Böcker på rad

Nu när jag inte har någon återkommande Tisdagstrion, över sommaren i alla fall, så tänkte jag att jag får väl ordna några egna listor att ta till. Jag har samlat på mig några teman, åtminstone så de räcker i några veckor. Fem känns som ett lämpligt antal för det här.

Veckans lista handlar om serier, som jag verkar ha något slags beroende av. Otaliga är de serier jag följer och det är helt omöjligt att hänga med i utgivningstakten. Jag tror att jag skulle kunna hitta på nästan hur många teman som helst som har med detta att göra, men den här listan gäller nästa bok i serien.

Någon riktig rangordning är det nog inte den här veckan. Jag skulle vilja läsa alla på en gång.

1. Skugga över Slagtjärn av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
2. En liten droppe blod av Christoffer Carlsson
3. Lögner av Kim Faber & Janni Pedersen
4. Blodsband av Jo Nesbø
5. Generation noll av Stefan Ahnhem

Kanske blir någon av dem faktiskt läst i år, annars är planen att de får vara med i Finish That Series 2026.

TV-serie: The Tourist #1 (2022)

Titel: The Tourist
Originaltitel: The Tourist
Genre: Thriller
Skapad av: Harry Williams, Jack Williams
TV-bolag: BBC One
Skådespelare: Jamie Dornan, Danielle Macdonald, Shalom Brune-Franklin, Ólafur Darri Ólafsson, Damon Herriman
Premiär: 2022-03-03
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 58 min
Såg den på Max juni 2025




Handling
Skadad, vid liv, men har ingen aning om vem han är. När en irländsk man vaknar upp i den australiska vildmarken utan minne måste han använda de få ledtrådar han har för att upptäcka sin identitet innan hans förflutna kommer ikapp honom.

Min kommentar
Egentligen så kommer jag inte ihåg på vilka grunder som The Tourist hamnade på listan, men den har legat där väldigt länge. Eftersom vi verkar vara inne i en period där allt vi ser kommer från/utspelar sig i Australien så tänkte jag att vi väl lika gärna kunde riva av den här också.

En bit in i första avsnittet sa jag att den påminde lite om filmen Memento (en favorit). Lite längre in i serien, kanske under andra avsnittet, hade jag ändrat mig. Det här var Quentin Tarantino-känsla (en annan favorit). Det är brutalt, svart, surrealistiskt och roligt.

Upplägget är ganska komplicerat, men inte särskilt krångligt. Man får av självklara skäl inte särskilt mycket information från början. Mannen utan minne vet ju heller ingenting. Allt eftersom får vi veta saker, samtidigt som mannen utan minne upptäcker dem. Det är ett spännande koncept och de håller i alla fall mig intresserad och nyfiken i stort sett hela tiden. Alla oväntade och överraskande vändningar gör ju sitt till också. Den spirande romansen känns lite onödig, men den hålls på en bra och angenäm nivå.

Tyvärr så kommer det en rejäl djupdykning i näst sista avsnittet. Det är av den där totalt utflippade sorten som jag avskyr av hela mitt hjärta. Det enda positiva med det är att vi här får det mesta av bakgrunden. Även om jag inte gillar hur vi får den så vet jag faktiskt inte hur man annars skulle ha löst det.

Jamie Dornan, mannen utan minne, har jag tydligen sett i ett fåtal filmer. Han gör sin roll riktigt bra här. Ett plus också för hans charmiga accent. Danielle Macdonald, Helen, har jag sett i betydligt fler roller. Hon är också fantastisk. Detsamma gäller islänningen Ólafur Darri Ólafsson, Billy, en inte lika sympatisk figur, men han gör den bra.

The Tourist har redan en andra säsong. Jag förstår inte alls hur man kan gå vidare i den här historien och om jag ska döma efter alla kommentarer så kunde man inte det heller. Många som sett den rekommenderar att man inte gör det. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag att strunta i de rekommendationerna. Så småningom. Speciellt efter att jag fick klart för mig att andra säsongen utspelar sig på Irland.


På Trakt.tv har serien 3,45 i genomsnitt (beräknat på 1,3k betyg).
På IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 33k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The Assessment (2024)

Titel: The Assessment
Originaltitel: The Assessment
Genre: Science fiction
Regissör: Fleur Fortune
Manus: Nell Garfath Cox, Dave Thomas, John Donnelly
Skådespelare: Elizabeth Olsen, Himesh Patel, Alicia Vikander, Minnie Driver, Nicholas Pinnock
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Tyskland, Storbritannien, USA
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 13 juni 2025




Handling
I en värld drabbad av klimatförändringar har en privilegierad klick människor optimerat livet i ett utopiskt samhälle. Inte ens att skaffa barn lämnas åt slumpen. För att få förmånen att få barn måste man först granskas av en person som utvärderar paret i sju dagar för att avgöra om de är lämpliga som föräldrar.

Min kommentar
Filmen som fick skjutas upp förra veckan, The Assessment, fick i stället bli den här veckans film. Jag hade inte någon egentlig koll på vad det skulle vara för typ av film, utan den valdes endast på skådespelare. Och lite betyg på filmsajterna.

Det är onekligen en intressant idé som den här filmen tar upp, men för mig faller den på det ologiska att låta en vuxen spela ett barn. Som dessutom verkar byta ålder när det passar henne. Ibland är hon, omkring, tre. I nästa minut kan hon vara, typ, tonåring. Jag vågar nog påstå att det är omöjligt för någon att hänga med i de svängarna.

Alicia Vikander har varit en favorit i många år nu, men jag tycker att hon börjar bli sämre på att välja rätt filmer. Hon är i alla fall otroligt bra här, som en person som drabbas av samma sjuka som så många andra med för mycket makt. De få skådespelarna gör det fantastiskt bra. Jag tror på dem allihop.

Förmodligen så är detta en väldigt snygg film, men tyvärr är det omöjligt att se, eftersom det är mörkt nästan hela tiden. Jag avskyr den typen av film. Det är en mycket obehaglig historia och den gjorde mig obekväm. Vilket säkert var meningen. Kanske är det ingen dum idé att behöva genomgå en bedömning innan man får skaffa barn. Dock inte just på det här sättet.

Slutet vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om. Både Virginias och Aaryans är väldigt bra och passande. Mias tror jag mig förstå vad det vill säga, men jag tycker inte att det är ett egentligt slut. Passande är det dock.

The assessment är alldeles för konstig, på fel sätt, för mig. I alla fall emellanåt. Väldigt mycket antyds bara och så många frågor får aldrig något svar. Det är visserligen okej, men i kombination med resten så blir det inte bra. Jag är mycket tveksam till om jag hade velat leva i den världen. I evighet.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 46 287 betyg).
På IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 11k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Tystnaden

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Det har varit en ganska lugn vecka, det märks att många har semester. Vädret är fortfarande vad jag kallar för en typisk svensk sommar, lite halvkallt och regnigt, men igår trotsade vi skurarna och stack iväg på utflykt. Till Tomelilla, av alla ställen. Jag ville prova en restaurang som jag läste om i den senaste boken av Tina Frennstedt. En "dansk" restaurang. Med fläskesteg och äpplekaka.

I fredags läste jag ut tegelstenen Himlakroppar, det tog tolv dagar. Den var så tung (bokstavligt alltså) att jag fick problem med både nacke och rygg under läsningen. Jag är glad att jag har läst den, men jag gör inte om det. Däremot så får den som har läst den gärna höra av sig, för det är en del som jag inte alls förstår. Nåväl, boken jag läser nu, Tystnaden av Dean Koontz, har bara lite drygt 400 sidor så det är en liten tunnis, i jämförelse. Detta är första delen om agenten Jane Hawk och det är ingen skräck. I egentlig mening.

Min smakebit är sida 164:

Den nionde hade varit en trettiosjuårig universitetsprofessor och uppskattad poet som kastat sig framför ett tunnelbanetåg.
    Jane läste: "'Frigörelsen från handling och lidande, frigörelsen från inre och yttre tvång.'"
    Moshe Steinitz stirrade ut i natten genom fönstret ovanför diskbänken och sa: "Det låter som poesi."
    "Det är det, men inte hans egen. Jag kollade upp det. Det är från 'Burnt Norton' av T.S. Eliot."
    Hon hade en till. Den tionde döda var den ojämförligt yngsta, en tjugotvåårig doktorand, så begåvad att hon börjat i college vid fjorton års ålder, klarat av sin kandidatexamen vid sexton, sin magisterexamen i astrofysik vid arton och arbetade på en doktorsavhandling i kosmologi. Hon hade tänt eld på sig själv.
    Jane läste: "'Jag måste bort. Jag måste bort. Jag är inte rädd. Är jag inte rädd? Hjälp mig, någon.'"

Bok: Kedjan av Adrian McKinty

Författare: Adrian McKinty
Titel: Kedjan
Genre: Thriller
Antal sidor: 395
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Chain
Översättare: Helena Sjöstrand Svenn, Gösta Svenn
Serie: -
Förlag: Mondial förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juni 2025




Första meningen: Hon sitter på busshållplatsen och kollar sina gillamarkeringar på Instagram.

Baksidetext
Det är en morgon som vilken som helst. Rachel Klein har just lämnat sin dotter Kylie vid busshållplatsen när ett samtal från dolt nummer förändrar allt. En kvinnoröst meddelar att Kylie är kidnappad och om Rachel någonsin vill återse dottern måste hon betala en lösensumma -- och hon måste kidnappa ett annat barn.

Den som ringer är själv en mamma vars son blivit bortförd, och gör Rachel inte exakt som hon säger kommer både pojken och Kylie att dö. Rachel är nu en del av KEDJAN, en skoningslös turordning där någon tjänar pengar på att göra föräldrar till förövare. Reglerna är enkla: hitta pengarna, hitta ditt offer och begå sedan en handling du aldrig trodde dig kapabel till för bara 24 timmar sedan.

Hjärnorna bakom KEDJAN vet om att föräldrar är beredda att göra vad som helst för sina barn. De vet däremot inte att de snart kommer stå öga mot öga med Rachel. Ska det bli hon som lyckas bryta KEDJAN?

Min kommentar
För ganska många år sedan nu så läste jag Adrian McKintys böcker om Sean Duffy och jag tyckte om dem väldigt mycket. Av någon, för mig, okänd och obegriplig anledning så har inte resten av serien översatts. Däremot så har två av hans fristående böcker släppts på svenska. Den ena av dem är Kedjan, som jag tog med i min Vi möts igen-utmaning i år. Den är något helt annat än Sean Duffy-böckerna.

När jag skulle skriva ihop det här inlägget så hittade jag en del intressant information, om både författare och bok. Tydligen så hade han precis gett upp författardrömmarna (han fick bra recensioner, men sålde väldigt lite), när en en amerikansk litterär agent. Agenten övertalade Adrian McKinty att skriva en amerikansk historia. Det här är resultatet.

Rachel är nog ett praktexempel på vad en mamma kan göra för att rädda sitt barn. Jag tycker att hon reagerar och agerar trovärdigt. Under rätt (eller fel då) omständigheter så kan vi alla bli inbrottstjuvar, kidnappare och mördare. Däremot så är hennes övervakartendenser, om än förståeliga, otäcka. De skrämmer mig nästan lika mycket som brottet. Att det alltid är fel att förhandla med terrorister, som de skyldiga väl måste betraktas som, är ju lätt att tycka när man inte är påverkad själv.

Det blir en aning repetitivt ett tag i mitten. Där tappar det fart och lite av mitt intresse. Det är dock bara tillfälligt, för sedan brakar det loss på riktigt. Lite kul är det att en matematiker tycker, av olika skäl, att alla böcker borde avslutas med det sjuttiosjunde kapitlet. Så klart var jag tvungen att kolla och jodå, den här boken gör det. Min reflektion, när boken är slut, är att man verkligen får hoppas att både polisen och FBI har (mer) rigorösa tester för att sålla bort psykopater. Men okej, det vete katten. Verkligheten visar väl något annat, kanske.

Jag har nog svårt att se att det här skulle funka i verkligheten, men det är förmodligen främst för att jag inte vill att det ska göra det. Detta är en så fruktansvärt ryslig och hemsk idé. Det känns omöjligt att skydda sig emot det och det skrämmer mig ofantligt mycket. Trovärdigheten dras ner lite av att den missar lite i logiken ibland. Som, till exempel, hur Hoggs kunde godkännas av Kedjan. När det gällde Rachels val så la de ju sig i allt.

Boken består av två delar och den första är rejält spännande. Den andra halvan, hämnddelen, är inte alls lika nervkittlande. Här känns det konstruerat och krystat. Det är nästan som att andra delen är skriven av en annan person. Slutet blir lite väl mycket. Av allt. Hollywoodaktigt. Kanske blir det så när man skriver något som ska passa den amerikanska marknaden. Jag tycker den tappar all trovärdighet där.

Kedjan är en riktig bladvändare och temat är en fascinerande idé, ren ondska kan man nog säga. Under läsningen tänkte jag många gånger att det skulle passa perfekt som film och filmrättigheterna är faktiskt sålda och status är pre-production. Nåväl, kanske boken egentligen inte är värd en fyra, som helhet, men det är vad den får. Den höll mig ändå i ett järngrepp i mer än halva boken.

På Goodreads hade den 3,79 i genomsnitt (beräknat på 146 326 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Kedjan: Deckare med mera (engelska utgåvan)