Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Ryssland
För så längesedan som på 80-talet så hade jag en rysk period. Kan man nog säga. Allehanda klassiker slukades. Numer läser jag inte så mycket därifrån, men det händer. Med lite blandat resultat. Här blir det alltså en blandning av ganska nytt, äldre och gammalt.
1. Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij utspelar sig i Moskva år 2033. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. Några människor har lyckats hitta skydd i Moskva-metron. De olika stationerna har omvandlats till små stater med egna ideologier och styre. En ständig kamp om allt pågår. En riktigt bra och hemsk historia.
2. Vi av Jevgenij Zamjatin påstås vara föregångaren till Orwells 1984. Här finns inte längre några människor, bara nummer. Alla bor i glashus så alla kan se allt. Hemliga Beskyddare smyger omkring och de ser och hör allt. Det är en fascinerande värld som växer fram och den är inte så lite skrämmande.
3. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij måste ju få vara med. Boken om Raskolnikovs storhetsvansinne, och senare dåliga samvete, behöver nog ingen närmare presentation. Någon gång vill jag nog läsa om den för jag tror att jag läste den på fel sätt i första halvan.
Titel: Running point Originaltitel: Running point Säsong: 2 Genre: Komedi Skapad av: Ike Barinholtz, Mindy Kaling, Elaine Ko TV-bolag: Netflix Skådespelare: Kate Hudson, Drew Tarver, Scott MacArthur, Brenda Song, Fabrizio Guido Premiär: 2026-04-23 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 10 Avsnittslängd: ca 29 min Såg den på Netflix 25 april - 3 maj 2026
Handling
När pressen ökar både på och utanför planen står Isla Gordon inför sin hittills största utmaning. Med mästerskapet inom räckhåll, nya maktspel i kulisserna och familjeband som sätts på prov måste hon bevisa att hon verkligen hör hemma i toppen. Men i en värld där lojalitet snabbt kan bytas mot ambition väntar en säsong fylld av skarp humor, oväntade konflikter och höga insatser – både i styrelserummet och på basketplanen.
Min kommentar
En bra grej med Netflix är att de brukar släppa alla avsnitt i en serie på en gång. Så man slipper vänta. Det gällde även andra säsongen av Running point, en serie som verkligen överraskade när vi såg den förra våren. Det var bara att börja titta och fortsätta i den takt vi ville. På drygt en vecka såg vi alla tio avsnitt.
Min allra första reflektion är att det känns som att serien har blivit mer plump och hysterisk. Det är inte bara en känsla, tyvärr. Manusförfattarna tar ut svängarna mer och vridit till allt minst ett extra varv. Många skämt är riktigt billiga och, mer som regel än undantag, under bältet. Flertalet av karaktärerna beter sig mer än lovligt korkat och ogenomtänkt.
Kemin mellan karaktärerna är bra. De flesta är ju syskon och den känslan har de hittat. Men varför framställs Jackie hela tiden som ganska dum? Det blir sällan roligt i de scenerna. En ny karaktär dyker upp, Luke McShay, spelad av Scott Speedman. Jag höll på att bli tokig för han var så löjligt bekant, men jag kunde inte placera honom. Det visar sig att han är med i Grey's anatomy. Det är ju doktor Nick! Det ska bli intressant att se vart det tar vägen där.
Här finns en faslig mängd olika sidotrådar. Vissa av dem kunde med fördel ha valts bort. Eller åtminstone justerats lite. Serien skrapar fortfarande bara på ytan, det blir ingen djupdykning i några problem. Tack och lov. Det är ju ändå en komediserie, men lite mindre trams hade varit önskvärt.
Sista avsnittet är det bästa. Då får de som förtjänar det en riktig tillbaka-kaka och allt ordnar upp sig till slut. Trodde man. Det allra sista som händer blir dock en ordentlig cliffhanger.
Andra säsongen av Running point har tyvärr gått lite åt ett annat håll än vad jag hade hoppats. Många karaktärer har blivit mer extrema versioner av sig själva och det blir mer kaos och helt enkelt för mycket ibland. Ibland känns det som att det är en dramaqueen-översvämning som pågår, men på något udda sätt så känns det ändå trovärdigt. Det handlar ju om en hel hög med divor. Jag hoppas att nästa säsong återgår till som det var i den första. Att det blir en nästa förutsätter jag.
På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 1,6k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 25k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.
Titel: The long walk Originaltitel: The long walk Genre: Thriller Regissör: Francis Lawrence Manus: JT Mollner, Stephen King (bok) Skådespelare: Cooper Hoffman, David Jonsson, Garrett Wareing, Tut Nyuot, Ben Wang Utgivningsår: 2025 Produktionsland: USA, Kanada Längd: 103 min Serie: - Såg den på Prime Video 10 april 2026
Handling
I en mörk framtid ansöker varje år ett antal unga män till den skoningslösa tävlingen The Long Walk. Inför miljontals TV-tittare och upphetsade folkmassor marscherar de längs en oändlig väg. Vinsten är ofattbar - men insatsen är den ultimata. Regeln är enkel: håll tempot - eller dö. Den som saktar in eller börjar stappla får en varning.
Min kommentar
En film som jag har bevakat ganska länge är The long walk och det dröjde inte länge efter att jag fått veta att den gick att streama tills vi såg den. En vecka bara, faktiskt. Ja, det blir en del filmatiseringar av Stephen Kings böcker nu, eftersom det var en hel hög sådana som släpptes förra året.
Boken, som heter Maratonmarschen på svenska, läste jag någon gång före 1991. Jag minns naturligtvis inga detaljer från den, bara känslan. Den gavs ut, i original redan 1979 och då var den dystopisk på riktigt. Nu, 2026, är vi närmre den här verkligheten, där föraktet för den svaga frodas och där vinna eller försvinna-mentaliteten har dragits till sin spets. Boken gav jag 4,5 i betyg. Det får inte filmen.
Hur spännande kan det vara att se ett gäng killar gå och gå och gå? Ganska så, visar det sig. I alla fall om du frågar mig. Om man frågar sambon så får man ett helt annat svar. Det händer ju liksom inte så mycket. Och då ska man veta att det faktiskt händer ännu mindre i boken. Det är betydligt mer dialog i filmen (så klart) och framför allt så är språket mycket hårdare. Det speglar väl i och för sig dagens. F-ordet används, till exempel, 286 gånger (nej, jag har inte räknat själv).
Inget bygger väl en stark gemenskap lika snabbt som att gå igenom svårigheter tillsammans. Så är det även här. Det blir ganska fort små klickar, åtminstone en och det är den vi får följa på nära håll. Man kan ju tycka att det, under just de här premisserna, är ganska tufft att skaffa sig vänner. Meningen är ju att alla, utom en, ska dö.
Flera karaktärer har bytt etnicitet. I den politiska korrekthetens namn, antar jag, men det påverkar inte historien på något sätt. Förutom att det blir lite konstigt med det de heter. Namnen är nämligen inte bytta. Kön har däremot ingen bytt och det är tur. Det hade ju blivit en helt annan historia då och den är ju (också) redan skriven och filmatiserad, som Hungerspelen.
Filmen fångar handlingen, men inte känslan. Det är ju i stort sett omöjligt att göra i en filmatisering av en bok där styrkan ligger i det repetitiva/monotona, det inre och det outtalade. Här finns inga tvetydigheter, ingen subtilitet. Allt är förklarat och klart.
Där filmen The long walk skriker så viskar (på sin höjd) boken. I filmen finns mer mänsklig interaktion, därmed mer värme, därmed en aning hopp. Boken är ren meningslöshet, helt utan hopp. Kontentan är att boken helt enkelt är mer King än filmen.
På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 817 518 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 109k betyg).
Jag ger den 3,5.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
En riktigt kort vecka har gått och i morgon ska min onda fot och jag ge oss ut på äventyr. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra. I övrigt så har det inhandlats kryddväxter, grönsaksplantor och faktiskt även lite nejlikor som ska få pryda balkongen i sommar. Det är lika kul varje år. I dag kanske vi orkar hämta upp balkongmöblerna också.
Jag har läst nästan alla böcker Jessika Devert har skrivit så att jag skulle läsa Tanter på tåg var självklart. Frågan var bara när. När det då började planeras en areaträff på kontoret i Umeå så insåg jag att den ju skulle passa alldeles utmärkt att läsa på en många timmar lång tågresa. I morgon bär det iväg och jag planerar att läsa ut den under resans första etapp till Stockholm.
Min smakebit är från sida 264-265 i e-boken:
En smäll får Sollan att yrvaket titta upp. Klockan på tv:n visar att det bara gått ett par timmar. Hon häver sig upp och lutar huvudet i handen. Tankarna är dimmiga av morfinet och hon vill fortsätta sova.
"Mamma?"
Emmas röst. Sollan svarar automatiskt, så som man gör när ens yngsta eller äldsta barn kallar.
"Ja, jag är här."
Författare: Kelly Rimmer Titel: Jag utan dig Genre: Drama Antal sidor: 317 Originalspråk: Engelska Originaltitel: Me without you Översättare: Helena Stedman Serie: - Förlag:Modernista Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 8 april 2026
Första meningen: Det var absolut inte kärlek vid första ögonkastet.
Baksidetext
Callum arbetar på en stor PR-byrå i Sydney och tar varje dag färjan hem till förorten Manly. En dag på färjan kommer han av en slump i samtal med Lilah, som är en engagerad jurist och miljökämpe, och detta första möte utvecklar sig snabbt till en stormig förälskelse. Ingen av dem tror egentligen på kärlek vid första ögonkastet, men de klickar helt enkelt med varandra.
Lilah försöker först kämpa emot med alla medel. Hon hittar på den ena ursäkten efter den andra för att inte låta känslorna ta över, men till sist ger hon upp och låter sig översköljas av kärleken. Allt ser ljust ut, och deras förhållande blir allt starkare. Men så kommer den dag då Lilah inte längre kan ignorera de sjukdomstecken som hon fruktat och hållit hemliga för Callum ...
Min kommentar
För ganska många år sedan läste jag En mors bekännelse av Kelly Rimmer. Den var så bra att jag köpte på mig fler av hennes böcker. Som sedan har blivit stående i hyllan. I år tyckte jag att det var dags att kolla om den förra boken bara var en lyckoträff eller om hon faktiskt är så bra. Alltså fick Jag utan dig vara med i Vi möts igen-utmaningen.
Tydligen är det så att den här boken jämförs med ett flertal andra, liknande böcker, vilket jag helt hade missat. Jämförelsen berättar ganska tydligt vilken typ av bok det är, så jag låter bli att skriva dem här. Även om det nu faktiskt är ganska uppenbart vad som ska hända, eftersom det antyds väldigt tidigt. Det var också riktigt svårt att hitta inlägg, där det inte avslöjas, att länka till. Det känns onödigt att berätta för mycket.
Det mesta av historien berättas ur Callums perspektiv, men insprängt finns några enstaka kapitel med utdrag ur Lilahs dagbok. För mig är det här alldeles för känslostyrt och för mycket instalove-likt. Något som jag inte uppskattar. Dessutom är det något av ett mysterium varför de föll för varandra. De har ingen kemi att tala om och de har absolut ingenting gemensamt. Deras kärlek bara förutsätts, men jag får ingen anledning till den. Det här fick mig att tro att karaktärerna var runt 20, men de visar sig vara dubbelt så gamla.
Trots att det inte är Lilah som berättar så är det hon som är huvudperson. Hon är tyvärr en av de där arroganta människorna som kräver att alla andra ska anpassa sig efter henne (för hon har ju rätt). Själv blir hon alldeles galen om någon skulle föreslå att göra något som inte är "hennes grej". Som att sitta i soffan och titta på TV. En enda kväll. Precis allt är på Lilahs villkor. Callum är bara passagerare i hennes liv. Hon tycker också att hon har rätt att "bespara" andra jobbiga saker, vilket jag tycker att "andra" ska få bestämma själva. Nej, det är inte mycket jag tycker om med Lilah, det är omöjligt för mig.
Förmodligen så är det på grund av Lilah som jag inte blir berörd på riktigt av den här boken. Det är lite synd, men det är så det är. Det som till slut berör mig är när Callum får kontakt med sina bröder igen. Där dök det upp någon tår. Jag tyckte det var så fint.
Tempot är extremt långsamt, men det stör mig inte. Det passar och jag kan inte tänka mig berättad snabbare. Det som stör mg är alla upprepningar, det blir mest samma likadant.
Jag utan dig är en aning repetitiv och ibland blir den på gränsen till tramsig. Speciellt i början. Mot slutet blir den för sentimental. Det kunde ha varit en riktigt fin och berörande historia, utan alla störningsmoment.
