TV-serie: Running point #2 (2026)

Titel: Running point
Originaltitel: Running point
Säsong: 2
Genre: Komedi
Skapad av: Ike Barinholtz, Mindy Kaling, Elaine Ko
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Kate Hudson, Drew Tarver, Scott MacArthur, Brenda Song, Fabrizio Guido
Premiär: 2026-04-23
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 29 min
Såg den på Netflix 25 april - 3 maj 2026




Handling
När pressen ökar både på och utanför planen står Isla Gordon inför sin hittills största utmaning. Med mästerskapet inom räckhåll, nya maktspel i kulisserna och familjeband som sätts på prov måste hon bevisa att hon verkligen hör hemma i toppen. Men i en värld där lojalitet snabbt kan bytas mot ambition väntar en säsong fylld av skarp humor, oväntade konflikter och höga insatser – både i styrelserummet och på basketplanen.

Min kommentar
En bra grej med Netflix är att de brukar släppa alla avsnitt i en serie på en gång. Så man slipper vänta. Det gällde även andra säsongen av Running point, en serie som verkligen överraskade när vi såg den förra våren. Det var bara att börja titta och fortsätta i den takt vi ville. På drygt en vecka såg vi alla tio avsnitt.

Min allra första reflektion är att det känns som att serien har blivit mer plump och hysterisk. Det är inte bara en känsla, tyvärr. Manusförfattarna tar ut svängarna mer och vridit till allt minst ett extra varv. Många skämt är riktigt billiga och, mer som regel än undantag, under bältet. Flertalet av karaktärerna beter sig mer än lovligt korkat och ogenomtänkt.

Kemin mellan karaktärerna är bra. De flesta är ju syskon och den känslan har de hittat. Men varför framställs Jackie hela tiden som ganska dum? Det blir sällan roligt i de scenerna. En ny karaktär dyker upp, Luke McShay, spelad av Scott Speedman. Jag höll på att bli tokig för han var så löjligt bekant, men jag kunde inte placera honom. Det visar sig att han är med i Grey's anatomy. Det är ju doktor Nick! Det ska bli intressant att se vart det tar vägen där.

Här finns en faslig mängd olika sidotrådar. Vissa av dem kunde med fördel ha valts bort. Eller åtminstone justerats lite. Serien skrapar fortfarande bara på ytan, det blir ingen djupdykning i några problem. Tack och lov. Det är ju ändå en komediserie, men lite mindre trams hade varit önskvärt.

Sista avsnittet är det bästa. Då får de som förtjänar det en riktig tillbaka-kaka och allt ordnar upp sig till slut. Trodde man. Det allra sista som händer blir dock en ordentlig cliffhanger.

Andra säsongen av Running point har tyvärr gått lite åt ett annat håll än vad jag hade hoppats. Många karaktärer har blivit mer extrema versioner av sig själva och det blir mer kaos och helt enkelt för mycket ibland. Ibland känns det som att det är en dramaqueen-översvämning som pågår, men på något udda sätt så känns det ändå trovärdigt. Det handlar ju om en hel hög med divor. Jag hoppas att nästa säsong återgår till som det var i den första. Att det blir en nästa förutsätter jag.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 1,6k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 25k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The long walk (2025)

Titel: The long walk
Originaltitel: The long walk
Genre: Thriller
Regissör: Francis Lawrence
Manus: JT Mollner, Stephen King (bok)
Skådespelare: Cooper Hoffman, David Jonsson, Garrett Wareing, Tut Nyuot, Ben Wang
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Kanada
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 10 april 2026





Handling
I en mörk framtid ansöker varje år ett antal unga män till den skoningslösa tävlingen The Long Walk. Inför miljontals TV-tittare och upphetsade folkmassor marscherar de längs en oändlig väg. Vinsten är ofattbar - men insatsen är den ultimata. Regeln är enkel: håll tempot - eller dö. Den som saktar in eller börjar stappla får en varning.

Min kommentar
En film som jag har bevakat ganska länge är The long walk och det dröjde inte länge efter att jag fått veta att den gick att streama tills vi såg den. En vecka bara, faktiskt. Ja, det blir en del filmatiseringar av Stephen Kings böcker nu, eftersom det var en hel hög sådana som släpptes förra året.

Boken, som heter Maratonmarschen på svenska, läste jag någon gång före 1991. Jag minns naturligtvis inga detaljer från den, bara känslan. Den gavs ut, i original redan 1979 och då var den dystopisk på riktigt. Nu, 2026, är vi närmre den här verkligheten, där föraktet för den svaga frodas och där vinna eller försvinna-mentaliteten har dragits till sin spets. Boken gav jag 4,5 i betyg. Det får inte filmen.

Hur spännande kan det vara att se ett gäng killar gå och gå och gå? Ganska så, visar det sig. I alla fall om du frågar mig. Om man frågar sambon så får man ett helt annat svar. Det händer ju liksom inte så mycket. Och då ska man veta att det faktiskt händer ännu mindre i boken. Det är betydligt mer dialog i filmen (så klart) och framför allt så är språket mycket hårdare. Det speglar väl i och för sig dagens. F-ordet används, till exempel, 286 gånger (nej, jag har inte räknat själv).

Inget bygger väl en stark gemenskap lika snabbt som att gå igenom svårigheter tillsammans. Så är det även här. Det blir ganska fort små klickar, åtminstone en och det är den vi får följa på nära håll. Man kan ju tycka att det, under just de här premisserna, är ganska tufft att skaffa sig vänner. Meningen är ju att alla, utom en, ska dö.

Flera karaktärer har bytt etnicitet. I den politiska korrekthetens namn, antar jag, men det påverkar inte historien på något sätt. Förutom att det blir lite konstigt med det de heter. Namnen är nämligen inte bytta. Kön har däremot ingen bytt och det är tur. Det hade ju blivit en helt annan historia då och den är ju (också) redan skriven och filmatiserad, som Hungerspelen.

Filmen fångar handlingen, men inte känslan. Det är ju i stort sett omöjligt att göra i en filmatisering av en bok där styrkan ligger i det repetitiva/monotona, det inre och det outtalade. Här finns inga tvetydigheter, ingen subtilitet. Allt är förklarat och klart.

Där filmen The long walk skriker så viskar (på sin höjd) boken. I filmen finns mer mänsklig interaktion, därmed mer värme, därmed en aning hopp. Boken är ren meningslöshet, helt utan hopp. Kontentan är att boken helt enkelt är mer King än filmen.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 817 518 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 109k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Tanter på tåg

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

En riktigt kort vecka har gått och i morgon ska min onda fot och jag ge oss ut på äventyr. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra. I övrigt så har det inhandlats kryddväxter, grönsaksplantor och faktiskt även lite nejlikor som ska få pryda balkongen i sommar. Det är lika kul varje år. I dag kanske vi orkar hämta upp balkongmöblerna också.

Jag har läst nästan alla böcker Jessika Devert har skrivit så att jag skulle läsa Tanter på tåg var självklart. Frågan var bara när. När det då började planeras en areaträff på kontoret i Umeå så insåg jag att den ju skulle passa alldeles utmärkt att läsa på en många timmar lång tågresa. I morgon bär det iväg och jag planerar att läsa ut den under resans första etapp till Stockholm.

Min smakebit är från sida 264-265 i e-boken:

En smäll får Sollan att yrvaket titta upp. Klockan på tv:n visar att det bara gått ett par timmar. Hon häver sig upp och lutar huvudet i handen. Tankarna är dimmiga av morfinet och hon vill fortsätta sova.
    "Mamma?"
    Emmas röst. Sollan svarar automatiskt, så som man gör när ens yngsta eller äldsta barn kallar.
    "Ja, jag är här."

Bok: Jag utan dig av Kelly Rimmer

Författare: Kelly Rimmer
Titel: Jag utan dig
Genre: Drama
Antal sidor: 317
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Me without you
Översättare: Helena Stedman
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 april 2026




Första meningen: Det var absolut inte kärlek vid första ögonkastet.

Baksidetext
Callum arbetar på en stor PR-byrå i Sydney och tar varje dag färjan hem till förorten Manly. En dag på färjan kommer han av en slump i samtal med Lilah, som är en engagerad jurist och miljökämpe, och detta första möte utvecklar sig snabbt till en stormig förälskelse. Ingen av dem tror egentligen på kärlek vid första ögonkastet, men de klickar helt enkelt med varandra.

Lilah försöker först kämpa emot med alla medel. Hon hittar på den ena ursäkten efter den andra för att inte låta känslorna ta över, men till sist ger hon upp och låter sig översköljas av kärleken. Allt ser ljust ut, och deras förhållande blir allt starkare. Men så kommer den dag då Lilah inte längre kan ignorera de sjukdomstecken som hon fruktat och hållit hemliga för Callum ...

Min kommentar
För ganska många år sedan läste jag En mors bekännelse av Kelly Rimmer. Den var så bra att jag köpte på mig fler av hennes böcker. Som sedan har blivit stående i hyllan. I år tyckte jag att det var dags att kolla om den förra boken bara var en lyckoträff eller om hon faktiskt är så bra. Alltså fick Jag utan dig vara med i Vi möts igen-utmaningen.

Tydligen är det så att den här boken jämförs med ett flertal andra, liknande böcker, vilket jag helt hade missat. Jämförelsen berättar ganska tydligt vilken typ av bok det är, så jag låter bli att skriva dem här. Även om det nu faktiskt är ganska uppenbart vad som ska hända, eftersom det antyds väldigt tidigt. Det var också riktigt svårt att hitta inlägg, där det inte avslöjas, att länka till. Det känns onödigt att berätta för mycket.

Det mesta av historien berättas ur Callums perspektiv, men insprängt finns några enstaka kapitel med utdrag ur Lilahs dagbok. För mig är det här alldeles för känslostyrt och för mycket instalove-likt. Något som jag inte uppskattar. Dessutom är det något av ett mysterium varför de föll för varandra. De har ingen kemi att tala om och de har absolut ingenting gemensamt. Deras kärlek bara förutsätts, men jag får ingen anledning till den. Det här fick mig att tro att karaktärerna var runt 20, men de visar sig vara dubbelt så gamla.

Trots att det inte är Lilah som berättar så är det hon som är huvudperson. Hon är tyvärr en av de där arroganta människorna som kräver att alla andra ska anpassa sig efter henne (för hon har ju rätt). Själv blir hon alldeles galen om någon skulle föreslå att göra något som inte är "hennes grej". Som att sitta i soffan och titta på TV. En enda kväll. Precis allt är på Lilahs villkor. Callum är bara passagerare i hennes liv. Hon tycker också att hon har rätt att "bespara" andra jobbiga saker, vilket jag tycker att "andra" ska få bestämma själva. Nej, det är inte mycket jag tycker om med Lilah, det är omöjligt för mig.

Förmodligen så är det på grund av Lilah som jag inte blir berörd på riktigt av den här boken. Det är lite synd, men det är så det är. Det som till slut berör mig är när Callum får kontakt med sina bröder igen. Där dök det upp någon tår. Jag tyckte det var så fint.

Tempot är extremt långsamt, men det stör mig inte. Det passar och jag kan inte tänka mig berättad snabbare. Det som stör mg är alla upprepningar, det blir mest samma likadant.

Jag utan dig är en aning repetitiv och ibland blir den på gränsen till tramsig. Speciellt i början. Mot slutet blir den för sentimental. Det kunde ha varit en riktigt fin och berörande historia, utan alla störningsmoment.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 14 146 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Jag utan dig: Fru E:s böcker, Bina's Books och Idas recensioner

Litteraturens ABC - bokstaven A

Linda på bloggen enligt O har en rolig återkommande utmaning som heter LItteraturens ABC. Tanken är att man ska plocka fram en författare, en bok och en uppgift kopplade till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Hon har kommit en bit in i alfabetet nu, men jag börjar ju så klart på A.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på A

Det får bli en gammal goding, som skrivit riktiga klassiker; Isaac Asimov. Han med robotreglerna och stiftelsetrilogin (som blev sju böcker, tror jag, och jag har bara läst fem). Jag vet inte vilket år vi skrev när jag läste dessa fantastiska böcker, men det var någon gång på 80-talet (förutom Jag, robot, den med robotreglerna, som jag läste 2006). På den tiden läste jag väldigt mycket science fiction, men dessa var i en klass för sig. För känslan när jag läste dem minns jag fortfarande. Om jag hade vågat så skulle jag läsa om dem, men jag tror att jag föredrar att behålla dem som fantastiska i minnet. Böckerna har också blivit en storslagen TV-serie på Apple TV+.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på A

Allting växer av Lyra Koli fick jag som ett oväntat recensionsexemplar och, full av fördomar, så kände jag omedelbart att jag inte alls ville läsa den. Efter några år så gjorde jag det ändå och alla mina förutfattade meningar kom på skam. Det här var inte alls den bok jag trodde. Den utspelar sig i en vår värld, men ungefär/minst två generationer framåt. Klimatkatastrofer och världskrig har fått människan att skapa en klimatkontrollerad zon, där man lever bland blomstrande takträdgårdar, VR-miljöer och kroppsintegrerade teknologier. En extremt obehaglig bok, men kanske inte alltför osannolik.

Berätta om en eller flera böcker som det gjorts lyckade adaptioner av, till exempel filmer, tv-serier eller varför inte pjäser

Så passande ... då kan jag ju återknyta till den första punkten. TV-serien som baseras på Stiftelsetrilogin, Foundation, har de faktiskt lyckats med. Nu kan jag ju inte jämföra med handlingen i böckerna, eftersom jag inte minns några detaljer, men den är riktigt bra.

Några andra böcker som de har lyckats fantastiskt bra med är Mick Herrons serie om de Slöa hästarna, som har blivit Slow horses. Även denna finns på Apple TV+. Jag har visserligen bara läst de två första böckerna och serien finns nu i fem säsonger, men den är något av det bästa som streamar nu.

Ännu en lyckad adaption, på Apple TV+, är den av Silo, Hugh Howeys böcker. Eftersom jag har läst den första boken, så försvann överraskningsmomentet, men på sambon funkade det. Även detta är en riktigt bra serie.