Titel: Låt vargarna komma
Genre: Drama
Antal sidor: 415
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tell the wolves I'm home
Översättare: Christina Stalby
Serie: -
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 mars 2016
Första meningen: Min syster Greta och jag satt modell för vår morbror Finn den eftermiddagen.
Baksidetext
New York 1987. Fjortonåriga Junes morbror dör i aids. Han var den viktigaste personen i världen och hans död lämnar henne ensam och tyngd av sorg. Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn. Mellan honom och June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig själv och sina närmaste som förändrar henne för alltid.
Min kommentar
Den här boken hade jag hört så otroligt mycket bra om så när den plötsligt låg i en goodie-bag på Bokmässan 2014 och dessutom författaren själv var där och signerade så var jag ju inte människa att stå emot. Jag hade ingen aning om vad den egentligen handlade om, eller jo, det var något med en tonårstjej och någon med AIDS och alla grät ögonen ur sig när de läste.
Jag kan ju säga med en gång att det där med att gråta när jag läser böcker, det händer inte speciellt ofta. Det måste vara en väldigt speciell bok som på något sätt berör mig utöver det vanliga. Det gjorde inte denna. Den är visserligen väldigt rörande, vemodig och sorglig, jag blir berörd men inte överväldigad.
Det som egentligen lägger stora hinder i vägen för att jag ska bli berörd på riktigt är att jag blir så otroligt arg på de här egoistiska människorna. Rent ut sagt förbannad blir jag. Vilka sällsamt elaka människor. Junes mor är den allra värsta av dem och jag förstår inte hur man kan göra något sådant mot någon man påstår sig älska. Det där är inte kärlek, utan svartsjuka och missunnsamhet. Och Finn och Toby, hur i hela friden tänkte de? Så kortsiktigt, egoistiskt och elakt. Mot alla, men mest Toby. Tänk att inte få sörja den man älskar på riktigt, med stöd och kärlek från andra som också älskat. Min stora undran under läsning är: Vad är det för fel på den här familjen?!
Redan från start läste jag med bävan och bara visste att det inte kunde finnas något lyckligt slut på den här historien. Det handlar inte bara om relationen mellan June och Finn (visst är den lite läskig, det känns inte alls bra, speciellt inte det faktum att alla visste) utan egentligen Junes relation med alla andra också, bland annat systern. Det är en väldigt bra skildring av en tonårings tankar och funderingar, även om June kanske känns en aning naiv för att vara fjorton. Boken är också ett fantastiskt tidsdokument, i alla fall för oss som var med på 80-talet.
Berättandet är väldigt lågmält och jag tycker den är befriande fri från sentimentalitet. Det är mer en berättelse ur Junes synvinkel och vi får uppleva allt med hennes ögon. Kanske blir det lite väl övertydligt ibland, men jag kan nog leva med det. Symbolism och liknelser fungerar inte alltid för mig och jag hade nog kunnat vara utan vargarna. Jag förstår det inte. Inte heller förstår jag titeln, tror jag. Vare sig den svenska eller den engelska [spoiler]och ja, jag vet att tavlan hette så[/spoiler]. Vilka var vargarna?
Slutet är lite väl puttenuttigt och framför allt så går allt för snabbt och lätt. Jag har väldigt svårt för att tro att allt skulle ordna upp sig på det viset och så otroligt kvickt. Det fungerar nog bara i en icke-verklig värld.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 4,6 och genomsnittet 4,0 (beräknat på 336 betyg).
På Goodreads hade den 4,03 i genomsnitt (beräknat på 79 711 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Låt vargarna komma: Lotten, C.R.M. Nilsson och Drawreadandtakeaphoto.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
