Litteraturens ABC - bokstaven D

Linda på bloggen enligt O har en rolig återkommande utmaning som heter Litteraturens ABC. Tanken är att man ska plocka fram en författare, en bok och en uppgift kopplade till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Hon har kommit en bit in i alfabetet nu, men jag har bara kommit till D.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på D

Nu är ju Arne Dahl en pseudonym, men det är ju under det namnet han skriver de böcker jag har läst. De första jag läste av honom, serien om A-gruppen, är helt fantastiskt bra. Alla senare böcker som jag läst av honom jämförs med dessa, tyvärr, för än så länge har ingen av dem vunnit på den jämförelsen. De är dock inte dåliga på något sätt, bara inte lika bra.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på D

Här finns det ganska många att välja på, vilket ju inte alltid är bra det heller. Eftersom jag har en lite inofficiell "regel" (om jag kan få in Stephen King så gör jag det) som går in här så får det faktiskt bli Död zon av Stephen King. Det var den allra första jag läste av honom och det var mer än fyrtio år sedan. Resten är historia, som man säger. Lite kul är det med den här boken att den har blivit lite aktuell igen, eftersom presidenten i historien har vissa, inte så sympatiska, egenskaper gemensamt med den nuvarande.

Tipsa om ett litterärt verk som på något sätt kan kopplas till dramatik

Dramatik är något jag inte läser frivilligt. Jag gillar det helt enkelt inte. Som jag kan komma ihåg så har det bara hänt två gånger. Första gången var det Julius Caesar och andra gången var det Hamlet. Båda av Shakespeare alltså.

Nyss - Nu - Nästa v37

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Kirke av Madeline Miller och nej, jag läste den inte bara för att den där filmen The Odyssey är så populär just nu. Den här boken la jag in i min planering förra hösten. Det var riktigt kul att läsa och känna igen alla namn från den grekiska mytologin.

Nu: Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser, tionde och sista(?) delen om Barbarotti. Hela serien är så bra och jag hoppas att denna är det också.

Nästa: Dirt town av Hayley Scrivenor har ju varit en snackis. Nu tänkte jag att jag skulle läsa den.

Bok: Dit lagen inte når av Anders Nilsson

Författare: Anders Nilsson
Titel: Dit lagen inte når
Genre: Thriller
Antal sidor: 366
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Johan Falk 3
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 31 juli 2026




Första meningen: Hon tittar på den silverhårige mannen som hon i hemlighet ska skydda, och dessutom se till att han inte avviker.

Baksidetext
En fruktansvärd storm bryter ut i Göteborg. I dubbel bemärkelse. Kriminalkommissarie Johan Falk, som officiellt är död, drabbar samman med fiender och forna vänner på båda sidor om lagen. För första gången på nio år samlas alla de kvarvarande medlemmarna i specialenheten GSI igen. Och för första gången på tolv år återvänder deras bäste infiltratör Frank Wagner, Kodnamn Lisa, till Göteborg. Men på vilken sida står han egentligen?

Min kommentar
Det skulle tillbringas en långhelg i Göteborg och då bör man (jag) läsa något som utspelar sig där. Jag behövde inte fundera särskilt länge på vilken bok som jag skulle ha sällskap av; Dit lagen inte når. Den tredje delen om Johan Falk. Det är en märklig känsla att ligga och läsa bara några hundra meter från där slutstriden äger rum.

Ända sedan jag såg filmen Noll tolerans (det kan ha varit hösten 2000) så har jag varit helt fast i Johan Falk-universumet. Om jag hade haft någon guilty pleasure så hade det varit dessa filmer och böcker. Men nu skäms jag ju inte ett dugg så de kvalificerar sig inte dit.

Språkligt sett så är den här boken mer lik Johan Falk-filmerna än de två tidigare. Känslan är exakt rätt. Det här passar utomordentligt bra i film, men tyvärr inte alls lika bra i en bok. Här är så mycket förklarande av saker, som kanske inte alls behöver förklaras. Mycket upprepas många gånger och det ältas en hel del. Märkligt nog så stör det mig inte så mycket som det borde. Om allt det togs bort så skulle boken bara vara hälften så tjock. Då hade det, å andra sidan, inte varit en Johan Falk. Det är ju liksom universumets signum.

Tidsmässigt så är vi precis där förra boken slutade. Det är lite synd att det var så länge sedan jag läste den, men det mesta förklaras för mig. Med väldigt många ord. Faktum är att säkert halva boken är en genomgång av vad som har hänt tidigare. Och då menar jag både i filmerna och även de två första böckerna. Det gör mig egentligen inte så mycket.

Karaktärerna är de gamla vanliga och det underlättar ju mycket. Jag har ett ansikte på nästan allihop. Även Frank dyker upp, vilket det väl hintades ganska kraftigt om i slutet av förra boken. Om jag minns rätt. Kul är det i alla fall. Något som kanske inte är riktigt lika kul är hela den här grejen med Anjas dotter. Det känns bara tjatigt vid det här laget. Är det inte dags att komma till ett avslut där?

I Dit lagen inte når är det många planer och många spår, men handlingen är mycket direkt och rakt på. Precis som det ska vara. Allt som jag har klagat på stör mig nästan orimligt lite. Min förlåtande gräns är oerhört hög när det gäller Johan Falk.

Avdelningen för olika funderingar:
Nu vet inte jag vilket år det är i böckerna, men det måste vara ganska nyligen med tanke på att Karlatornet står där. Då känns det lite märkligt att Johan Falk tycker att det Radisson som ligger på Lindholmen är nytt. Det invigdes redan 2013. Detsamma gäller även Lindholmen Science Park, som kanske inte blev färdigbyggt till 2010, men då fanns det mesta på plats.

På Goodreads hade den 3,97 i genomsnitt (beräknat på 333 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Dit lagen inte når: DAST Magazine

Tisdagstrion: Politik

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Politik

Det här blir en något långsökt trio. Eller kanske inte.

1. Död zon av Stephen King var faktiskt den första jag läste av honom. Johnny Smith råkar ut för en bilolycka där han blir allvarligt skadad och ligger i koma i fem år. När han vaknar upp så har skadan gett honom förmågan att se glimtar ur människors liv. Både det som har hänt och det som ska hända. När Johnny en dag möter en politiker på valturné ställs allting på sin spets. Johnny ser att politikern en dag kommer att bli USA:s president. Och han ser också de fruktansvärda följder detta kommer att få.

2. Blindbock av Arne Dahl är tredje delen i serien om Opcop, som handlar otroligt mycket om politik. Europeisk sådan. Här är det tiggarligor som är på tapeten och mitt i alltihop så utpressas den franska EU-kommissionären Marianne Barrière, just som hon är på väg att lägga fram ett internationellt lagförslag som äntligen kommer att sätta Europa på rätt kurs igen.

3. Bekännelsen av John Grisham var en riktig blodtryckshöjare. Man kan säga att den handlar om hur det kan bli när rättvisa är politik.

TV-serie: Untamed #1 (2025)

Titel: Untamed
Originaltitel: Untamed
Säsong: 1
Genre: Crime
Skapad av: Elle Smith, Mark L Smith
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Eric Bana, Lily Santiago, Sam Neill, Rosemarie DeWitt, Wilson Bethel
Premiär: 2025-07-17
Produktionsland: Kanada, USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 48 min
Såg den på Netflix 13 augusti - 16 augusti 2026




Handling
I Yosemite nationalpark hittas en kvinna död efter ett fall från El Capitan. Det som först ser ut som en tragisk olycka väcker snart misstankar hos Kyle Turner, en erfaren specialagent inom National Park Service. Någonting stämmer inte, och Turner bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen har hänt.

Tillsammans med den betydligt mer oerfarna parkvakten Naya Vasquez börjar han nysta i fallet. Spåren leder dem bort från den välkända turistbilden av Yosemite och in i en värld av avlägsna läger, märkliga symboler och människor som lever långt från samhällets regler. Samtidigt väcker utredningen minnen från ett gammalt fall som Turner aldrig riktigt har kunnat lämna bakom sig.

Ju mer de gräver, desto tydligare blir det att kvinnans död bara är början. I den enorma nationalparken tycks många ha något att dölja, och det är inte alltid lätt att avgöra vem som är offer, vem som är skyldig och vem man faktiskt kan lita på. Och medan Turner försöker hitta sanningen måste han också hantera sina egna demoner och det förflutna som han helst hade velat lämna bakom sig.

Min kommentar
Listan med serier att titta på är nästan lika lång som böcker att läsa (nej, nu överdrev jag nog) och det känns som att jag är hopplöst efter även där. En serie som var en snackis när den kom är Untamed. Jag vet att jag från början tvekade lite, om jag ville se den eller ej, men jag la till den på listan. När det nu var dags att välja en ny så kändes den plötsligt rätt.

Miljön är nog det som gör serien så speciell. Den är så viktig att den känns som en egen karaktär. Naturen är spektakulär och det är vidunderliga vyer. Det ska ju föreställa Yosemite, men det är inte den nationalparken vi faktiskt får se. I stället är det kanadensisk natur.

Serien är spännande och nästan omöjlig att sluta titta på. Kanske är den inte så oviss, men inte heller särskilt förutsägbar. Fallet var egentligen avslutat när sista avsnittet började. Då funderade jag på vad resten skulle handla om. Då blev det faktiskt lite klurigare, men ändå självklart när man fick svaren.

De två agenterna som utreder allt märkligt, Turner och Vasquez, blir mina omedelbara favoriter. De har dessutom en riktigt bra kemi. Deras sätt att prata med varandra känns helt naturligt. Och det är så härligt att Vasquez alltid har svar på tal när den buttre Turner säger något dumt. Vasquez beter sig lite obetänksamt ibland, men jag gissar att hon tycker att hon klarar allt när hon har klarat att vara polis i LA. Hon har fel. Det är så kul att se Sam Neill också. Han har ju varit en favorit i över fyrtio år eller så.

Jo, den är lite klyschig, på mer än ett sätt. Det finns dock mycket som uppväger det. Ett genomgående problem är att mysterierna är avslutade, men inte berättelsen. Jag tänker inte ta upp alla trådar som blir hängande i luften, men en av dem, som manusförfattarna själva gjorde stor grej av, med Vasquez ex. Den känns mer än lovligt oavslutad.

Alla fall klaras upp i Untamed i alla fall i den meningen att tittaren får alla vem och alla varför också. Tror jag. Förvånansvärt få fall (ja, det är flera mysterier) får några konsekvenser. För någon. Nästan alla är döda. Jag har så många frågor när allt är slut. Det tycker jag är en miss. En andra säsong är på gång, läste jag, och den ska tydligen utspela sig på Hawaii.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 5,3k betyg).
På IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 74k betyg).
Jag ger säsongen 4,0

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv