Titel: Giftmördaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 461
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Poisoner
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Florence Lovelady 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 juli 2026
Första meningen: Lagom till eftermiddagskaffet den sjätte januari nästkommande år planerade Stina Nilsson att vara död.
Baksidetext
Poliskommissarie Florence Lovelady återvänder till småstaden Sabden för att uppfylla ett löfte hon avgett till den döende Larry Glassbrook, en seriemördare hon överlistat och satt i fängelse. Fyra barnskelett har upptäckts nära ett barnhem. Larry har försäkrat Florence om att det inte handlar om några arkeologiska kvarlevor.
Samtidigt är Larrys dotter Cassie Glassbrook - efter beskedet om sin pappas död - nu fri att besöka sin hemstad för att försöka vinna tillbaka sin ungdomskärlek. Cassie är beredd att göra vad som helst för att vinna sin forna pojkvän tillbaka.
När de två kvinnorna återvänder till den stad som nästan tagit deras liv trettio år tidigare, kommer sedan länge begravda hemligheter i dagen. Hemligheter som kan komma att förgöra dem båda.
Min kommentar
För nästan två år sedan läste jag första delen i den här serien, Hantverkaren. Jag minns det som att jag hade en del invändningar mot den, men eftersom Sharon Bolton har en väldigt hög lägstanivå så blev det ändå bra. Nu var det dags att ta tag i del två, Giftmördaren. Jag tror inte att jag hade koll på att de här två historierna skulle hänga ihop så mycket.
Den här boken är både en prequel och en sequel. Ett väldigt komplicerat upplägg. Det som hände i förra boken fortsätter här, i sina två respektive trådar. En som utspelar sig 1969 och en 1999. Det gör det, minst sagt, lite krävande att läsa.
Det tog tid innan berättelsen fick grepp om mig, kanske delvis eftersom det gått två år sedan jag läste Hantverkaren. När handlingen väl tog fart visade Sharon Bolton återigen hur skicklig hon är på att väva samman sina trådar, men den ovanliga konstruktionen gjorde att starten kändes mer trevande än i föregångaren.
Först befinner vi oss i 1999, sedan hoppar vi till 1969 och därefter tillbaka till 1999. När vi kom till 1999 andra gången så var det rörigt i mitt huvud. Jag hade stora problem att hålla isär Florence och Cassie, som är berättare 1999. Eller sanningen är nog kanske mer att jag snarare hade problem att hålla isär Cassie och Sally. Cassie berättat tillsamman med Florence 1999 och Sally berättar tillsammans med Florence 1969. Låter det rörigt? Det är det. Men inte omöjligt. Bara utmanande.
I första boken låg fokus på platsen och jag tyckte att alla karaktärer, i stort sett, var konstiga och lite läskiga. I den här boken står karaktärerna i fokus och man får veta mycket om vad som egentligen hände. Saker jag trodde mig veta efter Hantverkaren får nu omvärderas.
Varför man väljer att skriva två historier och sedan blanda dem förstår jag bara inte. Å andra sidan så hade ju vissa saker varit omöjliga att åstadkomma med en linjär berättelse, men det krånglar till det. Från början hette ju den här boken The Poisoner i original (detta ändrades sedan till The Buried) och den titeln lämnar ju utrymme för tolkning. Den svenska titeln gör inte det och så här långt tycker jag att den är lite missvisande.
När jag slog igen Giftmördaren satt jag kvar med flera obesvarade frågor. Efteråt fick jag veta att serien ursprungligen var tänkt att bli en trilogi och det förklarar en del. Giftmördaren känns mer som en bro till en avslutande del än som ett definitivt avslut. Jag hoppas verkligen att den tredje delen kommer. Annars kommer hela den här historien att bli hängande i luften.
Avdelningen för olika funderingar:
Som jag nämnt så finns det en hel del obesvarade frågor när boken är slut. Som, vill exempel, vem var det som giftmördaren egentligen mördade med gift? Men framför allt, är giftmördaren den jag tror? [spoiler]Tammy försökte ju döda Cassie med kolmonoxid och det nämns i ett av giftmördarens kapitel. Men har hon dödat någon innan?[/spoiler]
Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.
På Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 1 992 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Giftmördaren: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), hyllan och Kvarteret Ängeln
