Titel: Det låsta rummet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 320
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The locked room
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ruth Galloway 14
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 maj 2023
Första meningen: Först tror hon att han ska komma tillbaka.
Baksidetext
Coronapandemin har stängt ner Storbritannien och Ruth och dottern Kate isolerar sig i stugan i Norfolk. Deras enda sällskap är den vänliga grannen Zoe – till dess Nelson bryter mot karantänsreglerna. Han ber om hjälp med utredningen av en rad misstänkta självmord med kopplingar till en arkeologisk fyndplats. Snart inser han att Ruths granne Zoe är misstänkt lik en kvinna som stod åtalad för mord några år tidigare. Men den kvinnan hette Dawn. Ledtrådarna för Nelson allt närmare Zoe. Men innan han har lösningen försvinner hon, Ruth och Kate spårlöst. Nelson inleder en förtvivlad jakt för att hitta dem innan det är för sent.
Min kommentar
Det är med blandade känslor jag plockar fram Det låsta rummet för att läsa. Elly Griffiths har tydligen sagt att det kommer att bli femton delar i den här serien och det betyder att detta är den nästsista delen. Vemodet blandas med glädjen över att träffa gamla vänner igen.
Med tanke på handlingen här och Ruths ständiga funderingar över om hon är tjock eller ej så kan jag inte låta bli att undra om Elly Griffiths har ett ohälsosamt förhållande till vikt. Nåväl. Serien om Ruth Galloway har gjort att jag verkligen vill åka till Norfolk. Tänk att se allt jag läst om, i verkligheten. Miljön är en tongivande egen karaktär och allt det mystiska, spöklika gör allt ännu bättre. Finns det inga Ruth Galloway-turer?
Covid tar i stort sett över handlingen, det är den som är den drivande kraften, skulle man kunna säga. Nu hade de det värre i Storbritannien, med en total lockdown, men det är oerhört läskigt att läsa om hur det var där i början. Det var ju så mycket man inte visste. Framför allt så hade man ingen aning om hur länge det skulle pågå. Eftersom man sitter med facit nu så blir det extra kännbart när alla går runt och gissar. Brottet hamnar ohjälpligt i bakgrunden, men den biten har ju aldrig varit den viktigaste ingrediensen i dessa böcker.
De olika poliserna är en stor del av den här serien. En del har försvunnit, en del har tillkommit, en del dyker upp ibland. Samtliga har sin egen personlighet och det blir på något sätt trovärdigt med alla olika människotyper. En del är betydligt lättare att tycka om än andra. Ruth och Nelson irrar vidare i sin förvirrande relation och jag är inte alls glad i hur de hanterar den. De sjunker ganska så rejält i min aktning där.
En väldigt viktig och stor del har humorn. Jag bara älskar den. Den är så härligt lågmäld och brittisk och består mestadels av ironi och sarkasm. Förmodligen är det min favorithumor. För en gångs skull så var förövaren uppenbar, så brukar det inte vara. Nu gör det inget, för det är bra ändå, men den här boken är annorlunda mot de andra på ganska många sätt.
Det låsta rummet är kanske inte den bästa delen i serien, men pandemin gör den till en av de starkaste. Och läskigaste. Allt är ju ganska så färskt i minnet. Slutet får mig att tro att triangeldramat Nelson-Michelle-Ruth kommer till en upplösning i nästa bok, som ju av allt att döma blir den sista. Jag längtar redan.
På Goodreads hade den 4,26 i genomsnitt (beräknat på 14 885 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Det låsta rummet: Bokstunder, Bokdivisionen och Tofflan.
