Bokbloggsjerka 18-21 januari 2019

Fredag! I dag hade jag behövt skridskor för att kunna ta mig till bussen så jag lyxar till det och jobbar hemifrån. Det är helt fantastiskt att ha möjlighet till det när det kniper. Vi startar väl upp fredagen med Annikas bokbloggsjerkan.

Veckans fråga: Vilken är den bästa barnboken/ungdomsboken som någonsin har skrivits? (Tänk på din barndom om du inte läser denna genre i dag, eller var kreativ och vinkla frågan som du vill för att kunna besvara den).

Just den här typen av frågeformulering har jag otroligt svårt för; den bästa. För mig betyder det en och endast en. Vilket ju så klart är helt omöjligt. Vilket i sin tur ger mig lite ångest.

Det finns i alla fall två böcker som jag minns väldigt tydligt från min ungdom, förmodligen är de också de enda böcker jag faktiskt har läst mer än en gång (tre tror jag att det blev för båda). Den ena är en hästbok, Bento den svarta hingsten av Ditha Holesch. Herregud, vad jag grät. De sista sidorna blev alltid i stort sett oläsbara genom tårarna.

Den andra boken är Idolen av Stig Malmberg och handlar om en ung hockeyspelande kille (redan som barn älskade jag hockey). Mer minns jag egentligen inte av den.

Om man ska ta något mer modernt så har jag en självskriven, som ju måste vara en ungdomsbok eftersom den vann Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok, När hundarna kommer av Jessica Schiefauer. Jag blir sällan berörd när jag läser, men den var helt knäckande. Om du vill veta mer så klicka på titeln.

Naturligtvis måste jag ju nämna även Suzanne Collins Hungerspelen och inte kan man väl låta bli att ta upp Harry Potter...

Ny deckarserie

Jag fick ett mejl...

Så börjar det väldigt ofta. Ibland kan jag bara inte stå emot och det här var tydligen ett sådant tillfälle. Minnets slutna rum av Jan Bertoft och Håkan Tängnander är första delen i en ny serie om kriminalinspektör Vanja Ek och ska tydligen innehålla ett spektakulärt mord på en känd samhällsdebattör. Spännande! Tack till Hoi Förlag!

Helgfrågan v 3 (17 - 20 januari)

Nu är det minsann snart helg, igen och en bra inkörsport är Mias Helgfrågan.

Veckans fråga är: Har du avslutat någon serie för att den blivit superdålig?

Det något förvånande svaret, för att vara jag alltså, är faktiskt ja. En av dem är samma som Mia, serien om Silfverbielke, men jag gav upp redan efter... ja, det är lite oklart, men det var efter sjätte delen i serien om Jacob Colt. Det kan ha varit den tredje om Silfverbielke.

Det finns faktiskt fler, tro det eller ej. Både Anna Janssons om Maria Wern (läste tio delar) och Unni Lindells om Cato Isaksen (läste åtta delar) gav jag upp så fort jag hade läst alla jag redan hade köpt på mig.

Veckans bonusfråga är: Har du något tips på en bra tv-serie?

Om jag har... Jag såg en fantastiskt bra i slutet av förra året, The night of. Den är helt fantastiskt bra. Jag hade ingen aning om någonting. Man kan nog kalla den för deckare, men den är definitivt ingen ordinär sådan. Bodyguard, som vi såg som nästa serie, var inte heller fy skam. Och så finns ju Designated survivor, Ozark, Narcos, Lost in space, Castle... ja, jag kan hålla på hur länge som helst.

Jag skriver ju även om TV-serier och här kan man hitta fempoängarna och här fyrorna.

Hett i hyllan #179

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi håller lite till i oktober 2015.

Här kommer den andra av de jag köpte på Akademibokhandeln när de hade köp fyra och betala för tre. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie köpte jag egentligen bara för att jag har hört så otroligt mycket bra om den. Och jag har väldigt svårt att stå emot en tegelsten.

Det händer ju inte alltför ofta att jag läser något från Nigeria, faktum är att jag tror att det aldrig har hänt, även om hon nu verkar bo i USA. Också. Jag har egentligen ingen aning om vad det är för typ av bok eller ens vad den handlar om, men nu när jag läser baksidetexten så låter den ju faktiskt mycket intressant.

Så här står det på baksidan:

Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli. Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda familj till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby.

Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen.

Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när kriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Nära hem" av Alice Munro

Författare: Alice Munro
Titel: Nära hem
Genre: Drama
Antal sidor: 377
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: -
Översättare: Karin Benecke
Serie: -
Förlag: Atlas
Utgivningsår: (original) 1983-1993 (min) 2009
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 december 2018




Baksidetext
Alice Munros noveller kan sägas kretsa kring uppbrott och förändringar i till synes vardagliga kvinnors liv i hennes hemtrakter i den kanadensiska provinsen Ontario. Ofta handlar berättelsen om kärlek, men knappast en romantisk sådan, snarare är det en kärlek som man försöker få att fungera eller en kärlek som man återhämtar sig ifrån. Ur detta uppstår stor litteratur som uppskattas och läses över hela världen. Alice Munro har fått flera stora utmärkelser. 2009 tilldelades hon Man Booker International Prize, den finaste utmärkelse en författare kan få vid sidan av Nobelpriset.

Min kommentar
Jag är väldigt sällan sugen på att läsa de "moderna" nobelpristagarna, tycker kriterierna för priset på något sätt har glidit för långt åt smal och svår. Alice Munro däremot kände jag mig lite nyfiken på och när en novellsamling dök upp på bokrean 2015 så köpte jag den.

Den här novellsamlingen är ett hopplock av noveller från tre av Alice Munros samlingar (Jupiters månar, Kärlekens vägar och Äpplen eller apelsiner), vilket jag tycker är ett oskick. Hade jag haft koll på det så hade jag köpt en annan.

Det tar inte speciellt många noveller innan jag inser att Alice Munro kanske inte är något för mig. Det finns liksom ingen mening med berättelserna. De har knappt någon början och inte heller något slut, de är helt enkelt ett tvärsnitt ur en deprimerad kvinnas liv. Vilket får mig att fundera över om det inte finns några lyckliga kvinnor i Alice Munros värld. Historierna är väldigt vardagliga, ibland med en knorr och alla verkar börja med att någon ser tillbaka på någon händelse från långt tillbaka. Berättandet är väldigt ofta (alltid?) rörigt och hoppigt, det börjar med en historia och så kan det liksom börja en annan mitt i där. Jag tycker att det i stort sett är samma berättelse om och om igen. Bara med andra människor. Alla är sällsamt deprimerande.

Novellerna är lite för långa för att läsa i ett svep om man som jag oftast läser dem innan det är dags att sova. Det kan ha påverkat vad jag tycker om dem. Det känns som att jag alltid blev less någonstans i mitten av novellen och tappade fokus. Några av novellerna läste jag mitt på dagen, men det blev samma resultat.

Jag har inga favoriter, även om jag tyckte en aning mer om Jupiters månar och Annorlunda, och kan inte sätta något annat betyg än en intetsägande trea för det är precis så jag uppfattar novellerna. Det finns inget som skaver, men inte heller något som tar tag i mig.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,6 (beräknat på 224 betyg).
På Goodreads hade den 3,48 i genomsnitt (beräknat på 125 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Nära hem: C.R.M. Nilsson, Det här har jag läst och Andra sahligheter.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.