onsdag 31 juli 2024

Bok: Skulden man bär av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt

Författare: Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Titel: Skulden man bär
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 365
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sebastian Bergman 8
Förlag: Norstetds
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juli 2024




Första meningen: Hatet.

Baksidetext
Riksmord befinner sig i djup kris sedan en av kollegerna har avslöjats som seriemördare. Vanja Lithner kämpar för att rädda sin avdelning, när en kvinna i sextioårsåldern hittas mördad på en grisfarm utanför ­Västerås. Tecken tyder på att dådet är utfört med en speciell person i åtanke: kriminalpsykolog Sebastian Bergman.

Sebastian har under åren hjälpt Riksmord att lösa åtskilliga fall, men efter den senaste tidens händelser är han persona non grata. Blir hans återkomst Riksmords räddning eller fall?

Samtidigt hittas Tim Cunningham, en tidigare klient till Sebastian, död. Tim förlorade också ett barn i tsunamin 2004, men det visar sig ­finnas många frågetecken runt familjen Cunningham och den där julen för snart tjugo år sedan. Frågetecken som kanske Tims dotter Cathy kan räta ut.

Min kommentar
Då kom då slutligen den sista delen i serien om den taktlöse och bufflige Sebastian Bergman. Skulden man bär är den åttonde delen och sägs alltså vara den sista. Att boken bara har stått i min hylla i lite drygt ett halvår säger en del om hur bra jag tycker detta är.

Mina förväntningar var höga. Väldigt höga. Speciellt efter förra boken, som jag tycker var den allra bästa i hela serien. Jag blev inte besviken. Här är många olika trådar; Cathy, Vanja, Ellinor, Billy, mördaren. Alla gamla bekanta. Inte alla trådar knyts ihop och jag förväntade mig nog att några fler skulle ... ja, typ avslutas. Egentligen är det bara en enda tråd som får ett riktigt avslut. Jag gillar ju öppna slut så det stör mig inte (så mycket), men detta är nog det mest öppna jag någonsin har läst.

Trots alla olika trådar så blir det aldrig rörigt. Åtminstone inte om man har läst alla böckerna och känner till det som hänt tidigare. Det är väldigt bra gjort att lyckas hålla alla dessa bollar i luften, utan att ens tappa fart.

Sebastian är verkligen ingen sympatisk person, men inte ens han förtjänar allt som händer honom. Han har dock aldrig(?) något ont uppsåt. Han är bara extremt självcentrerad och genuint otrevlig. Sebastian utveckling genom alla böckerna känns rimlig. Han är fortfarande en skitstövel, men lite mindre så. Vanja gjorde ungefär samma resa, men eftersom hon började på en betydligt högre nivå så är hon nu helt okej. Jag kan nästan tycka om henne.

Själva fallet här är egentligen underordnat och inte det mest intressanta/spännande i boken. Jag tror inte ens jag funderade över vem mördaren kunde vara. Vilket nog visade sig vara tur, för det hade jag aldrig klurat ut. Det är allt det som händer runt omkring, med alla karaktärerna, som fångar mig och håller mig fast i ett stadigt grepp.

Skulden man bär kan tyckas vara ett lite märkligt slut på en serie. Allt blir typ hängande i luften och öppnar helt klart för en fortsättning. Om nu författarna skulle få lust med det. Smart. Kanske är serien inte det mest trovärdiga jag har läst. Men vem bryr sig. Det här är en av de mest underhållande serier som deckarsverige har att erbjuda.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,03 i genomsnitt (beräknat på 1 278 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Skulden man bär: hyllan, Tankar från en samlares hjärna och Ljudboksbloggen

tisdag 30 juli 2024

Kommande böcker augusti 2024

Många intressanta böcker i augusti. Inte färre än fyra måste-ha-böcker och en faslig massa som jag vill läsa. Ganska många fick inte vara med, på grund av mina tokiga "regler" om att inte ta med författare vars böcker jag har varit nyfiken på länge, men ännu inte läst något av. Det fanns x antal av den sorten.

Första lögnen vinner av Ashley Elston
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 348
Utgivningsdatum: 2024-08-16
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Evie Porter har allt en kvinna kan önska sig: en omtänksam pojkvän, ett hus med trädgård och en grupp framgångsrika vänner. Den enda haken: Evie Porter existerar inte.

Identiteten kommer först. När hon har fått ett namn och en plats av sin mystiska chef lär hon sig allt som finns att veta om staden och dess invånare. Sedan målet: Ryan Sumner. Men det här uppdraget blir annorlunda. Ryan tar sig in under huden på henne, och hon börjar drömma om ett annat slags liv. Hon får bara inte begå några misstag.

Men när en kvinna med ett namn hon känner till allt för väl plötsligt promenerar in i den lilla staden ställs allt på sin spets. Evie Porter måste ligga ett steg före sitt förflutna i en dödlig katt och råtta-lek. Vem är den bästa bedragaren?


Denna låter som att den kan vara riktigt spännande!



Natthuset av Jo Nesbø
Genre: Skräck
Serie: -
Antal sidor: 247
Utgivningsdatum: 2024-08-21
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Efter att hans föräldrar omkommit i en husbrand skickas 14-årige Richard till sina släktingar i den avlägsna hålan Ballantyne. Men allt är inte vad det verkar vara i staden: Richard betraktas som utböling och när klasskamraten Tom försvinner får Richard skulden. Den enda som tror på honom är Karen, klassens populäraste tjej. Hon får Richard att spåra det telefonnummer som Tom ringde, innan han försvann, till ett övergivet hus i Spegelskogen.

Har Nesbø skrivit skräck? Vill ha!



Gravglänta av Mattias Edvardsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Brottsplats Söderslätt (1)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2024-08-26
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
En sen eftermiddag i maj 1989 försvinner åttaåriga Robin spårlöst när han leker kurragömma i skogen. Hans lekkamrater pekar snabbt ut en förövare, men den unga polisassistenten Gunni Hilding, som kastats in i utredningen av en tillfällighet, misstänker att de är på fel spår. Fem år senare, under den heta VM-sommaren 1994, blir en turistande pojke bortrövad från campingen i det idylliska Beddingestrand. Gunni ser genast likheter med Robinfallet och hoppas att äntligen kunna avslöja sanningen. Men om hon har rätt innebär det att en mycket farlig man går fri på Söderslätt.

Inga förklaringar behövs!



Fristaden av Lena Sundström & Jens Mikkelsen
Genre: Kriminalroman
Serie: Kirseberg (1)
Antal sidor: 441
Utgivningsdatum: 2024-08-26
Förlag: Norstedts

Från Bokus
När Malmöprofilen Rebecca Rönn hittas död leder spåren till en grupp papperslösa. Polisen är övertygad om att det handlar om ett rånmord och snart jagas två unga män. På morgontidningen Dagbladet upptäcker reportern Sven att Rebecca Rönn visste något som kan ha kostat henne livet. Men fallet anses vara uppklarat, och Sven blir alltmer ensam i sökandet efter svar.

Utrikeskorrespondenten Anne har vigt sitt liv åt karriären. När hon strax före sin femtioårsdag blir lämnad av sin man, ifrågasätter hon alla sina tidigare livsval. I hopp om att återknyta kontakten med dottern i Skåne får hon ett infall och köper en rivningskåk på Kirseberg i Malmö. På ett närlivs stöter hon ihop med Sven, ungdomskärleken hon inte har sett på tjugofem år. Snart uppslukas även Anne i gåtan Rebecca Rönn. En jakt på sanningen som tar dem djupt in under tågspåren och högt upp i Turning Torso.


Först tänkte jag inte ta med denna, men sedan läste jag ... Kirseberg (som jag åker förbi varje dag när tag åker till jobbet), Turning Torso (som ligget ett stenkast från jobbet). Malmö alltså. Då blir jag ju nyfiken.



Konstiga Sally Diamond av Liz Nugent
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2024-08-30
Förlag: Lavender Lit

Från Bokus
Sally Diamond kan inte begripa varför det hon gjorde var så konstigt. Hon gjorde bara det som hennes far bett henne att göra - att slänga ut honom med soporna när han dog. Nu står hon plötsligt i centrum för allas intresse, och det handlar inte bara om blodtörstiga journalister och bekymrade poliser, utan också om en hotfull skugga från en barndom hon inte minns.

Samtidigt som Sally tvingas ta uti med sitt mörka förflutna tar hon för första gången klivet ut i den verkliga världen, träffar nya vänner och lär sig att folk inte alltid menar vad de säger. Men vem är mannen som iakttar Sally, och varför kallar han henne Mary?


Jag har läst en annan bok av henne och då skrev jag att jag skulle hålla utkik efter fler böcker. Så det gör jag.



Gräshoppans år av Terry Hayes
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 764
Utgivningsdatum: 2024-08-13
Förlag: Bazar Förlag

Från Bokus
Kane är spion för CIA och har en enda uppgift: att ta sig in, göra vad som krävs och sedan ta sig ut igen - till vilket pris som helst. Han vet när han måste fly, när han måste gömma sig - och när han måste skjuta.

Men på vissa platser gäller inte de vanliga reglerna. Vissa platser är alltför farliga, även för en man med Kanes erfarenhet. Området där Pakistans, Irans och Afghanistans gränser möts är en sådan plats - en plats där våld är det enda sättet att överleva.

Kane reser dit för att frita en man med information av yttersta vikt för Västerlandets säkerhet - men istället möter han en motståndare som vill förgöra världen.


Hans förra bok var väldigt bra. Jag har väntat nästan tio år på nästa.



Splittring av Sharon Bolton
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 376
Utgivningsdatum: 2024-08-16
Förlag: Modernista

Från Bokus
Sydgeorgien, nära Antarktis. Felicity Lloyd är medlem i ett forskningsteam på den ensligt belägna ön. Det är ett vackert och samtidigt dödligt landskap med sina glaciärer, stormiga hav och farliga smältvattnen.

När säsongens sista kryssningsskepp anländer är Felicitys nerver på helspänn: Hon är rädd att hon trots allt inte lyckats fly tillräckligt långt från sin exmake Freddy - nyligen frisläppt efter ett långt fängelsestraff för mord - och har gjort upp desperata planer på hur hon ska kunna undkomma om han befinner sig på fartyget.

Cambridge, England, nio månader tidigare. Felicity har en akademisk tjänst på universitetet och hoppas kunna få ett jobb som ska ta henne så långt hemifrån som det bara går. Hon är i ett skört skick: Hon har perioder av minnesförlust, känner sig förföljd och gör egendomliga anteckningar i sin dagbok.

Joe Grant är Felicitys terapeut i Cambridge. Han har själv precis varit med om ett traumatiskt överfall, och blir allt mer involverad i Felicitys situation under de kommande månaderna - till den grad att han till sist inte ser någon annan möjlighet än att resa till Antarktis ...


Sharon Bolton återfinns på min auto-buy-lista.



Nådastolen av M W Craven
Genre: Kriminalroman
Serie: Washington Poe (6)
Antal sidor: 384
Utgivningsdatum: 2024-08-20
Förlag: Modernista

Från Bokus
Washington Poe ställs inför ett makabert fall när en man hittas död på en kyrkogård, gömd under en kista i en grav. Kråkor och andra asätare har gett sig på kroppen, och de svarta fåglarna kommer att hemsöka Poe i hans mardrömmar.

Mordoffret, Cornelius Green, har bundits vid ett träd och stenats till döds. På hans kropp hittas också en tatuering med en kod som är så besynnerlig att inte ens landets främsta dataexpert, Tilly Bradshaw, vet hur hon ska knäcka den.

Utredningen avslöjar en koppling till det religiösa samfund som Green varit ledare för. När en annan man som också varit aktiv i rörelsen tar sitt liv och efterlämnar ett brev med orden »det är dags att sätta sig i nådastolen« förstår Poe att han kommit farligt nära det allra heligaste. Men de inblandade tycks hellre gå i döden än berätta vad de fått utstå i Guds namn.


Det här är en så bra serie att jag faktiskt ligger i fas så denna är ett måste.



Skuggvarg av Frida Skybäck
Genre: Kriminalroman
Serie: Fredrika Storm (3)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2024-08-21
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
En tryckande het försommarkväll försvinner en ung studentska från en fest anordnad av ett framgångsrikt techbolag som startats av två tidigare studenter vid Lunds tekniska högskola. Den karismatiska VD:n Martin Zenberg hävdar att varken han eller bolaget har någon koppling till den försvunna kvinnan, men alla köper inte hans förklaringar och snart kokar Lund av upprörda känslor.

Polisutredarna Fredrika Storm och Henry Calment får i uppgift att ta reda på vad som hänt och upptäcker att fallet påminner om mordet på en annan kvinnlig student som dödades sju år tidigare. En av hennes klasskamrater dömdes för dådet, men det är någonting med utredningen som inte riktigt stämmer. Vad har egentligen hänt med de två kvinnorna och vad är det för mörk hemlighet som döljer sig på det anrika universitetet?


Jag ligger lite efter i läsningen av hennes böcker, men nu är det snart dags att ta tag i den här serien.



Mitt liv som död av Håkan Mattsson
Genre: Thriller
Serie: Livet och döden (3)
Antal sidor: 272
Utgivningsdatum: 2024-08-21
Förlag: Modernista

Från Bokus
Just som Mathias tror att lugnet till sist infunnit sig dyker det upp nya hot från den mystiska stiftelsen ute på Lidingö. Hans vuxna dotter Hannah är fast besluten att avslöja vad som i åratal pågått på Institutet, handlingar vars konsekvenser skördat så många offer. Men Mathias tvekar. Ska han verkligen fortsätta gräva i mysteriet? Är han beredd att riskera sin egen familjs säkerhet för att få fram sanningen? Men så försvinner Hannah plötsligt efter ett tv-framträdande hos Malou och han har inte längre något val.

Återigen utmanas Mathias världsbild och tvingar honom att konfrontera sin uppfattning om livet och döden. Och när historien stegvis nystas upp närmar sig en sista överraskning - något som inget har kunnat förbereda Mathias på.


Jag blev lite besviken på förra delen, men jag vill hemskt gärna veta hur det slutar.



Hembiträdets hemlighet av Freida McFadden
Genre: Thriller
Serie: Hembiträdet (2)
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2024-08-23
Förlag: Modernista

Från Bokus
Millie har svårt att hitta en arbetsgivare som inte ställer för många frågor om hennes förflutna. Mirakulöst nog får hon ett perfekt jobb hos familjen Garrick som går ut på att städa deras påkostade takvåning med utsikt över hela staden och att förbereda exklusiva måltider i ett skinande blankt kök.

Men något känns fel. Millie har aldrig sett en skymt av mrs Garrick och från det låsta gästrummet hörs dämpad gråt. På fruns nattlinnen som lämnats i tvätten upptäcker Millie blodfläckar, och hon bestämmer sig för att knacka på. Men när dörren till det dolda gästrummet öppnas möts hon av en syn som förändrar allt.

Millie ställs inför ett dilemma. Hur ska hon kunna skydda mrs Garrick utan att röja sina egna hemligheter? Och hur långt är Millie beredd att gå för att Douglas Garrick ska få betala för det han gjort?


Jag har precis läst första delen.



Tondövas riksförbund av Kristin Emilsson
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 356
Utgivningsdatum: 2024-08-14
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
När Magda Englunds son flyttar hemifrån känner hon sig för första gången ensam. Jobbet som gymnasielärare går på automatik och de gamla vännerna har sällan tid att umgås.

I ett försök att mota bort ensamheten väcker Magda liv i en bortglömd ungdomsdröm - att sätta upp en musikalföreställning. Tillsammans med Joakim, skolans hemlighetsfulla musiklärare, bildar hon amatörteatergruppen Tondövas riksförbund - ett brokigt gäng tilltufsade själar som vid en första anblick inte tycks ha någonting gemensamt. Men under repetitionerna finner de ett sammanhang och oväntade vänskaper växer fram.

Premiären närmar sig. Men när gruppen får en ny medlem ställs allt på ända och gamla sår rivs upp. Klarar Magda att möta sitt förflutna - eller kommer hon att tvingas göra sina nya vänner besvikna?


Jag har läst ett par böcker av henne som jag har gillat.

måndag 29 juli 2024

TV-serie: Malpractice #1 (2023)

Titel: Malpractice
Originaltitel: Malpractice
Genre: Kriminaldrama
Skapad av: Blake Coruch (bok)
TV-bolag: ITV
Skådespelare: Helen Behan, Jordan Kouamé, Niamh Algar, Scott Chambers, Priyanka Patel
Premiär: 2023-04-24
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 5
Avsnittslängd: ca 47 min
Såg den på SVT Play juli 2024





Handling
Lucinda Edwards är en erfaren, duktig och hårdhudad akutläkare. Under ett mardrömsskift på akuten kommer det samtidigt in en kvinna som överdoserat opioider och en skottskadad person. Båda behöver omedelbar vård, men hon kan bara ägna sig åt en av dem och lämnar över vården av den andra patienten till en AT-läkare. När en av patienterna dör hamnar ärendet hos ansvarsnämnden.

Min kommentar
Trots att jag har många serier på min lista så är jag alltid på jakt efter nya. Enligt O skrev om Malpractice, som jag tyckte lät väldigt bra. Speciellt som den verkade vara mer av typen miniserie, än en serie med många säsonger.

Britterna kan verkligen det här med att göra bra TV, eller i alla fall TV som passar mig. Det blir inte så bombastiskt som det amerikanska, utan här är mer vanliga människor. Jag tycker att mycket av fokuset ligger på det moraliska. Vad är rätt? Vad är fel? Det är inte alltid så enkelt som svart eller vitt och det kommer verkligen fram i den här serien och jag gillar det.

Lucinda Edwards är inte alltid så lätt att tycka om, men ju mer av hennes bakgrund jag får veta, desto mer empati känner jag för henne. Det är väldigt fängslande att se när hon gräver sitt hål djupare och djupare. Ofta har jag ingen aning om vad jag ska tycka om henne och det gör mig otroligt förvirrad. Jag får verkligen tänka efter.

Min puls stiger ganska rejält under ... ja, det är väl något slags förhör? Ediths far gör mig så upprörd. Så klart hade det varit bättre, för honom, om den andra patienten hade dött i stället. Men det är ju inte så det fungerar. Det bästa hade ju varit om Lucinda hade kunnat klona sig. Eller om hon inte hade varit ensam. Plötsligt blir jag så glad över att mina beslut inte gäller liv eller död.

Rent generellt så har jag inga problem att tro att det kan gå till så här. Världen är full av människor som bara vill roffa åt sig. Däremot så vet jag inte riktigt vad jag ska tro om ansvarsnämnden. Jag känner väl inte riktigt till deras befogenheter, men kan de verkligen kräva ut telefonlistor.

Malpractice kombinerar två av mina favoritgenrer, sjukhusserie och (typ) deckare och gör det med den äran. Det gläder mig att det tydligen ska komma en andra säsong, men de ska då inte handla om Lucinda Edwards. Det är ansvarsnämnden som är kittet.



Trakt.tv har serien 3,4 i genomsnitt (beräknat på 81 betyg).
IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 2,3k betyg).
Jag ger den 4,5.
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

Film: 57 seconds (2023)

Titel: 57 seconds
Originaltitel: 57 seconds
Genre: Science fiction
Regissör: Rust Cundieff
Manus: Macon Blair, Rusty Cundieff, E C Tubb
Skådespelare: Josh Hutcherson, Morgan Freeman, Greg Germann, Lovie Simone, Sammi Rotibi
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 95 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 5 juli 2024





Handling
Bloggaren Franklin Fausti förhindrar en attack mot Anton Burrell, en visionär teknikguru, under ett event för att presentera nya hälsoinnovationer. Franlin hittar sedan en ring på scenen, som Burrell tappade, och upptäcker att den ger dess bärare möjligheten att resa tillbaka 57 sekunder i det förflutna. Med ringens hjälp tänker sig Franlin att han ska kunna hämnas på det läkemedelsföretag som var ansvarigt för hans systers död. Och för att göra sitt eget liv bättre.

Min kommentar
Den här fredagen blev det ont om tid, av olika anledningar, och det var väl egentligen så att vi inte hann med någon film. Men jag valde den kortaste jag hittade, som var 57 seconds (nej, den är inte 57 sekunder lång) och det passade ju bra med tanke på att vi ville se något som inte var svenskt, komedi eller drama.

Föga förvånande så är det ganska mycket som inte hänger ihop, men eftersom filmen handlar om tidsresor (visserligen korta, men ändå) så det hör ju till på något sätt. Värre är det då med Burrells idé om att kunna gå tillbaka 57 sekunder för att ändra på saker. Hela konceptet är så fel på så många olika nivåer.

Franklin ska tydligen vara en rättskaffens person, han ska väl i alla fall ge sken av att vara det. Men det första han tänker på att använda ringen till motsäger det. Högt och tydligt. Det han gör är både omoraliskt och oetiskt. För att inte tala om djupt kränkande. Och då har jag inte ens gått in på vad han gör på kasinot. Hela filmen igenom fortsätter han att fatta de mest korkade beslut. Han är åtminstone konsekvent.

För mig, som alltid har gillat Morgan Freeman, så är det sorgligt att se honom i en sådan här obetydlig roll/film. Hoppas han fick bra betalt i alla fall. Och Josh Hutcherson, har han alltid varit en så dålig skådis? Eller är det så att det märks först nu, när han har en huvudroll? Faktum är att ingen egentligen är speciellt bra i den här filmen. De är allihop överdrivna och övertydliga. Det kan ju förstås bero på manuset också ...

Den stora frågan, som man sitter kvar med när filmen är slut, rör egentligen inte själva handlingen. Utan om vem är den där människan klädd i svart, med blinkande lampor i ansiktet, som följer Burrell överallt? Ingen verkar bry sig om eller ifrågasätta hans närvaro. Så märklig.

Det är knappt att 57 seconds innehåller en intressant idé, de gör dessutom inget alls med den. Det är lite som att de har gjort en komedi, men helt glömt bort att göra den rolig. Den får mig mest att må dåligt.


Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 7 926 betyg).
IMDb hade den 5,4 i genomsnitt (beräknat på 8,9K betyg).
Jag ger den 2,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

söndag 28 juli 2024

Smakebit på søndag: Bödlarnas profetia

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Ännu en vecka har gått och den har avlöpt ganska lugnt. Bara lite IT-strul. Säkert bara efterdyningar från veckan innan. I övrigt så har det varit en lagom vecka. Inte en som jag kommer att minnas något längre tag 😁. Läsningen kommer nog att få stå åt sidan i ett par veckor för nu är det OS som gäller. Kanske är det dags att börja med ett pussel igen, det kan jag ju göra samtidigt som jag tittar på TV.

Boken jag läser nu, Bödlarnas profetia av Ricky Strandberg, har jag hört/läst väldigt mycket negativt om. En spökhistoria ska det tydligen vara. Ibland gör det mig bara mer nyfiken. Det ska faktiskt bli spännande att läsa den själv.

Min smakebit är från sida 73:
Mikael blinkade och spärrade upp ögonen för att bli kvitt grumligheten. Kände en insekt hastigt kila över ansiktet och vidare ner över axeln.
    Så blev han varse ett sakta ökande tryck över halsen, som från en kramande hand eller en snara. Vred huvudet för att se och fick i panik upp ena armen - det var ingenting där.
    Han svalde torrt och såg sig dimmigt omkring. Så långt synfältet tillät.

lördag 27 juli 2024

Bok: I den innersta kretsen av Viveca Sten

Författare: Viveca Sten
Titel: I den innersta kretsen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 347
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Morden i Sandhamn 2
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2011
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juli 2024




Första meningen: Den kvinnliga rösten räknade långsamt ner över kanal sexton på kommunikationsradion.

Baksidetext
Det är en solig julidag. Feststämningen fyller luften och på vattnet utanför Sandhamn trängs båtarna. Alla är där för att beskåda starten på Gotland runt.

Så avfyras startskottet. En stor Swanbåt ligger längst fram, men plötsligt faller den av. Skepparen är skjuten, mitt på öppet hav.

Thomas Andreasson, som befinner sig i publiken tillsammans med en gammal kollega från sjöpolisen, inser omedelbart allvaret. Med motorn på högsta varv styr de sin båt mot den stora kappseglaren där besättningen befinner sig i chock.

Offret visar sig vara Oscar Juliander, framgångsrik seglare och vice ordförande i Kungliga Svenska Segelsällskapet. En känd och etablerad advokat som gärna har synts i medierna. Pressen på polisen att snabbt lösa fallet blir stor. Återigen har Nackapolisen fått ett sommarmord på halsen.

Thomas Andreasson, Margit Grankvist och de andra i teamet börjar kartlägga Julianders liv, och de får stiga in i överklassens salonger. Snart inser de att Julianders tjusiga fasad döljer otrohet, droger, fiffel och hotelser. Men vad har han egentligen gjort som fått någon att mörda honom på ett så utstuderat sätt? Har hans bedragna hustru fått nog? Har han i sitt yrke som konkursförvaltare skaffat sig fiender som inte tvekat att röja honom ur vägen?

Ekobrottsmyndigheten är överlastad, och för att få hjälpa att reda ut Julianders ärenden vänder sig Thomas till sin vän Nora Linde. Hon har haft ett tufft år. Även om förra sommarens traumatiska händelser börjar blekna, lever sorgen kvar. Och äktenskapet med Henrik är ansträngt. Inte blir det bättre av att de har helt olika uppfattningar om vad de ska göra med Brandska villan som tant Signe testamenterade till Nora.

Tacksam över att få något annat att tänka på antar Nora uppgiften, och med sina juridiska kunskaper ser hon de dolda sambanden. Kanske kan polisen äntligen vara på rätt spår?

När ytterligare en av segelsällskapets ledamöter mördas är svaret inte givet.

Min kommentar
Sist(?) i hela Sverige läste jag första delen i den här serien för fem år sedan. Jag hade undvikit den efter att ha sett något av avsnitten på TV och jag blev inte heller övertygad av boken. Därför har det tagit en stund att kraftsamla inför andra delen, I den innersta kretsen, men nu till sommaren tänkte jag att det ju kunde vara läge.

I första boken fanns det en hel del som jag reagerade på och allt har nog blivit bättre här. Det finns inte så många hemska nyrika och inte heller så många förfärliga turister. Detaljnivån är betydligt bättre i denna andra del. Även föreläsningarna om allehanda ointressanta och ovidkommande saker lyser med sin frånvaro. Härligt!

Trots detta så höll jag på att ledsna i början. Den ena karaktären efter den andra gjorde entré och namnen stod som spön i backen. Det lugnade ner sig efter ett tag, men jag är inte så glad i när de kommer i klump så där. Det blev dock aldrig besvärligt att hålla isär dem. Förutom några av rikingarna. De var så lika att jag ibland fick fundera på vem som var vem.

Nora är, så här långt, en ganska trist och intetsägande karaktär. Även om hon kliver fram lite mot slutet. Hon gör mig helt vansinnig och hur kan man vara så undfallande som Nora är mot Henrik? Även Thomas är en tråkig och grå karaktär. Både han och Nora bara går runt och ältar saker.

Roligast i hela boken? Det är när Thomas pratar med Gunilla på SKL. Jag kan bara älska nörderiet. Fullständigt relaterbart. Mördaren var uppenbar, tycker jag, nästan från start. Motivet var mer än en aning långsökt. Och så gillar jag verkligen slutet på den ena tråden. [spoiler]Julianders sekreterare Eva, som påpassligt lägger beslag på alla pengarna[/spoiler]. Hon hade förmodligen gjort sig förtjänt av det.

I den innersta kretsen är bättre än förra boken. Mycket bättre. Den får trots det samma betyg, eftersom det är det förra som var för högt. Den är en snäll och hyfsat oblodig deckare som passar väldigt bra för sommarläsning.

Goodreads hade den 4,00 i genomsnitt (beräknat på 9 400 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om I den innersta kretsen: Bokstunder, Stories from the city, stories from the sea och Romeo and Juliet

fredag 26 juli 2024

Läsplanering augusti 2024

Varför går sommaren så fort? Augusti är snart här och då börjar det redan märkas att det blir mörkare. Även om det inte alltid blir kallare. Det är ganska många böcker här som har kommit in från sidan, eller vad man ska kalla det. Bara en ingår i en utmaning. En är en riktig tjockis, men den får följa med när jag ska jobba några dagar i Göteborg.

Gånglåt av Elin Olofsson. Boktolva. Hyllvärmare.
Lycka till av Malin Stehn.
Slutet på sommaren av Anders de la Motte. Hyllvärmare.
Samlade verk av Lydia Sandgren. Hyllvärmare.

torsdag 25 juli 2024

Hett i hyllan #467

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då hoppar vi till slutet av september 2021.
Den här hösten insåg jag att det hade kommit alldeles för många måste-ha-böcker för att önska sig i julklapp, så jag fick köpa på mig ett gäng (bara två av dem är fortfarande olästa). Polcirkeln av Liza Marklund är en av dem.

Jag har läst i stort sett allt Liza Marklund har skrivit och jag har gillat dem, mer eller mindre. Hon är nog egentligen på min autobuy-lista, även om det ibland dröjer ett tag. Den här boken är första delen i hennes nya serie, Stenträsktrilogin. De andra delarna har redan kommit, men jag har inte köpt dem. Än. Det var väldigt nära att denna blev utvald att läsas i juni, när jag faktiskt korsade polcirkeln och befann mig, typ, i trakterna ett tag. Så blev det dock inte. Kanske kunde jag ta med den i min Vi möts igen-utmaning ...

Så här står det på baksidan:
Fem tonårsflickor i den lilla staden Stenträsk i Norrbotten träffas en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst sommaren 1980. Fyrtio år senare hittas hon, mördad.

Julen 2020 återförenas de fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, för första gången efter kamratens försvinnande. Det står snart klart att något i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad, och vad som drev dem då och vilka konsekvenser det fick.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 24 juli 2024

Bok: Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Författare: Kjell Westö
Titel: Den svavelgula himlen
Genre: Drama
Antal sidor: 475
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juni 2024




Första meningen: Jag hade bott där i lite mer än ett år när det hände.

Baksidetext
Den svavelgula himlen spänner från det solblekta 1960-talet till vår mörka tid. En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella Rabell. Deras band är starkt men relationen är skoningslös, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna välja eller välja bort kärleken, samtidigt som den stora världen förändras och tränger in i deras liv.

Min kommentar
Det är inte speciellt ofta jag läser böcker av finska författare och faktum är att av de jag har läst, så har jag gillat ingen. Men skam den som ger sig. I år hade jag med en i min Boktolva och vad passar väl bättre än att läsa Den svavelgula himlen när man färdas genom hela Finland.

Boken hade kunnat bli en intressant skildring av en uppväxt med klasskillnader. Om hur det är att födas med en silversked i munnen respektive att födas in i den lägre medelklassen. Om vänskap som trotsar klassgränserna, men i stället känns det som att det mest handlar om hur ofta de har sex. Det känns mer än en aning gubbsjukt.

Berättaren här är namnlös och jag tycker det verkar högst besynnerligt att gå igenom ett helt liv utan att någon någonsin kallar en vid namn. För det är verkligen nästan ett helt liv. Karaktärerna, de tre viktiga, är helt ointressanta. Samtliga är självupptagna och egocentriska. De utvecklas inte heller på något sätt utan de gör om samma misstag och återupprepar samma mönster. Som en evighetsmaskin. Jag kunde inte uppbåda minsta intresse för någon av dem.

Eftersom hela boken strängt taget bygger på den fiktiva författarens relation med Stella, som jag tycker är fullständigt ointressant, så blir hela boken ointressant. Händelser bara staplas på varandra, många gånger är de en upprepning av någon som hänt tidigare. Inte för ett ögonblick stannar de upp och reflekterar. Början av boken är dock ganska bra, när de är barn. Innan allt har börjat handla om sex.

Jag finner det lite ironiskt att en recension av en av den fiktiva författarens böcker så spot on beskriver hur jag upplever den här boken
personerna var endimensionella och intrigen ohjälpligt tunn (s 351)
och den insikt som den fiktiva författaren når, som jag tycker det är synd att författaren till den här boken inte nyttjade
jag skrev bättre då jag inte prackade lika mycket känslor och tolkningar på läsaren som förr (s 411)
Verkliga händelser krystas in genom hela boken och ofta så blir det ... inte bra. Det känns framtvingat och ibland blir det bara konstigt. Och jag kan inte låta bli att undra varför man kallar en person, som man inte ens gillar lite, för sin bästa vän. Jag kan inte se en enda anledning till att ha kvar Alex på sin vänlista. Nåväl, boken är kanske inte så lång, men den känns som en evighet. När jag kom till slutet så hade jag glömt bort början. Där blev jag förvånad över att den tråden tog så lång tid att knyta ihop. Det användes en förfärlig massa ord för att komma fram till slutklämmen.

Den svavelgula himlen hade förmodligen passat bättre som film. Tänkte jag. Men det är redan gjort. Den floppade. Så nu provas den som TV-serie. Olyckliga människor och sex är faktiskt en väldigt bra sammanfattning av vad boken handlar om. Egentligen så är det själva historien som inte passar mig, tror jag, så jag kan mycket väl tänka mig att läsa något mer av Westö.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 4 026 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Den svavelgula himlen: Snowglitter books, Bokblomma och Bloggbohemen

tisdag 23 juli 2024

3 Bookish Things Tag

Det har blivit svårare att hitta tags, tycker jag. Min tillförlitliga källa, Vargnatts bokhylla, som denna kommer ifrån, har sinat. Verkar det som.

3 read once and loved authors
Det finns nog faktiskt ganska många sådana, men tre av dem är Kelly Rimmer, Mhairi McFarlane och Gabrielle Zevin. Av samtliga dessa så har jag ytterligare någon bok i hyllan, så det kommer att bli fler.

3 titles I’ve watched but haven’t read
Jag vet att det finns jättemånga, men jag fick leta och tänka ordentligt. Dessa tre kom jag fram till: Ready player one, Dolda tillgångar och Leave the world behind.

3 characters I love
Den här är jättejobbig. Jag brukar inte direkt älska fiktiva karaktärer, men tre av mina favoriter är Roland (i Det mörka tornet-serien av Stephen King, Tilly Bradshaw (i Washington Poe-serien av M W Craven) och, så klart, Ruth Galloway i Elly Griffiths böcker.

3 series binged
Jag har nog faktiskt inte gjort det. Inte egentligen. Det närmaste jag har kommit är nog när jag läste ikapp Mari Jungstedts Knutas-serie, men efter åtta böcker på lika många månader så fick jag nog. Inte ens Jo Nesbøs Harry Hole klarar för många böcker på för kort tid. Jag läste de sex första delarna på ungefär en månad och nej, det blir inte bra. Det blir helt enkelt för samma likadant.

En serie som klarade sig lite bättre är Hungerspelen av Suzanne Collins, men jag vet inte om man kan kalla det för binge. Jag läste de tre böckerna lite utspritt över tre månader.

3 unpopular bookish opinions
Ett absolut no-no för mig är när en författare "stjäl" en annan författares karaktär(er) och gör en egen historia för dem. Jag vill inte läsa dina idéer om något som någon annan har hittat på.

Prequels är en styggelse. Jag vill veta bakgrunden innan jag har läst x antal delar. Sluta hitta på bakgrund för att få ihop saker som händer i den senare historien.

Jag bryr mig inte ett dugg om hur omslaget ser ut. Det är innehållet jag vill åt.

3 current favorite book covers
Se tredje punkten i föregående fråga.

3 bookish goals for the year
Jag har visserligen fler än dessa tre, men just de här är återkommande vartenda år. Skulle jag nog säga.

Att läsa totalt 10% av mina hyllvärmare har jag inte haft som ett officiellt mål speciellt länge, helt enkelt för att det har varit i stort sett omöjligt. Nu har de kommit ner så mycket i antal att 10% är görbart.

Det här med att köpa färre böcker än jag läser har varit ett mål i många år, men det är först de allra senaste två, eller så, som jag har lyckats.

När jag sätter mitt läsmål till att läsa 60 böcker på hela året så är det inte någon större utmaning. Och det är meningen så. Jag vill inte stressa mig igenom en hög böcker bara för att jag har en löjligt hög siffra att nå. Jag brukar ha hunnit med dem i oktober kanske och det känns bra.

måndag 22 juli 2024

TV-serie: Dark matter #1 (2024)

Titel: Dark matter
Originaltitel: Dark matter
Genre: Science fiction
Skapad av: Blake Crouch (bok)
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Joel Edgerton, Jennfier Connelly, Alice Braga, Jimmi Simpson, Oakes Fegley
Premiär: 2024-05-08
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 9
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på Apple TV+ juni-juli 2024





Handling
Vetenskapsmannen Jason Dessen spåddes en lysande framtid men allt förändrades när hans flickvän blev gravid. Istället för en framgångsrik karriär är han vid 40 års ålder fysiklärare, pappa till Charlie och gift med Daniela.

Är du nöjd med livet? Det är bland det sista Jason hör innan han slås medvetslös. När han vaknar är han fastspänd vid en bår och omringad av främlingar i skyddsdräkter. En man han aldrig har sett tidigare ler mot honom och säger Välkommen tillbaka. Men Jason känner inte igen sitt liv. Han har hamnat i en värld där hans fru inte är hans fru och hans son aldrig blivit född. Jason själv är inte en vanlig lärare utan ett uppmärksammat geni som har åstadkommit något revolutionerande. Något som borde vara omöjligt.

Är det hans gamla liv som är falskt, eller det nya? Jason ger sig ut på en resa för att hitta tillbaka till sin familj. En resa som tvingar honom att konfrontera de mörkaste sidorna av sig själv, samtidigt som han kämpar mot en skrämmande, till synes oslagbar fiende.

Min kommentar
Förra året läste jag boken Dark matter och jag tror att jag redan då visste att den skulle bli filmatiserad. Jag har i alla fall väntat länge på att den skulle komma. Plötsligt var den där, men då släpptes ett avsnitt i veckan. Vilket jag missade så vi kom ikapp avsnitten precis när det var dags att åka på semester.

Precis som vanligt så är det svårt för mig att inte jämföra med boken. Samtidigt som jag blir så irriterad på mig själv när jag hela tiden tänker "Var det så här i boken?". Tack och lov så kräver serien ganska mycket av tittaren så det är mest i början som det är ett problem. Sedan har jag inte tid. Jag är i alla fall väldigt glad att jag läst boken innan. Det underlättade nog och jag hade mer kött på benen.

Detta är nog urtypen av berättelse som ger mig huvudvärk. Jag har liksom problem med att tänka tredimensionellt. Här slänger man in ytterligare två dimensioner. Minst. Och så lite kvantteorier på det. Allt är dock inte vetenskap. Man ställs inför en hel del existentiella frågor också och det finns mycket att fundera på. Huvudfrågan är nog om gräset verkligen är grönare på andra sidan.

Huruvida serien följer boken väl eller ej har jag egentligen ingen koll på. Det kändes som att det mesta var samma och det är ju faktiskt Blake Crouch själv som skrivit manuset så ... Däremot så tycker jag nog att serien känns mer pratig, som att mer förklaras. I boken upplevde jag att mer stod mellan raderna. Dessutom tycker jag att set i serien avslöjas vad som hänt på tok för snabbt. Har man sett trailern så vet man redan allt. Jag gillade boken mer.

Något som serien i sig inte kan lastas för, men som i allra högsta grad påverkade och nog förstörde upplevelsen var att de ofta rör sig i mörka/becksvarta miljöer. Eftersom kvällssolen lyser in på TV:n så ser man då absolut ingenting.

Dark matter innehåller både fysik och filosofi, perfekt balanserat. Tyvärr så tappar nog serien lite på grund av det sporadiska tittandet, men jag kan ändå helt klart rekommendera den. Om man vill ha något ... ja, mindblowing. I brist på bra svenskt ord. Men se då avsnitten i snabb följd och utan sol som skiner in på skärmen.



Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 1,4k betyg).
IMDb har serien 7,7 i genomsnitt (beräknat på 29k betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

Film: Tack och förlåt (2023)

Titel: Tack och förlåt
Originaltitel: Tack och förlåt
Genre: Drama
Regissör: Lisa Aschan
Manus: Marie Østerbye
Skådespelare: Sanna Sundqvist, Charlotta Björck, Ia Langhammer, Peshang Rad, Ville Virtanen
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: Sverige
Längd: 91 min
Serie: -
Såg den på Netflix 29 juni 2024





Handling
Sara lever i den perfekta kärnfamiljen med Daniél, deras lille son, Eliot och snart ett andra barn på väg. Men hennes liv vänds upp och ner och den höggravida Sara blir plötsligt ensam. Räddningen dyker snart upp från ett helt oväntat håll, när Saras, sedan länge förlorade storasyster Linda, en självutplånande och konflikträdd, men godhjärtad, kvinna med en stor hund försöker ta upp kontakten igen.

Min kommentar
Eftersom vi var bortresta över midsommar så bestämde vi att vi skulle fira, enligt vår tradition, lördagen efter att vi kommit hem igen. En del av traditionen består av att se en svensk film. Det var rena turen att jag hade en på lager, så det fick helt enkelt bli Tack och förlåt.

En film om familjen. Att den finns där, oavsett hur lång tid som har gått och vad som har hänt. Om hur viktigt det är att reda ut saker, säga tack och förlåt, innan det är för sent. En väldigt fin historia.

Möjligen så är det lite oklart vad som hänt så att systrarna bröt med varandra. Eller nej, jag förstår vad som hände. Jag tycker bara att det inte var någon giltig anledning. Det ska väldigt mycket till för att bryta med ett syskon.

Humorn är lågmäld och fin. Den finns där hela tiden, på ett lite subtilt sätt. Ofta som ett fniss, nästan ännu oftare bara som en bubblande känsla. Ibland som ett högt skratt. Ganska osvensk egentligen, när det handlar om film.

Charlotta Björck, som jag inte ens visste vem det var innan hon var med i Bäst i test, gör en vansinnigt bra insats. Det gör även Sanna Sundqvist. Jag tycker deras samspel är fantastiskt. Som att de faktiskt var systrar. Så typisk och äkta syskonkärlek. Båda systrarna hade valt ... inte så bra män. Eventuellt berodde det på att deras far inte var en speciellt bra manlig förebild. Men den där Jasse, han tar priset. Vilken jättebebis.

Svärmor är ett kapitel för sig. Så otroligt irriterade. Som en mygga som hela tiden surrar vid örat. Hon brydde sig inte ett dugg om vad Sara ville. Och hon såg nog detta som en tävling i vem som sörjde mest. Psykolog som hon var, som hon gärna påpekade i tid och otid, borde hon veta att sorg ser olika ut.

Jag hade inte alls förväntat mig den film som Tack och förlåt visade sig vara. Den berörde mig så mycket och fick mig att må så bra. Jag både skrattade och grät. Kanske är det så att man måste ha en syskonrelation för att förstå och uppskatta, det vet inte jag. För jag har en. Eller två, faktiskt. Jag är så glad att jag har sett den här filmen.


Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 1 410 betyg).
IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 1,2K betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

söndag 21 juli 2024

Smakebit på søndag: Så du vill ha det mörkare

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har varit en intressant vecka, eller snarare så var fredagen en väldigt spännande dag. Mitt jobb drabbades av det där som drabbade hela världen. Ingen kunde använda sin dator. Alltså jobba. Det blev en dag som var fylld av googlande och tryck på refresh-knappen. För mig, som jobbar med typ detta, är det oerhört spännande (ironiskt) att ett program som är till för att skydda mot elakheter fixar något som inget virus och ingen hackare hittills har lyckats med.

Just nu läser jag en novellsamling av Stephen King, hans senaste Så du vill ha det mörkare. Jag vet inte om de här novellerna är mörkare än hans tidigare, men jo, de jag har läst så här långt har definitivt ett annat stråk av mörker. Åtminstone sluten. Smakebiten kommer från novellen Finn, inledningen av den.

Min smakebit är från sida 301:
Finn hade det kämpigt redan från början. Han gled ur händerna på barnmorskan som hade förlöst hundratals spädbarn och gav till sitt födelseskrik när han slog i golvet. När han var fem år var det fest i huset bredvid. Han fick lov att gå ut och lyssna på musiken (The Pogues på högsta volym ur portabla högtalare monterade på stolpar) från sin sida av gatan. Det var sommar, han var barfota och en kraftig smällare som kastats av en entusiastisk festdeltagare for i en båge med brinnande stubin och sprängde bort lilltån på hans vänstra fot.

lördag 20 juli 2024

Bok: Kautokeino, en blodig kniv av Lars Pettersson

Författare: Lars Pettersson
Titel: Kautokeino, en blodig kniv
Genre: Thriller
Antal sidor: 340
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kautokeino 1
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 juni 2024




Första meningen: Jojk.

Baksidetext
Bilen kränger på den isiga vägen och träffar renen med våldsam kraft. Anna Magnusson stannar, drar på sig yllemössan och hämtar kniven från bagageluckan. Det är mer än 30 grader kallt och klockan är halv två en februarinatt någonstans mellan Luleå och Pajala.

Anna är uppvuxen i Stockholm och har aldrig funderat över sitt ursprung. Hennes samiska mamma berättade aldrig varför hon valde att flytta ifrån den avlägsna fjällbyn uppe i Nordnorge och lämna sin plats i den familjebaserade rendriften.

Nu är Anna, som arbetar som biträdande åklagare, på väg upp till Kautokeino. Hennes mormor har ringt och bett henne komma och rentvå kusinen Nils Mattis, som är anklagad för våldtäkt. Men när Anna läser polisutredningen blir hon betänksam. Hur ska hon ställa sig i konflikterna? Hon har svårt att avläsa den främmande omgivningen. Vem ligger bakom de dödsfall som inträffar medan hon är där och vilka är det som vill röja henne själv ur vägen?

Min kommentar
När jag gick igenom det jag hade planerat att läsa under semesterresan norrut så insåg jag att det inte skulle räcka. Dessutom så upptäckte jag att vi skulle vara i Norge den längsta tiden och jag hade inte en enda norsk bok med. Då slog det mig att den där Kautokeino, en blodig kniv, som stått i hyllan i över tio år, skulle kunna passa in alldeles ypperligt. Hur bra anade jag inte ens.

En vecka innan resan skulle starta fick vi en del information och då visade det sig att vi hade blivit flyttade från ett hotell i Karasjok, till ett i ... *trumvirvel* ... Kautokeino. Alldeles oavsett detta så var det helt fantastiskt att läsa den här boken och sedan få besöka både en sameby och en renfarm. Där förklarades, för mig, märkliga ting, som fyrvindarsmössan, och även olika seder och bruk.

Miljöbeskrivningarna är fantastiska och det märks att författaren vet vad han pratar om, när det gäller snö, is och kyla. Nu har jag besökt samer i både Sverige, Norge och Finland och förutsättningarna verkar vara ungefär samma oavsett land. Det märks tydligt att Sápmi inte bryr sig om nationsgränser, utan är ett eget land med en gemensam historia och kultur.

Anna verkar vara en riktig superhjälte. Inget stoppar henne. Och då menar jag INGET. Det blir lite väl bra ibland, men jag köper det. Bara för att det är så bra gjort. Polisen Kristiansen verkar vara en reko människa och det är skönt att det även finns den sorten här. Tyvärr så verkar många författare tro att en man och en kvinna inte kan jobba tätt ihop utan att hoppa i säng. Det är väldigt synd och jag hade helt klart klarat mig utan den tråden.

Hotellet som Anna bor på gjorde mig otroligt nyfiken. Det jämfördes med Fawlty Towers. Det verkar dock inte vara det som jag hamnade på, men vad jag kunde se så fanns det bara ett hotell i byn ...

Det mesta knyts ihop på ett tillfredsställande sätt i slutet och om det är något som fortfarande hänger löst så är ju detta faktiskt första delen i en serie. Det finns tid. Förvånande nog så var boken lite smårolig ibland. En väldigt underfundig typ av humor som passade mig perfekt. Jag kom på mig själv med att småle flera gånger.

Det här är en fin bok, om man nu kan använda det ordet om denna typ av bok. Man får lite mer insikt i samernas liv och jag har inte alls svårt att tro att det är så här. Samerna har väl inte direkt någon orsak att ha förtroende för myndigheter. Samtidigt så tycker jag att den allra sämsta anledningen att göra något på ett visst sätt är "för att vi alltid har gjort så". Om människan alltid hade tänkt så där så skulle vi fortfarande leva i grottor allihop.

Rent handlingsmässigt så är inte Kautokeino, en blodig kniv det bästa jag har läst, men det är inte själva gåtan som är grejen. Det är allt runt omkring. Alla människor, relationer, naturen. Det enda felet var att jag läste den under varma sommardagar. Jag blev förvirrad flera gånger när jag tittade upp och inte alls såg djup snö utanför. Nu har jag precis upptäckt att det har kommit inte bara en eller två ytterligare delar, utan fyra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 170 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Kautokeino, en blodig kniv: Bokstunder, Böcker emellan och Tankar från en samlares hjärna

fredag 19 juli 2024

Oj, oj, oj nya böcker igen

Det är svårt att stå emot böcker när man har presentkort som bränner i fickan eller får en helt fantastisk fråga.
För ungefär en månad sedan så läste jag Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert och eftersom jag hört en del negativt om den så vågade jag inte köpa på mig andra delen när den kom. Nu visade det ju sig att jag verkligen gillade första delen så det var bara att köpa Armasjärvi också. Ändå härligt när det blir så där, tycker jag.
En av de där dagarna när livet kanske inte kändes tungt, men inte heller så lätt, så fick jag en fråga på Instagram om jag ville ha Så du vill ha det mörkare. Stephen Kings nya novellsamling. Det var väldigt nära att jag svarade "Bajsar björnarna i skogen?", men det gjorde jag inte. Jag tackade självklart ja till denna ynnest, att få min husguds senaste bok. Tack till Albert Bonniers Förlag!

torsdag 18 juli 2024

Hett i hyllan #466

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det blir ett stort kliv till början av september 2021.
Skampärlorna av Aline Lilja Gladh dök upp som en överraskning från förlaget.

Jag gillar överraskningar, ganska ofta betyder det att jag får möjlighet att läsa något som jag normalt inte skulle ha valt själv. Ett problem som kan uppstå då är att man plötsligt sitter där med bok som ingår i en serie, och inte är första delen utan tredje. Som denna. Tredje delen i Örbyhusserien och det verkar ha släppts fyra, så här långt. Precis som vanligt så påstås delarna vara fristående, men fristående delar i en serie är en paradox. Det finns helt enkelt inte. Jag vet inte hur jag ska göra med den.

Så här står det på baksidan:
Örbyhus syfabrik står i brand. William Silvergran ser handfallet på när fabriken hans far grundat går upp i lågor. När polisens tekniker går in möts de av en obehaglig överraskning. I det som en gång varit fabriksägarens kontor hittas gamla mänskliga kvarlevor, gömda i ett lönnfack.

Familjen Silvergran sluter sig och är inte till någon större hjälp i utredningen. Och när den lokala polisen tycks mer upptagen av redlösa semesterfirare i den rådande värmeböljan än av upptäckten på syfabriken, kan kommissariens syster, Lo Karlberg, inte låta bli att på egen hand börja snoka i det mystiska fallet.

Två parallella berättelser växer samtidigt fram. En ung kvinna i det förflutna söker efter något mer spännande än sitt inrutade liv på landet. Och i vår tid kämpar en annan ung kvinna för att ta sig ur ondskans grepp ...
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 17 juli 2024

Bok: Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Författare: Ann-Helén Laestadius
Titel: Tio över ett
Genre: Drama
Antal sidor: 262
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Maja 1
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 juni 2024




Första meningen: Vi ska flytta.

Baksidetext
Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.

LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!

Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.

Min kommentar
När det stod klart att första semesterresan skulle gå norrut och att vi skulle besöka Kiruna så var den första bok jag tänkte på Tio över ett. Den har stått där i hyllan i över fem år och min dröm har alltid varit att läsa den på plats i Kiruna. För bara drygt ett år sedan var jag nästan beredd att tänka om. Vilken tur att jag inte gjorde det!

Eventuellt så kan den här boken ha drabbat mig hårdare än den borde, just på grund av att jag befann mig i Kiruna under läsningen. Jag har ju så klart hört talas om den här "flytten" (ja, jag trodde faktiskt att den skulle flyttas), men jag har aldrig reflekterat över vad det betyder. Egentligen. Hur människorna som bor där mår av detta. Jag har bara tänkt att det måste vara ett gigantiskt projekt. Det var så otroligt sorgligt att åka runt i det gamla Kiruna och inse att allt (nästan) som är där ska, inte flyttas, utan rivas. Medan det nya Kiruna såg ut som en byggarbetsplats. Där husen visserligen är moderna, men helt saknar personlighet.

Det är lite oklart hur gammal Maja är, jag vet inte om det framgår i boken. Jag gissar på högstadieåldern, åtminstone så kan jag känna igen mig lite i hur jag själv var när jag var 14-15. Hon är precis som en helt vanlig tonåring, självupptagen och har svårt att ta in att andra kanske också har det jobbigt. Med egna problem. Ingen verkar ta Majas oro på allvar. För den är ju obefogad. Å andra sidan så händer hela tiden saker som inte skulle kunna hända. Jag kan ju tycka att de irrationella rädslorna egentligen är värre än de rationella. Det är så många människor som inte förstår. Som tror att det räcker med logiska argument. Som rycker på axlarna och säger "men det är ju bara ...". Men om rädslan hade varit logisk så hade man ju inte haft den. Inte ens hennes föräldrar förstår.

Eftersom ingen bryr sig om vad Maja känner så får hon axla hela ansvaret för att rädda familjen. Det är ett tungt ansvar för en tonåring. Ja, för vem som helst. Det hade ju faktiskt varit enkelt att hantera Majas rädslor. I början. Innan de blev allvarliga på riktigt. Det var ju bara att lyssna på henne. Visa henne. Inte bara upprepa samma försäkringar hela tiden. Det finns bra vuxna också, som Stina och Harry.

Maja får dessutom fler problem. Hennes bästa vän, hennes person, ska flytta. Inte till det nya Kiruna, utan till Luleå. Bara för att hennes mamma har träffat en ny man. Boken tar upp många problem med dagens samhälle. Som det här med att många verkar tro att man måste vara glad och lycklig. Hela tiden. Det är okej att vara ledsen. Det är absolut okej att känna ångest inför förändringar. Allt detta utan att vara ett psykfall. Ingen människa är lycklig precis hela tiden.

Tio över ett är en viktig bok, speciellt för oss som inte bor i Kiruna. Den är så berörande och jag blev så ledsen. Inga enkla lösningar presenteras och det är gott så. Jag tror inte det finns några. Men var detta verkligen den bästa lösningen? För vem? Invånarna? LKAB? Nu såg jag också att det finns en fortsättning, Inte längre min. Den får jag ju se till att läsa. Jag vill veta hur det går för Maja.

Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 960 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Tio över ett: Just nu - just här, Vargnatts bokhylla och Enligt O