onsdag 18 november 2026

Bok: Skamgrepp av Eva Hildén

Författare: Eva Hildén
Titel: Skamgrepp
Genre: Thriller
Antal sidor: 379
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Villebråd 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2026




Första meningen: Allt är kaos.

Baksidetext
På ytan ser det inte ut att vara något fel på Matildas liv. Hon och hennes fru Jenny har en fin villa i Stockholm, de har bra jobb, och i Matildas mage växer ett efterlängtat barn. Men fostrets sparkar fyller inte Matilda med den förväntan hon borde känna, utan rör i stället upp ett inre mörker. En känsla hon trott att hon lyckats förtränga, men som nu hotar att förgifta henne.

Matildas före detta pojkvän Patrik rör sig apatiskt mellan jobbet som spärrvakt, alkishaket och Systembolaget. Hans liv är uttorkat och dött som en öken. Men innerst inne drömmer han fortfarande om att en dag få tillbaka det som han en gång haft: Matilda.

En dag väcker en till synes oskyldig tidningsartikel deras gemensamma förflutna till liv. Femton år tidigare inträffade ett dödsfall, och ett enda misstag är allt som behövs för att avslöja deras inblandning. Samtidigt överskrider både Patrik och Matilda allt fler gränser för att döva smärtan och skammen över det som hände den natten, omedvetna om att de långsamt rör sig mot avgrunden.

Min kommentar
Förra våren damp det ner en överraskningsbok, som jag inte alls hade noterat tidigare. Skamgrepp är tydligen Eva Hildéns debut för vuxna, men hon har skrivit flera ungdomsböcker innan. Debuter är ju alltid spännande att läsa.

Vi får en del problem, boken och jag. Kanske beror det på att jag kanske är bortskämd med författare som skriver riktigt välbearbetade karaktärer. Jag vill förstå varför de gör som de gör, även när jag inte förstår eller tycker om deras val. Här fick jag ofta nöja mig med att konstatera att de gjorde något, utan att riktigt förstå vad som driver dem.

Här finns fyra POV: Matilda, Jenny, Patrik och Vedergällaren. Det här är i stort sett alla karaktärer som finns, förutom några bifigurer som dyker upp väldigt kort. Rent generellt så får jag faktiskt inte lära känna någon av dem. Hur de blev som de blev. Vad som får dem att fungera. Och ingen av dem är sympatisk. Det här är alldeles för utflippade karaktärer för mig, speciellt när jag inte får någon förklaring till varför de gör som de gör. Missförstå mig rätt. Jag behöver verkligen inte tycka om karaktärerna i en bok, men någon av dem måste ha något mänskligt drag som jag kan relatera till. Nu lämnas jag bara hängande med en massa frågor.

Låt oss börja med Matilda. Hon är en hemsk människa. Otroligt manipulativ och hon verkar se andra människor som spelpjäser, som hon kan flytta runt lite som hon själv vill. Hon är gift med Jenny, som är, minst sagt, passivt aggressiv. Det är inte någon bra egenskap. Av någon okänd anledning så har det bestämts att det är Matilda som ska bära deras barn. Tydligen så kan inte Jenny bli gravid och då har Matilda, mot sin vilja faktiskt, fått göra det. Det här med att Jenny inte kunde dröjer väldigt länge innan det nämns i en bisats. Jag tror att förklaringen var "ogästvänlig miljö" eller något liknande. Matilda ville ju egentligen inte ens ha barn. Hur i hela friden gick detta till? Det här känns ju som en ganska central del i berättelsen.

Patrik är också lite diffus, tycker jag. Han verkar ju nästan ha varit normal från början, men sedan måste något ha hänt eftersom han blev nästan lite psykopatisk. Och hur gick han egentligen från reklamare till spärrvakt? Det nämns lite om spelberoende och eventuellt förskingring, men jag tycker inte det var speciellt klart det heller.

Och så har vi till slut Vedergällaren. De här kapitlen är kursiverade och redan där hamnar vi snett. Men det är nog själva karaktären och det osannolika som förstör den eventuella trovärdighet historien kan ha haft. [spoiler]Vedergällaren var sex år när hennes mamma dog, nu är hon 21. Hon satt instängd i garderoben och såg Matilda, hastigt, genom nyckelhålet. Den lilla glimten av en person hon ser som allra hastigast, när hon är sex år, gör att hon känner igen Matilda i ett tidningsreportage. Femton år senare. Inte bara det. Efter att hon har känt igen Matilda så tar hon sig in i deras hus och råkar hitta ett brev från Patrik. Som tydligen innehöll hans fullständiga namn och adress, för därigenom hittar hon Patrik.[/spoiler]

För mig är det så att man inte bara kan påstå något och så blir det sant. Det måste liksom baseras på något trovärdigt och det saknar jag här. Det är dessutom bara en handfull karaktärer i den här historien. Då tycker jag att man kan unna sig att lägga lite krut på dem. Ge dem lite djup, låt mig förstå varför de gör som de gör och få mig att bry mig om vad som händer med dem. Här blev det snarare tvärtom.

Egentligen borde det vara riktigt läskigt med en okänd människa som smyger omkring i huset, både när man är hemma och inte. Och när man sover. Det är ju en sådan där tanke som faktiskt kan krypa in under skinnet. Men trots det lyckas berättelsen aldrig riktigt bli så nervig som jag hade hoppats. En del av det beror alldeles säkert på att jag helt enkelt inte bryr mig om de här karaktärerna, men också på att Vedergällarens påhitt känns så ... ja, barnsliga.

Skamgrepp har helt klart potential att bli den där obehagliga boken, men utförandet funkar inte alls för mig. Författaren har många bra idéer och bygger en intrig som skulle kunna vara både spännande och obehaglig, men flera av de viktigaste delarna bygger på väldigt enkla eller osannolika lösningar och förklaras dessutom ofta bara i förbifarten.

På Goodreads hade den 3,51 i genomsnitt (beräknat på 37 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Skamgrepp: Tankar från en samlares hjärna

tisdag 17 november 2026

Tisdagstrion: Småland

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Småland

Det här blev lite jobbigt. Jag har inte alltid koll på i vilket landskap böcker utspelar sig. Men man kan ju söka i bokprogrammet. Dock var två solklara, så jag behövde bara en till.

1. Roland från Småland av Magnus Uggla har jag faktiskt inte läst, så jag vet inte var den utspelar sig. Den klarar ju temat ändå, tack vare titeln. Roland från Småland får uppdraget att bli Magnus hantlangare av skivbolaget. Snart har smålänningen lyckats nästla sig in i Magnus närmaste kompiskrets och göra kometkarriär i musikbranschen. Ingen kan motstå den uppfinningsrike Roland. Men är han verkligen att lita på?

2. Var inte rädd för mörkret av Kristina Agnér kom jag bestämt ihåg utspelar sig i Småland. Alva lämnar Stockholm med ett krossat hjärta för att röja upp i det gamla båtsmanstorpet hon ärvt efter sin mamma. Väl på plats i de småländska skogarna får hon veta att modern inte dött en naturlig död. Hänger det samman med en ung kvinnas olösta försvinnande i byns förflutna?

3. Saken som åt Danny Smith av Johan Ring utspelar sig i den småländska idyllen Högsby. Det här är en novell, som finns med som bonusnovell till novellen Fyra minuter (som också utspelar sig i Småland). Det börjar egentligen med en känsla av att något är fel. Väldigt fel. Sedan blir det splatter.

måndag 16 november 2026

TV-serie: Below #1 (2026)

Titel: Below
Originaltitel: Below
Säsong: 1
Genre: Skräck
Skapad av: Jesse McKeown
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Josh Hartnett, Mackenzie Davis, Charlie Heaton, Willow Kean, Ruby Stokes
Premiär: 2026-10-08
Produktionsland: Kanada
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 40 min
Såg den på Netflix 26 oktober - 31 oktober 2026




Handling
I den lilla fiskestaden Snook’s Arm på Newfoundland börjar mystiska och våldsamma saker hända ute till havs. Fiskaren Calvin Penney har nog av problem ändå, med en familj som håller på att falla isär och ett samhälle vars framtid är hotad. När en marinbiolog anländer och börjar undersöka det som finns under ytan står det snart klart att det finns en mycket konkret anledning till allt som händer. Calvin och forskaren Fonda Howander försöker tillsammans förstå vad som terroriserar staden, samtidigt som gamla hemligheter och konflikter kommer upp till ytan.

Min kommentar
En serie som syntes lite överallt när den började streama är Below och jag bestämde mig snabbt för att jag inte alls ville se den. Främst för att den faktiskt lät som att den skulle kunna vara riktigt dålig. När sedan betygen började ramla in så verkade ju folk gilla den och jag är inte sämre än att jag kan ändra mig.

Genremässigt ligger väl serien närmast skräck, men det är en ganska märklig blandning. Det är lite som att avkomman från Hajen och The Thing fått barn med Sjöfartsnytt. Procentuellt sett så är det mer relations- och familjedrama än skräck. Särskilt läskig är den egentligen inte. För en van skräckfilmsentusiast i alla fall. Men det är bra gjort.

Väldigt mycket tid läggs på relationer, av olika sorter. Det gör att det blir väldigt många trådar och alla har inte heller med saken att göra. Som, till exempel, sonen Jays förehavanden. Jag vet egentligen inte varför han är med. Om man plockade bort honom så skulle allt ändå bli som det blev.

Jag måste också nämna dialekten de pratar. Jag älskar den. Den är ... sällsam. I ett avsnitt av Alone USA fanns det en deltagare från Newfoundland/Labrador och han pratade precis så här. Jag var faktiskt inte säker på om det var ett skämt eller ej, men ja, de pratar så i det området.

Mest av allt gillar jag att själva monstret inte visas upp i all sin härlighet. Monster gör ju sig bäst antydda. Ju mer man ser, desto mindre behöver fantasin göra jobbet. [spoiler]Förstår inte hur de tänkte med äggen. Att det vore trevligt med några fler monsterbläckfiskar?[/spoiler]

Om man hårdrar handlingen och resultatet så skulle man kunna säga att det är forskare vs invånare. Och jag kan väl inte riktigt köpa att mänsklig avkomma och monsteravkomma är moraliskt likvärdiga bara för att föräldrainstinkten är densamma. Personligen så hade jag tyckt att det varit mer intressant om serien hade stannat kvar i den konflikten. Inte löst det för oss.

Skådespelarinsatserna är det inte så mycket att säga om. De gör det bra allihop, men jag blir väldigt överraskad av att Alexander Karim dyker upp. Det hade jag inte koll på. Han får till och med säga några repliker på svenska. Kanske var han inte den vassaste kniven i lådan, när det kommer till det praktiska. Forskare som han var. Men han var kanske inte så van vid att vara i skarpt läge.

Below är helt klart sevärd, men känns lite spretig. Man försöker helt enkelt få med för mycket. Det ska vara familjedrama, monsterfilm och storslagen natur. Kombinerat med samhällskritik à la klimatförändringar och kapitalism. Och slutet lämnas vidöppet.



På Trakt.tv har serien 3,55 i genomsnitt (beräknat på 3,5k betyg).
På IMDb har serien 6,3 i genomsnitt (beräknat på 32k betyg).
Jag ger säsongen 3,5
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

Film: Normal (2025)

Titel: Normal
Originaltitel: Normal
Genre: Actionkomedi
Regissör: Ben Wheatley
Manus: Derek Kolstda, Bob Odenkirk
Skådespelare: Bob Odenkirk, Ryan Allen, Billy MacLellan, Lena Headey, Henry Winkler
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Kanada
Längd: 91 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 23 oktober 2026





Handling
För sheriff Ulysses skulle den tillfälliga tjänstgöringen i den idylliska mellanvästernstaden Normal vara ett välkommet avbrott från både äktenskapsproblemen och de moraliska sår han nyligen ådragit sig i tjänsten. Men när ett misslyckat bankrån vänder upp och ner på stadens lugna vardag avslöjas av en slump en mörk hemlighet. Ulysses inser snart att staden är allt annat än vad namnet antyder.

Min kommentar
När sambon och jag var ute på lunchpromenad denna fredag så sa jag att jag vill se en film som [PSSSCHRRR]. Jag trodde faktiskt inte att vi hade någon sådan på någon av våra listor, så jag tänkte att vi kanske får ta en som är tillräckligt nära. En action alltså. Då blev det Normal.

Filmen är beskriven med, bland annat, genrerna svart komedi och action och det ligger ganska nära sanningen. Faktum är att den påminner lite om en Quentin Tarantino-film. Den är våldsam, absurd och rolig. Men den är inte alls på samma nivå som Tarantino. Inte på någon av de tre kännetecknen. Däremot så är det tillräckligt bra gjort för att det ska funka för mig.

Själva grundhistorien är väldigt förutsägbar. Den la vi upp direkt i början. Den stora anledningen är nog starten på filmen, den avslöjar allt. Personligen så tycker jag att den scenen borde ha lagts någonstans i mitten, som en förklarande tillbakablick. Det som händer på vägen är dock inte ett dugg förutsägbart. Det blev till och med en del [woah] och andra liknande ljud av överraskning. Det räddar allt.

Ulysses är en karaktär som jag verkligen gillar. Han är så laid-back och lågmäld. Eftertänksam. Inget kan liksom rubba honom. Hans favorituttryck verkar vara Calm cleans messy, som han verkligen demonstrerar. Och jag kan relatera till. Annars var det bankrånarna som överlag gjorde ett stort intryck. De var ju liksom bara vanliga människor. Som ville ha pengar. Andras pengar. Men när det gick överstyr så vände de snabbt och blev medmänskliga.

Många spektakulära sätt att dö får vi se och det låter kanske underligt, men det är roligt. Många scener ackompanjeras av fullständigt opassande musik, men jag tycker inte att det är tillräckligt många. Det knepet är underutnyttjat här.

Här finns en del bekanta namn och det blev ett litet glädjetjut för The Fonz. Det var länge sedan jag såg Henry Winkler i något. Jag blir alltid glad när jag ser honom, även om han nu inte var sympatisk här. Men han dog på ett spektakulärt sätt i alla fall. Som så många andra. Det var fler som var bekanta, men som jag inte kunde placera. Inte ens Cersei (Lena Headey) och inte självaste Bob Odenkirk heller.

Slutet gillar jag egentligen inte. Vi har i stort sett inte rört oss framåt alls. I det lilla samhället är det status quo. Trots allt häpnadsväckande som har hänt. Den enda som har förändrats är Ulysses själv.

Normal är faktiskt allt annat än normal. Men kul är det. Och fartfyllt. Filmen slutar dessutom med ett ganska tydligt upplägg för en tvåa. Om det blir en är inte bestämt än, men möjligheten finns. Frågan är väl egentligen om man kan göra det utan att upprepa sig.


På Letterboxd hade den 2,95 i genomsnitt (beräknat på 97 836 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

söndag 15 november 2026

Fullbordad utmaning 2026:1

Du vet hur det är. Det kommer så mycket nytt och spännande att man på något sätt glömmer bort de där författarna som man kanske bara har läst någon enstaka bok av, men som man verkligen gillade. På något sätt har det känts som att de alltid får stå åt sidan, jag vet ju att de är bra, till förmån för det okända som kanske blir en ny favorit. Och så där håller det på.

Enda lösningen var att helt enkelt göra en utmaning för att hitta tillbaka till de där gamla favoriterna, eller i alla fall de jag ville läsa något mer av. Så föddes Vi möts igen. Detta är åttonde året och det har fungerat alldeles lysande. Även om de kanske borde ha varit fler, men sex stycken tycker jag är ett rimligt antal.

2026 blev det följande författare:
Pernilla Ericson (Jag ska hitta dig)
Malin Persson Giolito (I dina händer)
Andy Jones (Vi två)
Kelly Rimmer (Jag utan dig)
Nicholas Searle (En man att lita på)
Yrsa Sigurðardóttir (Den som gräver en grav)

Årets tema är författare som jag bara har läst en enda bok av, i vissa fall fantastisk, i andra "bara" helt okej. Alla har också det gemensamt att det var 2019 jag läste min första och enda bok av dem. En del hade nästan skyhöga förväntningar på sig, men alla lyckades inte infria dem.

I Pernilla Ericsons serie om Erlagruppen minns jag första boken som väldigt bra. Redan där klagade jag dock på att jag inte hade något som helst behov av den lilla romantikdel som fanns där. Den har i andra delen fått fritt spelrum, känns det som. Jag behövde den inte nu heller.

När jag läste Malin Persson Giolitos Störst av allt så blev jag knockad. Denna når inte riktigt dit, men det är inte långt ifrån.

Andy Jones hade också höga förväntningar på sig, men kunde inte alls infria dem. Den här boken är inte alls lika humoristisk och charmig.

Man kan nog säga att samma sak gällde för Kelly Rimmer, men ännu mer. Den första boken jag läste var en solklar fullpoängare. Denna är ganska långt ifrån det.

Nicholas Searle var också en författare jag hoppades mycket på, efter förra boken som var klurig och smart. Denna var mest snack och lite verkstad.

Yrsa Sigurðardóttir var väl den enda som hade rimliga förväntningar på sig och också infriade dem.

Slutresultatet är att det bara var Malin Persson Giolito som lyckas behålla epitetet favorit. De andra kommer jag att läsa något mer av, kanske mest för att det redan står fler böcker av dem i hyllan.

Betygssnittet för 2026 blev 3,41, vilket är lite lägre än för 2025 då det var 3,5.