Författare: Jan Guillou
Titel: Coq Rouge
Genre: Thriller
Antal sidor: 433
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 1
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 1986 (min) 2006
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 januari 2026
Första meningen: Kulan hade gått in genom offrets högra glasögonlins, passerat genom ögat in mellan hjärnhalvorna och vidare genom övre delen av hjärnstammen och sedan vält vid anslaget mot skallbenet i bakhuvudet.
Baksidetext
Det svenska kontraspionaget har - utan parlamentarisk insyn - beslutat skaffa ett nytt hemligt vapen. Den första prototypen är nu levererad och ska testas under realistiska förhållanden. Vapnet heter Carl Gustaf Gilbert Hamilton fd clartéist, fd Vietnamaktivist, löjtnant i flottans reserv och specialutbildad vid CIA:s agentskola i USA - en utbildning som gjort honom lika överlägset skicklig på datateknik som på handeldvapen och närstrid.
När en hög Säpotjänsteman blir skjuten i Stockholm smygs Carl in vid säkerhetspolisen för att testas. Under den utredning som följer riktas misstankarna mot vissa palestinska terrorgrupper, och Carl får rikligt med tillfällen att visa vad han går för ...
Min kommentar
En serie som väl egentligen betraktas som klassiker är Jan Guillous serie om Carl Hamilton. Det är dock en serie som jag inte har följt från start, utan bara har läst lite spridda skurar i, för så där 30-35 år sedan. I många år ägnade jag mig åt att försöka hitta alla delar som saknades i min hylla. Där gick jag i mål redan 2009, men sedan har de blivit stående där eftersom de på något sätt lockade mindre och mindre. Samtidigt kände jag att när jag nu lagt så mycket möda på att hitta böckerna så måste jag ju läsa dem också. Alltså tog jag med serien i min Finish That Series-utmaning i år.
Coq Rouge är den allra första boken.
Det märkliga i allt detta är att jag ju verkar ha gillat de fyra böcker jag läst i serien, men i mitt huvud så hade det på något sätt förvandlats till något helt annat. Jag tänkte att det skulle bli allt det jag inte gillar i böcker. Mina farhågor infriades inte, så mycket kan jag ju säga. Visst är den grabbig och testosteronstinn och visst blir det mycket detaljer om vapen och kaliber, men det är samtidigt mycket spännande.
Lite förvirrad var jag när det gäller vilket år allt utspelar sig, men när en karaktär tittar på mini-serien Tillbaka till Eden så faller det på plats. Kul att ta med en sådan sak, tycker jag, och det sätter i alla fall årtalet till 1985.
Ganska ofta så används alldeles för många ord för att beskriva något. Det blir väldigt förklarande och Guillou vill även väldigt gärna berätta vad jag ska tycka om saker, speciellt när det gäller höger/vänster. Det är nästan så att det blir lite nedlåtande. Precis som Jan Guillou faktiskt brukar låta, oavsett om det är meningen eller ej. Faktum är att det är löjligt övertydligt var Guillou själv står i det hela, men han lyckas ändå på något sätt göra det objektivt. Fråga mig inte hur det går till, men det funkar.
Språket är rejält tillkrånglat, vilket alldeles säkert hör ihop med överanvändningen av ord. Trots detta är det en otroligt humoristisk ton genom hela boken. Det drar i mungiporna ett flertal gånger, förvånande nog. Förmodligen är det just den tonen som räddar allt. Kanske måste man vara uppvuxen senast på 60- och 70-talet för att förstå. Lite kul tycker jag också att det är att Guillou kände sig tvungen att förklara vad hummus är. Det behöver man inte göra 2026.
Egentligen så är det inte speciellt mycket som har förändrats när det gäller myndigheter. Det är fortfarande lika naivt och undflyende. För att inte tala om hela grejen med att skylla på någon annan. Det märks att Guillou kan det han skriver om.
Precis så här hade James Bond varit om han var svensk; vänstersympatisör, reflekterande, motvilligt våldsam. Ännu inte så svår på kvinnor och jag vet inte om han blir det. Nu kommer jag att hoppa över två böcker, eftersom jag redan har läst dem en gång, och ge mig på fjärde delen. Får se hur det går. Kanske tappar jag hela tråden, men jag orkar bara inte läsa om dem.
Coq Rouge är överraskande och obehagligt aktuell, fortfarande efter fyrtio år. Det är palestinier och israeler och polis/säkerhetspolis som står maktlösa och handlingsförlamade och tittar på. Framför allt så är det intressant att få veta hur det började, med, exempelvis, Erik Ponti och täcknamnet Coq Rouge. Det är omöjligt för mig att sätta 4 i betyg, på grund av språket och föreläsningskänslan, men själva handlingen och bygget är dock lätt värda det.
Den här boken har varit med i
En smakebit på søndag.
På
Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 2 200 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | | Spännande | | Förutsägbar |
| Bladvändare | | Klurig | | Läskig |
| Långsam | | Tempofylld | | Obehaglig |
| Detaljrik | | Fåordig | | Nagelbitare |
| Mysig | | Rå | | Sorglig |
| Måbrabok | | Tankeväckande | | Rolig |
| Rörig | | Genomtänkt | | Mörk |
| Lättsam | | Mystisk | | Berörande |
Andra som bloggat om
Coq Rouge: Jag hittar inte någon alls.
Förändringen i huset gjorde sig gällande så fort Anna stack nyckeln i låset och steg in i hallen på kvällen. Inte bara för att det hördes röster från köket utan mest på grund av spänningen i luften, som var lika påtaglig som doften av någon annans parfym och fick hela huset att verka främmande.
