Bok: Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton

Författare: Stuart Turton
Titel: Djävulen och det mörka vattnet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 488
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The devil and the dark water
Översättare: Åsa Brolin
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 oktober 2026




Första meningen: Arent Hayes skrek av smärta när en sten träffade honom i den breda ryggen.

Baksidetext
Året är 1634 och Samuel Pipps, världens främste detektiv, forslas ombord på ostindiefararen Saardam. Fartyget ska föra honom till Amsterdam där han ska avrättas för ett brott han kanske - eller kanske inte - begått. I sällskap har han sin lojala livvakt, Arent Hayes, som är fast besluten att bevisa sin väns oskuld. Bland de andra passagerarna finns Sara Wessel, en adelskvinna med en hemlighet.

Men fartyget har knappt hunnit komma ut på öppet hav förrän resan börjar förgiftas av djävulskap. En märklig symbol dyker upp på seglet. En död spetälsk tycks röra sig över däcken. Boskap dör i natten. Och dessutom hör passagerarna en fasansfull röst viska till dem i mörkret. En röst som utlovar tre oheliga mirakel, följda av en massaker. Onda krafter rör sig över fartygets däck och sakta men säkert får de resenärerna att vända sig mot varandra.

Med Pipps fängslad är det bara Arent och Sara som kan lösa mysteriet. En gåta som är kopplad till mörka hemligheter i passagerarnas förflutna - och som nu hotar att sänka fartyget och döda alla ombord.

Min kommentar
För sex år sedan läste jag Stuart Turtons debut, De sju morden på Evelyn Hardcastle, som jag verkligen gillade. Trots några invändningar. Förväntningarna på hans nästa bok, Djävulen och det mörka vattnet, var ju skyhöga, men att den utspelar sig 1634 var lite av en negativ trigger för mig. Den kombinationen fick mig nästan att inte våga läsa den.

Är det pusseldeckare? Är det en historisk roman? Är det en äventyrsberättelse? Det korta svaret är ja. Den är allt det och lite till. Om jag ska jämföra den med De sju morden på Evelyn Hardcastle så är handlingen inte i närheten av att vara lika komplicerad. Där De sju morden på Evelyn Hardcastle imponerade genom sin snåriga konstruktion så imponerade Djävulen och det mörka vattnet genom att, trots sin raka berättelse, lyckas lura mig. Det var minst lika svårt att lista ut vem och varför.

Jag var lite orolig när jag började läsa, det tog tid för mig att komma in i den. Att ta till mig allt. Det dröjde ju också ett tag innan det hela kom igång. Det kan vara att jag värjde mig lite mot 1634, att allt var så smutsigt och rått. Och hade de inte lite attitydproblem också? Författaren ber faktiskt om ursäkt i efterordet, för att boken inte är historiskt korrekt. Kanske inte det jag satt och funderade över, men det var ändå skönt att läsa.

Naturligtvis försökte jag lösa mysteriet. Det gör jag ju. Och det roliga är att jag faktiskt var inne på rätt spår, men avfärdade det eftersom det verkade vara omöjligt. Jag kunde helt enkelt inte se hur det skulle kunna gå till. Så kan det gå när man försöker vara för logisk. Och det är väl egentligen det som är det bästa med en bra pusseldeckare: att lösningen ska finnas där någonstans framför en, men att man ändå inte lyckas se den.

Pipps och Arent fick mig ibland att tänka på Sherlock Holmes och dr Watson. Inte för att Pipps är någon Holmes, utan för dynamiken mellan dem. Den märklige och skarpsinnige Pipps och den mer jordnära Arent, som är den vi får följa med genom allt som händer. Tillsammans med en annan passagerare, Sara Wessel. En sorts Holmes och Watson (och Watson), fast på ett fartyg på 1600-talet. Och med betydligt fler saker att bekymra sig om än ett vanligt mordfall.

Det enda jag egentligen har att klaga på är slutet. Jag tyckte att det blev väldigt abrupt och kände mig inte riktigt nöjd. Hur kunde det bli så? Så snabbt? Oväntat var det, minst sagt, men var de inte lite väl förlåtande? Det är ju det där med konsekvenser. Jag har ju ett ganska välutvecklat konsekvenstänk och efter allt som hänt hade jag haft betydligt svårare att bara lägga allt bakom mig. Men det är kanske jag som är lite mindre förlåtande än genomsnittet.

Jag fick också nästan en liten släng av panikångest av själva tanken på att vara fast på ett fartyg i åtta månader. Åtta månader! Och då spelar det nästan ingen roll om det är stormar, demoner eller mördare ombord. Jag vill bara därifrån.

Till syvende och sist blir Djävulen och det mörka vattnet en minst lika bra historia som De sju morden på Evelyn Hardcastle. De här två böckerna är helt enkelt bra på olika sätt. Glädjande nog så har jag även hans nästa bok i bokhyllan och nu ska jag väl inte vara så orolig för att läsa den.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 69 164 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Djävulen och det mörka vattnet: DAST Magazine, Mina skrivna ord och hyllan (engelsk utgåva)

Tisdagstrion: Sjukdom

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Sjukdom

Först kom jag bara på en och tänkte att det här skulle bli problem. Men det blev det ju inte. Det finns ju massor.

1. Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell är den självklara här och den är ju faktiskt aktuell igen, eftersom den har getts ut i en ny utgåva. En med alla tre delar i en.

2. En dåre fri av Beate Grimsrud handlar om Eli, som bor ensam, men ändå inte. Espen, Emil och Erik finns också där. Deras röster har följt henne hela livet. Så småningom kommer också prins Eugen. En fantastisk bok.

3. Pestens tid av Stephen King höll jag på att glömma bort. Alltså att den faktiskt handlar om en influensa som tar död på större delen av världen. Det är ju konstigt i sig, eftersom det här är den jag alltid svarar när någon är ofin nog att fråga vilken bok som är den bästa jag har läst.

TV-serie: The bombing of Pan Am 103 (2025)

Titel: The bombing of Pan Am 103
Originaltitel: The bombing of Pan Am 103
Säsong: 1
Genre: Drama
Skapad av: Jonathan Lee, Adam Morane-Griffiths
TV-bolag: BBC One
Skådespelare: Connor Swindells, Patrick J Adams, Merrit Wever, Peter Mullan, Moira Shearer
Premiär: 2026-07-30
Produktionsland: USA, Storbritannien, Tyskland, Danmark
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 58 min
Såg den på Netflix 13 oktober - 19 oktober 2026




Handling
Den 21 december 1988 exploderar Pan Am Flight 103 över den skotska staden Lockerbie. 270 människor omkommer och den lilla staden förvandlas till en enorm brottsplats. Den skotska polisen och FBI inleder en omfattande utredning för att hitta de ansvariga, samtidigt som invånarna i Lockerbie försöker hjälpa till och offrens familjer söker svar och rättvisa.

Min kommentar
När The bombing of Pan Am 103 började streama så tänkte jag att den minsann får vänta tills vi lyckligt kommit hem från semestern. Med flyg. Jag vägrade att se den innan. Men en dryg vecka efter hemkomst kände jag mig redo. Nu är det typ som längst till en flygresa.

Jag minns faktiskt fortfarande när jag läste tidningen på morgonen efter. Och bilderna. Eller egentligen mest en. Jag har ingen aning om varför just den här händelsen har etsat sig fast så, men jag har följt den lite genom åren.

Fokus i serien ligger egentligen på de fantastiska människor som hamnade mitt i katastrofen. Jag visste ju redan att skottar är sympatiska och gästvänliga människor, men det de gör går långt över gränsen till vad man faktiskt kan begära. Till och med utredarna visar medmänsklighet, men det de frivilliga gör är inget annat än fantastiskt. Att de orkar. Det var den här biten som var allra starkast, tycker jag.

De skotska utredarna fick en rejäl kontrast i FBI. Där verkade man bara se brott och utredning. Inga människor. Även om nu Marquise blev bättre på den biten allt eftersom. Kathryn Turman var den enda amerikanska myndighetspersonen som verkade se människorna bakom katastrofen. Hon gjorde ett hästjobb.

Nu flög inte jag speciellt mycket vid den här tiden, jag var lite för ung för det, men jag blir lite förskräckt av säkerheten som fanns 1988. Jag hoppas verkligen att den är bättre nu. När detta hände var det nästan något nytt och inget som man ens verkar ha funderat på att man måste skydda sig mot. Om det är så att allt detta skapade en ny standard och nya rutiner, både vad gäller säkerhet och vad som händer efter att det ofattbara har hänt, så har det ändå kommit något gott ur det hemska.

Serien är väldigt noga med att poängtera att det har gjorts ändringar i den verkliga händelsen. Alla inblandade är inte med, utan utredningen får representeras av ett fåtal. En del är tillagt och en del är borttaget. Så brukar det ju vara. Inklippt finns också verkligt arkivmaterial. Och en sammanfattning i slutet. Det är en jobbig serie att titta på.

The bombing of Pan Am 103 ägnar sig inte åt något frossande i katastrofen, ingen sensationshysteri. Det blir i stället, märkligt nog, en fin historia om medmänsklighet. Också. Allt berättat i en mycket respektfull ton. Det känns ju ändå fint att allt inte hände i onödan. Eller vad man ska säga. Att mycket förändrades tack vare detta.



På Trakt.tv har serien 3,9 i genomsnitt (beräknat på 737 betyg).
På IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 12k betyg).
Jag ger säsongen 4,0

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: Matchbox the Movie (2026)

Titel: Matchbox the Movie
Originaltitel: Matchbox the Movie
Genre: Action
Regissör: Sam Hargrave
Manus: David Coggeshall, Matt Westbrook
Skådespelare: John Cena, Jessica Biel, Arturo Castro, Sam Richardson, Teyonah Parris
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 126 min
Serie: -
Såg den på Apple TV+ 9 oktober 2026





Handling
Sean är en hemlig CIA-agent som återvänder till sin hemstad efter att en gammal vän gått bort. Där återförenas han med sina barndomsvänner, men när han anklagas för att ha stulit en kärnvapenspets dras hela det gamla Matchbox-gänget in i en internationell jakt. Tillsammans måste de försöka rentvå Sean och hitta kärnvapnet innan det hamnar i fel händer.

Min kommentar
Egentligen ville jag se en komedi den här fredagen, men sambon var sugen på den nya filmen som precis börjat streama på Apple TV+; Matchbox the Movie. Den har ju komedi som subgenre, så vi valde den. En riktigt bra actionkomedi är ju perfekt underhållning en fredag.

Naturligtvis så kollade jag upp vad det där Matchbox var för något, innan vi tittade, och det är ju vanliga leksaksbilar. Då kan man ju kanske förvänta sig en film om leksaksbilar eller åtminstone något som har med dem att göra. men då blir man besviken. Leksaksbilar har inget alls med handlingen att göra. Inte bilar överhuvudtaget. Jag lekte själv med småbilar när jag var liten, så jag borde kanske vara målgruppen för nostalgikopplingen. Men jag satt mest och undrade vad filmen egentligen hade med Matchbox att göra.

Vi kan lika gärna fortsätta med produktplaceringar, för det finns det fler av. Eller om de bara är med som humoreffekt, det vet jag inte. En är att Leatherman nämns otaliga gånger, men jag kan faktiskt köpa att man många gånger har användning för ett multiverktyg. Värre är det med Duolingo, som en karaktär har använt och det gör att hon kan prata arabiska, iten bara flytande konversation, utan flytande i en alldeles specifik situation på akuten på ett sjukhus. Jag har själv provat Duolingo och kan nog med säkerhet säga att man inte lär sig ett språk flytande där.

Filmen börjar lovande, men sedan blir det bara ett hopkok av många andra filmer. Kontentan är att man har sett den här filmen många gånger förut. En del bättre, många sämre. Det känns som att den vill vara The Goonies, men när barnen har blivit vuxna. Det går så där.

Skådespelarprestationerna är ganska bra, överlag, men de har ju egentligen inget att jobba med. Ingen sticker ut, vare sig på ett bra eller dåligt sätt. Däremot så känns dialogen väldigt krystad. Vem pratar så där.

Visuellt är det inga som helst problem med den här filmen. Det vimlar av fräcka scener och halsbrytande stunts. Många av dem har jag aldrig sett tidigare. Men en film kan ju inte bygga på fräcka scener allena. Med en så här urvattnad handling så måste man ha bra karaktärer, men de är så endimensionella att man skulle ha svårt att se dem om man tittade från sidan. De är bara placerade där för sin funktion och jag kunde knappt bry mig mindre.

Matchbox the Movie är underhållande, fartfylld och lite smårolig, men tyvärr med en handling som inte alls räcker till för drygt två timmar. Det är action för dess egen skull och med koppling till leksaksbilar som ... ja, inte finns.


På Letterboxd hade den 2,35 i genomsnitt (beräknat på 8 335 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 6,2k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Samlaren

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Där jag jobbar så är vi lediga på Allhelgonaafton så jag har haft en kort vecka och en lång helg. Den har mest gått i ta-det-lugnts tecken, men lite organisering i skåp och förråd har hunnits med också. Det allra bästa med helgen är dock att vi kunde gå och äta på vårt favoritställe, Laziza, som dessvärre bara har öppen på vardagsluncher. Åtminstone här i Lund. Vilket betyder att vi bara kan ta oss dit när vi är lediga. Men det kanske är lika bra, då tröttnar vi ju inte på maten i alla fall.

Igår tjuvstartade jag på novembers första planerade bok, Samlaren av Fiona Cummins, som är andra delen i serien om kriminalinspektör Etta Fitzroy. Första delen läste jag för åtta år sedan och det var väldigt mycket som inte alls funkade i den boken, men tillräckligt mycket för att jag ändå ville läsa vidare.

Min smakebit är från sida 110:

"Cassidy."
    Hans rop ekar genom dimman.
    "Caaaassssss."
    Saul sprang runt i cirklar i den våta sanden, flämtade ut dimmiga spöken och letade efter flickan som fick honom att känna att hans liv var värt något.
    Havet var svart som bläck och gled längre ut från honom och paniken vred som en korkskruv i hans inälvor. Om hon var där ute skulle hon vara död vid det här laget. Ingen kunde överleva tidvattnets obevekliga plaskande och en temperatur som förlamade kroppen inom några sekunder vid den här tiden på året.