torsdag 7 november 2024

Hett i hyllan #482

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Tro det eller ej, men det är redan dags för den sista olästa från bokrean i februari 2022.
Det var omöjligt för mig att inte köpa Två sanningar och en lögn av Riley Sager.

Året innan så hade jag läst en annan av hans böcker, som jag tokgillade. När jag då hittade denna så blev jag riktigt glad och tyckte att den var ett måste. Om den inte blir läst innan så har jag en hel hög böcker nu som jag kan ha med i min Vi möts igen-utmaning 2026. Med temat presumtiva favoritförfattare som jag bara har läst en enda bok av. För fem år sedan. Jag får nog göra en lista.

Så här står det på baksidan:
Två sanningar och en lögn. De fyra flickorna lekte ofta den leken i den lilla stugan vid Camp Nightingale. Vivian, Natalie, Allison och nybörjaren Emma Davis, yngst i gänget. Men leken tog slut den natt då Emma såg sina vänner smyga ut i mörkret. Vivian, som försiktigt stänger dörren med ett hyschande finger över munnen, är den sista som Emma - eller någon - ser av dem.

Det är länge sedan nu. Emma är en stigande stjärna på New Yorks konstscen. Hennes mörka förflutna har hon förvandlat till tavlor, fyllda av svarta löv och ärrade träd, som täcker spöklika och dystra figurer i vita klänningar. När Franscesca Harris-White, ägare av Camp Nightingale, ser målningarna ber hon Emma att återvända till lägret, denna gång som bildlärare.

Emma ser en chans att till sist ta reda på vad som hänt hennes vänner. Vad hon inte vet är att en säkerhetskamera är installerad i stugan där hon bor, samma stuga som hennes vänner försvann från femton år tidigare. Och att ju närmare sanningen hon kommer, desto närmare kommer hon också döden.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 6 november 2024

Bok: Nora Webster av Colm Tóibín

Författare: Colm Tóibín
Titel: Nora Webster
Genre: Drama
Antal sidor: 374
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Nora Webster
Översättare: Erik Andersson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 oktober 2024




Första meningen: "Du måste vara dödstrött på dem."

Baksidetext
Platsen är Wexford, Irland, i slutet av sextiotalet. Nora Webster är fyrtio år och gift med Maurice, hennes stora kärlek som en gång räddade henne från de knappa omständigheter under vilka hon växte upp. Livet med honom har varit både enkelt och självklart, med familjen i centrum, hans jobb som lärare och hennes roll som hemmafru. Så händer det ofattbara: Maurice drabbas av en hemsk sjukdom och avlider kort därefter.

Nora blir lämnad kvar själv med ansvar om allt, inte minst sina två unga pojkar, och trots allas välvilliga blickar och ord så vet hon ögonblickligen att det nu är upp till henne att förhindra familjens undergång. Till sin hjälp kommer dock en oanad kraft som hon glömt bort fanns där djupt inom henne. Eller med hennes egna ord: "Det finns inget bättre sätt att bli frisk än att sjunga i en kör. Det var därför Gud skapade musiken."

Min kommentar
Irland har nog alltid lockat mig, som land och resmål. Det betyder ju att även böcker och film därifrån lockar. Nora Webster är en bok som syntes väldigt mycket att tag, för några år sedan. När jag hittade den på bokrean (2017 😲) så var det inte så mycket att tveka på. I år tog jag med den i min Boktolva.

Efter runt halva boken så börjar jag befara att vi inte är på väg någonstans med den här berättelsen. Den verkar sakna både riktning och mål. I stället så får vi följa en sörjande kvinna, i vardagen, under tre år. Vilket väl i sig är riktning och mål. Bara inte den sorten jag förväntar mig. För övrigt så framgår det inte att det har gått så lång tid, förrän på typ sista sidan.

Dessvärre så är detta ingen särskilt trevlig kvinna. Hon är avig, butter och inåtvänd. Hon har noga räknat ingen social kompetens alls. Inte ens hennes systrar tycker om henne (eller mamma, när hon levde). På något märkligt sätt så är det ändå svårt att inte tycka om henne. Hon verkar ha varit lite nedtryckt av sin älskade man, eller i alla fall så har hon automatiskt tänkt och tyckt likadant som han. Hon får efter hans död lära sig att ta ansvar för sitt eget liv och upptäcker att hon faktiskt kan och måste tänka själv. Fatta egna beslut. Hon är känslomässigt avstängd, men sakta så får hon kontakt med sina känslor igen. Hon bevakar svartsjukt sin egen sorg och låter sönerna hantera allt det på egen hand. Hon är så rädd för att lägga sig i sina barns liv att det i stället blir helt tvärtom. Hon vet i stort sett ingenting om dem och deras liv. De flesta, inklusive hennes barn, verkar vara mer eller mindre rädda för henne.

Man skulle kunna tänka att detta inte alls är en komplicerad historia och det är det väl strängt taget inte. Tyvärr så blir det lite komplicerat på grund av språket. Jag vet inte om det är översättningen eller om det är så i originalet också, men ibland blir meningarna så konstiga att jag måste läsa dem flera gånger. Ibland blir de mer än nödvändigt röriga. Ofta på grund av syftningsfel, tror jag. Det är åtminstone ofta omöjligt att veta vilken hon som menas. Även släktförhållandena är en mardröm för mig. Jag har svårt att hålla isär döttrar, systrar, svägerskor och mostrar.

Nora Webster är lågmäld och långsam. Det händer egentligen ingenting. Så som livet ändå är för de flesta av oss. Det är mycket reflektioner och eftertänksamhet. Jag har lite problem att bestämma mig för vad jag faktiskt tyckte om den, kanske mest för att jag inte var förberedd på vilken typ av bok det är. Om jag någonsin kommer tillbaka till Irland (hoppas, hoppas, hoppas) så kan jag mycket väl tänka mig att läsa något mer av Colm Tóibín och då är jag förberedd på hans stil.

Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 21 365 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Nora Webster: och dagarna går, Lyrans noblesser och A room of my own

tisdag 5 november 2024

Tisdagstrion: Krig

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Krig

Jodå, det finns några böcker i hyllan som man nog kan säga handlar om krig. Även om de nu mer handlar om hur vanliga människor drabbas av det än om själva kriget.

1. Morgon i Jenin av Susan Abulhawa är ju tyvärr mer aktuell än någonsin och jag läste den faktiskt bara knappt två månader innan allt började om igen.

2. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om Biafras födelse och korta existens.

3. Jag ville egentligen inte ha med andra världskriget, men så kom jag fram till Boktjuven av Markus Zusak, som ju är en helt fantastisk bok.

måndag 4 november 2024

Film: Salem's Lot (2024)

Titel: Salem's Lot
Originaltitel: Salem's Lot
Genre: Skräck
Regissör: Gary Dauberman
Manus: Gary Dauberman, Stephen King (bok)
Skådespelare: Lewis Pullman, Makenzie Leigh, Bill Camp, Alfre Woodard, John Benjamin Hickley
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 114 min
Serie: -
Såg den på Max 5 oktober 2024





Handling
Det är 70-tal och författaren Ben Mears återvänder till sin lilla barndomsstad Jersusalem’s Lot, Maine, för att söka inspiration och göra upp med sitt förflutna. Men ny i stan är även den mystiske antikhandlaren Richard Straker, som har flyttat in i ett övergivet hus med sin uråldriga härskare Kurt Barlow för att förvandla den redan halvdöda hålan till en vampyrkoloni.

Min kommentar
Eftersom den nya versionen av Salem's Lot hade premiär på Max samma vecka som jag fick förra veckans film så fick det helt enkelt bli film även på lördagen. Så kan det bli ibland, men jag kunde bara inte vänta en vecka till.

Boken, som hette Staden som försvann på svenska, förr, läste jag någon gång före 1991. Film och/eller TV-serie var jag helt säker på att jag hade sett, jag har så tydliga bilder i huvudet, men har ingen aning om vilken version och när det skulle ha varit. Jag minns alltså bara själva grundhistorien, inga detaljer, vilket betyder att jag inte kan jämföra. Vilket jag är ganska säker på är till filmens fördel.

Historien blir väldigt forcerad. Man går direkt från första dödsfallet till vampyrer. Inga undrande eller skeptiska bybor. Ingen mystik överhuvudtaget. Jag förstår ju att det är omöjligt att få med allt från boken och det är ju inte heller alltid önskvärt, men kanske är en film fel media för den här berättelsen. Den kräver mycket mer tid än så.

Visuellt har de lyckats med en del saker, som känslan av 70-tal. För mig som var med då så känns det väldigt autentiskt, allt från frisyrer till bilar. Men vem kom på/godkände de lysande ögonen? Den personen borde få sparken. Precis där och då förstördes allt. Även korsen som lyser blir bara fjantigt. Nåväl, det är åtminstone vampyrer som ska föreställa läskiga. Precis som de ska vara. Inte ett dugg sexiga, som så många moderna är. Jag uppskattar också att de följer de traditionella vampyrreglerna.

Boken är en av väldigt få (den enda?) vampyrberättelsen som jag har gillat och jag minns den som mind-blowing. Utan att jag minns något från boken så får jag känslan att det saknas mycket i historien. Som bakgrund, relationer, känslan. Djup, helt enkelt. Det som King är så fenomenal på att skriva. Kort sagt så känns detta inte alls om en Stephen King.

Salem's Lot är en ordinär vampyrhistoria. En helt vanlig skräckfilm. Som inte skrämmer någon, tror jag. Dock är den inte alls så dålig som betygen på olika filmsajter antyder. Problemet är att den fokuserar på helt fel saker. Eller så kunde de inte bestämma sig för om målgruppen var ungdomar eller vuxna. Och så blev det ingetdera.


Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 31 231 betyg).
IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 11k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

söndag 3 november 2024

Smakebit på søndag: Nattens öga

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Då är hemska november här. Här nere i södra delen har det blåst ordentligt i flera dagar, men enligt meteorologerna är det fortfarande sommar här. Temperaturmässigt så stämmer det ju, för det är 12-13 grader och folk ränner omkring i shorts. Fram till i helgen var det så varmt till och med på nätterna.

Jag läser egentligen Viskande skuggor av Jan-Philipp Sendker nu, men den blir det ingen smakebit ifrån. I stället kommer den ifrån nästa bok jag ska läsa, Nattens öga av Rolf och Cilla Börjlind, som är åttonde delen i serien om Rönning & Stilton. Än så länge är det den senaste delen, men i veckan såg jag att den nionde boken släpps i maj nästa år. Hoppas bara att de är kloka nog att avsluta innan det börjar gå på tomgång.

Min smakebit är från början av boken:
Boris satt stilla vid den sammetslena väggen, han var helt klädd i svart, intill stolen stod en skinande metallhink. Det hände att besökarna behövde kasta upp.
    Den lilla salongen var fullsatt ikväll, åtta personer från skilda delar av världen. Alla män, djupt nersjunkna i röda plyschfåtöljer. De hade erlagt en förmögenhet för att få sitta här.
    Han hade dämpat golvbelysningen innan de kom in, rummet låg nästan i mörker, det blå skenet i männens ansikten kom från akvariet ett par meter framför. Inga mobilkameror var tillåtna. Den dolda dokumentationen skedde via ett minimalt hål i brandvarnaren uppe vid ventilationslocket.