Titel: En sång för de döda
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 494
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A song for the dying
Översättare: Mia Kjellsdotter Karlsson
Serie: Ash Henderson 2
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 maj 2026
Första meningen: "Nej, jag säger inte att han är gay - jag säger inte att han är homosexuell - jag säger att han är en riktig kärring."
Baksidetext
För åtta år sedan mördades fyra kvinnor och tre lämnades mycket illa däran. Magarna var uppskurna och en plastdocka placerad inuti dem. Förövaren försvann spårlöst och hittades aldrig.
Kriminalinspektör Ash Henderson, som ledde utredningen av fallen, har de senaste åtta åren drabbats av idel motgångar. Hans familj har splittrats, hans karriär slagits i spillror och en av Oldcastles värsta brottslingar har sett till att Ash nu hamnat i fängelse och sannolikt kommer sitta kvar där resten av sitt liv. När en sjuksköterska hittas död med en plastdocka i magen, verkar det som om Ashs tur äntligen kan vända. Han får en chans till upprättelse. Till frihet. Och hämnd.
Min kommentar
För ganska många år sedan läste jag första delen i den här serien och jag gillade omedelbart den klyschige skitstöveln till polis. Han är vriden så många extra varv att det (nästan) inte blir löjligt. Även om jag störde mig på hans bristande impulskontroll och en hel del annat också så minns jag det som att jag faktiskt gillade den förra boken. Kanske mest tack vare en annan karaktär, som jag gillade betydligt mer. I år tog jag med den andra delen, En sång för de döda, i min Finish That Series-utmaning.
Jag kan inte påstå att jag minns speciellt mycket från den första boken, det var trots allt tio år sedan jag läste den. Någon hjälp att minnas får jag inte. Jag kastas rätt in i allt, helt utan förklaringar eller tillbakablickar. Boken kallas för fristående, vilket jag tycker är oerhört märkligt. Det som (tydligen) hände i förra delen spelar en av huvudrollerna här.
Det är lite synd att allt utspelar sig i en fiktiv stad. Jag kan inte se miljöerna framför mig och inte heller kan jag vandra omkring på gatorna i Google Maps (japp, det är något jag brukar roa mig med). I övrigt kan jag lätt känna det dystra Skottland runt mig och det inkluderar vädret.
Karaktärerna är väldigt många, men oftast så är det inte rörigt. Det är mestadels alla dessa olika chefer inom polisen som blir otydliga och svåra att hålla isär. De är dock inte viktiga så det gör inte så mycket. Ash är fortfarande en skitstövel, som egentligen inte bryr sig om någon annan än sig själv. Varför skulle han? Med tanke på vad han har varit med om. De med högre rang eller bovar ägnar han överhuvudtaget ingen uppmärksamhet. Och chefer finns det gott om. Det är ju den brittiska hierarkin. Om Ash däremot betraktar en som vän så är han obrottsligt lojal. En av dem är Alice McDonald. Min favoritkaraktär. Hon är precis lika underbar som i första boken. Så härligt kantig.
Det speciella språket är kvar och många läten skrivs ut i texten. Den här gången var jag beredd och jag gillar det. Om inte annat så förstärks situationen av det. Historien är väldigt rå och brutal, men jag tycker ändå inte att det blir för grafiskt. Det finns en hel del humor som lättar upp det hela. Det behövs som motvikt. Min enda fundering, som gör att jag reagerar (negativt), är att det händer så otroligt mycket på en enda dag, varenda dag, att jag lite undrar hur många timmar de har på ett dygn. Och att det två gånger skrivs WV-bubbla, när vi alla vet att det ju heter VW-bubbla.
En sång för de döda är klurig som sjutton och det finns inga enkla lösningar. Om jag ska ha någon invändning så är det att det finns ganska många sidohistorier och hämnd är ett stort tema i en av dem. Det är inte ett favorittema. Det finns en del till i den här serien, men den är tyvärr inte översatt så jag kommer inte att få veta hur det går för Ash. Ett oskick att göra så.
Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.
På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 3 973 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om En sång för de döda: DAST Magazine, Bokhyllan i pepparkakshuset och Bokraden
