Läsplanering juli 2022

Snart är det juli och det betyder första delen av årets semester. Då har jag tänkt mig norrut, vilket jag hoppas ska speglas av det jag läser. Till viss del. Jag vet inte riktigt hur mycket eller lite lästid jag kommer att få så jag väljer bara ut fyra böcker, men har flera i reserv.

• Förbundsbryterskan av Anders Björkelid. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Fruset guld av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind.
• Slöa hästar av Mick Herron. Boktolva. Hyllvärmare.

Nytt i hyllan

Jo, men, det händer ju att det ramlar in enstaka böcker även här.

Dubbelexponering av Sebastian Avindell dök upp som en oväntad överraskning. Jag kan helt ärligt säga att jag inte alls kände till den här boken innan den ramlade ner här. Det här ska tydligen bli en serie om Östgötamord. Just denna utspelar sig i Linköping. Bra att veta om jag får lurat iväg sambon på en hotellweekend där. Tack till Modernista!

Hett i hyllan #358

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en av de olästa böckerna från när jag fyllde år i maj 2018.

Ett tag var det som att Dean Koontz böcker hade slutat översättas så när Tystnaden plötsligt dök upp så ville jag omedelbart ha den.

Det här känns som en lite annorlunda genre för skräck(nästan)mästaren Koontz, i alla fall vid första titten. När man läser vidare i beskrivningen så verkar det inte vara så enkelt som en ordinär agent-roman. En serie är det också och det har faktiskt kommit ytterligare två delar, som har översatts då. I original så är serien uppe i fem delar. Med tanke på att de senaste delarna kom 2018-2019 så ser det väl inte jätteljust ut för en översättning. Man kan ju alltid hoppas.

Så här står det på baksidan:

Jag måste verkligen dö nu, är de sista skälvande orden från en man som har allt men ändå tar sitt liv. I eftersvallet av hans handling står hans änka, FBI-agenten Jane Hawk. Hon är fast besluten att göra det som all sorg och ilska inom henne kräver: att finna sanningen.

Ett oroväckande mönster träder fram. Hawks make verkar inte vara ensam. Många framgångsrika människor, till synes lyckliga och rofyllda, har den senaste tiden begått självmord. Någon verkar försöka skydda en hemlighet så viktig eller hemsk att ett människoliv inte är värt någonting i jämförelse.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Eldbärare av Anders Björkelid

Författare: Anders Björkelid
Titel: Eldbärare
Genre: Fantasy
Antal sidor: 379
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Berättelsen om Blodet 2
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 juni 2022




Första meningen: - Den är fortfarande kvar!

Baksidetext
Tvillingarna Sunia och Wulf har tillbringat ett år i domarringen och lärt sig mycket om sitt arv. Under tiden har hotet från Kylan trappats upp och hirdjägarna tror att ett krig är oundvikligt. Deras ledare Fauho sänder Sunia och Wulf till en stad långt hemifrån. Där ska de försöka tända en av Imperiets gamla vårdkasar. Tillsammans tar de sig fram i en helt främmande värld. Dessutom måste de brottas med känslor och förväntningar som deras vuxenblivande innebär. I Wulfs fall en spirande kärlek, i Sunias en mycket motvillig invigning som kvinna av Blodet.

Min kommentar
Eldbärare är andra delen i serien Berättelsen om Blodet, något så ovanligt som svensk fantasy. Eller det var i alla fall ovanligt när de släpptes. De har några år på nacken. I år tog jag med serien i min Finish That Series-utmaning, så nu ska jag äntligen få veta.

Jag minns egentligen ingenting av första boken, som jag läste för tio år sedan. Några små glimtar var allt som var kvar, men glimtarna blev både fler och större medan jag läste. Man kan ju tycka att jag inte kan ha gillat första delen, eftersom det tagit så lång tid att fortsätta läsningen och då har man delvis rätt. Jag var inte helt såld, men den stora anledningen till att det dröjt så länge är att det var väldigt svårt att hitta alla delar. Eller ja, fjärde och sista delen hittade jag faktiskt för fem år sedan, men det har tagit mig ytterligare fem år att ladda för att läsa klart den.

Boken börjar i mitten, skulle man nog kunna säga, sedan hoppar man tillbaka och får allt som hänt fram till dess berättat. Jag är inget fan av det upplägget och här kan jag överhuvudtaget inte se något behov av det. Hela första kapitlet kunde ha hoppats över. Jag är osäker på om det hade hjälpt där i början, för jag tycker det är lite segt där. Om det beror på att jag hade svårt att komma in i boken eller om jag hade svårt att komma in i den för att det var segt är oklart.

Ungefär halvvägs tar det sig, ordentligt. Det blir mer spännande när de kommer till Kasan (år det förresten en slump att invånarna i Kasan har väldigt ryskklingande namn?) och än mer när de lyckas fly därifrån. Detta kan också bero på att jag då kunde ge boken min odelade uppmärksamhet. En av styrkorna genom hela berättelsen är att jag, så att säga, får upptäcka världen samtidigt och tillsammans med Wulf och Sunia. Jag får dessutom veta mer om deras bakgrund och mer kött på benen är aldrig fel.

Världsbygget här är väldigt bra, om än ibland lite för detaljerat för mig. För mycket detaljer gör så att jag får svårare att se det framför mig. Det finns en karta över Funisburg sist i boken, men den är tyvärr oanvändbar. Det går inte att se en enda siffra där. Ett av mina stora problem med fantasy, rent generellt, är det stora persongalleri som brukar finnas. Det är inget problem här, endast en handfull karaktärer dyker upp, av vilka runt hälften var med redan i förra boken. Det funkar alltså att skriva fantasy utan detta myller.

Jag upplever det som att Eldbärare är bättre än sin föregångare. Mer engagerande. Den är en aning förutsägbar, men jag tycker att det lite hör till genren. Nu ser jag verkligen fram emot att läsa fortsättningen och få veta ännu mer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 277 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Eldbärare: bookiecookiez, Fiktiviteter och Skrivprocess.

Tisdagstion: Tro, hopp och kärlek

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Tro, hopp & kärlek (en av varje)

Oväntat svårt blev det här, egentligen mest beroende på min oförmåga att bestämma mig för hur jag skulle välja.

1. Det vackra mysteriet av Louise Penny får bli min tro, eftersom den utspelar sig i ett kloster.

2. Mitt hopp får bli Överlevaren av Bethany Clift. Titeln själv andas ju hopp, men jag kände att det fanns väldigt mycket hopp hos den namnlösa huvudpersonen genom hela boken.

3. Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand får bli min kärlek och då är det inte bara den oväntade kärleken som huvudpersonen här råkar på utan också att boken är en enda stor kärleksförklaring till Indien.