Titel: Sommardagar i Kollektivet
Genre: Feelgood
Antal sidor: 398
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kollektivet 1
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juli 2026
Första meningen: Lagom till eftermiddagskaffet den sjätte januari nästkommande år planerade Stina Nilsson att vara död.
Baksidetext
Ärligt talat är det nästan lättare att missa Kollektivet än att hitta det. Vilket så klart är synd, för dolt bakom de lite slitna rosa väggarna i den lilla Stockholmsförorten rymmer storslagna historier. Om människor som gått igenom det värsta, men som med lite hjälp har fått möjligheten att börja om på nytt.
De var sex vänner som grundade Kollektivet men åren har gått och få av dem finns kvar. Och nu har Stina Nilsson bestämt sig för att hennes tid snart är slut. Innan det är dags har hon en sista kamp hon måste vinna – för att rädda Kollektivets framtid och den dröm som en gång skapade det.
Min kommentar
Efter en Guillou, har jag lärt mig, behövs det oftast en mer lättsam bok så jag hade planerat in Sommardagar i Kollektivet för att balansera det hela. Jag tyckte ju mycket om hans Julakuten för ensamma hjärtan och har länge tänkt att jag borde läsa mer av honom.
När jag läste igenom vad jag tyckte om Julakuten för ensamma hjärtan, inför att jag skulle skriva ihop det här inlägget, så insåg jag att böckerna har ganska mycket gemensamt. Både karaktärerna och temat påminde mycket om varandra. Som tur är så verkar Callum Bloodworth vara väldigt bra på detta. Även böckernas start var liknande. Det börjar nästan åt det hysteriska hållet, sedan blir det en omärklig helomvändning och med ens är det både berörande och fint. Skickligt gjort!
Miljön är helt fantastisk och om det inte hade varit så att jag själv inte skulle kunna tänka mig att bo i ett kollektiv (gränsdragningen verkar så besvärlig) så känns det nästan som att det kunde ha varit ett alternativ. Idén med ett kollektiv för människor som på olika sätt behöver läka är så otroligt fin.
Faktum är att jag var lite besviken när jag började läsa. Det kändes inte alls som den bok jag hade förväntat mig. Karaktärerna kändes i det närmaste som karikatyrer, speciellt Stina. Henne gillade jag inte alls. Jag är inte så förtjust i när äldre framställs som griniga, bittra och buttra. Efter ett tag vände det, utan att jag egentligen märkte när det hände. Jag fick bara veta mer om henne och plötsligt så förstod jag henne bättre. Hennes handlingar och tankar visade att hon brydde sig, att hon hade ett hjärta av guld. Bara ett udda och kantigt sätt att visa det. Mot slutet kände jag nästan samma sorg som Stina över att Mauritz var borta. Jag hade gärna velat träffa honom, han verkade vara en bra människa.
Udda och kantiga karaktärer har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och här finns hur många som helst. Dock helt utan att vara excentriska. Bara mänskliga. Julian är väl den som är enklast att tolka. Han är mer som en öppen bok. Det är omöjligt att inte känna sympati med honom, samtidigt som jag är arg på honom. En del män verkar tro att de är snälla när de låter kvinnan bestämma saker. Det kunde inte vara mer fel. Det är bara ett sätt att slippa ta ansvar för besluten, helt enkelt det lata och bekväma sättet att vara i en relation. Ellen har därmed också mina sympatier.
Vänskap över generationsgränserna är något jag verkligen uppskattar. Som vuxen spelar ju ålder inte någon större roll i det sociala. Callum Bloodworths sätt att beskriva sorg är så träffande och bra. Eller känslor överhuvudtaget för här finns både ljust och mörkt. Glädjen blir så mycket större när den varvas med sorg. Det mörka blir så mycket mörkare när det varvas med ljus, men så mycket lättare att bära. Jag uppskattar verkligen att jag får lov att känna mina egna känslor och komma till mina egna insikter.
Ganska länge funderade jag på hur det skulle sluta och jag var lite orolig för att Callum skulle välja den enkla och uppenbara vägen. Det gjorde han inte. I alla fall inte i den här boken, men det är ju fortfarande ett alternativ i senare böcker (då det förstås blir en helt annan sak). Som jag helt klart ska försöka läsa i år.
Sommardagar i Kollektivet är charmig och mysig. Den är lite rolig ibland, humorn är närvarande hela tiden, och lite sorglig ibland, även sorgen är närvarande hela tiden. Den har nästan allt, men den ligger lite för nära buskis för ett högre betyg. Och då tänker jag mest på hur Stina och Bengt agerar.
Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.
På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 183 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Sommardagar i Kollektivet: enligt O, En blogg för bokugglor och hyllan
