Bok: Kleptomania av Kristina Hård

Författare: Kristina Hård
Titel: Kleptomania
Genre: Fantasy
Antal sidor: 250
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Arvet efter Kaiser 1
Förlag: Mörkersdottir Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 januari 2026




Första meningen: Det korta avbrutna telefonsamtalet andas panik och får mannen att köra alldeles för fort längs de isiga skogsvägarna.

Baksidetext
Den värsta tågolyckan i modern tid sker en sommarnatt i den djupaste skogen. Inga överlevande hittas. Inte förrän Linus Kaiser efter flera veckor stapplar ut ur skogen mil från själva olycksplatsen. Förvirrad, undernärd och med svår minnesförlust.

År senare är hans luftskeppsimperium en framgångssaga som ingen kan förstå hur det gått till. Själv är han döende i cancer. När Ingra Varg vill veta sanningen bakom framgången och alla pengar beslutar han sig för att avslöja vad som egentligen hände i skogen.

Hittade han något därute i skogen eller var det något som hittade honom ...

Min kommentar
De senaste åren så har jag märkt hur viktigt det är, för mig, att få en snabb start på läsningen när ett nytt år börjar. Då menar jag både vad gäller utmaningar och hur snabbt den första boken blir utläst. Alltså letade jag upp den kortaste boken bland de jag har planerat att läsa i år. Det blev Kleptomania. En bok som jag hade ögonen på ett bra tag och sedan ramlade den plötsligt ner i inboxen. Sedan blev den bara liggande där på läsplattan. Tills nu.

Potentialen finns där, det låter ju som att det kan vara en riktigt spännande historia, men det är något som skaver hela tiden. Det är ganska tråkig läsning, från start, trots den stora tågkraschen. Jag kan inte påstå att jag är intresserad av dessa människor. Inte heller bryr jag mig om dem. Dialogen är ibland åt det pinsamma hållet.

Onekligen så är det spännande med fantasy som utspelar sig i en bekant miljö, i de svenska skogarna. Jag gillar inslaget av nordisk folktro, i en värld som är ganska lik vår. Förutom troll och luftskepp då.

Världsbygget är något förvirrande och oklart. Jag undrar lite om det är en dystopisk framtid eller vad det är. Just det här med att luftskepp blir en stor grej gör mig fundersam. Man får inte någon bakgrund alls till hur världen blev så här. Tillståndet bara förutsätts. Vissa saker, som kunde ha varit intressanta, hastas bara förbi. Andra skeenden är vi kvar i i vad som känns som en evighet. Det blir helt enkelt för diffust.

Tidshopp gör mig nästan alltid, mer eller mindre, förvirrad. Alldeles särskilt mycket när de inte markeras tydligt. Vid flera tillfällen hoppar man plötsligt framåt eller bakåt utan att det visas på något sätt. Det gav ett rörigt intryck.

Flera saker förstår jag inte meningen med. Till exempel tågkraschen. Vad var det egentligen som hände. Och vem gjorde det? Och framför allt varför? Detta är ju en serie så det kanske man får veta i senare delar. De kommer jag förmodligen inte att läsa.

Kleptomania tar sig en del mot slutet, men tyvärr inte tillräckligt för att väcka mitt intresse. Jag kollade upp hur långa de efterföljande böckerna är och de är lika korta som denna. Jag förstår inte varför man delar upp den här historien i tre korta böcker i stället för att lägga allt i samma. Det känns väldigt onödigt. Fantasy brukar ju dessutom vara tjocka böcker. Så man hinner komma in i den nya världen ordentligt.

På Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 109 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Kleptomania: I heart fantasy, Tentakelmonster och Skymningssång

Tisdagstrion: Författare som idag är under 50 år

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Författare som idag är under 50 år

Oj, det här var lite svårt. Jag vet nog inte hur gamla författarna är 🤔

1. Mattias Edvardsson klarar sig, med ett par år till godo. Vilken tur. Om du ännu inte har läst något av honom så tycker jag att det är dags nu. Den jag har tyckt absolut bäst om av hans böcker är En helt vanlig familj.

2. Christoffer Carlsson är en annan mycket, mycket bra författare. Hans serie Hallandssviten är ruskigt bra och inte alls bara deckare.

3. Fredrik Backman behöver nog ingen presentation. Jag brukar kalla honom "Jävla Backman", eftersom han på något sätt alltid lyckas skriva böcker som känns som ett slag i magen. Den första jag läste av honom var En man som heter Ove. Så rolig och så sorglig.

Film: Black bag (2025)

Titel: Black bag
Originaltitel: Black bag
Genre: Thriller
Regissör: Steven Soderbergh
Manus: David Koepp
Skådespelare: Michael Fassbender, Cate Blanchett, Naomie Harris, Tom Burke, Marisa Abela
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 93 min
Serie: -
Såg den på SkyShowtime 5 januari 2026





Handling
När underrättelseagenten Kathryn Woodhouse misstänks för att ha förrått nationen ställs hennes man – även han en legendomspunnen agent – inför det ultimata testet om han ska vara lojal mot sitt äktenskap eller sitt land.

Min kommentar
En film som jag fick rekommenderad av en kollega för ganska längesedan är Black bag. Ända sedan dess (tror det var i våras/somras) så har jag hållit utkik och väntat på att den skulle dyka upp på någon streamingtjänst. Och plötsligt händer det.

Historien är lite som en le Carré, som inte är någon favorit hos mig. Jag vet ju att Steven Soderbergh brukar vara konstig, men även bra. Den här filmen är bara konstig. Den är väldigt snygg, men det är mest en massa trist prat. Egentligen mer form än funktion.

Några intressanta vändningar finns det, dock inget wow. Den är väldigt minimalistisk. Inga "stora" scener, ingen action, ingen ond bråd död. Olidligt långsamt och ännu mer prat.

För mig känns det som att filmen försöker ge sken av att vara smart, men det är den inte. Den där middagsbjudningen i början förstår jag inte alls vad den gick ut på. Vad hoppades han egentligen få ut av den? Sanningsserumet verkar dessutom bara ha drabbat selektivt. Faktum är att den är en ganska blek (spion)thriller, som jag kommer att ha glömt om några dagar. Ju längre filmen pågår desto mer snack och mindre verkstad blir det.

Filmen är ganska linjär, i det att den saknar både berg och dalar. Allt tuffar bara på. Med ännu mera prat. Det största problemet kan nog vara att amerikaner har försökt göra en brittisk film. Det är ett dödfött och omöjligt uppdrag. De har helt enkelt inte det handlaget.

Det mest positiva jag kan komma på är att Black bag inte är utdragen, filmen är bara runt 90-minutersstrecket. Egentligen är den nog mer ett drama, men jag skulle inte kalla den tråkig, men inte heller spännande. Den är alldeles för ointressant för det.


På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 357 206 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 85k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Fiendens fiende

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Först var det kallt med hårda vindar. Sedan blev det snö med hårda vindar. Snön kom verkligen horisontellt. Efter det blev det precis över noll och underkylt duggregn. Fortfarande med hårda vindar. Jag kan inte påstå att jag vill vara utomhus. Inte bara för kylan utan för isunderlaget. Våren känns väldigt långt bort.

I år har jag tagit tag i en riktigt gammal surdeg; Jan Guillous serie om Carl Hamilton. I januari läste jag första delen och jag blev faktiskt lite överraskad över hur bra den trots allt var. Och aktuell. Eftersom jag har läst lite spridda skurar i serien (och inte vill läsa om de delarna) så har turen redan kommit till fjärde delen, Fiendens fiende.

Min smakebit är från bokens början:

Varje gång han försökte strypa en kvinna hade han misslyckats, Men det hade varit hans gamla jag, han hade varit sjuk, förvirrad eller förtvivlad eller helt enkelt bara full och han hade inte haft någon allvarligt menad avsikt. Nu var allt annorlunda.
    Hon missförstod honom när han släckte ljuset i kojen och hon hann fnittra till när han vände henne på mage och satte sig grensle över henne.
    Sen började han strypa henne nästan ömsint, som om det vore en kärleksakt, som om hon vore hans hustru på riktigt.

Just nu - februari

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på avstämningskollen hos Kulturkollo.

Just nu ...

läser jag ... Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir, som är tredje delen i Áróra-serien. Det är alltid kul att läsa böcker från Island, men första boken i den här serien har nog varit klart bäst.

lyssnar jag på ... OS-ljud, tror jag. Större delen av dagen.

tittar jag på ... jo, det är ju OS, så det blir mycket av det. Men jag hinner med lite annat också, som till exempel andra säsongen av Manifest. Det har tagit oss fem år att fortsätta se den. Varför har jag faktiskt ingen aning om. Det här är ju bra. Dock fortfarande lite Lost-varning. När jag tittar på egen hand så är det Masterchef Australia och där är det sextonde säsongen.

njuter jag av ... ingenting faktiskt. Det är ju februari och det är snö/regn/stormvindar ute hela tiden. Men OS är ju kul, förstås.

längtar jag efter ... inte speciellt mycket, tror jag. Våren. Men den kan jag inte påverka på något sätt, den kommer när den är redo. I övrigt är det Lunds feelgoodmässa på biblioteket på självaste alla hjärtans dag.