TV-serie: Only murders in the building #5 (2025)

Titel: Only murders in the building
Originaltitel: Only murders in the building
Säsong: 5
Genre: Crime
Skapad av: John Hoffman, Steve Martin
TV-bolag: hulu
Skådespelare: Steve Martin, Martin Short, Selena Gomez, Michael Cyril Creighton, Renée Zellweger
Premiär: 2025-09-09
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 39 min
Såg den på Prime Video 20 januari - 24 januari 2026




Handling
I den femte säsongen av Only murders in the building dras Charles, Oliver och Mabel återigen in i ett nytt mysterium i och kring Arconia. När en till synes isolerad händelse väcker fler frågor än svar, börjar trion gräva djupare – både i fallet och i människorna runt omkring dem. Med sin karakteristiska blandning av humor, spänning och oväntade vändningar fortsätter serien att utforska hemligheter, relationer och besattheten av true crime.

Min kommentar
En serie som har gett mig många timmars underhållning är Only murders in the building och när fjärde säsongen slutade så var det ganska uppenbart att det skulle komma en femte. Med tanke på cliffhangern i slutet. Av någon anledning så dröjde det ganska många månader innan den kom överst i listan, men till slut så var det dags.

Precis som vanligt så är det kemin mellan dem i trojkan som är den stora behållningen här. Den är oslagbar. Tre så olika människor som förenas i ett gemensamt mål är både roligt och intressant och de kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt. Martin Short som Oliver är definitivt den roligaste i trion den här säsongen. Hans repliker levereras alltid med en felfri tajming. Jag tycker att han har växt mycket över säsongerna.

Det dyker upp en del nya karaktärer och en av dem förtjänar ett eget omnämnande. Jag har väl egentligen alltid gillat Renée Zellweger, men nu börjar jag bli kraftigt allergisk mot hennes sätt att snörpa på munnen när hon pratar. Har hon verkligen bara det uttrycket i sin repertoar nu? I övrigt så r de tre miljardärerna så överdrivna (hoppas jag) och icke-roliga att de förtar en del av serien.

Ännu värre är de fem maffiabröderna. Dem blir det lyteskomik över och det är en typ av humor som jag inte tycker är det minsta rolig. Deras mamma är också åt det obehagliga hållet.

I ett helt avsnitt så får vi se tillbaka på dörrvakten Lesters liv. Det är ett fint avsnitt, som ger en bra bakgrund både till honom och byggnaden. Jag kommer att sakna Lester. LESTR kommer jag däremot inte att sakna alls och jag tycker att de kan plocka bort den fjantiga robotdörrvakten nästa säsong. Den tillför ingenting. Av någon anledning så syntes den i nästan varenda scen i sista avsnittet och jag förstår inte varför den var med överallt, hela tiden. Jag funderar allvarligt på om de blev sponsrade av robotbolaget och att det var produktplacering.

Jag måste också bara säga att jag tyckte det var fantastiskt kul (och verklighetstroget) att autokorrigering i mobilen ställer till det. Det har vi väl alla varit med om i verkligheten. Jag avskyr autokorrigering.

Sin vana trogen så slutar Only murders in the building med en rejäl cliffhanger och sjätte säsongen är redan på gång. Kanske kommer den så snart som till hösten. Då har jag hört att man ska bege sig till London.


På Trakt.tv har serien 3,9 i genomsnitt (beräknat på 8,9k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 201k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Pluribus #1 (2025)

Titel: Pluribus
Originaltitel: Pluribus
Säsong: 1
Genre: Science fiction
Skapad av: Vince Gilligan
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Rhea Seeborn, Karolina Wydra, Carlos-Manuel Vesga, Samba Schutte, Miriam Shor
Premiär: 2025-11-07
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 9
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på Apple TV+ 14 januari - 19 januari 2026




Handling
Ett mystiskt virus sprider sig över jorden och utplånar all olycka. Människor kopplas ihop av något som kallas ”joining”, och alla blir plötsligt nöjda och konfliktfria. Alla förutom 13.

Min kommentar
En serie som plötsligt började synas lite överallt är Pluribus. Jag hade väl egentligen inte tänkt att vi skulle se den, men sedan började jag kolla upp vad det var för något och då hamnade den omedelbart på listan.

Det är så lätt att översätta det som händer i serien till vad som händer i vår nutid. Och då menar jag inte bara i odemokratiska länder. Den gör en djupdykning ner i viktiga saker, som när säkerhet och frihet ställs mot varandra. För att inte tala om den flockmentalitet som ofta råder. Många borde kanske ta sig en funderare över hur det är att vara en del i en skock får.

Allt är så oerhört förvirrande i början (nja, inte bara då, faktiskt), men på ett bra sätt. Det blir många funderingar över vad, vem, varför. Och skulle jag teama upp med Carol eller vara på den andra sidan. Mycket ger sig, typ i alla fall. Några svar får man dock inte. Bara frågor.

Huvudpersonen Carol är så vansinnigt osympatisk och osmidig, men det är samtidigt (nästan) omöjligt att inte tycka om henne. Eller det är väl egentligen mest empati. Det måste ju vara frustrerande att vara den enda som är självständig. Hur frustrerande och svårt är det inte att diskutera med och få något egentligt utbyte av någon som bara håller med och vill att man ska vara glad. Rhea Seeborn är i alla fall lysande. Nästan helt ensam får hon bära allt och det gör hon med besked.

Det här är en väldigt annorlunda serie och intressant på så många sätt. Låt dig inte luras av genren, för det är en science fiction i den mest breda betydelsen. Här finns inga rymdraketer, inga rymdmonster. Bara vår egen planet och människor (åtminstone fysiskt). Det är långsamt och eftertänksamt med stor humor på ett mycket lågmält sätt.

Pluribus är ett riktigt statement om vår samtid, där alla (många) rör sig i flock och ingen (många) tänker själv. Den ställer frågorna, men tittaren får själv hitta svaren. Sina egna svar. En av de viktiga är: Finns verkligen lycka om man inte kan vara olycklig?


På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 6k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 109k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Slow horses #4 (2024)

Titel: Slow horses
Originaltitel: Slow horses
Genre: Thriller
Skapad av: Will Smith, Mick Herron (bok)
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Gary Oldman, Jack Lowden, Kristin Scott Thomas, Aimee-Ffion Edwards, Rosalind Eleazar
Premiär: 2024-09-04
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Apple TV+ 22 december - 30 december 2025




Handling
Det udda MI5-teamet vid Slough House, ledda av den cyniske Jackson Lamb, dras in i en ny, farlig underrättelseoperation som börjar med en allvarlig bombattack i London. Teamet måste hantera både yttre hot och personliga frågor, samtidigt som lojalitet och gamla relationer sätts på prov. River Cartwright hamnar i en särskilt känslomässig och komplex situation som gör säsongen mer personlig än tidigare, samtidigt som Slough Horses försöker bevisa sitt värde i en värld där ingen riktigt tror på dem.

Min kommentar
En av mina absoluta favoritserier, har det visat sig, är Slow horses och jag kände att vi behövde ett riktigt säkert kort efter att ha överdoserat med fluff i hela december. Tredje säsongen, som vi såg i augusti var helt enkelt perfekt och nu var det dags för den fjärde.

För mig är det fullständigt obegripligt att de här böckerna inte har fortsatts översättas. Jag har ju bara läst de två första och det är allt som finns. Fortfarande. Trots succén för TV-serien. Nu kan jag ju då inte jämföra, men mycket bättre än så här blir det faktiskt inte.

Ganska tidigt i första avsnittet händer något som gör att jag på allvar började fundera på om jag verkligen ville titta vidare. Eftersom jag i mitt stilla sinne tänkte att så kan det ju inte vara så fortsatte jag. Det var en evinnerlig tur.

Min favoritperson Lamb är inte med så mycket i den här säsongen, men när han är det så stjäl han showen. Jag har aldrig någonsin sett Gary Oldman så här bra. Jag bryr mig verkligen om de här misslyckade agenterna, med ett undantag. Jag vill verkligen inte önska livet ur vare sig verkliga eller påhittade personer, men den där Ho alltså. Jag har inget minne av att han är ett sådant kräk i de två böcker jag har läst.

Nytillskottet Moira gillade jag inte från början, men hon passar bra in bland de slöa hästarna och hon tillför en hel del, visar det sig. Coe, även han ett nytillskott är bara otroligt märklig och jag blir nyfiken på hans bakgrund.

Dessa missanpassade agenter verkar avsky varandra, hjärtligt och innerligt, men så fort de får en yttre fiende så sluter de leden och går genom eld för varandra. Det är något slags hat-kärlek eller den som finns i familjer, speciellt mellan syskon. Och Lamb som pappa då.

Stackars River har sprungit i fyra säsonger nu och han illustrerar väl att det man inte har i huvudet får man ha i benen. Även om han nu inte är dum heller. Bara lite oförsiktig och kanske även lite otursförföljd. I slutet blir det otroligt emotionellt, något som man kanske inte väntar sig i en sådan här serie, men den fortsätter att överraska. Jag blir så ledsen för Rivers skull. Jag blir i alla fall lite lättare om hjärtat i slutscenen. Det känns bra att lämna dem där. För nu.

Fjärde säsongen av Slow horses har inte någon lång startsträcka. Det sätter fart direkt och man kastas rätt in i handlingen. Sedan fortsätter det i samma snabba tempo. Serien är rolig (en speciell sorts humor, men den passar mig som handen i handsken), spännande, så smart och inte ett dugg förutsägbar.


På Trakt.tv har serien 4,15 i genomsnitt (beräknat på 6,5k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 137k betyg).
Jag ger den 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Parterapi i Gagnef #1 (2025)

Titel: Parterapi i Gagnef
Originaltitel: Parterapi i Gagnef
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Wilhelm Behrman
TV-bolag: SVT
Skådespelare: Joel Spira, Josefin Asplund, Maria Sid, Magnus Krepper, Oscar Töringe
Premiär: 2025-11-07
Produktionsland: Sverige
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 28 min
Såg den på SVT Play 6 december - 10 december 2025





Handling
Nisse må vara psykolog, men det här med stresshantering är inte hans grej. En kaotisk dag glömmer Nisse sina sekretessbelagda patientjournaler på bussen. Han får sparken och hans pappa lyckas fixa Nisse en tjänst i Gagnef, Dalarna.

Min kommentar
En källa till TV-serier, som jag nu har börjat betrakta som säker, är @enligto. När hon skrev om Parterapi i Gagnef så blev jag omedelbart sugen på att se den och den las omedelbart till på vår lista. Ganska snart öppnade sig en lucka för en ganska kort serie, bara sex avsnitt på knappa halvtimmen vardera.

Detta är absolut inte en julserie, tvärtom så kan Nisses jul- och nyårsfirande vara det mest deprimerande jag någonsin har sett. Men det är vinter, kallt och mycket snö. Den är också mysig och rolig, faktiskt, mitt i det mörka. Tragikomisk är nog ett bra ord för att beskriva den.

Stackars Nisse, han har det inte lätt. Det är inte konstigt alls att han har blivit som han har blivit, med en sådan far. Han verkar vara en mycket inkännande och duktig psykolog, men en katastrof i sitt eget liv med sina egna problem. Hans kollegor på Vårdcentralen är det omöjligt att inte älska. Åtminstone att titta på. Jag skulle nog inte ha gillat att jobba med dem. De har överhuvudtaget ingen integritet. Min favoritkaraktär är dock Micke. Han är en fantastisk person. Så kantig och, till synes, bufflig, men med ett gigantiskt hjärta av rent guld.

Jag kände inte igen en enda skådespelare, vilket är extremt ovanligt i svenska produktioner. Det visar sig ändå att jag har sett några av dem i annat, men tydligen gjorde de inget större intryck på mig då. Här tycker jag att alla gör ett riktigt bra jobb.

Serien är väldigt förutsägbar, men resan till slutet är oerhört underhållande. Allt är väldigt lågmält, inga stora gester. Mycket sägs inte ens med ord.

Parterapi i Gagnef är inte lättsam på något sätt egentligen, utan mest jobbig och besvärlig. Ibland vrider jag mig av obehag, men allt berättas på ett ganska avslappnat och mysigt sätt. Hur konstigt det än låter. Nu är den stora frågan om det blir en andra säsong, men det är inte bestämt än. Jag hoppas att det blir en för jag gillar verkligen att vara i Gagnef med de här människorna.


På Trakt.tv har serien 3,65 i genomsnitt (beräknat på 8,2k betyg).
På IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 515 betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Foundation #3 (2025)

Titel: Foundation
Originaltitel: Foundation
Genre: Science fiction
Skapad av: Josh Friedman, David S Goyer
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Lou Llobell, Laura Birn, Pilou Asbœck, Synnøve Karlsen, Cody Fern
Premiär: 2025-07-11
Produktionsland: Irland, USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Apple TV+ 25 november - 4 december 2025




Handling
Tre sekler har passerat sedan förra säsongen och nu konfronteras både Stiftelsen och Imperiet med den skrämmande nya skurken Mulan, en psykisk krigsherre med förmågan att manipulera sina fienders sinnen. Gaal Dornick och Hari Seldon väcker sig själva för att förbereda sig för att möta detta hot, medan Imperiet kämpar med interna splittringar och en oförutsedd kris.

Min kommentar
I somras släpptes den tredje säsongen av Foundation, men just då kände jag att det helt enkelt inte var lämplig att se just då. Den här serien kräver en hel del av sin tittare och är inget alls för en trött hjärna. Till slut tyckte jag att det fick bära eller brista, jag ville inte vänta längre, och började titta.

Det är oerhört svårt att se en så här komplicerad berättelse som TV-serie, med långa uppehåll mellan säsongerna. Det är så många olika trådar och skeenden, så otroligt mycket politik att inte ens en recap hjälper, men så fantastiskt bra ändå. För varje avsnitt blir det bara bättre och bättre, ju mer man kommer in i den här världen. Och precis när man har kommit in i det (igen), så är säsongen slut.

Intressant nog så får det som händer mig att ändra åsikt om många, och då speciellt de tre kejsarna. Många verkar få andra agendor, kan man säga. Det blir nästan en rockad. Mer tänker jag inte berätta om själva handlingen, men jag vill bara nämna att serien är så otroligt snygg. I övrigt så lämna man med hur många frågor som helst, mycket är ovisst och hängande i luften.

Eftersom det är runt 40 år sedan jag läste böckerna så är eventuella ändringar inget problem för mig, jag har dock förstått att de är många. Egentligen så är det bara en enda sak jag minns och slutet på den här säsongen ger mig exakt samma känsla som jag fick när jag läste just detta. Fantastiskt!

Tredje säsongen av Foundation måste vara den mest händelserika säsongen hittills. Eller så var det helt enkelt bara rätt tid att se den. Nu är problemet bara hur i hela friden jag ska komma ihåg allt som hände bara i sista avsnittet tills fjärde säsongen? Jag har i alla fall gjort mig ett cheat-sheet som jag kan läsa igenom när det är dags.


På Trakt.tv har serien 3,9 i genomsnitt (beräknat på 8,2k betyg).
På IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 122k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Konflikt #1 (2024)

Titel: Konflikt
Originaltitel: Konflikti
Genre: Thriller
Skapad av: Andrei Alén, Aku Louhimies, Helena Immonen
TV-bolag: MTV Katsomo
Skådespelare: Sara Soulié, Peter Franzén, Julia Korpinen, Charles Gibbons, Salah Isse Mohamed
Premiär: 2024-11-30
Produktionsland: Finland
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på TV4 Play 12 oktober - 15 oktober 2025




Handling
Under midsommarhelgen ockuperas den sydligaste delen av Finland, halvön Hangö, av en okänd fiende. Den nyvalda presidenten och försvarsmakten tvingas agera för att rädda civila och återta kontrollen.

Min kommentar
En serie som jag la till på vår lista för ganska längesedan, men som sambon av okänd anledning ratade, är Konflikt. Jag ville hemskt gärna se den, så jag bestämde enhälligt att den var nästa att titta på. Efter två avsnitt var vi helt fast och fullständigt överens om att allt är extremt trovärdigt.

Upplägget i den här serien är ungefär samma som i trilogin Operation Garbo, men i Finland. Och så väldigt mycket bättre. Det är svårt att greppa det här scenariot och ännu svårare att föreställa sig hur man själv skulle agera. Låt oss hoppas att vi aldrig får veta det.

Man får följa många olika personer. Förutom statsministern och presidenten så är det även en handfull värnpliktiga som efter en övning fastnat bakom fiendens linjer. Även deras kapten är fast där, men på en annan plats och på egen hand. Till att börja med. Vi får också följa en liten motståndsrörelse och en specialstyrka.

Statsministern höll på att göra mig tokig. Man kan inte förhandla med någon som kommer och ockuperar ens land. Vad ska man förhandla om? Presidenten däremot var av det rätta virket och det är väl så jag hoppas att våra politiker skulle agera om detta hände här. Det är många tuffa beslut att fatta när nationell säkerhet ställs mot den personliga säkerheten.

Mitt enda problem med den här serien var egentligen att den var på finska. Det gjorde att jag ibland inte riktigt hängde med i vem som sa vad, men så blir det alltid när jag inte förstår språket som talas. Min finska är obefintlig.

Konflikt är otroligt intensiv, otäck och skrämmande. Den är dessutom väldigt snyggt filmad. Och trovärdig. Sa jag det? Det påstås vara en andra säsong på gång, men det verkar inte vara bekräftat. Faktum är att jag inte har en aning om hur man skulle gå vidare härifrån.


På Trakt.tv har serien 3,4 i genomsnitt (beräknat på 136 betyg).
På IMDb har serien 7,2 i genomsnitt (beräknat på 2,7k betyg).
Jag ger den 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Parenthood #2 (2010)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Monica Potter
Premiär: 2010-09-14
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 9 september - 8 oktober 2025





Handling
Braverman-familjen att navigera vardagens utmaningar. Adam och Kristina hanterar Max Aspergersdiagnos och Haddies försökt till frigörelse. Sarah försöker hitta sin plats i livet och hittar tillbaka till skrivandet. Crosby och Jasmine kämpar med familjelivet, medan Julia och Joel överväger att utöka familjen. Samtidigt försöker Zeek och Camille hålla ihop sitt äktenskap och hitta balans i pensionen.

Min kommentar
Efter att ha sett första säsongen av Parenthood så behövde jag en liten paus från familjen Braverman. De är ju ganska påfrestande, om man är jag. Samtidigt så är de ju helt fantastiska att umgås med så bara några månader senare tyckte jag att det var dags för andra säsongen.

Jag trodde nog faktiskt att de inte kunde bli värre, men jag hade fel. Den amerikanske dubbelmoralen och hyckleriet firar triumfer och det blir så oerhört tydligt här. Den som gör det okej att spionera på sina barn, mer eller mindre behandla dem som fångar med noll rätt till privatliv. Då pratar jag om sextonåriga halvvuxna. Jag blir så vansinnigt irriterad. Den uppfostringsmetoden hade inte fungerat på mig, men mina föräldrar litade på att de hade uppfostrat mig på ett bra sätt.

Det finns massor av scener där alla pratar samtidigt, om sin egen lilla grej. De scenerna är jag omåttligt imponerad av, de känns helt naturliga, men måste ha varit svåra att få till. De får mig att känna exakt samma som jag gör när det händer i verkligheten. Jag vill bara fly.

Adam och Kristina gör mig fullständigt skogstokig och jag funderar på om de är oförmögna att göra något rätt. Har de ingen som helst känsla för hur det är att vara ung? Även Sarah gör mig irriterad. Lauren Graham gör i stort sett samma karaktär som hon är Lorelai i Gilmore girls. Crosby känns nästan normal i sammanhanget, men favoriterna är Julia och Joel. Det är så vilsamt hos dem.

En sådan här familj hade gjort mig till ett nervvrak, men trots alla irritationsmoment så är det ändå en serie som får mig att må bra. Det finns ju ungefär lika mycket att bli glad av som att irritera sig på. Syskonrelationerna är helt underbara. På något udda sätt så är de alltid där för varandra. Även om de ibland är som hund och katt.

Parenthood är lite som att åka berg-och-dalbana, man bjuds på allt. Den är upplyftande och får mig att känna nästan alla känslor som finns. Det bästa är ändå att när de blir för mycket så kan jag bara stänga av.


På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 1,8k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 43k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: The Capture #2 (2022)

Titel: The Capture
Originaltitel: The Capture
Genre: Thriller
Skapad av: Ben Chanan
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Holliday Grainger, Isaac Turner, Indira Varma, Ron Perlman, Lia Williams
Premiär: 2022-08-28
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Viaplay 1 oktober - 3 oktober 2025





Handling
Storbritannien utsätts för hackad media och politisk manipulation. Kriminalinspektör Rachel Carey utreder en politiker som utsätts för en serie handlingar som involverar deepfake-teknik, "osynliga" lönnmördare och korruption inom media. Hon måste navigera i en farlig värld där det blir allt svårare att lita på vad hon ser.

Min kommentar
I sjukstugan i Portugal gick det åt TV-serier med en otrolig fart. Det var liksom nästan det enda jag orkade med. Egentligen så ville jag inte titta på något som krävde något av mig, men samtidigt så var jag så sjukt sugen på att se fortsättningen på The Capture. Så den fick det bli.

Om man inte gillar konspirationer eller teorier om dem så kan det kanske vara värt att undvika den här serien. Vi andra kan med stor behållning se den, vågar jag nog påstå. Här är det konspirationer på riktigt hög nivå. Faktum är att jag egentligen tycker att alla ska se den. Bara så att man är medveten om att man inte ska tro allt man ser.

Att man inte längre kan lite på det man ser, förutom med alldeles egna ögon, vet vi väl allihop. I vilket fall så borde vi veta det. Jag tror (eller så är det bara för att jag hoppas så intensivt) att det inte går att göra det de gör. Men vem vet. I bästa fall så är det bara en tidsfråga tills man kan det.

AI är i många fall oslagbart, men när det används fel så blir det snabbt väldigt farligt. Människan (vissa i alla fall) är ju tyvärr funtad så att om det går att missbruka något så gör man det. Det blir ju inte jättebra när de som är menade att skydda oss andra vänder systemet mot oss, när de som är satta att övervaka att vi vanliga medborgare följer lagen själva bryter den. För vår skull. Påstår de. Jag har så otroligt svårt för det där med att ändamålet helgar medlen. Det är inte alltid så.

Den här andra säsongen var inte riktigt lika bra som den första, tycker jag. Bara marginellt, men ändå. Främst kanske för att det var mer förutsägbart vem som låg bakom och varför. Jag kastade ur mig den teorin ganska tidigt. Nu stör det inte speciellt mycket, för det är ändå mycket spännande.

The Capture är en mindblowing serie, med en otroligt skrämmande handling. En tredje säsong är tydligen på gång, men hur man ska fortsätta efter slutet på denna förstår jag inte. Det känns nästan omöjligt. Men, britterna vet verkligen hur man gör bra TV, så det löser de säkert.


På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 1,3k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 28k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Countdown #1 (2025)

Titel: Countdown
Originaltitel: Countdown
Genre: Thriller
Skapad av: Derek Haas
TV-bolag: Amazon
Skådespelare: Jensen Ackles, Jessica Camacho, Violett Beane, Eric Dane, Uli Latukefu
Premiär: 2025-06-25
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 47 min
Såg den på Prime Video 15 september - 20 september 2025




Handling
När en tjänsteman vid Inrikessäkerhetsdepartementet mördas mitt på ljusa dagen rekryteras LAPD-kriminalaren Mark Meachum till en hemlig insatsstyrka, tillsammans med agenter under täckmantel från rättsväsendet, för att leda utredningen. Jakten på mördaren blottlägger snart en ondskefull konspiration och sätter igång en kapplöpning mot klockan för att rädda en stad med miljoner invånare.

Min kommentar
Efter en vecka utan att streama en enda TV-serie så tröttnade vi på det och jag fick ge mig ut på jakt. En serie som jag la till på vår lista i somras var Countdown och jag tyckte att tiden nu var mogen för en thriller eller action eller vad det nu kunde vara. Premissen lät bra i alla fall.

Serien har ett väldigt märkligt upplägg. I avsnitt 10 kan man säga att fallet man har följt från start avslutas, men av okänd anledning så avslutas inte säsongen. I stället startar ett helt annat fall upp. Som ju givetvis inte hinner slutföras. Gjorde de så för att, typ, tvinga fram en andra säsong?

Från start så får man inte veta speciellt mycket om de här människorna och vissa kan det eventuellt vara svårt att uppskatta så där direkt. Sedan får man mer och mer bakgrundsinformation, lite i taget, och plötsligt så är de oemotståndliga allihop. De liksom växer på en.

Det finns så mycket med den här serien som jag uppskattar. Bland annat att belarusierna inte pratar engelska med en dålig brytning, som ska föreställa rysk. Nu låter det kanske inte helt autentiskt när alla pratar, det är något med melodin, men det är bra så. Ganska tidigt så tar man också död på en av teammedlemmarna, vilket visserligen gjorde mig upprörd, men sedan dessutom hela tiden orolig för att det skulle hända igen. Det är smart att göra så, att man liksom inte är säker på vad som kan hända. Och soundtracket, jag som inte ens brukar höra det, jag bara älskar det.

I två avsnitt satt jag och funderade på varför chefen Nathan Blythe var så bekant. När jag såg hans namn, Eric Dane, så kände jag igen även det, men kunde inte komma på varifrån. Jag säger bara Grey's anatomy. Och så kan jag säga Mark Sloan. Jag hade aldrig kommit på det utan att kolla upp honom.

Kort sagt så älskar jag den här elitstyrkan, eller vad man ska kalla dem. Vilka personligheter de är och de kompletterar varandra perfekt. De är så otroligt fokuserade och duktiga på det de gör. Kemin och tonen mellan dem är fantastisk. Ibland tycker jag dock att de inte riktigt förstår vad de själva säger. Något de har påpekat kan en stund senare tas som oklart. Ibland gör de saker som kanske känns lite naiva och godtrogna, men vem gör inte det. Nu har jag inte det jobb som de har, men ändå.

Countdown är precis som jag vill ha mina thrillers. Det är mycket humor och mycket som händer. Så otroligt spännande är det att det är omöjligt att sluta titta, vilket gjorde att det blev ett par (för) sena kvällar. Jag ursäktar alla fel och brister serien må ha. Nu önskar jag bara att de direkt börjar filma andra säsongen för man lämnas med en helt sanslös cliffhanger.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag måste bara ta upp elefanten i rummet. [spoiler]Jag kan inte för mitt liv förstå hur ingen ifrågasatte den där åklagare Valwells beteende. Ingen normal åklagare skulle vara så på som han. I synnerhet inte efter alla skarpa tillsägelser han får, från alla möjliga håll. Men ingen undrar. Det här sa jag redan första gången han dök upp och ville vara med.[/spoiler]


På Trakt.tv har serien 3,45 i genomsnitt (beräknat på 623 betyg).
På IMDb har serien 6,9 i genomsnitt (beräknat på 13k betyg).
Jag ger den 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: The Institute #1 (2025)

Titel: The Institute
Originaltitel: The Institute
Genre: Skräck
Skapad av: Benjamin Cavell, Stephen King (bok)
TV-bolag: MGM+
Skådespelare: Ben Barnes, Hannah Galway, Joe Freeman, Simone Miller, Fionn Laird
Premiär: 2025-07-13
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 58 min
Såg den på HBO max 24 augusti - 27 augusti 2025





Handling
När den 14-åriga anden Luke Ellis kidnappas vaknar han upp på The Institute, en anläggning full av barn som alla kom dit på samma sätt som han gjorde, och som alla är besatta av ovanliga förmågor. I en närliggande stad har den hemsökta före detta polisen Tim Jamieson kommit för att försöka starta ett nytt liv, men lugnet och tystnaden varar inte, eftersom hans och Lukes historia är förutbestämda att kollidera.

Min kommentar
I slutet av augusti var jag inne i en riktig Stephen King-period. Under en och samma vecka så blev det en film, en bok och även en TV-serie. Jag väntade länge på att The Institute skulle börja streama någonstans där jag kudne se den. Sedan fick jag vänta lite till, tills alla avsnitt hade släppts. Då kunde vi klämma alla under fyra dagar.

Boken, som serien bygger på, läste jag i slutet av 20222 och precis som vanligt så minns jag inte speciellt många detaljer. Det jag faktiskt kommer ihåg stämmer hyfsat bra med serien. Förutom tidsperspektivet. Jag upplevde det som att de var på Institutet länge, inte bara några dagar. Och, naturligtvis, var Tim Jamiesons historia börjar.

Miljön är superb, tycker jag. Den utstrålar kalla kriget, 60-tal, Östtyskland och hemska experiment. Det känns inte flashigt och påkostad, vilket bara förstärker det hemska. Dock så har det blivit betydligt mindre otäckt i serien och mer ett tonårsdrama än skräck.

Av någon anledning får jag inte alls samma känsla för barnen i serien, men det kan bero på att de är betydligt äldre än i boken. Dessutom så ägnade man inte så mycket tid åt dem, egentligen bara deras "kamp". Jag saknar det som gjorde boken berörande. Helt enkelt Kings hantverk. Ingen kan beskriva barn och deras tillvaro som han.

Återigen ett tema som handlar om att göra onda saker för det, så kallade, godas skull. Det är så mycket skitsnack och blir nästan orimligt upprörd. Det är ju onekligen lätt att snacka om offer, när man själv inte behöver offra något. Andras offer är ju optimalt. Men så inte okej.

Det blir något av en paradox här, som jag reagerade på redan i boken. [spoiler]"Elitbarnen" kunde ju se in i framtiden, vilket var hela grejen. Då kunde de hitta och undanröja människor vars gärningar hotade världens existens. Om det Tim gjorde hotade världsordningen så borde han ha hittats och undanröjts. Innan han började göra det som förstörde för dem.[/spoiler]

The Institute är inte i närheten av lika otäck som boken, men serien är fortfarande bra. Bara lite annorlunda. Faktum är att det är en av de bättre adaptioner som jag har sett. Det är redan bestämt att det ska bli en andra säsong. Den ser jag fram emot. Då är den dessutom helt utan bokmanus.


På Trakt.tv har serien 3,5 i genomsnitt (beräknat på 860 betyg).
På IMDb har serien 6,7 i genomsnitt (beräknat på 6,5k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: The morning show #1 (2019)

Titel: The morning show
Originaltitel: The morning show
Genre: Drama
Skapad av: Jay Carson, Kerry Ehrin
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Jennifer Aniston, Reese Witherspoon, Steve Carell, Billy Crudup, Karen Pittman
Premiär: 2019-11-01
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 58 min
Såg den på Apple TV+ 17 augusti - 22 augusti 2025





Handling
Nyhetsankaret Alex Levy tvingas anpassa sig efter att hennes mångåriga partner, Mitch Kessler, får sparken efter en #metoo-skandal. Som ett försök att rädda sitt eget jobb introducerar Alex impulsiva fältreportern Bradley Jackson som sitt nya medankare, vilket leder till en maktkamp och ett komplicerat partnerskap mellan de två kvinnorna.

Min kommentar
En serie som har legat på vår lista väldigt länge, känns det som, är The morning show. Den har några år på nacken, men jag tror minsann att den fortfarande är aktuell. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men jag erkänner att jag med ledning av skådespelarna drog helt fel slutsatser när jag trodde att det var en komedi. Det är det inte.

Med en ensemble som Jennifer Aniston, Reese Witherspoon och Steve Carell så är det kanske inte svårt att förstå varför jag trodde att den här serien skulle gå åt det roliga hållet. Det är onekligen spännande att se kända skådespelare i en helt annan genre än vad man är van vid. De behärskar även detta alltså.

Det är ovanligt att se Jennifer Aniston i en sådan här roll. Jag tror att jag bara har sett henne i komedier innan, men hon gör verkligen det här bra också. Egentligen så är hennes karaktär förfärlig. Något som gäller även Reese Witherspoons karaktär. Nu när jag tänker efter så gäller det nog samtliga i hela serien. Mer eller mindre. Och Steve Carell, som jag bestämt trodde var komiker, han är en av de hemskaste karaktärerna här.

Man skulle kunna tro att en serie med bara hemska människor inte gick att se, men det som gör det inte bara uthärdligt, utan rent fascinerande, att titta på är att i stort sett alla även har bra egenskaper också. Ibland känner jag mig bara förvirrad över det motsägelsefulla, men egentligen så är de bara mänskliga. Bara med större ambitioner än gemene man. Gemensamt för alla verkar vara att de hela tiden ser andra människor endast som verktyg, hjälpmedel för att ta sig dit de vill. Strunt samma om verktyget går sönder på vägen. De glömmer bort att dessa verktyg är just människor.

En ganska stor del i det trovärdiga är att man lägger in en hel del verkliga händelser. Inte bara #metoo utan även bränderna i Los Angeles och masskjutningen i Las Vegas. Det blri lite mer verkligt då.

När The morning show är slut sitter jag där och funderar på om det egentligen finns offer (ja, en kan jag nog komma på) i den här historien. Eller är de helt enkelt skitstövlar allihop? Hela säsongen är en nyttig övning i att se saker ur mer än ett perspektiv. Men nu hoppas jag att det här temat är utagerat och att nästa säsong handlar om något annat.


På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 4,8k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 141k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: The Capture #1 (2019)

Titel: The capture
Originaltitel: The capture
Genre: Thriller
Skapad av: Ben Chanan
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Holliday Grainger, Callum Turner, Ron Perlman, Lia Williams, Laura Haddock
Premiär: 2020-07-15
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 42 min
Såg den på Viaplay 10 augusti - 12 augusti 2025





Handling
När soldaten Shaun Emerys dom för ett mord i Afghanistan upphävs på grund av bristfälligt videobevis, återvänder han till livet som en fri man. Men när övervakningsfilmer från en utekväll, för att fira den friande domen, visar något överraskande tar Shauns liv en chockerande vändning och han måste snart kämpa för sin frihet igen.

Min kommentar
Förutom böcker så är ju TV-serier lite av ett intresse. Även för den senare kategorin så gäller att jag egentligen inte alls behöver några tips. Ibland kommer de ändå. Vi diskuterade något på jobbet och vips så tyckte en kollega att en konspirationsthriller borde passa mig. Jag var inte nödbedd, så nästa serie blev den han tipsade om; The Capture.

Från start så var det ohyggligt spännande och helt omöjligt att sluta titta. Alltså blev det tre avsnitt på två kvällar. Sedan trodde vi att det skulle vara slut. Men, av någon anledning så är de sex originalavsnitten, på vardera en timme, i Sverige uppdelat på åtta avsnitt, på lite drygt fyrtio minuter. Det visade sig att C More, som visade serien först, ville ha en-timmesavsnitt, men inklusive reklam. Då blev det så här, vilket inte serien alls vinner på. Dessutom blir det onödigt besvärligt för någon (jag) som använder appar för att hålla reda på vilka serier och avsnitt man sett och även betygssättning.

De första avsnitten så visste jag inte vad jag skulle tro. Vi kokade i alla fall ner allt till ett begränsat antal alternativ, tre tror jag. En av gissningarna var ju så klart rätt. Efter sex avsnitt så tappar tyvärr serien lite fart. Eller egentligen så blev det för konspiratoriskt. Till och med för mig.

Polisen Carey har jag så otroligt svårt för i början. Hon är typ allt jag inte gillar i en polis, men oj vad hon tar sig. Holliday Grainger, som spelar Carey, gör det väldigt bra. Trots att hon mest ser ledsen ut. Rent generellt så är skådespelarinsatserna toppklass.

Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan få för sig att man har rätt att förstöra vanliga människors liv. För att använda sig av klyschor så gör inte två fel ett rätt och ändamålet helgar inte alltid medlen. Detta gäller då båda sidorna, eller vad man ska säga. Man har inte rätt att göra vad som helst för den "goda" sakens skull. Då blir man ju liksom lika ond som de kriminella som man vill sätta dit. Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner. Se där. Ännu en klyscha.

Tempot är lugnt och eftertänksamt. Det gäller även tonen. Jag är tacksam för att serien är brittisk (de kan gör TV alltså!) för jag är helt säker på att en amerikansk version hade förstört allt det som är bra och blivit mer bombastisk.

Det som händer i The Capture är så skrämmande att det nästan är ofattbart. Jag blir på riktigt paranoid när jag inser att det inte går att skydda sig mot detta, överhuvudtaget. En andra säsong finns redan på Viaplay och det är faktiskt även en tredje på gång.


På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 1,3k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 27k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Ghosts #1 (2021)

Titel: Ghosts
Originaltitel: Ghosts
Genre: Komedi
Skapad av: Joe Port, Joe Wiseman
TV-bolag: CBS
Skådespelare: Rose McIver, Utkarsh Ambudkar, Brandon Scott Jones, Rebecca Wisocky, Richie Moriarty
Premiär: 2021-10-07
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 18
Avsnittslängd: ca 21 min
Såg den på Netflix 3 augusti - 8 augusti 2025




Handling
Det unga paret Samantha och Jay ärver en herrgård som råkar vara hemsökt av ett helt hushåll med spöken. Omedvetna om sina osynliga inneboende, planerar de att förvandla det till ett B&B. Men allt blir mycket mer komplicerat när Samantha plötsligt kan se andarna efter att ha slagit i huvudet.

Min kommentar
En serie som jag la till på vår lista, trots att jag kanske inte var jättelockad av den, är Ghosts. När behovet av komedi hade växt, lavinartat, så tänkte jag att vi väl ändå kunde ge den en chans. Jag är så glad för det.

Tydligen så är detta en re-make av den brittiska serien med samma namn. En serie som jag tyvärr har missat, helt och hållet. Det är lite trist, för den brittiska verkar vara ännu mer omtyckt än den amerikanska. Denna är dock bra nog. Men kanske kommer jag att försöka hitta originalet någon gång.

Jag hade nog egentligen inte koll på vad den här serien handlade om, men jag gillar verkligen konceptet med spöken från olika tidsperioder. Här finns en viking från 1000-talet, en medlem av Lenape-stammen från 1500-talet, en soldat från det amerikanska inbördeskriget (1700-tal), en överklasskvinna från 1800-talet, en jazzsångerska från 1920-talet, en hippie från 1960-talet, en scoutledare från 1980-talet och en finansvalp från 1980-talet. Dessutom så finns det några till som dyker upp emellanåt. Och så det levande paret, givetvis.

Bara alla kulturkrockar som uppstår mellan spökena är vansinnigt underhållande, men man får med många aktuella saker också. Och allt som har förändrats över decennier och sekel. En hel del märkliga situationer blir det och ibland även pinsamma. Jag gillar nästan alla "standardspöken", de är helt underbara och det är omöjligt att välja en favorit. De är så olika och roliga på olika sätt. De spöken som dyker upp och "gästspelar" har jag, så här långt, inte varit så glad i. Det är också dessa avsnitt som är mindre bra.

Säsongen består av arton väldigt korta avsnitt och vi tittade alltid på tre i stöten. Det tog alltså bara sex dagar att se hela säsongen. Att det var riktigt underhållande hjälpte ju till, så klart. Naturligtvis så finns det ett eller ett par avsnitt som inte är lika bra/kul, men förvånansvärt många av de arton är synnerligen roliga. Ibland är det farligt nära (eller strax över) gränsen till buskis, men det är så korta stunder att det inte stör nämnvärt.

Ghosts är lite som Friends, fast med spöken, och den är en rejäl humörhöjare. Jag tycker det är lite ovanligt med en komedi som är "snäll" för, trots allt, så bygger den på vänskap och att hålla ihop. Det är bara lite synd om Jay, som står utanför alltihop.


På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 1,8k betyg).
På IMDb har serien 7,9 i genomsnitt (beräknat på 43k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Pørni #2 (2022)

Titel: Pørni
Originaltitel: Pørni
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Henriette Steenstrup
TV-bolag: Viaplay
Skådespelare: Henriette Steenstrup, Nils Ole Oftebro, Vivild Falk Berg, Gunnar Eiriksson, Jan Gunnar Røise
Premiär: 2022-02-27
Produktionsland: Norge
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Netflix 21 juli - 24 juli 2025





Handling
Pørnis pojkvän har gjort sin ex-fru gravid. Äldsta dottern Hanna pluggar portugisiska för en resa till Argentina. För visst är väl spanska och portugisiska nästan samma sak? Yngsta dottern har i stället börjat prata svenska och nästan flyttat in hos sin nya (svenska) kompis. Pappa ska ut på långvandring med sin pojkvän och har slutat äta kolhydrater som förberedelse. Eller har han det? Ex-mannen beslutar sig för att äga sin historia och har skrivit en bok. Med andra människors historia. I sin egen version. När ska Pørni få en chans att reda ut allt?

Min kommentar
Efter att ha sett en del tunga och/eller brutala serier så tyckte jag att det kunde vara dags för något upplyftande. Alltså valde jag andra säsongen av Pørni, för jag tyckte att jag kom ihåg det som att det här var en rolig serie. Den här säsongen är dock mer deprimerande än rolig och det blir ganska tungt. Trots det så lockar den till en hel del skratt.

För mig är det helt obegripligt hur Pørni orkar jonglera allt och alla i sitt liv. Bara hennes jobb måste ju vara extremt tungt och alldeles tillräckligt för vem som helst. På detta har hon då två ganska korkade egna barn och en hyfsat normal systerson. Dessutom en fullständigt olidlig ex-man.

De flesta karaktärerna har många fel och brister. Förmodligen så är det det som gör dem så mänskliga. Trots att ex-mannen är en äkta svinpäls så har jag aldrig hört Pørni yttra ett enda ont ord om honom inför barnen. I stället gör hon allt hon kan för att försvara honom. Hon är i sanning en beundransvärd människa. Dock så är det ett mysterium för mig hur någon som Pørni har lyckats uppfostra sina barn till att bli så själviska. Jag avskyr innerligt manusförfattarna för att de förstör Bjørnar för Pørni. Både hon och jag gillar ju honom. Hon hade varit så värd en bra relation.

Det är omöjligt att inte ryckas med i den här serien. Den tar upp många aktuella och tunga ämnen, men utan att komma med pekpinnar eller enkla lösningar. Den är som ett tvärsnitt ur livet, kan man nog säga. Bara det att alla saker händer samma person. Avsnitten är korta och tack vare det så orkar vi oftast två i rad, men sedan tar det liksom stopp. Då behöver vi något ljusare.

Den här säsongen av Pørni slutar ljust och hoppfullt, vilket är tur med tanke på allt elände som hänt innan. Det får oss att snabbt besluta att vi håller där, med Pørni ganska lycklig. Det är hon värd. Får se när vi orkar börja på tredje säsongen.


På Trakt.tv har serien 3,6 i genomsnitt (beräknat på 87 betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 4,5k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Reina roja #1 (2024)

Titel: Reina roja
Originaltitel: Reina roja
Genre: Crime
Skapad av: Salvador Perpiñá, Amaya Muruzabal, Juan Gómez-Jurado (bok)
TV-bolag: Prime Video
Skådespelare: Victoria Luengo, Hovik Keuchkerian, Alex Brendemühl, Celia Freijeiro, Andrea Trepat
Premiär: 2024-02-29
Produktionsland: Spanien
Antal avsnitt: 7
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på Prime Video 17 juli - 20 juli 2025




Handling
Med ett IQ på 242 är Antonia Scott officiellt den smartaste personen på jorden. Hennes intelligens gav henne chansen att bli "Röd drottning" i ett hemligt och experimentellt polisprojekt över hela Europa, men det som verkade som en gåva förvandlades till en förbannelse och hon förlorade allt.

När sonen till en mäktig bankir hittas groteskt mördad i sitt hem och arvtagerskan till Spaniens rikaste man kidnappas, startas Röda drottningen-organisationen. Mentor, Antonias tidigare chef, vänder sig till Jon Gutiérrez, en temperamentsfull men vänlig baskisk polis, för att återuppväcka Antonia.

Min kommentar
Hösten 2023, under den (då) årliga Spanienresan, läste jag en fantastiskt spännande spansk bok. Redan då var det klart att Reina roja, som den hette, skulle bli TV-serie och förra året började den streama. Av oklara skäl så har den fått vänta, men plötsligt så valde sambon den när vi gick igenom alla listor. Ingen var gladare än jag.

Precis som vanligt så minns jag detaljerna från boken väldigt dåligt (även om mycket kom tillbaka medan vi tittade), men jag tror att den följer boken ganska bra. Min reflektion är att serien (och boken) inte känns så "spansk", vilket för min del är positivt. Utan tvekan så är detta det bästa spanska jag någonsin har sett (och läst).

Det som var allra bäst med boken var relationen mellan Jon och Antonia, den dynamiska duon. Den är precis lika bra skildrad här. Lite kanske jag fyller i själv, men jag tror faktiskt inte det. Speciellt glad är jag över att de har lyckats bibehålla både kemin och jargongen mellan dem. Däremot så upplever jag det som att Jons mamma har en större roll i serien än i boken. Säker är jag inte, men det är bra så här. Hon är helt fenomenal och jag skulle verkligen vilja smaka på hennes tortilla.

Man får inte tappa fokus eller slappna av, för det är en komplex historia. Men jag hade i stort sett glömt bort hur brutal den var ibland. Eventuellt så hjälper det att ha läst boken, men sambon (som inte har läst den) kunde hänga med hjälpligt. Då tyckte han ändå att den var så bra att han lät bli mobilen medan han tittade. Det händer inte alltför ofta.

Vicky Luengo gör Antonia på ett riktigt bra sätt och det gäller även Hovik Keuchkerian som Jon, som är min solklara favorit. Men faktum är att ingen av dem hade varit något speciellt utan den andra. Antonia må ha ett högt IQ, men Jon har ett EQ som motsvarar Antonias IQ. Jag vet inte om jag hade några bilder av dem i huvudet medan jag läste, det enda jag minns är att Jon skulle vara stor. Och det är han.

Reina roja är rolig, våldsam och spännande. En andra säsong verkar vara på väg, någon gång under 2025 ska den släppas tycks det. För egen del känns det som en perfekt tidpunkt att ha sett denna nu. Det har fungerat som en liten uppfräschning av minnet nu när jag snart ska ge mig på tredje boken.


På Trakt.tv har serien 3,55 i genomsnitt (beräknat på 626 betyg).
På IMDb har serien 6,8 i genomsnitt (beräknat på 6,3k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Murderbot #1 (2025)

Titel: Murderbot
Originaltitel: Murderbot
Genre: Science fiction
Skapad av: Chris Weitz, Paul Weitz
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Alexander Skarsgård, Noma Dumezweni, David Dastmalchian, Akshay Khanna, Tamara Podemski
Premiär: 2025-05-16
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 25 min
Såg den på Apple TV+ 13 juli - 16 juli 2025




Handling
I en högteknologisk framtid får en illojal säkerhetsrobot i hemlighet fri vilja genom att hacka sin kontrollmodul. För att hålla det hemligt ansluter den sig motvilligt till ett nytt uppdrag som skyddar forskare på en farlig planet ... trots att den bara vill sträcktitta på såpoperor.

Min kommentar
En serie som jag faktiskt ratade och kände att jag inte ville se var Murderbot. Vilket egentligen är ganska märkligt, eftersom science fiction är en favoritgenre. Om jag ska vara ärlig så berodde det nog mestadels på Alexander Skarsgård, som jag inte är ett fan av. Sedan läste jag en riktigt positiv liten text hos @cinnamonbooks som fick mig att ändra mig. Vilken otrolig tur!

Den här serien bygger tydligen på ett gäng noveller och kortromaner som skrivits av Martha Wells, eller ja, första säsongen bygger på den första novellen, All systems red. Jag har aldrig hört talas om dem, vad jag kan komma ihåg, men nu blir jag väldigt sugen på att läsa dem.

Science fiction är ju en genre där man lätt kan få med en del samhällskritik och det finns det här. Två ytterligheter möts/krockar, helt utan mellanting. Å ena sidan det kapitalistiska, som bara vill tjäna pengar. Oavsett hur många som dör på kuppen. Å andra sidan de godtrogna flummiga hippiemänniskorna, som vill rädda allt som lever (och även "döda" androider. Oavsett hur många som dör på kuppen. Däremellan, mellan två onda ting, står då Murderbot.

Murderbot kan nog vara den mest mänskliga android jag har råkat på. Han vill helst bara vara ifred och titta på sina såpoperor. Han är som en inkarnation (fast tvärtom) av Sheldon (i TBBT) och är fantastiskt rolig. Så mycket ironi och sarkasm. Det som gör att det blir roligt är att Murderbot själv helt saknar humor, så hans tankar och kommentarer blir komiska utan att det är meningen. Det gör det extra kul. Jag erkänner, motvilligt, att Alexander Skarsgård är både klockren och briljant i rollen. Han bär den här serien på sina axlar.

De där människorna i Bevarandealliansen är ju förstås fantastiskt tacksam att driva med. Och det gör han. Fast han vet ju inte om det. Det är i alla fall så otroligt hög igenkänning på den människotypen.

Murderbot lägger inte speciellt mycket fokus på de existentiella grubblerier, bland annat, som man lätt hade kunnat fastna i. Jag är tacksam för det. Det är alldeles tillräckligt att en del frågeställningar väcks, så får man fundera på egen hand. Om man är lagd åt det hållet. Annars kan man bara låta sig underhållas. Faktum är att den är och nosar på ett ännu högre betyg.


På Trakt.tv har serien 3,7 i genomsnitt (beräknat på 2k betyg).
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 21k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig