Smakebit på söndag: Flickorna vid altaret

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Detta är/har varit den sista oplanerade helgen på ett bra tag. Nästan ända till vi ska på semester. Så illa är det inte riktigt, men det känns så. Jag ska passa på att njuta ordentligt, sedan är det bara att spänna på sig skygglapparna och försöka att inte bli helt utmattad.

Boken jag läser nu är Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson, den tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt. De två tidigare har varit bra, även om jag inte tyckt lika mycket om dem som om hans fristående inte-renodlade-deckare. Det beror egentligen inte på deckarbiten, utan mer på att det plötsligt har smugit sig in romantik och kärlek i böckerna också.

Min smakebit är från sida 85:

Hasse ställde två plastpåsar med kinamat på bordet i mötesrummet.
    "Är det okej att jag rådfrågar Gunni om det här med arrangerade äktenskap?"
    Jytte gjorde en missnöjd min som Hasse gav blanka fan i. Principryttare var det värsta han visste.
    "Så länge vi håller oss inom regelverkets ramar är jag nöjd", sa kollegan och lastade upp ris på sin tallrik.
    Hasse slängde bort träpinnarna och hämtade ordentliga bestick.
    "Hur kan man fortsätta käka med pinnar när Gud har uppfunnit kniv och gaffel?"
    Jytte tog ett pincettgrepp runt sina pinnar och knäppte med dem i luften. "Det kommer från mannen som skriver alla sina rapporter på en Facit från Sextiotalet."
    Hasse skrattade åt sig själv. Kanske var bestick för kineserna helt enkelt vad datorn var för honom.

Bok: Hotellet Två systrar av Annika Devert & Jessika Devert

Författare: Annika Devert & Jessika Devert
Titel: Hotellet Två systrar
Genre: Feelgood
Antal sidor: 295
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hotellet Två systrar 1
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 30 juni 2026




Första meningen: "Menar du att du vill lämna Sardinön?"

Baksidetext
När Oskar kommer med förslaget att ta över ett fallfärdigt hotell i Göteborg tror Linn att han blivit galen. Hela deras liv finns ju på Sardinön? Det är här deras familjer bor, där dottern Astrid går på förskolan och där Linn har sitt café som går bättre än någonsin. Men efter att ha sett charmiga Hotell Två systrar i verkligheten börjar även Linn drömma om en framtid på hotellet.

Linn och Oskar packar ihop sitt liv på Sardinön och flyttar in på Två systrar, där renoveringen är i full gång. Varje rum ska omsorgsfullt inredas och i den vackra matsalen drömmer Linn om att bjuda på härliga bruncher. Men vägg i vägg med hotellet ligger det fallfärdiga Ängslyckans matsal och där huserar den något vresiga tanten Lizzie, som inte verkar särskilt glad över sina nya grannar. Ju mer Linn gräver i husets förflutna desto mer väcks hennes nyfikenhet. Vad var det egentligen som hände med systrarna hotellet är döpt efter? Och vet Lizzie mer än vad hon ger sken av?

Min kommentar
Mellan två lite jobbigare böcker så passar det väldigt bra med en feelgood, tycker jag. Eftersom jag fortfarande var på resande fot så fick jag välja en som jag redan hade på läsplattan. Det blev Hotellet Två systrar, första delen i spin-offen på Sardinön.

Här är det äldsta dottern Linn som flyttar till Göteborg för att driva hotell. Det gör att det blir en lite mer sammanhållen handling, men framför allt så betyder det att det inte finns så många dramaqueens (även om nu en del från Sardinön gästspelar). Det blir visserligen en del drama, men inte tillnärmelsevis lika mycket. Det uppskattar jag.

Miljön är ju ganska härlig för en göteborgare i exil och jag blir riktigt sugen på att besöka Botaniska. Allt verkar så mysigt. Förutom grannen då. Och hur fyndigt är det inte att ta med sig själva i rumsnamnen. Precis sådant jag uppskattar.

Linn är inte en favoritkaraktär, av många olika skäl, men det funkar bättre än väntat. Jag är i alla fall fortfarande tacksam för att jag inte är så förtjust i bakverk. Det låter ju alldeles vansinnigt gott, det Linn bakar.

En bonus med den här boken är att i stort sett slippa hela dramat kring Sussi och Stina. De dyker dock upp, båda två, men det är bara helt kort. Däremot så skulle jag väldigt gärna vilja veta hur Stina fick tag i IP-adresserna för de fejkade recensionerna. Ska jag utgå från att hon hackade Tripadvisor?

Eventuellt så kan jag tycka att boken romantiserar renovering av gammalt hus och att driva hotell. Speciellt när man har ett litet barn också. Men det här är ju inte den typen av bok och jag gillar det. Oftast. Jag får lite dåliga vibbar av Oskars "övertalningsförsök" och tycker nog att han kör med utpressning. Dessutom är det ju en milsvid skillnad mellan att hjälpa till lite i ett café och att starta upp, för att sedan driva, en hotellverksamhet.

Hotellet Två systrar är bättre än böckerna i Sardinön-serien. Det finns en del trovärdighetsproblem, men jag läser ju inte de här böckerna för att de är trovärdiga, utan för att bli underhållen. Och, i bästa fall, må bra.

På Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 81 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hotellet Två systrar: enligt O

Månadsbokslut juli 2026

Antal lästa böcker i juli: 8

46. Madame Terror av Jan Guillou
47. Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth
48. Giftmördaren av Sharon Bolton
49. Sommarboken av Emilya Hall
50. Sommarhuset på stranden av Sarah Morgan
51. Pojkvännen av Freida McFadden
52. Mona Lisa Overdrive av William Gibson
53. Dit lagen inte når av Anders Nilsson

Sidor
Totalt lästa	2875
Genomsnitt/dag	92
Genomsnitt/bok	359

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	2
300	-	399:	4
400	-	499:	2
500	-	599:	0
600	-	699:	0
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	1
2,5:	1
3:	0
3,5:	2
4:	3
4,5:	1
5:	0

Snittbetyg: 3,5

Serier
Ingående i serie:		5
Påbörjade serier:		1
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		2

Genre
Drama:		1
Fantasy:		0
Feelgood:		2
Humor:		0
Kriminalroman:		0
Romance:		0
Science fiction:		1
Skräck:		0
Thriller:		4

Utmaningar
Boktolvan:		1	(7/12)
Finish That Series:		2	(14/18)
Hyllvärmare:		5	(31/37)
Vi möts igen:		0	(3/6)

Författare
Olika författare:		8
Ej läst tidigare:		2

Kvinnor:		4
Män:		4
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		0
E-bok:		1
Inbunden/Kartonnage:		5
Ljudbok:		0
Pocket:		2

Språk
Originalspråk (svenska):		3
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		7
Streamingtjänst:		1

Recensionsexemplar:

1

In/ut
Antal nykomna böcker:		5
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Madame Terror av Jan Guillou
Månadens överraskning: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth
Månadens besvikelse: Sommarboken av Emylia Hall
Månadens roligaste: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth
Månadens mysigaste: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth
Månadens otäckaste: Pojkvännen av Freida McFadden

Kommentar:
Juli blev en bra läsmånad, om man tänker kvantitet. Inte lika bra om man tänker kvalitet. En riktig djupdykning blev det, men även en riktig topp. Betygen växlar mellan 2,5 och 4,5. Snittet blev 3,5, som väl ändå får betraktas som hyfsat.

Fem av böckerna (Bloodworth, Bolton, Gibson, Guillou, Nilsson) ingår i serier och två av dessa (Bolton, Guillou) har jag med i min Finish That Series-utmaning. En bok (Bloodworth) är första delen i sin serie och två (Bolton, Gibson) är sista/senaste delen i sin respektive serie. En Boktolva (Hall) blev det också. Utmaningarna fortsätter att gå bra. Jag ligger antingen före eller i fas.

Fem av böckerna var hyllvärmare och fyra av dem har varit med i Hett i hyllan. Min återkommande utmaning att läsa hyllvärmare, 10% av det totala antalet, går riktigt bra. Jag ligger ganska lång före där. Ett recensionsexemplar läste jag och även en bok från min streamingtjänst.

I juli blev det en del nya böcker, hela fem stycken. En är ett recensionsexemplar och fyra köpte jag själv. Inga böcker skänktes bort. Nettoresultat +5 alltså.

Om månadens bästa: Jo, alltså ... jag har ju en grej med ubåtar så här vann Madame Terror.
Om månadens överraskning: Jag hade hört så mycket mindre bra saker om Sommardagar i Kollektivet så jag hade inte alls förväntat mig det jag fick.
Om månadens besvikelse: Sommarboken var inte alls den bok jag hade hoppats på.
Om månadens roligaste: Sommardagar i Kollektivet är kanske inte rolig hela tiden, men den har genomgående en humoristisk ton.
Om månadens mysigaste: Jag skulle aldrig vilja bo i ett kollektiv, men Sommardagar i Kollektivet var mysig att läsa.
Om månadens otäckaste: Att inte veta vem man kan lita på är otäckt, därför tar Pojkvännen hem den här kategorin.

Hett i hyllan #537

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en oläst från när jag fyllde år i slutet av maj 2024.

Ninni Schulmans böcker har jag tyckt om så Käraste Lena stod så klart på önskelistan.

Detta är andra delen i Siljanserien, som jag inte har börjat läsa än. Det finns ingen anledning för mig att tro att jag inte ska gilla även den här serien, efter att ha läst Hagforsserien. I den har jag faktiskt läst samtliga sju delar och även om jag ibland har stört mig på huvudpersonen Magdalena så har de varit bra allihop. Så småningom kanske jag får starta upp min utmaning Sist på serien? igen och då är denna helt klart ett alternativ. Om jag inte bara tar och börjar läsa ändå.

Så här står det på baksidan:

Hösten 1983 hittas 31-åriga Lena död i sitt hem på släktgården på Sollerön utanför Mora, hängd i en lampkrok. Av allt att döma rör det sig om ett självmord. Lenas föräldrar vägrar tro att deras dotter valt att ta sitt eget liv, och för att få reda på sanningen kopplas den före detta polisen Ingrid Wolt in.

Ingrid har egentligen lagt ner sin nystartade spaningsbyrå och lever isolerad i skogen av rädsla för sin före detta man. Men Lenas föräldrar är så enträgna att hon slutligen övertalas att ta sig an fallet. Det visar sig snart att Lena bar på djupa hemligheter och att det var många i hennes närhet som ville se henne död.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Count Zero av William Gibson

Författare: William Gibson
Titel: Count Zero
Genre: Science fiction
Antal sidor: 257
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Count Zero
Översättare: Hans Lindquist
Serie: Neuromancer 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1986 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 juni 2026




Första meningen: De satte en hundbomb på Turners spår i New Delhi, ställde in den på hans feromoner och hans hårfärg.

Baksidetext
Turner, en korporativ legoknekt, vaknar upp i en rekonstruerad kropp. Hans arbetsgivare Hosaka Corporation aktiverar honom rörande ett än mer farligt uppdrag än det han tillfrisknar från: Maas-Neoteks R&D-chef skall hoppa av, och Turner är den som skall få ut honom levande. Beväpnad med bland annat det nyaste inom BioChip tänkter Turner slutföra sitt uppdrag.

Bobby Newmark är en liten dataskojare som hamnar i mitt i ett krig i Cyberrymden som utlöses av avhoppet. En enkel "körning" med en kinesisk "isbrytare" mot ett säkerhetssystem utlöser kraftiga larm och Bobby dör nästan på kuppen innan han kommer undan de virtuella vakthundarna, därav namnet på romanen. Bobby får ett pris på sitt huvud och försöker endast komma undan med livhanken i behåll.

Min kommentar
När jag hade läst klart alla planerade böcker i juni och fortfarande var på resande fot så tyckte jag att det kunde vara en bra idé att läsa vidare i Neuromancer-trilogin. Det gäller ju att passa på när man fortfarande har det här speciella universumet i hyfsat färskt minne. Alltså blev det dags för Count Zero.

Mycket av det som gjorde Neuromancer så speciell finns kvar här, vilket gör den här recensionen svårare att skriva än den förra. Jag vill inte bara upprepa mig, men samtidigt är det just den säregna stilen som återigen präglar läsupplevelsen. Rent berättarmässigt så är det här väldigt märkliga böcker. Viktiga grundläggande saker förklaras inte överhuvudtaget. De nämns på ett sätt som antyder att alla vet vad det är. Andra, helt ovidkommande saker, beskrivs in i minsta detalj.

Vi får berättelsen i flera olika trådar, främst genom Turner, Marly och Count Zero. De är allihop på olika ställen och pysslar med sitt. Ingen blir väl förvånad när de till slut sammanstrålar och allt knyts ihop. Men tro för all del inte att du får alla svaren.

I mångt och mycket så är Count Zero inte lika förvirrande som Neuromancer. Jag behövde inte lägga lika mycket energi på att förstå världen utan kunde fokusera mer på historien. För mig känns denna lite mer traditionell, med de vanliga ingredienserna: attentat, jakt och explosioner. Det känns helt enkelt mer actionbetonat.

Vad jag kan minnas så finns det inga viktiga karaktärer från Neuromancer här. Det är nog bara ett namn jag känner igen, men det är ju så klart samma universum man rör sig i. Jag känner att jag inte kommer nära någon av karaktärerna, det är generellt svårt att förstå vad som driver dem. Det här är förmodligen medvetet, men det gör att jag inte bryr mig så mycket om dem. Count Zero känns trots detta inte lika distanserad som Neuromancer. Karaktärerna är inte längre bara observatörer. De har lite mer kontroll och de är mindre vilsna. Precis som jag.

Bildspråket förvirrar mig fortfarande. Jag har svårt att se den här världen framför mig och alldeles särskilt när den blir detaljerad. Men så är det alltid för mig. Något jag tycker är otroligt imponerande är sättet William Gibson skriver om AI. Redan 1986.

Medan Neuromancer handlade om att orientera sig i en okänd värld så handlar Count Zero om att börja hitta hem i den. Nu har jag bara Mona Lisa overdrive kvar att läsa i trilogin. Det ska bli spännande att se hur både universumet och jag utvecklas.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 61 241 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Count Zero: Litteraturburen