onsdag 25 maj 2022

Bok: Rosieeffekten av Graeme Simsion

Författare: Graeme Simsion
Titel: Rosieeffekten
Genre: Feelgood
Antal sidor: 414
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Rosie effect
Översättare: Marianne Mattsson
Serie: Don Tillman 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 maj 2022




Första meningen: Apelsinjuice ingick inte i fredagsschemat.

Baksidetext
Don Tillman har gift sig med sin Rosie och de har flyttat till New York, där båda forskar vid Columbia University. Don har svårt att passa in i sociala sammanhang och försöker desperat upprätthålla sitt strukturerade liv som styrs av scheman, listor och rutiner. Det går helt överstyr när Rosie meddelar den glada nyheten: hon är gravid!

Att bli förälder är svårt för vem som helst att förbereda sig på, men för Don är det nästan oöverstigligt. Han måste nu se till att Rosie inte äter något olämpligt, räkna ut att han förväntas vara med vid ultraljudet, och han får mycket men kanske inte så god hjälp av sina sex vänner. Den blivande pappan leds in på helt fel banor och när han till slut inser det är det kanske för sent. Då riskerar han åtal, landsförvisning och värst av allt: att förlora Rosie.

Min kommentar
Ibland stöter man på böcker som är väldigt annorlunda mot allt annat man har läst. Så var det med Projekt Rosie, första delen i den här serien om den specielle Don. På Bokmässan 2016 hade jag sådan tur att Rosieeffekten fanns i en goodiebag som jag fick på ett feelgoodmingel. Trots att jag då verkligen gillade förra boken så har det dröjt så hör länge innan jag kom mig för att läsa nästa. Nästan på dagen fem år efter att jag läste Projekt Rosie så tog jag mig an uppföljaren Rosieeffekten.

Problemet, eller vad man ska kalla det, med så här speciella böcker är att överraskningsfaktorn är borta när man läser ytterligare en bok. Jag är ju beredd på Don och hans... speciella natur. Följden blir ju så klart att det inte blir riktigt lika kul och omtumlande som första boken, men det här är fortfarande både speciellt och bra. Kanske på ett lite annat sätt också, med betydligt mer mörker.

Den stora känslan jag tar med mig är att jag blir oerhört irriterad på Rosie. Under inga omständigheter får man göra som hon och det finns inga ursäkter. Än mindre när det handlar om någon som Don. Just den här biten, med vad Rosie faktiskt gör, tycker jag inte processas överhuvudtaget. Det bara nämns i förbigående. Jag tycker Don tar det förvånansvärt bra ändå och han går genast in i problemlösningsmode. Dessvärre löser han problemen på ett sätt som genomsnittliga människor inte gör.

Ännu värre är det att Rosie plötsligt inte tycker att Don duger. Det kan ju inte komma som en överraskning att han är som han är. Hon vet ju det och har vetat hela tiden. Det är synd om Don när inte ens hans fru, som ju faktiskt har levt med honom ett bra tag, förstår honom. Till detta läggs något som måste vara en av litteraturens allra sämsta psykologer; Lydia. Vilken i sanning förfärlig person hon är. Hon borde inte få jobba med människor. Alls.

Jag kan så känna igen mig i Don. Hans ibland, enligt andra, konstiga reaktioner. Att han inte agerar på känslor utan på rationella tankar. Det betyder verkligen inte att han inte känner något. Bara att han inte visar det som andra. Han är verkligen en favoritkaraktär och vi behöver fler Don i världen. Många fler.

Rosieeffekten är kanske korrekt klassad som feelgood, men det är helt klart inte den glättiga, tramsiga sorten. Det finns faktiskt en tredje del också, men den har inte översatts. Frågan är om den blir det och om jag i annat fall ska läsa den på engelska. För läsa den vill jag.

Goodreads hade den 3,62 i genomsnitt (beräknat på 121 743 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Rosieeffekten: Bokblomma, med näsan i en bok och Endast eböcker.

tisdag 24 maj 2022

Tisdagstrion: Himmel & helvete (i titel, handling eller på omslag)

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Himmel & helvete (i titel, handling eller på omslag)

Ett klurigt tema, minst sagt. Här försökte jag bara hitta de bästa böckerna som kunde sägas höra till temat.

1. Demonologi för nybörjare av Caroline L. Jensen handlar om Gud, som har gått in i väggen, och Beelzebub som planerar ett uppror mot Satan. Det låter kanske konstigt, men det här är faktiskt en hejdlöst rolig bok. Precis min typ av humor.

2. Något krystad kanske, men jag tycker att Under kupolen av Stephen King platsar här. Det finns många "religiösa" karaktärer här och att bli instängd i en kupol måste väl kunna betraktas som ett helvete. Om inte annat så hävdar jag att det är himmel på omslaget. Detta är i alla fall en helt fantastisk bok av King. En av hans allra bästa.

3. Himmel & helvete av John Jakes... ja, hur den passar in behöver väl ingen förklaring. Tredje delen i serien Nord & Syd som utspelar sig under amerikanska inbördeskriget.

måndag 23 maj 2022

TV-serie: Ted Lasso #1 (2020)

Titel: Ted Lasso
Originaltitel: Ted Lasso
Genre: Komedi
Skapad av: Brendan Hunt, Joe Kelly, Bill Lawrence
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Jason Sudeikis, Brett Goldstein, Hannah Waddingham, Juno Temple, Nick Mohammed
Premiär: 2020-08-14
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Apple TV+ maj 2022





Handling
Ted Lasso lämnar en framgångsrik coachkarriär inom amerikansk fotboll för att flytta till England och ta över ett fotbollslag – trots noll erfarenhet. Kan han vinna de cyniska spelarna och tveksamma fansens förtroende?

Min kommentar
För ett bra tag sedan nu så fick sambon tips om Ted Lasso av en kollega. Vi la till den på listan i avvaktan på att vi skulle skaffa Apple TV+ igen. Helt ärligt så hade jag inga intentioner att titta på serien. I bästa fall tänkte jag ge den ett avsnitt och sedan säga att det räckte så. Mer fel ån så har jag nog egentligen aldrig haft.

Nej, det här är inte en serie om fotboll. Det är en serie om hur man blir en bra människa. Så väljer jag att se det. Jag har alltid varit av åsikten att en chef måste kunna det som han är chef över, eller hur man ska uttrycka det. Jag är beredd att revidera den åsikten efter en säsong. På sätt och vis. Ted Lasso må veta noll och intet om fotboll, men han är en stjärna när det kommer till ledarskap.

Från början, kanske i några minuter, så tyckte jag eventuellt att den där Ted Lasso nog kunde bli för mycket. Det visar sig att det är fullständigt omöjligt att inte gilla honom. I stort sett alla karaktärer här är fantastiska och även om någon ibland beter sig dumt så gillar man dem ändå. Jag skulle vilja hänga med de här människorna. Ha dem i mitt liv.

Humorn är av den härliga sorten. Den som inte är rolig på någon annans bekostnad, utan bara genuint rolig. Det kan kanske komma som en överraskning att det kan finnas språkförvecklingar i en serie där alla pratar engelska, men det gör det. Då tänker jag inte (bara) på fotbollsuttryck. Hejdlöst roligt! Jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge.

Det finns så mycket värme och kärlek i den här serien att det bara osar ut från skärmen. Aldrig är mitt hem så tryggt, ljust och glatt som efter ett avsnitt av Ted Lasso. Han får mig att vilja bli en bättre människa. Något jag gärna vill (och behöver) ta till mig är att när man gör fel så får man chansen att lära sig något nytt. Att växa. Det är så ovanligt och faktiskt ganska upplyftande att tillåtas tycka om en god människa.

Frågan är inte om vi ska se andra säsongen av Ted Lasso, utan mer om vi ska se den nu direkt. Det här är roligt, berörande, inspirerande, sympatiskt, kärleksfullt, charmigt... jag kan hålla på hur länge som helst... Precis vad man kan tänkas behöva i de mörka tider vi lever i. Fler Ted Lasso åt mänskligheten!



TV Time har serien 9,7 i genomsnitt.
IMDb har serien 8,8 i genomsnitt (beräknat på 179 793 betyg).
Jag ger den 5,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Bigbug (2022)

Titel: Bigbug
Originaltitel: Bigbug
Genre: Komedi
Regissör: Jean-Pierre Jeunet
Manus: Jean-Pierre Jeunet, Guillaume Laurant
Skådespelare: Isabelle Nanty, Elsa Zylberstein, Claude Perron, Stéphane De Groodt, Youssef Hajdi
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: Frankrike
Längd: 111 min
Serie: -
Såg den på Netflix 6 maj 2022





Handling
År 2045 finns AI överallt. Så mycket att mänskligheten litar på den för att tillfredsställa alla behov och varje önskan, även de mest hemliga och ogudaktiga.

I ett lugnt bostadsområde bestämmer sig plötsligt fyra inhemska robotar för att ta sina herrar som gisslan i deras eget hem. Inlåsta tillsammans tvingas nu en omaka samling människor och androider att stå ut med varandra i en allt mer hysterisk atmosfär.

Utanför huset försöker Yonyx, den senaste generationen av androider, ta över. När hotet närmar sig letar människorna efter en lösning samtidigt som de försöker att inte bli tokiga på varandra.

Min kommentar
Det var redan fredag eftermiddag när jag kom på att jag inte hade valt ut någon film till kvällen. Det blev till att snabbt titta över listan på Netflix, jag brukar börja där eftersom de har mest. Även om det inte alltid är bäst. Efter lite letande hittade jag den franska filmen Bigbug och jag tänkte att det nog var dags att se den. Franskt funkar inte alltid för mig, men skam den som ger sig.

Detta är så oerhört mycket satir att det nog faktiskt närmar sig för mycket. Eller så blir det bara värre i kombination med det franskt hysteriska. Här trängs absurd humor med filosofiska diskussioner. I fars-tappning.

En del av reflektionerna var tänkvärda, som till exempel humorprogrammet Homo Ridiculus. När man vänder på rollerna så blir det så tydligt hur fel saker och ting är och hur illa människor beter sig mot djur. Jo, jag skrattar faktiskt några gånger, men filmen känns lite som en sketch som håller på för länge. den har inte i närheten av tillräckligt med innehåll för nästan två timmar.

De "mänskliga" skådespelarna är inget vidare, i alla fall inte i mina ögon. Förmodligen är de bättre med franska ögon. Androiderna/robotarna är så klart betydligt bättre. Det är de ju alltid. Einstein påminner mig om något en någon annan film. Han är som en kopia, men jag kan inte komma på vilken film det är.

Jag tror att filmen hade vunnit på om man hade plockat bort åtminstone ett par karaktärer och fokuserat på några få. Då hade man också hyvlat bort en del sidohistorier. Man behöver liksom inte ta med allt man kommer på.

Egentligen så är Bigbug en briljant satir, bara för mycket av extra allt. Den får inget högt betyg, men jag vill ändå rekommendera den. Om man gillar satir.



Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 7 375 betyg).
IMDb hade den 5,4 i genomsnitt (beräknat på 6 937 betyg).
Jag ger den 2,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 22 maj 2022

Smakebit på søndag: Olympia

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En oplanerad helg! Eller nja, det är en sanning med modifikation. Nästa helg är det dags för undertecknad att ha sitt första kalas på tre år. Och det blir nästan rekordmånga som kommer. 19 stycken. Min mamma och syster kommer dessutom redan på fredagen. Det kräver en del planering och förberedelser, även värdparet vill ju kunna umgås med gästerna på själva kalaset, så det är vad helgen ägnas åt. Och hockey-VM. Hur konstigt det än kan låta, i mitten av maj. Det blir nog inte så mycket läst, tror jag.

När jag såg att Mons Kallentoft släppte sin nya bok i Herkulesserien (som den hette de sex första delarna, nu heter den tydligen Zackserien) för ett litet tag sedan så insåg jag att jag ännu inte läst den förra delen, Olympia, som då är den sjätte delen och den första han skrivit utan medhjälpare. Lägligt nog så har jag redan läst klart de planerade böckerna i maj, så det var bara att plocka upp den.

Min smakebit är från sida 246:
Zack känner en varm hand greppa hans.
    Fingrar som av tvinnad ståltråd drar honom uppåt.
    Ur röken framträder Deniz ansikte.
    Hon hjälper honom upp över kanten till den raserade vägbanan, bort från lågorna där nere på vattnet.
    "Det där kunde ha gått illa", säger hon när de dragit sig undan en bit, till en plats där röken är mindre tät.
    "Tack."
    "Ingen orsak."
    Ett avslitet ben i en svedd uniform ligger några meter bort. De vänder instinktivt bort ansiktena och flyttar sig längre bort från avgrunden.