Det är ett tag kvar till oktober, men eftersom jag snart ska iväg och vara upptagen med att ha semester så är det redan dags för oktoberplaneringen. Jag slår på stort och planerar in fem stycken, eftersom jag räknar kallt med att jag ska få mer läst i slutet av september och då tjuvstarta på oktober. Vi får se hur det går.
• Mörka kvällar i Kollektivet av Callum Bloodworth.
• Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton. Hyllvärmare.
• Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout. Boktolva. Hyllvärmare.
• Jag ska hitta dig av Pernilla Ericsson. Vi möts igen.
• Skamgrepp av Eva Hildén.
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Det var inte bara presenter jag fick när jag fyllde år i slutet av maj 2024, det kom även ett gäng egeninköpta pocket.
Imorgon och imorgon och imorgon av Gabrielle Zevin, minns jag faktiskt inte längre varför den lockade mig.
Jag har ju läst en annan bok av henne, som jag verkligen tyckte om, så det skulle kunna vara så den hamnade hos mig. Det kan till och med vara så att jag inte ens läste vad den handlade om. Nu visar det ju sig att den handlar om dataspel och det är ju inte helt fel. Även om jag inte spelar så mycket själv. Denna skulle faktiskt kunna vara en kandidat till min utmaning Vi möts igen.
Så här står det på baksidan:
Sam och Sadie träffas på ett sjukhus 1987. Sadie besöker sin cancersjuka syster och Sam återhämtar sig från en bilolycka. De två ensamma själarna förenas i den gemensamma kärleken till dataspel, och när de av en slump möts igen åtta år senare inleder de ett samarbete som för dem till oanade höjder: de blir superstjärnor i spelvärlden. Men i verkligheten är saker och ting inte lika fulländade som i spelens virtuella värld. Imorgon och imorgon och imorgon följer Sam och Sadie genom åren av professionell framgång och personliga motgångar, samtidigt som samhället och deras relation förändras.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Författare: Malin Persson Giolito Titel: I dina händer Genre: Thriller Antal sidor: 406 Originalspråk: Svenska Originaltitel: - Översättare: - Serie: - Förlag:Wahlström & Widstrand Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 7 augusti 2026
Första meningen: De leker i en backe, har nästan likadana jeans och kortärmade tröjor, slitna skor och klarvakna ögon.
Baksidetext
Redan någon timme efter larmsamtalet hämtas 14-åriga Dogge till förhör. Jämnåriga Billy är skjuten på lekplatsen där de brukade hänga som små, och Dogge höll i vapnet.
Den engagerade lokalpolisen, de ensamstående mammorna, ägaren av livsmedelsbutiken på torget – ingen är skonad i ett samhälle där gängvåldet tar över och barn dödar barn. Och vem tar ansvar för att det aldrig händer igen?
Min kommentar
För sex år sedan läste jag Störst av allt och blev alldeles knockad och när I dina händer släpptes så köpte jag den direkt. Aldrig trodde jag väl att den skulle bli stående oläst i hyllan i fyra år. Så, i år tog jag med den i min Vi möts igen-utmaning och nu har jag äntligen läst den. Är den en ny Störst av allt? Nej. Men inte särskilt långt ifrån.
Känslan jag har efter att ha läst ut boken är förvirring. Vad är egentligen rätt? Vad är fel? Enligt lagen? Moraliskt? Lagar som inte efterlevs, för att ingen orkar. Eller för att resurser saknas. Och då särskilt i vissa områden och vissa brott. Vad säger det egentligen om vårt samhälle?
Malin Persson Giolito tar inte den lätta vägen ut. Inga enkla lösningar på komplicerade problem presenteras. Här finns bara ett krasst konstaterande av hur fel det kan gå om man inte tar tag i problemen tidigt. Boken var aktuell när den skrevs och faktum är att den är ännu mer så nu. Och är något verkligen stereotypt när det efterliknar verkligheten?
Många får komma till tals här, vi får flera perspektiv, men det blir aldrig rörigt. Alla karaktärer är så tydliga med sin egen röst. Jag kommer verkligen nära karaktärerna och det känns som att jag är där och känner det de känner. Det här lite distanserade sättet att berätta passar mig så bra. Då får jag möjlighet att känna och tänka själv. Det uppskattas. Mycket.
Vissa karaktärer gör större intryck än andra. Kanske främst för att de krossar mitt hjärta. Jag tycker så synd om Sudden. Han försöker och försöker, men ingen bryr sig. Ingen försöker hjälpa honom. Naturligtvis så ledsnar han på att hela tiden få sin affär förstörd. Då har polisen plötsligt tid.
Och Dogge. Jag blir så ledsen för hans skull. Ingen ska behöva växa upp med föräldrar som inte orkar bry sig. Å andra sidan så hjälper det inte alltid. Leila bryr sig. Men Billy gör ändå valet att gå fel väg.
När boken är slut så lämnas jag med en klump i magen och en känsla av maktlöshet. Precis som Sudden, Farid och Leila kände det. Som alla som bryr sig kände det.
I dina händer handlar inte om vem, utan om hur och varför det kunde gå så fel. Det går inte att värja sig mot detta. Ingen vinner. Här finns bara förlorare. Boken får mig att fundera, men jag vet inte heller vad lösningen är. Jag är dock ganska säker på att man måste börja i det lilla, annars växer det lilla och blir riktigt stort. Då är det för sent.
På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 2 965 betyg).
Jag ger den 4,0.
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Vit bokrygg
Det här temat var det jobbigaste jag har träffat på. Kanske beror det mest på att jag tycker att bokrygg betyder utan skyddsomslag. De flesta av mina böcker har ett skyddsomslag. Lite jobbigt att plocka bort det för att kolla, men jag hittade tre och jag tog de jag hittade först helt enkelt.
1. Vågspel av Ann Rosman är sjätte delen i serien om Karin Adler. Just den här boken har jag nog tyckt minst om i hela serien. Det kan ha något att göra med alla detaljer om dykning ...
2. Döda talar inte av Eva Dolan är andra delen i serien om Zigic & Ferreira. De här böckerna har varit fantastiskt bra, men av någon anledning så har förlaget slutat att översätta så de två sista böckerna finns inte på svenska.
3. Att skriva av Stephen King har jag inte läst, men det är den enda av hans böcker som har en vit rygg. Den verkar väldigt populär bland de som vill skriva böcker.
Titel: Expats Originaltitel: Expats Säsong: 1 Genre: Drama Skapad av: Lulu Wang TV-bolag: Prime Video Skådespelare: Nicole Kidman, Brian Tee, Sarayu Blue, Ji-young Yoo, Ruby Ruiz Premiär: 2024-01-26 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 6 Avsnittslängd: ca 57 min Såg den på Prime Video 17 augusti - 25 augusti 2026
Handling
I Hongkong lever tre amerikanska kvinnor helt olika liv, men deras vägar korsas efter en händelse som förändrar allt. Margaret är en förmögen trebarnsmamma vars tillvaro slås i spillror när hennes son Gus försvinner under en familjeutflykt. Hilary, hennes vän och granne, försöker samtidigt hålla ihop sitt äktenskap och sitt eget liv, medan Mercy, en ung koreansk-amerikansk kvinna som nyligen flyttat till Hongkong, dras allt djupare in i det som hänt.
I skuggan av Gus försvinnande växer frågor om skuld, sorg och ansvar fram. Men också om klass, privilegier och de osynliga gränserna mellan människorna som lever i samma stad.
Min kommentar
Av någon anledning så verkar TV-serier plötsligt ha väldigt få avsnitt, vilket gör att det ofta blir dags att välja en ny. En som har legat ett tag på vår lista är Expats och jag tror att jag la till den där tack vare Nicole Kidman. Utan att egentligen veta något om den här miniserien så började vi titta.
Efter det första avsnittet, som var riktigt tråkigt om jag ska vara ärlig, så fick jag byta sättet jag tittade. Detta är nämligen inte alls vad jag förväntade mig. Jag trodde nog inte att serien skulle vara en kriminalserie, eller vad man ska kalla det, men jag hade nog räknat med något mer lättillgängligt. Det jag fick var i alla något som fokuserade på klass, sorg och skuld.
I fokus, till att börja med, är dessa expats; tre kvinnor med amerikansk bakgrund. Med olika bakgrund visserligen, men i mångt och mycket rika amerikaner. De har allihop flyttat till Hongkong, en stad som rimligtvis borde ses som väldigt spännande, annorlunda och verkligen locka nyfikenheten. Dessa rika expats behöver inte kunna ett enda ord kantonesiska eller bry sig om vare sig människor eller kultur där. De har heller inte minsta intresse av att göra det av ren nyfikenhet. De är faktiskt otroligt osympatiska och egocentriska där de lever i sitt eget lilla Hongkong. Hur kan man vara så fullständigt ointresserad av ett land där man har valt att bosätta sig? Dessa tragiska, ensamma personerna skulle säkert bli lyckligare om de lyfte blicken och såg något annat än sig själva.
Det femte avsnittet, som är ett mastodontavsnitt på långfilmslängden 100 minuter, flyttas fokus till hembiträdena. Först där framgår det att även dessa är en sorts expats, men med fullständigt andra villkor. De är från Filippinerna och har flyttat till Hongkong för att jobba. Jag ser det som ett problem att det här inte framgår tidigare, mycket hade blivit tydligare då. Jag vet inte om de här kvinnorna pratade tagalog i något tidigare avsnitt, i så fall noterade jag inte det. När fokus låg på dem så hörde jag ju att det där inte alls var någon form av kinesiska. Det är egentligen först här alla bitar faller på plats och man förstår vad serien handlar om. De filippinska kvinnorna har inte alls samma möjlighet att fly verkligheten, eftersom de måste anpassa sig till den. Inte som de rika expatsen, som anpassar verkligheten till sig.
Paraplyrevolutionen finns också med som en liten parentes. Möjligtvis för att berätta när vi befinner oss, den ägde nämligen rum 2014. I de rikas liv märks den inte alls och faktiskt inte heller särskilt mycket i de filippinska kvinnornas liv. Det är inte den som är det viktiga i den här historien så den figurerar bara i bakgrunden.
Skådespeleriet är fantastiskt. Allra främst av kvinnorna Nicole Kidman, Sarayu Blue och Ji-young Yoo och alldeles speciellt Nicole Kidman. Något annat hade jag inte förväntat mig, men hon är briljant. Även om jag ju tycker att någon borde se till att hon fick hjälp att gå vidare och börja fokusera på de två barn hon har kvar så är alla hennes känslor begripliga.
Lite kuriosa ... Jag reagerade på en scen i en kö, där någon får syn på en bekant längre bak. Om detta hade varit i Sverige så hade genast den längre bak gått fram till den som stod längre fram. Här var det precis tvärtom. Den som stod längre fram gick i stället bakåt. Ett tillvägagångssätt som faktiskt är mycket mer rimligt, eftersom det inte påverkar någon annan i kön. Jag försökte ta reda på om det är så köer fungerar där, men jag gick bet. Det enda jag fick veta var att kökulturen är väldigt strikt.
Expats är långsam och kanske lite seg, men jag kunde faktiskt inte sluta titta. Jag var hela tiden intresserad, eventuellt för att jag helt enkelt försökte förstå vad allt egentligen handlade om, men jag zoomade ut ibland när det blev för långrandigt. Serien är baserad på en bok och beskrivs som limited, vilket betyder att den ska vara avslutad efter de här sex avsnitten, men i stort att det kan komma fler säsonger om den går bra.
På Trakt.tv har serien 3,15 i genomsnitt (beräknat på 636 betyg).
På IMDb har serien 6,3 i genomsnitt (beräknat på 11k betyg).
Jag ger säsongen 3,5
