Bok: Det svarta trädet av Tana French

Författare: Tana French
Titel: Det svarta trädet
Genre: Thriller
Antal sidor: 608
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The witch elm
Översättare: Ing-Britt Björklund
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 april 2026




Första meningen: Jag har alltid betraktat mig själv som en i grund och botten lyckligt lottad person.

Baksidetext
Toby Hennessy är en framgångsrik 28-åring som lever en sorglös tillvaro och lyckas prata sig ur de flesta knepiga situationer. Men en natt förändras allt. Efter en sen utekväll vaknar han mitt i natten av ett ljud i sin lägenhet och överraskar två inbrottstjuvar. I stället för att fly därifrån misshandlar de båda männen Toby brutalt och lämnar honom att dö. Medan Toby steg för steg börjar återhämta sig från sina skador inser han att hans liv kanske aldrig mer kommer att bli som förut. Angreppet har skakat honom i grunden och det är först när han och flickvännen Melissa söker sin tillflykt till familjens ståtliga släktgods, Ivy House, som han anar en viss ljusning. Men så görs en dag en chockerande upptäckt. Under en lek i trädgården sträcker sexårige Zach ett av Tobys kusinbarn in sin hand i en ihålig gammal alm. Till sin fasa ser han att det föremål han fått tag i är en människoskalle.

Det makabra fyndet öppnar porten till en länge dold familjehemlighet, med oanade rötter i Tobys barndom. Allt han trott sig veta om sitt förflutna ställs på ända, och med växande obehagskänsla går det upp för Toby att han inte längre kan lita på sina egna minnen. Vem är han, egentligen? Och vem var han den sommar då almen blev en grav?

Min kommentar
Läsningen i april gick så bra att det var en och en halv vecka kvar av månaden när jag läst klart alla böcker som var inplanerade. Då tyckte jag att det kunde vara dags för en tegelsten och plockade fram Det svarta trädet. En fristående thriller.

Den här boken liknar överhuvudtaget inte alls hennes böcker om Dublin Murder Squad och jag har sett att många inte alls gillade hur historien berättades. Framför allt för att tempot är extremt långsamt. Tydligen är detta något som passar mig riktigt bra, speciellt när det är kombinerat med riktigt obehaglig stämning. En som gör att man vet att något är galet, men man vet inte vad. Eller ens vem i det här fallet.

Karaktärerna är inte många, tyvärr så är de inte heller speciellt lätta att tycka om. Toby är sannerligen inte en sympatisk figur, varken före eller efter skadan. Då är det ändå så att det som händer honom borde få en att känna åtminstone empati. Men det gör jag inte. Han är inte ett dugg intresserad av någon annan än sig själv. Han glider omkring på sin räkmacka och tror verkligen att alla andra har det likadant. Det är på riktigt otäckt att förirra sig in i Tobys tankar när han sjunker djupare och djupare ner i sin paranoia. Att inte veta vem man kan lita på måste vara så förvirrande, i synnerhet när man har en så skev självbild som Toby tycks ha. Det måste vara omvälvande att upptäcka att allt man trott om sig själv är fel.

Tobys kusiner, Susanna och Leon, kommer direkt efter Toby på otrevlighetslistan. Jag förstår mig bara inte på dem. Nästan alla i familjen är antingen osympatiska eller i stort sett osynliga. Den ende jag gillar är farbror Hugo. Honom hade jag gärna pratat med en stund. Till och med poliserna, speciellt de två som kom in i historien senare, är rent otrevliga. Jag tycker inte att man ska behandla någon som de gjorde. Och hur märkligt är det inte att fråga vad någon gjorde ett specifikt datum, till exempel 12 september, en helt vanlig måndag, för tio år sedan. Och faktiskt förvänta sig ett svar. Nej, poliserna var nog rentav läskigast av alla.

Berättandet blir väldigt utdraget och repetitivt ibland, särskilt när de sitter och pratar. Något de gör ofta. Då ligger det dessutom ganska nära navelskåderi. Om jag någon gång tröttnade lite på att läsa så var det i dessa milslånga monologer/dialoger. Helt utan nya stycken eller andra naturliga avbrott i textmassan.

Naturligtvis så försökte jag ju gissa vart allt skulle ta vägen. Jag hade många teorier, den ena värre än den andra. Ingen av dem var ens i närheten av sanningen. Den sista knorren hade jag kunnat vara utan. Den var lite onödig, men på något sätt så slöts cirkeln där.

Trots att Det svarta trädet är något helt annat än hennes serie om Dublin Murder Squad så behåller Tana French sin plats som favorit. Denna är lite mer som en feberdröm, men mycket pratigare. Lite tudelad är jag, det finns liksom ingen anledning till att boken är drygt 600 sidor, men jag gillar det ändå.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat på 111 738 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Det svarta trädet: Kulturkollo, DAST Magazine och Enligt Jenny

Bok: Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes

Författare: Marian Keyes
Titel: Oväntat besök på Star Street
Genre: Feelgood
Antal sidor: 598
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The brightest star in the sky
Översättare: Katarina Jansson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 november 2025




Första meningen: Första juni, en fin sommarkväll, en måndag.

Baksidetext
Vem - eller vad - är det som håller ett vakande öga på de boende på Star Street 66 i Dublin? Hur det än ligger till med den saken så kommer denna mycket speciella gäst att föra med sig många omvälvande överraskningar för husets invånare: en del ovälkomna, andra angenäma.

På översta våningen bor musikbolagschefen Katie som tillbringar sina dagar med att hålla gårdagens rockstjärnor kort och fundera över hur mycket cheesecake det går åt för att äta ihjäl sig.

Under henne delar ett par muskulösa polacker lägenhet med en gatsmart tjej som heter Lydia. Hon har en vass tunga och en ännu skarpare hjärna, men trots det några oväntade svaga punkter.

På första våningen bor Fionn - en trädgårdsmästare som föredrar palsternackors sällskap framför människors. Men han ser ut som en prins hämtad direkt ur sagans värld och när han oväntat erbjuds en egen tv-show kastas han plötsligt rakt in i strålkastarljuset.

På bottenvåningen bor Matt och Maeve som är Väldigt, Väldigt Kära och som håller sin desperation på avstånd genom att i all välmening och slumpmässigt göra snälla saker.

Men en mystisk besökare har precis landat på Star Street 66 och stora förändringar är på gång. Gamla hemligheter är på väg att komma upp till ytan och medföra kärlek, tragik och oväntad optimism. Livet kommer aldrig att bli detsamma.

Min kommentar
Ända sedan jag läste min första bok (Vattenmelonen, 2002, som fick mig att skratta högt) av Marian Keyes så har hon varit lite av en favorit. Allra bäst har jag tyckt om böckerna om den knäppa familjen Walsh, men Oväntat besök på Star Street hör inte till den. Det enda negativa jag egentligen har att säga om hennes böcker är att de är onödigt långa.

Marian Keyes är en fena på att berätta sorgliga saker, men på ett roligt sätt. Den här boken är inget undantag. Tonen genomsyras av humor, åt det ironiska/sarkastiska slaget. Min favorit. Och det är inte alls så att det sorgliga blir mindre sorgligt för att det är roligt berättat. Tvärtom.

Här finns en uppsjö av karaktärer, av vilka bara en handfull är viktiga. De flesta beter sig minst sagt underligt. Männen är särskilt märkliga. Inte på ett bra sätt. De stalkar och tvingar sig på och behandlar kvinnor som att de inte själva vet vad de vill. Kvinnorna är i de flesta fall tuffa och tar ingen skit, men sedan ger de ändå efter. Med det sagt så är det mycket humor inblandat, men beteendet lämnar en lite dålig smak. Min favorit är solklart den enda icke-hysteriska karaktären, Jemima 88 år, och hennes hund, Gramse (i original Grudge).

Man hoppar friskt både på tidslinjen och mellan karaktärer. Ibland känns tillbakablickarna en aning krystade, men det beror främst på den så kallade berättaren. Det perspektivet är jag inte alls glad i. Det känns som tekniskt fusk och det var ju inte ett dugg mystiskt. Det var ju uppenbart vad den okända var. Det känns också som att författaren har försökt klämma in för mycket. Man behöver inte behandla alla problem i samma bok.

Det finns så mycket här som inte hade behövt vara med. Flera trådar/karaktärer hade med lätthet kunnat strykas, utan att påverka historien. Förutom till det bättre då. Berättaren hade jag inte saknat en enda sekund. Boken är inte på något sätt tråkig eller trist, bara lite väl utdragen, och lockar alltid till vidare läsning.

Oväntat besök på Star Street är en sorglig historia. Upptäcker man efter ett tag och det blir mer och mer, ju längre in man kommer. De nästan 600 sidorna bara flyger fram, men den lyckas inte beröra mig på riktigt. Trots allt så är det en intressant historia ändå. Främst tack vare språket. Det blir liksom roligare att läsa när det är kul skrivet. Detta är inte hennes bästa bok, men inte heller hennes bästa.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 28 976 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Oväntat besök på Star Street: Stories from the city, stories from the sea, hyllan och med näsan i en bok

Bok: Nora Webster av Colm Tóibín

Författare: Colm Tóibín
Titel: Nora Webster
Genre: Drama
Antal sidor: 374
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Nora Webster
Översättare: Erik Andersson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 oktober 2024




Första meningen: "Du måste vara dödstrött på dem."

Baksidetext
Platsen är Wexford, Irland, i slutet av sextiotalet. Nora Webster är fyrtio år och gift med Maurice, hennes stora kärlek som en gång räddade henne från de knappa omständigheter under vilka hon växte upp. Livet med honom har varit både enkelt och självklart, med familjen i centrum, hans jobb som lärare och hennes roll som hemmafru. Så händer det ofattbara: Maurice drabbas av en hemsk sjukdom och avlider kort därefter.

Nora blir lämnad kvar själv med ansvar om allt, inte minst sina två unga pojkar, och trots allas välvilliga blickar och ord så vet hon ögonblickligen att det nu är upp till henne att förhindra familjens undergång. Till sin hjälp kommer dock en oanad kraft som hon glömt bort fanns där djupt inom henne. Eller med hennes egna ord: "Det finns inget bättre sätt att bli frisk än att sjunga i en kör. Det var därför Gud skapade musiken."

Min kommentar
Irland har nog alltid lockat mig, som land och resmål. Det betyder ju att även böcker och film därifrån lockar. Nora Webster är en bok som syntes väldigt mycket att tag, för några år sedan. När jag hittade den på bokrean (2017 😲) så var det inte så mycket att tveka på. I år tog jag med den i min Boktolva.

Efter runt halva boken så börjar jag befara att vi inte är på väg någonstans med den här berättelsen. Den verkar sakna både riktning och mål. I stället så får vi följa en sörjande kvinna, i vardagen, under tre år. Vilket väl i sig är riktning och mål. Bara inte den sorten jag förväntar mig. För övrigt så framgår det inte att det har gått så lång tid, förrän på typ sista sidan.

Dessvärre så är detta ingen särskilt trevlig kvinna. Hon är avig, butter och inåtvänd. Hon har noga räknat ingen social kompetens alls. Inte ens hennes systrar tycker om henne (eller mamma, när hon levde). På något märkligt sätt så är det ändå svårt att inte tycka om henne. Hon verkar ha varit lite nedtryckt av sin älskade man, eller i alla fall så har hon automatiskt tänkt och tyckt likadant som han. Hon får efter hans död lära sig att ta ansvar för sitt eget liv och upptäcker att hon faktiskt kan och måste tänka själv. Fatta egna beslut. Hon är känslomässigt avstängd, men sakta så får hon kontakt med sina känslor igen. Hon bevakar svartsjukt sin egen sorg och låter sönerna hantera allt det på egen hand. Hon är så rädd för att lägga sig i sina barns liv att det i stället blir helt tvärtom. Hon vet i stort sett ingenting om dem och deras liv. De flesta, inklusive hennes barn, verkar vara mer eller mindre rädda för henne.

Man skulle kunna tänka att detta inte alls är en komplicerad historia och det är det väl strängt taget inte. Tyvärr så blir det lite komplicerat på grund av språket. Jag vet inte om det är översättningen eller om det är så i originalet också, men ibland blir meningarna så konstiga att jag måste läsa dem flera gånger. Ibland blir de mer än nödvändigt röriga. Ofta på grund av syftningsfel, tror jag. Det är åtminstone ofta omöjligt att veta vilken hon som menas. Även släktförhållandena är en mardröm för mig. Jag har svårt att hålla isär döttrar, systrar, svägerskor och mostrar.

Nora Webster är lågmäld och långsam. Det händer egentligen ingenting. Så som livet ändå är för de flesta av oss. Det är mycket reflektioner och eftertänksamhet. Jag har lite problem att bestämma mig för vad jag faktiskt tyckte om den, kanske mest för att jag inte var förberedd på vilken typ av bok det är. Om jag någonsin kommer tillbaka till Irland (hoppas, hoppas, hoppas) så kan jag mycket väl tänka mig att läsa något mer av Colm Tóibín och då är jag förberedd på hans stil.

På Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 21 365 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Nora Webster: och dagarna går, Lyrans noblesser och A room of my own

Bok: Artemis Fowl av Eoin Colfer

Författare: Eoin Colfer
Titel: Artemis Fowl
Genre: Fantasy
Antal sidor: 250
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Artemis Fowl
Översättare: Lisbet Holst
Serie: Artemis Fowl 1
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: (original) 2001 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 januari 2024




Första meningen: Hur ska man beskriva Artemis Fowl?

Baksidetext
Artemis Fowl är den fyndigaste, mest kriminella och mest intelligenta hjärnan i världshistorien. Men inte ens Artemis inser vad han utmanar när han kidnappar en pyssling, kommendör Holly Short från PYSS (Polisiära Yt Spanings Styrkan).

De pysslingar som Artemis har att göra med är inte av det slag som vi är vana vid från godnattsagorna - nej, dessa pysslingar är beväpnade och livsfarliga. När Artemis tror att han vet precis var han har dem, slutar de plötsligt att spela enligt reglerna. Lägg därtill att Holly är en sann hjältinna och att hennes högste chef kommer att göra allt för att ta henne tillbaka. Det drar ihop sig till en gigantisk belägring!

Lika delar äventyr, thriller Sci-Fi och fantasy tillsammans med en nypa James Bond och Sherlock Holmes.

Min kommentar
Innan jag började bokblogga så hade jag aldrig hört talas om Artemis Fowl, men efter några år så pratade alla om honom. Som jag minns det i alla fall. På den tiden var jag inte så nödbedd utan jag gav mig ut på jakt efter den här fantastiska science fiction-serien. Efter vad alla sa. På bokrean 2014 hittade jag sex av de åtta delarna (några veckor senare hittade jag ytterligare en). Nästan tio år senare är det då dags att läsa första delen, Artemis Fowl.

Mitt första möte med honom blev kanske inte så bra som jag hade hoppats. Det största problemet var nog, återigen, felställda förväntningar. Jag förväntade mig science fiction. Det jag fick var fantasy. En genre som visserligen är släkt med science fiction, men inte passar mig alls lika bra. Här finns vättar, tomtar, troll, dvärgar, svartalfer, kentaurer ... och så vidare.

Det andra stora problemet är den bortskämda och egocentriska (och kriminella) tolvåringen som är huvudperson. Rent generellt så är det väldigt svårt för mig att sympatisera med kriminella. Just denna är dessutom otroligt arrogant och så fullständigt utan medmänsklighet. Jag gillar honom inte alls. Kanske blir han lättare att tycka om i efterföljande böcker, men det återstår att se. Vätten Holly Short däremot, hon är mer i min smak. Och kentauren Foaly.

Humorn är lite för flåsig för mig, det ger intryck av att man desperat försöker vara rolig. Dialogen var smått krystad vid vissa tillfällen. Småkul är det ibland och det är definitivt underhållande. Författaren verkar ha haft riktigt kul i alla fall.

Kanske är det märkligt att kalla karaktärerna för stereotypiska, men bortsett från att de är alla möjliga sorters fantasivarelser så är de faktiskt det. Här finns, bland annat, den knäppa och introverta datanörden, den gapiga och enkelspåriga officeren, den smarta och egensinnade underordnade, den stora, lite dumma, men godhjärtade livvakten och många fler. Mycket klichéer blir det. Lite stör det mig också med vilken avsky människor beskrivs. Även om det ligger mer än en aning sanning i hur människan i stort behandlar planeten och dess invånare så är kritiken alldeles för kategorisk. Och med vilken rätt dödar man massor av människor, bara för att de jobbar åt fel företag?

Artemis Fowl tog sig ändå rejält mot slutet så på något sätt ser jag ändå fram emot att läsa nästa bok. Det vore förmätet av mig att klaga på att den är lite åt det barnsliga hållet, den är ju ändå menad för åldern 9-12 år.

På Goodreads hade den 3,86 i genomsnitt (beräknat på 544 863 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Artemis Fowl: Dagens bok

"Inkräktare" av Tana French

Författare: Tana French
Titel: Inkräktare
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 572
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The trespasser
Översättare: Christian Ekvall
Serie: Dublin Murder Squad 6
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 november 2021




Första meningen: Mamma berättade alltid historier för mig om pappa.

Baksidetext
Det ser ut som ett typiskt partnermord. Ett bord dukat för två. En ung kvinna i festklänning, med skallen spräckt mot gaskaminen. En förutsägbar variant av en gammal historia, den sortens fall som man ger till dem som befinner sig längst ner i hackordningen på mordroteln.

När mordet på Aislinn Murray landar på Antoinette Conways och Stephen Morans bord på Dublins mordrotel ser det först ut att bli lätt att lösa. Aislinns pojkvän ljuger uppenbarligen i förhören. Men Antoinette är övertygad om att något inte stämmer, och att hon har sett Aislinn någonstans förut. Kanske är det här fallet som hon har väntat på. Fallet som ska bli avgörande för hennes karriär. Som den enda kvinnan och den enda icke-vita utredaren på mordroteln tvingas hon ständigt kämpa mot fördomar och jargong, och mot känslan av att alla bara väntar på att hon ska misslyckas. Samtidigt som Antoinette blir allt mer säker på att någon saboterar utredningen dyker en mystisk man upp utanför hennes hus. Är hon bara paranoid eller är det någon som förföljer henne?

Min kommentar
Jag har ju sagt det tidigare, men jag säger det igen: Jag är så glad att jag, egentligen mot bättre vetande, fortsatte läsa den här serien efter att jag hade blivit besviken på den första delen. Inkräktare är sjätte boken. För ovanlighetens skull så stämmer det där med fristående delar, även om huvudpersonen i denna förekom även i den förra, men fallen har inget med varandra att göra.

Det har tagit mig några böcker, men med denna så kan jag se ett tydligt tema. Jag tyckte först att det påminde väldigt mycket om det i Otrygg hamn. Sedan slog det mig att det påminner om temat i alla böckerna. Egentligen handlar det inte så mycket om själva brottet, som brukar vara en ganska enkel intrig trots allt, utan mer om den utredande polisens kamp mot sina demoner.

I En hemlig plats dök Antoinette Conway upp för första gången och som jag gillade henne där. Här har hennes paranoia nått nya nivåer. Det är oerhört svårt att tycka om en så taggig person, som hela tiden har samtliga taggar utåt. Hon tror att hela jorden roterar kring henne (och hur alla avskyr henne och vill ha bort henne från mordroteln). Allt som händer, allt alla gör är för att skada henne. Hon stöter bort alla som försöker närma sig, som att hon inte tror att hon är värd att tycka om. Just den biten kan man nog härleda till hennes uppväxt. Paranoian får nog skyllas på sömnbrist, som ju kan orsaka psykoser. Det är sannerligen inte lätt att misstro alla. Hennes kollega Moran, som också var med i förra boken och även en tidigare, är så mycket lättare att tycka om.

För mig blir det här lite som att frossa i en utredning, det är på riktigt liksom. Jag älskar hur förhören beskrivs, hur de tänker och kommunicerar. Ordlöst. Man är verkligen med i utredningen, typ vartenda ord av den. Här finns inget av det som jag kallar för fusk, att läsaren undanhålls information. Kanske är det därför som jag tyckte att det var självklart vem. Eller så var det för att jag inte var förblindad av konspirationsteorier och upptagen med att gissa vem av kollegorna som eventuellt gjorde vad för att jävlas med mig. Varför var däremot inte så solklart, men det klarnar mot slutet.

Layouten i den här boken är inte den bästa. Det är tätskrivet, med mycket långa kapitel och i stort sett ingen styckeindelning alls. Det gör att det blir tungt att läsa. Ofta får jag bryta mitt i texten och ja, jag vet, det är förmodligen fjantigt, men det stör mig oerhört mycket.

Inkräktare är en spännande bok, om man gillar utredningar, med en riktigt deprimerande och lite läskig historia. Den är på tok för lång, men underligt nog så funkar det ändå.

På Goodreads hade den 3,97 i genomsnitt (beräknat på 74 446 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Inkräktare: Just nu - just här, Kulturnästet och Fantastiska berättelser.

"Bekännelsen" av Jo Spain

Författare: Jo Spain
Titel: Bekännelsen
Genre: Thriller
Antal sidor: 334
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The confession
Översättare: Hanna Williamsson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 maj 2021




Första meningen: Den första skuren av min mans blod som träffar TV-skärmen är det som kommer att hemsöka mig under de följande veckorna - ett perfekt diagonalt stänk där varje liten droppe faller som en klarröd tår.

Baksidetext
Sent en kväll kliver en man in i det luxuösa hem som tillhör ökände bankiren Harry McNamara och hans fru Julie. Mannen attackerar Harry, obeskrivligt brutalt, medan Julie ser på, fastfrusen av skräck.

Onekligen ser det ut som om Harrys många synder korruption, girighet, svek till sist hunnit ikapp honom. En timme senare överlämnar sig våldsmannen till polisen, som alltså har ett offer, en misstänkt gripen och till och med ett ögonvittne. Ändå kan Julie inte släppa känslan av att det kommer mer. Var Carneys snabba bekännelse verkligen ett svar på hans samvete eller är det bara det första draget i ett dödligt spel?

Min kommentar
Bekännelsen dök upp som en överraskning för drygt tre år sedan. Man skulle kunna tycka att en bok med den här handlingen, som utspelar sig i Dublin, snabbt borde ha flutit upp och placerat sig överst i läskön. Men icke. Ibland räcker inte ens det. I år tog jag med den i min Boktolva. Jag är ju väldigt nyfiken på vad jag tycker om hennes författarskap, hon har skrivit fler böcker som jag är nyfiken på.

Boken börjar med en smäll, kan man säga. Nästan en smärre chock. Kan man verkligen börja en bok så där? Jodå, det går bra och den starten fångade omedelbart mitt intresse. Tyvärr så bibehålls inte det järngreppet utan det dalar och blir mer ett drama än en thriller. Den nervpirrande, ovissa spänningen saknas helt, i stället blir det spännande som i intressant när vi får följa karaktärerna och deras personliga problem. De innefattar, bland annat, alkoholism, barnlöshet, otrohet och en tung barndom med föräldrar som har alkoholproblem och psykiska problem.

Det finns tre berättare, eller vad man ska kalla det. POV:s kanske. Julie och JP berättar i jag-form medan Alice, av någon oklar anledning inte gör det. Just tråden med polisen Alice ställer jag mig frågande till. Den behövs inte överhuvudtaget, jag tycker den tillför noll och intet. Även om nu hon faktiskt verkar vara den enda sympatiska karaktären här. I övrigt så gillar jag varken Julie, Harry eller JP och kan varken relatera till dem eller förstå dem. Jag bryr mig egentligen inte om dem, men jag vill gärna veta hur allt blev som det blev. Det är ett styvt jobb att ändå få mig att gilla berättelsen med de här förutsättningarna.

Jag tycker att allt blir lite för långdraget, mest för att det ju faktiskt är ganska uppenbart vad som hänt. Varför dröjer lite och vad som ledde fram till det får vi inte veta förrän mot slutet. Rent berättarmässigt så är det snyggt gjort, men detta är alltså ingen vem-gjorde-det. Det vet man redan från början och det finns faktiskt logik i vansinnet. Trots allt. Även om den är fel.

Lite förvånad är jag över att Bekännelsen inte har rönt större framgångar i Sverige. Det är ingen klockren fyra, men det är omöjligt för mig att sätta ett lägre betyg på ett gediget arbete. Jag vill väldigt gärna läsa mer av henne.

Avdelningen för olika funderingar:
Vid ett flertal tillfällen så refereras till något som JP:s mamma hade gjort mot/med honom när han var liten. Vad var det, egentligen? Har det editeras bort? Jag kan inte minnas att jag läste vad det var.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 3 801 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Bekännelsen: Läsa och lyssna, DAST Magazine och Läsvärd eller inte.

"Det sista brevet" av Cecelia Ahern

Författare: Cecelia Ahern
Titel: Det sista brevet
Genre: Drama
Antal sidor: 350
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Postscript
Översättare: Inger Lernevall
Serie: PS: Jag älskar dig 2
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 15 mars 2021




Första meningen: Sikta mot månen och även om du missar så landar du bland stjärnorna.

Baksidetext
Det har gått sju år sedan Holly Kennedys man dog sex år sedan hon läste hans sista brev som uppmanade henne att våga släppa taget och gå vidare. Hon har funnit kärleken på nytt och är stolt över hur mycket hon har växt och utvecklats sedan dess. Men när hon söks upp av en grupp människor som inspirerats av Gerrys brev - och kallar sig själv PS: jag älskar dig-klubben - dras hon mot sin vilja tillbaka in i en värld hon försökt lämna bakom sig. Det blir början på en resa där Holly tvingas utforska vad det innebär att älska någon för evigt och om man kan omfamna framtiden utan att svika det förflutna.

Min kommentar
För snart nio år sedan läste jag PS: Jag älskar dig och den knockade mig nästan. Kanske blev jag mer berörd än vad jag egentligen brukar bli på grund av att en kollega precis hade mist sin man. Efter 20-25 års äktenskap så dog han, bara så där och utan förvarning. Det tog oerhört styggt på henne och jag hade inga som helst problem att känna med henne. Själv hade jag varit förskonad mot stor sorg, ändra fram till slutet av det året, 2012, när min pappa dog. Eftersom jag har något att relatera till nu så kan man ju tycka att uppföljaren Det sista brevet skulle påverka mig ännu mer.

Jag har nog egentligen ganska stora problem i början av boken, starten är lite som sentimental smörja. Först och främst så förstår jag inte riktigt premissen för historien. Holly har ju inte själv skrivit några brev, bara fått. Därför känns det lite märkligt att den här underliga klubben ber henne om hjälp. Eller kanske snarare försöker tvinga henne att hjälpa dem. Utan att för ett ögonblick stanna upp och fundera över vad de egentligen ber henne om och hur det kan påverka henne. Sanningen är att jag mest blir irriterad på alla dessa egoistiska, självupptagna och okänsliga människor. De må vara döende, men man måste ändå tänka sig för lite.

Mitt största problem där i början är nog trots allt att jag känner det som att författaren på riktigt försöker trycka ner sorgen i halsen på mig. Medelst upprepningar, ältande och korvstoppning. Det blir i det närmaste desperata försök att trycka på de rätta knapparna och allt gör på något sätt på stället marsch. Jag tröttnar bara när så många ord används för att förklara något som är självklart och det blir bara fel. Dessutom är sorg så oerhört olika för olika människor.

Någonstans vänder det ändå och det är när de kommer till insikt om först varför och sedan hur. Jag känner mig dock rejält tudelad till den här affärsidén. En del av mig tycker att det är fint och berörande. En större del av mig tycker att det känns lite osmakligt att göra detta till "affärer". Det blev ju ganska bra till slut, men ändå. Kanske är det något fel på mig, men jag blir bara riktigt berörd vid ett enda tillfälle och det är när Hollys pappa plockar fram alla sina egna utifall-att-brev.

Helt ärligt så tycker jag inte att Det sista brevet behövs som uppföljare. Jag kände mig väldigt nöjd med avslutet i första boken, men visst, det är kul att se att det har gått bra för Holly.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,12 i genomsnitt (beräknat på 12 473 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Det sista brevet: Nellon bookish och Bokprataren.

"Fränder" av Emma Donoghue

Författare: Emma Donoghue
Titel: Fränder
Genre: Drama
Antal sidor: 352
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Akin
Översättare: Birgitta Wernbro-Augustsson
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 januari 2021




Första meningen: En gammal man packar sina väskor.

Baksidetext
Franskfödde Noah är en pensionerad kemiprofessor som bor på Upper West Side i New York. Han planerar att för första gången sedan han var barn, återvända till sin hemstad Nice. Precis innan Noah ska åka får han ett oväntat samtal från socialtjänsten. Han visar sig vara närmast anhörig till 11-åriga Michael, som behöver bli akut omhändertagen. Motvilligt bestämmer han sig för att ta med pojken på sin resa.

Väl framme i Nice, med den minst lika motvilliga Michael i släptåg, börjar Noah nysta i sin familjehistoria. Det omaka paret har till en början svårigheter med att komma överens, men mitt i deras gnabbande om steak frites och skärmtid börjar de sakta att finna varandra. De märker snart att de har mer gemensamt än de trott.

Min kommentar
Fränder dök upp här som en överraskning förra sommaren. Även om den kanske inte helt låter som en bok för mig så lockade den ändå, eftersom jag tidigare läst en bok av Emma Donoghue, Miraklet, som var speciell och bra. Dessutom så har hon ju skrivit romanen Room, som jag inte läst, men sett som film och den var riktigt bra. Trots det så har det tagit tid innan den här boken bubblade upp till ytan.

Hur en bok börjar är väldigt viktigt för mig. Om starten får mig på dåligt humör, av olika anledningar, så kan det vara jobbigt att hamna på plus igen. Fränder gör verkligen sitt bästa för att få mig irriterad direkt. Det är otroligt rörigt. Jag får känslan av att jag ska få veta en släkts historia, bara genom en mans tankar. En hel hög namn bara kastas på mig. Jag har ingen aning om vilka de är och jag vet inte alls vilken relation de har till Noah (han som tänker). Ingen av de som dyker upp i tankarna verkar ens vara i livet. Dessutom verkar han tänka på sin mor och far med deras förnamn. Jag kände mig så förvirrad där i början. Det tar sig dock.

Det här är en bok som jag är väldigt kluven till. Ibland är den helt fantastisk. Ibland blir det så långsamt och ältande att jag bara blir irriterad. Förmodligen så kan det här bero på att det lite är två olika historier i en. Den som handlar om Noah och Michael är jag väldigt glad i. Att läsa om den gryende relationen och samspelet mellan dem är berörande. Michael är visserligen odräglig, men faktiskt på ett sunt sätt. Han reagerar bara på Noahs härskarfasoner, som ju inte alls är meningen, men han är ju van att föreläsa och prata ner till folk. Historien med Noahs släkt i Frankrike däremot, den känns krystad och nästan farsartad. I alla fall i avseende på missförstånd och förvecklingar. Jag kan inte för mitt liv begripa hur man kan tolka saker och ting som Noah gör, det var definitivt inte min tolkning. Om man hör klapprande hovar så bör man tänka "häst", inte "zebra". Förutsatt så klart att man inte bor någonstans där zebror är vanligare än hästar.

Jag vill inte alls uttala mig om trovärdigheten, att man låter en 11-årig pojke följa med en 80-årig okänd man på en resa till Europa. Det känns inte direkt sannolikt och jag är tveksam till om den där sidohistorien om Frankrike ens hade behövts. Det är en tillräckligt fin historia som det är. Jag bryr mig om både Noah och Michael, jag vill att det ska gå dem väl. Tonen i boken genomsyras av en särdeles torr humor. Den är så torr att det faktiskt knastrar om den. Jag gillar det.

Fränder ger mig en varm och härlig känsla. Och en aning hopp. Vi är alla likadana, ibland bara i olika generationer, men vi kan umgås över de gränserna. Om vi bara lyssnar på varandra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 9 896 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Fränder: Litteraturkvalster, Fru E:s böcker och En bok om dagen.

"Den där kvällen" av Sheila O'Flanagan

Författare: Sheila O'Flanagan
Titel: Den där kvällen
Genre: Feelgood
Antal sidor: 493
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: What happened that night
Översättare: Birgitta Karlström
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2019
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 maj 2020




Första meningen: Från sin position bakom scenen i festlokalen kunde Bey Fitzpatrick se på utan att synas.

Baksidetext
Lola Fitzpatrick är smart och ambitiös, men också oerhört envis. När hon en kväll tvingas ta ett livsavgörande beslut så gör hon det hastigt och utan eftertanke. Och utan att ha den information som skulle kunna förändra allt.

Bey är definitivt sin mammas dotter. Hon är impulsiv och hetsig och hamnar ofta i knepiga situationer som hon inte kan hantera. Som när hon en kväll träffar mannen hon älskar och tvingas fatta ett eget beslut.

För både Lola och Bey är det ett enda ögonblick som förändrar allt. Men det som de tror är deras livs misstag kan kanske också visa sig vara deras största chans.

Min kommentar
När maj månads läsplanering var avklarad så kände jag att jag behövde lite feelgood. Sheila O'Flanagan är väl inte min favorit när det gäller feelgood, men Den där kvällen stod där i hyllan för recensionsexemplar och såg lite ledsen och övergiven ut. Så den fick det bli.

Det jag egentligen gillar mest med Sheila O'Flanagans böcker är nog miljön. Irland är ett fantastiskt ställe att befinna sig på. Både i verkligheten och i litteraturen. Här befinner vi oss mest i Dublin, men det blir inte speciellt mycket miljöbeskrivningar. Eller snarare så är de på en behaglig nivå, för mig.

Huvudpersonerna är Lola och Bey, mor och dotter. Jag kan inte påstå att jag egentligen gillar någon av dem. Deras liv verkar gå ut på att älta sitt förflutna. De lever kvar där, gottar sig och tycker lite synd om sig själva i stället för att gå vidare. Lolas del är mer intressant och berörande. Hon fattar en del underliga (felaktiga) beslut och även om hon lever med konsekvenserna på ett helt okej sätt så för hon det vidare till sin dotter, Bey. Bey känns inte alls lika intressant och levande. Hon ältar betydligt mer än sin mor och verkar helt oförmögen att släppa händelser från sin barndom. Hon är lite av en dramaqueen. Ivrigt påhejad och uppmuntrad av sin mor. Vartenda litet beslut, varenda liten händelse ältas till förbannelse. Familjen Warren har också en ganska stor roll och vilken gräslig familj det är. Även de lever gärna kvar i det förgångna. Somliga mer än andra. Det är många felaktiga val som görs, tycker jag, och de får avgörande konsekvenser för många.

Något som får mig att reagera lite är att det läggs oerhört mycket fokus på hur alla människor är klädda. Jag kan ju tycka att det är ganska ointressant... Att mycket fokus även läggs på smycken och juveler är inte så konstigt och även om det nu inte är riktigt min grej så är det lite intressant. Jag hade gärna sett de där smyckena, eftersom jag har svårt att tillgodogöra mig någon annans detaljrika beskrivningar av något som jag aldrig har sett.

Mitt stora problem med Den här kvällen är att det blir för mycket samma sak. Det här ältandet stör mig och det blir på tok för utdraget. Boken hade nog vunnit på att kortas ner. Rent generellt så tycker jag att feelgood inte ska vara tegelstenar, men denna är ändå hyfsat snabbläst. Temat fattiga/rika där de rika automatiskt är svin är jag inte så förtjust i, främst för att det är så uttjatat. Och vilken kväll är det egentligen som avses? Här finns många att välja mellan.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 2 530 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Den där kvällen: Bokmalen, Villa Freja och karinboktok.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Miraklet" av Emma Donoghue

Författare: Emma Donoghue
Titel: Miraklet
Genre: Drama
Antal sidor: 300
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Wonder
Översättare: Leif Janzon
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juli 2019




Första meningen: Resan var inte värre än vad hon hade föreställt sig.

Baksidetext
Anna är elva år och bor med sin djupt troende familj på den irländska landsbygden. Trots att hon helt slutade äta för fyra månader sedan verkar hon vara vid god hälsa. Hennes familj tror att hon är utvald av gud, och att hon kan komma att bli Irlands första helgon på över 500 år.

Fallet väcker stor uppmärksamhet i hela landet och journalister och turister flockas kring stugan där hon bor. Dit kommer också sjuksköterskan Lib som ska vaka över Anna för att se till att det inte är något fult trick. De två utvecklar ett slags vänskap och Lib blir alltmer orolig. Anna får verkligen ingen mat i alla fall inte vad Lib kan se men med tiden börjar hon uppvisa diffusa och skrämmande symptom.

Min kommentar
Miraklet är en av de där böckerna som har dykt upp som en överraskning och ja, jag är väl inte den snabbaste med att läsa dem. Speciellt när det är en bok som låter lite... annorlunda mot vad jag brukar läsa. Jag har ändå hört väldigt mycket om den och bara bra saker, tror jag, och lite nyfiken är man ju av sig.

Jag vet inte om jag hade fattat att boken utspelar sig på Irland. Det tycker jag är en bonus. Nu är jag extra glad över den där Irlandsresan för några år sedan, då vi fick veta väldigt mycket om den irländska historien. Om potatispesten och den stora svälten. Den här boken utspelar sig några år efter, i slutet av 1850-talet. Det underlättar om man känner till det irländska kynnet och en del bakgrund när man läser Miraklet. Annars kan nog det som händer här förefalla fullkomligt osannolikt.

Miraklet är den typ av bok där jag byter åsikt om en del av karaktärerna, föremålen för min ilska skiftar lite längs vägen. Det är otroligt skickligt gjort och inte alla bemästrar detta. Lib, sjuksköterskan som ska vakta Anna, retar mig till vansinne i början. Hon är fruktansvärt osympatisk. Hon är inskränkt och nedlåtande, tycker sig vara förmer än de fattiga, starkt troende irländarna. Om hon inte hade varit så fördomsfull så kanske hon hade hört vad folk faktiskt sa.

Första halvan av boken är väldigt långsam, inte seg eller dålig. Bara långsam. Jag kunde inte riktigt förstå storheten. I andra halvan uppenbaras den ena sanningen efter den andra. Den ena värre än den andra. Andra halvan blir sträckläsningsmaterial. Språket flyter på bra, men ibland kommer det en och annan lösryckt mening, som inte verkar passa in. Om det beror på översättningen eller på originalet vet jag inte.

Det finns väldigt mycket att säga om skeendena här och om vilket elände missbruk av religionen har ställt till med. Ofta används den ju för att hålla "det vanliga folket" nedtryckt och lydigt, speciellt förr. Katolicismens skuldbeläggning frodas, önskan om och tron på ett mirakel överskuggar allt annat. Till och med ett döende barns behov. Lib ställs inför många moraliska frågor, nästan alla andra skyller på Guds vilja när de väljer att låta ett barn dö. Det finns så oerhört mycket att uppröras över här.

Jag skulle vilja påstå att Miraklet är en riktig bokcirkelbok. Här finns hur mycket som helst att diskutera. Det viktiga är att ha ett öppet sinne.

På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 55 296 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Miraklet: Johannas deckarhörna, C.R.M. Nilsson och LexieLäser.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Livet kan börja" av Sheila O'Flanagan

Författare: Sheila O'Flanagan
Titel: Livet kan börja
Genre: Feelgood
Antal sidor: 444
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The missing wife
Översättare: Emö Malmberg
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juli 2019




Första meningen: Imogen kände paniken stiga där hon köade bland de andra passagerarna för att kliva på långfärdsbussen.

Baksidetext
När Imogen försvinner spårlöst står hennes familj handfallen. Någon som lever ett perfekt liv försvinner väl inte frivilligt? Alla har ju sett hur hennes man Vince behandlar henne som en prinsessa och Imogen själv har många gånger sagt hur lycklig hon är. Men ingen vet vad som egentligen har pågått i hemmet och att Imogen har planerat att lämna sin kontrollerande make i åratal.

När hon ser chansen till en nystart lämnar hon allt och bosätter sig i den franska by där hon bodde som barn. Men ska hon kunna börja om på nytt, eller kommer Vince och hans mörka hemlighet att hinna ikapp henne?

Min kommentar
Jag har läst några böcker av Sheila O'Flanagan tidigare, men det var väldigt längesedan nu. Egentligen har jag nog aldrig riktigt fastnat för henne och jag valde hellre att läsa en Marian Keyes. Livet kan börja dök upp här som en överraskning förra året och den har väl inte direkt lockat, men eftersom behovet av feelgood återigen har ökat så tyckte jag att det kunde vara dags att läsa den.

Lite förvånad blir jag när jag plötsligt befinner mig i en liten stad i Frankrike, i stället för på Irland. Det hade jag inte väntat mig, trots omslag (och ja, det står visst i baksidetexten också). Jag hävdar envist att jag inte gillar det franska och har inga planer på att revidera det, men det här funkar bra. Faktum är att jag nu har hittat ännu ett område i Frankrike som jag kunde tänka mig att åka till, Baskien. Fast jag väljer nog hellre den spanska delen. I alla fall, när jag kollar upp Hendaye, som jag uppfattade som en liten by, så ser jag till min förvåning att det mer är en liten stad. Miljöbeskrivningarna är i vilket fall helt fantastiska, jag känner solen, dofterna och kan höra livet som levs.

Imogen, som barn och tonåring, känns inte speciellt sympatisk. Jag tycker hon är lite bortskämd och självcentrerad och det var ingen som riktigt stod upp mot henne. Bara körde över henne, i bildlig mening. Så har det nog varit i alla Sheila O'Flanagans böcker. Inbillade oförrätter i barndomen. Det här bäddar i alla fall för Vinces intåg. Vince har inte ett enda försonande drag. Han känns nästan som en karikatyr och jag hade lätt kunnat skratta åt honom om jag inte visste att den här typen av människa faktiskt existerar. Han ser Imogen som en ägodel. Vilket han gärna påpekar. Ofta. Hans kapitel är så vansinnigt frustrerande. Det är läskigt hur enkelt det är att ta över en annan människa. Lite i taget.

I början, efter flykten, kan jag tycka att Imogen ibland överreagerar, men samtidigt så förstår jag ju att man blir överkänslig när man levt med en man som Vince. Det är svårt att inse att alla som ger råd inte försöker styra en, att frågor inte är krav. Slutet bävade jag lite för. Som jag såg det fanns det tre möjliga slut; ett uselt, ett inte så bra och det bästa. Jag tänker inte avslöja vilket det blev. Slutet bjöd också på lite förhöjd puls, oväntat men angenämt.

Språket är lätt och medryckande och ett tag tänkte jag att jag kanske läste en Håkan Nesser. Det är bara i hans böcker jag tidigare har träffat på ordet ohemult, men här förekommer det flera gånger. Ett trevligt återseende. Jag tycker att det ibland blir lite väl förklarande, som att till exempel att Imogen reagerar på att skyltar och språk är annorlunda i Spanien jämfört med Frankrike. Vilken nyhet!

Det här är ingen smörig och klämkäck feelgood, den har rejält med svärta. Precis som det ska vara. Den ger mig en boost och jag känner mig stärkt. Mod!

På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 5 070 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Livet kan börja: Just nu - just här, Bokmalen och Bokhemmet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Tyst väntan" av Liz Nugent

Författare: Liz Nugent
Titel: Tyst väntan
Genre: Thriller
Antal sidor: 303
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Lying in wait
Översättare: Jan Järnebrand
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 maj 2018




Första meningen: Min man hade inte för avsikt att döda Annie Doyle, men den falska slampan förtjänade det.

Baksidetext
Lydia Fitzsimons bor i det perfekta huset med sin make, den framgångsrike advokaten Andrew, och deras son Laurence. Det är egentligen bara en enda sak hon längtar efter för att hennes liv ska bli riktigt fulländat. Men det sista hon förväntar sig är att denna strävan ska leda till en annan kvinnas död...

Familjen går in i en negativ spiral. Lydia gör allt för att skydda sin oskyldige son och deras sociala ställning, medan Andrew håller på att bryta samman. Snart visar det sig att Laurence inte är så naiv som Lydia tror och att hans intresse för den mördade Annie Doyle och hennes familj kan innebära slutet för hans egen.

Min kommentar
Psykologiska thrillers är något av det bästa jag vet. Om de har gjorts på rätt sätt. När jag upptäckte den här boken i höstas, när jag gick igenom intressanta boksläpp i oktober så föll jag som en fura. Ett stort, gammalt läskigt hus på omslaget och beskrivningen; det kunde liksom inte bli bättre.

Tyst väntan utspelar sig 1980, i det fasligt religiösa Irland. Det finns nog inga egentliga tidsmarkörer, men avsaknaden av mobiltelefoner och datorer märks av. Här skickas det brev, snigelvarianten alltså och alla verkar inte ens ha telefon.

Det finns tre berättare; Lydia (mamman), Laurence (sonen) och Karen (systern till den mördade). Berättarrösterna är tydliga och bytena mellan sköts exemplariskt. Läsaren vet hela tiden sanningen, men det intressanta här är vad de inblandade berättar för varandra och hur somliga behärskar manipulationens konst till fulländning. Det som gör det hela spännande och lite ovisst är att man inte får veta bakgrunden till alltihop förrän efter ett bra tag. För att inte tala om Lydias bakgrund, den är mystisk på riktigt.

Jag tycker att alla inblandade agerar fullständigt ologiskt och märkligt, men det känns ändå inte som att det som händer skulle vara otroligt på något sätt. Jag har bara svårt att relatera till "yta är allt". Berättandet är lite som en opersonlig redogörelse, det är väldigt koncentrerat och koncist. Det tilltalar ju mig. Mycket. Här finns inga blodiga mord/detaljer utan här är det psykologisk spänning på hög nivå. Det är obehagligt och det händer att jag får lite lätta rysningar (den bra sorten).

Slutet är passande och de flesta får vad de förtjänar, allt man gör får ju konsekvenser. Förutom Karen. Hennes öde gillar jag inte alls och jag blev nog lite sur där, samtidigt som jag uppskattar att de goda inte alltid blir belönade och att de onda i stället ibland blir det.

Tyst väntan är snabbläst och spännande, jag kommer helt klart att hålla utkik efter fler böcker av Liz Nugent.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,2 (beräknat på 5 betyg).
På Goodreads hade den 3,93 i genomsnitt (beräknat på 5 338 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Tyst väntan: Jennys bokhylla, DAST Magazine och Mysterierna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"En hemlig plats" av Tana French

Författare: Tana French
Titel: En hemlig plats
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 568
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The secret place
Översättare: Klara Lindell
Serie: Dublin Murder Squad 5
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 oktober 2017




Första meningen: Det är en låt som går på radio hela tiden, men Holly lyckas aldrig uppfatta mer än brottstycken av den.

Baksidetext
Fotot visar en leende tonårskille. Över hans blå t-shirt har någon omsorgsfullt klistrat fast utklippta bokstäver: Jag vet vem som dödade honom.

Det har gått ett år sedan Christopher Harper hittades ihjälslagen på den välklippta gräsmattan innanför murarna på flickinternatet St Kilda's. Chris var sexton år och elev på pojkskolan i närheten. Nu dyker en av tjejerna på St Kilda's, Holly Mackey, upp på polisstationen med ett foto på Chris i handen. Holly säger att hon hittat bilden på internatskolans anslagstavla, där eleverna sätter upp lappar med sina hemligheter. Hennes historia ger nytt liv åt fallet och kriminalaren Stephen Moran ser sin chans att äntligen klättra i graderna. Men för att lyckas måste han samarbeta med Antoinette Conway: kantig, illa omtyckt och utstött bland de manliga kollegorna på mordroteln. Och han måste tränga sig in i den slutna och laddade världen på internatet.

Min kommentar
Det är lite lustigt med Tana French. Jag var beredd att ge upp henne efter att jag hade läst den första delen i den här serien. Andra bokbloggare övertygade mig om att ge henne en andra chans. Efter att nu ha läst ut femte delen så är jag väldigt glad för att jag lät mig påverkas.

I nästan hela boken befinner vi oss på en internatskola, vilket jag har förstått är en riktigt populär miljö för somliga. Jag har inga egentliga preferenser i det här fallet. Trots sina nästan 600 sidor så utspelar sig allt på en enda dag. Eller nja, halva boken handlar om "då", allt som ledde fram till mordet, som utreds i den andra halvan.

En av eleverna på internatskolan har vi träffat på i en tidigare bok, det är ingen mindre än Frank Mackeys dotter Holly. Hon och hennes tre rumskamrater och ytterligare fyra tjejer är huvudpersoner. De är runt 16 år allihop och deras röster är väldigt annorlunda. Det är mycket "OMG" och liknande, vilket i mina öron gör dem väldigt trovärdiga. Jag kan riktigt höra dem inuti i mitt huvud.

Den ena av de utredande poliserna, Stephen Moran, är jag helt säker på att jag har träffat tidigare, den andra Antoinette Conway är helt ny. Conway är helt klart en ny favorit. Hon är bufflig, skarp och gör som hon själv vill. Förmodligen skulle hon allvarligt skada den som kallar henne för Antoinette. Henne vill jag läsa mer om.

Detta är en väldigt tragisk berättelse om vänskap, om att höra till och vad man kan vara beredd att göra för att vara en del av något. Tempot är långsamt och det är ingen actionspänning alls. Däremot är det en hel del psykologisk spänning. Texten fullkomligt vibrerar. Jag är helt trollbunden. Ända tills det plötsligt dyker upp något som ju måste vara magi. Vad hände där, liksom? Det blev bara fjantigt alltihop. Tack och lov så är det bara korta stycken, men jag tappade lite intresset där. Tyvärr så är boken på tok för lång. Efter runt 400 sidor blir jag lite less och uttråkad och vill komma vidare, men det stampas lite på samma fläck efter det.

Läsningen hjälps inte av att kapitlen är evighetslånga och i stort sett helt utan lämpliga ställen att pausa på. Det gör att jag många gånger måste sluta läsa innan jag egentligen vill. Att sluta mitt i texten är inte ett alternativ. Vägen till upplösningen är klurig, eller det är i alla fall många villospår och det gäller att inte tappa fokus. Lite irritationsmoment finns ju, naturligtvis. Frank Mackey, som dyker upp, gör mig nästan vansinnig när han kallar sin 16-åriga dotter för stumpan och talgoxen. Dessutom blir det väldigt mycket "jag sa", "hon sa" och så vidare. Det blev så mycket att jag faktiskt störde mig på det.

För övrigt så håller jag inte alls med Sunday Times blurb om att detta ska vara minst lika bra som Donna Tartts Den hemliga historien. En hemlig plats är väldigt mycket bättre. Den bästa av French, i mitt tycke.

Detta var den sista boken i den här serien som jag hade stående hemma och, vad det verkar, den sista som har släppts på svenska. Jag hoppas verkligen att nästa del, The Trespasser, översätts också. Den handlar nämligen om min nya favorit, Antoinette Conway.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 56 betyg).
På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 5 007 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En hemlig plats: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser och Lion's Library.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Otrygg hamn" av Tana French

Författare: Tana French
Titel: Otrygg hamn
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 543
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Broken harbour
Översättare: Peter Samuelsson
Serie: Dublin Murder Squad 4
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 augusti 2017




Första meningen: En sak ska ni ha klar för er: jag var perfekt för det här fallet.

Baksidetext
Kriminalinspektör Michael Kennedy, "Scorcher", kallas tillsammans med sin partner, gröngölingen Richie, till det spöklika och halvt övergivna villaomårdet Broken Harbour vid kusten utanför Dublin. En far och hans två barn har brutalt mördats, medan hustrun förts medvetslös och svårt skadad till sjukhus. Lösningen som Scorcher - mordrotelns stjärna - först tycker verkar enkel, med en familjefar som har förlorat allt i krisen och ser ut att ha försökt ta sitt eget och sin familjs liv, kompliceras snabbt. Inget känns rätt i familjen Spains dyrt inredda hus och spåren pekar åt flera håll.

Samtidigt slåss Scorcher med sina egna demoner. Hans syster Dina plågas av mental ohälsa och fallet väcker farliga minnen till liv av en familjetragedi från Broken Harbour där de tillbringade sin barndoms somrar - före byggboomen, då det var ett semesterparadis. De noga kontrollerade gränserna i hans liv börjar vittra sönder, och sammanblandningen av familje- och arbetsliv riskerar att bli ohanterlig.

Min kommentar
Efter att ha övertygats av andra bokbloggare som hyllat Tana French ordentligt så har jag fortsatt läsa den här löst sammanhållna serien. Trots att jag egentligen aldrig har blivit riktigt övertygad om dess storhet. Detta är fjärde boken jag läser.

Det som jag egentligen gillar mest med de här böckerna är miljön. Speciellt nu när jag själv har varit på Irland och i alla fall kan relatera lite till både folk och miljö. Jag brukar ha ont av för detaljerade beskrivningar, men här ligger de på en bra nivå. Det är åtminstone den slutsats jag drar eftersom det inte är något jag reagerar över.

I Otrygg hamn är det Mick Kennedy som är i fokus och honom träffade vi i Brottsplats: Faithful Place. Åtminstone lite kort. Han är något så ovanligt som en hederlig polis. Inte heller har han några som helst drogproblem. Relationer, däremot, är han kanske inte så bra på, men han verkar ha gett upp den delen av livet. Förutom den till sina systrar. Och jag måste erkänna att jag inte alls förstår vad tråden med systern Dina gör i den här historien. Förutom att lägga extra börda på Micks axlar så gör den varken till eller ifrån.

Den jag tycker bäst om här är nog den gröna kollegan Richie (som Mick är lite mentor för), i alla fall till att börja med. Jag får en härlig känsla av Micks och Richies samarbete. Här finns helt obetalbara kommentarer och det lättar upp i dysterheten när man kan skratta åt eländet.

Det är en förfärlig massa utredning och förhör, gillar man inte det så ska man nog inte läsa denna. Själv tycker jag att det psykologiska spelet är riktigt intressant. Efter drygt hälften är jag säker på vad som hade hänt, medan Micks teorier blir mer och mer fantastiska. Och han byter dem lika lätt som han byter skjorta.

Stämningen är rejält ödesmättad och det är en tragisk historia som vecklar ut sig. Tana French kan det där med att beskriva hopplöshet och desperation. Yta är det viktigaste av allt, i stället för att be om hjälp så försöker man desperat upprätthålla fasaden. Här är nog samhället en stor bov i dramat, så som det stämplar alla som inte jobbar som odugliga/lata/parasiter... och så vidare. Skammen är för stor helt enkelt.

Tempot är väldigt långsamt, så långsamt att det ibland faktiskt blir lite långrandigt. Det hjälper inte heller att kapitlen är evighetslånga och mot slutet, när tempot borde dras upp lite, så blir kapitlen ännu längre. För att göra det än värre så finns det knappt några nya stycken att pausa vid heller. Tyvärr är boken dessutom på tok för lång för sitt eget bästa.

Detta var en väldigt jobbig bok att läsa, rent psykiskt, och det finns mycket jag funderar över. Slutet känner jag mig tudelad till och jag vet inte om det som hände var rätt eller fel. Allt är inte så enkelt som svart eller vitt och den här boken rör sig väldigt mycket i gråzonen.

Nu undrar jag bara vem som är huvudperson i nästa bok, som ska läsas snart. Jag hade hoppats på Richie, men det verkar ju inte speciellt troligt. Och jo, förresten, jag hade fel om vad som hade hänt.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 3,1 (beräknat på 86 betyg).
På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 50 355 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Otrygg hamn: Johannas deckarhörna, hyllan och Bokhyllan i pepparkakshuset.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.