TV-serie: En duktig flickas handbok i mord #2 (2026)

Titel: En duktig flickas handbok i mord
Originaltitel: A good girl's guide to murder
Säsong: 2
Genre: Kriminaldrama
Skapad av: Poppy Cogan, Holly Jackson (bok)
TV-bolag: BBC Three
Skådespelare: Emma Myers, Zain Iqbal, Asha Banks, Misia Butler, Jack Rowan
Premiär: 2026-05-27
Produktionsland: Storbritannien, Tyskland
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 47 min
Såg den på Netflix 1 juli - 7 juli 2026




Handling
Efter att ha löst Andie Bell-fallet är Pip fast besluten att åtgärda efterdyningarna - och hålla sig borta från ytterligare utredningar. Men när Max Hastings rättegång närmar sig försvinner plötsligt Connors bror Jamie och Pip hamnar i en kapplöpning mot klockan för att hitta honom.

Min kommentar
En andra säsong av En duktig flickas handbok i mord släpptes för ett tag sedan och, helt ärligt, så hade jag nog glömt att jag inte var så förtjust i den första. I stället kände jag mig ganska sugen på att se den, så den fick bli nästa att se.

De invändningar jag hade efter första säsongen stämmer faktiskt fortfarande (nu när jag har läst vad jag tyckte då), bara ännu mer. Här har vi någon som beskrivs som en exceptionell detektiv, men inget hon gör eller säger stödjer det påståendet. Snarare tvärtom.

Man skulle kunna tro att min största invändning är att det populära fenomenet ogiltiga slutledningar firar triumfer här. Ofta är det i stil med Jamie hade en kniv. Kniven hittas vid det öde huset. Jamie måste ha varit vid det öde huset. Vilket ju inte alls är en korrekt slutsats. Kniven kan ha hamnat där på många olika sätt. Och är det ens samma kniv? Beviskedjan är långt ifrån obruten.

Mitt allra största problem med den här serien är Pip själv. Hon är en sällsamt osympatisk person. Hon lyssnar inte på någon annan, det är bara hennes agenda som spelar roll. Lite som en elefant i en porslinsbutik. För i jakten på sanningen så får man säga och göra vad som helst. Oavsett hur andra drabbas. Hennes känsloläge är en ständig nia (på en tiogradig skala), men hennes ansiktsuttryck är nästan samma hela tiden. Ett som tycks säga att det är mest synd om henne. Hon har noll självinsikt. Även om den försiktigt försöker titta fram vid något tillfälle. Det är ett problematiskt beteende, som man bara förutsätts köpa, utan att ifrågasätta. Dessutom förväntas jag heja på någon som konstant beter sig illa, utan att denna någon reflekterar över det. Jag bryr mig inte ett dugg om hur det går för henne.

För att göra det än värre så tycker jag inte att Emma Myers spelar speciellt bra. Jag tycker att hon spelar över, med bland annat det ständigt höga känsloläget. Det kan ju vara så att det är meningen att hon ska vara sådan, men det funkar väldigt dåligt för mig. Jag verkar ju vara ganska ensam om att tycka så och kanske är det på grund av att jag inte är i rätt målgrupp. Kanske är det lättare för yngre att relatera till detta.

I En duktig flickas handbok i mord är allt drama och stora känslor utan några variationer. Det är bara utmattande. Handlingen i sig är både intressant, spännande och oviss. Saker som väger tungt för mig. Men Pip är så plågsam att titta på att jag knappt orkade se klart, än mindre engagera mig.



På Trakt.tv har serien 3,65 i genomsnitt (beräknat på 2,1k betyg).
På IMDb har serien 6,8 i genomsnitt (beräknat på 28k betyg).
Jag ger säsongen 2,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Världens värsta människa (2021)

Titel: Världens värsta människa
Originaltitel: Verdens verste menneske
Genre: Drama
Regissör: Joachim Trier
Manus: Eskil Vogt, Joachim Trier
Skådespelare: Renate Reinsve, Anders Danielsen Lie, Herbert Nordrum, Hans Olav Brenner, Helene Bjørneby,
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Norge, Sverige, Danmark, Frankrike
Längd: 127 min
Serie: -
Såg den på Netflix 19 juni 2026




Handling
Krönikan om fyra år i Julies liv, en ung kvinna som navigerar i sitt kärlekslivs oroliga vatten och kämpar för att hitta sin karriärväg, vilket får henne att se realistiskt på vem hon egentligen är.

Min kommentar
Ofta tycker jag att det är roligt att ladda upp med filmer från det land som jag ska till på semestern. I år gick resan till Norge så jag slet för att hitta norska filmer att titta på innan. En av de som dök upp som ett av de bättre alternativen var Världens värsta människa. Den var klassad, bland annat, som romantisk komedi. Det tyckte jag kunde passa en midsommarafton.

Det känns som att det bara är att acceptera att moderna romantiska komedier inte alls är så som jag tycker att de ska vara. Om man kallar en film för romantisk (dram)komedi så får man nog räkna med att vissa tittares förväntningar blir helt felställda. Detta var inte romantiskt. Detta var inte roligt. Detta var bara drama.

Ingen av karaktärerna är speciellt trevlig. Alla är oerhört egocentriska. Alla bara försöker vara någon de inte är. Kanske förutom Aksel, men han försöker så desperat att vara djup att han bara blir patetisk. Jag kunde inte bry mig mindre om vad som händer dem. Jag kan dock inte klaga på skådespelarna, de är väldigt bra.

Förmodligen så beror hela det här problemet att jag inte alls kan relatera till det hör navelskåderiet, det skitnödiga och rädslan för att inte vara perfekt. Den yngre generationen kanske tycker att romantiska komedier ska vara så här. Det verkar ju onekligen så, eftersom alla vi väljer nu är sådana här. Jag funderar allvarligt på att sluta titta på nya filmer. Jag blir ju så besviken nästan varenda gång.

Jag tyckte att det var svårt att veta hur mycket tid som gått mellan varje "kapitel" och det gjorde mig förvirrad. Tydligen är det fyra år som går i hela filmen. Står det i beskrivningen, som jag inte hade läst innan. Det kanske hade hjälpt lite att veta det.

Världens värsta människa ger mig absolut ingenting. Den är ointressant och engagerar mig inte på något sätt. Den är dessutom otroligt lång och seg. Efter en timme var jag obeskrivligt less. Om jag hade haft minsta fallenhet för att bli deprimerad så skulle jag ha blivit det.


På Letterboxd hade den 4,1 i genomsnitt (beräknat på 986 798 betyg).
På IMDb hade den 7,7 i genomsnitt (beräknat på 129k betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Sommarhuset på stranden

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Igår gjorde vi en dagstur till Ystad. Jag blev så inspirerad när en kollega skickade ett foto för några veckor sedan där han åt en vräkmacka. Jag var helt enkelt tvungen att prova den själv. När jag sedan dessutom hittade ett glasställe, där man gör sin egen glass, så var utflykten fulländad.

När jag skulle välja nästa bok att läsa så tänkte jag mig en helt annan, men på grund av utflykten igår så fick jag tänka om. Den jag hade tänkt mig finns inte som e-bok och jag släpar inte med mig en fysisk bok på en dagstur. Det fick bli ett snabbt byte till Sarah Morgans Sommarhuset på stranden. Jag har förstått det som att den här författaren läser många en bok av både på sommaren och till jul, men detta är den första jag ger mig på.

Min smakebit är från sida 81:

Joanna grep hårt om den obekanta ratten.
    Hon var på väg tillbaka. Fast hon sagt att hon aldrig skulle göra det, fast hon lagt sitt gamla liv bakom sig, så åkte hon tillbaka. Det var ett logiskt beslut, för hon ägde ju ett hus i Silver Point. Det fanns ingen orsak till att hon inte skulle bo där ett tag.
    Ett ögonblick kände hon sig nästan illamående av skräck och försökte resonera med sig själv. Hur kunde minnena av det gamla livet möjligen vara värre än verkligheten just nu?

Bok: Fördelarna med en kollaps av Jonathan Tropper

Författare: Jonathan Tropper
Titel: Fördelarna med en kollaps
Genre: Drama (lad-lit)
Antal sidor: 319
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: One last thing before I go
Översättare: Erik MacQueen
Serie: -
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juni 2026




Första meningen: I dag är det tisdag, knappt tre veckor innan Silvers före detta fru ska gifta sig, och några dagar innan han trevande konstaterar att det inte är säkert att livet är värt att leva om man har levt det så uselt som han.

Baksidetext
Silvers liv har kollapsat. Inte nog med att han är en lönnfet överårig rockstjärna med en exfru som ska gifta sig med den perfekte mannen, och en tonårsdotter som råkat bli gravid, nu har han dessutom fått en mindre stroke. Alla i Silvers omgivning förutsätter att han ska genomgå operationen som kan rädda honom, men Silver är inte säker på om hans liv ens är värt att rädda. Samtidigt som han förbereder sig på att kanske dö förändrar stroken Silvers hjärna och ur hans mun kommer allt som han aldrig tänkt säga högt.

Min kommentar
Vis av skadan så har jag äntligen lärt mig att efter att jag har läst en Jan Guillou så behöver jag något mera lättsmält och gladare. Nu är väl egentligen inte Jonathan Tropper ett jättebra val om man vill ha något glatt, men det fick ändå bli Fördelarna med en kollaps. Den fjärde av hans böcker som jag läser.

Jonathan Troppers böcker liknar verkligen varandra, i alla fall tematiskt. Alla innehåller de, genomgående, tragiska män med relationsproblem. Må så vara med olika typer av relationer, det kan vara fru, barn, föräldrar, syskon, vänner. Oavsett vilken så har de problem med den. Hans böcker är roliga, men på ett sorgligt sätt. Det gäller även denna.

Silver är en patetisk man. Liksom de andra männen i gänget på Versailles, ett sanslöst deprimerande lägenhetshotell. Hur blev han egentligen sådan? Enligt hans ex-fru så var han i alla fall inte så här från början. Han är bara 44 år, men verkar tycka att filosofiska funderingar över om livet är värt att leva, om det inte har blivit som man har tänkt sig, är helt normala. Kanske är det lika bra att dö om livet är så kass. Eller borde man kanske ta sig i kragen och förändra det man inte är nöjd med. Han är i alla fall av den bestämda åsikten att om man är dödligt sjuk så får man bete sig hur som helst och säga vad man vill. Det märkligaste med Silver är nog ändå att alla kallar honom för Silver, inklusive hans dotter. Det är ju hans efternamn.

De flesta (alla?) karaktärerna är orealistiskt förlåtande. Jag hade nog haft problem att förlåta en hel del som händer här. Tropper lyckas i alla fall med konststycket att få mig att tycka om (nåja) dessa osympatiska och egocentriska karaktärer. Jag bryr mig i alla fall om hur det går för dem.

Dialogen är rapp. Kanske inte alltid så trovärdig, men underhållande. Samtidigt så är boken väldigt mörk. Här finns inte många (om några) glädjeämnen. Slutet vet jag inte hur jag ska tolka, men jag tycker ändå att det är ett bra slut.

Fördelarna med en kollaps kunde ha varit becksvart och faktiskt deprimerande, om det inte hade kombinerats med en rejäl dos humor. Det är allvarliga ämnen som levereras med en punchline, kan man nog säga.

På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 20 524 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Fördelarna med en kollaps: Bokstunder, Boktanken och Romeo & Juliet

Litteraturens ABC - bokstaven C

Linda på bloggen enligt O har en rolig återkommande utmaning som heter Litteraturens ABC. Tanken är att man ska plocka fram en författare, en bok och en uppgift kopplade till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Hon har kommit en bit in i alfabetet nu, men jag har bara kommit till C.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på C

Jag har läst många bra böcker av många författare som har ett (efter)namn som börjar på C. Först tänkte jag ta en av mina gamla favoriter, men så föll ögonen på en hyfsat ny; M W Craven. Han skriver serien om Washington Poe och Tilly Bradshaw. De här två kan man kalla för en dynamisk duo. Ingen av dem hade varit varit något utan den andra. Tror jag. Tillsammans blir de fantastiska. Böckerna är råa och brutala, men på något sätt så blir det inte för mycket.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på C

Min favoritförfattare, Stephen King, har skrivit inte färre än tre böcker med titlar som börjar på C. Bara en av dem har fått full pott; Christine. Den där om den ondskefulla bilen. Jag har nog en grej med det, antar jag, för jag gillade även hans andra bok om en ondskefull bil. Strax efter jag läst den så körde jag, ensam, mitt i natten på en skogsväg när plötsligt musiken startade i stereon. Jag höll på att köra i diket. Ni som läst boken vet varför. I alla fall visade det sig att i mitt fall berodde det på att jag kört i ett gupp så bandet (ja, ni som är äldre vet vad det är) hoppade in och startade och inte på en ond bil.

Tipsa om ett litterärt verk som på något sätt kan kopplas till cirkusvärlden

Det här trodde jag faktiskt att jag skulle ha lite problem med, men det visade sig att jag hade flera att välja på. Jag håller mig dock till den jag kom på först, Nattens cirkus av Erin Morgenstern. Det här är en bok som typ alla läste för runt tio år sedan. Trots att jag aldrig har gillat cirkusar så kände jag mig manad att köpa. Egentligen så borde inte boken ha passat mig alls, men oväntat nog så gjorde den det. Hela boken bygger på en förtrollad stämning, som är omöjlig att beskriva. Det är lite som att gå i massor av fluffig snö. Minus kylan. Jag hade ingen aning om vart allt ska ta vägen och jag brydde mig inte. På ett bra sätt alltså.