Titel: Den enda segern
Genre: Thriller
Antal sidor: 645
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 8
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juni 2026
Första meningen: Att flå en människa är sällan nödvändigt.
Baksidetext
Jakten på en särdeles kallhamrad vapensmugglare engagerar de svenska, ryska och palestinska säkerhetstjänsterna. De yttersta besluten fattas visserligen i Pentagon, men efter en tuff expedition i Saharas glödheta öken och en skoningslös slutuppgörelse i Barcelona kan Hamilton för en gångs skull känna sig som en segrare.
Min kommentar
Den enda segern är den åttonde delen i serien om Carl Hamilton och den är, lite överraskande, en fortsättning på förra boken. Den börjar där där den förra slutade. Nu börjar jag i alla fall närma mig slutet på den här odyssén, mer än man kan tro kanske. Jag har ju tidigare läst de två efterföljande delarna och jag kommer inte att läsa dem igen. Även om de var bra.
Jan Guillou är speciell, i det att han använder namn på faktiska personer i handlingen. Särskilt politiker. Det är intressant och det funkar riktigt bra. Det är lätt att se dem framför sig och många gånger nickar jag igenkännande. Faktum är att storpolitiken känns högaktuell, fortfarande efter över trettio år, även om nu namnen är andra. Det är lite deprimerande att inget egentligen har förändrats.
I de första böckerna var det sjukt mycket politik, tyckte jag. Det är det säkert fortfarande, men nu tycker jag att den hålls på en lagom nivå för någon som tycker att politik är ointressant, men ett nödvändigt ont. Jag är emellertid inte så glad i hur vissa politiker framställs. Kanske är det sant. Eller så ogillar Guillou högerpolitiker i största allmänhet. Vilket förmodligen är mer sant. Eller ... nu när jag tänker efter ... politiker (punkt).
Åke Stålhandske är i stort sett inte med alls, medan Luigi fick en hel sidotråd. Däremot så var det verkligen på tiden att stackars Göran Karlsson fick vara med ute i fält. Motiveringen till varför hade gjort mig sjukt ledsen.
En hel del ointressant information trycks in. Mycket upprepas dessutom ett flertal gånger. Det är också några sidotrådar att fundera över. Som den med maffian. Varför var den med, kan man undra. Men tydligen så spelar den roll i den tionde boken, En medborgare höjd över varje misstanke. Som jag inte minns så mycket av. Det var nästan trettio år sedan jag läste den. Känslan jag fick var i alla fall att hela den historien bara var med för att raljera över polisens inkompetens, men den lämnade bara en bitter smak efter sig.
Kanske känns det lite märkligt att kalla de här böckerna för roliga, men det är de. Ofta. Han är så träffsäker, den käre Guillou. Inte så sällan slår dock humorn över i raljerande. Vilket inte alls är lika kul. Man får i alla fall ge honom att första meningarna, genomgående i hela serien så här långt, har varit mycket speciella och effektfulla. Han är ändå lite för ordrik, kanske lite för förtjust i att höra sin egen röst.
Den enda segern blir lite väl utdragen, speciellt med tanke på att den ju är en fortsättning på förra boken. Totalt blir det alltså drygt 1000 sidor om det här fallet. Nu ska jag i alla fall hoppa direkt vidare till elfte delen, utan att passera del nio och tio.
Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.
På Goodreads hade den 3,60 i genomsnitt (beräknat på 452 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Den enda segern: Läsfåtöljens bokblogg
