Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Humor
Humor är bland det svåraste man kan ägna sig åt och det blev lite besvärligt att hitta tre böcker som passade in. Förutom det att de skulle vara klassade som humor (av mig eller andra är lite oklart), men framför allt så skulle jag ju ha tyckt att de var roliga.
1. High fidelity av Nick Hornby var det så längesedan jag läste att jag faktiskt inte minns om den var ha ha-rolig, men jag minns att jag tyckte om den och då måste den ju ha varit kul i alla fall.
2. Projekt Rosie av Graeme Simsion minns jag väldigt tydligt att jag jag hade vansinnigt roligt med. Huvudpersonen här påminner mer än bara lite om Sheldon i The Big Bang Theory.
3. Julfritt av John Grisham är visserligen oerhört amerikansk, men den är likväl rolig. Finns som film också.
Titel: Black bird Originaltitel: Black bird Säsong: 1 Genre: Drama Skapad av: Dennis Lehane TV-bolag: Apple TV+ Skådespelare: Taron Egerton, Paul Walter Hauser, Greg Kinnear, Sepideh Moafi, Ray Liotta Premiär: 2022-07-08 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 6 Avsnittslängd: ca 61 min Såg den på Apple TV+ 24 februari - 28 februari 2026
Handling
Jimmy Keene är hjälten i skolans fotbollslag, son till en högt uppsatt polis – och knarklangare. När han döms till tio års fängelse ställs han inför sitt livs val – att avtjäna hela straffet på öppen anstalt, utan möjlighet till villkorlig frigivning, eller överföras till en sluten anstalt för rättspsykiatrisk vård. Då måste han även bli vän med seriemördaren Larry Hall. Hans enda utväg är att få fram ett erkännande och ta reda på var kropparna av flera unga flickor ligger begravda.
Min kommentar
En serie som har legat på vår lista ett bra tag nu, fler år verkar det som, är Black bird. Jag förstod ju att många måste ha gillat den, men beskrivningen av den gjorde den väl inte jättelockande. I väntan på att alla avsnitt av en annan serie skulle bli tillgängliga så tyckte jag att det var dags nu.
När vi började titta så hade jag ingen aning om att historien är baserad på verkligheten, en bok som skrevs av James Keene, huvudkaraktären i serien. Själva manuset är skrivet av ingen mindre än Dennis Lehane. Det här är en obeskrivligt obehaglig, rent av hemsk, historia. Och då är verkligheten faktiskt än värre för naturligtvis så var jag tvungen att googla efter att vi hade sett klart serien.
Jag har ju sett Taron Egerton i ganska många filmer nu och han har alltid varit bra, men så här bra ... nej, det har han aldrig varit. Jag kan så lätt känna hur han känner, när han sitter där, mittemot en av de mest avskyvärda brottslingar man kan tänka sig. Bara genom hans ansiktsuttryck. Och ögon.
Vissa scener/dialoger är något av det mest obehagliga jag har sett. Det kryper i hela kroppen. Jag kan inte ens föreställa mig hur man går vidare efter att ha hört alla dessa ohyggliga detaljer. Speciellt när det berättas i det tonfall som det berättas. Även Paul Walter Hauser, som spelar Larry Hall, är fullständigt osannolikt bra. Jag tror verkligen på hans karaktär. Resten av skådespelarna är också mycket bra, men de hamnar lite i skymundan bakom dessa två stjärnor.
Black bird var inte alls det jag förväntade mig. Den var mycket, mycket bättre. Berättandet är så stillsamt och långsamt, inga billiga effekter eller cliffhangers. Det passar perfekt och förstärker det hemska.
På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 4,9k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 140k betyg).
Jag ger säsongen 5,0.
Titel: F1 Originaltitel: F1 Genre: Drama Regissör: Joseph Kosinski Manus: Joseph Kosinski, Ehren Kruger Skådespelare: Brad Pitt, Damson Idris, Javier Bardem, Kerry Condon, Sarah Niles Utgivningsår: 2025 Produktionsland: USA Längd: 155 min Serie: - Såg den på Apple TV+ 6 februari 2026
Handling
Sonny Hayes, kallad "den största som aldrig var", var Formel 1:s mest lovande fenomen på 1990-talet tills en olycka på banan nästan satte stopp för hans karriär. Trettio år senare är han en nomadisk förare-att-hyra när han kontaktas av sin tidigare lagkamrat Ruben Cervantes, ägare till ett kämpande Formel 1-team som är på gränsen till kollaps. Ruben övertygar Sonny att komma tillbaka till Formel 1, för en sista chans att rädda teamet och bli bäst i världen. Han kommer att köra tillsammans med Joshua Pearce, teamets heta rookie som är fast besluten att gå sin egen väg.
Min kommentar
En film som jag omedelbart blev sugen på att se när den kom är F1. Ja, delvis tack vare Brad Pitt, för jag är ju egentligen inget fan av bilsport, i någon form. Däremot så är jag riktigt svag för (sport)filmer där passionen för sporten är det viktigaste. Som i den här.
Det är en överdrift att påstå att jag någonsin har hängt med i racingvärlden, men ända fram till Ronnie Petersons död 1978 så tittade jag ibland på F1. Åtminstone slutet av loppen. Sedan blev jag avskräckt. När min syster några år senare började köra racing, dock inte F1, så följde jag den världen lite vid sidan om. Så ja, lite kan jag i alla fall.
Brad Pitt har jag alltid gillat, mer eller mindre, och han är väldigt bra i den här filmen. Kanske framför allt för att han spelar sin ålder. Men för mig kändes det lite som att han försökte vara Tom Cruise. Han har till och med samma ansiktsuttryck. Det är en jämförelse som han inte går vinnande ur. Skådespelarinsatserna är starka, tycker jag, rent generellt. Även om en del karaktärer inte ens har namn så lär jag ändå känna dem. Här finns även riktiga förare med, som spelar sig själva, och Lewis Hamilton står med som producent.
Jag känner mig tudelad till Hayes påhitt på banan. Det känns inte helt okej, men framför allt inte schysst. För att inte tala om hur tveksam jag är till om detta verkligen skulle tillåtas. Om man är intresserad så får man också en hel del information om sporten, i alldeles lagom mängd. Även humor finns det och en hel del roliga repliker. Min typ av humor, helt enkelt.
Filmen är lång, så klart, men det är inget jag egentligen tänker på. Jag tappar aldrig intresset och jag är engagerad hela tiden. Jag älskar teamkänslan, att helheten är större än de enskilda delarna. Förutsägbar är den, mycket, men det gör inget alls. Och traumatiskt var det att se olyckan på (det som skulle föreställa) Monzabanan.
F1 är mycket bättre än jag förväntade mig. Framför allt så hade jag inte räknat med att bli berörd, men det blev jag. Den är en riktigt bra blandning av spänning, information, humor och, faktiskt, romantik. Kanske är den inte helt trovärdig (ska kolla med min syster), men vem bryr sig. Den är riktigt bra.
På Letterboxd hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 1 582 127 betyg).
På IMDb hade den 7,6 i genomsnitt (beräknat på 311k betyg).
Jag ger den 4,0.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
Hur kan det egentligen komma sig att jag varje år glömmer bort hur fantastiskt härligt det är när våren kommer? Jag blir lika överraskad och mållös varenda gång. Ganska härligt ändå att inte ta det som en självklarhet och uppleva det här fantastiska en gång om året. För våren är här nu!
Det har blivit dags för femte delen om Carl Hamilton, Den hedervärde mördaren, av Jan Guillou. Förutom att böckerna är otroligt pratiga så är de faktiskt väldigt intressanta. Jag lär mig mycket och då menar jag historiskt. SÄPO-hatet försöker jag ta med en nypa salt, men det är svårt för det liksom osar ut från sidorna.
Min smakebit är från sida 236:
1939-46 dömdes 444 människor för spionbrott i Sverige. 140 arbetade för Nazityskland, 304 för de allierade. I början greps flest spioner för de allierade, mot slutet av kriget, precis som man kunde ana, spurtade den svenska säkerhetspolisen något när det gällde nazityska spioner men kunde ändå inte haft en möjlighet att komma ikapp. Enkel matematik. Enkel beskrivning av Sveriges neutralitet under krigslyckans växlingar.
Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på avstämningskollen hos Kulturkollo.
Just nu ...
läser jag ... Den hedervärde mördaren av Jan Guillou, femte delen om Carl Hamilton. Dessa böcker får nog betraktas som klassiker och de är onekligen intressanta att läsa. Jag hade bara önskat att de inte var riktigt så pratiga.
lyssnar jag på ... den fantastiska tystnaden.
tittar jag på ... en del annat än sport nu när OS är slut. TV-säsongen har dragit igång lite lätt så där är det Över Atlanten, Wahlgrens värld, Sveriges mästerkock och Bäst i test. TV-serien som går här just nu är Hijack, andra säsongen, som bryts av ibland med Förrädarna, eller The Traitors, den amerikanska versionen. På egen hand så har jag återvänt till One Chicago-träsket, vilket betyder säsong 7 av Chicago fire, säsong 6 av Chicago P.D. och säsong 4 av Chicago med. In emellan där så tittar jag då och då på Masterchef Australia, sextonde säsongen.
njuter jag av ... ljuset som har återvänt. Nu är det inte mörkt förrän på kvällen. Och vårfåglarna har börjat sjunga också.
längtar jag efter ... skånska deckarmässan på biblioteket i slutet av mars. Det brukar alltid vara trevligt. Påsken längtar jag också en del efter, en långhelg skulle inte alls vara fel. Men innan allt det så ska jag en liten tur upp till familjen utanför Göteborg. Det brukar bli några lugna, avkopplande timmar på hotellrummet då.
