torsdag 9 februari 2023

Hett i hyllan #391

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då är det dags för böcker inhandlade på nätet på bokrean 2019.
Först ut får bli Ondskans innersta väsen av Luca D'Andrea.

Jag har varit en del i norra Italien, där den här boken tydligen utspelar sig. Förmodligen så är det därför jag har lockats av den och så har jag nog tänkt att jag ska läsa den när vi är där. Nu har det ju inte blivit så mycket Italien de senaste åren och faktum är att när vi väl åker tillbaka så blir det nog inte till den norra delen. Men jag är inte så pjoskig med att det måste vara rätt område, det räcker ofta tillräckligt bra med rätt land. Så kanske blir den läst snart.

Så här står det på baksidan:
Tre bybor hittas lemlästade i en bergsklyfta i norra Italien. Trettio år senare bestämmer sig en amerikansk dokumentärfilmare för att ta reda på vad som egentligen hände. Men snart börjar han ana att invånarna i den avlägsna alpbyn undanhåller sanningen om trippelmordet – och att något fasansfullt ruvar i den enorma bergsklyftan, något som aldrig borde ha återuppväckts.

I Ondskans innersta väsen är de idylliska bergen i norra Italien mystiska och hotfulla. Här har våldet härskat i decennier, och byborna är slutna och på olika sätt fortfarande drabbade av det gamla trippelmordet.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 8 februari 2023

Bok: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Titel: En halv gul sol
Genre: Drama
Antal sidor: 678
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Half of a yellow sun
Översättare: Joakim Sundström
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 januari 2023




Första meningen: Husbonden var lite galen; han hade tillbringat alltför många år utomlands och läst alldeles för många böcker, han pratade för sig själv på kontoret, svarade inte alltid när man hälsade på honom, och han hade alldeles för långt hår.

Baksidetext
Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli. Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda familj till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby.

Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen.

Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när kriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.

Min kommentar
Allt jag har hört om En halv gul sol skulle nästan kunna bli en bok, ändå har det dröjt så länge innan jag läste den. En anledning skulle kunna vara att jag alltid blir skeptisk när alla verkar vara överens om en boks förträfflighet. En annan anledning vet jag är att jag har pocketboken och ja, de brukar vara jobbiga att läsa när de är så här tjocka. Nu var den inte alls speciellt svårläst. Sidorna bara flög fram. Och ja, alla har rätt.

Trots att jag hört så mycket om boken så hade jag uppenbarligen inte en aning om vad den handlade om och inte heller vad titeln syftade på. Lite förvånad blev jag när den handlade om Biafras födelse och korta liv. När jag var liten så nämndes Biafra ofta, men då bara i samband med att man skulle tänka på Biafrabarnen när man sa att man inte ville äta upp maten. Det är min enda relation till Biafra. Eller var. Det är omöjligt att inte fundera över varför vi inte fick lära oss detta i skolan.

När boken startar är det början av 60-talet och en bit in så hoppar vi plötsligt x antal år framåt, till slutet av 60-talet. Detta gjorde mig ganska förvirrad för ett flertal gånger så dyker det upp referenser om något som har hänt mellan två av karaktärerna som har fått långtgående konsekvenser. Vad det är får man inte reda på. Trodde jag. Men ytterligare en bit in så hoppar vi tillbaka till den första tråden, för att en bit senare återigen gå tillbaka till den andra. De här tidshoppen förstår jag överhuvudtaget inte meningen med. I stället förstörde det min läsupplevelse, eftersom jag fick sitta och fundera över vad som hade hänt redan eller skulle hända senare.

Boken innehåller en helt fantastisk blandning av västerländsk modernitet och gamla nigerianska traditioner och hokus pokus. Det är mycket intressant att läsa om ogillandet av imperialismen och det brittiska, samtidigt som många strävar efter att bli precis som dem. Man förstår verkligen att det uppstår slitningar. Jag kan verkligen känna allt som karaktärerna känner, allt ner till Ugwus förundran över kylskåp, rinnande vatten och el. Ugwu är för övrigt den karaktär jag tycker bäst om och jag tycker det är fascinerande att höra hans tankar om allt och inget.

Lite problem blir det när det dyker upp massor av oöversatta ord och fraser. Ibland hela dikter. Ibland sjukdomar. De korta fraserna förstår jag oftast av sammanhanget, men ändå. Faktum är att jag skulle ha behövt sitta vid datorn och läsa för att kunna googla allt jag ville veta mer om. Ett riktigt bra betyg för en bok. Jag skrev faktiskt ut en karta över Nigeria, där jag till och med ritade in Biafra, för att kunna följa med. Och så letade jag upp ett recept på jollofris, som ska lagas inom en snar framtid.

Detta är inte så mycket en krigsskildring som en skildring av hur vanliga människor drabbas av det. Både fattig och rik. Här visas motståndarnas grymheter upp. För att i nästa stund visa att de egna gör exakt samma saker. Jag skulle så gärna ha velat kunna säga att så där gör man väl inte, inte ens i krig. Färska bilder från kriget i Ukraina visar tyvärr att det är precis så här. Fortfarande.

Min kunskap om Nigeria och Biafra var som sagt noll och intet, egentligen, och det brukar betyda att det blir svårt att följa med i de interna saker som händer. För mig är det lagom nivå på politiken och jag hade inte jättesvårt att hänga med. Precis så här borde man få lära sig historia. Det är intressant, lärorikt och lättillgängligt, trots det tunga ämnet.

Jag vet inte om det är meningen att En halv gul sol ska vara hoppfull, men jag känner mest sorg och tomhet. Det är ofattbart vad människor kan göra mot människor och jag måste i stället försöka fokusera på vad människor kan göra för andra människor. Det här är så otroligt fult, men samtidigt hänförande vackert. Mänskligheten i ett nötskal.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,33 i genomsnitt (beräknat på 141 396 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om En halv gul sol: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Henrik Elstad.

tisdag 7 februari 2023

Tisdagstrion: Författare eller handling från tysktalande land

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Författare eller handling från tysktalande land

Jag ville ju gärna ha en författare från respektive land (och utan att ta med Väggen, som jag gissar kommer att vara med på andra bloggar i dag). Visserligen så har jag en bok från Schweiz, men den är ursprungligen skriven på franska så jag tycker inte att den räknas. Det får helt enkelt bli två tyska och en österrikisk; två som jag har läst och en inte.

1. Bläckhjärta av Cornelia Funke är första delen i trilogin Bläckvärlden. Man kan säga att den handlar om böcker och deras fantastiska värld, för Bläckvärlden är den värld som finns i böckerna, som några av karaktärerna kan resa in i. (Tyskland)

2. Saeculum av Ursula Poznanski handlar om en lajvträff som ska ske mitt ute i skogen, på en plats som tydligen har en förbannelse över sig. (Österrike)

3. Min familj och andra monster av David Safier är den som jag då inte har läst, men den verkar handla om en familj som blir förvandlad till de roller som de precis har varit utklädda till på en maskerad. (Tyskland)

måndag 6 februari 2023

Film: Världens lyckligaste kvinna (2022)

Titel: Världens lyckligaste kvinna
Originaltitel: Luckiest girl alive
Genre: Drama
Regissör: Mike Barker
Manus: Jessica Knoll (bok)
Skådespelare: Mila Kunis, Chiara Aurelia, Finn Wittrock, Justine Lupe, Scoot McNairy
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Netflix 14 januari 2023





Handling
En ung New York-kvinna verkar ha allt: ett eftertraktat jobb på en känd tidskrift, en garderob att dö för och ett drömbröllop som närmar sig. När en regissör av en brottsdokumentär ber henne att berätta sin version av en traumatisk händelse på skolan när hon var tonåring, tvingas Ani konfrontera den mörka sanningen som hotar att rasera hela hennes noggrant skapade liv.

Min kommentar
För drygt sex år sedan läste jag Världens lyckligaste kvinna, boken som den här filmen bygger på. Jag kan inte påstå att jag var speciellt förtjust i den här historien som bok och även om jag hade lagt till filmen på listan så tvekade jag lite om jag verkligen ville se den. Ända tills Lottens bokblogg skrev om den, av den enkla anledningen att hon tyckte filmen var bättre än boken. Och att vi typ alltid tycker likadant.

Kort sagt så tyckte vi samma även den här gången. För mig är det mycket lättare att tycka om Ani i filmen. Om det beror på att jag har läst boken låter jag vara osagt. Det är mycket tydligare här varför Ani har blivit som hon har blivit och jag känner betydligt mer empati och förståelse. Någon mer jämförelse med boken kan jag egentligen inte göra, jag mindes inte speciellt mycket av den.

Ani i boken kändes bara hämndgirig, i filmen tycker jag att hon är mer nyanserad. Hon verkar ha en plan för att få upprättelse, inte hämnd. Jag är inte ett fan av offermentalitet och här finns inte någon sådan. Förutom hos männen. Tänk att, som tjej, få höra "Vet du ens vad en våldtäkt är?" av en kille. Sentimentalitet finns inte heller, bara ett kallt redovisande av vad som har hänt. En liten fundering har jag bara ... varför jagade inte den där journalisten den andra överlevande? Varför var det ingen som skuldbelade henne?

Det finns några riktigt jobbiga scener och jag uppskattar att man varken väjer för det obehagliga eller frossar i det. Faktum är att jag tycker att de här scenerna behövs för historien. Vid ett par tillfällen kände jag blodtrycket stiga. Bästa scenen är emellertid något helt annat. När Ani av misstag(?) tänker högt och råkar säga exakt vad hon tänker om den där hemska fastern.

Mila Kunis har jag ju sett i en del och jag tycker hon gör det här riktigt bra. Utan att vare sig överdriva eller förenkla. Detsamma kan man verkligen säga om Chiara Aurelia, som spelar Ani som ung. Mest sympatiska karaktär måste ju vara den där läraren. Tänk om alla vore som han.

För mig, som tror mer på upprättelse än hämnd, passar filmatiseringen av Världens lyckligaste kvinna riktigt bra. Det är en mycket obehaglig historia som rullas upp. Jag tror att det hjälpte till att jag har läst boken, som jag kom ihåg mer och mer av allt eftersom filmen pågick. Sambon, som inte har läst den, gillade dock också filmen.



Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 69 328 betyg).
IMDb hade den 5,8 i genomsnitt (beräknat på 45 298 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 5 februari 2023

Smakebit på søndag: Station Elva

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag har mest försökt att ta det lugnt den här veckan, leva kvar lite i den där läsretreatsbubblan. Det har gått sådär, med både toppar och dalar.

Egentligen läste jag ut Station Elva av Emily St John Mandel igår, men jag har ännu inte riktigt bestämt vad jag ska läsa härnäst. Jag minns inte längre när jag fick ögonen på den här boken. Det jag minns är att jag var otroligt sur för att den inte hade översatts till svenska. Vilket gjordes för något år sedan. Det året, 2020, önskade jag mig den i julklapp. Endast lite drygt två år senare läser jag den alltså 😁 Jag gissar att jag måste ha läst vad den handlar om när jag blev nyfiken på den, men det har jag i så fall glömt. Den var inte i närheten av vad jag förväntade mig. Och det behöver inte betyda något negativt.

Min smakebit är från sida 247:
Till en början räknade människorna på Severn City Airport tiden som om de bara vore tillfälligt strandsatta. Det var svårt att förklara detta för unga människor under decennierna som följde och det var inte konstigt; att bli strandsatt på en flygplats hade dittills alltid betytt att det fanns ett slut, att man efter ett tag fick gå ombord på ett plan och flyga iväg igen. Först verkade det oundvikligt att nationalgardet snart skulle komma inrullande med filtar och matpaket, att markpersonalen skulle komma tillbaka och att planen snart skulle börja lyfta och landa igen. Dag ett, dag två, dag fyrtioåtta, dag nittio - vid det laget hade alla sedan länge slutat hoppas på att normaliteten skulle återvända - och sedan: år ett, år två, år tre. Tiden hade nollställts av katastrofen.