Film: F1 (2025)

Titel: F1
Originaltitel: F1
Genre: Drama
Regissör: Joseph Kosinski
Manus: Joseph Kosinski, Ehren Kruger
Skådespelare: Brad Pitt, Damson Idris, Javier Bardem, Kerry Condon, Sarah Niles
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 155 min
Serie: -
Såg den på Apple TV+ 6 februari 2026





Handling
Sonny Hayes, kallad "den största som aldrig var", var Formel 1:s mest lovande fenomen på 1990-talet tills en olycka på banan nästan satte stopp för hans karriär. Trettio år senare är han en nomadisk förare-att-hyra när han kontaktas av sin tidigare lagkamrat Ruben Cervantes, ägare till ett kämpande Formel 1-team som är på gränsen till kollaps. Ruben övertygar Sonny att komma tillbaka till Formel 1, för en sista chans att rädda teamet och bli bäst i världen. Han kommer att köra tillsammans med Joshua Pearce, teamets heta rookie som är fast besluten att gå sin egen väg.

Min kommentar
En film som jag omedelbart blev sugen på att se när den kom är F1. Ja, delvis tack vare Brad Pitt, för jag är ju egentligen inget fan av bilsport, i någon form. Däremot så är jag riktigt svag för (sport)filmer där passionen för sporten är det viktigaste. Som i den här.

Det är en överdrift att påstå att jag någonsin har hängt med i racingvärlden, men ända fram till Ronnie Petersons död 1978 så tittade jag ibland på F1. Åtminstone slutet av loppen. Sedan blev jag avskräckt. När min syster några år senare började köra racing, dock inte F1, så följde jag den världen lite vid sidan om. Så ja, lite kan jag i alla fall.

Brad Pitt har jag alltid gillat, mer eller mindre, och han är väldigt bra i den här filmen. Kanske framför allt för att han spelar sin ålder. Men för mig kändes det lite som att han försökte vara Tom Cruise. Han har till och med samma ansiktsuttryck. Det är en jämförelse som han inte går vinnande ur. Skådespelarinsatserna är starka, tycker jag, rent generellt. Även om en del karaktärer inte ens har namn så lär jag ändå känna dem. Här finns även riktiga förare med, som spelar sig själva, och Lewis Hamilton står med som producent.

Jag känner mig tudelad till Hayes påhitt på banan. Det känns inte helt okej, men framför allt inte schysst. För att inte tala om hur tveksam jag är till om detta verkligen skulle tillåtas. Om man är intresserad så får man också en hel del information om sporten, i alldeles lagom mängd. Även humor finns det och en hel del roliga repliker. Min typ av humor, helt enkelt.

Filmen är lång, så klart, men det är inget jag egentligen tänker på. Jag tappar aldrig intresset och jag är engagerad hela tiden. Jag älskar teamkänslan, att helheten är större än de enskilda delarna. Förutsägbar är den, mycket, men det gör inget alls. Och traumatiskt var det att se olyckan på (det som skulle föreställa) Monzabanan.

F1 är mycket bättre än jag förväntade mig. Framför allt så hade jag inte räknat med att bli berörd, men det blev jag. Den är en riktigt bra blandning av spänning, information, humor och, faktiskt, romantik. Kanske är den inte helt trovärdig (ska kolla med min syster), men vem bryr sig. Den är riktigt bra.


På Letterboxd hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 1 582 127 betyg).
På IMDb hade den 7,6 i genomsnitt (beräknat på 311k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Den hedervärde mördaren

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Hur kan det egentligen komma sig att jag varje år glömmer bort hur fantastiskt härligt det är när våren kommer? Jag blir lika överraskad och mållös varenda gång. Ganska härligt ändå att inte ta det som en självklarhet och uppleva det här fantastiska en gång om året. För våren är här nu!

Det har blivit dags för femte delen om Carl Hamilton, Den hedervärde mördaren, av Jan Guillou. Förutom att böckerna är otroligt pratiga så är de faktiskt väldigt intressanta. Jag lär mig mycket och då menar jag historiskt. SÄPO-hatet försöker jag ta med en nypa salt, men det är svårt för det liksom osar ut från sidorna.

Min smakebit är från sida 236:

1939-46 dömdes 444 människor för spionbrott i Sverige. 140 arbetade för Nazityskland, 304 för de allierade. I början greps flest spioner för de allierade, mot slutet av kriget, precis som man kunde ana, spurtade den svenska säkerhetspolisen något när det gällde nazityska spioner men kunde ändå inte haft en möjlighet att komma ikapp. Enkel matematik. Enkel beskrivning av Sveriges neutralitet under krigslyckans växlingar.

Just nu - mars

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på avstämningskollen hos Kulturkollo.

Just nu ...

läser jag ... Den hedervärde mördaren av Jan Guillou, femte delen om Carl Hamilton. Dessa böcker får nog betraktas som klassiker och de är onekligen intressanta att läsa. Jag hade bara önskat att de inte var riktigt så pratiga.

lyssnar jag på ... den fantastiska tystnaden.

tittar jag på ... en del annat än sport nu när OS är slut. TV-säsongen har dragit igång lite lätt så där är det Över Atlanten, Wahlgrens värld, Sveriges mästerkock och Bäst i test. TV-serien som går här just nu är Hijack, andra säsongen, som bryts av ibland med Förrädarna, eller The Traitors, den amerikanska versionen. På egen hand så har jag återvänt till One Chicago-träsket, vilket betyder säsong 7 av Chicago fire, säsong 6 av Chicago P.D. och säsong 4 av Chicago med. In emellan där så tittar jag då och då på Masterchef Australia, sextonde säsongen.

njuter jag av ... ljuset som har återvänt. Nu är det inte mörkt förrän på kvällen. Och vårfåglarna har börjat sjunga också.

längtar jag efter ... skånska deckarmässan på biblioteket i slutet av mars. Det brukar alltid vara trevligt. Påsken längtar jag också en del efter, en långhelg skulle inte alls vara fel. Men innan allt det så ska jag en liten tur upp till familjen utanför Göteborg. Det brukar bli några lugna, avkopplande timmar på hotellrummet då.

Månadsbokslut februari 2026

Antal lästa böcker i februari: 7

09. Mörkrets alla färger av Chris Whitaker
10. Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink
11. Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir
12. Fiendens fiende av Jan Guillou
13. Läraren av Freida McFadden
14. Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon
15. Det mörka av Sharon Bolton

Sidor
Totalt lästa	2860
Genomsnitt/dag	102
Genomsnitt/bok	408

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	2
300	-	399:	1
400	-	499:	2
500	-	599:	1
600	-	699:	1
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	0
2,5:	0
3:	1
3,5:	3
4:	2
4,5:	1
5:	0

Snittbetyg: 3,71

Serier
Ingående i serie:		4
Påbörjade serier:		0
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		2

Genre
Drama:		0
Fantasy:		0
Feelgood:		1
Humor:		0
Kriminalroman:		2
Romance:		0
Science fiction:		0
Skräck:		1
Thriller:		3

Utmaningar
Boktolvan:		1	(2/12)
Finish That Series:		2	(4/18)
Hyllvärmare:		4	(8/37)
Vi möts igen:		0	(1/6)

Författare
Olika författare:		7
Ej läst tidigare:		2

Kvinnor:		4
Män:		3
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		1
E-bok:		0
Inbunden/Kartonnage:		4
Ljudbok:		0
Pocket:		2

Språk
Originalspråk (svenska):		2
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		7
Streamingtjänst:		0

Recensionsexemplar:

2

In/ut
Antal nykomna böcker:		4
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Mörkrets alla färger av Chris Whitaker
Månadens överraskning: Mörkrets alla färger av Chris Whitaker
Månadens besvikelse: Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon
Månadens otäckaste: Det mörka av Sharon Bolton

Kommentar:
Det blev en hel del läst i februari (lite missvisande dock (drygt 400 sidor lästa i en bok i januari, men den blev utläst 1 februari) och för det mesta var det jag läste även bra. Lite tjockare böcker var det tydligen också, antalet blev "bara" sju. Betygssnittet blev, överraskande nog, utmärkta 3,71.

Fyra av böckerna (Bolton, Dillon, Guillou, Sigurðardóttir) ingår i serier och två av dem (Guillou, Sigurðardóttir) ingår i min Finish That Series-utmaning. Ingen är första delen i sin serie, men två (Bolton, Sigurðardóttir) är den senaste i sin. En Boktolva (Whitaker) blev det också och det gör att jag ligger i fas eller före i mina utmaningar.

Fyra av böckerna var hyllvärmare, men bara två av dem har figurerat i Hett i hyllan. Jag ligger marginellt före mitt mål att läsa 10% av samtliga hyllvärmare (37 stycken för 2026). Två av böckerna jag läste var recensionsexemplar. Samtliga böcker fanns i min egen hylla.

Inflödet av böcker fortsätter, men det verkar ha sinat lite. Trots bokrean. De fyra böcker som flyttade in hos mig i februari var allihop sådana jag köpt på bokrean. Inga böcker skänktes bort, men högen som väntar på att adopteras vid första bästa tillfälle växer. Nettoresultat: +4.

Om månadens bästa: Mörkrets alla färger var en mycket speciell läsupplevelse, som passade mig utmärkt.
Om månadens överraskning: Jag hade inte alls förväntat mig att jag skulle tycka så mycket om Mörkrets alla färger.
Om månadens besvikelse: Nej, Snövit jord är inte alls dålig, men inte heller den där speciella boken som första delen var.
Om månadens roligaste: Här fanns det inget roligt alls.
Om månadens mysigaste: Trots mycket svärta i Och så levde de lyckliga så var den där bokhandeln så vansinnigt mysig.
Om månadens otäckaste: Nu var vi där igen, med fanatiker, som Det mörka nog får sägas handla om.

Hett i hyllan #526

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en bok inköpt på bokrean 2024.

Det var mycket funderande som föregick inköpet av I terrorns grepp av Hillary Rodham Clinton och Louise Penny.

Louise Penny är en riktigt stor favorit för mig, men Hillary Rodham Clinton ... ja, jag kan ju inte påstå att jag har läst något alls av henne och vet inte om hon kan skriva skönlitteratur. Jag bestämde mig till slut för att lita på att Louise Penny har lyckats slipa bort allt eventuellt politikerspråk och köpte den. Ganska högt betyg har den på Goodreads i alla fall, men det betyder ju egentligen inte så mycket. Jag får kanske ta och flytta upp den lite i läskön.

Så här står det på baksidan:

En ny president har tagit över efter en kaosartad tid i amerikansk politik. För att tysta sina hårdaste kritiker och ena det splittrade landet utser presidenten sin politiska rival Ellen Adams till utrikesminister.

När en rad terrorattacker på nytt hotar att sätta världen i brand måste den nytillträdda utrikesministern visa vad hon går för. Ellen Adams inser snart att landet är utsatt för en konspiration och att insatserna är högre och landets fiender närmre än hon kunnat föreställa sig. För att slå tillbaka sätter hon samman ett specialteam bestående av tre personer: en ung, driven kvinnlig utrikestjänsteman, sin närmaste vän och rådgivare, samt sin egen dotter.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.