Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Agatha Christie
41 böcker av Agatha Christie har jag i hyllan. Samtliga är lästa och merparten av dem är lästa före 1991 (så långt som mina register sträcker sig). Senast jag läste en av dem skrev vi 1994. Jag önskar att jag kom ihåg vilken av dem som var den första, men det är, typ, evigheter sedan. Jag minns att jag låg på gräsmattan, när jag fortfarande bodde hemma, på somrarna och slukade Agatha Christie. Man kan nog säga att hon var min inkörsport till deckare.
Vilka tre jag ska välja (för naturligtvis blir det bara böcker av henne, eftersom jag vägrar att läsa de som nu "stjäl" hennes karaktärer) är väldigt svårt, men det får kanske bli några som jag faktiskt minns lite av eller som är aktuella igen. På något sätt.
1. Mordet på Orientexpressen minns jag fortfarande slutet på. Och hur otroligt upprörd jag blev. Jag kände mig så lurad. Otroligt snygg historia. Finns som film, från 2017, som är så där.
2. Klockan K minns jag ingenting av, men den går som TV-serie nu på TV4 Play. Som jag inte har sett.
3. Mord på Allhelgonahelgen minns jag heller ingenting av, men den finns också som film, från 2023, Då heter den Mord i Venedig och är även den så där.
Titel: The Pitt Originaltitel: The Pitt Säsong: 2 Genre: Drama Skapad av: R Scott Gemmill TV-bolag: HBO max Skådespelare: Noah Wyle, Katherine LaNasa, Sepideh Moafi, Patrick Ball,Taylor Dearden Premiär: 2026-01-08 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 15 Avsnittslängd: ca 48 min Såg den på HBO 23 april - 28 april 2026
Handling
Chefsläkaren Robby försöker förbereda sig för ett sabbatsår (en tremånaders motorcykelresa) samtidigt som han hanterar utbrändhet och en ny ersättare som anländer. En ersättare som ofta har ett annat sätt att jobba på än vad Robby gör. Langdon återvänder efter sin avstängning och det är inte heller helt okomplicerat.
Min kommentar
Väntan på att alla avsnitt av andra säsongen av The Pitt skulle släppas blev väldigt lång. Många gånger funderade jag på att börja i förväg, men det var nog tur att jag väntade. Samtliga femton avsnitt slukades på bara sex dagar.
De som jobbar på akuten är så utsatta och de får se helt hårresande saker. För att inte tala om alla korkade människor som dyker upp där. De får verkligen se både det bästa och det sämsta med människor och samhälle. Som sig bör så kläms det in väldigt mycket samhällskritik, bland annat en hackerattack, men även amerikansk sjukvård och även ICE får sig en rejäl känga. Ibland så blir det nästan lite för övertydligt.
En extra intressant vinkling var när de stängde ner alla datorsystem. Glädjande nog så verkade de faktiskt ha en plan för sådana situationer. Det är i alla fall intressant att se hur de löser allt. Däremot så blev jag inte alls glad i att det sas att det andra sjukhuset betalade lösensumman. Det som tar allra styggast på mig är alla människor som avsäger sig vård för att de inte har råd. Det är banne mig inte klokt.
Trots allt som händer där så verkar akuten på det här sjukhuset vara paradiset. Jag gillar att de flesta tar sig tid för sina patienter. Lyssnar på dem. Bryr sig om dem. Oavsett hur mycket kaos det är. Det är ju så det borde vara, men även om jag tror att majoriteten av anställda i vården faktiskt bryr sig så ser ju inte verkligheten ut så där. I alla fall inte i Sverige. I USA har jag ingen aning.
Varje avsnitt avslutas med en cliffhanger och det gör att det är helt omöjligt att sluta titta. Ändå blir jag inte riktigt lika fast i den här säsongen. Det är på tok för mycket fokus på det privata, personliga problem och känslor. Doktor Robby blir mest bara jobbig att se och lyssna på. Glad blir jag i alla fall när Sean från Shrinking oväntat nog är läkare här.
Andra säsongen av The Pitt är inte lika bra som den första, tycker jag. Det blir för mycket fokus på det personliga. Jag gillar ju sjukhusserier som fokuserar på det de gör på jobbet. Därmed inte sagt att det här är dåligt, absolut inte. Det är en varm serie som är både spännande och berörande. Jag gillar verkligen att de, i stort sett, behåller sitt koncept. Allt behöver inte förnyas och framför allt så lagar man inget som inte är trasigt.
På Trakt.tv har serien 4,4 i genomsnitt (beräknat på 7,4k betyg).
På IMDb har serien 8,9 i genomsnitt (beräknat på 146k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.
Titel: Ute och cyklar Originaltitel: Ute och cyklar Genre: Komedi Regissör: Mårten Klingberg Manus: Maria Karlsson, Christin Magdu, Mårten Klingberg Skådespelare: Katia Winter, Fredrik Hallgren, Rakel Wärmländer, Ulf Stenberg, Alexander Karim Utgivningsår: 2025 Produktionsland: Sverige Längd: 97 min Serie: - Såg den på Netflix 5 april 2026
Handling
Syskonen Lisa och Daniel gör sig redo för cykelloppet Vätternrundan, där oväntade sidospår, gamla flammor och äktenskapsproblem sätter deras beslutsamhet på prov.
Min kommentar
Jag tyckte det var på sin plats att se ännu en film under påskhelgen. Är man långledig så är man. Eftersom sambon har startat sin cykelsäsong så kände jag att Ute och cyklar kunde passa.
Något jag inte visste när vi började titta är att detta är något slags, lös, fortsättning på Ur spår. Det var inget jag överhuvudtaget reflekterade över eller märkte, utan det kom som en överraskning när jag skulle skriva ihop det här inlägget.
Utan att minnas jättemycket av Ur spår så känns den här filmen kanske mer trovärdig, men samtidigt inte lika bra. De här två sakerna hänger egentligen inte ihop, utan det beror nog mest på karaktärerna. De känns lite bleka, men samtidigt mer utflippade.
Som Alexander Karims Calle. Han är den sorts person som jag lärde mig undvika redan i högstadiet och jag tror att den karaktären är det som förstör filmen för mig. Daniel, som spelas av Fredrik Hallgren, borde jag tycka hjärtligt illa om, men det är så svårt. Jag tycker att Fredrik Hallgren (i verkligheten då) verkar vara en genuint bra människa. Den sköna kemin mellan syskonen Lisa och Daniel, som finns i Ur spår, saknas helt här. De är båda två fullt upptagna med sina egna, respektive, problem. I Ur spår fanns den härliga karaktären taxichauffören, här är det cyklisten Birger (Claes Månsson) som har den rollen.
Någon egentlig handling finns nog faktiskt inte och då menar jag att den inte verkar gå ut på något. När filmen är slut så befinner vi oss i stort sett på samma plats som när den började. Bara lite lyckligare då kanske. Inte heller är den speciellt rolig, mer tragisk faktiskt.
Ute och cyklar är en typisk svensk film, den håller sig i mellanmjölksland. Det är en fin liten historia ändå på något sätt och den lämnar en lite mysig känsla efter sig, trots allt. Nu undrar jag bara om det kommer en tredje film också, om Vansbrosimmet.
På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 767 betyg).
På IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 1,1k betyg).
Jag ger den 3,0.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
Vädret har varit strålande hela veckan och nu börjar nog faktiskt vattenbristen bli akut på riktigt här, men enligt prognosen så ska det ju vräka ner hela nästa helg. Så klart. När man är långledig. Det är alltså en tredagarsvecka som ligger framför mig och det känns ju bra. Foten vågar jag inte säga något om, vill inte jinxa något 😬
Det har blivit dags för en koreansk bok, något jag aldrig läst tidigare tror jag. Filmer, serier och mat är jag annars hyfsat bekant med. Lönnmördaren fru Shim av Kang Jiyoung låter i alla fall som att den kan vara intressant.
Min smakebit är från sida 76:
"Lee Song-nai, tycker du verkligen att du passar i minikjol? Du praktiskt taget ber om att någon ska göra kimchi av dina vader.
Jag brydde mig inte om vad han sa. Vem vet, kanske skulle jag bli nästa person att utnämnas till Pak Tac-sangs lärjunge? Då kanske min make skulle ångra att han inte hade tigit.
Jag tog bussen till Smile. Det var ett slag mot min heder och passade inte heller min jobbtitel, men det var en viktig del av min förklädnad. Ett par skolbarn och gamlingar satt och slumrade på bussen. De såg alla ut som helt alldagliga människor som levde alldagliga liv, och skulle fortsätta leva alldagliga liv i resten av sina dagar. I kontrats mot de andra resenärerna utstrålade min reflektion i handspegeln självförtroende och kraft. Allt var perfekt.
Författare: Paula Hawkins Titel: Den blå timmen Genre: Thriller Antal sidor: 303 Originalspråk: Engelska Originaltitel: The blue hour Översättare: Jessica Hallén Serie: - Förlag:Modernista Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 30 mars 2026
Första meningen:Månen väckte mig, genomträngande och nära.
Baksidetext
Vanessa Chapman är en numera avliden men mycket känd konstnär vars verk ställs ut på Tate Modern i London. När en forensisk antropolog kontaktar museet och säger att en av skulpturerna innehåller ett människoben, påbörjas en utredning.
James Becker jobbar för stiftelsen Fairburn Foundation som lånat ut Chapmans verk till Tate Modern, och han får i uppdrag att resa till konstnärens hem på en ö utanför den skotska kusten. Den vindpinade ön Eris nås bara tolv timmar om dygnet när tidvattnet är lågt. Det är en karg och mytomspunnen plats, känd för sitt magiska ljus. Men det är också en farlig plats. Människor som bott här har försvunnit spårlöst, däribland Vanessas make Julian.
Vanessas vän Grace bor kvar på ön, men känner sig bara trygg nog att sova när den är avskuren från omvärlden. Efter ett visst motstånd går hon med på att ta emot Becker. Tillsammans påbörjar de det omfattande arbetet med att gå igenom Vanessa Chapmans kvarlåtenskap – och kommer snart farligt nära öns mörka hemligheter.
Min kommentar
För nästan elva år sedan nu (tänk vad tiden går!) så läste jag Kvinnan på tåget och jag sällade mig snabbt till hyllningskören. Sedan har det av olika anledningar inte blivit mer läst av Paula Hawkins för mig. Till nu då. Den blå timmen dök överraskande upp här förra våren så när mars närmade sig sitt slut och alla planerade böcker var lästa så åkte den fram.
Den här boken har så många ingredienser som jag gillar och är en typisk bok som borde passa mig. Tyvärr så når den inte ända fram. Mest beror det nog på att med en så här långsam thriller, vilket i sig inte alls är något negativt, så måste berättelsen vara väldigt mycket mer spännande, framför allt vad gäller ovissheten. Det får gärna vara (minst) en opålitlig berättare, så att man aldrig är helt säker. Slutet ska helst innehålla en twist som är mind-blowing. Inget av detta fanns här.
Miljön må vara fiktiv, men den är helt fantastisk. Det är fascinerande med öar rent allmänt, men öar som bara är öar ibland är det något speciellt med. Om det hör stället hade funnits så skulle jag gärna ha besökt det. Gått över den där vägbanken vid ebb.
Man hoppar friskt mellan olika perspektiv, dåtid/nutid och konstnärens gamla anteckningar/brev. Det blir ändå aldrig rörigt. Dock så saktas det redan långsamma tempot ner än mer när vi gör djupdykningar ner i någon lång konstdiskussion.
Karaktärerna är inte många, men de är sällsamt osympatiska allihop. Det finns ingen som framkallar ens ett uns av sympati. Jag är inte intresserad av dem och jag bryr mig inte om dem. Det förtar ju en del och det kunde ha varit intressant om inte samtliga även hade varit så enkla att avslöja. De är nästan klichéartade och samtligas motiv/drivkraft är övertydliga.
Nästan direkt från start så känns det att något är fel. Tyvärr så framgår det ganska snabbt vem som är orsaken. Den här personen är så läskig och obehaglig att alla varningslampor blinkar illröda. Det blir på tok för tydligt och jag hade gärna velat vara osäker en bra bit till. [spoiler]Det är synd att författaren gjorde Grace till en fet, ful och ensam kvinna, som mördar alla som, enligt henne, förminskar henne. Det hade känts mycket bättre om hon "bara" hade haft sin udda personlighet. Utseende och personlighet hänger nämligen inte alls samman och får inte blandas ihop.[/spoiler]
När Den blå timmen är slut så är det en hel härva kvar av lösa trådar. Den enda som egentligen knyts ihop är väl Graces, men det är nog åtminstone fyra som vi aldrig får veta vad som hände. Nog för att jag gillar öppna slut, men man måste ändå få så mycket information att man kan göra en kvalificerad gissning. I det här fallet blev det lite som den där delen av högskoleprovet där man ska avgöra om man har nog med information för att lösa uppgiften. Här räcker den inte.
