Titel: Kautokeino, en blodig kniv
Genre: Thriller
Antal sidor: 340
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kautokeino 1
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 juni 2024
Första meningen: Jojk.
Baksidetext
Bilen kränger på den isiga vägen och träffar renen med våldsam kraft. Anna Magnusson stannar, drar på sig yllemössan och hämtar kniven från bagageluckan. Det är mer än 30 grader kallt och klockan är halv två en februarinatt någonstans mellan Luleå och Pajala.
Anna är uppvuxen i Stockholm och har aldrig funderat över sitt ursprung. Hennes samiska mamma berättade aldrig varför hon valde att flytta ifrån den avlägsna fjällbyn uppe i Nordnorge och lämna sin plats i den familjebaserade rendriften.
Nu är Anna, som arbetar som biträdande åklagare, på väg upp till Kautokeino. Hennes mormor har ringt och bett henne komma och rentvå kusinen Nils Mattis, som är anklagad för våldtäkt. Men när Anna läser polisutredningen blir hon betänksam. Hur ska hon ställa sig i konflikterna? Hon har svårt att avläsa den främmande omgivningen. Vem ligger bakom de dödsfall som inträffar medan hon är där och vilka är det som vill röja henne själv ur vägen?
Min kommentar
När jag gick igenom det jag hade planerat att läsa under semesterresan norrut så insåg jag att det inte skulle räcka. Dessutom så upptäckte jag att vi skulle vara i Norge den längsta tiden och jag hade inte en enda norsk bok med. Då slog det mig att den där Kautokeino, en blodig kniv, som stått i hyllan i över tio år, skulle kunna passa in alldeles ypperligt. Hur bra anade jag inte ens.
En vecka innan resan skulle starta fick vi en del information och då visade det sig att vi hade blivit flyttade från ett hotell i Karasjok, till ett i ... *trumvirvel* ... Kautokeino. Alldeles oavsett detta så var det helt fantastiskt att läsa den här boken och sedan få besöka både en sameby och en renfarm. Där förklarades, för mig, märkliga ting, som fyrvindarsmössan, och även olika seder och bruk.
Miljöbeskrivningarna är fantastiska och det märks att författaren vet vad han pratar om, när det gäller snö, is och kyla. Nu har jag besökt samer i både Sverige, Norge och Finland och förutsättningarna verkar vara ungefär samma oavsett land. Det märks tydligt att Sápmi inte bryr sig om nationsgränser, utan är ett eget land med en gemensam historia och kultur.
Anna verkar vara en riktig superhjälte. Inget stoppar henne. Och då menar jag INGET. Det blir lite väl bra ibland, men jag köper det. Bara för att det är så bra gjort. Polisen Kristiansen verkar vara en reko människa och det är skönt att det även finns den sorten här. Tyvärr så verkar många författare tro att en man och en kvinna inte kan jobba tätt ihop utan att hoppa i säng. Det är väldigt synd och jag hade helt klart klarat mig utan den tråden.
Hotellet som Anna bor på gjorde mig otroligt nyfiken. Det jämfördes med Fawlty Towers. Det verkar dock inte vara det som jag hamnade på, men vad jag kunde se så fanns det bara ett hotell i byn ...
Det mesta knyts ihop på ett tillfredsställande sätt i slutet och om det är något som fortfarande hänger löst så är ju detta faktiskt första delen i en serie. Det finns tid. Förvånande nog så var boken lite smårolig ibland. En väldigt underfundig typ av humor som passade mig perfekt. Jag kom på mig själv med att småle flera gånger.
Det här är en fin bok, om man nu kan använda det ordet om denna typ av bok. Man får lite mer insikt i samernas liv och jag har inte alls svårt att tro att det är så här. Samerna har väl inte direkt någon orsak att ha förtroende för myndigheter. Samtidigt så tycker jag att den allra sämsta anledningen att göra något på ett visst sätt är "för att vi alltid har gjort så". Om människan alltid hade tänkt så där så skulle vi fortfarande leva i grottor allihop.
Rent handlingsmässigt så är inte Kautokeino, en blodig kniv det bästa jag har läst, men det är inte själva gåtan som är grejen. Det är allt runt omkring. Alla människor, relationer, naturen. Det enda felet var att jag läste den under varma sommardagar. Jag blev förvirrad flera gånger när jag tittade upp och inte alls såg djup snö utanför. Nu har jag precis upptäckt att det har kommit inte bara en eller två ytterligare delar, utan fyra.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 170 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Kautokeino, en blodig kniv: Bokstunder, Böcker emellan och Tankar från en samlares hjärna
känslig för blod och knivar...
SvaraRaderaDet är ju tur att det inte är mycket (om något) av dem i boken då 🙂
RaderaVad kul att ni kom ända dit och att du dessutom hade med dig den här boken. Jag kollade vilka böcker jag läst i serien och tydligen har jag betat av de två första under 2015 och sen har det inte blivit mer. Och när det går för lång tid blir det ett lite större steg att ta sig an nästa eftersom jag hunnit glömma så mycket. Dessutom har jag läst några delar av fransmannens (Olivier Trucs) deckarserie som också utspelar sig där vilket gör det ännu lättare att blanda ihop dem. Men vi får se om jag kommer igång igen sen om/när du betar av fler 😄.
SvaraRaderaDet blev ett riktigt bra val faktiskt 🙂 Jag har inte köpt på mig fler delar, men jag har sett att de andra finns på Storytel. Det är ju ett problem det där med att det ibland går väldigt lång tid mellan delarna i en serie. Det händer mig jämt 😬 Jag har faktiskt första delen i Trucs serie i hyllan. Den hade faktiskt passat ännu bättre att läsa. Där är det ju sommar.
Radera