Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Regn
Jag trodde det här skulle bli krångligare än vad det blev. Jag hade ganska många alternativ.
1. Rött regn av Dennis Lehane glömde jag att avbeställa från bokklubben när den var månadens bok. Så kan man faktiskt också hitta favoriter. Sean, Jimmy och Dave var vänner som barn, men något vidrigt händer som tar död på vänskapen. Tjugofem år senare är Sean utredare på mordroteln och Jimmy är på den andra sidan av lagen. När Jimmys dotter hittas mördad så får Sean fallet.
2. Skred av Sara Strömberg, andra delen om journalisten Vera Bergström. Sommaren regnar bort i Åre. Grävskoporna fortsätter att gröpa ur berget för att ge plats åt exklusiva fritidshus. Till slut går ett jordskred, som inte bara river upp nya sår i samhället utan också drar fram mörka hemligheter. Det här är en riktigt bra serie!
3. För att få in min Stephen King så fick jag leta upp en novell som jag inte har läst; Rainy season. Den handlar om ett ungt par som kommer till den lilla staden Willow i Maine. Lokalbefolkningen varnar dem och säger att de måste lämna staden före kvällen eftersom det är dags för den sjuåriga regnperioden. Paret vägrar att lyssna på varningarna och stannar kvar i sitt hus. När ovädret väl bryter ut visar det sig att det inte är vanligt vatten som faller från himlen. Den finns i novellsamlingen Nightmares & Dreamscapes, som jag inte har 😲
Titel: Predestination Originaltitel: Predestination Genre: Science fiction Regissör: Michael Spierig, Peter Spierig Manus: Michael Spierig, Peter Spierig, Robert A Heinlein Skådespelare: Ethan Hawke, Sarah Snook, Noah Taylor, Madeleine West, Christopher Kirby Utgivningsår: 2014 Produktionsland: Australien Längd: 97 min Serie: - Såg den på Netflix 6 september 2026
Handling
En tidsresande agent får i uppdrag att förhindra ett bombattentat som har krävt många människoliv. Jakten på den så kallade Fizzle Bomber leder honom till en bar, där han träffar en person med en minst sagt ovanlig livshistoria. Ett samtal om identitet, kärlek och märkliga sammanträffanden utvecklas snart till något betydligt mer komplicerat, och agenten dras in i ett uppdrag där dåtid, nutid och framtid inte längre är så lätta att skilja åt.
Min kommentar
Ibland får jag för mig att vi ska se någon äldre film, om man nu kan säga så om en film från 2014. Men helt ny är den ju faktiskt inte. Predestination dök i alla fall upp som ny på Netflix och den lät intressant. Jag hade heller inget antecknat om att vi hade sett den så den fick bli söndagsfilmen.
Tidsresor ger mig alltid huvudvärk, men jag har en sällsam fascination för historier om dem. Några av mina absoluta favoritfilmer handlar om tidsresor eller parallella världar. Den här filmen kommer inte att kvalificera sig dit. Faktum är att det nog är mest prat i den här filmen och det händer inte särskilt mycket. Jag vill inte kalla den tråkig, men den lyckas inte engagera mig. Sambon använde tiden till att sova. Idén är ju jätteintressant, annorlunda och kul, men utförandet håller inte riktigt samma nivå. Om du inte har sett filmen, men tänker göra det: Sluta läs här! Från och med nu blir det massor av spoilers.
Kanske låter det som att jag satt där och försökte lösa mysteriet, men så var det inte. Filmen verkade däremot väldigt mån om att hjälpa mig. Ledtrådarna är så tydliga att de nästan lika gärna kunde ha visats med en neonskylt och en pil pekandes på dem. Hela diskussionen om hönan eller ägget. Någon som sjunger "han var sin egen farfar". Läkaren som gör en stor grej av att den brännskadade personen inte kommer att se ut som tidigare. Tidsmaskinsväskan som visar Error Fail. Det är inte direkt subtilt.
Dialogen där i baren är det nästan skämskudde på: Om jag ramlade in på en bar och bartendern pratade så med mig skulle jag nästan säkert ha gått därifrån. Det finns så många andra barer. Hela filmen avslutas med att allt förklaras för mig. För säkerhets skull, antar jag, utifall att jag inte redan hade förstått vad det var som hände. Jag läste faktiskt novellen, som filmen bygger på, efteråt och den är nästan motsatsen till filmen. Man får en enda ledtråd och den är väldigt subtil. Plus att man får minst två oförklarade detaljer. Där kan man snacka om att man får en del att fundera på.
Till skillnad från filmer som Interstellar, Inception och Vanilla sky, som gav mig huvudvärk på riktigt och som är fascinerande i allt som är oförklarat, så är Predestination bara konstig-konstig. Logiken haltade. Om inget barn föddes från början så skulle det ju inte finnas något barn att stjäla. Något som manusförfattarna kanske tyckte att de förklarade med hönan eller ägget. Om detta hade varit ett Exceldokument så skulle man ha fått upp det där irriterande felet Cirkelreferens och inte kunnat fortsätta.
Predestination är mer form än funktion. Det känns som att den är mer upptagen och fokuserad på att konstruera något som är vansinnigt snyggt och glömmer den där lilla detaljen att göra allt intressant. Jag kan se varför den här filmen tilltalar människor. Det finns en ambitiös konstruktion här. Konstruktionen blev helt enkelt viktigare än berättelsen, ledtrådarna alldeles för tydliga och resultatet inte särskilt engagerande. Det blir som att filmen säger: Titta hur elegant jag har konstruerat det här! Jo, fast det är inte särskilt intressant att titta på.
På Letterboxd hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat på 287 279 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 340k betyg).
Jag ger den 3,0.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
Nyss hemkommen från semester så det blir en något senare smakebit i dag, eftersom jag så klart fick samma magproblem, men en något mildare variant, under den här semestern som förra höstens semester. Jag var helt slut när vi kom hem, ändå gick resan exakt enligt plan, och jag gick och la mig redan vid nio. Sedan sov jag som en klubbad oxe hela natten och en bit in på morgonen. Annars var semestern väldigt bra.
Jag har börjat läsa Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton, en bok som har blivit stående oläst ett tag. Den förra boken jag läste av honom, De sju morden på Evelyn Hardcastle, tyckte jag om, väldigt mycket. Denna påminner, än så länge inte alls om den, men bra är det.
Min smakebit är från sida 244:
En tjänare höll på att duka inför middagen när Sara kom in i kajutan och knackade på sin makes dörr med samma oro hon alltid kände vid ungefär den här tiden.
Inget svar.
Hon försökte på nytt. Tystnad.
"Är han där?" frågade hon vaktkapten Drecht, som stod vakt medan han rökte sin pipa. Det var få män förunnat att kunna stå vakt som vaktkapten Drecht. Det var som om själva luften hade fått svärd och hatt. Han verkade knappt andas.
"Om jag står här är han där", sa han enkelt.
Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på avstämningskollen hos Kulturkollo.
Just nu ...
läser jag ... Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton. Jag tyckte om den förra boken jag läste av honom. Den om de sju morden på Evelyn. Jag har inte kommit tillräckligt långt i denna än, för att veta om den är lika bra.
lyssnar jag på ... Billjud, flyplatsljud, flygplansljud, tågljud ... och så vidare. Hemresa från Spanien i dag.
tittar jag på ... Det har ju varit lite paus med TV-tittande ett tag nu, men lite har vi hunnit med på kvällarna. Då har det varit Hela kändis-Sverige bakar, Fråga Lund och Idol. På egen hand så är det fortfarande Chicago-träsket som gäller. Bara några få avsnitt kvar av säsong 8 av Chicago Fire, 7 av Chicago P.D. och 5 av Chicago Med.
njuter jag av ... ingenting, tror jag. Det finns nog inget att njuta av under en hemresa. Möjligtvis det som nu är minnen.
längtar jag efter ... att komma hem, får det ju bli då. Jag är inte så glad i att vara mitt emellan.
Linda på bloggen enligt O har en rolig återkommande utmaning som heter Litteraturens ABC. Tanken är att man ska plocka fram en författare, en bok och en uppgift kopplade till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Hon har kommit en bra bit in i alfabetet nu, men jag har bara kommit till E.
Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på E
Här finns det ju ett klockrent val: Mattias Edvardsson. Ända sedan jag läste hans debut Dit drömmar färdas för att dö har han faktiskt varit en favorit. För den boken var ju ingen lyckoträff och inget undantag. Hans böcker är fantastiskt bra. Jag har läst de flesta, förutom ungdomsböckerna, men även en sådan har slunkit ner.
Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på E
Jag följer temat här och väljer Mattias Edvardssons En helt vanlig familj. Hans allra bästa bok, tycker jag. Man kan nog säga att den knockade mig. Och nej, den är ingen deckare. Den är en roman om ett brott.
Tipsa om en läsvärd bok med anknytning till Europa
Med anknytning till Europa? Jag vet faktiskt inte hur jag ska tolka uppgiften. Nästan alla böcker jag läser har väl anknytning till Europa, tänker jag. Så jag väljer helt enkelt en bok med ordet i titeln; Europa blues av förra veckans författare, Arne Dahl. Det var längesedan jag läste den, men om jag inte minns fel så sträckte trådarna ut sig över en stor del av Europas historia. Man lär sig en hel del.
