lördag 15 augusti 2026

Bok: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth

Författare: Callum Bloodworth
Titel: Sommardagar i Kollektivet
Genre: Feelgood
Antal sidor: 398
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kollektivet 1
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juli 2026




Första meningen: Lagom till eftermiddagskaffet den sjätte januari nästkommande år planerade Stina Nilsson att vara död.

Baksidetext
Ärligt talat är det nästan lättare att missa Kollektivet än att hitta det. Vilket så klart är synd, för dolt bakom de lite slitna rosa väggarna i den lilla Stockholmsförorten rymmer storslagna historier. Om människor som gått igenom det värsta, men som med lite hjälp har fått möjligheten att börja om på nytt.

De var sex vänner som grundade Kollektivet men åren har gått och få av dem finns kvar. Och nu har Stina Nilsson bestämt sig för att hennes tid snart är slut. Innan det är dags har hon en sista kamp hon måste vinna – för att rädda Kollektivets framtid och den dröm som en gång skapade det.

Min kommentar
Efter en Guillou, har jag lärt mig, behövs det oftast en mer lättsam bok så jag hade planerat in Sommardagar i Kollektivet för att balansera det hela. Jag tyckte ju mycket om hans Julakuten för ensamma hjärtan och har länge tänkt att jag borde läsa mer av honom.

När jag läste igenom vad jag tyckte om Julakuten för ensamma hjärtan, inför att jag skulle skriva ihop det här inlägget, så insåg jag att böckerna har ganska mycket gemensamt. Både karaktärerna och temat påminde mycket om varandra. Som tur är så verkar Callum Bloodworth vara väldigt bra på detta. Även böckernas start var liknande. Det börjar nästan åt det hysteriska hållet, sedan blir det en omärklig helomvändning och med ens är det både berörande och fint. Skickligt gjort!

Miljön är helt fantastisk och om det inte hade varit så att jag själv inte skulle kunna tänka mig att bo i ett kollektiv (gränsdragningen verkar så besvärlig) så känns det nästan som att det kunde ha varit ett alternativ. Idén med ett kollektiv för människor som på olika sätt behöver läka är så otroligt fin.

Faktum är att jag var lite besviken när jag började läsa. Det kändes inte alls som den bok jag hade förväntat mig. Karaktärerna kändes i det närmaste som karikatyrer, speciellt Stina. Henne gillade jag inte alls. Jag är inte så förtjust i när äldre framställs som griniga, bittra och buttra. Efter ett tag vände det, utan att jag egentligen märkte när det hände. Jag fick bara veta mer om henne och plötsligt så förstod jag henne bättre. Hennes handlingar och tankar visade att hon brydde sig, att hon hade ett hjärta av guld. Bara ett udda och kantigt sätt att visa det. Mot slutet kände jag nästan samma sorg som Stina över att Mauritz var borta. Jag hade gärna velat träffa honom, han verkade vara en bra människa.

Udda och kantiga karaktärer har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och här finns hur många som helst. Dock helt utan att vara excentriska. Bara mänskliga. Julian är väl den som är enklast att tolka. Han är mer som en öppen bok. Det är omöjligt att inte känna sympati med honom, samtidigt som jag är arg på honom. En del män verkar tro att de är snälla när de låter kvinnan bestämma saker. Det kunde inte vara mer fel. Det är bara ett sätt att slippa ta ansvar för besluten, helt enkelt det lata och bekväma sättet att vara i en relation. Ellen har därmed också mina sympatier.

Vänskap över generationsgränserna är något jag verkligen uppskattar. Som vuxen spelar ju ålder inte någon större roll i det sociala. Callum Bloodworths sätt att beskriva sorg är så träffande och bra. Eller känslor överhuvudtaget för här finns både ljust och mörkt. Glädjen blir så mycket större när den varvas med sorg. Det mörka blir så mycket mörkare när det varvas med ljus, men så mycket lättare att bära. Jag uppskattar verkligen att jag får lov att känna mina egna känslor och komma till mina egna insikter.

Ganska länge funderade jag på hur det skulle sluta och jag var lite orolig för att Callum skulle välja den enkla och uppenbara vägen. Det gjorde han inte. I alla fall inte i den här boken, men det är ju fortfarande ett alternativ i senare böcker (då det förstås blir en helt annan sak). Som jag helt klart ska försöka läsa i år.

Sommardagar i Kollektivet är charmig och mysig. Den är lite rolig ibland, humorn är närvarande hela tiden, och lite sorglig ibland, även sorgen är närvarande hela tiden. Den har nästan allt, men den ligger lite för nära buskis för ett högre betyg. Och då tänker jag mest på hur Stina och Bengt agerar.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 183 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Sommardagar i Kollektivet: enligt O, En blogg för bokugglor och hyllan

fredag 14 augusti 2026

Efterlängtad bok! Och lite till ...

Jag hade ju sett att andra fått den här boken, så i fredags studsade jag till brevlådan och kikade in lite försiktigt. Och jo, där låg den.
Tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt, Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson. En av årets höjdpunkter. Den måste ju klämmas in så snart det bara går och det ska bli så spännande att se slutresultatet. Tack Mattias och Forum!

Om jag inte har alldeles fel för mig så var det några år sedan jag senast köpte pocket under 4-för-3-kampanjen. I år tyckte jag att det var dags så när vi var på långhelg i Göteborg passade jag på att gå inom Akademibokhandeln. Jag hade lite problem att bara välja fyra, men det fick bli dessa. Ett delikat mörker av Christoffer Holst, Dödens vik av Kate Rhodes, Mitt löfte till dig av Caroline Säfstrand och Roland från Småland av Magnus Uggla.

Innan vi åkte till Göteborg så beställde jag några böcker från Bokus också 😳 De här tre måste jag liksom bara äga. Den galna massan av Louise Penny, Mörka kvällar i Kollektivet och Frostnätter i Kollektivet som båda är av Callum Bloodworth.

torsdag 13 augusti 2026

Nyss - Nu - Nästa

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson, tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt. Lika bra som de två tidigare.

Nu: Kodnamn Verity av Elizabeth Wein köpte jag för tolv år sedan och den har av oklara skäl blivit stående oläst. Det kan ha lite att göra med att jag är ganska mätt på andra världskriget. Men nu ska den läsas.

Nästa: Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou, tolfte delen om Carl Hamilton. När jag har läst denna så har jag äntligen läst hela serien.

onsdag 12 augusti 2026

Bok: Madame Terror av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou
Titel: Madame Terror
Genre: Thriller
Antal sidor: 416
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 11
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juli 2026




Första meningen: Den första versionen var uppenbart lögnaktig.

Baksidetext
När den ryska ubåten Kursk gick under i Barents hav på grund av ett amerikanskt misstag stod det klart för världens alla spionorganisationer att Ryssland hade utvecklat en överlägsen ubåtsteknologi. Palestinierna som alltid varit i tekniskt underläge insåg att tillgången till en rysk superubåt för första gången skulle ge dem ett övertag.

Uppdraget att genomföra den största terroristattacken i världshistorien går till den kvinnliga brigadgeneralen Mouna al Husseini. Hon inser direkt att problemen i motsättningen mellan rasistiska ryska officerare och högt utbildade palestinier är oöverstigliga. Och att projektet bara kan genomföras om man finner en fartygschef som inte är rysk men som talar perfekt ryska och helst även är dekorerad med Röda Stjärnan samt Rysslands finaste orden - Rysslands Hjälte - och gärna med den palestinska Hederslegionen. Och därtill är äkta hög sjöofficer.

Den omöjliga kombinationen fanns i verkligheten och var en gammal vän till Mouna al Husseini.

Från det ögonblick viceamiral Carl Gustaf Gilbert Hamilton steg ombord på U-1 Jerusalem förändrades allt.

Min kommentar
Jo, men så atte ... Jag har då kommit till den elfte delen i Carl Hamilton-serien, Madame Terror. En bok som tydligen inte skulle ha skrivits, eftersom Jan Guillou sagt att det inte blir någon mer efter den tionde.

Här är det då ubåtar. De är en stor del av handlingen. Jag är ganska säker på att jag har sagt det förut; jag hyser en stark hatkärlek till ubåtar. Det finns nästan inget som kan hålla mig så i ett järngrepp som när man kastar in en ubåt i handlingen. Jag låter det vara osagt om det är anledningen till att den här boken funkar så bra för mig.

Möjligtvis så kan man inte kalla detta för en "riktig" Hamilton-bok. Han dyker inte upp förrän efter drygt hundra sidor. Även om han har en viktig roll så spelar han dessutom andrafiolen. Den här gången är det den gamla vännen/kollegan Mouna al Husseini som är huvudperson.

Ju närmre jag kom slutet desto mer orolig blev jag för hur allt skulle sluta. Det fanns en del tänkbara alternativ som skulle ha gjort mig fientligt inställd. Jag tycker att han fick ihop det bra. Dock inte att förväxla med trovärdigt.

Guillou har ju den speciella egenheten att han väver in verkliga politiker i sina påhittade handlingar. Det blir väldigt effektfullt, men samtidigt lite jobbigt. Att han ofta är väldigt träffsäker kan jag överhuvudtaget inte argumentera mot. Det blir som science fiction, men med politik i stället för vetenskap. Vad skulle dessa politiker göra om det här hände, typ. Det får i alla fall mig att fundera på vad som är sant och inte. Och vad som skulle kunna vara sant.

I mångt och mycket så är den här boken ett politiskt ställningstagande och kritik mot världens syn på Gaza-konflikten. Som fortfarande gäller, efter tjugo år. Det är mycket tydligt vad Guillou står i den här frågan. Grundtanken är både fin och genomtänkt. Tyvärr är den nog också osannolik.

Lite som jag funderade över under läsningen är om det kan vara en slump att många av de ryska namnen verkar vara hämtade direkt från stora sovjetiska hockeyspelare. Något jag har funderat på tidigare, men här dyker både Petrov, Charlamov, Kasatonov och Larionov upp. Nästan för många för att det ska vare en tillfällighet. Och så min lilla käpphäst, det här med 9/11. Det stör mig så ofantligt när man skriver så på svenska. Förutom att det stör mig så är det ju dessutom helt fel. Vad jag vet så har inget speciell hänt 9 november.

Madame Terror är en politisk thriller med ett mycket tydligt ställningstagande. Jag delar i stora drag Guillous syn på konflikten, men bokens höga betyg kommer inte därifrån. Det kommer från den intensiva spänningen, den tekniska trovärdigheten och den skickligt uppbyggda handlingen. Däremot saknade jag den där känslomässiga dimensionen som hade gjort den till en fullträff. Annars är den faktiskt genial.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 1 432 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Madame Terror: Läsfåtöljen

tisdag 11 augusti 2026

Tisdagstrion: Fjäderfän

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Fjäderfän

När jag såg det här temat så tänkte jag att det är omöjligt. Det var det inte. Tre väldigt olika böcker, som alla har något med fåglar att göra.

1. Stark av Stephen King handlar om författaren Thad Beaumont som försöker göra sig av med sitt våldsamma alter ego George Stark. Det hela utvecklar sig till en mardröm där tusentals ilskna gråsparvar invaderar och uppenbarar sig som dödens budbärare för att rensa upp i verkligheten.

2. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan har en av mina favoritkaraktärer; lunnefågeln Neil.

3. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami handlar om Toru Okada. Först försvinner hans katt. Sedan hans fru. Hans ordnade tillvaro övergår till total förvirring.