måndag 16 november 2026

TV-serie: Below #1 (2026)

Titel: Below
Originaltitel: Below
Säsong: 1
Genre: Skräck
Skapad av: Jesse McKeown
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Josh Hartnett, Mackenzie Davis, Charlie Heaton, Willow Kean, Ruby Stokes
Premiär: 2026-10-08
Produktionsland: Kanada
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 40 min
Såg den på Netflix 26 oktober - 31 oktober 2026




Handling
I den lilla fiskestaden Snook’s Arm på Newfoundland börjar mystiska och våldsamma saker hända ute till havs. Fiskaren Calvin Penney har nog av problem ändå, med en familj som håller på att falla isär och ett samhälle vars framtid är hotad. När en marinbiolog anländer och börjar undersöka det som finns under ytan står det snart klart att det finns en mycket konkret anledning till allt som händer. Calvin och forskaren Fonda Howander försöker tillsammans förstå vad som terroriserar staden, samtidigt som gamla hemligheter och konflikter kommer upp till ytan.

Min kommentar
En serie som syntes lite överallt när den började streama är Below och jag bestämde mig snabbt för att jag inte alls ville se den. Främst för att den faktiskt lät som att den skulle kunna vara riktigt dålig. När sedan betygen började ramla in så verkade ju folk gilla den och jag är inte sämre än att jag kan ändra mig.

Genremässigt ligger väl serien närmast skräck, men det är en ganska märklig blandning. Det är lite som att avkomman från Hajen och The Thing fått barn med Sjöfartsnytt. Procentuellt sett så är det mer relations- och familjedrama än skräck. Särskilt läskig är den egentligen inte. För en van skräckfilmsentusiast i alla fall. Men det är bra gjort.

Väldigt mycket tid läggs på relationer, av olika sorter. Det gör att det blir väldigt många trådar och alla har inte heller med saken att göra. Som, till exempel, sonen Jays förehavanden. Jag vet egentligen inte varför han är med. Om man plockade bort honom så skulle allt ändå bli som det blev.

Jag måste också nämna dialekten de pratar. Jag älskar den. Den är ... sällsam. I ett avsnitt av Alone USA fanns det en deltagare från Newfoundland/Labrador och han pratade precis så här. Jag var faktiskt inte säker på om det var ett skämt eller ej, men ja, de pratar så i det området.

Mest av allt gillar jag att själva monstret inte visas upp i all sin härlighet. Monster gör ju sig bäst antydda. Ju mer man ser, desto mindre behöver fantasin göra jobbet. [spoiler]Förstår inte hur de tänkte med äggen. Att det vore trevligt med några fler monsterbläckfiskar?[/spoiler]

Om man hårdrar handlingen och resultatet så skulle man kunna säga att det är forskare vs invånare. Och jag kan väl inte riktigt köpa att mänsklig avkomma och monsteravkomma är moraliskt likvärdiga bara för att föräldrainstinkten är densamma. Personligen så hade jag tyckt att det varit mer intressant om serien hade stannat kvar i den konflikten. Inte löst det för oss.

Skådespelarinsatserna är det inte så mycket att säga om. De gör det bra allihop, men jag blir väldigt överraskad av att Alexander Karim dyker upp. Det hade jag inte koll på. Han får till och med säga några repliker på svenska. Kanske var han inte den vassaste kniven i lådan, när det kommer till det praktiska. Forskare som han var. Men han var kanske inte så van vid att vara i skarpt läge.

Below är helt klart sevärd, men känns lite spretig. Man försöker helt enkelt få med för mycket. Det ska vara familjedrama, monsterfilm och storslagen natur. Kombinerat med samhällskritik à la klimatförändringar och kapitalism. Och slutet lämnas vidöppet.



På Trakt.tv har serien 3,55 i genomsnitt (beräknat på 3,5k betyg).
På IMDb har serien 6,3 i genomsnitt (beräknat på 32k betyg).
Jag ger säsongen 3,5
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

Film: Normal (2025)

Titel: Normal
Originaltitel: Normal
Genre: Actionkomedi
Regissör: Ben Wheatley
Manus: Derek Kolstda, Bob Odenkirk
Skådespelare: Bob Odenkirk, Ryan Allen, Billy MacLellan, Lena Headey, Henry Winkler
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Kanada
Längd: 91 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 23 oktober 2026





Handling
För sheriff Ulysses skulle den tillfälliga tjänstgöringen i den idylliska mellanvästernstaden Normal vara ett välkommet avbrott från både äktenskapsproblemen och de moraliska sår han nyligen ådragit sig i tjänsten. Men när ett misslyckat bankrån vänder upp och ner på stadens lugna vardag avslöjas av en slump en mörk hemlighet. Ulysses inser snart att staden är allt annat än vad namnet antyder.

Min kommentar
När sambon och jag var ute på lunchpromenad denna fredag så sa jag att jag vill se en film som [PSSSCHRRR]. Jag trodde faktiskt inte att vi hade någon sådan på någon av våra listor, så jag tänkte att vi kanske får ta en som är tillräckligt nära. En action alltså. Då blev det Normal.

Filmen är beskriven med, bland annat, genrerna svart komedi och action och det ligger ganska nära sanningen. Faktum är att den påminner lite om en Quentin Tarantino-film. Den är våldsam, absurd och rolig. Men den är inte alls på samma nivå som Tarantino. Inte på någon av de tre kännetecknen. Däremot så är det tillräckligt bra gjort för att det ska funka för mig.

Själva grundhistorien är väldigt förutsägbar. Den la vi upp direkt i början. Den stora anledningen är nog starten på filmen, den avslöjar allt. Personligen så tycker jag att den scenen borde ha lagts någonstans i mitten, som en förklarande tillbakablick. Det som händer på vägen är dock inte ett dugg förutsägbart. Det blev till och med en del [woah] och andra liknande ljud av överraskning. Det räddar allt.

Ulysses är en karaktär som jag verkligen gillar. Han är så laid-back och lågmäld. Eftertänksam. Inget kan liksom rubba honom. Hans favorituttryck verkar vara Calm cleans messy, som han verkligen demonstrerar. Och jag kan relatera till. Annars var det bankrånarna som överlag gjorde ett stort intryck. De var ju liksom bara vanliga människor. Som ville ha pengar. Andras pengar. Men när det gick överstyr så vände de snabbt och blev medmänskliga.

Många spektakulära sätt att dö får vi se och det låter kanske underligt, men det är roligt. Många scener ackompanjeras av fullständigt opassande musik, men jag tycker inte att det är tillräckligt många. Det knepet är underutnyttjat här.

Här finns en del bekanta namn och det blev ett litet glädjetjut för The Fonz. Det var länge sedan jag såg Henry Winkler i något. Jag blir alltid glad när jag ser honom, även om han nu inte var sympatisk här. Men han dog på ett spektakulärt sätt i alla fall. Som så många andra. Det var fler som var bekanta, men som jag inte kunde placera. Inte ens Cersei (Lena Headey) och inte självaste Bob Odenkirk heller.

Slutet gillar jag egentligen inte. Vi har i stort sett inte rört oss framåt alls. I det lilla samhället är det status quo. Trots allt häpnadsväckande som har hänt. Den enda som har förändrats är Ulysses själv.

Normal är faktiskt allt annat än normal. Men kul är det. Och fartfyllt. Filmen slutar dessutom med ett ganska tydligt upplägg för en tvåa. Om det blir en är inte bestämt än, men möjligheten finns. Frågan är väl egentligen om man kan göra det utan att upprepa sig.


På Letterboxd hade den 2,95 i genomsnitt (beräknat på 97 836 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

söndag 15 november 2026

Fullbordad utmaning 2026:1

Du vet hur det är. Det kommer så mycket nytt och spännande att man på något sätt glömmer bort de där författarna som man kanske bara har läst någon enstaka bok av, men som man verkligen gillade. På något sätt har det känts som att de alltid får stå åt sidan, jag vet ju att de är bra, till förmån för det okända som kanske blir en ny favorit. Och så där håller det på.

Enda lösningen var att helt enkelt göra en utmaning för att hitta tillbaka till de där gamla favoriterna, eller i alla fall de jag ville läsa något mer av. Så föddes Vi möts igen. Detta är åttonde året och det har fungerat alldeles lysande. Även om de kanske borde ha varit fler, men sex stycken tycker jag är ett rimligt antal.

2026 blev det följande författare:
Pernilla Ericson (Jag ska hitta dig)
Malin Persson Giolito (I dina händer)
Andy Jones (Vi två)
Kelly Rimmer (Jag utan dig)
Nicholas Searle (En man att lita på)
Yrsa Sigurðardóttir (Den som gräver en grav)

Årets tema är författare som jag bara har läst en enda bok av, i vissa fall fantastisk, i andra "bara" helt okej. Alla har också det gemensamt att det var 2019 jag läste min första och enda bok av dem. En del hade nästan skyhöga förväntningar på sig, men alla lyckades inte infria dem.

I Pernilla Ericsons serie om Erlagruppen minns jag första boken som väldigt bra. Redan där klagade jag dock på att jag inte hade något som helst behov av den lilla romantikdel som fanns där. Den har i andra delen fått fritt spelrum, känns det som. Jag behövde den inte nu heller.

När jag läste Malin Persson Giolitos Störst av allt så blev jag knockad. Denna når inte riktigt dit, men det är inte långt ifrån.

Andy Jones hade också höga förväntningar på sig, men kunde inte alls infria dem. Den här boken är inte alls lika humoristisk och charmig.

Man kan nog säga att samma sak gällde för Kelly Rimmer, men ännu mer. Den första boken jag läste var en solklar fullpoängare. Denna är ganska långt ifrån det.

Nicholas Searle var också en författare jag hoppades mycket på, efter förra boken som var klurig och smart. Denna var mest snack och lite verkstad.

Yrsa Sigurðardóttir var väl den enda som hade rimliga förväntningar på sig och också infriade dem.

Slutresultatet är att det bara var Malin Persson Giolito som lyckas behålla epitetet favorit. De andra kommer jag att läsa något mer av, kanske mest för att det redan står fler böcker av dem i hyllan.

Betygssnittet för 2026 blev 3,41, vilket är lite lägre än för 2025 då det var 3,5.

Smakebit på söndag: En gång snut alltid snut

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Jag befinner mig strax utanför Göteborg och har gjort så hela helgen. Det har varit, typ, släktträff. Vilket i andra släkter säkert kan betyda en hel hög människor, men i min är vi inte speciellt många. Det är i alla fall överkomligt. Vi träffas ju inte allihop särskilt ofta längre så det är alltid trevligt.

Boken jag hade tänkt läsa den här helgen räckte bara till i fredags, så jag fick ta en till som utspelar sig i Göteborg. Vad passar egentligen bättre än en Johan Falk? Tänkte jag. Så jag började läsa fjärde delen, En gång snut alltid snut.

Min smakebit är från bokens början:
Trots att han bott i Göteborg under större delen av sitt liv så vet han inte riktigt var de är just nu. Han följer bara efter den där livsfarlige kriminelle jävelns silverfärgade skåpbil, en sådan där japanare eller om den är från Sydkorea. Den ser i alla fall ut som de flesta andra skåpbilar från Asien. Han vet inte, han är fan ingen expert på fordon. Mer än sin egen - en grön Saab 9-3 sportkombi, en av de sista som någonsin tillverkades - den kan han utan och innan. Han har till och med tidvis bott i den de senaste dagarna på grund av allt kaos som skett runt hans familj. Och honom själv.

lördag 14 november 2026

Bok: Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson

Författare: Pernilla Ericson
Titel: Jag ska hitta dig
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Erlagruppen 2
Förlag: HarperCollins
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 12 oktober 2026




Första meningen: Han passerade duscharna och förråden i den avlånga korridoren, händerna djupt nerkörda i de grå mysbyxornas fickor.

Baksidetext
Erlagruppens ”fixare”, Rickard Falke, befinner sig i livsfara. Han sitter inne med information som kan fälla den undre världens mäktigaste man, och klockan tickar mot en kommande rättegång. En torped får i uppdrag att tysta Rickard och får hjälp av en förrädare inom poliskåren. Utredningsteamet Erlagruppen återförenas, och med polis Liv Kaspi i spetsen påbörjar de jakten på torpeden. Hon tvingas använda all sin styrka och skicklighet för att överleva – och rädda de hon älskar mest.

Min kommentar
Ibland (ganska ofta, om jag ska vara ärlig) så läser jag första delen i en serie, sedan kan det av någon väldigt oklar anledning dröja väldigt länge innan jag fortsätter. Trots att jag gillat första boken. Så blev det med Pernilla Ericsons serie om Erlagruppen. Det har nu gått drygt sju år sedan jag läste Spåren vi lämnar efter oss och först nu tyckte jag att det kunde passa att ta med Jag ska hitta dig i min Vi möts igen-utmaning.

På grund av de sju år som passerat så kom jag ju inte ihåg jättemycket och ja, jag blev lite förvirrad över att fallet med Gröna linjen-männen nämndes så ofta. Det finns ju tack och lov sätt att ta reda på vad man inte kommer ihåg så det löste sig ganska snabbt. När jag dessutom läste mitt eget inlägg om första boken så kom en del annat tillbaka också.

Som det här med den spirande romantiken mellan Liv och Rickard. Här är den inte längre spirande, kan man nog säga. Efter ett tag så får den fritt spelrum. Här finns ett kriminalfall som jag faktiskt vill veta hur det går med. Men mellan varven måste jag läsa ännu en scen om Liv och Rickards förhållande. Hela relationen mellan Liv och Rickard får på tok för mycket utrymme. Och suck, varför så många fullständigt onödiga sexscener? De tillför absolut ingenting. I en deckare, som ju detta faktiskt är.

Liv är fortfarande den som har mest fokus. Det tycker jag är lite tråkigt och Liv är faktiskt också en del av problemet. Plötsligt gillar jag henne inte alls. Hon är för mycket drama queen och har nu på något sätt blivit den manliga klyschan för en polis; tuff och hård som har svårt med relationer och är en fena på kampsport. Jag tycker egentligen inte att klyschan blir bättre bara för att det är en kvinna.

Aminah är den som jag egentligen vill veta mer om, men hon får knappt vara med så det är svårt att få någon uppfattning om henne. Då är det nog talande att det är en av hennes scener som jag minns mest. Det val som hon tvingas göra i slutet är ju fruktansvärt, men det nämns typ bara i en bisats.

Det här är nog faktiskt ett genomgående problem här. Det finns en del händelser som skulle kunna ha varit berörande på riktigt, men de hastas bara förbi. Då tänker jag bland annat på Rasmus, men framför allt på Roffe, [spoiler]polishunden, som inte bara blir skjuten en gång, utan två[/spoiler]. Om jag hade varit Helena så skulle jag ha dödat Liv för det. Typ. Jag hade åtminstone aldrig mer haft med henne att göra.

Lite satt jag och funderade på det här med när Liv ringer till Maya från korvkiosken, eller vad det är. Då frågar Liv specifikt om Maya kan se numret hon ringer ifrån. Och det kunde hon. [spoiler]Problemet är ju att om hon kunde det så kunde ju även andra det. Den där Roth kidnappade ju Maya och hade kunnat se numret där, men då stämmer han i stället möte med Liv i det hus han befinner sig. Jag kan ju till viss del köpa detta, men han hade ju lika gärna kunnat ta reda på vart numret gick och väntat där. Förmodligen så blev det så här för att end game skulle ske i huset, där andra bovar också väntade på att ta död på Roth. Den delen hade ju varit svår att få till om Roth i stället hade åkt till korvkiosken.[/spoiler] Men det får mig att se konstruktionen, inte berättelsen.

Jag ska hitta dig får ett nja, av mig. Oväntat nog. Jag minns det som att jag verkligen gillade första delen, men den hade ju det där fallet med Gröna linjen-männen, som var både viktigt och berörande. I den här delen saknas det helt, tycker jag, och det är bara spänningen som kan hålla intresset uppe. Och det gör den väl, men inte tillräckligt.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 321 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Jag ska hitta dig: Lottens bokblogg, Bokstunder och Håkans hylla