Bok: Giftmördaren av Sharon Bolton

Författare: Sharon Bolton
Titel: Giftmördaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 461
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Poisoner
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Florence Lovelady 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 juli 2026




Första meningen: Lagom till eftermiddagskaffet den sjätte januari nästkommande år planerade Stina Nilsson att vara död.

Baksidetext
Poliskommissarie Florence Lovelady återvänder till småstaden Sabden för att uppfylla ett löfte hon avgett till den döende Larry Glassbrook, en seriemördare hon överlistat och satt i fängelse. Fyra barnskelett har upptäckts nära ett barnhem. Larry har försäkrat Florence om att det inte handlar om några arkeologiska kvarlevor.

Samtidigt är Larrys dotter Cassie Glassbrook - efter beskedet om sin pappas död - nu fri att besöka sin hemstad för att försöka vinna tillbaka sin ungdomskärlek. Cassie är beredd att göra vad som helst för att vinna sin forna pojkvän tillbaka.

När de två kvinnorna återvänder till den stad som nästan tagit deras liv trettio år tidigare, kommer sedan länge begravda hemligheter i dagen. Hemligheter som kan komma att förgöra dem båda.

Min kommentar
För nästan två år sedan läste jag första delen i den här serien, Hantverkaren. Jag minns det som att jag hade en del invändningar mot den, men eftersom Sharon Bolton har en väldigt hög lägstanivå så blev det ändå bra. Nu var det dags att ta tag i del två, Giftmördaren. Jag tror inte att jag hade koll på att de här två historierna skulle hänga ihop så mycket.

Den här boken är både en prequel och en sequel. Ett väldigt komplicerat upplägg. Det som hände i förra boken fortsätter här, i sina två respektive trådar. En som utspelar sig 1969 och en 1999. Det gör det, minst sagt, lite krävande att läsa.

Det tog tid innan berättelsen fick grepp om mig, kanske delvis eftersom det gått två år sedan jag läste Hantverkaren. När handlingen väl tog fart visade Sharon Bolton återigen hur skicklig hon är på att väva samman sina trådar, men den ovanliga konstruktionen gjorde att starten kändes mer trevande än i föregångaren.

Först befinner vi oss i 1999, sedan hoppar vi till 1969 och därefter tillbaka till 1999. När vi kom till 1999 andra gången så var det rörigt i mitt huvud. Jag hade stora problem att hålla isär Florence och Cassie, som är berättare 1999. Eller sanningen är nog kanske mer att jag snarare hade problem att hålla isär Cassie och Sally. Cassie berättat tillsamman med Florence 1999 och Sally berättar tillsammans med Florence 1969. Låter det rörigt? Det är det. Men inte omöjligt. Bara utmanande.

I första boken låg fokus på platsen och jag tyckte att alla karaktärer, i stort sett, var konstiga och lite läskiga. I den här boken står karaktärerna i fokus och man får veta mycket om vad som egentligen hände. Saker jag trodde mig veta efter Hantverkaren får nu omvärderas.

Varför man väljer att skriva två historier och sedan blanda dem förstår jag bara inte. Å andra sidan så hade ju vissa saker varit omöjliga att åstadkomma med en linjär berättelse, men det krånglar till det. Från början hette ju den här boken The Poisoner i original (detta ändrades sedan till The Buried) och den titeln lämnar ju utrymme för tolkning. Den svenska titeln gör inte det och så här långt tycker jag att den är lite missvisande.

När jag slog igen Giftmördaren satt jag kvar med flera obesvarade frågor. Efteråt fick jag veta att serien ursprungligen var tänkt att bli en trilogi och det förklarar en del. Giftmördaren känns mer som en bro till en avslutande del än som ett definitivt avslut. Jag hoppas verkligen att den tredje delen kommer. Annars kommer hela den här historien att bli hängande i luften.

Avdelningen för olika funderingar:
Som jag nämnt så finns det en hel del obesvarade frågor när boken är slut. Som, vill exempel, vem var det som giftmördaren egentligen mördade med gift? Men framför allt, är giftmördaren den jag tror? [spoiler]Tammy försökte ju döda Cassie med kolmonoxid och det nämns i ett av giftmördarens kapitel. Men har hon dödat någon innan?[/spoiler]

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 1 992 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Giftmördaren: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), hyllan och Kvarteret Ängeln

Tisdagstrio: Namnet Georg/George

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Namnet Georg/George

Min första tanke var att jag skulle ha ett förnamn, ett efternamn och en karaktär. Eftersom mitt "hemliga" mål är att ha med en King-bok varje vecka så var ju karaktären tvungen att hämtas därifrån. Och det funkade faktiskt.

1. Först har vi ju då förnamnet i form av George R R Martin, dock inte med det han kanske är mest känd för, utan en riktigt gammal goding som jag läste i början av 90-talet; Harmagedon rag. Den handlar om journalisten Sandy Blair, som tar på sig uppdraget att skriva om det bisarra och brutala mordet på en rockmanager. Jag kan inte påstå att jag minns särskilt mycket, mer än att jag tyckte att den var väldigt bra.

2. Efternamnet representeras av Nina George, som jag har läst två böcker av. Den lilla bokhandeln i Paris tyckte jag om. Trots att Frankrike och franskt aldrig har utövat någon som helst lockelse på mig. Men faktum är att författaren faktiskt är tysk.

3. Och så har vi då karaktären, polisen George Bannerman, som har förekommit i ett otal av Stephen Kings böcker, bland annat Död zon, Cujo, Köplust, Stark, Gwendys knappskrin, Elevation och Höstgärning.

TV-serie: Paris has fallen #1 (2024)

Titel: Paris has fallen
Originaltitel: Paris has fallen
Säsong: 1
Genre: Thriller
Skapad av: Howard Overman
TV-bolag: Canal+
Skådespelare: Tewfik Jallab, Ritu Arya, Sean Harris, Emmanuelle Bercot, Ana Ularu
Premiär: 2024-09-23
Produktionsland: Frankrike
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 44 min
Såg den på Prime Video 30 juli - 3 augusti 2026




Handling
Vincent Taleb, livvakt åt den franska försvarsministern Philippe Bardin, är på plats när en terroristgrupp ledd av den avskyvärda Jacob Pearce slår till mot den brittiska ambassaden i Paris. Jacob Pearce är fast besluten att utkräva hämnd på Philippe.

Vincent är den enda beväpnade vakten och hamnar i underläge, tills han slår sig samman med MI6-agenten Zara Taylor. När händelserna plötsligt tar en allt mörkare vändning inser Vincent och Zara att terrorplanen sträcker sig längre än mot bara en politiker, och misstankar om att en av deras kollegor inom säkerhetstjänsten matar information till Jacob. Vincent och Zara inser snabbt att de bara kan lita på varandra.

Min kommentar
När det var dags att hitta en ny TV-serie att titta på så var det nära att det blev ännu en med, kanske, övernaturliga inslag. Men jag tänkte på min stackars sambo, som inte alls är så glad i den sortens handling, och så valde jag en som har legat på listan ett bra tag nu, Paris has fallen.

För mig kom det som en fullständig överraskning att serien var fransk. Man kan kanske tycka att titeln borde ha gett en hint, men till mitt försvar vill jag bara säga att det jag såg var att det här är en spinoff av filmerna med Gerard Butler, de där som heter ... has fallen. Och så stod det faktiskt MI6 i beskrivningen. Men den var faktiskt oväntat bra. För att vara fransk då.

En bra sak med den här serien var att både Vincent och Zara var extremt skickliga på sitt jobb. Faktum är att det nog gäller alla agenterna. Här finns ingen B-agent, som inte kan sikta (när det passar) eller i övrigt är dålig på sitt jobb. Det gillar jag verkligen.

Hämndtema har jag som vanligt svårt att förstå och alldeles särskilt när den är så blind, urskillningslös och slutgiltig som här. Jag kan tänka mig ett flertal bättre sätt att hämnas. Om man nu absolut vill det. De fördomar jag har mot politiker, som aldrig tar ansvar för dåliga beslut, förstärks. De bara skyller på varandra. Det var också lite oklart för mig varför egentligen Jacob behövde dödas. Jag kan ha varit ofokuserad eller så förklarades inte det på ett begripligt sätt.

Mot slutet hände den ena osannolika/ologiska saken efter den andra och i ett av avsnitten så förstördes all trovärdighet som eventuellt fanns. Så där funkar inte USB-minnen och absolut inte på just de datorerna. Resten av historien i det avsnittet var långt över gränsen till vad jag kan tro på.

Paris has fallen börjar med en rivstart och för det mesta håller den det höga tempot. Den är helt klart underhållande, dock inte jättespännande. Den var en aning förutsägbar. Jag saknar en riktig upplösning, som vilka låg bakom allt och varför. Det kanske kommer i nästa säsong, för det verkar det bli.



På Trakt.tv har serien 3,4 i genomsnitt (beräknat på 569 betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 4,9k betyg).
Jag ger säsongen 3,5

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: The Housemaid (2025)

Titel: The Housemaid
Originaltitel: The Housemaid
Genre: Thriller
Regissör: Paul Feig
Manus: Rebecca Sonenshine, Freida McFadden (bok)
Skådespelare: Sydney Sweeney, Amanda Seyfried, Brandon Sklenar, Michele Morrone, Indiana Elle
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 125 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 17 juli 2026





Handling
En ung kvinna med ett mörkt förflutet tror att hennes lycka har vänt när hon får jobb som inneboende hembiträde hos ett rikt par. Hon inser dock att parets hemligheter är mörkare än hennes egna. Snart befinner hon sig i livsfara.

Min kommentar
Förra veckan såg jag att The Housemaid äntligen hade kommit till en streamingtjänst nära mig, men den fick vackert vänta till den här fredagen. Boken läste jag för nästan exakt två år sedan och för ovanlighetens skull så kom jag ihåg twisten. Vilket inte var så bra i det här fallet.

Trots att jag inte kom ihåg några detaljer från boken så blev det alltså inte någon överraskningseffekt för mig. Det är ju jättesvårt att bedöma en film, som lever på ovissheten, när man har läst boken och minns åtminstone vem som var galen. Sambon gillade den i alla fall. Han tittade inte ens i sin mobil under tiden. Det brukar han göra när han är uttråkad.

Naturligtvis så har de ändrat saker i filmen. Den allra största förändringen, tycker jag, är att de har gjort Cece mer som ett vanligt barn. I boken var hon väldigt mycket mer obehaglig. Det är synd att de har ändrat på just det. För mig så förstärkte hennes beteende ovissheten i boken. Hon var en aktiv del i mysteriet och gjorde mig osäker på vad som var fel, helt enkelt för att antalet lösningsalternativ blev fler.

Alla karaktärer var skarpare och tydligare i boken. Nina var mer ombytlig och det var helt omöjligt att veta var man hade henne. Enzo har en riktigt nedtonad roll i filmen, han är knappt med alls och det tog också bort lite av det gåtfulla.

Amanda Seyfrid var en trevlig överraskning. Jag har inte varit så imponerad av henne förut, men det här gjorde hon bra. Sydney Sweeney trodde jag att jag inte hade sett i något tidigare. Det har jag. Tydligen gjorde hon inget större avtryck. Ungefär som här. Hon verkar faktiskt mest vara castad för att visa upp sitt ansikte och sin kropp. Något direkt skådespeleri tycker jag inte att hon presterar.

Jag har jätteproblem att sätta betyg på The Housemaid. Boken fick 4.0 och jag tycker ju att boken var bättre, men man kan ju inte riktigt jämföra dem. Jag vill hemskt gärna sätta 4.0 även på filmen, men vet inte om den egentligen är värd det. Det var ju spännande och de två timmarna bara flög förbi, men 4 är ett jättebra betyg och jag vet inte om den var jättebra. Det känns helt enkelt inte rättvist mot filmen att jag hade läst boken. Till syvende och sist så är det ändå en bra adaption.


På Letterboxd hade den 3,04 i genomsnitt (beräknat på 1 562 421 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 175k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Men inte om det gäller din dotter

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Igår var vi och firade svärmor i Karlshamn och precis som vanligt så blev det en heldag av det, med små stopp längs vägen. Det är alltid trevligt, men det är jobbigt att det tar hela dagen. Varmt var det också igår, men då kan det ju vara lämpligt att sitta i en luftkonditionerad bil i många timmar.

Jag har i dag på morgonen börjat läsa den tolfte och sista delen i Jan Guillous serie om Carl Hamilton, Men inte om det gäller din dotter. Jo, jag vet att det finns något slags spinoff på den, men den tänker jag inte läsa. Tror jag. Åtminstone så ska jag inte köpa böckerna.

Min smakebit är från början av boken:

Han älskade hästar men det var inte det som blev hans död. Alla i hans släkt älskade hästar, de flesta mer eller mindre uppriktigt och några bara för att det var en social nödvändighet. Att dyrka den vindsnabba ritten genom öknen var närmast en nationell skyldighet där hemma. Ungefär som, fast på ett lägre och barnsligare plan, den obligatoriska hyllningen till mammas äppelpaj var det i hans andra hemland.