Bok: X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: X: Den sista platsen
Genre: Skräck
Antal sidor: 440
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Platserna 3
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 oktober 2024




Första meningen: Under hösten 2016 drog en självmordsvåg genom Stockholms undre värld.

Baksidetext
En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse. Tillsammans med sin hund Hagge nosar han sig djupare in i mysteriet kring den undflyende gestalten "X" som tycks ligga bakom allting. Spåren leder till ett enormt parti kokain samt till ett oändligt fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol.

Samtidigt dras Tommys systerson Linus allt djupare in i X verksamhet. Han är 17 år och bor i det megalomaniska höghusbygget Gårdsstugan. Allt sedan han som 13-åring började sälja sin egen ADHD-medicin har han drömt om att få deala i de högre divisionerna. När han slutligen får chansen visar sig verksamheten vara både farligare och underligare än vad han kunnat föreställa sig.

Min kommentar
För nästan två år sedan läste jag första delen i den här trilogin. En bok som jag inte begrep mig på alls, den var väldigt underlig, men fick hjärnan att arbeta för högtryck. Vad den handlade om är också lite oklart. Andra delen gjorde mig inte ett dugg klokare. Snarare tvärtom. I X: Den sista platsen kommer hela förklaringen.

Jag vet egentligen inte alls vad jag förväntade mig när jag började läsa denna, men inte var det en hårdkokt thriller i alla fall. Men det är vad jag får. Åtminstone till en början. Och för det mesta. Min hjärna försökte febrilt se/gissa sammanhanget mellan de tre böckerna, men gick bet. Det är inte förrän alldeles i slutet som det klarnar och då hänger allt plötsligt ihop. Synd bara att det nästan är två år sedan jag läste Himmelstrand (som jag tycker är den bästa i trilogin, den var åtminstone läskig). Jag minns inte alltför många detaljer.

Karaktärerna är fantastiskt skrivna och det är väl det som är en av John Ajvide Lindqvists stora styrkor. Jag är inte säker på att jag gillar någon av karaktärerna och jag gillar inte heller det de gör, men jag förstår dem (oftast). Relatera till dem kan jag däremot inte överhuvudtaget. Linus förändring avskyr jag, men den är faktiskt trovärdig. Hur gränsen för det normala hela tiden flyttas och allt eskalerar. Det är många slanguttryck när Linus berättas och ganska många ord som jag aldrig hört förut. Ibland får jag en känsla av att jag läser en Jens Lapidus. Tänk inte ens på att googla dem. Det är nämligen ett påhittat språk.

Mopsen Hagge är den solklara favoriten bland karaktärerna. Trots att han är en hund. Husse Tommy T får ett lika självklart plus i kanten för att han "lyssnar" på Hagge. Även i första delen fanns det ju en mycket trevlig hund och även en intressant katt. Som vi faktiskt får träffa igen. Liksom ett par av de andra karaktärerna i den boken.

Det är svårt för mig att reda ut vad jag egentligen tycker om detta. Ibland blir det bara för mycket. Då menar jag inte blod och splatter och liknande. Det som var mystiskt och fantasieggande i Himmelstrand blir bara konstigt här. Jag är inte överdrivet förtjust i "krim-delen". Det hårdkokta. De delarna är alldeles för många och för långa. Det är rejält med svärta, men inte så mycket skräck. Det är inte det minsta läskigt och inte heller speciellt spännande.

X: Den sista platsen är mer en thriller än skräck. Förutom det där konstiga då. Man kan egentligen inte bedöma böckerna var för sig, man måste ha alla tre för att ha hela historien klar för sig. Det är otroligt snyggt hopknutet, det måste jag ge honom. Slutet är inget annat än perfekt och i sista meningen kommer den lilla läskiga rysningen som jag väntade på i hela boken.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 999 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om X: Den sista platsen: I bokhyllan, Ugglan & boken och Läsa & lyssna

Bok: Rörelsen av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Rörelsen
Genre: Skräck
Antal sidor: 273
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Platserna 2
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juni 2024




Första meningen: På Luntmakargatan 14 i Stockholm finns ett gårdshus.

Baksidetext
I september 1985 flyttar John Lindqvist in i ett trångt och mörkt gårdshus på Luntmakargatan i Stockholm, vägg i vägg med Brunkebergstunneln. Han vill skapa sig en karriär som restaurangtrollkarl. Några veckor senare blir han tagen för stöld på Åhléns och tillbringar en natt i häkte. Under natten inträffar en rörelse av svårtolkad karaktär och när han återvänder till sitt hus dagen efter har något hänt. Fåglar faller från himlen och hans grannar beter sig underligt. Snart upptäcker han att det finns något i det låsta duschrummet längst inne i tvättstugan, något som kan låta oss färdas till den andra platsen och besanna våra drömmar. Det kostar bara lite lite blod. När John så småningom börjar delta i verksamheten dras han ner i en ström av magi, våld och gemenskap som mynnar ut i mordet på Olof Palme.

Min kommentar
Det var fortfarande för många dagar kvar till Den Stora Semesterresan när jag hade läst ut förra boken. I stället för att välja en bok som (faktiskt) passade in bland resmålen (de jag hade var alldeles för tjocka för att hinna med i lagom tid) så tyckte jag att ännu en bok från Stockholm kunde fungera. Jag hittade en som jag ändå tänkt läsa i år, som hade passande antal sidor; Rörelsen. Med undertiteln Den andra platsen.

John Ajvide Lindqvist är en av mina favoritförfattare och jag har nog gillat allt jag läst av honom, vissa böcker mer än andra. Jag tror mig ana att den här Platserna-trilogin är en vattendelare, men jag gillade verkligen förra boken. Precis som Himmelstrand så är Rörelsen inte läskig på samma sätt som traditionell skräck, men de hör definitivt till den genren. Det här är mer underligt och mycket obehagligt.

Här är det John Lindqvist själv som är huvudperson och allt berättas genom honom. Jag hoppas verkligen att inte allt är självupplevt, det vore förfärligt. En del är sant, det vet jag, som att han har haft en karriär som trollkarl. Han väver in verkliga saker/händelser så otroligt snyggt och jag tycker det förstärker känslan av att det här skulle ju kunna ha hänt. Kanske. Inte troligt. Men kanske.

Det var omöjligt för mig att inte fundera på om det här möjligtvis är samma plats som i Himmelstrand. De har en del gemensamt, dock inte allt. Rörelsen är ju en prequel (upptäckte jag när jag skulle skriva ihop det här) och utspelar sig 1985-86. Kanske var det så här det började.

Till att börja med så är alla karaktärerna här helt vanliga och egentligen så fortsätter de nog att vara det. Det är bara omständigheterna som förändras. de blir extremt ovanliga. Kan man nog säga. Jag kan nog inte riktigt relatera till känslan karaktärerna har, men jag kan nog förstå den. Och att den gör att de gör det de gör. Jag vet i alla fall att gränsen för "normalt" flyttar sig överraskande snabbt och lätt.

Hjärnan försöker, sin vana trogen, febrilt förstå vad det egentligen är som pågår, men det är faktiskt ingen mening med att försöka. Det är bara att åka med och acceptera. Jag kan i alla fall inte sätta ord på det utan det är mer en känsla. Vemod är en av känslorna jag känner. Märkligt nog. Musik spelar stor roll även här, men nu är det Depeche Mode (en grupp jag lyssnade på vanvettigt mycket i slutet av 80-talet). Men Peter Himmelstrand får vara med på ett hörn här också.

Rörelsen har så många bottnar och är väldigt suggestiv. Precis som vanligt så är det människorna som är det viktiga i hans böcker. Hur de är och varför. Hans karaktärer har en förmåga att stanna kvar långt efter att boken är utläst. Jag tror att ett par från den här boken kommer att göra det också. Om inte annat så kommer den fantasifulla, minst sagt, förklaringen till Palmemordet att göra det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,55 i genomsnitt (beräknat på 1 977 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Rörelsen: Ugglan & Boken, Breakfast Book Club och booksessed

Bok: Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Himmelstrand
Genre: Skräck
Antal sidor: 411
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Platserna 1
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 november 2022




Första meningen: På bristen känner man en människa.

Baksidetext
Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser. Och så mörknar himlen. Regnet är på väg, som en befrielse. Men det är ett regn som ingen ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Det är nu den verkliga mardrömmen börjar.

Min kommentar
John Ajvide Lindqvist. Han har en förmåga att skriva om saker (tänk varelser), som jag inte alls gillar att läsa om, på ett sätt som gör att jag trots alla invändningar tycker om. Jag har lite gjort en grej av att läsa hans böcker i den ordning de har kommit ut (med undantag för noveller och novellsamlingar). Nu hade turen, äntligen, kommit till Himmelstrand. En bok som har stått i hyllan i nästan åtta år.

Speciellt läskig skulle jag nog inte kalla den här boken (även om det finns vissa passager som nog skulle kvala in där). Den är mer underlig och får hjärnan att arbeta för högtryck. Jag vet nog faktiskt inte vad den egentligen handlar om, men det spelar ingen som helst roll. Jag blir inte klok på den, men jag kan knappt sluta läsa. Hade jag haft möjlighet så skulle jag ha sträckläst den.

Karaktärerna är inte många, tio stycken. Åtta vuxna och två barn. Och så en hund och en katt också då. Man får följa med in i huvudet på samtliga. Till och med hunden, dock inte katten vad jag kan minnas. Det är fullkomligt genialiskt att ha med en hund och en katt, dessutom att man får vara med i hundens huvud. Så klart blir Benny (hunden) och Maud (katten) mina favoriter. De få karaktärerna fascinerar mig. De har så olika livsöden och det är spännande att se hur olika människor reagerar på samma sak. Här finns alla sorter. Till och med foliehatten. Och Molly. Jösses, Molly gör mig rädd på riktigt. Alla slåss de mot sina inre demoner. Man kommer så obehagligt nära. Det är helt underbart att upptäcka den här Platsen tillsammans med och samtidigt som dem. På betryggande avstånd. Så klart.

Perspektivbytena är perfekt avpassade, de gör att jag hela tiden vill fortsätta läsa. Jag blev rörd, berörd och oroad. Vid ett tillfälle så blev det nästan för mycket, till och med för mig. Jag kunde på riktigt känna, rent fysiskt ... ja, du som har läst den vet nog vilket tillfälle jag menar. Ibland får jag oväntat nog skratta också, eller kanske mer le. Den stora frågan, för mig, när jag läser är Vad är det som händer?! Varför? Vad har dessa människor gemensamt egentligen? Varför just dessa? Och varför stackars Peter Himmelstrand? Det är oerhört fantasieggande och trots all osäkerhet så känner jag mig trygg när jag läser.

När jag har läst ut Himmelstrand har jag nog fler frågor än svar. Jag försöker tolka. Jag försöker förstå vad författaren vill uppnå. Det är bara att ge upp det. Jag skulle så gärna vilja diskutera det som händer med någon, men jag kan inte tvinga sambon att läsa. Han skulle avsky den här boken. Den är egentligen mer en roman om skräck än en skräckroman. Jag tror ändå, på något sätt, att boken betyder olika för olika personer. Och att det är meningen så. Jag nöjer mig med det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,35 i genomsnitt (beräknat på 3 860 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Himmelstrand: Carolina läser, Romeo and Juliet och Bokblomma.

"Våran hud, vårat blod, våra ben" av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Våran hud, vårat blod, våra ben
Genre: Skräck
Antal sidor: 328
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juni 2020




Baksidetext
Ett barn står natt efter natt i Finlandsfärjans för och spejar ut mot havet.
En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en liftare med misstänkt lite bagage.
Ett ungt par får köpa en villa billigt eftersom där råder "speciella omständigheter".

Våran hud, vårat blod, våra ben innehåller en samling skräckberättelser med omisskännlig John Ajvide Lindqviststämning, som utspelar sig i ett samtida Sverige, men precis utanför vårt synfält. Vi får möta en samling vardagliga gestalter och ett antal mindre vardagliga, såsom spöken, vampyrer, varulvar, mylingar, tomtar, zombies och så ett havsmonster.

Min kommentar
Det här med noveller är ju fantastiskt, att man på bara några sidor kan få ihop en bra historia. Just skräck lämpar sig för övrigt väldigt väl till det här formatet. Och just John Ajvide Lindqvist är en fena på både skräck och noveller. Just därför ville jag ha den här novellsamlingen. När jag sedan såg att kortromanen Tjärven finns med här så blev jag överlycklig. Den har jag hört så mycket om. Ändå fick boken stå i hyllan i fyra år innan jag plockade fram den.

Min absoluta favorit i den här samlingen blir Speciella omständigheter. Jag läste den innan det var dags att sova, vilket i efterhand visade sig kanske inte vara det smartaste jag har gjort. Den är vansinnigt läskig och vid ett flertal tillfällen orsakade den rysningar. Slutet på novellen förtog en del. Det är perfekt ovisst, men faran är så geografiskt lokal att den inte lyckades skrämma skiten ur mig på riktigt. Men jag låg och lyssnade extra noga efter konstiga ljud ett tag efter att jag hade släckt lampan.

Även Varför dröjde du? lyckades fånga mig ordentligt. En vampyrhistoria med en tvist. Jag gillar det. Mycket. Vilket egentligen är lite förvånande för hela historien berättas i stort sett genom tillbakablickar. Ett grepp jag inte brukar gilla, men här funkar det. Våndorna som beskrivs är så trovärdiga.

Vad mig tillkommer är också en riktigt läskig historia med ett fantastiskt bra slut. Även om det var förutsägbart.

Kortromanen Tjärven överraskade mig lite. Jag hade uppenbarligen ingen koll på vad det var för slags historia, men det är alltså zombies. Något som jag inte alls brukar uppskatta. Men det ska väl vara en riktigt bra berättare för att även jag ska gilla. När jag slutade bry mig om zombiesarna, utan mer läste utifrån det mänskliga perspektivet så blev det så mycket bättre. John Ajvide Lindqvist har en osviklig förmåga att beskriva människor och människors agerande på ett lysande sätt. Alla människotyper finns representerade. I många fall flera typer i varje karaktär. Det finns så många bottnar i Tjärven och hur många människor bor egentligen i varje människa? För att vara mest förberedd på zombieapokalypsen så verkar i alla fall lösningen vara att man ska ha varit rädd för i stort sett allt i sitt liv. Då ser det ut som att man kan ha en chans.

Missa för all del inte den lilla bonusnovellen sist i boken. Bara en sida lång, om Alices jullov.

Novellerna i den här samlingen håller en väldigt hög nivå och hur mycket jag än gillade novellerna i Pappersväggar så är denna bättre. Precis som Stephen King så är John Ajvide Lindqvist bäst när han får berätta om vanliga människor i ovanliga situationer. Precis som han gör här. På ett väldigt naturligt sätt väver han sedan in alla möjliga sorters hemska varelser. Det är inte bara varulvar, vampyrer och zombies som förekommer här utan det finns också gammal, hederlig nordisk folktro. Trots att vissa av dessa varelser inte alls brukar locka mig att läsa om så lyckas han få även dessa monster att bli mer krypande obehagliga. Förutom i Tjärven då. Där är det mer pang på rödbetan som gäller. Boken avslutas med författarens efterord, där han går igenom lite om varje novells tillkomst. Det uppskattar jag, ibland blir det som en aha-upplevelse.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 494 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Våran hud, vårat blod, våra ben: Ugglan & boken, Tentakelmonster och Katedralskolans boktips.

"Låt de gamla drömmarna dö" av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Låt de gamla drömmarna dö
Genre: Skräck
Antal sidor: 363
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 mars 2016




Baksidetext
Inte minst finns här novellen som gett samlingen dess namn, och som ger svaret på vad som hände Oskar och Eli sedan de stigit av tåget där Låt den rätte komma in slutade.

Vissa av texterna har publicerats tidigare, däribland följetongen Tindalos och långnovellen Ansiktsburk, andra är helt nyskrivna eller har bara framförts på scen.

Min kommentar
Jag har ju som ett eget litet projekt en önskan att ta mig igenom John Ajvide Lindqvists alster, i kronologisk ordning om möjligt. Novellsamlingen Låt de gamla drömmarna dö kom ut 2011 så jag är nästan ifatt nu. Samlingen består inte bara av noveller, utan innehåller också lite blandade texter. En del tidigare publicerade, andra inte.

Alltihop inleds (ja, jag hoppade över förordet och sparade det till sist) med en "utskrift" av hans sommarprogram från 2006. Ett program jag tyvärr missade, det hade varit otroligt intressant att lyssna på det. Att läsa det är väl det näst bästa. Här får man i alla fall vet att John minsann varit både trollkarl och stå-uppare. Det hade jag ingen aning om. Han analyserar också skräckgenren och jag bara älskar hans teori om mallar. Så måste det ju vara.

Novellerna är av ganska skiftande karaktär och förmodligen kan alla hitta något som passar. Min absoluta favorit är novellen som gett namn till samlingen; Låt de gamla drömmarna dö. Tydligen är detta en möjlig fortsättning på Låt den rätte komma in som kom till för att författaren ville förtydliga slutet. En otroligt vacker historia om kärlek blev det och ingen kan väl skriva så vackert som John Ajvide Lindqvist om något som egentligen är hemskt. Till min glädje inser jag att jag tolkat slutet i Låt den rätte komma in ungefär som författaren ville.

Två andra noveller som jag tyckte riktigt mycket om är Tjejen och Ansiktsburk. Tjejen handlar om en kille som träffar en tjej som kanske inte alls är vad hon säger sig vara. Så kort och så ofantligt läskig. Den är bara tio sidor lång och den vibrerar nästan av ren skräck. Ansiktsburk är väldigt meta och visar en fiktiv (hoppas jag) John Ajvide Lindqvist. En väldig ångest sipprar fram ur sidorna.

En del av novellerna förstår jag förmodligen inte, som till exempel Garnet, Män med ögon som blåbär och mjölk och Känner du Rudi Schmerz (båda delarna, men mest den första). Jag kan leva med det och andra förstår dem säkert bättre.

I avdelningen Andra texter så fastnar jag direkt för Mannen utan ansikte. Den är bara runt en sida lång och den är helt fantastisk. En dag på slottet förstår jag däremot inte alls.

Tredje och sista delen är gamla, ratade manus till humorprogrammet Reuter & Skoog. Det är otroligt politiska texter och det funkar inte alltid så bra för mig, men jag kan riktigt höra både Suzanne Reuter och Ulla Skoog i de här sketcherna. Till och med vem som säger vad. Oftast finns det en anledning till att de sketcher som finns med här inte filmades, men Scener från ett nöjesfält är riktigt bra.

I förordet förklarar författaren lite om hur texterna kom till och det är alltid intressant att få en inblick i hur någon med så stor fantasi tänker. Men läs det sist, så du inte får veta för mycket för tidigt.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,22 (beräknat på 320 betyg).
På Goodreads hade den 3,77 i genomsnitt (beräknat på 1 264 betyg).
Jag ger den 3,5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Låt de gamla drömmarna dö: Eli läser och skriver, Fru E:s böcker och Helenas boksidor.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Lilla stjärna" av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Lilla stjärna
Genre: Skräck
Antal sidor: 446
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 november 2015




Första meningen: Solliden, Skansen.

Baksidetext
Ett spädbarn, en liten flicka, hittas övergiven i en grop i skogen och växer upp gömd i en källare. Hon har en enastående förmåga: hon kan sjunga helt rent, och härma all musik hon hör. Men hon är sluten i sig själv och utåt uttrycker hon varken känslor eller önskningar.

Samtidigt föd en annan flicka i en alldeles vanlig familj. Hon har inga speciella förmågor, är inte enastående på något sätt. Hon är precis som alla andra - möjligen lite fulare, lite tjockare, lite konstigare. Lite mer utanför.

Det dröjer fjorton år innan de två flickorna möts. Tillsammans sätter de igång en serie händelser som leder fram till Allsång, kaos och ett annat liv.

Och de är inte längre ensamma.

Min kommentar
John Ajvide Lindqvist. Han seglade snabbt upp som en favorit efter tre lästa böcker. Han har helt enkelt skrämt skiten ur mig, på ren svenska. Lilla stjärna liknar på inget sätt de andra jag hittills läst. Och det är faktiskt inte på något bra sätt.

Det kan ha berott på mig, att jag förväntade mig något annat än vad jag faktiskt fick. Efter att ha läst över hundra sidor så tyckte jag att det var en väldigt lång startsträcka på den här boken. Det skulle visa sig att det höll i sig. Jag tyckte aldrig boken kom igång riktigt. Därmed inte sagt att den är händelselös, för det är den sannerligen inte.

Boken börjar ändå lovande, jag undrar vilka andra förmågor den här första tjejen har (det är ju en skräckbok, eller hur?). Sedan övergår plötsligt berättelsen till en "vanlig" ungdomsbok, men den är fortfarande helt OK. Därefter blir den bara som en dålig splatterhistoria. Här finns inget övernaturligt överhuvudtaget. Vilket ju egentligen inte är ett måste, men det var vad jag förväntade mig. Den känns inte heller speciellt trovärdig, åtminstone inte i vissa delar, men är det egentligen ett kriterium för den här typen av bok? Jag kan inte för mitt liv begripa vad JAL vill med den här, men något gissar jag att det är.

Det är en väldigt obehaglig historia, den skrämmer mig men jag blir inte rädd. Den del som är som en ungdomsbok handlar om utanförskap, naturligtvis. Det verkar som att alla känner sig utanför nu mer. Jag har väldigt svårt för att relatera till hela den här identitetssökandegrejen, kanske har jag haft tur när jag alltid har fått vara den jag är. Konstig eller ej. Och som vanligt slutar det där sökandet efter individualism med att de alla blir likadana.

Jag kan inte alls sätta fingret på vad det är som skaver i den här historien, men något är det. Kanske är det för att jag inte gillar någon av karaktärerna, än mindre kan känna igen mig i någon av dem. Kanske är det för att offren själva blir de monster de varit rädda för (det är ju det där med att två fel inte blir ett rätt). Kanske är det för den ovanligt stora mängden lösa trådar; vad hände med Jerry? vad hände med Theres och Teresa? vad hände med alla de andra tjejerna? varför var Theres nedgrävd i skogen? Och av vem? Hur kom det sig att hon kunde sjunga så speciellt? De här sakerna nämndes överhuvudtaget inte och ingen verkar ha funderat över varför och vem. Jag förstår ju att detta inte är den typ av roman som fokuserar på de sakerna, men ett omnämnande/funderande hade kanske varit på sin plats. Och är det förresten en slump att lärjungarna är tolv stycken?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,4 och genomsnittet 3,56 (beräknat på 1 205 betyg).
På Goodreads hade den 3,62 i genomsnitt (beräknat på 3 555 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Lilla stjärna: Eli läser och skriver, Boktoka och Läsa & Lyssna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Pappersväggar" av John Ajvide Lindqvist

Genre: Skräck
Antal sidor: 383
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2006
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juni 2015






Baksidetext
Ett höghus i Blackeberg kröker sig, en tullare med ovanligt gott väderkorn hittar sanningen om sitt förflutna, en man som mött döden offrar allt för att fånga den och en tvåbarnsmamma blir besatt av ett fruset lik som övergivits i en sommarstuga.

Vardagen går inte alltid att känna igen i de berättelser som finns samlade i John Ajvide Lindqvists Pappersväggar. Alldeles i utkanten av den verkliga världen finns fasan och bråddjupen; det osannolika, oväntade och otroliga. Människorna vi möter i berättelserna är de som slagit hål på pappersväggarna och stigit över på andra sidan. Inte alla lyckas ta sig tillbaka till verkligheten igen.

De tio fristående berättelserna utspelas i de miljöer som läsaren känner igen från John Ajvide Lindqvists tidigare böcker. Kortromanen Sluthanteringen är en fristående fortsättning på romanen Hanteringen av odöda, där alla som undrat vad som hände med de uppvaknade döda får ett svar.

Min kommentar
John Ajvide Lindqvist upptäckte jag väldigt sent, för bara tre år sedan läste jag min första bok av honom. Nåja, bättre sent än aldrig för nu är han definitivt min favorit bland svenska skräckförfattare.

Det är alltid svårt det där att skriva om (och betygsätta) novellsamlingar, det är ju så olika historier. Den här håller genomgående väldigt hög klass och det är egentligen bara en novell, Att få hålla om dig till musik, som jag inte gillar. Hade det inte varit för den så skulle betyget ha varit betydligt högre.

Min absoluta favorit är Vikarien och det är inte bara för att Pink Floyds The Wall nämns. Huvudpersonen blir uppringd av en gammal klasskamrat, som mystiskt försvann från klassen för 22 år sedan. Han har upptäckt något på kassettbandet med The Wall och på klassfotot. Den är så otäck i all sin enkelhet och den får mig att börja fundera. Tänk om...

By på höjden är en annan favorit. Plötsligt börjar ett höghus i Blackeberg luta. Huvudpersonen undrar om det bara är i hans huvud det sker, för ingen av grannarna reagerar. Han börjar undersöka det hela, med hjälp av lod och annat. Jag hade ingen aning om vart det var på väg medan jag läste och jag tyckte den var läskig på riktigt. Ända till slutet. Det blev poängavdrag för det.

Även Gräns (otroligt sorglig och nedstämd berättelse om att passa in), Syns inte! Finns inte! (om en fotograf som letar efter scoopet), Majken (en sorglig historia om en äldre kvinna som börjar snatta) och Pappersväggar (det är en väldigt tunn linje mellan verkligheten och... resten) är väldigt bra. Evig/Kärlek har ett så otroligt läskigt slut att det kryper i kroppen, men vägen dit är lite för lång.

Sluthanteringen är en sorts fortsättning på Hanteringen av odöda och jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna. Det känns lite som att den upprepar samma slut, bara mycket mer dramatiskt. Och jag tycker fortfarande att det här är det vackraste slut jag läst på en skräckhistoria.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är så här skräck ska vara, krypande, som en kall kåre längs ryggraden och mystisk, smygande. Det handlar inte om skräck i form av monster. Och det stämmer för alla noveller, förutom By på höjden där slutet som sagt gick lite över gränsen. Som vanligt med John Ajvide Lindqvist, skulle jag våga påstå, ligger skräcken där och lurar, mitt i det vardagliga och allt blir så nära. Han har en förmåga att inte berätta, utan med enkla medel visar han oss allt. Han får mig att vilja veta mer. Och faktiskt får jag det också, i efterordet, där han berättar lite om några av novellerna. Bland annat nämner han att det förmodligen bara är han själv som gillar Att få hålla om dig till musik. Och nej, den blev inte bättre av att man fick veta att den från början hette Korset. Just den biten förstod jag ändå.

Egentligen skulle jag vilja berätta så mycket mer om alla noveller, men det finns en bättre lösning: Läs själv!

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,62 (beräknat på 1 419 betyg).
På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 684 betyg).
Jag ger den 3,5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Pappersväggar: PocketBlogg, Eli läser och skriver och Bibliopepe.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist

Genre: Skräck
Antal sidor: 333
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2006
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 november 2014






Första meningen: "Salud, commendante."

Baksidetext
Stockholm en dag i mitten av augusti. Det är onaturligt varmt fast det är sent på kvällen och överallt klagar människor på huvudvärk. Det känns som om ett elektriskt fält lagt sig över stan. Ett omvänt strömavbrott. Inga lampor kan släckas, inga maskiner stängas av. Paniken ligger i luften. Så plötsligt är allt över. Ingenting har hänt...

Den pensionerade journalisten Gustav Mahler är trött på livet. Allt har gått fel och allra värst är att hans älskade barnbarn Elias nyligen dött i en olyckshändelse. Nu får Mahler plötsligt ett samtal från en gammal kontakt på Danderyds sjukhus som påstår att de döda vaknar. Det måste vara ett skämt. Ändå tar han sig dit för att undersöka saken. Han möts av en lika ofattbar som skrämmande syn. Läkare på sjukhuset bekräftar: massor av människor som avlidit under den senaste tiden tycks ha vaknat till liv. Mahler slås av en tanke. Elias. Men han är ju begravd. Mahler vet ändå att han måste åka till kyrkogården.

Min kommentar
Detta är tredje boken jag läser av John Ajvide Lindqvist. Först läste jag om vampyrer, som jag egentligen inte alls gillar, och blev helt såld. Därför tänkte jag nu att det var dags för Ajvides version av zombies. Zombies, som jag noga räknat gillar ännu mindre än vampyrer. Varför jag läser om något jag inte gillar? Ja, det kan man fråga sig.

Faktiskt är svaret ganska enkelt i det här fallet. John Ajvide Lindqvist skriver inte vanliga vampyr- och zombieböcker, de är väldigt mycket mer. Och där ser man lite faran med att kategoriskt vägra en genre bara för att man läst en dålig bok. Jag är i själva verket inte speciellt förvånad över att jag gillar även den här boken, det funkade ju med vampyrer. Men precis som i Låt den rätte komma in så är det inte "monstren" som är de otäcka och det är inte de som skrämmer mig. Det är de vanliga människorna.

Boken börjar helt fantastiskt och jag är fast efter bara ett par meningar. Det är något med språket eller uppbyggnaden som trycker på helt rätt knappar. Det kan också vara de lågmälda, men träffande beskrivningarna av människor och deras relationer. Med väldigt enkla medel får han mig att se allt för mitt inre öga och när han låter statsministern, utan att säga hans namn, prata så vet jag ändå exakt vem det är. För precis så där pratar han ju. Och jag verkligen älskar Ajvides sätt att ta det vardagliga och göra det skrämmande. Det här är ändå inte en vanlig skräckroman, här finns inga billiga skrämseleffekter eller läskiga monster, det är kusligt på en helt annan nivå.

Jag vet inte vad som skulle hänt i andra länder, men det som händer är väldigt typiskt svenskt. Det tillsätts utredningar, kommittéer och alla människor tror sig veta vad som är bäst för de omlevande. Ja, omlevande, för naturligtvis måste de ju kallas något. Och naturligtvis måste de införlivas i samhället, så de inte blir kränkta. Ingen verkar tänka på att detta är döda människor, utan alla olika grupper försöker dra fördel av dem. Allt från personliga skäl till stora, grandiosa planer får folk att reagera på olika sätt.

Slutet är oväntat och, ett ord jag aldrig trodde jag skulle använda i kombination med en zombiebok, vackert. Egentligen det enda tänkbara slutet, ändå har jag fått veta att novellen Sluthanteringen i novellsamlingen Pappersväggar kan ses som slutet på den här historien. Det är bara en sak jag inte förstår [spoiler]om larven är själen, varför blev inte de omlevande som vanligt då?[/spoiler]

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 (beräknat på 2355 betyg).
På Goodreads hade den 3,45 i genomsnitt (beräknat på 6014 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Hanteringen av odöda: Bokblomma, PocketBlogg och Böcker med mera.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"De odöda" en skräckantologi

Genre: Skräck
Antal sidor: 156
Originalspråk: Svenska och engelska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Semic
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 december 2013






Baksidetext
Isande skräckberättelser av våra bästa författare!

Skräcktrenden har nått Sverige! Under de senaste åren har en mängd skickliga skräckberättare etablerat sig.

Vi har samlat skräckberättelser av de allra bästa: John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin, Åke Edwardson, Amanda Hellberg, Anders Fager, Andreas Roman och Caroline L. Jensen. Dessutom de klassiska skräckförfattarna Edgar Allan Poe och H P Lovecraft samt en spöklik historia av Selma Lagerlöf. Läskig underhållning av högsta kvalitet!

Min kommentar
Skräck är min egentliga favoritgenre, men det är oerhört svårt att hitta en bra skräckroman nu för tiden. Jag gillar mest den subtila sorten och splatter göre sig icke besvär. När jag började läsa denna var jag lite orolig eftersom jag hört både bu och bä om den. Själv hamnade jag nog någonstans mitt emellan.

Min första fundering gällde emellertid varför i hela friden man stoppar in två gamla amerikanska noveller bland dessa svenska (att man tagit med en gammal Selma Lagerlöf är också ett frågetecken, dock bara ett litet). Det är som att man tror att de moderna svenska skräckberättarna inte räcker till. Men det gör de. Det är i och för sig ganska ojämn skrämselkvalitet på berättelserna, men det är väl för att det ska finnas något för alla.

Sju års olycka av Caroline L. Jensen gillade jag, men den var lite för mycket splatter för mig. Slutet däremot är helt underbart, även om det är förutsägbart. Den börjar i alla fall med att en spegel beter sig konstigt, den krullar sig och håller på. Till slut spricker den. Och det visar sig att det finns något där inne. Som vill komma ut. Jag gillar när man tar vardagliga saker och gör dem skrämmande. Jag har läst en annan novell av henne också, Söker sig hem, och jag kan nog tänka mig att det blir fler.

Andreas Romans novell Alla sorters monster var också bra. Fyra män hyr en stuga vid en sjö. De är där för att pilka en helg. Men de har inte räknat med att det bor något annat än fisk i sjön. Eller? Jag kunde ha uppskattat den mer om det inte hade varit så mycket "Lars sa...", "Janne tänkte...", "Gilbert sa...", "Jesper sa...". För att inte tala om att Janne förmodligen hette Bo från början, för något var inte långt Jannert och någon rullade ihop sig till en Jannell. När man gör Sök och ersätt så bör man kolla att allt blivit rätt efteråt. Skrämmande. Typiskt sådant som drar ner betyget rejält.

John Ajvide Lindqvist har jag läst och uppskattat tidigare och hans Equinox är kanske lite för grotesk för mig, men egentligen den enda novellen som skrämmer mig lite. Den handlar om en kvinna som blir ombedd att se till grannens hus under tiden de är bortresta. När hon gör det upptäcker hon att hon gillar att snoka och börjar ta sig in i andras hus. I ett av dem hittar hon en naken, död man.

Mina självklara favoriter, och det inte för att de innehåller otäcka monster och är äckliga, är Amanda Hellbergs och Åke Edwardsons noveller. Sparven och svärdet (Hellberg) utspelar sig 1648 där Jarl försöker lösa mysteriet med den försvunne Herr Leif. Hans vän Kasper försökte berätta något på sin dödsbädd. Jag vet inte hur hon gör, Amanda Hellberg, men hon lyckas fängsla mig från första meningen. Miljö och karaktärer är knivskarpa. Jag kan riktigt känna dofter och höra elden knastra. Ingen riktig skräckhistoria dock, men det gör inget för stämningen är som den ska vara. Fönstret (Edwardson) handlar om en man som står och tittar ut genom sitt fönster. Han ser en familj gå där nere på gatan, en mamma och tre barn. Flera år går, men familjen ser exakt likadan ut. Denna älskade jag. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör den så speciell, men stämningen och mystiken är på topp.

Den enda novell som egentligen inte tilltalade mig var Anders Fagers Vilen och jätten. Jag förstår helt enkelt inte meningen med den. En massa krigare är ute på mossen för att döda en jätte. Alla är döda utom Vilen. Och jätten. Nej, gillar den inte och det får mig att fundera på om jag verkligen ska läsa hans novellsamlingar.

Boktipsets estimerade betyg var 3.7. Jag ger den 3.5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om De odöda: Eli, I Elinas hylla och med näsan i en bok.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Människohamn" av John Ajvide Lindqvist

Genre: Skräck
Antal sidor: 449
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2009
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 januari 2013






Första meningen: För tretusen år sedan var Domarö bara en stor, flat sten som stack upp ur vattnet, krönt av ett flyttblock som isen hade lämnat efter sig.

Baksidetext
Pappa, vad är det där? På isen?

Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.

Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.

Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.

Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.

Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.

En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss.

Människohamn är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården.

Min kommentar
Efter att ha läst och älskat Låt den rätte komma in så bestämde jag mig för att det måste bli fler böcker av den här författaren. Nu har jag läst ut min andra bok och John Ajvide Lindqvist är officiellt en ny favoritförfattare. Det här är skräck på toppnivå och hade det inte varit för det Stephen King-aktiga slutet så skulle nog boken ha fått full poäng.

Trots den ganska jobbiga början, med ett fasligt hoppande fram och tillbaka mellan olika tidsperioder, så var jag nog fast från första bokstaven. Det är en så lugn och fridfull idyll som målas upp, med alldeles vanliga människor. Tills det börjar hända saker. Konstiga saker. Otäcka saker. Det är när vardagen blir skräck som jag tycker det är som hemskast och när en alldeles vanlig GB-gubbe fullkomligt skrämmer vettet ur både huvudpersonen och mig så är lyckan gjord. Hur ska jag någonsin kunna gå förbi en GB-gubbe utan att tänka på den här boken?

Här finns en osedvanligt äcklig (eller sytlig, som jag egentligen vill kalla den) insekt och vid ett tillfälle i boken så fick jag liksom läsa mellan fingrarna för jag höll på att kräkas. På riktigt. Han skriver så vansinnigt bra, den där John Ajvide Lindqvist, att jag nästan tror att det han beskriver händer här och nu. Jag hoppas bara att min relation till vatten inte har ändrats på något negativt sätt. Men, för det finns givetvis ett men, precis som Stephen King så drar slutet iväg och blir lite för... ja, dramatiskt. Och en gnutta överdrivet. Dessutom kan jag inte låta bli att fundera över vad som hände med Simon och Anna-Greta. Gick det bra för dem?

Det här är en bok som skulle göra sig riktigt bra som film, tror jag. Och nu ska jag ta och skaffa mig fler böcker av min nya favoritförfattare. Tips?

Boktipsets estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Människohamn: Eli läser och skriver, Boktoka och Fiktiviteter.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist

Genre: Skräck
Antal sidor: 414
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (första) 2004 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 13 januari 2012

Första meningen: Blackeberg.
Sista meningen: Men det är väl annorlunda när man är ung.

Baksidetext
Naturligtvis finns det inga vampyrer i Blackeberg. Bara en massa vanliga människor som stretar med sina vanliga liv. Eller...?

Det är vinter 1981 i folkhemsförorten nordväst om Stockholm. Människorna strömmar på och av tunnelbanan, i källarförråden sniffar tonåringar lim och på kinakrogen hänger det gamla vanliga alkisgänget. Allt medan medierna fylls av sensationella rapporter om en rysk u-båt som gått på grund i Karlskrona.

I ett av hyreshusen sitter tolvårige Oskar och läser skräcknoveller. Han drömmer om att bli en hämnare. Att äntligen slippa gå till skolan och förnedras av sina plågoandar.

En dag har en pojke mördats på ett chockerande brutalt sätt i närbelägna Vällingby. Precis samtidigt har Oskar fantiserat om att döda mobbaren Jonny och han får ett ögonblick för sig att han har makt att få oerhörda saker att hända.

Livet i Blackeberg ska snart förändras, människor dras in i en okänd och ond virvel. Men för Oskars del sker något viktigare. Han möter den första kärleken – en nyinflyttad flicka som heter Eli. Men det är något egendomligt med henne.

Min kommentar
Jag har i åratal hävdat att vampyrer inte är min grej. Trots att jag blivit överbevisad ett flertal gånger bara sedan jag började bokblogga (älskade ju till exempel Salem's Lot), så har jag med en dåres envishet fortsatt att hålla fast vid min åsikt. Och nu har jag alltså läst Låt den rätte komma in, den svenska vampyrboken nummer ett.

Det första som slår mig är den fantastiska tidsanda som byggs upp. Igenkänningsfaktorn är hög med Dallas och Notknäckarna på TV och blandat smågodis som man köpte för fyra kronor i kiosken. Jag blev fullkomligt nostalgisk. Det kändes lite som om man hade satt sig i en tidsmaskin och åkt tillbaka 30 år. Nu växte jag visserligen inte upp i en betonggrå förort, men känslan var där.

En otroligt grå vardag målas upp, där de vuxna är upptagna av sitt och barnen mer eller mindre får klara sig själva. Ingen som curlar här inte, snarare tvärtom. Ingen ser, ingen hör, ingen bryr sig. Alkoholisterna, som läser Dostojevskij, sitter och dricker på kinakrogen och ingen bryr sig om dem heller. Här är det egentligen inte vampyrerna som skrämmer mig. Det värsta och som verkligen är otäckt på riktigt är mobbarna, de som ser men inget gör och vad mobbning kan göra med en människa.

Vissa saker förstår jag inte alls och det kan ju bero på att jag inte är så jätteinsatt i det här med vampyrer. Varför blev inte Tommy smittad när Eli drack blod från hans arm? Att blanda blod med Oskar var ju tydligen farligt och att bli biten överallt annars. Varför blev Håkan en "annorlunda" vampyr? Han kunde komma in oinbjuden och fungerade inte alls på samma sätt som Eli. En annan liten detalj som jag hakade upp mig på var att Eli, vid ett tillfälle, hade på sig en klänning, men ändå tydligen hade en bakficka att lägga saker i. Nåja, bagateller i det stora hela kanske, men det är sådant som stör mig.

Karaktärerna i boken är många. Många. Och de har dessutom liknande namn, flera av dem. Larry, Lacke, Jocke, Jonny, Tommy, Tomas. Det gör att det är lite svårt att hålla reda på vem som är vem. Personerna känns flerdimensionella och allt annat än stereotypa. Ingen är helt igenom god eller helt igenom ond. Till och med Oskar, offret, har en del tendenser som jag inte alls gillar. När Oskar börjar ge tillbaka så är egentligen skillnaden mellan förövare och offer hårfin. Men jag bryr mig om allihop och undrar hur det ska gå för dem, de blir på sätt och vis mina vänner.

Trots att det är många sidor och texten är extremt liten så flyter läsningen på. Det finns ett driv i berättelsen som gör att jag vill vidare, måste vidare. Hur ska det gå och hur ska det sluta? Jag ska erkänna att det mot slutet blev lite väl mycket och för många groteska detaljer (gillar inte det i filmer heller, det blir på något sätt bara... töntigt). Bråket i källaren, till exempel, gick över gränsen med råge. Sedan blev det lite segt samtidigt som händelserna eskalerade lite för snabbt. Slutet var kanske lite väl abrupt, men lite lagom mystiskt.

Jag gillade verkligen den här boken, trots vampyrer, och när jag läste om Oskar så kände jag mig lika övergiven och ensam som han. Lika glad när han äntligen hittade en kompis, Eli. Och lika chockad och förvirrad när kompisen visade sig vara vampyr. Det här är en komplex historia, men ändå lätt att ta till sig. Dock blir det ett poängs avdrag för sluttampen och de konstigheter som jag beskrivit ovan och inte förstod mig på.

Jag kommer att fortsätta hävda att vampyrer inte är min grej. Trots allt. Det var inte vampyrerna som gjorde denna historia bra och intressant. Men nu vet jag vad som händer om de kommer in oinbjudna.

Boktipset estimerade betyg var 4.8, jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Låt den rätte komma in: Eli läser och skriver, Dagens bok och Ett glas juice.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.