Bok: Jag som aldrig känt en man av Jacqueline Harpman

Författare: Jacqueline Harpman
Titel: Jag som aldrig känt en man
Genre: Drama
Antal sidor: 228
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Moi qui n'ai pas connu les hommes
Översättare: Katja Waldén
Serie: -
Förlag: Gondol
Utgivningsår: (original) 1995 (min) 2025
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 20 januari 2026




Första meningen: Sedan jag nästan helt slutat att gå ut tillbringar jag mycket av min tid med att sitta i en av fåtöljerna och läsa om böckerna.

Baksidetext
Djupt nere under marken sitter trettionio kvinnor fängslade i en bur. Kvinnorna övervakas av beväpnade vakter och har ingen aning om hur de hamnat där. De har inget grepp om tiden och endast vaga minnesbilder av hur livet såg ut innan.

I ett hörn sitter den fyrtionde fången, en ung flicka, och prövar sina tankar. Hon är utstött från de andras gemenskap. Men när slumpen ger kvinnorna en chans att fly ska hon visa sig vara nyckeln till gruppens överlevnad.

Min kommentar
I år tänkte jag vara med på bokcirkeln under läsretreaten i Varberg. Boken som skulle läsas var Jag som aldrig känt en man, som jag hade sett lite överallt i mitt flöde. När jag kollade upp den så lät den intressant, kanske mest för att den beskrev som en dystopisk science fiction. Sedan upptäckte jag den franska originaltiteln och blev lite tveksam igen, för franskt och jag är inte kompatibelt. Men nej, den är inte fransk. Den är belgisk.

Detta är en typisk bok som man kan tolka precis som man själv vill. Jag är inte ett fan av den typen av böcker. Jag gillar inte att behöva tolka. Alls. Varken i verkligheten eller i böcker. Kanske är den bara omvälvande om man inte redan tycker det författaren vill få fram? Jag vet inte och det är svårt att veta. Det är uppenbart att författaren vill säga något, men vad har jag faktiskt ingen aning om.

Bokens allra största nackdel är att det inte finns några kapitel, inga nya stycken överhuvudtaget. Allt är ett enda textsjok. Vilket gör den väldigt jobbig att läsa och jag avskyr verkligen att behöva avsluta ett "läspass" mitt i en textmassa. Eftersom jag läste e-boken och den ofta hoppar en sida framåt eller bakåt när man startar den igen så var det svårt att få rätt på var man skulle börja läsa.

Historien började riktigt intressant. Jag undrade ju så klart vad som hade hänt och varför de satt i den där buren. Det var spännande. Sedan gick det i stå och därefter började allt repeteras. De gick. De hittade en ny bunker. De åt. De sov. Repetera. Varken boken eller människorna i den har en mening eller mål. Allt bara upprepar sig. Det kan vara något av det mest deprimerande jag har läst. Inte för att det händer hemska saker, utan för avsaknaden av allt.

Det var väldigt mycket tryck på att den namnlösa var så annorlunda. I stort sett allt vi gör och tänker baseras på det vi vet (eller tror oss veta). Om man inte vet något så tänker man naturligtvis på ett helt annat sätt. Personligen så tycker jag att det hade räckt att påtala den skillnaden, mellan den namnlösa och de andra, en gång.

Mycket här är inkonsekvent. Jag tycker att den namnlösa har ett förvånansvärt stort och bra ordförråd. Hon klagar hela tiden på att hon inte vet vad saker är, men hon använder "fina" ord. Jag kan inte heller förstå de andras motvilja att lära den namnlösa olika saker. Bara med motiveringen att hon inte behövde kunna/veta det, eftersom hon aldrig skulle få någon användning för kunskapen. Det var ju inte som att de hade fullt upp med annat och sedan när måste man ha användning för allt man lär sig. Där faller ju hela idén med skolan.

Logik går inte riktigt att använda här. Eftersom jag uppenbarligen läser texten hon skrev så måste ju någon ha hittat den. Då skulle man ju lätt ha kunnat tänka sig ett förord eller ett efterord. Men nej.

Jag som aldrig känt en man är inte tråkig, men inte heller speciellt spännande. Jag lär mig inget. Jag blir inte nyfiken på något som jag bara måste kolla upp. Det finns ingen mening. Vi har inga svar. Vi bara vandrar på och överlever.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,10 i genomsnitt (beräknat på 468 680 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Jag som aldrig känt en man: Lottens bokblogg, Lyrans Noblesser och enligt O