TV-serie: Parenthood #4 (2012)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Säsong: 4
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Raymond Romano
Premiär: 2012-09-11
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 15
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 19 juli - 4 augusti 2026




Handling
Familjen Braverman drabbas av svåra prövningar: Kristina blir allvarligt sjuk, Julia och Joel kämpar med adoptionen av Victor, Sarah slits mellan fästmannen Mark och sin sure chef Hank och Crosby och Jasmine navigerar sitt nya äktenskap samt föräldraskap.

Min kommentar
Det har varit så mycket elände ett tag nu så att jag tyckte att jag ville ha något mer lättsamt och underhållande. Egentligen så passar väl inte Parenthood in på den beskrivningen, men det var den som låg närmast.

Min irritation togs till nya höjder den här säsongen och detta kan bli ett av mina gnälligaste inlägg. Av flera skäl. Mestadels familjen Braverman. Så jag börjar väl med allt det som störde mig.

Först och främst så har vi Adam och Kristina, ett av de sämsta föräldrapar jag sett. De gör helt fel saker, men åtminstone av rätt anledning. Nu när Haddie har lämnat för att gå på college så har de tid att curla Max ordentligt. På den nivån att jag blir alldeles mörkrädd. Och Max blir bara mer och mer odräglig. Det är inte alls snällt. Bara elakt.

Sedan har vi Sarah. Hon lägger sig i Drews liv på det mest osmidiga sätt man kan tänka sig. Själv kan hon inte ens reda ut sitt eget liv. Det är ett under att hon har lyckats ta sig till vuxen ålder.

När det gäller Crosby så har jag inget att klaga på när det gäller honom. Däremot hans fru, Jasmine. Hur kan man vara så konflikträdd? När det gäller mamma. Inte Crosby. Om sambon hade gjort som Jasmine gör så är faktiskt risken stor att jag hade gått. Dessutom så hade ju Crosby rätt i sak.

Det enda vettiga föräldraparet är Julia och Joel. Resten av familjen Braverman är helt sanslös. Men samtidigt så är de så otroligt fina. Om man behöver hjälp så finns de alltid där. Problemet ligger nog mer i att de tvingar på sin hjälp. Även när man inte vill ha den. Och de kan lätt gå över gränsen, så att de inte stöttar utan kväver.

Sidotråden med Luncheonettes ilskna granne förstår jag inte. Varför var den ens med? Var det för att få ihop fler avsnitt? Den tillförde i alla fall ingenting.

Parenthood har verkligen en förmåga att få mig att känna saker och det uppskattar jag nog alltid. Även om jag tycker att de gör fruktansvärt fel ibland så tror jag på dem.

På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1,5k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 4,4k betyg).
Jag ger säsongen 4,0

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

TV-serie: Parenthood #3 (2011)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Säsong: 3
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Monica Potter
Premiär: 2011-09-13
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 18
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 3 maj - 24 maj 2026




Handling
I tredje säsongen av Parenthood ställs Braverman-familjen inför nya förändringar och svåra beslut. Relationer utvecklas, karriärer tar oväntade vändningar och flera familjemedlemmar försöker hitta balansen mellan ansvar, kärlek och egna drömmar. Samtidigt fortsätter vardagen att bjuda på både konflikter, humor och stark gemenskap när familjen håller ihop genom livets med- och motgångar.

Min kommentar
Ungefär samtidigt som jag hade sett klart på andra säsongen av Parenthood så kom den med på Netflix sista-chansen-lista. Alltså att de skulle ta bort den ur utbudet. Jag insåg att jag inte skulle hinna se de ytterligare fyra säsonger som finns på den korta tid som var kvar, så jag gav upp den och tänkte att den får bli ännu en som jag inte får veta hur det slutar. Av någon okänd anledning så finns den fortfarande kvar och det är jag glad för.

Den här säsongen tycker jag att alla de olika karaktärernas egenskaper förstärks och blir ännu tydligare. Och jag upphör aldrig att fascineras av hur effektfullt det är när alla pratar samtidigt, gärna om helt olika saker. De hade helt klart drivit mig till vansinne på rekordtid.

Redan i första avsnittet så blir jag skogstokig på Adam och Kristina. De har en helt sanslös mossig syn på det mesta. De vill lägga sig i och kontroller allt och alla. Precis som pappa Zeek. Gränser existerar inte. Eller jo, men i så fall bara för att de ska kunna kliva över dem. Mestadels när det handlar om dem så tänker jag "men bara sluta nu". Jag gillar dem mindre och mindre. Deras raka motsats är Julia och Joel. De känns som genuint bra människor. Visst gör de fel ibland, men de menar alltid väl. De bidrar med de mest berörande scenerna och jag gillar dem mer och mer.

Sarah orkar jag knappt heller med. Jag förstår inte vad hon höll på med där ett tag. Hon måste ju ha förstått att det skulle tolkas fel. Även hon menar dock väl och jag tror att hon lider av det där jag-vill-att-alla-ska-älska-mig-syndromet. Eventuellt så har hon blivit lite bättre och kanske börjat släppa på de stenhårda tyglas om hon har hållit sina "barn" i. Hon ger mig mest tankar av typen "bestäm dig nu!". Crosby ... ja, han är en odåga och han har lite svårt med impulskontrollen, men jag gillar honom och vill att det ska gå väl. Han får i alla fall mest hejarop.

Parenthood är rörig (ibland hysterisk), rolig och känslosam och jag känner inget annat än villkorslös kärlek för den. Familjen Braverman är så knäpp, men så underhållande att titta på. Att fyra syskon kan vara så olika. Det här är så bra.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1,4k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 25k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Parenthood #2 (2010)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Monica Potter
Premiär: 2010-09-14
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 9 september - 8 oktober 2025





Handling
Braverman-familjen att navigera vardagens utmaningar. Adam och Kristina hanterar Max Aspergersdiagnos och Haddies försökt till frigörelse. Sarah försöker hitta sin plats i livet och hittar tillbaka till skrivandet. Crosby och Jasmine kämpar med familjelivet, medan Julia och Joel överväger att utöka familjen. Samtidigt försöker Zeek och Camille hålla ihop sitt äktenskap och hitta balans i pensionen.

Min kommentar
Efter att ha sett första säsongen av Parenthood så behövde jag en liten paus från familjen Braverman. De är ju ganska påfrestande, om man är jag. Samtidigt så är de ju helt fantastiska att umgås med så bara några månader senare tyckte jag att det var dags för andra säsongen.

Jag trodde nog faktiskt att de inte kunde bli värre, men jag hade fel. Den amerikanske dubbelmoralen och hyckleriet firar triumfer och det blir så oerhört tydligt här. Den som gör det okej att spionera på sina barn, mer eller mindre behandla dem som fångar med noll rätt till privatliv. Då pratar jag om sextonåriga halvvuxna. Jag blir så vansinnigt irriterad. Den uppfostringsmetoden hade inte fungerat på mig, men mina föräldrar litade på att de hade uppfostrat mig på ett bra sätt.

Det finns massor av scener där alla pratar samtidigt, om sin egen lilla grej. De scenerna är jag omåttligt imponerad av, de känns helt naturliga, men måste ha varit svåra att få till. De får mig att känna exakt samma som jag gör när det händer i verkligheten. Jag vill bara fly.

Adam och Kristina gör mig fullständigt skogstokig och jag funderar på om de är oförmögna att göra något rätt. Har de ingen som helst känsla för hur det är att vara ung? Även Sarah gör mig irriterad. Lauren Graham gör i stort sett samma karaktär som hon är Lorelai i Gilmore girls. Crosby känns nästan normal i sammanhanget, men favoriterna är Julia och Joel. Det är så vilsamt hos dem.

En sådan här familj hade gjort mig till ett nervvrak, men trots alla irritationsmoment så är det ändå en serie som får mig att må bra. Det finns ju ungefär lika mycket att bli glad av som att irritera sig på. Syskonrelationerna är helt underbara. På något udda sätt så är de alltid där för varandra. Även om de ibland är som hund och katt.

Parenthood är lite som att åka berg-och-dalbana, man bjuds på allt. Den är upplyftande och får mig att känna nästan alla känslor som finns. Det bästa är ändå att när de blir för mycket så kan jag bara stänga av.


På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 1,8k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 43k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Parenthood #1 (2010)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Monica Potter
Premiär: 2010-03-02
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix juni 2025





Handling
Familjen Braverman. Fyra syskon, i olika skeden av föräldraskap. En är förvirrad. En är förnuftig. En är upptagen. Och en kämpar på. Plus de två som startade allt.

Min kommentar
En serie som jag verkar ha missat totalt är Parenthood. Den är gammal, från 2010, (allt är relativt, du vet) och tydligen gick den på TV3 när det begav sig. Tack vare enligtO, som skrev om den för ett tag sedan, så hamnade den på min lista och nu har jag sett första säsongen. I raketfart.

Att hänga med den här storfamiljen är både härligt och skrämmande. Själv växte jag upp med föräldrar och två syskon. Fem stycken. Det var allt som fanns. Här är de ... ja, jag har inte orkat räkna, men de är många. Och de låter. Hela tiden. En del av mig är lite avundsjuk och skulle så gärna ha velat ha en sådan här storfamilj. En annan del av mig får panik bara av att tänka tanken.

Det här med syskon är ju speciellt, det är typ den längsta relation man har i sitt liv. De här fyra är så fina mot varandra, även om tonläget ibland är väldigt högt. Som det ju kan vara mellan syskon. De är så olika varandra och de har alla både bra och dåliga sidor, vilket gör det trovärdigt.

Lauren Graham spelar i stort sett samma roll som i Gilmore Girls; en impulsiv, förvirrad och virrig ensamstående mamma. Mikrostyrningsföräldrarna Adam och Kristina gör mig nästan tokig. De gör typ allt fel. Haddie är femton år och behöver också lite privatliv. De måste väl ändå lita på att de har gjort ett bra jobb med uppfostran och att hon har blivit en bra person. Det är verkligen inte konstigt att hon gör uppror när de behandlar henne som de gör. Och självaste patriarken, gamla pappa Braverman borde få en rejäl uppsträckning. Sådana mansgrisar har varit omoderna i många år.

Alla, även barnen, gör sina roller helt perfekt. Jag tror på dem allihop. Någon riktig favorit har inte utkristalliserat sig, men Drew och Crosby ligger nog bäst till. De känns inte så dramatiska och använder inte så stora gester som resten av familjen. Det är lugnare att umgås med dem.

I Parenthood finns någon/något att relatera till för alla, tror jag. Det ska bli spännande att följa dem och se om de lär sig något. Fem säsonger till finns det, så där har jag att göra ett tag, men jag får nog vila lite mellan för det är utmattande att vara en del av den här familjen.


På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 1,7k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 42k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig