"VIP-rummet" av Jens Lapidus

Författare: Jens Lapidus
Titel: VIP-rummet
Genre: Thriller
Antal sidor: 461
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Teddy & Emelie 1
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 oktober 2020




Första meningen: Tystnaden som uppstod när Cecilia stängde av motorn kändes en kort stund som ett slags lugn.

Baksidetext
Teddy har bestämt sig: han är färdig med brott efter åtta år på anstalt. Men han har inte en krona på fickan, Arbetsförmedlingen är ett skämt och han sover på sin syrras soffa. Läget blir akut när en indrivare hör av sig och kräver pengar.

Emelie är påläggskalv på advokatfirman Leijon, en boutiquebyrå i Londonklass. Men en framgångsrik karriär känns avlägsen och extremt svåruppnåelig.

Så ger en av byråns delägare henne ett oväntat uppdrag. Ett uppdrag som hon inser att hon varken kan eller får tacka nej till. Tillsammans med Teddy ska hon ta reda på vad som har hänt den försvunne Philip Schale: investerare och jättestekare med en meritförteckning som blir märkligare ju djupare de gräver.

Emelie vill upp och Teddy vill bli av med sina skulder. Hon har valts för att hon är kompetent och plikttrogen, han har valts för att ... ja, varför? Uppdragsgivaren vet något om Teddy som ingen annan känner till.

Och kidnapparnas tålamod rinner undan som sand i ett timglas.

Min kommentar
Det var nu ganska många år sedan jag läste den tredje och sista delen i Lapidus trilogi Stockholm noir och första delen i den här serien om Teddy och Emelie har stått i hyllan ännu längre. Jag vet inte vad det är som har gjort att det har tagit emot att plocka upp den, men tagit emot har det gjort. Till slut la jag till VIP-rummet i min utmaning Vi möts igen, där jag återknyter bekantskapen med "bortglömda" författare.

Jag får problem direkt. Början är extremt rörig, med massor av trådar och folk (nej, egentligen är det inte så många karaktärer, men det kändes så), som till synes inte hänger ihop på något sätt. Det gör de ju så klart, tänker jag, men inte där och då. Den här typen av start gillar jag inte alls, det påminner om det jag kallar för MTV-klipp (för den som är gammal nog att komma ihåg) och de är högst irriterande.

Språket var ju väldigt speciellt i den förra serien och även om det inte är riktigt lika mycket slang i den här boken, men det är fortfarande annorlunda. Det tar lite tid att vänja sig, men efter ett tag tänker jag inte på det längre. Jag tycker det är väldigt bra gjort med de olika rösterna, det är stor skillnad på vem som pratar. Oftast.

Karaktärerna är förhållandevis (och förvånande) få. De är hyfsat lätta att hålla isär. Förutom att det är osannolikt många namn som börjar på C. Speciellt kvinnonamn alternativt överklassnamn. Jag kan inte alltid skilja dem åt och det gäller specifikt för mor och dotter Schale. Teddy är den ena huvudpersonen och han är inte den vanliga brottslingen. Han framställs inte som imbecill, han kan uttrycka sig väl och han, hör och häpna, läser böcker. Han vill så gärna hålla sig på rätt sida lagen, men det är inte så lätt när alla gamla gangsterkompisar gör sig påminda. Den andra huvudpersonen är Emelie. Om henne får man inte veta speciellt mycket. Bara att hon typ jobbar dygnet runt. Den något spända relationen mellan Teddy och Emelie är fascinerande. Jag tror att det är bra att fösa ihop människor som är så olika, då kompletterar de varandra i stället för att vara samma likadana.

Det som är intressant här är att det inte är så stor skillnad mellan överklassen och gangstrarna. Båda anser sig stå över lagen. Den som på riktigt är dum i huvudet här är pappa Schale. Eller egentligen gäller det hela familjen. De ser verkligen ner på "vanligt" folk och tycker på allvar att de är bättre. Dessvärre tror jag att det ligger ganska mycket sanning i detta.

Jag förmodar att tråden med Teddys brott kommer att vara den röda tråden genom den här serien, den är den enda som inte knyts ihop. Egentligen är jag inte så förtjust i trådar som sträcker sig genom flera böcker. Mest för att jag har så lätt för att glömma detaljer.

VIP-rummet är både spännande och klurig, men lite för utdragen. Det ska bli intressant att läsa de andra delarna. Jag hoppas verkligen att inte Teddy och Emelie får ihop det, det skulle vara så uppfriskande om en man och en kvinna kunde jobba ihop utan att få en kärleksrelation.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 1 185 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Kungariket: Kulturbloggen, Booze'n'Books och Tankar från en samlares hjärna.

"Livet deluxe" av Jens Lapidus

Genre: Thriller
Antal sidor: 495
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Stockholm noir 3
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 7 mars 2015






Första meningen: Det var andra gången i livet jag besökte Stockholm för ett jobb.

Baksidetext
Uppkomlingen och dealaren JW har snart suttit av sitt straff, men polisen misstänker att han varit sysselsatt med annat än att ångra sina synder. Pengatvätt är en rimlig gissning, men hur har det gått till? Kriminalinspektör Martin Hägerström får i uppdrag att ta anställning på anstalten som plit, jobba undercover och komma JW in på skinnet.

Jorge har försökt. Han har verkligen försökt att gilla sitt nya vita liv - att förse svennebananerna med kaffe latte, mackor och muffins. Men det går bara inte - han är inte gjord för nio-till-fem-stilen. En comeback som gangster kan ge snabba cash och göra verklighet av drömmar om livet deluxe. Ett jobb. Bara ett enda jobb, och sen kan han vara klar för resten av livet. Han måste tänka stort: ett VTR, ett värdetransportrån. Problemet är bara att det gör man inte själv. Jorge börjar söka partners, compadres, vänner och kontakter. Men risken att fucka upp skrämmer.

Natalie har levt ett skyddat liv som juggemafioson Radovan Kranjics dotter, med utlandsresor, trestjärnskrogar och till och med juridikstudier. Men hoten mot faderns liv har blivit alltmer påtagliga och snart kommer alla i Radovans närhet att behöva ställa sig frågan: hur ser livet ut e.R.? Vem tar över som Stockholms kung? Eller drottning? Vem försöker utmana makthavarna? Och Natalies själv ställs inför den ultimata frågan: vem är hon, och vem vill hon vara?

Trådarna tvinnas tätt och hårt mellan dramats olika huvudpersoner. Det är en ny tid nu. En ny era. Kartan som vi följt sedan Snabba cash ritas om. Samtidigt är det mesta sig likt. Stockholms undersida är densamma.

Aktörerna är nya, men allt går i arv.

Min kommentar
De två första delarna läste jag 2010 och 2011 och trots att Livet deluxe funnits i bokhyllan sedan bokrean 2012 så har den inte blivit läst. Mest beror det nog faktiskt på att jag egentligen inte var så förtjust i Aldrig fucka upp. Det har alltså tagit emot rejält.

Som vanligt med Jens Lapidus böcker, skulle jag nästan vilja säga, så är det otroligt jobbigt i början. Startsträckan blir väldigt lång. Språket gör att flytet förstörs, men det är samtidigt det som senare gör att boken blir speciell, på ett bra sätt. Jag gillar verkligen att karaktärerna har olika röster, det behöver knappt skrivas vem som pratar, det märker man. Precis som för de två tidigare böckerna så saknar jag en ordlista för att helt säkert förstå all slang, men det funkar bra efter ett tag. Det enda som stör mig på riktigt är överanvändningen av kolon.

I Livet deluxe är de gamla "vännerna" från Snabba cash tillbaka igen, även om en del av dem gjorde snabbvisiter i Aldrig fucka upp så saknade jag dem där, för det är deras historia som är intressant. Och vilken historia det är. Det är komplicerat, snårigt och fullt av vändningar. Jag är imponerad över att alla trådarna går ihop och att alla frågor får svar.

Jag gillar att Jens Lapidus skriver in sig själv i historien också, någon läser hans bok och någon annan ser trailern till andra filmen. Det är alltid kul. Däremot har jag lite svårt för hur tillbakablickarna hanteras, det känns lite krystat att karaktärerna alltid sitter och funderar över något som har betydelse för berättelsen. När de sedan ska tillbaka till nuet så görs det också på ett väldigt abrupt och lite konstigt sätt.

Slutet kommer lite som en blixt från en klar himmel, fullständigt oväntat men ändå helt logiskt. Det är läckert och ett riktigt bra slut. För det är väl slut? Eller?

Boken är lite för lång, men det blir egentligen aldrig segt eller trist på riktigt, men en del saker tar för lång tid/mycket plats. Det är spännande och klurigt och jag tycker detta i särklass är den bästa boken i serien.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 (beräknat på 630 betyg).
På Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 620 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Livet deluxe: Romeo and Juliet, Monicas bokläsardagbok och Bokbrus.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus och cdon.

"Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus

Genre: Thriller
Antal sidor: 498
Serie: Stockholm Noir 2
Utgivningsdatum: 2008-05-08

Baksidetext
Det finns bara en väg framåt. Alla hinder röjs undan snabbt och skoningslöst. Sån är lagen i Stockholms undre värld, en lag som stiftats av bossarnas boss, Radovan Kranjic. Och vill man komma upp sig måste man respektera mister R.

Thomas Andrén är snuten som går till motattack mot hela systemet - Mahmud al-Askori är förortssnubben som vill diktera villkoren för sitt eget liv - Niklas Brogren är legosoldaten som startar ett eget personligt krig mot samhället. Alla tre blir indragna i Radovans gravitationsfält, den mörka delen av staden: Stockhom Noir. Här är inget omöjligt, här är allt till salu - men priset kan bli högt, alltför högt.

Min kommentar
Inte lika bra som Snabba cash, men läsvärd. Jag tyckte inte språket var konsekvent i den här boken. Ibland var det kort och ofullständiga meningar, för att i nästa stund vara mer normalt språk och nästa gång nästan byråkratsvenska. Det var inte så att ett språk hörde ihop med en viss person, utan det blandades och gavs lite hur som haver. Kul att en del bekanta från Snabba cash dök upp, men historien var lite för otrolig. Egentligen hoppas jag att karaktärerna var rena påhitt också, för en del av dem skrämde mig på riktigt.

"Snabba cash" av Jens Lapidus

Genre: Thriller
Antal sidor: 475
Serie: Stockholm Noir 1
Första utgivningsdatum: 2006-07-27
Min upplaga: 2008-05-08
Förlag: Månpocket

Baksidetext
I Stockholms undre värld finns det inga poliser, där regerar andra makthavare. Eller rättare sagt, psykopater utan hämningar som härjar fritt på alla nivåer i samhället. Från salongerna på Östermalm till höghusen i förorterna. Från klubbarna runt Stureplan till bordellerna där flickor från Östeuropa hålls fångna.

JW är Stureplanskillen som säljer kokain till stekarna på de hetaste ställena. Överklasskillarna han hänger med anar inte att han är en uppkomling som ljuger om sin bakgrund. Han vill vara som dom och han gör vad som helst för att nå dit han vill.

Jorge är latinon som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåker. Ingen kan k-branschen lika bra som han. Men han vill inte sälja längre. Väl ute planerar han en grym hämnd mot dem som satte dit honom, juggemaffian med Radovan i spetsen.

Mrado sköter indrivning och penningtvätt åt bossen Radovan. Tidigare var han en av krigsförbrytaren Arkans fruktade pojkar. Det enda han kan; att tortera och plåga utan hänsyn.Han drömmer om ett bra liv för sig och sin dotter, men det ligger riktigt långt borta.

Dessa tre mäns vägar korsas på ett ödesdigert sätt som bara kan sluta i en kamp om liv och död. Vägen dit går genom de finaste salongerna på Östermalm, genom fängelser och de tyngsta kriminella gängen, genom skitiga förortsbordeller där flickor hålls fångna, ja, kort sagt, genom ett helvete. Och varför? För snabba cash!

Min kommentar
Oj, vad den var jobbig i början. Språket var oerhört svårt att vänja sig vid och jag hade behövt en ordlista för att vara helt säker på betydelsen på vissa ord. Själva historien var mycket spännande. Om den är verklighetstrogen kan jag inte uttala mig om. Jag vet inte hur det fungerar vare sig i Stockholms jet-set liv eller undre värld, men spännande och underhållande var det. Jag gillade speciellt att karaktärerna inte var antingen eller, utan både och.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.