Bok: Angelz av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Angelz
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 303
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Herkules 10
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 mars 2026




Första meningen: Ska jag dö nu, tänker Zack Herry och stirrar in i pistolmynningen som riktas mot hans huvud.

Baksidetext
Två gängtoppar fritas i en spektakulär aktion med hjälp av militära drönare. Kort därefter drabbas en åklagare och en minister av koordinerade sprängattentat mitt i Stockholm. Har gängen bokstavligt talat förklarat krig mot samhället?

Zack och hans team får uppgiften att leda en omfattande utredning som skakar samhället i sina grundvalar. Landet går samtidigt mot ett riksdagsval där opinionen svänger fram och tillbaka i takt med att utredningen byter spår. Är det verkligen gängen som tappat alla spärrar, eller ligger andra motiv bakom händelserna? Då Zack kommer allt närmare lösningen blir också han själv och hans familj en måltavla. Vilket pris ska han behöva betala för att kunna ta det här i mål?

Min kommentar
När jag tar med en serie i min Finsh That Series-utmaning så är det en ganska säker garanti för att det ska släppas ytterligare en del. Så hände även med Herkulesserien, eller Zackserien som den bytte namn till i samband med förlagsbytet. Jag tyckte det var lika bra att göra ännu ett försök att läsa klart och la till Angelz i ovan nämnda utmaning i år. Än så länge har jag inte sett att det är någon ny del på gång.

Min förvirring var ganska stor, särskilt i början. Det står datum angivna och boken utspelar sig hösten 2025. Men ... det påstås vara valår. Det är det inte förrän i år, 2026. Sådana elementära saker bör man kanske ha så att de stämmer överens med verkligheten. Tycker jag. I övrigt så är den aktuell, i den mening att den handlar om gängkrig och makthungriga politiker.

Den känsla av trovärdighet som fanns i de sex första böckerna saknas, mer eller mindre. Här har grundhistorien ett drag av trovärdighet, men som vanligt så försvinner den i storslaget episka händelser. Vilka ju är ett signum för den här serien och än mer så sedan Kallentoft började skriva böckerna utan medförfattare. Precis allt överdrivs.

Även karaktärerna har tappat en del, tycker jag. Nu är de mest brickor i ett spel och saknar nästan mänskliga drag. Åtminstone de drag som gör att jag kan känna empati och sympati. Ett av de största problemen, för mig, är de olika personernas ältande. Speciellt Zack och hur orolig han är för familjen. Inte det faktum att han tänker på det (vem skulle inte göra det?), utan att det sätts ord på det. Många ord. Som dessutom inte stämmer med mina ord. Alltihop blir bara krystat och jag skulle föredra om jag fick känna mina egna känslor.

Kapitlen är korta och snabba, det händer mycket. Tempot är skyhögt. Förutom när vi då gör de här djupdykningarna ner i någons ältande. Fokus ligger på makt och rikedom. Precis som det brukar och jag känner mig ganska mätt på det. Dock är det något som är annorlunda i den här boken. Nästan som om Kallentoft har bytt politisk åsikt.

Förväntningarna på Angelz var låga, eftersom jag var ganska besviken på förra delen. Kanske är det en av anledningarna till att jag tycker att denna är bättre. Trots allt jag har gnällt på. Jag tvekade lite om betyget, men den var ju spännande och det var svårt att lägga ifrån sig boken, så den får det högre.

På Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 88 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Angelz: DAST Magazine

Bok: Isgudarna av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Isgudarna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 15
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 oktober 2025




Första meningen: Malin stirrar in i flaskorna bakom bartendern på Hamlet.

Baksidetext
Det är bitande vinter i Linköping. Människor hukar under höjda räntor och skenade priser och våldet ligger nära ytan. Så hittas en framgångsrik livsmedelshandlare brutalt mördad i ett exklusivt sommarstugeområde. Malin Fors och kollegorna på våldsroteln tar sig an fallet. Har handlaren fallit offer för en familjefejd eller är det aktivister som mördat honom för politiska poäng? Finns mordgåtans svar någon helt annanstans? Malin kastas djupt in i en värld där pengar och begär inte vet några gränser samtidigt som det sker stora förändringar i hennes liv. Dottern Tove har flyttat hem och öppnat ett härbärge, och Malins kärleksrelation krackelerar. Allteftersom utredningen går framåt dras snaran åt om staden, dess invånare och om Malin själv.

Min kommentar
Inte många serier klarar att fortsätta längre än tio delar och jag kan kanske tycka att både författare och jag borde bli bättre på att avsluta i tid. Serien om den alkoholiserade polisen Malin Fors har gått på tomgång i några böcker nu, men av olika anledningar så är jag usel på att avsluta innan det är slut. Jag trodde faktiskt att förra boken kanske var den sista, eftersom Isgudarna, den femtonde delen, lät vänta på sig i 2,5 år.

Mitt allra största problem med den här boken (och även de två innan denna) är att Kallentofts åsikter/agenda inte bara lyser igenom nu. De tar över hela boken. Hans avsky mot rika har nu gått över till ilska och ren missunnsamhet. Något av det mest osympatiska jag vet i en person. Jag är onekligen ganska less på att få det nedskyfflat i halsen i bok efter bok.

Det mesta är annars samma likadant. Alla går och grunnar på (ältar) sitt. Alla hatar rika. Alla rika är samvetslösa svin. Och Malin tänker på sprit och sex. Och lite Tove också.

Malin är, helt ärligt, en ganska tråkig karaktär. I betydelsen att jag vet exakt vad hon ska tänka och göra. Inga överraskningar här. Hon verkar vara helt oförmögen till lycka. Kallentoft påminner lite om mig när jag spelade Sims och jag blev less på dem. Då blev jag alltid elak och började plåga mina simmar. Bara för att jag kunde. Vilket ju inte heller var speciellt kul så jag slutade spela det. Kanske borde även den här serien få ett slut. Snart.

Utöver att spy sin galla över rika så är det förvisso inte speciellt mycket utrymme kvar för själva historien. En lite mer nyanserad (och trovärdig) bild hade eventuellt fått mig att tycka bättre om boken. Ibland bränner det till men det är alldeles för sällan och för kort.

Tyvärr så är det väldigt många stavfel/saknade ord/felaktiga ord i texten och det ger ett, minst sagt, slarvigt intryck.

Isgudarna är en ganska tunn bok, både bokstavligt och bildligt, och mycket snabbläst. Det känns lite som att både Kallentoft och jag upprepar oss, det är samma sak i/om varenda bok. Om jag hade varit bättre på att göra slut med serier jag följer så skulle denna stå ganska högt upp på listan.

På Goodreads hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 168 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Isgudarna: Tofflan, Read with Amila och DAST Magazine

Bok: Amason av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Amason
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 295
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Herkules 9
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 maj 2025




Första meningen: Ska barnet dö nu?

Baksidetext
Vad som tros vara drottning Hippolytes mytiska gördel, världens mest värdefulla bälte, stjäls från Nationalmuseum under en spektakulär kupp. Två säkerhetsvakter dödas och rånarna försvinner ut i skärgården med helikopter. Morgonen därpå hittas museets unga kvinnliga chef skjuten, och en intensiv jakt inleds. Grekiska staten pressar på för att gördeln ska återbördas, och Zack som leder utredningen kallas upp till statsministern. Vem ligger bakom kuppen? Spåren leder åt flera håll, ut i världen men även till Zacks allra närmaste omgivning. Gördeln sägs kunna ge evigt liv, men var är den?

Samtidigt är Hebe gravid med deras andra barn, men komplikationer tillstöter. Kommer Zack hinna lösa gåtan, stoppa mördarna och rädda sin familj?

Min kommentar
Böckerna om Zack har gett mig många, många timmar av spänning och njutbar läsning och de har alltid varit en självklar post på min önskelista. Amason, nionde delen i serien, fick jag när jag fyllde år för två år sedan. I år tog jag med den i min Finish That Series-utmaning, eftersom jag tyckte att det var dags att läsa klart. Självklart är det ju då så att nästa del släpps i höst. Precis så som det brukar vara med min utmaning.

Boken är ganska tunn, knappt 300 sidor, men känns ändå fylld av upprepningar. Serien har tappat rejält sedan Kallentoft började skriva utan medförfattare. Mest saknar jag det mänskliga och verklighetsnära. Den där glädjen i berättandet, som ändå fanns där tidigare, är borta. Nu känns det som att det mest går på rutin.

Min allra första tanke och reaktion är: Nej nej nej. Hela grejen med bältet är bara för mycket. Jag förstår att man vill skapa spänning och något slags mystik, men när det urartar i jakt på ett mytologiskt föremål – och man förväntas ta det på allvar – tappar jag tålamodet. Vilket i och för sig gäller även Zacks privatliv. Jag orkar knappt mer. Jag är sjukt less på alla hans problem. Det är som att han går i cirklar, och jag är inte säker på att ens han själv bryr sig längre. Allt känns slentrianmässigt – som om författaren bara vill få det överstökat. Lite som när jag har spelat Sims (för länge) och utsätter de små simmarna för allehanda plågsamheter. Bara för att få ett slut på eländet.

Och gruppen, amasonerna? Vad är egentligen deras motiv? Varför bildades de? Vad gör de när de inte jagar efter ett urgammalt bälte med magiska krafter? Och är det verkligen en slump att det inte finns ett enda svenskt namn bland dem? Jag vet inte ens vad jag ska tro att det betyder.

Visst, tempot är högt och det är spännande i stunden, men det blir för osannolikt för att bli riktigt bra. Det finns ingen verklighetsförankring kvar. De andra böckerna har i alla fall haft en fot kvar i det realistiska, men det verkar vi ha lämnat helt nu. Istället är det brutalt våld, storslagna episka händelser och en Zack som mest "känner på sig" saker, av olika lösryckta ledtrådar, och sedan plötsligt drar slutsatser. Någon egentlig utredning finns inte.

Amason är den svagaste hittills i serien, men tack vare det skyhöga tempot så får den kanske ett högre betyg än vad den egentligen förtjänar. Jag läste ju ändå i rekordfart, men jag hoppas verkligen att nästa bok, Angelz som släpps i november, har fått lite mer tid – och kärlek.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 172 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Amason: Tofflan och Boktanten

Bok: Grissly av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Grissly
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 277
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Herkules 8
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 juli 2023




Första meningen: Jag går in på Appstore, laddar ner Instagram, skapar ett nytt konto.

Baksidetext
Om du inte lagt upp det på Instagram, har det hänt? Om du inte finns på Instagram, finns du? Om du finns på Instagram, kommer du att dö? En känd influencer hittas dumpad i en container, knivhuggen i bröstet och iförd en Gucciträningsoverall. Liket har en exklusiv klocka på sig, och det är tydligt att det inte handlar om ett rån. Varför vill någon mörda en influencer? Zack Herry, Deniz och de andra i gruppen vid Särskilda enheten förstår direkt att det här bara är början. Början på ett spel där man inte vet vem som är marionett, och vem som har den egentliga makten. Där ytlighet och gränslöshet förstör liv.

Min kommentar
Efter förra boken, som var en härlig feelgood, så blev det dags att sätta tänderna i något som jag trodde skulle bli både tempofyllt, brutalt och eventuellt en aning makabert. Åttonde delen i Herkules-serien (eller Zack-serien, som den tydligen heter nu efter förlagsbytet), Grissly hade en del att leva upp till.

Precis som vanligt så väljer Kallentoft att skriva om ett aktuellt fenomen. Den här gången är det influencers. Det är nog lätt att fastna där i sociala medier-träsket och alldeles för lätt att sälja sin själ. För att inte tala om alla de där människorna som tycker sig ha rätt att bestämma vad som är rätt eller fel. Och om man gör fel så möts man av så mycket och intensivt hat. Trots att man egentligen inte har gjort något ont, kanske bara haft en åsikt som någon annan har bestämt är fel. Det är så skrämmande, men somliga har uppenbarligen lätt för att hata någon som bara är ett namn, ett konto, som inte har antagit mänskliga former. Och allt är alltid någon annans fel.

Jag tycker inte att tempot är lika högt här som i de tidigare delarna, men det gör inget. Nu får man lite tid att andas och tid till eftertanke. I övrigt så är boken väldigt Kallentoftsk, vilket betyder en hel del flum och mycket ältande. Dock inte så mycket som i böckerna om Malin Fors. Temat är mycket aktuellt och vinklingen är mycket samhällskritisk. Där är Kallentoft stark. Tyvärr faller det hela lite, eftersom jag ett flertal gånger måste fundera över om han har blivit sponsrad av Moncler. För att vara så mycket emot kapitalism så är det en rejäl produktplacering. Författarens avsky mot rika lyser igenom, också precis som vanligt.

Resten av teamet, som hade framträdande roller i de tidigare böckerna, har hamnat väldigt mycket i bakgrunden. Som en följd av det så blir det inte heller speciellt mycket polisarbete, när jag tänker efter. Somligas privatliv tar nästan över. Abdula Kahn är nästan helt försvunnen. Ester får en ganska stor roll, men varför i hela friden måste hon alltid plågas? En bra grej är att hela Zack-Hebe-grejen klaras upp. Med facit i hand en helt onödig tråd alltså.

I Grissly så är mordfallen nya, men resten är ungefär samma likadant. Den har inte lika mycket substans som de tidigare böckerna, mycket känns nästan som utfyllnad. Och då är boken inte ens 300 sidor. Kan det vara så att Kallentoft har tröttnat på Zack? Att han bara vill ha de här tolv böckerna ur världen? Jag saknar Luttemans/Anna Karolinas inflytande.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,18 i genomsnitt (beräknat på 143 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Grissly: Kapprakt, Tofflan och Boktanten.

Bok: Blickfångarna av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Blickfångarna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 14
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 mars 2023




Första meningen: Döden.

Baksidetext
Det är bitande vinter i Linköping. Ett gammalt fall med en mördad pojke gäckar Malin Fors och de andra utredarna på våldsroteln. Vem är pojken? Hur hamnade han ensam på en äng, med vartenda ben i kroppen krossat? Så en dag ger sig en kvinna i Algeriet till känna: Jag är hans mamma. Malin Fors jagas av sina demoner, och ett nyligen kraschat förhållande. När fallet med pojken tätnar dras hon i en värld där hon inte ens vet vem hon själv är och tvingas inse att till och med den egna blicken kan vara en bedragare: ingenting är vad det först synes vara.

Min kommentar
I min Finish That Series-utmaning så har jag då kommit till senaste delen i serien om den alkoholiserade polisen i Linköping, Malin Fors. Blickfångarna är den fjortonde delen. Huruvida den också är den sista vet jag inte. Den kom i alla fall hösten 2021 och än så länge syns det inte till någon ny bok.

Den utveckling som Malin har gjort i de senare böckerna är inte en jag uppskattar. Hon har själv blivit den person som hon alltid tidigare har avskytt och nästan hånat. Full av dubbelmoral. Precis den sorts moral som jag inte alls tycker om.

Jag tycker det känns som ovanligt få karaktärer här. Det dyker inte upp mängder av onödiga vittnen och annat, vilket inte är så konstigt. Det mesta av texten utspelar sig nämligen inne i Malins huvud. Tråkigt nog, för mig i alla fall, så verkar hon bara kunna tänka på två olika saker; alkohol och sex. Inga ämnen som jag gillar. Dottern Tove får förstås vara med på ett litet hörn också, då oftast i kombination med dåligt samvete. Självömkan är en stor del i det hela också. Och så det där länge olösta brottet med pojken på ängen. Det hela blir ett evigt ältande och det gör mig nästan tokig.

Det känns som att det blir för mycket samma historia i böckerna nu, nästan som att Kallentoft skriver på repeat. Speciellt så verkar han ha ett rejält horn i sidan till hela staden Linköping. Hela världen blir så orimligt nattsvart. Den samhällskritik som kändes hyfsat fräsch i de första böckerna är nu bara repriser. Den allra största grejen förefaller vara rika människor. De är i alla fall svin allihop. Det blir så tröttsamt att läsa om samma gamla käpphästar i bok efter bok. Detta, och ovan nämnda ältande, drar ner betyget, men däremellan (det lilla som är kvar) så är det en bra historia.

Om Blickfångarna är den sista boken om Malin Fors, vilket den faktiskt skulle kunna vara, så är det ett passande slut. Ett bra slut som är lagom öppet. Ska jag vara riktigt ärlig så hoppas jag nog att det är så. Jag är nog faktiskt lite osäker på hur jag ska göra om det blir fler. Det känns som att det bara är hardcore-fans kvar som läser och till och med dem (nej, jag räknar mig inte dit) har börjat ge lägre betyg.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,21 i genomsnitt (beräknat på 140 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Blickfångarna: Tofflan, Läsvärd eller inte? och DAST Magazine.

Bok: Satanskäftarna av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Himmelskriket
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 332
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 13
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 februari 2023




Första meningen: Jag kommer längre och längre in i mitt liv.

Baksidetext
Det är vår i Linköping. På ett gammalt slagfält hittas en ung man mördad, och någon verkar ha ätit av hans kropp. Spåren leder Malin Fors och hennes kollegor i flera olika riktningar. Mannen var homosexuell, och i en tid då hatbrotten ökar kan det vara ett motiv. Eller har mordet med hans framgångsrika arbete som kemist att göra? När ytterligare en homosexuell man hittas död, börjar Malin frukta att en sadistisk seriemördare går lös. Medan oron sprider sig i staden för utredningen henne allt längre bort, ut i en värld av hänsynslös girighet. Och i jakten på mördaren tvingas hon möta de egna begär och svagheter som hon förgäves försöker fly ifrån.

Min kommentar
Vissa serier har man kanske inte tröttnat på, men eventuellt så kan man tycka att det är dags att avsluta dem. Så känner jag för serien om Malin Fors. Att ge upp den är dock inget alternativ, vi har kamperat ihop i många år nu. Satanskäftarna är den trettonde delen i serien.

Det kan vara så att vissa serier inte heller lämpar sig för att läsa ikapp, med en bok i månaden. Ungefär. Det blir lätt lite för mycket Malin och elände. Jag är i alla fall glad att jag laddade upp med en feelgood innan jag läste denna. För här är det mörker. Kolsvart.

Min första tanke när jag började läsa var "nej men, vad är nu detta?". Jag har ju varit så glad för att det där filosofiska navelskåderiet har varit borta ett tag nu, men här går vi tillbaka till den ältande och tröttsamma Malin. Dessutom så verkar Kallentoft återgå till den "poetiska" stilen, som inte passar mig så bra. Jag har inget emot korta meningar, men det blir lite hackigt med en mening per rad. Läsflowet försvinner. Kanske hade boken blivit för tunn utan de där radbrytningarna.

I den här boken ligger fokus mer på polisernas privatliv än på brottet. Det kan vara anledningen till att detta känns som en otroligt långsökt historia. Kopplingarna blir på tok för många och uppseendeväckande. Tyvärr inte helt osannolikt, men ändå. Och varför har människan på omslaget en orkidé i munnen? Jag minns inte något om några orkidéer. Märkligt nog så har Ulf Kalmgren tydligen bytt namn sedan sist. Nu heter han Kalmvik. Det känns som ett onödigt fel.

Malin ja, min känsla om det som hände i Malins liv i förra boken var tyvärr helt rätt. Ganska less är jag på allt elände som drabbar henne. Hon är ett praktexempel på att summan av synderna alltid är konstant. Hon har hittat en ny drog att döva sig med. Det är dessvärre lika trist att läsa om den som det var om alkoholen. Jag känner mig inte längre överraskad när jag läser om Malin. Hon är väldigt förutsägbar. Det är synd. Som sagt så är det mycket fokus på privatliv här och det börjar vara farligt nära såpanivå. Det är sida upp och sida ner med lösryckta tankar om kärlekens vara eller inte vara. Jag vet inte varför Kallentoft känner sig tvungen att göra typ alla olyckliga.

Kallentoft brukar ha med aktuell samhällskritik och det har han även den här gången. Jag har inget emot det så länge det inte förvandlas till pekpinnar och predikningar. För det mesta så håller han sig på rätt sida av den gränsen. Däremot så verkar han vara av den bestämda uppfattningen att alla rika är okänsliga, samvetslösa svin och kriminella. Jag får känslan av att kapitalism är en sjukdom som kan drabba alla (om man inte ser upp). Till och med en vänsterradikalist. En lite mer nyanserad bild hade gjort underverk.

Den här serien är lite ojämn, tycker jag, och Satanskäftarna hör till de som inte har varit bland de bästa. Böckerna har hittills kommit ut ungefär en om året. Förra året kom ingen. Betyder det att den fjortonde delen, som jag har kvar att läsa, också är den sista?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 189 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Satanskäftarna: Romeo and Juliet, Tankar från en samlares hjärna och Tofflan.

Bok: Himmelskriket av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Himmelskriket
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 319
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 12
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 januari 2023




Första meningen: Hon måste dö.

Baksidetext
En dallrande het augustidag hittas en liten pojke död i en bil. När Malin Fors kommer till platsen sitter hans mamma i skuggan under ett träd med sonen tätt intill sig i famnen. Hennes förtvivlade skrik har övergått i ett klagande läte. Polisutredningen avslutas snabbt. Av allt att döma har mamman glömt den sovande pojken i bilen. Hon har nyligen varit utbränd och kan varken lita på sina sinnen eller minnen. Veckorna som följer utsätts hon för hat och hot på nätet och av Linköpings invånare. Ska man kunna orsaka ett barns död utan att straffas för det? Malin vet att det inte finns några enkla svar, att gränsen mellan rätt och fel kan vara hårfin. Och hur ska man döma den som redan fått värsta tänkbara straff? Så sker ett mord som tvingar henne och hennes kolleger att återvända till fallet.

Min kommentar
Det är tvära kast i min läsning. Efter att ha fått en rejäl historialektion i förra boken jag läste så var det nu dags för ren underhållning. Himmelskriket är tolfte delen i serien om Malin Fors och även om vissa böcker inte har varit lika bra som andra så har det genomgående varit en ganska hög och angenäm nivå. Frågan är väl egentligen när Mons Kallentoft ska våga avsluta allt.

Som vanligt, i de här böckerna, så är det samhällskritiskt och en del vanliga företeelser som avhandlas. Det bästa är nog att man ofta, åtminstone i de senare böckerna, inte kan ana vad författaren själv tycker om vissa av sakerna. Här är det återigen sociala medier som är en stor grej, bland annat. Ett tema som kanske känns lite uttjatat och använt (även av Kallentoft) 2023, men den här boken kom 2018 och då var det nog inte så omtuggat. Det har hänt mycket de senaste fem åren.

Förvirringen blir stor när Malin börjar fundera på att olöst mord. Jag har inget minne av något sådant. Ett tag började jag fundera på om jag hade missat någon del, men det har jag inte. Det kan vara så att det helt enkelt är mitt minne som spökar. Vilket inte är något ovanligt. De där anderösterna som var så störande i de första böckerna och som har avtagit för varje bok är nu helt borta. Det är jag tacksam för. Det är jag även för att alla beskrivningar, av allt möjligt, är på en mer rimlig nivå. Malin ältar lite, men inte alltför mycket.

Dottern Tove är med en del i den här boken och jag är inte alls glad i hennes utveckling. Hon blir mer och mer lik Malin. Både vad gäller alkohol och bristande impulskontroll. Malin ... ja, Malin. Vad ska man säga om henne? Hon verkar få vara lite lycklig och det unnar jag henne, men jag får så dåliga vibbar av hennes nya pojkvän. Jag hoppas jag har fel. Hon håller sig i alla fall nykter och det är så skönt.

Det som Malin får för sig att göra för Tove vet jag inte alls vad jag ska göra med. Jag har sagt det förut och jag vidhåller att två fel inte gör ett rätt. Det stör mig så att lagen inte är lika för alla. Vad lär man egentligen sina barn om man visar dem att (vissa) inte behöver ta konsekvenserna av sitt handlande? Ironiskt nog så tänker Malin ungefär likadant. Om alla andra som gör så. När det gäller hennes egna är det tydligen inte lika fel. Hon verkar åtminstone komma till insikt.

Fallet i den här boken gör mig så otroligt ledsen, på så många olika sätt. Jag vet ju att precis det här kan hända, det hände i grannbyn för bara tio år sedan att en stressad pappa glömde sitt barn i bilen. Något nämnvärt hat mot honom kommer jag inte ihåg, men jag kollade ju i och för sig inte heller. Men dessa självgoda människor som tydligen aldrig någonsin har gjort något misstag ... jag kommer aldrig att förstå hur de fungerar. Tänker gör de i alla fall inte. Alla gränser verkar vara så flytande.

Rent generellt så tycker jag att Kallentoft har lugnat ner sig lite och den trenden fortsätter i Himmelskriket. Det är inte längre så otroligt blodigt, grymt och brutalt. Även om nu det här fallet är hjärtknipande och tragiskt så frossas det inte i några blodiga detaljer. Tonen är, som vanligt, åt det melankoliska hållet. Storheten med den här serien är nog ändå att fallen inte är så krystade och komplicerade, de är oftast väldigt enkla. Det gör allt mer trovärdigt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat på 253 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Himmelskriket: Romeo and Juliet, Tankar från en samlares hjärna och Tofflan.

Bok: Olympia av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Olympia
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 392
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Herkules 7
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 maj 2022




Första meningen: Döda ett barn.

Baksidetext
Två barn avrättas. En organisation som liknar en terrorsekt tar på sig det fruktansvärda dådet. Men vilka är de, och vad vill de? På Särskilda enheten är Zack Herry och hans kollegor satta i högsta beredskap. Zack, som nu har fått en son tillsammans med Hebe, oroar sig för att något ska hända dem. Olympia har förbjudit honom att träffa dem, och han slits mellan sin kärlek och rädslan för vad hans maktfullkomliga mor är kapabel att göra. Så sker en explosion på Grand Hôtel och Zack dras in i en grym härva som blir djupt personlig. I ett samhälle som post covid blivit alltmer ojämlikt, där vissa människor kämpar för sin överlevnad och andra vältrar sig i rikedom, kan vad som helst hända.

Min kommentar
När jag upptäckte att åttonde delen släpptes nu i maj så insåg jag till min stora förvåning (och bestörtning) att jag ännu inte hade läst sjunde delen, Olympia. Eftersom jag låg bra till i maj-läsningen så letade jag snabbt upp boken och ställde den sist i maj-kön och räknade med att den skulle hinnas med utan att jag ändrade i någon planering.

De tidigare böckerna i serien har Mons Kallentoft skrivit tillsammans med någon annan författare. Denna är den första han har skrivit själv. Det märks. Enligt mig så blir det mycket mer flum, vilket jag tycker är synd, och det blir mycket mer upprepningar. Helt enkelt mer av allt Kallentoftskt. Det har tidigare varit stor skillnad på böckerna i den här serien och de i serien om Malin Fors, men den skillnaden har nu jämnats ut.

Jag är så sanslöst less på hela den här Zack-Hebe-grejen. Antingen så är det här bara helt sjukt eller så den fullständigt onödig. Nu när jag tänker efter så gäller det senare oavsett. Och den här Olympia... vad ska man överhuvudtaget säga om henne? Vad kan man säga om henne? Och Ester, stackars Ester. Varför behandla henne så illa? Jag hade velat ha mer av Zacks kollegor, här känns de bara som bakgrundsfigurer och jag tycker de förtjänar mer. Jag vill ha mer samarbete och jobbrelationer.

Tempot är, som vanligt, högt, men här finns betydligt fler andningshål än i de tidigare böckerna. När Zack funderar på sin situation så sänks farten avsevärt. Och det gör han ganska ofta. Historien är rå och brutal, även det precis som vanligt. Personligen så tycker jag att boken nog hade mått bra av en medförfattare. Allt blir nu så väldigt störst/bäst/värst och jag kan tycka att det behöver tonas ner något.

Enligt mig så innehåller den här historien en rejäl miss. Som faktiskt får hela bygget att rasa. Jag kan inte förstå hur de tänkte att det här skulle fungera. Det borde inte ha fungerat. Om man blir dödad trots att man gör som de här människorna säger så finns det ju ingen anledning att göra det. Jag hade ju hellre chansat på att komma undan då. Konstigt nog gör ingen den här reflektionen. Högst besynnerligt. Och hur i hela friden visste mördaren att barnen skulle vara på lekplatsen och inte i förskolan? De gick ju bara dit ibland.

I övrigt så är detta ganska förutsägbart. Det tog inte speciellt lång tid innan jag gissade vem som låg bakom. Men det gör faktiskt inte så mycket. Det är liksom resan som är grejen, inte målet. Rent allmänt så saknas det något i berättandet. Alternativt så är det för mycket av något.

Olympia innehåller alla ingredienser som kan tänkas behövas för att kunna behålla referensen till den grekiska mytologin. Trots att den faktiskt verkar vara borttagen. Jag kan inte låta bli att fundera över varför serien nu har bytt namn till Zackserien, i stället för Herkulesserien. Är det en ny serie? Beror det på förlagsbytet? Är det därför Kallentoft plötsligt skriver själv? Nåväl, för mig är det här samma serie och precis som vanligt så rekommenderar jag alla att läsa böckerna i rätt ordning.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,71 i genomsnitt (beräknat på 154 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Olympia: DAST Magazine, Tofflan och Cinnamon Books.

"Albino" av Mons Kallentoft & Anna Karolina

Författare: Mons Kallentoft & Anna Karolina
Titel: Albino
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 330
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Herkules 6
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2019




Första meningen: Han tränger in i sin syster.

Baksidetext
En man hittas död i novembersnön intill en motionsslinga. Hans ena arm har huggits av vilket lett till att han förblött. Kort därpå kidnappas en kvinnlig modell. Båda offer är albiner.

På Särskilda enheten försöker Zack Herry och hans kollegor förstå sambandet. Har den smutsiga handeln med albinokroppsdelar nått Sverige? Samtidigt dras Zack in i en alltmer komplicerad relation till Hebe, som kan vara hans syster. När hennes liv plötsligt hänger på honom händer det som inte får hända.

Min kommentar
Jag minns fortfarande, efter över ett år, exakt hur hög puls och hur adrenalinstinn jag var när jag läste förra delen i den här serien. Jag har verkligen längtat efter den nya boken och jag kunde inte hålla mig när den väl dök upp hemma utan började genast läsa. Med det i åtanke så kan man kanske fundera på om mina förväntningar var för höga.

Något är annorlunda i Albino. Eller mycket, faktiskt. Effekten blir i alla fall att historien inte tar tag i mig på samma sätt. Jag är helt enkelt inte lika intresserad av vad som händer. Det är svårt att sätta fingret på en enskild grej, jag tror snarare att det är en kombination av många saker. Man kan kanske inte påstå att de tidigare böckerna har svämmat över av trovärdighet, men här blir det lite väl fantastiskt. Framför allt så tycker jag att Olympia är lite väl maktfullkomlig och har hon inte en aning för mycket inflytande?

Det är också för lite Zack i Albino, i alla fall den tuffa, stenhårda Zack. Jag börjar bli orolig att han ska bli en softis. Det är även för lite Särskilda enheten och då tänker jag på själva polisarbetet. I stället blir det ganska många sidohistorier, eller vad man ska kalla det. Bland annat blir det massor av parrelationer, när alla plötsligt blir kära i varandra. Eller slutar vara det.

Jag tycker att tempot är väldigt mycket lugnare i den här boken, jag blir liksom aldrig andfådd av spänning. Trots de korta kapitlen. Inte heller är det några direkt överraskande element och jag saknar dem. Det finns visserligen någon enstaka ögonbrynshöjare, men det är alldeles för lite. Albino är inte heller riktigt lika rå och brutal som de tidigare böckerna, i alla fall inte lika mycket av det. Det saknar jag dock inte.

Det finns fortfarande massor av frågor som inte har fått svar och jag är nog ganska säker på att vi inte har fått veta allt om relationen mellan Zack och Hebe. Det finns nog mer att få reda på där. Abdula dyker upp igen och det är kul att träffa honom, men det hade varit roligare under andra omständigheter.

Boken tappar mig lite i mitten någonstans, men återhämtar sig mot slutet. Min slutsats är att jag helt enkelt har blivit bortskämd av de tidigare böckerna för allt sammantaget så är Albino fortfarande en spännande och snabbläst bok. Det finns dessutom mycket att klura på tills nästa bok kommer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat 9 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Albino: Olivias deckarhylla, Zellys bokhylla och En blogg för bokugglor.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Bödelskyssen" av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Bödelskyssen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 342
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 11
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 november 2018




Första meningen: Jag tog vid där han slutade.

Baksidetext
Malin är tillbaka i Linköping efter en uppslitande tid som sambandsofficer i metropolen Bangkok. Hon har lyckats hålla sig nykter, men är rastlös och behöver ett komplicerat fall för att hålla begäret efter alkohol stången.

Så kapas ett plan på Linköpings flygplats och Malin och hennes kollegor kastas in i det största gisslandramat i Sveriges historia. Över fyrtio män, kvinnor och barn hotas till livet av kaparen som har tagit sig rätten att bestämma över andras liv och död. Men kan några få liv offras för att rädda många?

Kapningen blir en tragisk händelse som får efterverkningar under lång tid framöver. När sommaren når sin kulmen exploderar Linköping i ett grymmare våld än staden någonsin skådat. Malin måste försöka stoppa en mördare som hela tiden hotar att slå till igen, och som ständigt ligger steget före.

Min kommentar
Jag vet inte om Mons Kallentoft närmar sig slutet på sin berättelse om Malin Fors, men Bödelskyssen är elfte delen och var den senaste ända tills för några veckor sedan. Trots att den här boken är en av de bättre så kanske det är dags att fundera på ett avslut.

Temat i Bödelskyssen är väldigt aktuellt och det känns som att det inte kan bli söndertjatat. Den handlar om att vissa tycker att de har all rätt i världen att vräka ur sig vad som helst på sociala medier. Göra vad som helst för att få många likes och komma undan med det för att lagarna är antika och för att man inte är straffmyndig. Och hur allt kan drivas till spets när andra i sin tur tycker att de har rätt att ta lagen i egna händer. De här "andra" är förmodligen människor som aldrig gjorde några misstag eller något mindre begåvat i sin ungdom. Jag blev upprörd och ledsen av den här boken.

Inledningen är väldigt stark och spännande. Jag funderade lite på hur den här flygkapningen skulle kunna räcka hela boken. Det gör den inte. Det är inte den som boken handlar om. Ovanligt med en bok som liksom peekar i början, men det är bra.

I Bödelskyssen finns inga anderöster alls, vilket är otroligt skönt. Till och med Malins inre röster är tysta. Dessvärre tänker karaktärerna fortfarande väldigt mycket och det blir lite väl mycket ältande. Förmodligen är det detta som andra kallar poetiskt. Lite krystat blir det också när mördaren tänker igenom sina handlingar, bara för att läsaren ska få veta hur allt gick till.

Vem den skyldige är är ganska uppenbart relativt tidigt, men det förstör ingenting av spänningen. För spännande är det. En bok för sträckläsning helt enkelt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 49 betyg).
På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 86 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Bödelskyssen: Johannas deckarhörna, Just nu - just här och Jennys blogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Djävulsdoften" av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Djävulsdoften
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 349
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 10
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 september 2018




Första meningen: Kan inte röra mig.

Baksidetext
Malin Fors befinner sig på flykt. Ett ouppklarat fall och en personlig kris har fått henne att falla dit igen. Hon har druckit sig genom kvällar och nätter, och allt snabbare närmat sig botten. Som en sista chans har hon fått tjänstledigt och erbjudits ett vikariat som sambandsofficer i Bangkok.

Att bryta med allt verkar vara det enda vettiga. Men ensamheten i den nya staden är svår att hantera och frestelserna finns överallt. Arbetet blir som vanligt Malins räddning, och hennes jaktinstinkter väcks när en svensk kvinna hittas mördad. Vem var kvinnan? Varför blev hon dödad på ett så brutalt sätt? Och hur kände hon den thailändske man som blir nästa offer?

Samtidigt som Malin kämpar mot sina demoner blir hon indragen i ett fall som förbryllar både den thailändska och den svenska polisen. Och hon måste gräva djupt i det förflutna för att finna svaren och den hänsynslösa mördare som är ute efter upprättelse och hämnd.

Min kommentar
Det börjar närma sig slutet i den här serien, i alla fall om man ser till utgivna böcker. Även om det faktiskt kommer en ny nu i oktober. Jag kan väl tycka att det börjar bli dags att lägga Malin åt sidan och låta henne komma till ro. Det har hon gjort sig förtjänt av.

I den här boken befinner vi oss i Bangkok. Någon tyckte tydligen att det var en bra idé att skicka dit en alkoholist för att tillfriskna. På egen hand. Visserligen "övervakad" av sin chef på svenska ambassaden, men ändå ensam. Jag måste ifrågasätta lämpligheten i det. Om man verkligen bryr sig om personen. Miljön beskrivs i alla fall så att jag riktigt känner hettan som osar från asfalt och betong. Jag har aldrig känt mig lockad av Thailand och faktum är att nu är den lockelsen än mindre.

Fokus i Djävulsdoften ligger på Malins svårigheter. Det brukar vara ett problem för mig när fokus ligger på "fel" saker, men det fungerar förvånansvärt bra att se allt genom hennes förvirrade och dimmiga tankar. För allra första gången genom den här serien så tycker jag faktiskt synd om Malin. Hon är så oerhört trasig och hon gör verkligen sitt bästa för att sjunka ännu djupare. Abstinensens våndor och alkoholistens undanflykter/förklaringar känns väldigt trovärdiga.

En positiv sak med den här boken är att det inte finns några röster från de döda. Det är väldigt befriande. Däremot tänker Malin en hel del underliga tankar och jag känner mig lite tveksam till om någon verkligen går runt och tänker så där, men omöjligt är det ju inte. Jag tycker Djävulsdoften är mycket skarpare än de tidigare böckerna. Det är inte så luddigt i kanterna utan precis allt är knivskarpt. Allt känns tydligare.

Det mesta knyts ihop på ett bra sätt. Förutom när det gäller Malin då. Vad ska egentligen hända med henne? Hur mycket orkar hon? Och framför allt, hur mycket orkar läsaren?

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,1 (beräknat på 84 betyg).
På Goodreads hade den 3,04 i genomsnitt (beräknat på 137 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Djävulsdoften: Johannas deckarhörna, Romeo & Juliet och Mysterierna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Falco" av Mons Kallentoft & Anna Karolina

Författare: Mons Kallentoft & Anna Karolina
Titel: Falco
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 360
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Herkules 5
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juni 2018




Första meningen: Zack Herry låter underarmen snudda vid tjänstepistolen som han bär under t-shirten.

Baksidetext
En tonårsflicka utför ett kallblodigt terrordåd i Stockholms tunnelbana. Sverige befinner sig i chock. Är flickan en ensam galning eller har hon agerat på någons order?

En polis anmäls försvunnen och hittas kort därpå brutalt mördad. Hans senaste uppdrag var som hanterare vid infiltreringen av en stor knarkliga. Nu kräver infiltratören, vars identitet är okänd, kriminalinspektör Zack Herry som kontaktperson.

Samtidigt som Zack kämpar med tilliten i sin nya kärleksrelation dras han allt djupare in i utredningen. När bitarna slutligen faller på plats står tusentals människoliv på spel.

Min kommentar
Serien om Zack Herry är en av mina absoluta favoriter. Köpstopp eller ej, jag måste ha de böckerna. Och när det gäller den här serien så ställs de inte bara in i hyllan för att samla damm, jag läser dem också. Jag kände mig en aning besviken på förra delen och jag kan erkänna att jag var lite orolig när Kallentoft bytte medförfattare mitt i. Men shit alltså, det här är så jäkla bra.

Egentligen så kan jag inte påstå att jag märker av bytet av medförfattare, det är i alla fall inget jag tänker på. Förrän kanske nu, när det är dags att sammanfatta mina intryck. Det är precis lika grymt och rått som det brukar vara, men det är något som är annorlunda. Kanske är det känslan. Här finns ingenting som skaver. Jag tror att jag brukar gnälla över osannolika saker i polisens arbete, men jag reagerar inte negativt på någonting i Falco. Kanske beror det på att Anna Karolina faktiskt är polis. Det händer också fler oväntade saker i den här boken. Här finns minst tre ögonbrynshöjningar, varav en dessutom fick mig att dra efter andan och min hjärna att gå i spinn. Jag är nu övertygad om att Anna Karolina kan få den här serien att utvecklas ett steg längre.

Det är en faslig massa personer inblandade, som vanligt i Kallentofts böcker, men jag har inga problem att hålla isär dem och komma ihåg vem som är vem. Jag är speciellt tacksam för att de har vanliga namn, till skillnad från böcker av vissa andra författare. Det underlättar.

Rent generellt så gillar jag inte att läsa om korrumperade poliser/militärer, det får mig bara att bli arg (och orolig för att det kanske är så det är), men här förhärligas det inte på något sätt. Jag får snarare känslan att det är negativt, men det kan ju vara min egen tolkning. Min misstänksamhet mot vissa personer vaknade ganska tidigt i boken, men det var rentav värre än jag trodde.

Falco är så bra att jag faktiskt inte kunde släppa boken förrän den var slut. De sista 200 sidorna var sann sträckläsning och jag tycker detta är av de bättre böckerna i serien. Mot slutet fick jag till och med högre puls och jag tror att jag höll andan ett tag. När jag slog igen pärmarna så var jag riktigt adrenalinstinn. En härlig effekt att få av en bok. Nu undrar jag bara när nästa del kommer...

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,1 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 14 betyg).
På Goodreads hade den 4,29 i genomsnitt (beräknat på 31 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Falco: Johannas deckarhörna, Boklysten och Bokraden.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Eldjägarna" av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Eldjägarna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 311
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 9
Förlag: Boförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 juni 2018




Första meningen: Om någon av dem slinter med foten faller de båda tusen meter ner.

Baksidetext
Hur hamnade jag här? Malin Fors står som förstenad. Skogen är fortfarande mörk i den tidiga septembermorgonen, från ett industriområde utanför Linköping sprids lukten av brandrök och framför sig på marken ser hon det brända liket av en kvinna.

Dagen innan har en nioårig pojke hittats död i en container. Mördad. Han kom från ett trasigt hem, och det visar sig att han ofta flydde ut ensam om kvällarna. Men vem kan ha velat honom så illa? Även om det verkar långsökt anar Malin att det finns ett samband, på något vis hör han och kvinnan ihop. För vem vet hur vägar korsas och människor möts?

Min kommentar
Den här serien om Malin Fors tycks aldrig ta slut. Inte heller kan jag tydligen sluta läsa den. Trots att den verkar vara något så underligt som en varannanboksserie. Eftersom jag gillade förra boken riktigt mycket så är tyvärr denna av den andra sorten.

De dödas röster, som har varit mer eller mindre försvunna ett tag, har tyvärr kommit tillbaka. De har till och med fått sina egna kapitel, vilket ju i och för sig gör det enklare att hoppa över dem. Men ändå. Tyvärr så har även Malins lite underliga förmåga att höra dem återkommit. Det stör mig. Mycket. Något annat som, fortfarande, stör mig är att alla går omkring och är små amatörfilosofer. Kanske är det jag som är konstig, men vem i hela friden går runt och tänker på det viset?

Som vanligt i Kallentofts böcker så är persongalleriet gigantiskt, men det blir ändå aldrig svårt att hålla isär dem. Det underlättar ju så klart att många av dem är gamla bekanta. Och deras privata bekymmer är mer eller mindre desamma som i alla tidigare böcker av serien. Det känns lite tjatigt och upprepande. Ingen kommer liksom någonvart med sina olika problem.

Själva temat i Eldjägarna gör mig bara så ledsen och jag orkar inte ens bli arg. Jag kommer, glädjande nog kanske, aldrig att förstå mig på folk med den här människosynen. Hur kan man se människor som en bit kött, en handelsvara? Kaosteorin är inblandad i allra högsta grad, där något som händer i öknen i Saudiaarabien sprider sig som ringar på vattnet ända till det avlägsna Linköping, Sverige.

Jag vet inte om jag har reagerat på det tidigare, men här tänkte jag på att utredningen känns väldigt trovärdig. Det är många villospår. Inga lyckosamma gissningar löser brottet, däremot hjälper slumpen till. Eventuellt så har jag lite problem med motivet, men det skulle kunna bero på min oförmåga att förstå de här människorna.

Nu hoppas jag på nästa bok då, att min teori om varannan stämmer.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,2 (beräknat på 116 betyg).
På Goodreads hade den 3,31 i genomsnitt (beräknat på 188 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Eldjägarna: Johannas deckarhörna, Romeo and Juliet och Läsa & Lyssna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Jordstorm" av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Jordstorm
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 296
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 8
Förlag: Forum
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 april 2018




Första meningen: Maskarna krälar omkring mig.

Baksidetext
En tidig majmorgon hittas en ung man död i ett dike intill Göta kanal. Han är naken, men kroppen bär inga synliga spår av våld och när Malin Fors och hennes kollegor anländer till platsen råder en märklig tystnad. Det är som om alla röster har dämpats.

Mannen identifieras snart som Peder Åkerlund, före detta Sverigedemokrat, utesluten ur partiet på grund av sina rasistiska uttalanden men numera omvänd. Det visar sig att han har blivit mördad. Och när den 16-åriga Nadja Lundin samma kväll anmäls saknad, troligtvis bortförd, finns tecken som tyder på att de båda fallen hänger samman.

Men har offren något gemensamt? Varför har de valts ut? Efterhand börjar Malin Fors inse att de har att göra med någon som leker med polisen, som talar via mord och inte tänker låta sig tystas. Vad är det han eller hon vill säga? Det är bråttom att hitta ett svar. Nadja Lundin kan fortfarande vara vid liv.

Min kommentar
Det tog emot lite att börja på den här, efter förra delen som kanske inte var ett riktigt bottennapp, men som inte heller var speciellt bra. Dock passade den bra in när jag behövde en lite tunnare bok och min relation till Malin Fors verkar ju vara ganska tålig.

Jag tycker Kallentoft har blivit mycket bättre på att skildra dagens samhälle. Tidigare tycker jag att han för det mesta skrev en på näsan vad man skulle tycka, men nu mer känner jag att han klarar till och med känsliga ämnen helt utan pekpinnar. För känsligt ämne är det minst sagt i Jordstorm. Personligen tycker jag inte att någon ska behöva dö för sina åsikter och alla är precis lika mycket värda. Även de som inte tycker som jag. Speciellt glad är jag över att alla "avarter" får vara med och bära lite hundhuvud här.

Malin är lite som Malin brukar vara, men nu har hon vänt sig lite mer utåt. Kanske finns det andra människor i världen som är viktiga. Det som hon råkar ut för i Jordstorm får mig dock att tycka att det snart får vara nog med elände för henne. Det som har stört mig i tidigare böcker är i stort sett borta. De dödas röster får bara göra sig hörda i några få rader, vilket får betraktas som ett stort framsteg. Utredningens röster, som brukar "tala" till Malin är även de tysta. Skönt. Karaktärernas krystade och flummiga tankar finns dock kvar och det funkar inte alls för mig. Det har också börjat en ny chef och det är kul, han verkar vara en helt annan typ av person än den tidigare och han är inte alls så faderlig och beskyddande mot Malin. Det kan bli intressant.

Här finns inga onödiga sidohistorier, allt behövs. Det är bra med böcker utan ordbajseri. De blir så mycket tunnare och roligare att läsa då.

Jag tyckte tempot började ganska långsamt för att sedan öka. De sista 30 sidorna hetsläste jag. Nu är jag återigen glad för att jag har nästa bok i serien redo i hyllan.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,5 (beräknat på 179 betyg).
På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 274 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Jordstorm: Johannas deckarhörna, Bloggbohemen och Romeo and Juliet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Vindsjälar" av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Vindsjälar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 286
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 7
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 februari 2018




Första meningen: Fingrar om en hals.

Baksidetext
En ovanlig sensommarstorm närmar sig Linköping, och på ett vanskött äldreboende hittas en man hängd i sladden till sin larmknapp. Det mesta pekar på att den 79-årige Konrad Karlsson tagit sitt liv, men när Malin Fors och hennes kollegor pratar med personer i hans omgivning vittnar alla om en person som trots sina krämpor var full av livsglädje. Även obduktionen väcker misstankar om mord och en utredning inleds. Men ingenting tycks gå ihop. Uppgifterna är motsägelsefulla, händelseförloppet förvirrat.

Vem har något att vinna på en sjuk gammal mans död, ens i ett samhälle där kapitalet tycks stå över människovärdet?

Före sin död skrev Konrad flera ilskna insändare om bristerna på äldreboendet och girigheten hos ägaren, Hans Morelia. Koncernen ska nu säljas till ett amerikanskt riskkapitalbolag och kanske har någon velat tysta Konrad. Eller rör det sig om ett barmhärtighetsmord, och kan i så fall fler gamla människors liv vara i fara? Malin Fors söker trevande efter ett mönster.

Samtidigt känner sig Hans Morelia alltmer hotad. Det verkar som om någon förföljer honom. Han försöker intala sig själv att det bara är inbillning men kan inte värja sig. När han inser att hans miljoner inte kan skydda hans älskade dotter fylls han av en skräck starkare än någon han tidigare upplevt.

Min kommentar
Efter det ganska lyckade återseendet med Malin Fors i Vattenänglar så såg jag faktiskt fram emot att läsa Vindsjälar. Man tycker ju att jag borde ha lärt mig nu att det inte alltid funkar så bra att läsa böcker i en serie för tätt inpå varandra. Nu kom jag plötsligt ihåg vad jag retade mig på i de tidigare böckerna. Nej, riktigt så illa blev det inte, men kom ihåg gjorde jag.

Det är ju det här med språket alltså. Jag klarar liksom inte riktigt av det här flummiga, lite pretentiösa sättet att berätta en historia. Alla dessa tankar som alla karaktärer envisas med att tänka, kanske är det normalt att gå omkring och ha allt det i huvudet, men jag vill faktiskt inte höra (läsa) det. Det är ju lite därför som folk tänker det, och inte säger det rakt ut. Anderösterna, eller i det här fallet anderösten, är inte alltför påträngande, men nu kan minsann även Tove höra den.

Temat i Vindsjälar är tyvärr fortfarande aktuellt (boken kom ut 2013), det finns mycket att säga om äldrevården i Sverige i dag. Och det gör Kallentoft. Även om det nu blir en hel del sparkande åt det hållet så håller han sig åtminstone bara till en sak att spy sin galla över. Det kanske inte stör mig lika mycket som det borde, för jag håller ju med honom i mångt och mycket. Tyvärr blir det så mycket ältande av äldrevården att mordgåtan mer eller mindre försvinner.

Malin är inte fullt så destruktiv som hon kan vara, hon är fortfarande nykter, men nu är hon i det närmaste apatisk. Ingenting betyder något. Knappt ens dottern, som får större utrymme i den här boken. Det verkar dock vara en engångsföreteelse, med tanke på hur boken slutar. Något jag nog faktiskt saknar i de här böckerna är karaktärsutveckling, något jag nog aldrig trodde att jag skulle säga. Malin är precis likadan som hon var i första boken, hon har inte kommit någonstans. Det här gäller även de andra karaktärerna, det händer liksom aldrig något utan det bara ältas och ältas.

För att balansera upp eländet och svärtan så har Kallentoft försökt använda Morelias kärlek till sin dotter. Jag tycker inte att det funkar alls, utan tycker att det bara blir konstigt och lite kletigt. Jag blir nästan lite orolig över vad han egentligen känner för sin dotter. Så där kan det bli när känslor och tankar ska sättas på pränt.

Detta är en ganska tunn bok och tyvärr också en ganska tunn historia. Någon nagelbitarspänning blir det aldrig, men ämnet är lovvärt. Nu ska jag ha en liten paus från Malin Fors, får se om det hjälper.

Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 260 betyg).
På Goodreads hade den 3,42 i genomsnitt (beräknat på 332 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vindsjälar: Johannas deckarhörna, Romeo and Juliet och Emilias bokstäver.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.