Bok: Jag som aldrig känt en man av Jacqueline Harpman

Författare: Jacqueline Harpman
Titel: Jag som aldrig känt en man
Genre: Drama
Antal sidor: 228
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Moi qui n'ai pas connu les hommes
Översättare: Katja Waldén
Serie: -
Förlag: Gondol
Utgivningsår: (original) 1995 (min) 2025
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 20 januari 2026




Första meningen: Sedan jag nästan helt slutat att gå ut tillbringar jag mycket av min tid med att sitta i en av fåtöljerna och läsa om böckerna.

Baksidetext
Djupt nere under marken sitter trettionio kvinnor fängslade i en bur. Kvinnorna övervakas av beväpnade vakter och har ingen aning om hur de hamnat där. De har inget grepp om tiden och endast vaga minnesbilder av hur livet såg ut innan.

I ett hörn sitter den fyrtionde fången, en ung flicka, och prövar sina tankar. Hon är utstött från de andras gemenskap. Men när slumpen ger kvinnorna en chans att fly ska hon visa sig vara nyckeln till gruppens överlevnad.

Min kommentar
I år tänkte jag vara med på bokcirkeln under läsretreaten i Varberg. Boken som skulle läsas var Jag som aldrig känt en man, som jag hade sett lite överallt i mitt flöde. När jag kollade upp den så lät den intressant, kanske mest för att den beskrev som en dystopisk science fiction. Sedan upptäckte jag den franska originaltiteln och blev lite tveksam igen, för franskt och jag är inte kompatibelt. Men nej, den är inte fransk. Den är belgisk.

Detta är en typisk bok som man kan tolka precis som man själv vill. Jag är inte ett fan av den typen av böcker. Jag gillar inte att behöva tolka. Alls. Varken i verkligheten eller i böcker. Kanske är den bara omvälvande om man inte redan tycker det författaren vill få fram? Jag vet inte och det är svårt att veta. Det är uppenbart att författaren vill säga något, men vad har jag faktiskt ingen aning om.

Bokens allra största nackdel är att det inte finns några kapitel, inga nya stycken överhuvudtaget. Allt är ett enda textsjok. Vilket gör den väldigt jobbig att läsa och jag avskyr verkligen att behöva avsluta ett "läspass" mitt i en textmassa. Eftersom jag läste e-boken och den ofta hoppar en sida framåt eller bakåt när man startar den igen så var det svårt att få rätt på var man skulle börja läsa.

Historien började riktigt intressant. Jag undrade ju så klart vad som hade hänt och varför de satt i den där buren. Det var spännande. Sedan gick det i stå och därefter började allt repeteras. De gick. De hittade en ny bunker. De åt. De sov. Repetera. Varken boken eller människorna i den har en mening eller mål. Allt bara upprepar sig. Det kan vara något av det mest deprimerande jag har läst. Inte för att det händer hemska saker, utan för avsaknaden av allt.

Det var väldigt mycket tryck på att den namnlösa var så annorlunda. I stort sett allt vi gör och tänker baseras på det vi vet (eller tror oss veta). Om man inte vet något så tänker man naturligtvis på ett helt annat sätt. Personligen så tycker jag att det hade räckt att påtala den skillnaden, mellan den namnlösa och de andra, en gång.

Mycket här är inkonsekvent. Jag tycker att den namnlösa har ett förvånansvärt stort och bra ordförråd. Hon klagar hela tiden på att hon inte vet vad saker är, men hon använder "fina" ord. Jag kan inte heller förstå de andras motvilja att lära den namnlösa olika saker. Bara med motiveringen att hon inte behövde kunna/veta det, eftersom hon aldrig skulle få någon användning för kunskapen. Det var ju inte som att de hade fullt upp med annat och sedan när måste man ha användning för allt man lär sig. Där faller ju hela idén med skolan.

Logik går inte riktigt att använda här. Eftersom jag uppenbarligen läser texten hon skrev så måste ju någon ha hittat den. Då skulle man ju lätt ha kunnat tänka sig ett förord eller ett efterord. Men nej.

Jag som aldrig känt en man är inte tråkig, men inte heller speciellt spännande. Jag lär mig inget. Jag blir inte nyfiken på något som jag bara måste kolla upp. Det finns ingen mening. Vi har inga svar. Vi bara vandrar på och överlever.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,10 i genomsnitt (beräknat på 468 680 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Jag som aldrig känt en man: Lottens bokblogg, Lyrans Noblesser och enligt O

"Lögnen på femte våningen" av Do van Ranst

Genre: Drama
Antal sidor: 173
Originalspråk: Nederländska
Originaltitel: Moeders zijn gevaarlijk met messen
Översättare: Rikard Bonde & Ingrid Wikén Bonde
Serie: -
Förlag: Massolit
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2013
Format: e-bok
Källa: Rec ex (tack Massolit)
Utläst: 5 november 2013





Första meningen: Min mamma högg ihjäl min pappa med en kniv.

Baksidetext
Lögnen på femte våningen handlar om Jeff som bor i ett höghus i förorten tillsammans med sin mamma, hennes pojkvän och sin utvecklingsstörda storasyster Iene.

Sin pappa har han aldrig träffat och hemma är det strängt förbjudet att prata om honom. Men Jeff har själv listat ut att pappan måste ha blivit knivskuren till döds. Varför skulle det annars finnas en ingrodd fläck på vardagsrumsmattan som ser ut som blod? Och det är naturligtvis mamman själv som är mördaren, det är Jeff övertygad om.

I samma hus bor Jeffs vän Süleyman som Jeff kan prata om allt med men konflikterna står tätt både inom familjen och med vännen. Vad är det egentligen Süleyman sysslar med? Hur ska Jeff kunna hindra mammas pojkvän från att skicka bort Iene till ett hem för utvecklingsstörda och är pappan verkligen död?

Min kommentar
Den här boken blev jag nyfiken på när Massolit förlag skickade ut ett mail om höstens utgivning. Jag tror aldrig jag har läst någon belgisk författare så det var extra roligt. Boken är klassad som ungdomsbok (12-15 år), nu är jag inte i närheten av bokens målgrupp, men det kan jag nog känna är rätt.

På originalspråk så betyder titeln mammor är farliga med knivar, vilket jag nu i efterhand tycker hade varit en bra titel, åtminstone mer lockande. Det jag får med mig från den här boken är att man aldrig, aldrig ska ljuga för sina barn. Och absolut inte för att skydda dem (det vill säga göra det enkelt för sig själv). Det slår alltid tillbaka. Det är nämligen inte alls Jeff som listat ut vad som hänt hans far, som det står i beskrivningen, utan det har mamma berättat.

Jeff är 13 år och han beter sig också som en 13-åring. Det här känns mycket mer trovärdigt än Lex i Lex bok, som ska vara 18, men som beter sig exakt likadant som denna 13-åring. Han är egoistisk och ofta ganska elak och tror att världen snurrar runt honom. Men ibland är han snäll. I alla fall mot sin handikappade syster. Men mest av allt vill han bli av med Harry, mammas pojkvän, eftersom mamma inte bryr sig tillräckligt mycket om Jeff. Hon har inte så mycket tid för honom eftersom hon hela tiden måste se till att Jeffs syster, Iena, har det bra.

Jeff och hans kompis Suleyman har sin egen version av ljugarbänk. De brukar träffas i soprummet och där skarvas de mest besynnerliga historier ihop. De samtalen är obetalbara. En annan miljö i boken, som jag känner att jag skulle vilja besöka, är det så kallade flaskfältet. Där odlas päron i flaskor (det ska bli päronkonjak av dem) och när det blåser så låter det. Mycket. Jag skulle så gärna vilja höra det.

Det här känns som en trovärdig berättelse om hur det är att vara 13 år, det otäcka med att växa upp och alla konflikter. Både de man har med sig själv och de man har med andra. Nu var det många år sedan jag var 13, men jag minns att det var jobbigt och att jag mest hela tiden upplevde mig vara orättvist behandlad. Så detta kände jag igen mig i.

Boktipset hade inget estimerat betyg eftersom endast ett var satt, det var 3.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Lögnen på femte våningen: Lisas böcker, Booze 'n' books och Annas bokblogg.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.