske är det det som gör att tempot är nästan plågsamt långsamt. Det händer inte speciellt mycket.

Det blev lite förutsägbart, eftersom jag så fort jag mötte en av karaktärerna blev helt säker på både vem och varför. Jag fick bara bläddra tillbaka för att kontrollera att det faktiskt stod ett inte i en mening. Nu förstörde det väl egentligen ingenting, men särskilt spännande är det inte. Det bränner dock till rejält mot slutet, men det är alldeles för sent.

Även här finns en historisk tråd, som allt beror på. Den börjar dessutom dagen då Johnny drunknade, för att sedan gå baklänges. När allt går mot sin upplösning så hoppar den tillbaka till slutet, till vad som egentligen hände den där dagen när Johnny dog. Det blir onekligen lite rörigt och hoppigt. Även här har polisen relationsproblem. Även här är utredaren personligt involverad. Det känns uttjatat och som något jag har läst många gånger tidigare. Det som är intressant är återvändarperspektivet (Men han är ju egentligen inte det, han är ju bara på besök). Hur man bemöts av de som är kvar, med misstänksamhet och något som liknar avund. Nästan som att man är en förrädare och/eller landsflykting. Som att de som är kvar tror att den som återvänder tror sig vara bättre. Det hade kunnat bli en egen bok.

Jag får känslan av att Återvändaren kan vara början på en serie. Det finns en hel del kvar att upptäcka, om man säger så. Däremot är jag nog lite osäker på om jag vill läsa en eventuell uppföljare.

På Goodreads hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 3 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Återvändaren: Mina skrivna ord, Kapprakt och Läsa & Lyssna.