Visar inlägg med etikett Jonas Karlsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jonas Karlsson. Visa alla inlägg

onsdag 7 december 2022

Bok: Nya människor i fel ordning av Jonas Karlsson

Författare: Jonas Karlsson
Titel: Nya människor i fel ordning
Genre: Drama
Antal sidor: 226
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 november 2022




Baksidetext
Detta är en samling berättelser om några människor som alla vill bli något annat än de är. Vad vill de bli? Nya människor? Hur fungerar det, är allt i livet en enda cirkelrörelse eller är det omöjligt att kliva ner i samma flod två gånger? Vi möter en rad olika individer: en far, en son, en fru, en kompis, en flickvän, en arbetslös, en tyst, en präst, en kille i grön jacka, bröderna Anders och Patrik, deras respektive Frida och Victoria. Fast inte i den ordningen.

Min kommentar
Jo, jag vet att jag har sagt det förut, men det tål faktiskt att upprepas: Jonas Karlsson är en favorit. Både som författare och skådespelare. När han skriver något nytt, så vill jag ha det. Oavsett om det är noveller eller romaner. Nya människor i fel ordning är hans senaste novellsamling, om jag inte har missat någon, och den kom förra året.

Den här novellsamlingen är ovanlig på det viset att vissa karaktärer dyker upp i flera noveller. Eftersom jag läser noveller när jag är mellan böcker (i stället för att påbörja en ny bok vid sängdags så läser jag en novell) så kan det gå lång tid mellan läsningen och då minns jag inte längre namnen. Vilket tyvärr gör det här greppet lite bortkastat på mig. Det är inget krav att man minns, men jag tror att det hade gett en extra dimension.

Som vanligt, när det gäller novellsamlingar, och kanske speciellt när det handlar om Jonas Karlsson, så blir en del noveller helt obegripliga för mig. Jag är inte mycket för abstrakta saker, min hjärna gillar inte det, och om jag inte omedelbart (eller med en liten ansträngning) hittar en mening med en text så faller den platt för mig. Ett par (jag tror det är två) noveller är så abstrakta att jag helt enkelt inte får någon känsla för vad de kan tänkas ha för mening och jag förstår dem inte.

Jag har ju så klart några favoriter, konstigt vore det ju annars. Objektet är så absurd och otroligt intressant. Jag vill veta mer. Var frimärkena värda något? Blev huset sålt? Vad hände med Tommy?

Drönarbin hade det lite motigt i starten. Den är som ett brev till någon som benämns "du". När jag väl har vant mig vid det lossnar det. Här levereras poängen på ett snyggt sätt, i sista meningen.

Farbror Kent har jag inga problem att relatera till och då berättarröstens känsla, mer specifikt. En del människor vet verkligen inte när det är nog.

Många noveller känns lite meningslösa, precis som livet självt, och representerar en ögonblicksbild ur vardagen. De är ofta trovärdiga och, tyvärr, sannolika. Absurda kan man också kalla dem då. Och lite åt det satiriska hållet. Jonas Karlsson är fenomenal på att sätta fingret på det mänskliga beteendet, i alla former, och verkligen visa hur underliga vi är. Gemensamt för samtliga noveller där jag kan hitta en mening är att den kommer i allra sista meningen. Det är otroligt snyggt gjort.

Novellerna i Nya människor i fel ordning känns annorlunda mot romanerna. Det är mer nedstämt, eftertänksamt och existentiellt, av typen Vem är jag?. Det finurliga är kvar, men det levereras på ett mindre roligt sätt.

På Goodreads hade den 3,62 i genomsnitt (beräknat på 185 betyg).
Jag ger den 3,5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Nya människor i fel ordning: Karenina, Den läsande kaninen och och dagarna går.

lördag 10 juni 2017

"Jag är en tjuv" av Jonas Karlsson

Författare: Jonas Karlsson
Titel: Jag är en tjuv
Genre: Drama
Antal sidor: 231
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 maj 2017




Första meningen: Det hade ju egentligen inte hänt någonting, tänkte Roland när han funderade på det efteråt.

Baksidetext
"Pojken hade snattat och fick välja mellan polisanmälan och att stå i entrén och bära en skylt med texten 'Jag är en tjuv' skrivet med stora bokstäver. Han valde skylten."

Om det inte hade varit för den där förbaskade skylten! Säkerhetsvakten Roland slängde bara ur sig en idé till sin chef utan att tänka närmare på konsekvenserna. Men ibland ges förflugna tankar vingar och glider en ur händerna. Vart tar vardagen vägen och hur bär man sig åt när verkligheten välter? Och när man sedan inte tror att det kan bli värre dyker plötsligt ett minst sagt oväntat förslag upp.

Min kommentar
Jag vet att jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: Jonas Karlsson är en av mina favoritskådespelare. Nu går han, dessutom, från klarhet till klarhet även som författare. Så otroligt observant och så duktig på att få ner alla mänskliga små egenheter utan att använda speciellt många ord.

Vi befinner oss i något som känns som en småstad, faktiskt exakt samma stad som i God jul till vilken det kommer en härlig blinkning. Den här gången är det ett varuhus som är skådeplatsen och som vanligt är Jonas Karlsson fenomenal på att förmedla hur det fungerar på en arbetsplats. Här finns alla personlighetstyper representerade och även den där missunnsamheten som är så vanlig. För att inte tala om den där skylla-på-någon-annan-mentaliteten. Det är hög igenkänningsfaktor.

Roland själv är... nej, jag vill inte kalla honom patetisk. Låt oss kalla honom tragisk i stället. Han är livrädd för konfrontationer. Det är synd, för han har en hel del vettigt att säga, men han vet inte hur och blir alltid överkörd av de extroverta, de gåpåiga. De där som alltid låter. Oavsett om de har något att säga eller ej. För att göra det än värre så hamnar han alltid i vansinnigt pinsamma situationer med sin ex-fru och hennes nye man. Det är synd om Roland. Jag får ont i magen på riktigt. Egentligen har Roland exakt samma symptom som ungdomarna, han vill också bara bli sedd, hörd, bekräftad. Han är helt enkelt som folk är mest.

Det är ett väldigt intressant dilemma som behandlas här och egentligen kan det nog appliceras på mycket annat också. Jag vet inte riktigt vad meningen är och om vi överhuvudtaget kommer fram till något, men det är samtidigt lite det som är Jonas Karlsson. Så vitt jag kan bedöma. Jag får själv komma fram till vad jag ska tycka.

Jag är en tjuv är inte lika rolig som God jul. Visserligen fnissar jag då och då, men här handlar det mer om en ständig, svag obehagskänsla. Det funkar det också.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 2,4 och genomsnittet 3,1 (beräknat på 89 betyg).
På Goodreads hade den 2,86 i genomsnitt (beräknat på 124 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Jag är en tjuv: Bloggbohemen, Bokhyllan och Enligt O.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

lördag 10 januari 2015

"God jul" av Jonas Karlsson

Genre: Drama
Antal sidor: 166
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 december 2014






Första meningen: Som Frida minns det var det Brors förslag med adventsljusstakarna.

Baksidetext
Det lackar mot jul i kommunhuset och ledningen diskuterar hur de ska kunna göra något festligt med husets fasad. Trots nedskärningar och stundande eventuella varsel är alla överens om att det vore trevligt att i år överraska med en spännande julhälsning för att sprida lite glädje till kommuninvånarna. Något speciellt och lite extra läckert, dock med noggranna krav på nollbudget.

Snart bjuds lokalpressen in för att dokumentera projektet som vittnar om den fina lagandan som råder i kommunhuset. Men julpyntningen visar sig vara svårare att genomföra än man först har trott. När Gunvald på fritidsförvaltningen har svårt att förstå vikten av att samarbeta förbyts julglädjen till regelrätt krigsföring.

Min kommentar
Jonas Karlsson tillhör mina favoritskådisar och när jag upptäckte att han dessutom är författare så var ju inte tvekan stor. Jag har tidigare läst noveller av honom, men detta är hans romandebut och den passar ju väldigt bra som julläsning.

God jul är precis lika underfundig som jag förväntade mig, det verkar vara Jonas Karlssons varumärke. Det här är en berättelse som skulle ha kunnat utspela sig på vilken myndighet som helst i Sverige. Huruvida den passar in på andra länder kan jag inte uttala mig om. En kort tid i mitt liv jobbade jag som kommunalanställd (dock inte på kommunhuset) och detta skulle kunna varit taget direkt ur verkligheten. Faktiskt skulle det kunna handla om Sverige i stort, med alla myndighetspersoner i spetsen.

Det är en träffsäker tragikomisk berättelse om vad som kan hända när det kommer direktiv uppifrån utan närmare förklaringar om vad man vill uppnå. Information om vem som ska ha ljusstake skickas ut enligt need-to-know basis och naturligtvis blir det fel. Det komiska blir sedan när allt ska redas ut. Och naturligtvis blir det ännu mer fel. Faktiskt påminner alltihop lite om ett avsnitt av Starke man. Slutklämmen är brutal och välförtjänt.

Här härskar Jantelagen i all sin prakt, ingen är förmer och ingen får sticka ut. Allt berättas dessutom helt humorlöst, vilket gör det sanslöst roligt.

Boktipsets estimerade betyg var 3,1 (beräknat på 101 betyg).
På Goodreads hade den 3,52 i genomsnitt (beräknat på 62 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om God jul: Endast Eböcker, Bokslukarna och Fru E:s böcker.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

lördag 6 juli 2013

"Spelreglerna" av Jonas Karlsson

Genre: Drama
Antal sidor: 213
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juni 2013






Baksidetext
Börja med att kontrollera att inga spelpjäser saknas ... ja det låter ju inte särskilt komplicerat. Men i Spelreglerna ges sedan instruktioner som inte liknar något annat. I Jonas Karlssons nya novellsamling återfinns pricksäkra tonträffar, på-kornet-detaljer och karakteristiska underfundigheter, sådant som han har gjort till Karlssonska signum. Samtidigt har det blivit både svartare och ännu lite mer skruvat än tidigare, med berättelser som förvisso utspelar sig i en alldaglig nutid, men där verkligheten plötsligt kan ta skruv och bli obehagligt overklig.

Som för mannen som får en oväntad faktura på 5,7 miljoner. Och medan en man börjar tröttna på att livet igenom ständigt mötas av överseende blickar för att han är så "speciell" blir en skådespelare i puffbyxor lynchad av publiken. Allra värst är det kanske för mannen som tvingas bli värddjur för en oväntad, oönskat ryggdunkande bekantskap.

Min kommentar
Jag har nästan precis upptäckt att noveller är fantastiska att ta till när man är mellan böcker och eftersom jag gillar Jonas Karlsson väldigt mycket som skådespelare så kände jag mig manad att se hur han var som författare.

Några av novellerna tyckte jag väldigt mycket om, Fakturan var min absoluta favorit. Den handlar om en ung man som får en faktura på över 5 miljoner. Det är kostnaden för alla upplevelser han har haft i livet, hittills. Han tycker naturligtvis att det här inte kan vara riktigt och försöker reda ut vad och varför. Han får veta att han har haft ett perfekt liv fram tills nu och han försöker desperat att hitta motgångar som han tagit sig igenom för att kunna överklaga.

Novellen Bröllop var också en som jag tyckte var riktigt bra. Den handlar om vådan av att skriva saker på Internet och att den enda man kan ändra på är sig själv.

Även novellerna Presenten (man kan säga att den handlar om att man kanske inte alltid måste vara värst), Huvudsaken (så fyndig titel på denna) och Spår i snön (en gripande berättelse om otrohet, svartsjuka och förutfattade meningar med ett kanske oväntat slut) blev lite av favoriter.

Det här med att skriva noveller måste vara svårt, på bara några sidor ska man få ner en berättelse som ska betyda något. Även för läsaren. Något som jag inte tycker att Jonas Karlsson lyckas med riktigt, eller så är jag fel läsare. Jag gillar inte alls att behöva gissa vad som menas med en text, eller i alla fall inte att behöva anstränga mig för att hitta en mening om den inte är uppenbar. Vissa av de här novellerna betyder absolut ingenting för mig, de var så abstrakta att det för mig var omöjligt att hitta en mening. Det var liksom bara ord staplade på varandra, utan inbördes betydelse och det är ju möjligt att det ska vara så, men det är inget som jag gillar. Jag är ett kontrollfreak som gillar ordning och struktur så ibland kraschade det helt enkelt, men de noveller där jag kunde hitta en mening, de tyckte jag om att läsa. De hade ett naturligt flöde och något som sporrade min nyfikenhet, jag ville helt enkelt veta hur det skulle sluta.

Med tanke på att det faktiskt står i baksidetexten att novellerna är mer skruvade än vanligt så kanske jag inte ska döma Jonas Karlsson efter just denna novellsamling. Jag vill ju så gärna tycka lika mycket om honom som författare som skådis, men jag vet faktiskt inte om han får någon mer chans.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 3.0 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Spelreglerna: Bokmalan, enligt O och Pocketlover.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.