Top Ten Tuesday. De bästa böcker jag läst hittills i år

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Best Books You've Read In 2017 So Far (break it down however you want -- by genre, strictly 2017 releases, whatever!).

Jag tänker göra det enkelt för mig... de böcker som platsar på listan har alla fått näst intill full pott. De som fått 4 är så många att det liksom inte gör sig att plocka ut de bästa av dem. Därför är det väldigt få böcker här. Inte vet jag om det är en slump, men tre av dessa fyra är för unga vuxna.

1. Tredje principen av Anna Jakobsson Lund
2. Entry Island av Peter May
3. Gryningsstjärna av Charlotte Cederlund
4. Mitt hjärta går på av Christoffer Holst

TV-serie: The 100

Titel: The 100
Originaltitel: The 100
Genre: Science fiction
Skapad av: Jason Rothenberg
TV-bolag: The CW
Skådespelare: Eliza Taylor, Bob Morley, Marie Avgeropoulos, Lindsey Morgan, Thomas McDonell
Premiär: 2014-09-16
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 40 min
Såg den på DVD maj-juni 2017





Handling
Det har gått 97 år sedan ett kärnvapenkrig utplånade nästan allt liv på jorden. Men i en omloppsbana kring jorden har 12 nationers bemannade rymdstationer slagit ihop sig till en enda stor station kallad "Arken". Där försöker mänskligheten överleva i väntan på att jorden återigen ska bli beboelig så att att de kan återvända. Men Arken är nu döende och dess ledning bestämmer sig för att skicka 100 kriminella ungdomar från Arken till Jorden för att undersöka ifall det går att överleva där. Väl nere inser de ungdomarna att att allt liv på Jorden är långt ifrån utplånat och att de därmed inte är ensamma. Därefter börjar den verkliga kampen mellan liv och död där ungdomarna blir testade av sig själva, naturen och av de människor som redan bor på Jorden.

Min kommentar
Den här serien blev jag nyfiken på när Lottens bokblogg skrev om den. Jag gillar ju science fiction och det gör inget alls om den har ett drag av postapokalyps. Snarare tvärtom. Så, första säsongen inhandlades snarast och nu är den färdigtittad.

Jag måste säga att idén och historien är väldigt bra och inte minst intressant. Det blir lite som Flugornas herre när de 100 kommer till jorden och det är alltid intressant att se. I alla fall borde det vara det, människan förnekar sig ju aldrig. Själva utförandet av idén gör dessvärre att serien tappar lite för varje avsnitt. En hel del är inkonsekvent och/eller ologiskt. Karaktärerna likaså, de agerar ofta helt tvärtom mot den personlighet som tidigare har etablerats. Det stör mig oerhört mycket. Inte heller kan jag riktigt förstå hur man tänker när man skickar kriminella för att utforska jorden. Det kan ju bara gå på ett sätt.

I början tyckte jag väldigt mycket om Clarke, men efter ett tag blir även hon korkad. Den enda som inte är ologisk är Finn, han är den enda som förblir smart. Octavia börjar som ett dum spån, men hon tar sig mycket mot slutet.

Som vanligt när det handlar om ungdomar i filmer och serier så spelas de av skådespelare som är mycket äldre än vad de ska föreställa. För mig blir det ett problem när en 25-30-åring ska spela under 18. Just i den åldern är det väldigt stor skillnad och jag har helt enkelt svårt att tro på dem.

Det har tydligen kommit fyra säsonger av den här serien nu, men faktum är att jag är lite osäker på om det blir fler för mig. I alla fall så blir det inte det just nu. Trots det väldigt spännande slutet: [spoiler]The Grounders anfaller och blir grillade av The 100 med hjälp av raketen, när de står där nöjda med sig själva kastas det in gasgranater(?) och vad jag antar är The Nountain Men kommer, i nästa klipp ser vi Clarke på ett sjukhus i Väderberget. Finn vet jag inte vad som hände med, det såt ut som att han blev dödad tidigare i sista avsnittet. De överlevande från Arken försöker landa på jorden med de rymdstationer som klarat sig, föga förvånande så klarar sig den med Clarkes mamma.[/spoiler]



På TV-serier.nu hade säsongen 4,2 i genomsnitt.
På IMDb hade hela serien 7,8 i genomsnitt (beräknat på 129 453 betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Hail, Caesar!

Titel: Hail, Caesar!
Originaltitel: Hail, Caesar!
Genre: Komedi
Regissör: Ethan Coen, Joel Coen
Manus: Joel Coen, Ethan Coen
Skådespelare: George Clooney, Josh Brolin, Scarlett Johansson, Tilda Swinton, Channing Tatum
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 106 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 6 juni 2017




Handling
I 1950-talets Hollywood försöker Eddie Mannix ta reda på vad som har hänt med en skådespelare som försvunnit under inspelningen av filmen 'Hail, Caesar!', samtidigt som han även försöker hålla resten av Hollywoodeliten nöjda och i balans.

Min kommentar
Jag kan ju direkt erkänna att jag inte alltid är ett fan av bröderna Coens filmer, ibland blir de bara för mycket, men den Hail, Caesar! är en av deras bättre. Nästan i klass med O Brother, Where Art Thou?.

Eftersom filmen utspelar sig på 50-talet så blir det nästan lite av ett kostymdrama av det hela. Inte bara kläderna är fantastiska, håruppsättningarna är inte av denna värld.

Det känns nästan som att varenda Hollywood-stjärna är med i rollistan, många favoriter är det i alla fall. Det är en njutning att se dessa stjärnor spela över så till den milda grad. Med vilje. De gör det fantastiskt bra och jag kan bara föreställa mig hur kul de måste ha haft under inspelningen. Channing Tatum visar helt nya sidor av sig själv och hans dansnummer är bästa scenen i hela filmen. Jag trodde inte att jag hade sett Alden Ehrenreich i något tidigare, men det visar sig att han är med i både Stoker och Beautiful Creature. Det säger kanske en del om vad jag tyckte om de filmerna, eftersom jag inte alls minns honom. Det kommer jag med största säkerhet göra nu.

Här finns faktiskt en hel del samhällskritik och ironiska blinkningar till många 50-talsföreteelser som skapar riktigt kul scener. Det mesta drivs in absurdum. De stora gapskratten kanske uteblir, men det är ett jämnt fniss under hela filmen. Storyn är lite märklig (och eventuellt lite tunn), men vem bryr sig? Det här är så kul och nu ska jag inte vara så orolig för att se fler Coen-filmer.



Filmtipsets estimerade betyg var 2 (beräknat på 886 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 89 685 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Läsplanering juli 2017

Lite gott och blandat i juli, tänkte jag, och jag håller fortfarande nere sidantalet. Det är mycket bättre att stoppa in en extra bok in emellan än att stressa.

• Tiggaren av Sofie Sarenbrant. Finish That Series Challenge.
• Magikerna av Lev Grossman. Hyllvärmare. Boktolva.
• Göteborg noir av Göteborg noir.
• Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.

"Ferdydurke" av Witold Gombrowicz

Författare: Witold Gombrowicz
Titel: Ferdydurke
Genre: Humor
Antal sidor: 270
Originalspråk: Polska
Originaltitel: Ferdydurke
Översättare: David Szybek
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1937 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 juni 2017




Första meningen: På tisdagen vaknade jag vid den själlösa och bleka timme då natten egentligen är över men gryningen inte riktigt har hunnit börja.

Baksidetext
En författare i trettioårsåldern ska just börja på sitt stora verk som ska ge honom en plats i världen, då han blir smågjord till sjuttonåring och bortrövad av den Store Skolläraren, Professor Pimko, och sätts i skolbänken. För att komma ur den konstlade ungdomen måste huvudpersonen försöka bli kvitt den barnsliga rumpa han försetts med, och det avskyvärda nylle hans ansikte förvridits till. Men hur ska det gå till när folk omkring inte upphör att spela roller och förvrida sina och andras ansikten till masker, och ingen av oss människor verkar kunna leva utan rollerna, utan maskerna utan en aldrig så fruktansvärd Form?

Min kommentar
Jag är ganska säker på att jag aldrig har läst något av en polsk författare, därför passade det utmärkt att ta med denna på en resa som skulle passera Polen. Den lockade också för att ord som absurd, drift med mänsklighetens Stora Omogenhet och humor nämndes i samband med den. Det lät ju väldigt lovande.

Förmodligen får jag definiera om min definition av absurd, eller så måste jag åtminstone inse att det finns olika grader. Detta är nog absurdism av den allra högsta graden. Vissa saker är bara helt enkelt obegripliga och en hel del känns lösryckt från ett större sammanhang. Boken skrevs tydligen som ett svar på kritikernas sågning av Gombrowiczs första bok och helt ärligt tycker jag att det mesta osar av bitterhet av ett sällan skådat slag. Samtidigt ger han helt underbara kängor till kultureliten.

Jag är ganska säker på att jag förstår vad han vill ha sagt och jag håller med, men kanske är jag den enda som tolkar detta som stor ironi över kultureliten, vilket skulle göra Ferdydurke till en ännu roligare bok. Mest för att kultureliten har höjt den till skyarna. Här finns en fantastisk beskrivning av en sorts kejsarens nya kläder (sid 80) som går ut på masshysteri och att man gör som grannen gör.

Förmodligen är översättningen (för första gången översatt direkt från polskan) rätt och helt okej, men ibland undrar jag över ordval. Vissa ord känns som att de inte passar, vilket i och för sig stämmer bra med bokens andemening, men jag kan inte låta bli att fundera över om några polska ord kanske har fler betydelser än det de har översatts till. Det stör mig oerhört mycket, som vanligt, att det finns både franska och latinska uttryck, oöversatta. Jag förstod visserligen det stora hela av uttrycken, just för att jag har läst latin, men när jag läser en bok på svenska förutsätter jag att den är just på svenska.

Ferdydurke är Witold Gombrowiczs mest kända roman, både i och utanför Polen. Jag kan förstå varför, även om jag inte gillar den. Jag har svårt att känna igen det jag har läst när jag tittar på kulturelitens recensioner, vilket för övrigt får mig att känna mig ännu mer säker på att jag har tolkat boken rätt. Det är dock svårt att sätta ett sammanfattande betyg, betyget beror lite på hur jag väljer att se på saken. Eftersom mina betyg handlar om min generella läsupplevelse så blir betyget lågt. Boken är alldeles för långt ifrån mig för att få ett högre. Om jag i stället skulle bedöma vad han får fram så skulle jag nog ha satt ett högre betyg.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,2 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 61 betyg).
På Goodreads hade den 3,85 i genomsnitt (beräknat på 7 092 betyg).
Jag ger den 2,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Ferdydurke: Jag kan inte hitta någon annan recension.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.