Månadsbokslut juli 2026

Antal lästa böcker i juli: 8

46. Madame Terror av Jan Guillou
47. Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth
48. Giftmördaren av Sharon Bolton
49. Sommarboken av Emilya Hall
50. Sommarhuset på stranden av Sarah Morgan
51. Pojkvännen av Freida McFadden
52. Mona Lisa Overdrive av William Gibson
53. Dit lagen inte når av Anders Nilsson

Sidor
Totalt lästa	2875
Genomsnitt/dag	92
Genomsnitt/bok	359

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	2
300	-	399:	4
400	-	499:	2
500	-	599:	0
600	-	699:	0
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	1
2,5:	1
3:	0
3,5:	2
4:	3
4,5:	1
5:	0

Snittbetyg: 3,5

Serier
Ingående i serie:		5
Påbörjade serier:		1
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		2

Genre
Drama:		1
Fantasy:		0
Feelgood:		2
Humor:		0
Kriminalroman:		0
Romance:		0
Science fiction:		1
Skräck:		0
Thriller:		4

Utmaningar
Boktolvan:		1	(7/12)
Finish That Series:		2	(14/18)
Hyllvärmare:		5	(31/37)
Vi möts igen:		0	(3/6)

Författare
Olika författare:		8
Ej läst tidigare:		2

Kvinnor:		4
Män:		4
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		0
E-bok:		1
Inbunden/Kartonnage:		5
Ljudbok:		0
Pocket:		2

Språk
Originalspråk (svenska):		3
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		7
Streamingtjänst:		1

Recensionsexemplar:

1

In/ut
Antal nykomna böcker:		5
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Madame Terror av Jan Guillou
Månadens överraskning: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth
Månadens besvikelse: Sommarboken av Emylia Hall
Månadens roligaste: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth
Månadens mysigaste: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth
Månadens otäckaste: Pojkvännen av Freida McFadden

Kommentar:
Juli blev en bra läsmånad, om man tänker kvantitet. Inte lika bra om man tänker kvalitet. En riktig djupdykning blev det, men även en riktig topp. Betygen växlar mellan 2,5 och 4,5. Snittet blev 3,5, som väl ändå får betraktas som hyfsat.

Fem av böckerna (Bloodworth, Bolton, Gibson, Guillou, Nilsson) ingår i serier och två av dessa (Bolton, Guillou) har jag med i min Finish That Series-utmaning. En bok (Bloodworth) är första delen i sin serie och två (Bolton, Gibson) är sista/senaste delen i sin respektive serie. En Boktolva (Hall) blev det också. Utmaningarna fortsätter att gå bra. Jag ligger antingen före eller i fas.

Fem av böckerna var hyllvärmare och fyra av dem har varit med i Hett i hyllan. Min återkommande utmaning att läsa hyllvärmare, 10% av det totala antalet, går riktigt bra. Jag ligger ganska lång före där. Ett recensionsexemplar läste jag och även en bok från min streamingtjänst.

I juli blev det en del nya böcker, hela fem stycken. En är ett recensionsexemplar och fyra köpte jag själv. Inga böcker skänktes bort. Nettoresultat +5 alltså.

Om månadens bästa: Jo, alltså ... jag har ju en grej med ubåtar så här vann Madame Terror.
Om månadens överraskning: Jag hade hört så mycket mindre bra saker om Sommardagar i Kollektivet så jag hade inte alls förväntat mig det jag fick.
Om månadens besvikelse: Sommarboken var inte alls den bok jag hade hoppats på.
Om månadens roligaste: Sommardagar i Kollektivet är kanske inte rolig hela tiden, men den har genomgående en humoristisk ton.
Om månadens mysigaste: Jag skulle aldrig vilja bo i ett kollektiv, men Sommardagar i Kollektivet var mysig att läsa.
Om månadens otäckaste: Att inte veta vem man kan lita på är otäckt, därför tar Pojkvännen hem den här kategorin.

Hett i hyllan #537

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en oläst från när jag fyllde år i slutet av maj 2024.

Ninni Schulmans böcker har jag tyckt om så Käraste Lena stod så klart på önskelistan.

Detta är andra delen i Siljanserien, som jag inte har börjat läsa än. Det finns ingen anledning för mig att tro att jag inte ska gilla även den här serien, efter att ha läst Hagforsserien. I den har jag faktiskt läst samtliga sju delar och även om jag ibland har stört mig på huvudpersonen Magdalena så har de varit bra allihop. Så småningom kanske jag får starta upp min utmaning Sist på serien? igen och då är denna helt klart ett alternativ. Om jag inte bara tar och börjar läsa ändå.

Så här står det på baksidan:

Hösten 1983 hittas 31-åriga Lena död i sitt hem på släktgården på Sollerön utanför Mora, hängd i en lampkrok. Av allt att döma rör det sig om ett självmord. Lenas föräldrar vägrar tro att deras dotter valt att ta sitt eget liv, och för att få reda på sanningen kopplas den före detta polisen Ingrid Wolt in.

Ingrid har egentligen lagt ner sin nystartade spaningsbyrå och lever isolerad i skogen av rädsla för sin före detta man. Men Lenas föräldrar är så enträgna att hon slutligen övertalas att ta sig an fallet. Det visar sig snart att Lena bar på djupa hemligheter och att det var många i hennes närhet som ville se henne död.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Count Zero av William Gibson

Författare: William Gibson
Titel: Count Zero
Genre: Science fiction
Antal sidor: 257
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Count Zero
Översättare: Hans Lindquist
Serie: Neuromancer 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1986 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 juni 2026




Första meningen: De satte en hundbomb på Turners spår i New Delhi, ställde in den på hans feromoner och hans hårfärg.

Baksidetext
Turner, en korporativ legoknekt, vaknar upp i en rekonstruerad kropp. Hans arbetsgivare Hosaka Corporation aktiverar honom rörande ett än mer farligt uppdrag än det han tillfrisknar från: Maas-Neoteks R&D-chef skall hoppa av, och Turner är den som skall få ut honom levande. Beväpnad med bland annat det nyaste inom BioChip tänkter Turner slutföra sitt uppdrag.

Bobby Newmark är en liten dataskojare som hamnar i mitt i ett krig i Cyberrymden som utlöses av avhoppet. En enkel "körning" med en kinesisk "isbrytare" mot ett säkerhetssystem utlöser kraftiga larm och Bobby dör nästan på kuppen innan han kommer undan de virtuella vakthundarna, därav namnet på romanen. Bobby får ett pris på sitt huvud och försöker endast komma undan med livhanken i behåll.

Min kommentar
När jag hade läst klart alla planerade böcker i juni och fortfarande var på resande fot så tyckte jag att det kunde vara en bra idé att läsa vidare i Neuromancer-trilogin. Det gäller ju att passa på när man fortfarande har det här speciella universumet i hyfsat färskt minne. Alltså blev det dags för Count Zero.

Mycket av det som gjorde Neuromancer så speciell finns kvar här, vilket gör den här recensionen svårare att skriva än den förra. Jag vill inte bara upprepa mig, men samtidigt är det just den säregna stilen som återigen präglar läsupplevelsen. Rent berättarmässigt så är det här väldigt märkliga böcker. Viktiga grundläggande saker förklaras inte överhuvudtaget. De nämns på ett sätt som antyder att alla vet vad det är. Andra, helt ovidkommande saker, beskrivs in i minsta detalj.

Vi får berättelsen i flera olika trådar, främst genom Turner, Marly och Count Zero. De är allihop på olika ställen och pysslar med sitt. Ingen blir väl förvånad när de till slut sammanstrålar och allt knyts ihop. Men tro för all del inte att du får alla svaren.

I mångt och mycket så är Count Zero inte lika förvirrande som Neuromancer. Jag behövde inte lägga lika mycket energi på att förstå världen utan kunde fokusera mer på historien. För mig känns denna lite mer traditionell, med de vanliga ingredienserna: attentat, jakt och explosioner. Det känns helt enkelt mer actionbetonat.

Vad jag kan minnas så finns det inga viktiga karaktärer från Neuromancer här. Det är nog bara ett namn jag känner igen, men det är ju så klart samma universum man rör sig i. Jag känner att jag inte kommer nära någon av karaktärerna, det är generellt svårt att förstå vad som driver dem. Det här är förmodligen medvetet, men det gör att jag inte bryr mig så mycket om dem. Count Zero känns trots detta inte lika distanserad som Neuromancer. Karaktärerna är inte längre bara observatörer. De har lite mer kontroll och de är mindre vilsna. Precis som jag.

Bildspråket förvirrar mig fortfarande. Jag har svårt att se den här världen framför mig och alldeles särskilt när den blir detaljerad. Men så är det alltid för mig. Något jag tycker är otroligt imponerande är sättet William Gibson skriver om AI. Redan 1986.

Medan Neuromancer handlade om att orientera sig i en okänd värld så handlar Count Zero om att börja hitta hem i den. Nu har jag bara Mona Lisa overdrive kvar att läsa i trilogin. Det ska bli spännande att se hur både universumet och jag utvecklas.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 61 241 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Count Zero: Litteraturburen

Tisdagstrion: Tidsresor

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Tidsresor

Det visste jag att jag har läst många böcker om. Problemet är bara att komma ihåg vilka. En ploppade upp direkt, de andra fick jag fundera på.

1. 22/11 1963 av Stephen King handlar om engelskläraren Jake Epping, som får i uppdrag (av en döende vän som har hittat en portal till det förflutna) att förhindra det som händer den här dagen. Samtidigt så tänker han att han ska passa på att förändra livet för en av hans vuxenelever.

2. Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde är en helt vansinnigt rolig bok om Thursday Next, specialagent vid Litteraturroteln i London. Förutom att resa i tiden så kan man även resa in i böckerna och ändra det som händer.

3. Timebroker av Elisabeth Östnäs är en novell i antologin 1873. Den handlar om precis det den heter; någon som säljer tidsresor, men på ett lite annorlunda sätt. En riktig pärla.

TV-serie: Sullivan's Crossing #1 (2023)

Titel: Sullivan's Crossing
Originaltitel: Sullivan's Crossing
Säsong: 1
Genre: Drama
Skapad av: Roma Roth
TV-bolag: CTV
Skådespelare: Morgan Kohan, Chad Michael Murray, Scott Patterson, Sydney Shandon, Reid Price
Premiär: 2023-03-19
Produktionsland: Kanada
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 44 min
Såg den på Netflix 9 juli - 16 juli 2026




Handling
Huvudpersonen Maggie Sullivan är en framgångsrik neurokirurg som får hela sitt liv i Boston upp-och-ner-vänt. Efter en personlig kris på grund av en anklagelse om försummelse flyr hon tillbaka till sin hemstad i Nova Scotia. Där måste hon återknyta kontakten med sin pappa och ta itu med sitt smärtsamma förflutna.

Min kommentar
Precis när jag hade sett klart en på-egen-hand-serie och som bäst funderade på vad i hela friden jag skulle välja nu, så la @vadblirdetformedia ut en recension på Sullivan's Crossing. En serie jag la till på min lista för några veckor sedan, men hade hunnit glömma bort. Det var ju som att betrakta som ett tecken så den fick det bli.

Miljön här den måste vi bara prata om. Sullivan's Crossing ligger i Nova Scotia, en plats som lite har funnits på min radar redan tidigare. Det är så vackert att det gör ont, rent fysiskt. Där fick jag ännu en plats att sätta upp på min bucketlist.

Mycket drama är det här. Ibland känns den nästan påtvingad. Relationen mellan pappa Sully och Maggie känns något krystad och konstruerad, vilket nästan alla relationer gör när jag tänker efter. Jag kan dock köpa det, om än motvilligt. Både Andrew, Walter och Maggies mamma Phoebe ger mig rysningar. Dock inte av välbehag. De är så manipulativa att jag blir irriterad.

Jag har några problem med den här serien, men det allra största är att Maggie, i mina ögon, inte är trovärdig som neurokirurg. Hon ser ut som en förvirrad och butter femtonåring, vilket ju hon så klart inte kan hjälpa, men det stör mig mer än jag egentligen vill erkänna. Hon beter sig också konstigt och ställer konstiga frågor till presumtiva patienter. Det är helt omöjligt för mig att inte jämföra henne med Amelia Shepherd i Grey's anatomy. Där har vi en neurokirurg som jag skulle vilja ha om jag behövde en. Hon osar av självförtroende och auktoritet. Hon inger förtroende. Maggie är hennes motsats.

Generellt så skulle jag nog säga att skådespelarprestationerna är under par, men det kan ju faktiskt bero på manuset också. Det är ändå kul att se Luke, från Gilmore girls. Även Tristan från samma serie, men honom kände jag inte igen.

Sullivan's Crossing är nog inte trovärdig, på många sätt, men den är charmig och mysig. Vilsam är nog rätt ord. Jag kommer helt klart att titta vidare. Något att ta till när man vill ha något lättsmält, där det finns många vackra vyer att titta på.



På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 653 betyg).
På IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 9,8k betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv