måndag 19 april 2021

TV-serie: White gold #1 (2017)

Titel: White gold
Originaltitel: White gold
Genre: Komedi
Skapad av: Damon Beesley
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Ed Westwick, James Buckley, Joe Thomas, Linzey Cocker, Lauren O'Rourke
Premiär: 2017-08-18
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Netflix april 2021





Handling
I 1980-talets Essex är den kaxige försäljaren Vincent Swan och hans skrupelfria team beredda att göra vad som helst för att få kunderna på kroken – inklusive att ljuga.

Min kommentar
White gold är en gammal serie, tydligen från 2017, men jag hade helt missat den. Dessutom tror jag att jag missade att den var gammal. Brittiska TV-serier brukar passa mig, även vad gäller humor. Tyvärr så verkar jag ha glömt att britter har två olika typer av humor. Detta är uppenbarligen den andra sorten.

Humorn är lite för låg för mig, tänk typ kiss- och bajshumor, och det blir för plumpt. Jag har uppenbara problem med att förstå humor som går ut på att någon/några beter sig som svin. En inkompetent och ganska korkad assistent är inte heller speciellt kul. Vissa saker är dock roliga och det händer att jag skrattar, men det är nog egentligen ett krav att man har den här speciella humorn om man ska gilla serien.

Vilket kräk han är, Vincent, och jag kan inte annat än tycka att han får vad han förtjänar. Det enda tråkiga är att det drabbar andra, som till exempel hans fru. Hur i hela friden kan hon stå ut?! Man tror att det inte kan bli värre på den där firman, men där finns ännu ett svin, Brian. Jag vet inte vem av dem som är värst. De två förbättrar inte direkt säljares rykte. Den enda sansade där verkar vara Martin. Han har det inte lätt.

Det som på något sätt gör den White gold värd att se är soundtracket. I vilket fall så gör musiken att det blir bättre. Här är det massor av härlig 80-talsmusik att njuta av. Det har kommit en andra säsong, men jag är osäker på om jag verkligen vill se den.



TV Time har serien 7,78 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 9 534 betyg).
Jag ger den 3,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Locked down (2021)

Titel: Locked down
Originaltitel: Locked down
Genre: Dramakomedi
Regissör: Doug Liman
Manus: Steven Knight
Skådespelare: Anne Hathaway, Chiwetel Ejiofor, Ben Kingsley, Dulé Hill, Jazmyn Simon
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Storbritannien | USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på HBO 26 mars 2021





Handling
Paxton och Linda är ett par i slutskedet av sitt förhållande, men bor fortfarande ihop eftersom landet sattes i lockdown. Paxton är permitterad från sitt jobb och Linda tvingas att avskeda folk över Zoom. Paxton blir erbjuden ett extrajobb av sin chef, att frakta värdefullt gods från affärer och liknande som måste stänga på grund av restriktionerna. För att kunna ta jobbet måste han använda en falsk identitet. Endast ostraffade tillåts köra de här turerna och han har en prick i registret. Ett av stoppen är på Harrods, som har en mycket värdefull diamant.

Min kommentar
Lite mot bättre vetande så valde jag Locked down som fredagsfilm. Jag trodde egentligen inte att den var något att ha, men jag var så väldigt nyfiken. Och ibland så har jag ju fel. Förväntningarna var obefintliga, vilket ju ibland kan rädda en film. Jag vet inte om det var det som hände här, men den var inte fullt så dålig som jag hade trott.

Det börjar bra. Igenkänningsfaktorn är stor. Filmen fångar verkligen de där små detaljerna som alla som jobbat hemifrån det senaste året kan känna igen sig i. Alla dessa digitala möten. Hur man verkligen går varandra på nerverna när man hela tiden är hemma. Tillsammans. Det finns en väldigt lågmäld och underfundig humor som lyser igenom även i det mörkaste mörka.

Tyvärr så är filmen helt otroligt mycket för lång. Det finns inte tillnärmelsevis tillräckligt med substans för de nästan två timmarna. Det kan ju förstås ha varit meningen att göra det utdraget och lite långtråkigt för att riktigt visa hur trist allt är. Enligt min mening så hade 30-40 minuter lätt kunnat ha tagit bort. Till exempel kunde man ha tagit bort hela den där kuppen, som bara blir tramsig. Eller så kunde man ha låtit filmen faktiskt handla om den. Nu blev det en löjlig kvart på slutet. Nåja, det var kul att få se Harrods igen.

Det vimlar av kändisar här. Förmodligen tackade alla ja, de hade ju inget att göra de heller. Till och med Eva Röse dyker upp en liten stund. Både Anne Hathaway och Chiwetel Ejiofor är bra i alla fall. De andra är mest som bifigurer. Det som ändå gör mest intryck på mig är Anne Hathaways outfits. Och då menar jag inte jobbkläderna. Pyjamasarna hon har på sig... jag villhöver dem!

Locked down hamnar precis på axelryckningsbetyget. Det är så den känns. Om man har två timmar att avvara så kan den vara värd en titt.



Letterboxd hade den 2,2 i genomsnitt (beräknat på 9 623 betyg).
IMDb hade den 5,2 i genomsnitt (beräknat på 7 021 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 18 april 2021

Smakebit på søndag: Norrskensnatten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I fredags, halvvägs in i april, så läste jag ut den sista planerade boken för månaden. Det är väl en vansinnig tur att det finns en del olästa att välja på här... Passande nog så köpte jag ju en ny bara för drygt en vecka sedan och den bestämde jag nu skulle få tränga sig före i kön. Norrskensnatten av Anna Kuru är en hett efterlängtad fortsättning på Den första frosten, som jag tyckte väldigt mycket om.

Min smakebit är från sida 72-73:
    - Vilken tur att du slutade på bilverkstaden. Det kan inte ha varit lätt när den där kollegan dog.
    Andreas såg Malin djupt i ögonen.
    - Det var skitjobbigt. Men värst var det för Allis som var där när det hände.
    - Jag förstår det. Det var väl därför hon slutade?
    Malin ryckte på axlarna.
    - Kanske. Man ska inte tala illa om de döda men Ingemar var ganska, vad ska jag säga... på.
    Andreas tog Malin i handen, gick genom köket, vidare till vardagsrummet och drog ner henne i soffan. Malin stötte till sitt knä i soffbordet men sa inget.
    - Vad menar du med att han var på?
    - Han kunde vara rätt jobbig.
    Andreas knäppte upp den översta knappen i sin skjorta, lossade på den blå slipsen, tog ett djupt andetag.
    - Träffade du honom ofta?
    - Ingemar? Då och då. På fikarasterna. Och när han kom med godis som han köpt enkom till mig. Då kom han in på mitt kontor. Bjöd.

lördag 17 april 2021

"Snöblind" av Ragnar Jónasson

Författare: Ragnar Jónasson
Titel: Snöblind
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 269
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Snjóblinda
Översättare: Arvid Nordh
Serie: Det mörka Island 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 mars 2021




Första meningen: Den röda färgen var som ett genomträngande skrik i tystnaden.

Baksidetext
I en isolerad fiskeby på norra Island, en ödslig trakt där ingen låser sina dörrar, upptäcks en ung kvinna halvnaken i snön, blödande och medvetslös. Samtidigt har en äldre, uppburen författare fallit till sin död.

Ari Thór - nybliven polis på sin första postering, långt från flickvännen i Reykjavik - dras rakt in i hjärtat av det lilla samhället. Ett samhälle där det blir allt mer uppenbart att det inte går att lita på en enda människa. Där hemligheter och lögner har blivit ett sätt att leva.

Min kommentar
Jag har tidigare läst och gillat två böcker i serien om Hulda, så jag kan inte påstå att jag blev ledsen när Snöblind plötsligt en dag dök upp på hallmattan. Den här boken skrevs många år innan böckerna i Hulda-serien. Trots att den släpps som... Vad är det nu? Fjärde boken? Det visste jag inte när jag började läsa och det var kanske bra. Då kanske jag hade läst med andra ögon. Men helt ärligt... det märks inte på något sätt att detta är en av författarens första böcker.

Vi befinner oss, till största delen, i en ganska liten stad längst upp i norr. Runt 1200 invånare bor det här och alla känner alla. Det går inte att dölja någonting. Eller? Småstadsmentaliteten verkar vara samma över hela världen i alla fall. Dessa stackarns människor är helt utlämnade åt varandra och vädrets makter, vintertid. Ofta går det varken att åka till eller åka ifrån, på grund av väder och laviner som stänger den enda tunneln. Hur konstigt det än kan låta så bara älskar jag hur snön yr och piskar. Jag kan på riktigt, fysiskt, känna hur den känns. Hur den luktar och smakar. Känslan av isolering. Mörkret. Utsattheten. Det är nog miljön som gör hela historien.

Det är inte många karaktärer och jag tycker att jag får en bra känsla för dem allihop. Vad de är för några, vad som driver dem. Deras olika bakgrunder är precis tillräckligt noga beskrivna. På det vanliga isländska sättet; kort och med massor av tomrum som man själv får fylla i. Huvudpersonen är då den nyblivna polisen Ari, men det är inte bara han som är berättare. Många får komma till tals. Ari är ung och energisk, med ett stort rättspatos. Han ser allt utifrån, med nya fräscha ögon, utan att vara färgad av gamla åsikter om alla invånare. Till skillnad från Tómas och Hlynur, som utgår från att vissa saker är på ett visst sätt. För så har det alltid varit. Något som gör mig lite förundrad är de är tre poliser i en stad med 1200 invånare. Så borde vi kanske också ha det...

Tempot är väldigt långsamt, men inte alls på något tråkigt sätt. Man drivs hela tiden framåt. Det är egentligen inte brottet som är i fokus här, det hamnar lite i bakgrunden, men det gör mig ingenting. Upplösningen blir lite mer än en aning Poirotsk (kan man säga så?). Tyvärr så fungerar "överraskningarna" bara på grund av att författaren gör det som jag betraktar som ett gigantiskt no no i deckare. Han undanhåller information. Vid flera (alla?) förhören i slutet, när upplösningen närmar sig med stormsteg alltså, så får Ari veta viktiga saker. Detta vidarebefordras inte till läsaren. Det gör mig alltid lika irriterad.

Jag kan bara hoppas att nästa bok i serien kommer väldigt snart, för Snöblind gav mersmak och jag vill fortsätta läsa om Ari. Till min stora glädje så upptäckte jag att andra delen, Aska, är beräknad att släppas i juli i år.

Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 12 305 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Snöblind: Idas recensioner, Bokprataren och Karins boktips.

fredag 16 april 2021

Så efterlängtad!

Jag försöker ju dra ner på de där bokinköpen. Mina hyllor svämmar på riktigt över och böckerna börjar sprida sig till andra rum. Det finns, trots det, böcker som är omöjliga att motstå.
Norrskensnatten av Anna Kuru är en av de där böckerna som jag bara måste ha. Det blev ett besök i bokhandeln och ett inköp. Första delen var fantastiskt bra, precis som jag vill ha mina psykologiska thrillers. Jag hoppas denna är lika bra. Den har i alla fall blivit automatiskt högprioriterad och jag hoppas hinna med den nu i april.