onsdag 7 juni 2023

Bok: Det låsta rummet av Elly Griffiths

Författare: Elly Griffiths
Titel: Det låsta rummet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 320
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The locked room
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ruth Galloway 14
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 maj 2023




Första meningen: Först tror hon att han ska komma tillbaka.

Baksidetext
Coronapandemin har stängt ner Storbritannien och Ruth och dottern Kate isolerar sig i stugan i Norfolk. Deras enda sällskap är den vänliga grannen Zoe – till dess Nelson bryter mot karantänsreglerna. Han ber om hjälp med utredningen av en rad misstänkta självmord med kopplingar till en arkeologisk fyndplats. Snart inser han att Ruths granne Zoe är misstänkt lik en kvinna som stod åtalad för mord några år tidigare. Men den kvinnan hette Dawn. Ledtrådarna för Nelson allt närmare Zoe. Men innan han har lösningen försvinner hon, Ruth och Kate spårlöst. Nelson inleder en förtvivlad jakt för att hitta dem innan det är för sent.

Min kommentar
Det är med blandade känslor jag plockar fram Det låsta rummet för att läsa. Elly Griffiths har tydligen sagt att det kommer att bli femton delar i den här serien och det betyder att detta är den nästsista delen. Vemodet blandas med glädjen över att träffa gamla vänner igen.

Med tanke på handlingen här och Ruths ständiga funderingar över om hon är tjock eller ej så kan jag inte låta bli att undra om Elly Griffiths har ett ohälsosamt förhållande till vikt. Nåväl. Serien om Ruth Galloway har gjort att jag verkligen vill åka till Norfolk. Tänk att se allt jag läst om, i verkligheten. Miljön är en tongivande egen karaktär och allt det mystiska, spöklika gör allt ännu bättre. Finns det inga Ruth Galloway-turer?

Covid tar i stort sett över handlingen, det är den som är den drivande kraften, skulle man kunna säga. Nu hade de det värre i Storbritannien, med en total lockdown, men det är oerhört läskigt att läsa om hur det var där i början. Det var ju så mycket man inte visste. Framför allt så hade man ingen aning om hur länge det skulle pågå. Eftersom man sitter med facit nu så blir det extra kännbart när alla går runt och gissar. Brottet hamnar ohjälpligt i bakgrunden, men den biten har ju aldrig varit den viktigaste ingrediensen i dessa böcker.

De olika poliserna är en stor del av den här serien. En del har försvunnit, en del har tillkommit, en del dyker upp ibland. Samtliga har sin egen personlighet och det blir på något sätt trovärdigt med alla olika människotyper. En del är betydligt lättare att tycka om än andra. Ruth och Nelson irrar vidare i sin förvirrande relation och jag är inte alls glad i hur de hanterar den. De sjunker ganska så rejält i min aktning där.

En väldigt viktig och stor del har humorn. Jag bara älskar den. Den är så härligt lågmäld och brittisk och består mestadels av ironi och sarkasm. Förmodligen är det min favorithumor. För en gångs skull så var förövaren uppenbar, så brukar det inte vara. Nu gör det inget, för det är bra ändå, men den här boken är annorlunda mot de andra på ganska många sätt.

Det låsta rummet är kanske inte den bästa delen i serien, men pandemin gör den till en av de starkaste. Och läskigaste. Allt är ju ganska så färskt i minnet. Slutet får mig att tro att triangeldramat Nelson-Michelle-Ruth kommer till en upplösning i nästa bok, som ju av allt att döma blir den sista. Jag längtar redan.

Goodreads hade den 4,26 i genomsnitt (beräknat på 14 885 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Det låsta rummet: Bokstunder, Bokdivisionen och Tofflan.

tisdag 6 juni 2023

Tisdagstrion: Ser fram emot att läsa i sommar

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Ser fram emot att läsa i sommar

Uj, den här blir svår. Jag plockar ut tre från de jag har tänkt läsa någon gång i år, gärna under sommaren.

1. Hus av glas av Louise Penny är trettonde delen i serien om Armand Gamache.

2. Den sista spiken av Stefan Ahnhem är sjätte och sista(?) delen om Fabian Risk. Förhoppningsvis blir den läst under ett besök i Helsingborg, där boken utspelar sig.

3. Lycka till av Malin Stehn är en (nästan) ny bok. Hennes förra var riktigt bra.

måndag 5 juni 2023

Film: A man called Otto (2022)

Titel: A man called Otto
Originaltitel: A man called Otto
Genre: Dramakomedi
Regissör: Marc Forster
Manus: David Magee, Hannes Holm, Fredrik Backman (bok)
Skådespelare: Tom Hanks, Mariana Treviño, Rachel Keller, Manuel Garcia-Rulfo, Truman Hanks
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA, Sverige
Längd: 126 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 12 maj 2023




Handling
Otto är en vresig pensionär som håller ett vakande öga på alla de grannar som inte följer hans ordningsregler. Bakom fasaden finns en ensam änkling som sörjer sin döda hustru. Kan ett oväntat möte med nya grannar ge honom livslusten åter?

Min kommentar
Generellt sett så är jag inte alls glad i att amerikaner tydligen behöver en amerikaniserad version av alla bra filmer. Jag kände mig oerhört tveksam till A man called Otto. Behövdes verkligen en ny version? Men ... samtidigt så är ju Tom Hanks inblandad och jag har för vana att se alla hans filmer. Det övertrumfar alla andra eventuella känslor jag kan ha. Alltså var det bara att se den, så fort tillfälle gavs.

Filmen är ju anpassad för amerikaner så det har gjorts en del förändringar. Vissa bitar var faktiskt bättre än originalet, andra var sämre. Alla ändringar är gjorda med respekt för grundhistorien. Andemeningen är kvar. En del saker var (för) övertydliga här, men det behövs kanske för amerikaner. Det kan vara så att min generation uppskattar den här filmen mer. Då minns man när världen såg ut så här. När man brydde sig om sina medmänniskor.

En familj är inte bara folk som man är släkt med och det visar den här filmen väldigt tydligt. Även om allt känns nattsvart så ska man inte ge upp. Det finns alltid någon där som bryr sig. Det handlar bara om att släppa in dem. Och för dem på utsidan att inte sluta försöka komma in. Bara för att man är fyrkantig och grinig så betyder inte det att man är ett fördomsfullt hopplöst fall. Varje människa har en historia, som har gjort en till den man är.

Tom Hanks är fenomenal som Otto (vilket ju är förväntat, men ändå) och så är även hans son, Truman Hanks, som Otto den yngre. Mariana Treviño är ett okänt ansikte för mig och hon är minst lika bra som Marisol. Inte helt oväntat så är katten, så klart, favoriten även i den här versionen.

Ingen är nog mer överraskad än jag när jag tycker att A man called Otto är minst lika bra som originalet. Den är rolig, sorglig, varm och otroligt berörande. Mer skratt än gråt. Eftersom jag gav full pott till den svenska filmen så finns det inget annat alternativ än att göra det även på denna. Kanske är filmen mer berörande när man både har läst boken och sett originalet. Otto (eller Ove) blir en mer komplex karaktär när man har alla delarna, tycker jag. Alla behöver i vilket fall en Otto och en Marisol i sitt liv.



Letterboxd hade den 3,6 i genomsnitt (beräknat på 76 241 betyg).
IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 74k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 4 juni 2023

Smakebit på søndag: Natriumklorid

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Veckan som gått har varit speciell, minst sagt. Det är sannerligen inte ofta jag har sagt upp mig på ett jobb och det är en underlig känsla att vara på jobbet som man vet att man inte kommer att vara på efter sommaren. Nåväl, efter allt som hände i maj så är jag nu helt slut och jag hoppas verkligen på en lugnare juni.

Just nu befinner jag mig i Köpenhamn och just där utspelar sig boken jag läser, Natriumklorid av Jussi Adler-Olsen, som är nionde delen om Avdelning Q. Det kan bli så att jag läser ut den i dag och i så fall tror jag att även nästa bok kommer att utspela sig i Köpenhamn. Man får ju liksom passa på 🙂

Min smakebit är från sida 377:
Den pensionerade ambulanssjuksköterskan Martin hade hela tre efternamn och förmodligen lika många barnkullar. Det stod i alla fall minst sex funktionsdugliga cyklar i barnstorlek utanför den öppna grovingången till radhuset i Albertslund. Det hördes ett himla liv inifrån, så när Carl ringde på ytterdörren som var placerad strax intill grovingången hände det absolut ingenting, signalen blev helt enkelt överröstad.

lördag 3 juni 2023

Just nu - juni

Första lördagen i månaden hakar jag återigen på den gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

... läser jag Natriumklorid av Jussi Adler-Olsen, nionde delen om Avdelning Q. Den utspelar sig i Köpenhamn och dit åker jag senare i dag.

... ser jag på inte speciellt mycket egentligen. Jag tittar på nittonde säsongen av Grey's anatomy. Och så sliter vi med de sista avsnitten av Fleishman is in trouble. Alla de där roliga TV-prorammen som har roat mig över vintern/våren är slut. Allihop.

... lyssnar jag på ... ja, det är ju det där med tystnaden. Senare i dag blir det dock, förmodligen, en massa danska.

... njuter jag av att solen verkar ha kommit för att stanna.

... längtar jag efter att flytten i juli ska vara avklarad. Allt innan är bara jobbigt. När man väl är på plats så blir det roligt.