TV-serie: Ted Lasso #4 (2026)

Titel: Ted Lasso
Originaltitel: Ted Lasso
Säsong: 4
Genre: Komedi
Skapad av: Brendan Hunt, Joe Kelly, Bill Lawrence
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Jason Sudeikis, Brett Goldstein, Hannah Waddingham, Juno Temple, Brendan Hunt
Premiär: 2026-08-05
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Apple TV+ 4 oktober - 10 oktober 2026




Handling
Ted Lasso är tillbaka i Richmond, men den här gången väntar en helt ny utmaning. Han ska leda AFC Richmonds nystartade damlag, Lady Greyhounds, tillsammans med Coach Beard och de andra välbekanta ansiktena. Ett lag ska byggas från grunden, och Ted får återigen använda sin kanske största talang: att se människorna bakom spelarna och plocka fram det bästa i dem. Samtidigt fortsätter livet utanför planen för Rebecca, Roy, Keeley och resten av Richmond-gänget, och gamla bekanta gör sig påminda. Det blir en säsong om nya början, gamla relationer och om att våga tro på både sig själv och andra.

Min kommentar
Dagen efter att vi kommit hem från semestern tyckte jag att det äntligen var dags att titta på fjärde säsongen av Ted Lasso. Sista avsnittet skulle släppas bara några dagar senare så jag kände att mitt tålamod var slut nu.

Lite märkligt är det med den här serien. Sambon fick tips om den av en kollega, men jag kände mig inte alls sugen på att se den. Fotboll är liksom inte riktigt min grej. Efter bara en säsong var serien en favorit och det har hållit i sig hela vägen. Och den handlar ju inte alls om fotboll, utan om vänskap och gemenskap. Och om att bli den bästa versionen av sig själv.

Underbara Ted Lasso! Det var så härligt att återse honom. Han är så inkännande, inspirerande och han tar verkligen fram det bästa ur alla. Bara genom att se dem och lyssna på dem. Jag hade älskat att jobba med en sådan här person eller haft honom som chef. Alla chefer borde för övrigt gå en ledarskapsutbildning hos Ted Lasso.

Alla gamla favoriter är här. Keeley är lika fantastisk som vanligt. Roy är så otroligt rolig. Rebecca är ... ja, Rebecca. Hennes självironi är ljuvlig. Higgins får fortsätta att ta plats och han är kul på ett väldigt nördigt sätt.

Många nya karaktärer får vi också träffa och Alice Chilton blir snabbt en favorit. Hon börjar som en riktigt bitter översittare, men bara genom att vara i närheten av Ted Lasso så förändras hon. Hon är med i en av de roligaste scenerna den här säsongen. När Diamond Dogs återförenas och nu får sällskap av Cat People så skrattar jag så att jag gråter.

Vi får också lära känna en expertkommentator. En väldigt speciell sådan. Minst sagt. Och hysteriskt rolig. Jag satt och funderade, hela säsongen, på om hon är baserad på en verklig person. Det verkar liksom helt osannolikt att man hittar på henne. Det visar sig att hon spelar sig själv 😁

Zelda är ännu en ny karaktär som gör entré. Hon förstörde varenda scen hon var med i och jag kunde inte förstå varför de valt att göra en karaktär som helt förstör Ted Lasso-viben. Hon är inte ett dugg rolig. Bara störig. Men. Att det var Tracey Ullman fattade jag inte förrän efter ett par avsnitt, när jag plötsligt såg hennes namn i introt. Jag var tvungen att leta upp och lyssna på hennes låt They don't know. Efter fyrtio år så kan jag fortfarande texten.

Lite kuriosa också. Under en scen i puben så sjunger de irländska tvillingsystrarna en visa. Då hörde jag plötsligt Miriam Bryants låt Ett sista glas i huvudet. Den hon gjorde som tolkning på Sven-Bertil Taubes låt. Jag tyckte ju detta var oerhört märkligt, men det var det inte. Det visar sig att låten tvillingarna sjöng är originalet till den låt som översattes till svenska och som Sven-Bertil Taube sedan sjöng.

Fjärde säsongen av Ted Lasso skulle kunna vara slut-slutet, men jag vet inte om det är det. Många gamla bekanta dyker i alla fall upp och många trådar knyts ihop. Det känns som att vi lämnas med vetskapen att de lever vidare, lyckligt, utan oss. Men jag blir ju inte ledsen om det kommer ännu en säsong.



På Trakt.tv har serien 4,4 i genomsnitt (beräknat på 23,4k betyg).
På IMDb har serien 8,7 i genomsnitt (beräknat på 474k betyg).
Jag ger säsongen 4,5

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: The whisper man (2026)

Titel: The Whisper man
Originaltitel: The Whisper man
Genre: Thriller
Regissör: James Ashcroft
Manus: Ben Jacoby, Chase Palmer, Alex North (bok)
Skådespelare: Robert De Niro, Michelle Monaghan, Adam Scott, Michael Keaton, Hamish Linklater
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Netflix 18 september 2026





Handling
När Jake, en åttaårig pojke, plötsligt försvinner ställs hans pappa Tom inför sitt livs mardröm. Polisen kopplar snabbt försvinnandet till en serie gamla mord där offren lockades bort av den så kallade Whisper Man. Samtidigt tvingas Tom återknyta kontakten med sin egen pappa, den pensionerade polismannen Pete, och tillsammans börjar de nysta i ett fall där det förflutna visar sig vara betydligt närmare än de kunnat ana.

Min kommentar
Den här fredagen hann jag inte välja en film aktivt, men jag kom ihåg att jag hade sett att en film som heter The whisper man hade börjat på Netflix. Utan några som helst förberedelser så fick det bli den. Jag hade ingen större koll på vare sig vad den handlar om eller vilka som är med.

Min känsla är att filmen så förtvivlat försöker vara suggestiv och i så fall misslyckas den. Ibland är den så mån om att plantera sina ledtrådar att det blir ganska lätt att räkna ut vart den är på väg. Föreställ dig, typ, en blinkande neonpil som pekar på vad det nu är man inte vill att någon ska kunna missa.

För mig är början på en film väldigt viktig, där ska tonen sättas och allt ska etableras. Här ägnas den åt mängder av korta klipp av mängder av scener/människor som jag inte hunnit få någon relation till. Just i relationerna tycker jag att filmen missar en hel del. Dessutom visas många klipp på mördaren, men utan att visa vem det är. Förmodligen är det tänkt att vara spännande, men i mitt tycke är det mest irriterande.

Skådespelarensemblen är helt osannolik, det ena kända ansiktet efter det andra dök upp. De flesta kände jag bara igen, men kunde inte alls placera. Robert De Niro och Michael Keaton var det i alla fall inga tveksamheter om. Så roligt att se dem båda två i något nytt och de är lika bra som de brukar. Redan när Tom Kennedy öppnade munnen kände jag igen rösten, men jag kunde inte för mitt liv komma på varifrån. När jag sedan kollade upp det visade det sig vara Adam Scott, vilket förklarade saken. Det var tydligen skägget som lurade min hjärna.

Det är oklart för mig om det var Adam Scott eller hans karaktär som störde mig. Jag blev i alla fall irriterad varje gång han dök upp i blickfånget. Han verkade framställas som handlingskraftig, men när det verkligen gällde så kunde han inte tänka att det bara var att ta en av de lösa tegelstenarna och drämma till mördaren i huvudet.

Filmen misslyckas helt med att få mig engagerad. Jag är egentligen inte speciellt intresserad av vare sig fallet eller karaktärerna. Det är ganska bra gjort. Med tanke på att det är barn inblandade. Alla känns mer eller mindre som pappfigurer.

Slutet vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Det finns minst två osannolika överlevanden här. Den ena mer än den andra. Och på riktigt, slutet där i fängelset ... det blir bara för mycket för mig.

The Whisper man är för lång och lite för långsam. Tempot hade fungerat, om känslan hade varit mer intensiv. Eller thrilleraktig, om man så vill. Med den här ensemblen borde filmen vara bättre. Den förtjänar att vara bättre än så här.


På Letterboxd hade den 2,69 i genomsnitt (beräknat på 208 426 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 52k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Vänligheten

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

I dag fyller sambon år, men kalaset var igår. Vilket betyder att vi kan ta det (hyfsat) lugnt och äta rester i dag. Det är minsann inte fel. Trots att ingen i min familj kom den här gången (alla barnbarn verkar vilja födas precis när sambon fyller år) så blev vi ändå nästan för många. Kanske hade det varit vettigt att ha ett maxtal, men det skulle ju vara omöjligt att välja vilka.

Jag har nästan känt mig lite stressad av att byta bok stup i kvarten, så jag tänkte att jag ville ha en riktig tegelsten nu. Och så är det ju skräcktober. Även om nu kanske inte Vänligheten av John Ajvide Lindqvist är en renodlad skräckhistoria.

Min smakebit är från början av boken:

Det står en flicka utanför Norrtäljes stadsbibliotek. Flickan heter Siv Waern och är tretton år gammal. Hon spejar åt höger och vänster, bakom sig och framåt som om hon söker efter något. Hon går några steg och tycks vara på väg att lämna platsen, men stannar, vänder om och återtar sitt mållösa spejande. Hon trampar på stället, hon skakar på huvudet. Det tycks mindre vara frågan om ett sökande än om ett väntande. Siw väntar på något som ska komma från en okänd riktning.

Bok: Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Det finmaskiga nätet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 363
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 10
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 september 2026




Första meningen: Solen står snett över det öppna landskapet.

Baksidetext
"Det gäller den där förbannade gamla mordhistorien … och det är inte utan en viss oro som jag griper mig an saken."

Kommissarie Asunander, reumatisk och tillbakadragen, bor numera på ett välskött äldreboende i den muromgärdade staden Visby, och för anteckningar om ett trettio år gammalt fall som antingen rörde sig om ett mord eller ett märkligt försvinnande. Ouppklarat hursomhelst. Egendomliga omständigheter – till exempel ett par avkortade lillfingrar och ett fynd på den gotländska landsbygden – väcker liv i den bisarra historien om Harry Krona och Marlene Horwath. Vad var det egentligen som hände, och varför?

Gunnar Barbarotti och Eva Backman, på väg mot pensionen och ett lugnt liv på norra Gotland, dras motvilligt in som hjälpredor åt sin gamle chef i dennes efterforskningar. Med insatser som ska visa sig vara högre än någonsin.

Min kommentar
Ett säkert sätt att få en ny del i en serie att släppas verkar vara att ta med den i min Finish That Series-utmaning. Förra året läste jag den nionde delen i serien om Gunnar Barbarotti. Knappt två månader senare så släpptes den tionde delen, Det finmaskiga nätet. Som jag givetvis köpte direkt, men sedan inte läste. I stället tog jag med den i min utmaning i år. Men nu kommer det nog inte några fler delar. Det här sägs vara den sista. Vilket vi ju har hört förut, men nu är det nog dessvärre sant.

När jag läste den första boken om Barbarotti, för drygt femton år sedan, var jag kanske inte besviken, men inte heller helt övertygad. Det här var ju knappt någon deckare, tyckte jag, och det dröjde en evighet innan själva fallet tog fart. Däremot så tyckte jag verkligen om sättet att berätta en historia. Nu, många Barbarotti-böcker senare, reagerar jag inte alls på samma sätt. Nesser kan hoppa mellan tider och perspektiv, låta saker ta sin tid och stoppa in både märkliga karaktärer, ordlekar och gudssamtal på vägen. Jag följer bara med. Jag litar på honom.

Boken började lite omständligt, men eftersom mitt förtroendekapital för Håkan Nesser är stort så litade jag på att han visste vad han gjorde. Det här kunde lätt ha blivit rörigt, med allt hoppande i både tid och perspektiv, men det blir det inte. När och vem är alltid väldigt tydliga. Många trådar är det, kan man tycka, men det blir till slut ett fint garnnystan.

En reflektion jag hade var att boken är farligt nära att bryta regel nummer ett för deckare (Ronald Knox 10 budord), men tack vare konstruktionen så fungerar det. Läsaren har exakt samma information som de som utreder och då följer den ju regel nummer ett i ett annat regelverk (S S Van Dines).

En av de beståndsdelar som är mest speciella i den här serien är dialogerna. Då tänker jag både på den mellan Barbarotti och Backman, men även på den mellan Barbarotti och Vår Herre. Båda delarna är på plats här och det är också de filosofiska funderingarna.

Nessers språk är ju alltid speciellt, eller har varit i de böcker jag har läst. Det är alltid lika roligt att träffa på ordet luguber, vilket jag egentligen bara gör när jag läser Nesser. Faktum är att jag tycker att det är ett obligatoriskt ord i hans böcker. I den här boken får jag dessutom lära mig ett nytt; kalfatrande.

Lite kuriosa. Jag reagerade mycket på den märkliga karaktären Georgi Adamsnouk, som plötsligt gjorde entré. Före detta revisor och utredare på Skatteverket och sällsamt otrevlig, osmidig och osympatisk. Det var ju omöjligt att inte fundera över om den här karaktärens personlighet kunde vara en blinkning till Nessers egen erfarenhet av Skatteverket. Eftersom jag vet att Nesser är klurig så kollade jag upp namnet lite mer och det visar sig att det tydligen är ett anagram för Un gros komidag, vilket på "maardamska" lär betyda "en stor fars" eller "en rejält absurd situation".

När jag läser Håkan Nesser så kommer alltid ett lugn över mig. Tempot, språket, det ironiska tonfallet, klurigheten. Allt gör att jag kan koppla av. Det finmaskiga nätet är inget undantag. Jag vet faktiskt inte hur han bär sig åt. Han klarar av saker som egentligen inte borde fungera för mig. Allt sammantaget så är den här boken väldigt nessersk. Nu återstår bara att önska Barbarotti en härlig pension och ett långt och bra liv.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 310 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Det finmaskiga nätet: Tankar från en samlares hjärna, ljudboksbloggen.com och Det här har jag läst

Nytt i hyllan

Det finns böcker och så finns det Böcker. Här är ett exempel på en sådan.

M W Cravens serie om Washington Poe och Tilly Bradshaw är så bra att jag inte bara måste äga dem utan också läsa dem så snart det bara går efter att jag har fått dem. Kirurgen kom med posten på måndagen. Då slumpade det sig så väl att jag precis läst ut en bok så redan på tisdagen började jag läsa. Och jag blev inte besviken. Tack till Modernista!