Efterlängtad bok! Och lite till ...

Jag hade ju sett att andra fått den här boken, så i fredags studsade jag till brevlådan och kikade in lite försiktigt. Och jo, där låg den.

Tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt, Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson. En av årets höjdpunkter. Den måste ju klämmas in så snart det bara går och det ska bli så spännande att se slutresultatet. Tack Mattias och Forum!

Om jag inte har alldeles fel för mig så var det några år sedan jag senast köpte pocket under 4-för-3-kampanjen. I år tyckte jag att det var dags så när vi var på långhelg i Göteborg passade jag på att gå inom Akademibokhandeln. Jag hade lite problem att bara välja fyra, men det fick bli dessa. Ett delikat mörker av Christoffer Holst, Dödens vik av Kate Rhodes, Mitt löfte till dig av Caroline Säfstrand och Roland från Småland av Magnus Uggla.

Innan vi åkte till Göteborg så beställde jag några böcker från Bokus också 😳 De här tre måste jag liksom bara äga. Den galna massan av Louise Penny, Mörka kvällar i Kollektivet och Frostnätter i Kollektivet som båda är av Callum Bloodworth.

Nyss - Nu - Nästa

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson, tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt. Lika bra som de två tidigare.

Nu: Kodnamn Verity av Elizabeth Wein köpte jag för tolv år sedan och den har av oklara skäl blivit stående oläst. Det kan ha lite att göra med att jag är ganska mätt på andra världskriget. Men nu ska den läsas.

Nästa: Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou, tolfte delen om Carl Hamilton. När jag har läst denna så har jag äntligen läst hela serien.

Bok: Madame Terror av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou
Titel: Madame Terror
Genre: Thriller
Antal sidor: 416
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 11
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juli 2026




Första meningen: Den första versionen var uppenbart lögnaktig.

Baksidetext
När den ryska ubåten Kursk gick under i Barents hav på grund av ett amerikanskt misstag stod det klart för världens alla spionorganisationer att Ryssland hade utvecklat en överlägsen ubåtsteknologi. Palestinierna som alltid varit i tekniskt underläge insåg att tillgången till en rysk superubåt för första gången skulle ge dem ett övertag.

Uppdraget att genomföra den största terroristattacken i världshistorien går till den kvinnliga brigadgeneralen Mouna al Husseini. Hon inser direkt att problemen i motsättningen mellan rasistiska ryska officerare och högt utbildade palestinier är oöverstigliga. Och att projektet bara kan genomföras om man finner en fartygschef som inte är rysk men som talar perfekt ryska och helst även är dekorerad med Röda Stjärnan samt Rysslands finaste orden - Rysslands Hjälte - och gärna med den palestinska Hederslegionen. Och därtill är äkta hög sjöofficer.

Den omöjliga kombinationen fanns i verkligheten och var en gammal vän till Mouna al Husseini.

Från det ögonblick viceamiral Carl Gustaf Gilbert Hamilton steg ombord på U-1 Jerusalem förändrades allt.

Min kommentar
Jo, men så atte ... Jag har då kommit till den elfte delen i Carl Hamilton-serien, Madame Terror. En bok som tydligen inte skulle ha skrivits, eftersom Jan Guillou sagt att det inte blir någon mer efter den tionde.

Här är det då ubåtar. De är en stor del av handlingen. Jag är ganska säker på att jag har sagt det förut; jag hyser en stark hatkärlek till ubåtar. Det finns nästan inget som kan hålla mig så i ett järngrepp som när man kastar in en ubåt i handlingen. Jag låter det vara osagt om det är anledningen till att den här boken funkar så bra för mig.

Möjligtvis så kan man inte kalla detta för en "riktig" Hamilton-bok. Han dyker inte upp förrän efter drygt hundra sidor. Även om han har en viktig roll så spelar han dessutom andrafiolen. Den här gången är det den gamla vännen/kollegan Mouna al Husseini som är huvudperson.

Ju närmre jag kom slutet desto mer orolig blev jag för hur allt skulle sluta. Det fanns en del tänkbara alternativ som skulle ha gjort mig fientligt inställd. Jag tycker att han fick ihop det bra. Dock inte att förväxla med trovärdigt.

Guillou har ju den speciella egenheten att han väver in verkliga politiker i sina påhittade handlingar. Det blir väldigt effektfullt, men samtidigt lite jobbigt. Att han ofta är väldigt träffsäker kan jag överhuvudtaget inte argumentera mot. Det blir som science fiction, men med politik i stället för vetenskap. Vad skulle dessa politiker göra om det här hände, typ. Det får i alla fall mig att fundera på vad som är sant och inte. Och vad som skulle kunna vara sant.

I mångt och mycket så är den här boken ett politiskt ställningstagande och kritik mot världens syn på Gaza-konflikten. Som fortfarande gäller, efter tjugo år. Det är mycket tydligt vad Guillou står i den här frågan. Grundtanken är både fin och genomtänkt. Tyvärr är den nog också osannolik.

Lite som jag funderade över under läsningen är om det kan vara en slump att många av de ryska namnen verkar vara hämtade direkt från stora sovjetiska hockeyspelare. Något jag har funderat på tidigare, men här dyker både Petrov, Charlamov, Kasatonov och Larionov upp. Nästan för många för att det ska vare en tillfällighet. Och så min lilla käpphäst, det här med 9/11. Det stör mig så ofantligt när man skriver så på svenska. Förutom att det stör mig så är det ju dessutom helt fel. Vad jag vet så har inget speciell hänt 9 november.

Madame Terror är en politisk thriller med ett mycket tydligt ställningstagande. Jag delar i stora drag Guillous syn på konflikten, men bokens höga betyg kommer inte därifrån. Det kommer från den intensiva spänningen, den tekniska trovärdigheten och den skickligt uppbyggda handlingen. Däremot saknade jag den där känslomässiga dimensionen som hade gjort den till en fullträff. Annars är den faktiskt genial.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 1 432 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Madame Terror: Läsfåtöljen

Tisdagstrion: Fjäderfän

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Fjäderfän

När jag såg det här temat så tänkte jag att det är omöjligt. Det var det inte. Tre väldigt olika böcker, som alla har något med fåglar att göra.

1. Stark av Stephen King handlar om författaren Thad Beaumont som försöker göra sig av med sitt våldsamma alter ego George Stark. Det hela utvecklar sig till en mardröm där tusentals ilskna gråsparvar invaderar och uppenbarar sig som dödens budbärare för att rensa upp i verkligheten.

2. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan har en av mina favoritkaraktärer; lunnefågeln Neil.

3. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami handlar om Toru Okada. Först försvinner hans katt. Sedan hans fru. Hans ordnade tillvaro övergår till total förvirring.

TV-serie: Manifest #3 (2021)

Titel: Manifest
Originaltitel: Manifest
Säsong: 3
Genre: Science fiction
Skapad av: Jeff Rake
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Melissa Roxburgh, Josh Dallas, Athena Karkanis, Matt Long, Holly Taylor
Premiär: 2021-04-01
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 19 juli - 29 juli 2026




Handling
Ben & Co inser att de sitter i samma "livbåt", om en syndar eller faller i onåd drabbas alla, vilket gör överlevnaden till en allt-eller-inget-situation.

En stjärtfena från flyg 828 hittas och bärgas. Regeringens hemliga projekt, Eureka, undersöker och testar den, vilket skapar nya mystiska kopplingar och fysiska konsekvenser för Cal.

Vissa passagerare blir allt mer instabila och farliga, vilket leder till tragiska konsekvenser, speciellt för familjen Stone.

Min kommentar
Eftersom jag har ett problem med att komma ihåg handlingen i serier så tyckte jag att det kunde vara en bra idé att se den tredje säsongen av Manifest. Mellan säsong 1 och 2 gick det ju fem år och det var lite jobbigt. Nu har det bara gått, knappt, ett halvår.

Om du inte har sett den här säsongen, men planerar att göra det så kan du sluta läsa här. Första hälften av avsnitten var riktigt bra och jag blev faktiskt lite investerad i det här mysteriet. Sedan byts plötsligt spelreglerna ut och allt som hänt verkar bero på Gud. För mig är det lite så att om förklaringen till något är Gud kan man hitta på i princip vad som helst. Då finns det plötsligt inget kvar att lösa. Jag känner mig lite lurad, eftersom serien faktiskt var science fiction i två och en halv säsong.

I början var den här serien mer subtil och oviss. Innan allt, oväntat nog, blev religiöst så var det en hel del intressanta händelser och infallsvinklar. Det fanns mycket som var konstigt, men som ändå följde de regler som etablerats för serien. Nu känns allt mer som att serien bestämt sig för att den religiösa förklaringen är den enda rätta. Det blir så fruktansvärt övertydligt och klumpigt. Lite som att bli slagen i huvudet med en lösning som är Gud. Tveklöst helt fel väg att gå, tycker jag.

Ben har blivit helt besatt. Jag har bestämt för mig att jag gillade honom tidigare, men det är omöjligt nu. Han är som en vanlig, otäck fanatiker. Bryr sig inte om andras eventuella invändningar. Han har alltid rätt. För han har ju den högre makten på sin sida. Alla bara förväntas tro på honom och lyda. Utan att ifrågasätta. Zekes nya förmåga blir bara löjlig i mina ögon. Ganska läskig, faktiskt.

Det gick ju inte att undvika att se att inspelningen gjordes under pandemin och jag undrar lite om det är på grund av den som allt känns så stolpigt. Det blir liksom inte äkta, på något sätt. Inte så mycket naturlig interaktion mellan människorna och dialogen är ibland så krystad att jag skäms.

Säsongsavslutning: [spoiler]Cal försvinner när han lägger sin hand på flygplanets stjärtfena. Denna släpps sedan i havet och försvinner. Grace mördas av Angelina, som även stjäl bebisen. I slutscenen dyker Cal upp vid den döende Graces sida. Många år äldre.[/spoiler]

Tredje säsongen av Manifest var bättre än den förra, ungefär halvvägs, men det här religiösa får det att krypa av obehag i hela kroppen. Jag hoppas verkligen inte att kontentan blir att allt är ett gudomligt ingripande. Jag tror att jag vill ha science fiction när jag tittar på science fiction. Rent generellt så har jag inget emot tro och inslag av religion, men här blev allt bara konstigt. Varför i hela friden skulle Gud vara inblandad i detta liksom?



På Trakt.tv har serien 3,6 i genomsnitt (beräknat på 6,4k betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 106k betyg).
Jag ger säsongen 3.0

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv