Bok: Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Författare: Ann-Helén Laestadius
Titel: Tio över ett
Genre: Drama
Antal sidor: 262
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Maja 1
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 juni 2024




Första meningen: Vi ska flytta.

Baksidetext
Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.

LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!

Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.

Min kommentar
När det stod klart att första semesterresan skulle gå norrut och att vi skulle besöka Kiruna så var den första bok jag tänkte på Tio över ett. Den har stått där i hyllan i över fem år och min dröm har alltid varit att läsa den på plats i Kiruna. För bara drygt ett år sedan var jag nästan beredd att tänka om. Vilken tur att jag inte gjorde det!

Eventuellt så kan den här boken ha drabbat mig hårdare än den borde, just på grund av att jag befann mig i Kiruna under läsningen. Jag har ju så klart hört talas om den här "flytten" (ja, jag trodde faktiskt att den skulle flyttas), men jag har aldrig reflekterat över vad det betyder. Egentligen. Hur människorna som bor där mår av detta. Jag har bara tänkt att det måste vara ett gigantiskt projekt. Det var så otroligt sorgligt att åka runt i det gamla Kiruna och inse att allt (nästan) som är där ska, inte flyttas, utan rivas. Medan det nya Kiruna såg ut som en byggarbetsplats. Där husen visserligen är moderna, men helt saknar personlighet.

Det är lite oklart hur gammal Maja är, jag vet inte om det framgår i boken. Jag gissar på högstadieåldern, åtminstone så kan jag känna igen mig lite i hur jag själv var när jag var 14-15. Hon är precis som en helt vanlig tonåring, självupptagen och har svårt att ta in att andra kanske också har det jobbigt. Med egna problem. Ingen verkar ta Majas oro på allvar. För den är ju obefogad. Å andra sidan så händer hela tiden saker som inte skulle kunna hända. Jag kan ju tycka att de irrationella rädslorna egentligen är värre än de rationella. Det är så många människor som inte förstår. Som tror att det räcker med logiska argument. Som rycker på axlarna och säger "men det är ju bara ...". Men om rädslan hade varit logisk så hade man ju inte haft den. Inte ens hennes föräldrar förstår.

Eftersom ingen bryr sig om vad Maja känner så får hon axla hela ansvaret för att rädda familjen. Det är ett tungt ansvar för en tonåring. Ja, för vem som helst. Det hade ju faktiskt varit enkelt att hantera Majas rädslor. I början. Innan de blev allvarliga på riktigt. Det var ju bara att lyssna på henne. Visa henne. Inte bara upprepa samma försäkringar hela tiden. Det finns bra vuxna också, som Stina och Harry.

Maja får dessutom fler problem. Hennes bästa vän, hennes person, ska flytta. Inte till det nya Kiruna, utan till Luleå. Bara för att hennes mamma har träffat en ny man. Boken tar upp många problem med dagens samhälle. Som det här med att många verkar tro att man måste vara glad och lycklig. Hela tiden. Det är okej att vara ledsen. Det är absolut okej att känna ångest inför förändringar. Allt detta utan att vara ett psykfall. Ingen människa är lycklig precis hela tiden.

Tio över ett är en viktig bok, speciellt för oss som inte bor i Kiruna. Den är så berörande och jag blev så ledsen. Inga enkla lösningar presenteras och det är gott så. Jag tror inte det finns några. Men var detta verkligen den bästa lösningen? För vem? Invånarna? LKAB? Nu såg jag också att det finns en fortsättning, Inte längre min. Den får jag ju se till att läsa. Jag vill veta hur det går för Maja.

På Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 960 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Tio över ett: Just nu - just här, Vargnatts bokhylla och Enligt O