Bok: Mord och ingen julefrid

Författare: Inger Frimansson / Arne Dahl / Amanda Hellberg / Åke Edwardson / Lisa Förare Winbladh / Johan Theorin / Camilla Läckberg / Dag Öhrlund
Titel: Mord och ingen julefrid
Genre: Kriminal
Antal sidor: 175
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Semic
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 december 2024


Baksidetext
En fantastisk samling nervkittlande kriminalnoveller skrivna av några av Sveriges absolut främsta deckarförfattare: Arne Dahl, Åke Edwardson, Inger Frimansson, Lisa Förare Winbladh, Amanda Hellberg, Camilla Läckberg, Johan Theorin och Dag Öhrlund.

Min kommentar
Varje jul så tänker jag att jag borde läsa mer julböcker och gärna även noveller. I januari förra året så var jag så förutseende att jag köpte antologin Mord och ingen julefrid, som jag då tänkte jag skulle ta mig an när december kom. Den här typen av antologi verkar ha kommit ut med väldigt ojämna mellanrum och just denna är från 2021. Det ska ju inte spela någon roll, för böcker är ju ingen färskvara.

Precis som vanligt i en novellsamling eller antologi så är det både högt och lågt. Det ska ju helst finnas något för alla och det gör det nog här. Någon av novellerna förstår jag inte alls, men så brukar det vara. Något jag tänkte på under läsningen var att jag hade förväntat mig betydligt mer mord/brott. Och definitivt mer jul.

Om det är meningen att detta ska vara nervkittlande kriminalnoveller (som det ju faktiskt står i beskrivningen) så är det ett gång som kanske inte passar in så bra. Novellen ABC passar dock inte in överhuvudtaget. Jag förstår inte alls vad den gör här. Inte ett enda brott inom synhåll. Inte en enda nervkittling heller. Den handlar om någon som heter Astrid och har skrivit ett manus om en Pippi Långstrump, som aldrig har blivit utgivet. I stället står hon och säljer batikkläder på en marknad.

Två av novellerna är riktigt bra. Chokladasken av Amanda Hellberg är den enda med en knorr på slutet. Den hör tydligen till Ulltunasviten och nu blir jag ju på riktigt sugen på att läsa de böckerna. Jag vet ju att jag har gillat hennes skräckböcker. Den andra som är jag vill nämna här är Änkornas kafé av Camilla Läckberg. Vilken affärsidé hon har kommit på! Tyvärr så är ju titeln ganska avslöjande, men novellen är ändå riktigt bra.

Rent generellt så är många av novellerna väldigt vaga. Så vaga att de varken blir spännande eller otäcka. Bara irriterande. Till exempel Här och nu av Arne Dahl och Tomten kommer av Åke Edwardson skapar fler frågor än svar. Inga svar alls, om jag ska vara ärlig. Kanske är det bara är jag, men jag behöver något slags bakgrund att hänga upp historien på och det får jag inte alls här. Det är ju så klart svårt att få med på bara några sidor, men det finns ju många som klarar det. Även de här två författarna som har skrivit andra bra noveller.

Jag måste bara nämna också ... en av mina exter är att samla på roliga, påhittade (hoppas jag) namn. I Svindlande affärer av Dag Öhrlund figurerar en Inge Munther, som nu får göra, exempelvis Inge Naning sällskap i min samling. Tack!

Mord och ingen julefrid blir nog den sista novellsamlingen av den här typen för mig. På något sätt så verkar det vara viktigare att ha med kända författare än att novellerna är bra. Eller ens passar in.

På Goodreads hade den 2,79 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mord och ingen julefrid: Mina skrivna ord och bokbesatt

"Råttfångerskan" av Inger Frimansson

Genre: Thriller
Antal sidor: 356
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Rose Bruhn 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2009
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juni 2014





Första meningen: Hon väcktes av ett skrik.

Baksidetext
Den store förläggaren Titus Bruhn lämnade för många år sedan sin hustru Rose för den lite för tjocka och ganska osäkra bokhandlerskan Ingrid. Nu ligger han svårt sjuk och vill till varje pris träffa Rose för att försonas. När hon inte svarar i telefonen vädjar han till Ingrid att åka till henne och be henne komma.

I sin ensligt belägna backstuga lever Rose ett isolerat liv. Som sällskap har hon några råttor som hon försöker tämja. Hon uppskattar inte besöket, och när Ingrid av misstag har ihjäl hennes favoritråtta startar ett dramatiskt skeende som leder till en kamp på liv och död.

Min kommentar
Inger Frimansson är en författare som gått mig helt förbi så när jag läste om henne på andra bloggar blev jag så klart nyfiken. När jag sedan hittade den här boken på en outlet tvekade jag inte länge. Psykologisk thriller är triggerord för mig.

När jag började läsa så var det första jag tänkte på att meningarna var rumphuggna, ibland var de bara enstaka ord och det kändes lite som att texten gick i staccato. Det upplevde jag som lite jobbigt, trots att jag oftast gillar ett kort och rappt språk, men även jag verkar ha en gräns. Detta var bara något som fanns på de allra första sidorna, sedan övergick det till mer normala meningar.

Vi följer två personer, Ingrid och Rose, i takten varannat kapitel. De två berättelserna hakar i varandra ibland och då får vi uppleva samma sak från två håll. Det funkar bra, både med byte av person och de två synvinklarna.

Tempot är extremt långsamt och personligen tycker jag att det är både segt och ganska trist. Det händer inte speciellt mycket och det känns som att det mesta av det jag läser är återblickar och tankar, vilket i och för sig förklarar allt som händer, men det gör det inte mindre tråkigt. Jag dras aldrig med i berättelsen och jag vet egentligen inte varför. Det finns helt enkelt inget som fångar mig och detta trots det lovande temat. Förmodligen beror det på att jag inte gillar när allt berättas för mig, jag vill uppleva det.

Karaktärerna är inte många, vilket är ett plus, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dem, de känns inte sympatiska och jag bryr mig faktiskt inte om någon av dem. Inte ens stackars Ingrid. Och tonårsdöttrarna undrade jag ett tag hur gamla de egentligen var (kanske nämndes det någonstans, men jag orkade inte leta), de betedde sig som om de var i nedre tonåren, men eftersom de skulle flytta hemifrån gissar jag att de var över 20 i alla fall. De var nog faktiskt de minst sympatiska i den här boken och ett skräckexempel på hur barn som aldrig behöver ta några konsekvenser av sitt handlande kan bli.

Slutet är förutsägbart, men därmed inte mindre bra. Det är alldeles lysande. Tydligen finns det en fortsättning på Råttfångerskan som heter Det kalla landet. Den kommer jag med största säkerhet inte att läsa. Kanske är det lite orättvist att bedöma den här boken precis efter jag läst två fullpoängare i rad, men så kan det bli. Det känns i alla fall som att detta inte alls passade mig.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3.3. På Goodreads hade den 3.57 i genomsnitt. Jag ger den 3.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Råttfångerskan: Med näsan i en bok, Ariels bokhylla och Den lilla boklådan.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.