TV-serie: NOS4A2 #2 (2020)

Titel: NOS4A2
Originaltitel: NOS4A2
Genre: Skräck
Skapad av: Jami O'Brien, Joe Hill (bok)
TV-bolag: AMC
Skådespelare: Ashleigh Cummings, Ólafur Darri Ólafsson, Jahkara Smith, Zachary Quinto, Jonathan Langdon
Premiär: 2020-06-21
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Prime Video september-oktober 2024




Handling
Åtta år senare är Vic McQueen än mer besluten att krossa Charlie Manx. Charlie har insett sin dödlighet och vill desperat ha hämnd. Den här gången har han siktet inställt på den som betyder mest för Vic - hennes son Wayne.

Min kommentar
Det blev lite tid över för mig att titta på TV-serie på egen hand och när jag letade efter någon att se så upptäckte jag att andra säsongen av NOS4A2 streamade. Jag var helt säker på att jag sett att den inte längre visades, så jag tyckte det var lika bra att passa på. Tur var väl det, för bara någon dag senare så kom det upp ett meddelande om att den skulle försvinna om två veckor.

I mitt liv så har det bara gått ungefär ett år sedan jag såg första säsongen, men det innebär att många detaljer har försvunnit. I seriens universum har det gått så mycket som åtta år. Vic ser inte ut att ha åldrats en enda dag. Hon ser fortfarande ut som en butter fjortonåring. Men nu har hon en som som är åtta år.

Vissa saker blir lite för skumma för mig, men det mesta av det kan jag ändå köpa. Det finns kanske inte så många saker som stör mig på riktigt, men det som gör det är väldigt stora grejer. Speciellt det där huset i Jullandet. Jag förstår inte riktigt vad det är och jag känner nog att det borde finnas regler för ett världsbygge. Även i en fantasivärld. Det blir så rörigt och konstigt annars.

Mitt stora problem är med säsongen är att det är lite för många turer. På något sätt så har det blivit mer en action än en skräck. Eller försöker i alla fall. Även sidospåren är för många och jag får intrycket att de har försökt trycka in så mycket de bara kan. Det är sällan det funkar.

Ashleigh Cummings imponerar fortfarande inte och jag tycker hon mest spelar över. Tyvärr gäller samma sak även för Jahkara Smith. Zachary Quinto är så extremt obehaglig i sin roll så jag antar att han gör det bra. Han är endast överträffad, i obehaglighet, av Ólafur Darri Ólafsson. Han är fruktansvärt otäck. Jason David är riktigt bra som Wayne. Man kan se vad han tänker bara genom hans minspel.

Andra säsongen av NOS4A2 är lite av en besvikelse. Jag hade mycket hellre läst boken. Som fortfarande inte har översatts. Slutet öppnar för minst två spin-offs. Ingen av dem har kommit än. Om de kommer så är jag osäker på om jag tittar.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 7k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 107k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Rebel Ridge (2024)

Titel: Rebel Ridge
Originaltitel: Rebel Ridge
Genre: Action
Regissör: Jeremy Saulnier
Manus: Jeremy Saulnier
Skådespelare: Aaron Pierre, Don Johnson, AnnaSophia Robb, David Denman, Emory Cohen
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 131 min
Serie: -
Såg den på Netflix 27 september 2024





Handling
Terry Richmond, en före detta marinkårssoldat, vars kusin åkt fast för droginnehav har fått ihop en stor summa pengar så att han kan betala borgen – kontant. Han cyklar till den lilla hålan där han ska lösa ut sin kusin, pengarna har han i en ryggsäck. På vägen blir han, mer eller mindre, rånad. Av polisen.

Min kommentar
Fredagen efter att vi hade kommit hem från semestern så var vi båda lediga. Man behöver ju hämta sig lite efter semestern och vi kom hem ganska sent på torsdagen efter det sedvanliga tågkrånglet. Vi hade alltså mycket tid att fundera över vilken film vi ville se och eftersom rollistan för Rebel Ridge innehöll Don Johnson så fick det bli den.

Det börjar väldigt lovande och första timmen eller så är faktiskt bra. Sedan blir mycket, rent generellt, obegripligt. Jag vet inte om det beror på att man förutsätts veta hur det amerikanska rättssystemet fungerar, eller om jag var ofokuserad, eller om manuset är luddigt. Resultatet blir oavsett att jag inte alltid förstår förutsättningarna för det som händer. Då tappar jag ofta sugen, som jag gör här.

Tempot är oerhört forcerat, trots den mastiga speltiden. Jag vet inte riktigt hur det går till, men det känns som att man har försökt klämma in för mycket. Det blir för snårigt. Mot slutet så spårar allt ur och det kulminerar i slutstriden, som bara blir för mycket.

Don Johnson är alltid kul att se, det händer ju inte speciellt ofta. Just den här karaktären önskar jag att han inte hade spelat. Inte för att han är dålig, utan för att karaktären är den den är. Aaron Pierre har jag inte sett i något tidigare, men han för detta mycket bra och jag är säker på att han kommer att dyka upp i "riktiga" filmer. Alltså inte Netflix-produktioner. Om det någon gång är dags för en svart James Bond så är han nog mannen för det.

Själva förutsättningen för filmen kände jag att jag inte alls ville tro på. För mig är det obegripligt att man kan ha en lag som tillåter polisen att konfiskera människors pengar utan brottsmisstanke. Det räcker med att polisen ifråga tycker att du, till exempel, har för mycket kontanter på dig. Men det värsta av allt är att de faktiskt kan behålla pengarna. Trots att eventuella misstankar visar sig vara felaktiga. Så fattade jag det. Förfärligt.

Rebel Ridge är lite som en modern Rambo och jag gillar verkligen en kylig (iskall) hjälte. Hämnd som tema är inte på något sätt ett favorittema, snarare tvärtom, men just den här sorten får mig att må väldigt bra. Tyvärr så är filmen så väldigt mycket för lång. Storyn räcker inte på långa vägar för två timmar film.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 116 993 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 52k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: New York-trilogin

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En bra vecka har det varit. Det mest spännande är att det äntligen har öppnat ett MAXI i Lund. Som jag har saknat det och det bästa är att det ligger bara en 1,5 km bort. Man kan både gå och cykla dit, men buss funkar inte alls. Vilket ju är synd och nog inte heller meningen. Vi får väl se. Igår var det kalas här och det blev verkligen fullt hus. Nästan lite för många på det utrymme som vi har.

För några år sedan (trodde jag att det var, men det är faktiskt över tio) så läste jag en bok av Paul Auster. Som jag inte alls gillade. Eftersom jag är jag och jag oftast tycker att alla är värda en andra chans så tänkte jag att jag måste prova igen. Därför köpte jag New York-trilogin när den fanns på bokrean (2016!). I år är det så dags att äntligen läsa den. Ett passande år, kan man tycka, eftersom Paul Auster dog i våras, men boken var planerad sedan slutet av förra året, eftersom den är med i min Vi möts igen-utmaning.

Min smakebit är från början av första delen, Stad av glas:

Det var en felringning som var början till alltihop, telefonen som ringde tre gånger mitt i natten och så rösten i andra änden som frågade efter någon som inte var han. Långt senare, när han var i stånd att tänka över vad det var som hänt honom, skulle han komma till den slutsatsen att ingenting var verkligt utom slumpen. Men det var långt senare. I början fanns bara denna händelse och dess följder. Frågan är inte om saken hade kunnat ta en annan vändning eller om alltihop var förutbestämt i och med främlingens första ord. Nej, frågan är själva historien, och huruvida den betyder något eller ej är det inte historiens sak att avgöra.

Bok: Hantverkaren av Sharon Bolton

Författare: Sharon Bolton
Titel: Hantverkaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 395
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The craftsman
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Florence Lovelady 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 september 2024




Första meningen: Det är årets varmaste dag när Larry Glassbrook kommer hem till Lancashire för sista gången, och stadens invånare har samlats för att ta farväl.

Baksidetext
Helt avgörande för Florence Loveladys lysande karriär som polis, var när hon grep kistmakaren Larry Glassbrook. Det är nu trettio år sedan han dömdes för en serie barnamord, som ur våra värsta mardrömmar. Offren begravdes levande. Larry erkände morden; fallet var lika enkelt som det var spektakulärt. Nu är han död. Ändå har saker från det förflutna börjat upprepa sig på fasaväckande vis. Hade hon helt fel den där gången för många år sedan? Eller är någonting helt annat, ännu mörkare på spel?

Min kommentar
När jag hade läst ut den sista planerade septemberboken så var det fortfarande väldigt mycket kvar av september så jag fick försöka hitta något mer att läsa. Något som fanns som e-bok på Storytel, för jag befann mig fortfarande i Spanien. Jag minns faktiskt inte på vilka grunder jag valde ut Hantverkaren. Annat än det var så dags att läsa något av Sharon Bolton.

Det var en del underligheter med den här boken när den kom. Man kan få intrycket att den svenska översättningen kom ut innan den engelska originalversionen släpptes. Och det vore ju mycket underligt. Då börjar man (jag) ju fundera på vilka ändringar som i så fall gjordes. Vissa kommentarer i recensioner på den engelska versionen får mig nästan att tro att det faktiskt var så här och att ändringarna i så fall var ganska omfattande. Men jag vet ju inte om det ens hände. Och visst vore det väl högst osannolikt?

Boken börjar med nutid, en nutid som är 1999, men redan efter några tiotal sidor hoppar vi tillbaka trettio år. Det var då allt hände. I slutet, ungefär de sista hundra sidorna, återvänder vi till 1999. Ett problem jag hade var att när vi hoppade ifrån dåtiden så hade jag helt glömt bort början av boken och det uppstod lite förvirring.

Miljön är en favorit, norra England. Vad kan liksom gå fel med det? Inte mycket visar det sig. Allt man behöver är att slänga in en ödslig kulle, med en läskig historia. Som faktiskt är sann. Vilket förhoppningsvis inte resten av boken är.

Inte många av karaktärerna, om ens någon, är sympatisk eller lätt att tycka om. Inte ens Florence. Jag tycker dessutom hon ofta beter sig irrationellt och det är ingen bra egenskap för en polis. Man får egentligen inte veta så mycket om någon av karaktärerna. Åtminstone inte med så många ord. Här är det deras handlingar som berättar vilka de är. Det passar mig utmärkt.

Som läsare förstår man ganska snabbt att de har tagit fast fel mördare. Annars hade man ju liksom inte skrivit en bok om det. Inte speciellt mycket energi gick åt till att gissa vem det var i stället, men det var mer en känsla än konkret kunskap. Känslan var i alla fall rätt, men det är betydligt mer mångbottnat än så. Det är väldigt mycket som är på gång i det här lilla samhället och ett varför vill man ju ha. Åtminstone så vill jag det och det får jag också svar på.

Det är inte helt lätt att sätta ett helhetsbetyg på Hantverkaren. Den är lite ojämn och jag är inte jätteförtjust i de ... magiska ... inslagen. Det blir mer fantasy än deckare och om man har övernaturliga förklaringar på brott så kan man ju hitta på vad som helst. Till slut blir det ändå en solid fyra. Jag hade nog gillat häxorna om det inte var en deckare jag läste.

På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 7 773 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hantverkaren: Stories from the city, stories from the sea, Bokdamen och Lottens bokblogg (engelsk utgåva)

Ännu mera nytt

Det blev både ett recensionsexemplar och egna inköp. För jag kunde bara inte hejda mig, med ett tokvarmt presentkort på fickan.

Medan jag var på semester så ramlade det in ett mejl från författaren Patrik Centerwall, med en fråga om jag ville recensera hans nya novellsamling Sånger vid en vägkorsning. 2014 läste jag hans novellsamling Minnen av en sång, som jag tyckte om. Så mitt svar var så klart ett ja tack. Nu gör ju sig inte e-böcker så bra på foto, men så här ser omslaget ut. Och vilket vackert omslag det är! Tack Patrik!

Och så var det det där presentkortet. Givetvis passade jag på när Akademibokhandeln hade 20% rabatt. Tyvärr så gällde inte rabatten på redan nedsatta priser så jag fick hitta två andra att köpa. Eller ja, en av dem var självklar. Jag hade nämligen sett att Vit kung av Juan Gómez-Jurado släpptes i september och den var självklar. Detta är den tredje delen om Antonia Scott. Jag har läst de första två och de är verkligen svinbra.

Den bok som, efter många om och men, fick göra Vit kung sällskap var Ordet är mord av Anthony Horowitz, som jag fick ögonen på när jag gick igenom intressanta boksläpp för juli. Den är tydligen första delen i en serie, som jag aldrig har hört talas om, men som det har kommit fem (5!) delar i. Anthony Horowitz är dock ett bekant namn, men då som manusförfattare.