Författare: Sara Kadefors
Titel: Kast med liten kniv
Genre: Drama
Antal sidor: 319
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 mars 2026
Första meningen: Vi bor i ett hus som är större än andras, men inuti luktar det konstigt och lutar så att man blir sjösjuk.
Baksidetext
NU: Jonas bor med fru och barn utanför Göteborg. Det går bra för firman och han hinner vara både engagerad pappa och idrottstränare. Allt är i det närmaste perfekt. Tills en sen natt då han råkar få höra ett samtal. Efter det är ingenting sig likt. Smärtan från det förflutna dyker upp igen med dubbel kraft.
DÅ: Han hänger med halvkriminella kompisar, stämplas som mindre vetande i skolan och blir nertryckt hemma av sin smarta storasyster. Den enda han kan vara sig själv med är Rebecka, som inte bryr sig om vad andra tycker och tänker. En dag händer det ofattbara och hela tillvaron kastas omkull. Efter det stänger han dörren om sig själv och kastar knivar i väggen medan tiden passerar.
Nu håller allt som hans liv är uppbyggt kring återigen på att rämna. Kanske måste han göra upp med det gamla för att en dag kunna leva fullt ut?
Min kommentar
En bok som har stått i evigheter i min hylla är
Kast med liten kniv. Något som faktiskt är märkligt. Jag har ju läst och gillat tre andra böcker av henne. När vi skulle tillbringa helgen i trakten av Landvetter, där boken alltså (mestadels) utspelar sig så tyckte jag att det ju kunde vara en lämplig bok att läsa just då.
För mig var det här en mycket intressant läsupplevelse. En del av det beror säkert på att jag växte upp i de här trakterna, ungefär samtidigt som Jonas och hans kompisar. Det var spännande att se allt ur ett Landvetter-perspektiv och jag känner igen så mycket. Men jag hade ingen aning om att vi från Hällingsjö sågs som mindre värda. Eller att Landvetter-kidsen var så hemska. Trots att vi gick ihop i skolan hela högstadiet.
Historien berättas i två olika trådar, en nu och en då (början av 80-talet, tror jag). Vartannat kapitel får de olika trådarna och vi får se allt genom Jonas ögon. Ofta, när det är uppdelat så här, så blir jag förvirrad och/eller tycker bättre om den ena berättelsen. Så är det inte här. Allt är glasklart och båda tidsepokerna är lika intressanta.
Jonas. Denna sorgliga spillra till människa. Han är så trasig. Det är svårt att sätta ord på, men det började nog redan när han var liten. Hans föräldrar brydde sig aldrig om vad han gjorde eller kände. De var inte ens där när han behövde dem. Hans far var nog till och med narcissist. Det kan vara det som gjorde honom till en konflikträdd empatilös person med mindervärdeskomplex, i alla fall byggde grunden. Allt som är jobbigt och stör ordningen skyfflas undan och göms i en mörk vrå, bakom lås och bok. Det tas aldrig fram i ljuset. Jag känner verkligen med Jonas och jag känner även igen mitt tonåriga jag i hans tonåriga jag.
Jag tror inte att barndomstraumat ensamt var orsaken till allt det dåliga. Jonas var ju undfallande och osäker redan innan det hände, men så klart satte det djupa spår. För även detta gömdes undan och bearbetades aldrig. Som jag ser det så är Jonas stora problem att han försöker vara någon han inte är. Både som ung och som vuxen. Han gör aldrig något för sin egen skull, för att han vill eller känner för det. Han har ingen aning om vem han är och verkar aldrig ens ha funderat på det. Att vara någon utan förankring i ens jag kan liksom aldrig bli bra. Allt han gör är sådant som han tror får honom att framstå som en god människa (som vuxen då, som ung vill han bara smälta in). Han påtalar gärna hur duktig han är också. Sedan undrar han varför ingen gillar honom. De flesta av oss känner ju om någon är äkta och vill kanske helst inte umgås med de som inte är det.
Lite så här var det att växa upp på 70- och 80-talet. De flesta av oss lämnades, som det anses nu, vind för våg. Jag tror inte någon av oss reflekterade över det. De flesta av oss klarade oss riktigt bra och växte upp till självständiga individer. Sedan fanns det ett fåtal, som Jonas, som led i tysthet. Den allmänna åsikten var nog att man inte kunde må dåligt när man var ung.
Kast med liten kniv är en berörande historia. Nattsvart. I stort sett utan hopp. Det är väl egentligen först på de allra sista sidorna som man kan uppleva att det blir något ljusare. Kanske.
På
Goodreads hade den 3,35 i genomsnitt (beräknat på 194 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | | Spännande | | Förutsägbar |
| Bladvändare | | Klurig | | Läskig |
| Långsam | | Tempofylld | | Obehaglig |
| Detaljrik | | Fåordig | | Nagelbitare |
| Mysig | | Rå | | Sorglig |
| Måbrabok | | Tankeväckande | | Rolig |
| Rörig | | Genomtänkt | | Mörk |
| Lättsam | | Mystisk | | Berörande |
Andra som bloggat om
Kast med liten kniv:
Kajsas bokblogg,
Bokdivisionen och
Booze'n'Books
