Det kom en bok!

I mars kom det inga nya böcker till mig, men april hade inte ens kommit halvvägs innan en efterlängtad bok ramlade in.

Förlaget Swedish Zombie ger ut antologier med jämna mellanrum, samtliga ingående i 13 svarta sagor. De senaste har alla blivit crowdfundade på Kickstarter och jag har givetvis varit med och hjälpt till. Den senaste, Skymningsvärld, är inget undantag. Nu har den äntligen kommit! Den här upplagan har mönstrade snittytor och är numrerad 🙂 Tyvärr upptäckte jag för någon vecka sedan att jag fortfarande hade två olästa, så dem får jag ta tag i innan jag ger mig i kast med denna.

Hett i hyllan #529

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi tar ett stort kliv en månad framåt, till slutet av mars 2024.

Dirt town av Hayley Scrivenor syntes en hel del när den kom och överraskande nog så ramlade den ner i min brevlåda.

Trots att "alla" tycktes läsa den för två vårar sedan så lyckades jag undvika att få veta vad den egentligen handlar om. Jag har förstått att det är en debut och en deckare, eller eventuellt en thriller. Och att den är från Australien. Noga räknat så är det faktiskt ganska många saker som talar för den. Ganska tunn är den också, bara lite drygt 300 sidor. Kanske dags att läsa den.

Så här står det på baksidan:

En tryckande fredagseftermiddag i småstaden Durton - som av stadens barn fått smeknamnet Dirt Town - lämnar de bästa vännerna Ronnie och Esther skolan tillsammans. Tolvåriga Esther kommer aldrig hem. Ronnie bestämmer sig för att till varje pris hitta henne. Hon har en plan, och Lewis ska hjälpa henne. Esther kan bara inte vara död, det vägrar hon tro.

Kriminalinspektör Sarah Michaels vet däremot vad folk är kapabla till. Hon vet att människor i svaga ögonblick kan drivas till att göra saker de inte trodde var möjliga. Även Lewis tror att Esther kan vara död. Men han kan inte berätta vad han såg den där eftermiddagen vid floden utan att avslöja sin egen hemlighet.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Den hedervärde mördaren av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou
Titel: Den hedervärde mördaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 402
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 5
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 1990 (min) 1991
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 mars 2026




Första meningen: Hakkorset hade skurits in i bröstet på honom innan han dog.

Baksidetext
I en villa utanför Norrköping blir en 85-årig före detta general af Klintén brutalt mördad. I offrets bara bröst finns ett hakkors och bokstäverna ED inristade med kniv. Är det en vettvillings blinda raseri? Eller är det en noggrant planerad och iskallt utförs hämndeakt? Kommissarie Rune Jansson vid Norrköpingskriminalen leder mordutredningen och brottas med dessa frågor.

Så inträffar ytterligare ett mord, denna gång i Uppsala. Offret är en pensionerad amiral, också i 85-årsåldern. Inte bara Rune Jansson utan även underrättelsetjänsten börjar undra över de båda morden. Har de ett samband? Har de med dessa gamla militärers förflutna att göra? Berör de militära säkerhetsfrågor? Chefen för OP 5, Samuel Ulfsson, beordrar Carl Gustaf Gilbert Hamilton - alias Coq Rouge - att undersöka fallet.

Rune Jansson å ena sidan och Carl med avsevärd assistans av Joar Lundwall och Åke Stålhandske å andra sidan, söker enträget efter sanningen. I gamla, under 40 år hemligstämplade och nyligen frisläppta, arkiv finns mycket att hämta. Joar och Åke gör många häpnadsväckande upptäckter och får därigenom all anledning att demonstrera sina specialkunskaper - inte minst under en extraordinär och dramatisk final vid norska ishavskusten.

Min kommentar
Det var dags att ge sig på femte delen om Carl Hamilton, Den hedervärde mördaren. Även den här boken hade sambon med sig i boet, så jag behövde inte ge mig ut på jakt efter denna heller.

Här finns inga terrorister. Inga utländska spioner. Inte särskilt mycket action. Inte heller så komplicerad intrig, den är betydligt rakare och egentligen mer en ordinär deckare. Den handlar om en särdeles skamfylld tid i svensk historia; andra världskriget. Jag skäms på riktigt när jag läser och då var jag inte ens med. Det här lärde vi oss inte i skolan.

Det enda som egentligen är tillkrånglat är språket, emellanåt. Ibland är kommentarerna så otroligt mitt i prick (fortfarande, efter drygt 25 år) att det blir riktigt roligt. De där små sylvassa nålsticken gör han så bra, Guillou. För att i nästa ögonblick ge sig in i långrandiga förklaringar av både det ena och det andra. Med en betydande mängd krusiduller.

Guillous SÄPO-hat fullkomligt osar ut från sidorna och det är så mycket att det bara blir patetiskt. Jag tycker ju inte att vare sig den militära underrättelsetjänsten eller den "riktiga" polisen var speciellt smarta heller, som inte kunde förstå sambandet mellan då och nu. Ingen så mycket som nuddade vid det som var svaret. För alla andra torde det ha varit solklart. Även Expressen omfattas av Guillous brinnande hat, verkar det.

Mest fokus, känns det som i alla fall, får Hamiltons otrohet. Om det tycker jag inte. Jag vägrar att kalla det affär, för det här är så mycket, mycket värre. Än värre är det att det känns som att det är meningen att man ska tycka synd om honom. Tycka att det han gör är rätt och självklart. Han får vara hur mycket hjälte han vill, men vilket kräk han är. Jag klarar när han mördar, ljuger och spionerar, men detta blir för mycket för mig.

Här finns en del verkliga, mer nutida, händelser som jag kommer ihåg, som Ebbe Carlsson-affären (1988). Den var ju i allra högsta grad aktuell när boken skrevs, nu tillför den en riktigt bra tidsstämpel och gör det hela lite mer verkligt. Det enda jag känner mig tveksam till är att man skulle slösa bort elitsoldater på ett gräva i dammiga arkiv.

Den hedervärde mördaren är både utdragen och långsam, men samtidigt intressant. Mycket om detta visste jag redan, men en hel del var nytt för mig. Och ja, jag är helt säker på att de historiska uppgifterna är helt korrekta.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 961 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Dem hedervärde mördaren: Läsfåtöljens bokblogg

Tisdagstrion: Antiken

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Antiken

Japp. Nu är det dags att vara långsökt.

1. Iliaden av Homeros är väl den enda i trion som inte är krystad. Förmodligen så behöver den ingen presentation. Jag läste den under en resa till Grekland, vilket jag tyckte var passande. Och förmodligen enda sättet att ta mig igenom den.

2. Den gömda skatten av Clive Cussler läste jag så tidigt (1992) att jag ännu inte hunnit tröttna på hans böcker. Upprinnelsen är att det berömda biblioteket i Alexandria år 391 e Kr sätts i brand på den romerska kejsarens order. Men en lite grupp män vågar trotsa kejsarens order och lyckas i hemlighet föra de mest värdefulla skatterna i säkerhet. De göms i ett främmande avlägset land, i underjordiska grottor djupt undan världen ögon ... Själva boken utspelar sig dock 1991.

3. Mons Kallentofts Herkulesserie baseras löst på de antika berättelserna om halvguden Herkules. Zack är den första delen, där Zack introduceras som en modern, trasig halvgud. Temat kretsar kring att röja upp i en korrupt och mörk storstadsmiljö, likt Herkules rensning av Augeas stallar.

Film: Jay Kelly (2025)

Titel: Jay Kelly
Originaltitel: Jay Kelly
Genre: Drama
Regissör: Noah Baumbach
Manus: Noah Baumbach, Emily Mortimer
Skådespelare: George Clooney, Adam Sandler, Riley Keough, Grace Edwards, Stacy Keach
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Storbritannien
Längd: 133 min
Serie: -
Såg den på Netflix 20 mars 2026





Handling
En känd skådespelare reser genom Europa tillsammans med sin manager. Under resan konfronterar de båda tidigare beslut, prövar sina relationer till familj och vänner och ställs inför frågan vilket arv de lämnar efter sig, vilket gör att deras vänskap sätts på prov i oväntade sammanhang.

Min kommentar
I tre veckor blev filmen Jay Kelly av olika anledningar uppskjuten, men till slut var det dags att se den. Jag kan inte påstå att jag hade koll på vad det skulle vara för typ av film, men ordet komedi förekom flera gånger så det lockade. Och George Clooney.

Det här var inte alls den film jag förväntade mig, eftersom jag då fokuserade på "komedi". Speciellt rolig är den dock inte. Snarare tragisk och då inte ens tragikomisk. Kanske har jag aldrig reflekterat över hur en filmstjärnas liv kan tänkas se ut. Tänk att betyda så mycket för så många okända människor och i stort sett, i det här fallet, inget alls för sin familj.

Scenerna där Kelly tittar tillbaka på viktiga händelser i sitt liv gillar jag. Det kan nog vara det bästa sätt jag har sett att ordna tillbakablickar på. De scenerna sa mest om honom, tycker jag. Det jag gillade allra minst var det han gjorde mot sin yngsta dotter. Ett så grovt intrång i min integritet och mitt privatliv hade jag aldrig förlåtit någon. Inte ens min far.

Den ena karaktären efter den andra dyker upp. Och försvinner. Ofta utan att göra något avtryck alls. Vilket väl ganska tydligt visar hur Jay Kelly ser på människorna runt sig. Han behandlar andra som statister, vars enda uppgift är att serva och supporta honom.

För mig blir det lite som att George Clooney spelar sig själv. Något som han ju så klart är bäst lämpad för och gör bäst av alla. Jag kan inte tänka mig någon annan i den rollen. Adam Sandler håller sig väldigt lugn och det är egentligen honom jag känner allra mest med.

Filmen är på tok för lång, minst en halvtimme hade lätt kunnat ha skalats bort. Handlingen räcker definitivt inte till drygt två timmar och väldigt mycket känns som att bli skriven på näsan. Jag tror att alla förstår hur ensam Jay Kelly är. Den enda "vän" han har är en som tar 15% av hans inkomst, men som i gengäld får sätta sitt eget liv på paus. Hans manager.

Jay Kelly spretar väldigt mycket, åt alla tänkbara håll. Som att den inte riktigt kunde bestämma sig för vad den ville vara och visa. Den är, trots allt, en fin berättelse om hur de val vi gör påverkar oss och de runt omkring oss. Vissa val är oåterkalleliga och, förmodligen, oförlåtliga.


På Letterboxd hade den 3,32 i genomsnitt (beräknat på 189 339 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 38k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig