Författare: Stuart Turton
Titel: Djävulen och det mörka vattnet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 488
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The devil and the dark water
Översättare: Åsa Brolin
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 oktober 2026
Första meningen: Arent Hayes skrek av smärta när en sten träffade honom i den breda ryggen.
Baksidetext
Året är 1634 och Samuel Pipps, världens främste detektiv, forslas ombord på ostindiefararen Saardam. Fartyget ska föra honom till Amsterdam där han ska avrättas för ett brott han kanske - eller kanske inte - begått. I sällskap har han sin lojala livvakt, Arent Hayes, som är fast besluten att bevisa sin väns oskuld. Bland de andra passagerarna finns Sara Wessel, en adelskvinna med en hemlighet.
Men fartyget har knappt hunnit komma ut på öppet hav förrän resan börjar förgiftas av djävulskap. En märklig symbol dyker upp på seglet. En död spetälsk tycks röra sig över däcken. Boskap dör i natten. Och dessutom hör passagerarna en fasansfull röst viska till dem i mörkret. En röst som utlovar tre oheliga mirakel, följda av en massaker. Onda krafter rör sig över fartygets däck och sakta men säkert får de resenärerna att vända sig mot varandra.
Med Pipps fängslad är det bara Arent och Sara som kan lösa mysteriet. En gåta som är kopplad till mörka hemligheter i passagerarnas förflutna - och som nu hotar att sänka fartyget och döda alla ombord.
Min kommentar
För sex år sedan läste jag Stuart Turtons debut,
De sju morden på Evelyn Hardcastle, som jag verkligen gillade. Trots några invändningar. Förväntningarna på hans nästa bok,
Djävulen och det mörka vattnet, var ju skyhöga, men att den utspelar sig 1634 var lite av en negativ trigger för mig. Den kombinationen fick mig nästan att inte våga läsa den.
Är det pusseldeckare? Är det en historisk roman? Är det en äventyrsberättelse? Det korta svaret är ja. Den är allt det och lite till. Om jag ska jämföra den med
De sju morden på Evelyn Hardcastle så är handlingen inte i närheten av att vara lika komplicerad. Där
De sju morden på Evelyn Hardcastle imponerade genom sin snåriga konstruktion så imponerade
Djävulen och det mörka vattnet genom att, trots sin raka berättelse, lyckas lura mig. Det var minst lika svårt att lista ut vem och varför.
Jag var lite orolig när jag började läsa, det tog tid för mig att komma in i den. Att ta till mig allt. Det dröjde ju också ett tag innan det hela kom igång. Det kan vara att jag värjde mig lite mot 1634, att allt var så smutsigt och rått. Och hade de inte lite attitydproblem också? Författaren ber faktiskt om ursäkt i efterordet, för att boken inte är historiskt korrekt. Kanske inte det jag satt och funderade över, men det var ändå skönt att läsa.
Naturligtvis försökte jag lösa mysteriet. Det gör jag ju. Och det roliga är att jag faktiskt var inne på rätt spår, men avfärdade det eftersom det verkade vara omöjligt. Jag kunde helt enkelt inte se hur det skulle kunna gå till. Så kan det gå när man försöker vara för logisk. Och det är väl egentligen det som är det bästa med en bra pusseldeckare: att lösningen ska finnas där någonstans framför en, men att man ändå inte lyckas se den.
Pipps och Arent fick mig ibland att tänka på Sherlock Holmes och dr Watson. Inte för att Pipps är någon Holmes, utan för dynamiken mellan dem. Den märklige och skarpsinnige Pipps och den mer jordnära Arent, som är den vi får följa med genom allt som händer. Tillsammans med en annan passagerare, Sara Wessel. En sorts Holmes och Watson (och Watson), fast på ett fartyg på 1600-talet. Och med betydligt fler saker att bekymra sig om än ett vanligt mordfall.
Det enda jag egentligen har att klaga på är slutet. Jag tyckte att det blev väldigt abrupt och kände mig inte riktigt nöjd. Hur kunde det bli så? Så snabbt? Oväntat var det, minst sagt, men var de inte lite väl förlåtande? Det är ju det där med konsekvenser. Jag har ju ett ganska välutvecklat konsekvenstänk och efter allt som hänt hade jag haft betydligt svårare att bara lägga allt bakom mig. Men det är kanske jag som är lite mindre förlåtande än genomsnittet.
Jag fick också nästan en liten släng av panikångest av själva tanken på att vara fast på ett fartyg i åtta månader. Åtta månader! Och då spelar det nästan ingen roll om det är stormar, demoner eller mördare ombord. Jag vill bara därifrån.
Till syvende och sist blir
Djävulen och det mörka vattnet en minst lika bra historia som
De sju morden på Evelyn Hardcastle. De här två böckerna är helt enkelt bra på olika sätt. Glädjande nog så har jag även hans nästa bok i bokhyllan och nu ska jag väl inte vara så orolig för att läsa den.
Den här boken har varit med i
En smakebit på söndag.
På
Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 69 164 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | | Spännande | | Förutsägbar |
| Bladvändare | | Klurig | | Läskig |
| Långsam | | Tempofylld | | Obehaglig |
| Detaljrik | | Fåordig | | Nagelbitare |
| Mysig | | Rå | | Sorglig |
| Måbrabok | | Tankeväckande | | Rolig |
| Rörig | | Genomtänkt | | Mörk |
| Lättsam | | Mystisk | | Berörande |
Andra som bloggat om
Djävulen och det mörka vattnet:
DAST Magazine,
Mina skrivna ord och
hyllan (engelsk utgåva)
Kroníkans nyheter hade blivit allt magrare, idisslat material från Sydlänningen uppblandat med upplysningar från polisens officiella logg. Polisen hade kallat till presskonferens klockan fem.
