Fullbordad utmaning #2017:1

Jag gjorde ett litet ryck i oktober och läste två böcker från boktolvan och hade bara en kvar i november, så jag blev klar med den lite tidigare. I år försökte jag ju ta med lite böcker som kanske inte direkt är utanför min bekvämlighetszon, men i alla fall befinner sig på gränsen.

Detta är en sådan bra utmaning och förhållandevis enkel att det faktiskt är sjunde året som jag kör den. Den startade hos enligt O och går ut på att läsa tolv nya författare under året och det är en utmaning som passar mig jättebra, eftersom jag oftast läser betydligt fler. Det brukar alltså inte vara någon utmaning i egentlig mening.

En del nya favoriter blev det så klart och jag vågar nästan lova att jag kommer att läsa mer av Katarina Bivald, Neil Gaiman, Mo Hayder, Åsa Hellberg, Graeme Simsion, Josefine Sundström och Fred Vargas. För flera av dem gäller att jag redan har olästa böcker i hyllan. Sju författare av tolv vill jag alltså träffa igen. Det tycker jag är ett bra resultat. I år var det inga riktiga bottennapp, men jag är tveksam till att jag kommer att läsa mer av Simona Ahrnstedt och Kate Morton. Jag utesluter det inte, men romance är inte min grej. Inte heller lär det bli fler av vare sig Lev Grossman eller David Nicholls. Alexander McCall Smith är jag osäker på, men det är fullt möjligt att jag återser Mma Ramotswe.

Inte heller i år blev det några med riktigt höga betyg, men fem av dem fick en fyra, ytterligare fem fick 3,5 och så var det två som fick varsin trea. Genomsnittet blev 3,62, vilket är något bättre än förra året (3,38). Helt OK tycker jag.

"I det förflutna" av Kate Morton

Författare: Kate Morton
Titel: I det förflutna
Genre: Drama
Antal sidor: 552
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The distant hours
Översättare: Ann Björkhem
Serie: -
Förlag: Forum
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 november 2017




Första meningen: Det började med ett brev.

Baksidetext
Edie Burchill och hennes mamma har aldrig stått varandra nära, men ett gammalt brev som varit på villovägar sedan andra världskriget dyker plötsligt upp och väcker starka känslor till liv. Edie får veta att mamman som trettonåring skickades från London till ett slott på landsbygden som krigsbarn. Men vad hände där? Edies nyfikenhet är väckt och eftersom hennes mamma sluter sig som en mussla beger hon sig till det mystiska Milderhurst Castle för att hitta lösningen på sin mors gåta.

På slottet öppnade sig en ny värld för flickan från London, fylld av litteratur och fantasi. Familjen som bodde där bestod av yngsta dottern Juniper, tvillingarna Persephone och Seraphina samt fadern Raymond Blythe, författare till gotiska romaner. De excentriska systrarna visar sig bo kvar än idag och Edie får kontakt med de gamla damerna. Juniper har inte varit sig lik sedan hon övergavs av sin fästman i ungdomen och tvillingarna har skött henne under större delen av sina liv, innanför slottets isolerande murar.

Edie börjar förstå vad hennes mamma var med om för så länge sedan, men andra hemligheter finns också gömda på slottet och pockar på hennes uppmärksamhet. Sanningen om vad som egentligen hände i det förflutna har väntat länge nog på att någon ska gräva fram den.

Min kommentar
Kate Morton har jag hört talas om, mycket, sedan jag började bokblogga. Många verkar älska det här och trots att jag kanske kände mig lite tveksam till genren (vad den nu är) så tyckte jag att jag i alla fall borde prova. Den här boken köpte jag på bokrean 2013 så den har ju stått där ett tag. I år tog jag med den på min boktolva, så att den säkert skulle bli läst. Nu är det äntligen gjort.

Här finns, naturligtvis, två trådar. En i "nutid", men den utspelar sig 1992 och så en dåtid, mellan 1939 till 1941. Vi befinner oss oftast på ett gammalt slott på den engelska landsbygden, både då och nu, och det borde ju vara en tacksam miljö. Tyvärr så förstör alla detaljerade beskrivningar det mesta för mig. Varenda liten detalj ska behandlas. Även det som är solklart förklaras. Flera gånger. Detta är som allra värst i då-tråden och jag tappar omedelbart intresse och fokus när vi hoppar tillbaka dit.

I det förflutna är så ordrik att jag bara blir trött, här kan vi verkligen snacka om överanvändning av adjektiv. De är så många att man skulle kunna tapetsera med dem. Det tar en evighet att komma till poängen när något spännande och mystiskt ska berättas, vilket ju naturligtvis gör att jag har lessnat långt innan vi kommer dit. Det hade inte varit några som helst problem att skära bort minst 150 sidor här.

Boken är inte bara trist och långsam, den har sina ljuspunkter. Jag är mest förtjust i nutidshistorien och det beror nog faktiskt bara på Edie. Hon är den enda som riktigt intresserar mig. Edie har en härlig självdistans, som känns uppfriskande, och så älskar hon böcker. Här finns många referenser till böcker och läsning. Kärleken till böcker genomsyrar hela historien. Lite humor finns också och det är väl mest Edie som står för den. Det finns också ett helt gäng liknelser som jag gillar, men även de är för många.

Det stora mysteriet var egentligen inte speciellt svårt att lista ut. Vad som egentligen hände i det förflutna gissade jag ganska snabbt. Inte hur och varför (min variant var mycket mer intressant), men väl vem. Jag gillar ändå slutet, att allt hänger ihop, men jag saknar lite något att fundera på efter läsningen. Inget lämnas åt fantasin och det finns inte minsta lilla förlupen oknuten tråd.

Större delen av boken lyssnade jag på och Angela Kovacs gör ett riktigt bra jobb, men inte ens hon kan rädda upp en trist bok.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 230 betyg).
På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 53 839 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om I det förflutna: Bokhyllan, Lion's Library och Boktanken.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Oceanen vid vägens slut" av Neil Gaiman

Författare: Neil Gaiman
Titel: Oceanen vid vägens slut
Genre: Fantasy
Antal sidor: 219
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The ocean at the end of the lane
Översättare: Kristoffer Leandoer
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 oktober 2017




Första meningen: Jag hade svart kostym och vit skjorta, svart slips och nyputsade glänsande svarta skor: kläder som jag i vanliga fall kände mig obekväm i, som om jag hade på mig en stulen uniform, eller klätt ut mig till vuxen.

Baksidetext
En man återvänder till sin barndoms trakter på den engelska landsbygden. Till en början har hans biltur inget mål, men snart står det klart vart hans undermedvetna har fört honom: till en bondgård med en liten ankdamm strax bakom. För länge sedan bodde familjen Hempstock där: elvaåriga Lettie, hennes mamma och mormor. Märkligt nog bor mamman och mormodern kvar, lika gamla som de var då för fyrtio år sedan, men Lettie är borta.

Mannen sätter sig på den gröna bänken bredvid dammen och genast börjar han minnas året då han var sju: hur gruvarbetaren som handlade med opaler en morgon låg hopsjunken i baksätet på en bil i vägrenen. Död. Och hur Lettie försvann. Stunden på bänken vid dammen för honom tillbaka till våren då ondskan i en hemhjälps skepnad kom in i hans barndom och då hans världar - både barnets fantastiska och de verkliga - förändrades för alltid.

Min kommentar
Jag har hört så otroligt mycket om Neil Gaiman, nästan bara bra saker. Till slut så blev nyfikenheten för stor och den här boken slank ner i varukorgen på bokrean 2015. Sedan blev den stående där och jag fortsatte höra bra saker om Neil Gaiman. I år tog jag med Oceanen vid vägens slut på min boktolva, så den helt säkert skulle bli läst.

Det här blir inte på något sätt ett inlägg som är lätt att skriva. Jag tror att det är bra om man inte vet för mycket om den här boken när man läser den. Om det nu mot förmodan skulle finnas någon kvar som inte har läst den. Jag hade i alla fall ingen som helst aning om vad jag hade att förvänta mig. Överraskningen var total. Lite som ett hårt slag i huvudet. Fast på ett fint sätt.

Jag brukar ha svårt för barn som berättare, men det är inget som jag ens funderar över här. Precis så här var det, i alla fall när jag var liten. Det handlar lite om barndomens magi, när inget var underligt, knappt fick en att lyfta på ögonbrynet. Allt gick under kontot "magiskt" och bara accepterades. Jag kan verkligen känna igen mig i denna namnlösa pojke.

Pojkens föräldrar stämmer ganska bra med hur det var på 70-talet, man fick helt enkelt, oftast, klara sig själv. Och det gjorde man också. Nu var den här pojkens föräldrar lite värre än genomsnittet, men ändå. Det hindrar mig inte från att bli ledsen över deras sätt att se på, till exempel, husdjur.

Berättelsen är en magisk saga, sedd genom en vuxen mans barnögon. Det är barnets lite obegripliga och förvanskade minnen, som med en vuxens ögon får en annan innebörd. Jag saknar nog barnets sett att se på saker och ting. Lite.

Det är stämningsfullt, lågmält och känns nästan lite mysigt, trots alla hemskheter som händer. En scen (den med masken och foten, för dig som har läst) fick mig att vrida mig lika mycket som masken. Så äckligt. Det där kommer att leva kvar hos mig väldigt länge. Precis som mycket annat.

Boken är underlig, minst sagt, men inte alls på något dåligt sätt. Jag är i alla fall trollbunden. Den är tydligen kategoriserad som fantasy, men jag skulle nästan rösta mer på skräck. Eller saga. Med skräck. I Sverige har den av någon anledning klassats som ungdomsbok (tonår), men jag tycker nog inte att den är det. I så fall inte bara det. Enligt författaren själv så är det en vuxenbok.

Det är imponerande att få ihop en sådan här berättelse på så få sidor. Ett tips till andra, mer långrandiga, författare kanske. Det kommer definitivt att bli mer Gaiman för mig.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 270 betyg).
På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 343 794 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Oceanen vid vägens slut: C.R.M. Nilsson, Bokhyllan och aldrig bara ord.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Boel och Oscar" av Josefine Sundström

Författare: Josefine Sundström
Titel: Boel och Oscar
Genre: Drama
Antal sidor: 272
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: FORUM
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 oktober 2017




Första meningen: De gick hand i hand.

Baksidetext
De är nyblivna grannar i ett ombyggt bankpalats från sekelskiftet, den ene är 90 år gammal, en före detta arkitekt som har bott i huset sedan han själv ritade om det. Den andra är en blond 30-årig före detta gallerist, nyss hemkommen från en längre utlandsresa. De borde inte ha något gemensamt.

Eller?

Båda bär de på ouppklarad skuld, sorg och ilska över hur livet blivit. De lever i ofrivillig ensamhet. Men en vattenläcka i taket gör att de måste ta kontakt. Detta blir upptakten till en oväntad vänskap, och snart har deras påverkan på varandra blivit genomgripande.

Min kommentar
Den här boken har stått i min hylla i vad som känns som evigheter. Varför jag egentligen köpte den på bokrean 2014 är höljt i dunkel. Förmodligen har det något att göra med att jag blev nyfiken på Josefine Sundström som författare. Och naturligtvis att Lotten the Influencer (länk nedan) gillade hennes debut. Eftersom den förblivit oläst så länge så tog jag med den i min boktolva i år, då skulle den ju äntligen bli läst.

Jag vet egentligen inte vad det är som gör att jag gillar den här boken, trots att den egentligen inte alls låter som något för mig. Allergisk, som jag är, mot sentimentalitet och gråtmildhet så var jag väldigt skeptisk, men helt ärligt så reagerar jag inte alls på något sådant. Det här känns så äkta, varmt och inkännande. Visst är det ibland många detaljer, men jag tycker det passar i den här historien. Tempot är väldigt lågt, eller snarare behagligt, och jag får liksom tid att tänka efter och känna.

Trots att jag inte alls kan relatera till Boel, jag har alltid haft svårt för sticka-huvudet-i-sanden mentaliteten som hon har, men på något sätt så kan jag ändå sympatisera med henne. Oscar har jag nog lite lättare att förstå och jag hade gärna haft honom som granne.

För mig är det här en bok om att göra upp med det förflutna och det viktiga i att göra precis det. Och att man inte ska vänta för länge, livet kan ta slut i morgon. Det är väldigt få förunnat att hinna ta farväl och säga allt man vill. Jag har själv suttit vid en dödsbädd och det mesta blir smått och trivialt där och då. Man försonas med det mesta när livet håller på att ta slut.

Jag bävade lite för slutet, men det var faktiskt perfekt. Inte för sorgligt och inte för lyckligt. Ungefär som livet självt. Lite förutsägbart (eller väldigt) var det, men det känns inte som att målet var det viktiga i den här berättelsen, utan resan dit.

Det här är vemodigt och lågmält, men helt utan det sötsliskiga och jag blir verkligen berörd av de här människornas öden. Nu vill jag läsa mer av Josefine Sundström.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,8 (beräknat på 137 betyg).
På Goodreads hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 50 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Boel och Oscar: Lottens bokblogg, Bloggbohemen och bokkarameller.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"En dag" av David Nicholls

Författare: David Nicholls
Titel: En dag
Genre: Drama
Antal sidor: 429
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: One day
Översättare: Pia Printz
Serie: -
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 september 2017




Första meningen: "Jag antar att det viktiga är att göra någon slags skillnad", sa hon.

Baksidetext
Du kan leva hela ditt liv utan att inse att det du letar efter finns rakt framför dig.

15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. Dagen efter måste de gå skilda vägar.

Men var kommer de vara den 15 juli året därpå? Och alla år som följer?

Min kommentar
Den här boken var på allas läppar (bloggar) för några år sedan, men jag tyckte inte att det lät som en bok för mig. Däremot såg jag filmen då när den kom och blev egentligen än mer övertygad om att boken inte skulle passa mig. Men när den plötsligt dök upp på bokrean 2013 så kunde jag inte längre stå emot. Nu, 4,5 år senare så är den äntligen läst. Och ja, jag hade rätt.

Egentligen gillar jag boken mest när vi befinner oss i Edinburgh, men det beror nog mest på bilderna jag får i mitt huvud. Kanske beror det lite på att när vi befinner oss i Edinburgh så känns berättelsen mer äkta. Även London är trevligt att befinna sig i, men där tycker jag inte alls att miljön talar till mig lika mycket.

Om karaktärerna tycker jag inte. Egentligen inte någon av dem, de är ganska osympatiska båda två, men Emma kan jag i alla fall relatera till. Ibland. För det mesta är hon en nedlåtande kultursnobb, medan Dexter helt enkelt bara är ett svin. Det som stör mig mest med Dexter är att jag får känslan att det är meningen att jag ska gilla/tycka synd om honom. Trots att han är ett svin. Han är ju så charmig, rolig och vacker. Det har bara gått lite fel för honom. Jag tål inte karln, än mindre tycker jag synd om honom. Han har själv valt att vara ett kräk. Jag kan inte för mitt liv förstå vad Emma ser hos honom.

Jag gillar verkligen det här greppet med att bara träffa dem en dag varje år, vilket ju i mitt tycke borde ha gjort att boken skulle ha varit betydligt kortare. Som det är nu är den på tok för lång. Kanske är det på grund av de här korta glimtarna som jag känner att jag aldrig kommer nära vare sig Emma eller Dexter och jag må vara hårdhudad, men jag blir aldrig riktigt berörd. En annan orsak kan vara det här med att jag har svårt att relatera till dem och deras agerande, men det känns ändå hyfsat trovärdigt.

Min behållning härifrån är replikskiftena mellan Emma och Dexter samt Emma och Ian, vissa av dem är obetalbara. Det händer ganska ofta att jag fnissar. Om jag inte hade sett filmen så skulle jag nog ha blivit rejält överraskad av slutet, som jag för ovanlighetens skull faktiskt minns. Det är bara de förutsägbara sluten jag har problem att komma ihåg. Jag gillar slut som överraskar och detta är ett som jag definitivt inte glömmer.

Jag får helt enkelt fortsätta att hävda att jag inte är någon romantiker för den här boken var lite för sötsliskig och sentimental för mig. Trots svärtan.

Boktipsets estimerade betyg var 4,2 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 2 042 betyg).
På Goodreads hade den 3,77 i genomsnitt (beräknat på 248 134 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En dag: Lingonhjärta, malins bokblogg och med näsan i en bok.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Damernas detektivbyrå" av Alexander McCall Smith

Författare: Alexander McCall Smith
Titel: Damernas detektivbyrå
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 235
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The No.1 Ladies' Detective Agency
Översättare: Peder Carlsson
Serie: Damernas detektivbyrå 1
Förlag: Damm förlag
Utgivningsår: (original) 1999 (min) 2006
Format: Storpocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 augusti 2017




Första meningen: Mma Ramotswe drev en detektivbyrå i Afrika, vid foten av Kgale Hill.

Baksidetext
Mma Ramotswe är inte en kvinna vem som helst. Hon är Botswanas första kvinnliga privatdetektiv, faktiskt Botswanas första detektiv över huvud taget. Precious Ramotswes metoder är en smula okonventionella, men med klokhet, sunt förnuft och fenomenal förmåga att få människor att öppna sig hjälper hon vanliga människor med deras bekymmer. Förlupna äkta män, försvunna barn, falska pappor och stulna bilar är problem som Mma Ramotswe löser. Samtidigt får läsaren en unik läsupplevelse, för Alexander McCall Smith har lyckats fånga en mycket speciell känsla.

Min kommentar
Jag vet inte hur många gånger jag har hört något om den här serien. Oftast bra saker, eller faktiskt nog bara bra saker. Ett problem med så här lite äldre böcker är att de första delarna i serien brukar vara svåra att få tag i så när jag hittade denna på bokrean 2013 högg jag som en kobra. Drygt fyra år tog det innan den smet upp på läslistan.

Det är nog ganska sällan som jag läser böcker som utspelar sig i Afrika, men det har hänt ett flertal gånger. Något de ofta har gemensamt är miljöbeskrivningarna. De är vanligtvis väldigt detaljrika och, för mig, exotiska. Det gäller även den här boken. Jag vet inte om jag känner mig sugen på att sticka iväg till Botswana, men det låter vackert. Det som stör mig lite är att det lite enögda(?) hyllandet av Botswana blir lite för likt amerikanskt för min smak, men jag förstår ju att Alexander McCall Smith älskar Botswana.

Tyvärr upplever jag att det berättas lite väl omständligt ibland, främst kanske för att man får sällsamt långa beskrivningar av, för historien, fullständigt ovidkommande saker. Däremot är det intressant att få veta ganska mycket om Botswanas historia och kultur, men det känns lite mer som en historielektion/turistbroschyr än en deckare.

Deckare förresten... nja, jag vet inte om jag skulle kalla den det, egentligen. Det är inte speciellt mycket utredande. För det mesta så löser sig fallet snabbt och utan problem bara genom att prata med en granne eller liknande. Jag hade nog väntat mig mer en traditionell deckare, med ett fall. I stället var det mer likt små noveller, med det ena fallet efter det andra. Och ofta fick man klientens hela bakgrundshistoria på köpet. Det blev ganska osammanhängande, men det kan bero på att jag blev lite överraskad.

Det är väldigt lättillgängligt och småmysigt, men det smygs ändå in stora frågor om moral och etik. Här finns ingen västerländsk stress (mycket tedrickande blir det), utan det är lågmält och med mycket kärlek. Dessutom med en härlig humoristisk ton som löper genom hela boken.

Mma Ramotswe gillar jag, hon är så härligt pragmatisk och chosefri att det är helt omöjligt att inte ta henne till sitt hjärta. Man får också en bra bild över hennes bakgrund, hur hon blev som hon blev och varför hon gör vissa val. De andra karaktärerna får jag inte riktigt grepp om, kanske förutom J.L.B. Matekoni som verkar vara en hyvens man.

Jag lyssnade på ungefär hälften av boken, som är inläst av Babben Larsson. Hon gör ett bra jobb och hon passar nog perfekt till det här jobbet. Däremot hade jag väldiga problem med alla dessa namn som låter nästan likadant; Makutsi, Malatsi, Maketsi, Moretsi. För mig blir det bara ett gytter när jag lyssnar, det var mycket enklare när jag läste.

Ska jag då fortsätta läsa den här serien? Jag vet faktiskt inte. Förmodligen kommer det väl att bli åtminstone en bok till. Det är svårt att bedöma en hel serie på en bok. Däremot är jag ganska säker på att jag inte kommer att köpa fler delar.

Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,2 (beräknat på 3 966 betyg).
På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 189 389 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Damernas detektivbyrå: boktoka, Ewelinas bokblogg och How hollow heart and full.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Magikerna" av Lev Grossman

Författare: Lev Grossman
Titel: Magikerna
Genre: Fantasy
Antal sidor: 437
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The magicians
Översättare: Helena Sjöstrand Svenn & Gösta Svenn
Serie: Magikerna 1
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 juli 2017




Första meningen: Quentin gjorde ett magiskt trick.

Baksidetext
Quentin Coldwater är begåvad men olycklig. Han går sista året på high school och är bevisligen ett geni. Dock är han fortfarande hemligt besatt av en serie fantasyböcker han läste som liten, om det magiska landet Fillory. I jämförelse med det känns allting i det riktiga livet grått och meningslöst.

Allting förändras när Quentin oväntat blir antagen till Brakebills, ett hemligt och synnerligen exklusivt college i New York, där han ska komma att genomgå en grundlig och tuff utbildning i hur man praktiserar modern magi. Han bekantar sig också med annat man stöter på i college: vänskap, kärlek, sex, alkohol och droger. Trots det saknas någonting fortfarande, och magin skänker honom inte den lycka och äventyrslust han hoppats på.

Det finns heller ingenting som kan förbereda honom på den förbluffande upptäckt som väntar efter examen.

Min kommentar
Fantasy och jag kommer inte alltid överens, men jag älskade verkligen både Harry Potter och Narnia. Magikerna har beskrivits som en blandning av Harry Potter och Narnia. För vuxna. Alla odds talade alltså för den här boken.

I ungefär halva boken så befinner vi oss på magiskolan och den här biten gillar jag verkligen. Det är intressant hur de lär sig magi och alla relationer kunde ha varit intressanta, i alla fall finns det embryon till spännande relationer, men för det mesta så hastas det förbi. Vilket kanske inte är så konstigt, med tanke på att de fyra åren på skolan bara upptar lite drygt 200 sidor. Man skulle kunna tycka att tempot måste vara skyhögt, men tyvärr, det händer nästan ingenting. Sedan befinner vi oss en stund i Brooklyn och därefter förflyttas vi till sagolandet. Här gäller samma sak vad gäller händelselöshet, men plötsligt kan det hända hur mycket som helst på några sidor för att sedan återgå till det sävliga tempot.

Quentin är en helt sanslöst trist huvudperson och han gör mig nästan tokig med sin självupptagenhet. Han vägrar envist att leva i nuet, att titta upp och se vad han har just nu. Hela tiden tänker han att "bara jag kunde... så skulle jag bli lycklig", men när han får det så tröttnar han direkt. Det är väl i och för sig symptomatiskt för vår tid, men jag behöver inte gilla det för det. Om det är meningen att man ska tycka synd om honom så misslyckas det kapitalt. Jag gillar inte någon karaktär och jag bryr mig inte ett dugg om om de lever eller dör. Det gör inte Quentin heller.

Språket upplever jag som lite tillkrånglat, jag vet inte om det beror på översättningen eller om jag helt enkelt är för ointresserad. Kapitlen är evighetslånga, men de har tack och lov lite nya stycken insprängda här och var. Det fullkomligt kryllar av referenser till andra böcker, men helt utan tanke bakom.

Boken är väldigt ojämn, både vad gäller tempo och berättelse. Vissa delar, som verkade intressanta, stormas förbi (som elementschack, vad gick det egentligen ut på och hur vann man? exakt hur låter en europeisk röst?) medan andra, ointressanta, saker beskrivs in i minsta detalj. Det är fasligt mycket snack och väldigt lite verkstad. Alla bara pratar om saker, men ingen gör något. Nej, det var inte riktigt sant, men det var så det kändes. Det hela känns väldigt planlöst och bara som en uppräkning av händelser. Det berör mig inte.

Var det då en blandning av Harry Potter och Narnia? Nej, det tycker jag inte alls. Det enda de har gemensamt är magiskolan (Harry Potter) och ett sagoland (Narnia). Ett sagoland som dessvärre mer känns som en turistguide än en spännande, magisk saga. För vuxna då? Jo, de drack en del och ett par gånger hade de sex. Jag gissar att det var det som menades med "för vuxna".

Som det känns just nu så kommer jag inte att fortsätta läsa den här serien. Om jag blir utsatt för Quentin igen så riskerar jag själv att bli deprimerad. Jag har emellertid upptäckt att serien går på C More så att...

Boktipsets estimerade betyg var 2,3 och genomsnittet 3,0 (beräknat på 344 betyg).
På Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 163 230 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Magikerna: Lottens bokblogg, Lingonhjärta och Romeo & Juliet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Projekt Rosie" av Graeme Simsion

Författare: Greame Simsion
Titel: Projekt Rosie
Genre: Humor
Antal sidor: 317
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Rosie project
Översättare: Marianne Mattsson
Serie: Don Tillman 1
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 maj 2017




Första meningen: Jag kan ha hittat en lösning på Hustruproblemet.

Baksidetext
Don Tillman ser bra ut men har aldrig riktigt passat in i några sociala sammanhang och har svårt att få kontakt med kvinnor. Men som den strukturerade forskare Don är utformar han Projekt fru – ett mycket grundligt frågeformulär – som ska hjälpa honom att hitta den perfekta partnern. Hon får absolut inte röka, dricka, ogilla kött, komma försent eller rubba hans inrutade liv.

Rosie Jarman gör allt detta. Hon är även spontan, smart och snygg, jobbar som bartender och vänder upp och ner på hela Dons tillvaro. Ju mer Don engagerar sig i Rosies liv, desto mer börjar han släppa på sina strikta rutiner. Han lär sig också de mest oväntade saker, som varför örsnibbslängden inte styr vårt partnerval, varför han aldrig har varit på en andra dejt och varför glass smakar annorlunda i New York.

Min kommentar
Den här boken syntes väldigt mycket för något år sedan och ja, jag blev ju nyfiken. Hur skulle jag inte kunna bli det när den handlar om en strukturerad person med en alldeles solklar diagnos? Jag fick den i julklapp 2015 och i år satte jag upp den på min boktolva. När jag började få nog av mörker och elände så tyckte jag att den borde kunna få mig på bra humör igen.

Detta är kul på riktigt, humor när den är som bäst. Först och främst tror jag att det beror på den väldigt höga igenkänningsfaktorn. Jag känner mig väldigt ofta som Don; hans tidsplanering, scheman, listor och oförmåga att förstå sociala koder samt oförståelse för politisk korrekthet. Han påminner väldigt mycket om Sheldon i Big Bang Theory och jag gillar honom precis lika mycket. Det viktiga är förstås att allt görs med stor kärlek och värme. Jag skrattar aldrig åt Don, utan med honom. Rosie är också väldigt lätt att tycka om, även hon är annorlunda, men hon är det av fri vilja.

Jag gillar verkligen Dons sätt att angripa problem (allt är problem och alla problem har en lösning) och hans besatthet när han får ett rejält att sätta tänderna i. Det passar mig bra, eftersom jag själv (oftast) fungerar på det rationella sättet. Kärleken är dock aldrig rationell och inte speciellt logisk heller, så där blir det onekligen trassel. Dons relation med Rosie är obetalbar och jag tycker om det hon gör med honom. Det är okej att förändra sig, om man själv vill, speciellt om man upptäcker att man har mycket roligare då. Romantiken tar aldrig över och den blir långtifrån sockersöt och sliskig.

Det är lite svårt att genrebestämma Projekt Rosie, men om boken hade varit en film så skulle den definitivt ha klassats som komedi. Och filmen vill jag för övrigt väldigt gärna se, hoppas det blir en. Det är roligt och det blir många skratt, fniss och leenden. Till och med ute bland folk. Den är ju lite förutsägbar, men det stör inte på något sätt.

Jag tycker att fler borde vara som Don i sociala sammanhang. Livet skulle bli betydligt enklare om fler säger vad de menar. Det är väldigt svårt att göra den här boken rättvisa i ett sådant här inlägg. Bara läs den! Jag är så glad att jag redan har andra delen i hyllan.

Boktipsets estimerade betyg var 4,5 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 260 betyg).
På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 293 303 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Projekt Rosie: Lottens bokblogg, Fantastiska berättelser och Bloggbohemen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Sonjas sista vilja" av Åsa Hellberg

Författare: Åsa Hellberg
Titel: Sonjas sista vilja
Genre: Drama
Antal sidor: 344
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sonja 1
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 maj 2017




Första meningen: Det tillhörde ovanligheterna att en död kvinna låg utanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna ens när hon levde.

Baksidetext
Det tillhörde ovanligheterna att en död kvinna lågutanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna. Hon hade inte planerat att dö mitt i Farsta centrum, men om hon vetat att det var där det skulle ske hade hon inte haft något emot det.

Däremot hade hon planerat allt för sina väninnor, Maggan, Rebecka och Susanne, som chockas rejält av hennes testamente. De får dela på allt - alla miljoner och alla spännande investeringar. Men först måste de uppfylla vissa villkor... Vill de och kan de göra Sonja
till viljes?

Min kommentar
Ibland får även jag nog av mörker och elände, tro det eller ej. Som för några veckor sedan och då till den milda grad att jag var tvungen att slänga in något jag hoppades var en feelgood. Den här boken fanns faktiskt på min boktolva, dessutom. Åsa Hellberg har jag hört mycket om och jag följer henne till och med på Instagram. Fram tills nu så har det varit bara tack vare hennes otroligt söta gamla katt.

Början på Sonjas sista vilja är helt enkelt fantastisk, jag är fast direkt. Sedan bara fortsätter det. Vi kastas ut i miljöer som London, Paris och Las Palmas och enligt mig så är det precis lagom med beskrivningar. Jag hinner aldrig tröttna.

Jag gillar verkligen de här tre tanterna damerna kvinnorna på 50-ish. Och Sonja med, kanske, trots att hon är död, men henne blir jag lite irriterad på. Det är ju så otroligt lätt att att ha åsikter om hur andra väljer att leva sin liv, när man själv är snuskigt rik. Ibland ställer jag mig frågande till deras val, ofta blir jag arg på hur de tolkar allt fel och drar snabba, felaktiga slutsatser (som när Rebecka fick veta vem kvinnan var 😲). Ändå kan jag förstå dem. Kanske beror det på att jag inte är lik någon av dem utan känner igen vissa delar i alla.

Det här är en historia om vänskap, som håller i alla väder och genom allt. Ingen dömer någon annan, alla accepteras precis som de är (ja, förutom då Sonja som har åsikter om det mesta i sitt testamente). Jag vill också ha sådana där väninnor, men framför allt så skulle jag också vilja få flera miljoner så att jag kan förverkliga mina drömmar. Här finns också precis lagom med svärta för att vara en bra feelgood. Naturligtvis finns det en del kärlek med, men jag tycker aldrig att det blir tramsigt. Hela historien är så otroligt förutsägbar, ner till minsta lilla händelse, men tänk, det gör absolut ingenting. Detta är riktigt roligt.

Kanske ska man bli irriterad på det klyschiga (utan man är ingen kvinna fullständigt lycklig, livet är tomt utan barn, en perfekt figur krävs) om man väljer att tolka allt i svart. Det gör inte jag. Detta är tre (fyra) starka kvinnor som själva har valt hur de ska leva och tar konsekvenserna. Tack vare sin vänskap så tar de sig igenom svåra tider, utan män. När de sedan får chansen... ja, då tar de den. En lycklig kärleksrelation är ju bara en bonus.

Det känns bra att läsa om människor i min egen ålder, det händer ju inte speciellt ofta. Ibland går det lite väl fort, men jag köper det. Det enda är att jag skulle vilja lära känna Sonja. Vilket man tydligen får, lite mer, i fortsättningen, Sonjas hemlighet. Den måste jag skaffa nu och så har jag hört att det ska komma ännu en bok i serien.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,2 (beräknat på 259 betyg).
På Goodreads hade den 3,39 i genomsnitt (beräknat på 249 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sonjas sista vilja: Bokhyllan, Malins bokblogg och Emilias bokstäver.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Läsarna i Broken Wheel rekommenderar" av Katarina Bivald

Författare: Katarina Bivald
Titel: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
Genre: Drama
Antal sidor: 396
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 april 2017




Första meningen: Den främmande kvinnan på Hopes huvudgata var så alldaglig att det nästan var upprörande.

Baksidetext
Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. 28-åriga Sara Lindqvist från Haninge och 65-åriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.

Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Men där finns förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner - inte bara mr Darcy och Bridget Jones - och de hjälper henne att starta en bokhandel med Amys alla böcker.

Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och varken Sara eller invånarna vågar tänka på att hon snart måste åka hem. När hennes tvåmånadersvisum är på väg att gå ut får hennes nyfunna vänner en alldeles galen, underbar idé?

Min kommentar
Den här boken syntes precis överallt för några år sedan och även om jag kanske inte läser så mycket feelgood så gillar jag oftast genren när jag väl gör det. Och en bok som handlar om böcker... kan det bli bättre än så?

Handlingen är förlagd till den fiktiva(?), nästan helt utdöda byn Broken Wheel i Iowa, majsens land. Det är en gullig liten plats och medan jag läser så drabbas jag av en nästan obetvinglig lust att åka dit. Ett lugn spred sig i hela kroppen av det här stället.

Karaktärerna känns väl så där, de är ganska platta och jag kommer aldrig riktigt nära dem, men man skulle nog kunna säga att det är böckerna som är huvudperson här och dem kommer jag nära. Och Amy, som visserligen är död, men hennes ande är i högsta grad närvarande genom hela boken. Jag hade nog problem med att åldersbestämma alla karaktärer och jag blir väldigt förvånad när George visar sig vara ganska ung. Han gav intryck av att vara i övre medelåldern. De gamla(?) damerna Getrude och Annie May har ungefär samma roll som de griniga gubbarna, Waldorf och Statler, uppe på balkongen i Mupparna. De är kul på riktigt. Sara då? Jo, jag gillar henne och jag kan utan tvekan känna igen mig i henne. Jag tycker om att hon är lite självironisk och jag bara älskar att hon läser både klassiker och det som inte räknas som "fint". Jag hade kunnat fylla sidor med bra citat om läsning och kärleken till böcker.

Detta är ju en feelgood, med allt vad det innebär. Samtliga ingredienser finns här, förutom kanske den lilla svärtan som behövs för att beröra på riktigt. För berörd blir jag faktiskt inte, vilket kanske främst beror på att jag hela tiden blir matad med exakt hur jag ska känna vid varje enskilt tillfälle i boken. Allt är väldigt detaljerat beskrivet, alla dessa våndor och funderingar. Gärna flera gånger. Jag gillar inte det, jag vill tänka och känna själv.

När jag börjar tänka efter så har jag nog lite problem med att någon utomstående ger sig till att sälja av ett dödsbo innan allt är utrett, men det stör mig egentligen inte. Då är det värre med bristen på kommunikation, jag är så trött på människor som inte pratar med varandra utan bara utgår från att de vet allt om vad andra tänker. Alla missförstånd som sker här är de själva upphov till. Jag kan inte ens tycka synd om dem.

Detta är en väldigt trevlig feelgood och den var nog precis vad jag behövde, men oj, vad jag saknar en lista på alla böcker som nämns. Nu ångrar jag lite att jag inte köpte Bivalds andra bok på bokrean, men det går ju att åtgärda.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 356 betyg).
På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 18 331 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Läsarna i Broken Wheel rekommenderar: C.R.M. Nilsson, Bokhuset och Lottens bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Överenskommelser" av Simona Ahrnstedt

Författare: Simona Ahrnstedt
Titel: Överenskommelser
Genre: Romance
Antal sidor: 379
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Slottet Wadenstierna 1
Förlag: Damm Förlag
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 mars 2017




Första meningen: Planen var så enkel, så vacker.

Baksidetext
Det är i december 1880 på Operan de möts för första gången. Hon Beatrice Löwenström som bor med sin farbrors familj och som lever ett hårt hållet konventionellt borgarliv. Han karismatiske Seth Hammerstaal, stadens mest omtalade ungkarl, en av Sveriges rikaste män som aldrig har levt sitt liv efter någon regelbok.

Efter den kvällen tycks de ständigt korsa varandras vägar i Stockholms societet. Seth fascineras av Beatrices intelligens, frispråkighet och hon liknar ingen annan kvinna han tidigare mött. Det dröjer inte länge förrän Beatrice och Seth inser att de är involverade i en mycket komplicerad men passionerad romans.

Men det finns planer och överenskommelser som personer i Beatrices närhet har avtalat planer som varken innefattar frihet, lycka eller Seth.

Min kommentar
Jag har ju alltid hävdat att romance inte är en genre för mig, i alla fall sedan någon gång på 80-talet då jag läste en del av samma typ, men då kallades det tantsnusk. Men om man bara gör sådant man tror att man gillar så utvecklas man ju aldrig så därför gav jag mig på en svensk romance. Det visade sig att jag haft rätt hela tiden.

Efter bara några sidor så förstår jag varför andra gillar så mycket och faktum är att Beatrice har mig som i en liten ask efter att hon på sida 28 säger till mansgrisarna: Min erfarenhet säger mig att folk gärna väljer att se på saker och ting på ett sådant sätt att det passar deras intressen [...] De är bara mottagliga för information som bekräftar de åsikter de redan har format. Allt som talar emot struntar de i." Så sant och oroväckande aktuellt även på 2010-talet.

För egen del så är det på tok för många människor med på tok för krångliga namn och jag blir mest bara irriterad över alla missförstånd och förvecklingar. Detta är ju en genre som lite lever på stereotypa karaktärer (min åsikt) och det kan man nog kalla dem här. Alla kvinnor är strålande vackra och dessutom vidjesmala. Alla (goda) män är helt sanslöst manliga och stiliga. Seth är en, i mina ögon, knöl som utnyttjar en oskyldig flicka (han är runt 30 och hon bara 18) och om det är meningen att man ska dras med i passionen så missar boken helt det målet (ännu en gång, min åsikt).

Ibland är det bara tramsigt, ibland smäktande romantiskt, ibland heta sexscener och ibland blir jag så arg att jag var orolig att jag skulle spräcka blodådror. Om man gillar passionerad, alltomstörtande kärlek, förvecklingar i ett historiskt kostymdrama och ett litet inslag av perversa, maktfullkomliga män så är detta definitivt rätt bok. För mig är det precis sådan tantsnusk som jag nog överdoserade med på 80-talet.

Det blir inga fler romance-böcker för mig, men nu har jag i alla fall provat på det och vet att det helt enkelt är en genre som inte passar mig alls. Det relativt höga betyget får den bara tack vare Beatrice.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 299 betyg).
På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 672 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Överenskommelser: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Lingonhjärta.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.