Smakebit på søndag: Fiendens fiende

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Först var det kallt med hårda vindar. Sedan blev det snö med hårda vindar. Snön kom verkligen horisontellt. Efter det blev det precis över noll och underkylt duggregn. Fortfarande med hårda vindar. Jag kan inte påstå att jag vill vara utomhus. Inte bara för kylan utan för isunderlaget. Våren känns väldigt långt bort.

I år har jag tagit tag i en riktigt gammal surdeg; Jan Guillous serie om Carl Hamilton. I januari läste jag första delen och jag blev faktiskt lite överraskad över hur bra den trots allt var. Och aktuell. Eftersom jag har läst lite spridda skurar i serien (och inte vill läsa om de delarna) så har turen redan kommit till fjärde delen, Fiendens fiende.

Min smakebit är från bokens början:

Varje gång han försökte strypa en kvinna hade han misslyckats, Men det hade varit hans gamla jag, han hade varit sjuk, förvirrad eller förtvivlad eller helt enkelt bara full och han hade inte haft någon allvarligt menad avsikt. Nu var allt annorlunda.
    Hon missförstod honom när han släckte ljuset i kojen och hon hann fnittra till när han vände henne på mage och satte sig grensle över henne.
    Sen började han strypa henne nästan ömsint, som om det vore en kärleksakt, som om hon vore hans hustru på riktigt.