Bok: Det svarta trädet av Tana French

Författare: Tana French
Titel: Det svarta trädet
Genre: Thriller
Antal sidor: 608
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The witch elm
Översättare: Ing-Britt Björklund
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 april 2026




Första meningen: Jag har alltid betraktat mig själv som en i grund och botten lyckligt lottad person.

Baksidetext
Toby Hennessy är en framgångsrik 28-åring som lever en sorglös tillvaro och lyckas prata sig ur de flesta knepiga situationer. Men en natt förändras allt. Efter en sen utekväll vaknar han mitt i natten av ett ljud i sin lägenhet och överraskar två inbrottstjuvar. I stället för att fly därifrån misshandlar de båda männen Toby brutalt och lämnar honom att dö. Medan Toby steg för steg börjar återhämta sig från sina skador inser han att hans liv kanske aldrig mer kommer att bli som förut. Angreppet har skakat honom i grunden och det är först när han och flickvännen Melissa söker sin tillflykt till familjens ståtliga släktgods, Ivy House, som han anar en viss ljusning. Men så görs en dag en chockerande upptäckt. Under en lek i trädgården sträcker sexårige Zach ett av Tobys kusinbarn in sin hand i en ihålig gammal alm. Till sin fasa ser han att det föremål han fått tag i är en människoskalle.

Det makabra fyndet öppnar porten till en länge dold familjehemlighet, med oanade rötter i Tobys barndom. Allt han trott sig veta om sitt förflutna ställs på ända, och med växande obehagskänsla går det upp för Toby att han inte längre kan lita på sina egna minnen. Vem är han, egentligen? Och vem var han den sommar då almen blev en grav?

Min kommentar
Läsningen i april gick så bra att det var en och en halv vecka kvar av månaden när jag läst klart alla böcker som var inplanerade. Då tyckte jag att det kunde vara dags för en tegelsten och plockade fram Det svarta trädet. En fristående thriller.

Den här boken liknar överhuvudtaget inte alls hennes böcker om Dublin Murder Squad och jag har sett att många inte alls gillade hur historien berättades. Framför allt för att tempot är extremt långsamt. Tydligen är detta något som passar mig riktigt bra, speciellt när det är kombinerat med riktigt obehaglig stämning. En som gör att man vet att något är galet, men man vet inte vad. Eller ens vem i det här fallet.

Karaktärerna är inte många, tyvärr så är de inte heller speciellt lätta att tycka om. Toby är sannerligen inte en sympatisk figur, varken före eller efter skadan. Då är det ändå så att det som händer honom borde få en att känna åtminstone empati. Men det gör jag inte. Han är inte ett dugg intresserad av någon annan än sig själv. Han glider omkring på sin räkmacka och tror verkligen att alla andra har det likadant. Det är på riktigt otäckt att förirra sig in i Tobys tankar när han sjunker djupare och djupare ner i sin paranoia. Att inte veta vem man kan lita på måste vara så förvirrande, i synnerhet när man har en så skev självbild som Toby tycks ha. Det måste vara omvälvande att upptäcka att allt man trott om sig själv är fel.

Tobys kusiner, Susanna och Leon, kommer direkt efter Toby på otrevlighetslistan. Jag förstår mig bara inte på dem. Nästan alla i familjen är antingen osympatiska eller i stort sett osynliga. Den ende jag gillar är farbror Hugo. Honom hade jag gärna pratat med en stund. Till och med poliserna, speciellt de två som kom in i historien senare, är rent otrevliga. Jag tycker inte att man ska behandla någon som de gjorde. Och hur märkligt är det inte att fråga vad någon gjorde ett specifikt datum, till exempel 12 september, en helt vanlig måndag, för tio år sedan. Och faktiskt förvänta sig ett svar. Nej, poliserna var nog rentav läskigast av alla.

Berättandet blir väldigt utdraget och repetitivt ibland, särskilt när de sitter och pratar. Något de gör ofta. Då ligger det dessutom ganska nära navelskåderi. Om jag någon gång tröttnade lite på att läsa så var det i dessa milslånga monologer/dialoger. Helt utan nya stycken eller andra naturliga avbrott i textmassan.

Naturligtvis så försökte jag ju gissa vart allt skulle ta vägen. Jag hade många teorier, den ena värre än den andra. Ingen av dem var ens i närheten av sanningen. Den sista knorren hade jag kunnat vara utan. Den var lite onödig, men på något sätt så slöts cirkeln där.

Trots att Det svarta trädet är något helt annat än hennes serie om Dublin Murder Squad så behåller Tana French sin plats som favorit. Denna är lite mer som en feberdröm, men mycket pratigare. Lite tudelad är jag, det finns liksom ingen anledning till att boken är drygt 600 sidor, men jag gillar det ändå.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat på 111 738 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Det svarta trädet: Kulturkollo, DAST Magazine och Enligt Jenny

Tisdagstrion: Skåne

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Skåne

Ett jättesvårt tema, men av en helt annan anledning än vad det brukar vara. Jag har betydligt fler än tre favoritförfattare från Skåne och jag kan liksom inte ens rangordna de tre största. Inte ens om jag väljer endast kvinnor eller endast män. Om man sedan ska fundera över böcker som utspelar sig i Skåne så blir det helt omöjligt. Sedan kom jag på det. Jag väljer helt enkelt skånska författare som släpper nytt i år.

1. Mattias Edvardsson har varit favorit längst av de här författarna och i år släpper han tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt, Flickorna vid altaret. Utgivningsdatum är satt till 4 augusti. För den som inte vet var Söderslätt ligger så är det i Trelleborgstrakten.

2. Tina Frennstedt upptäckte jag av en lycklig slump, kan man nog säga, och det är jag så glad för. Ängladåd är den sjätte delen i hennes serie Cold Case och den beräknas släppas 10 september. Dessa utspelar sig på Österlen och i Malmö.

3. Anders de la Motte skrev först böcker som utspelade sig i Stockholm, men sedan bytte han scen och slog igenom ordentligt. Han är otroligt produktiv och har flera serier igång. Den om Leo Asker har jag faktiskt inte börjat läsa än, men femte delen, Frostkungen, beräknas släppas 2 november. Jag vet faktiskt inte var dessa utspelar sig, men Leo själv verkar ha sin bas i Malmö. Något omslag finns inte än, så det blir en bild på den förra delen i stället.

Film: Let him go (2020)

Titel: Let him go
Originaltitel: Let him go
Genre: Drama
Regissör: Thomas Bezucha
Manus: Thomas Bezucha, Larry Watson (bok)
Skådespelare: Kevin Costner, Diane Lane, Lesley Manville, Kayli Carter, Booboo Stewart
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: USA
Längd: 114 min
Serie: -
Såg den på Netflix 17 april 2026





Handling
Den pensionerade sheriffen George Blackledge och hans fru Margaret sörjer sin döda son och bestämmer sig för att lämna ranchen i Montana och åka till Dakota för att besöka sonens änka, som nu lever med deras gemensamma barn och ny man hos en familj som styrs med järnhand av matriarken Blanche Weboy.

Min kommentar
Eventuellt så kan jag ha nämnt det tidigare, att Kevin Costner har varit en stor favorit i väldigt många år. De filmer han är med i hamnar oftast på vill-se-listan. Så gjorde även Let him go, även om det nu har tagit ganska så många år innan den poppade upp till överst i listan. Den här fredagen så var det ingen annan film som lockade speciellt mycket och då var det äntligen dags.

Förmodligen reagerar jag inte alls som det är tänkt att man ska göra, för jag tycker att Margaret är en förfärlig människa. Hon är självgod, självrättfärdig och egoistisk. Det börjar redan när hon mästrar sin svärdotter, hon bryr sig inte ett dugg om Lorna. Där sätts hennes personlighet direkt för mig. Sedan blir det bara värre.

Skådespelarprestationerna går det inte att klaga på. Kevin Costner och Diane Lane har bra kemi. De känns verkligen som ett gammalt äkta par. Costner tar baksätet i den här filmen, även om han ibland tror att han är en superhjälte. Det är Lane som tar befälet och hon gör det på ett övertygande sätt, antar jag, efetrsom jag tycker genuint illa om hennes karaktär. Familjen Weboy känns lite som karikatyrer, men jag är helt säker på att sådana här människor existerar.

Det finns så mycket som inte går ihop i den här filmen, i alla fall inte i mitt huvud. De hade ingen plan. Alla tecken visade att de borde vända om. Margaret verkade tro att en mamma frivilligt lämnar ifrån sig sin son, bara för att farmor dyker upp och säger att hon vill rädda pojken. Jag förstår inte heller varför Weboys var så ovilliga att lämna ifrån sig Jimmy. Han var ju inte av deras blod. Något som verkade vara extremt viktigt för dem. Polisens agerande är också obegripligt. Skulle familjen Weboy vara respekterad? Eller var alla bara rädda för dem? Inklusive polisen?

Let him go börjar bra och första halvan är väldigt stämningsfull och nästan lite vacker. Sedan ändras tonen fullständigt och det blir en helt annan film. Som inte alls är lika bra. Nåväl, jag hoppas att Margaret blev nöjd med resultatet.


På Letterboxd hade den 3,26 i genomsnitt (beräknat på 27 499 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 40k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: En sång för de döda

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Veckan som gick var fruktansvärt jobbig, men fruktansvärt trevlig. Ett besök på kontoret i Umeå tog nästan hela veckan i anspråk. Jag blev så avundsjuk på deras kontor, som var underbart tyst. Trots att det var invaderat av över tjugo människor från andra delar av Sverige. Så där är det inte på kontoret i Malmö.

Jag läser nu den sista planerade boken i maj, En sång för de döda av Stuart MacBride. Detta är andra delen i serien om den skotska kriminalinspektören Ash Henderson. Eller numera före detta kriminalinspektören. Jag kan inte påstå att jag minns något från den första delen, förutom att Ash är en riktig skitstövel (och det är han fortfarande). Det var trots allt tio år sedan jag läste den.

Min smakebit är från sida 168:

Äkta skotsk pyttipanna. Jag kunde inte minnas när jag ätit det sist, gjord på lamm i stället för på brosk och buljongtärning som i fängelset. Rödbetorna låg i ena hörnet av lådan och färgade potatisen blodröd. Jag skyfflade upp mer på gaffeln och skrapade in det i munnen medan Alice satt med mobilen vid örat.
    "Mmm ... Nej, jag tror inte det ..." Hon hade lagt väskan i knät som ett provisoriskt bord under ett av Insiderns brev. Den korniga, urusla fotokopian var randig av gul överstrykningspenna och röd kulspets. De övriga breven låg på instrumentpanelen och väntade på sin tur.

Bok: Skugga över Slagtjärn av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind

Författare: Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Titel: Skugga över Slagtjärn
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 378
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Rönning & Stilton 9
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 april 2026




Första meningen: Egentligen hade Gusum tänkt fiska.

Baksidetext
När en kropp hittas i en stor myrstack i skogen utanför Slagtjärn i Jämtland skickas Olivia Rönning från NOA upp för att hjälpa Strömsundspolisen med mordutredningen.

En del av kroppen är uppäten och huvudet saknas. Offrets fingeravtryck finns inte i några register och ingen har anmälts försvunnen i trakten på över tjugo år. Mordplatsen ligger inte långt från en gammal samisk offerplats, en seite, där NFC hittar en hel del spår av blod.

Oron brer ut sig över Slagtjärn. Vågar man gå ensam i skogen på kvällarna? Eller ens på dagarna? Orten har undgått avfolkning, inte minst genom att en del grönavågare flyttat in under decennierna, såväl stockholmare som holländare. Acceptansen för utbölingar och särlingar har varit stor, även om de nynazistiska Bolunds som bor en bit utanför samhället alltid hållit sig på sin kant.

Nu hotas den goda sammanhållningen på orten. Olivias frågor gör att lokalbefolkningen blir alltmer ovillig att samarbeta.

För att lösa gåtan måste hon till slut ta hjälp av Tom Stilton och Mette Olsäter.

Min kommentar
En serie som jag var väldigt sen att börja läsa är den om Rönning och Stilton. Jag tror att det tog mig sex år att ta mig an den. Sedan visade den sig vara så bra att jag verkligen försöker vara i fas i den. Skugga över Slagtjärn är den nionde delen och det är faktiskt den senaste. Den är inte ens ett år gammal.

En av sakerna som gör den här serien så bra är karaktärerna. Tyvärr så saknas de "bra" karaktärerna nästan helt. Jag hade kommit en bra bit in i boken när jag började fråga mig "Var är Stilton?". "Var är Olsäter?". De dyker upp nästan halvvägs och då gästspelar de i två hela sidor. Sedan dröjer det ända tills nästan tre fjärdedelar in innan de gör entré igen. De är med i ca totalt 90 sidor alltså.

Starten blir lite rörig. Det är många snabba nedslag hos många olika personer. Utan att man fick veta hur de relaterade till varandra. Karaktärerna är väldigt många, rent generellt. Jag trodde nästan att jag skulle få träffa alla i hela byn. Det blev ändå inte rörigt, förutom just där i början. Jag stör mig dock lite över att folk norröver, alternativt i små byar (eller både och, som i det här fallet), så gott som alltid beskrivs som kufar. Det måste vara ett Stockholmssyndrom.

Det är nog onormalt mycket som händer i den här lilla byn. Allt hänger inte ens ihop, så det är många villospår. Vilket ju gör att historien inte är helt förutsägbar. Några saker störde mig lite, men det som störde mig mycket var att de förstörde två jättemyrstackar.

Olivia är ju en karaktär som jag hade väldigt svårt för i de första böckerna. Här återgår hon till den personligheten. Jag tror att det kan bero på att Stilton och Olsäter inte är med. De brukar göra så att hon blir mer nedtonad och inte lika oregerlig. Lite lättare att tycka om helt enkelt. Även om Stiltons och Olsäters gästspel känns ganska krystat så önskar jag att de hade varit med mer. Tillbaka till Olivia. Jag ogillar i allra högsta grad poliser som bryter mot både lagar och regler. Bara för att de tycker sig veta bättre och att ändamålet helgar medlen. Sådan är Olivia. Hon beter sig som att bara hennes åsikt räknas. Bara hon har rätt. Hon klankar ner på alla andra, som hon tycker är dåliga poliser. Olivia är ingen bra polis. Punkt.

Några lösa trådar lämnas kvar. Just de här stör mig ofantligt mycket. De har (kanske) inte med fallet att göra direkt, men vad var det för siffror som någon hade satt upp på anslagstavlan? Och vem var denna någon? Och Christel, hon blev mirakulöst "frisk" direkt efter att mördaren hade hittats?

Skugga över Slagtjärn är en spännande historia, men känns inte riktigt som en del i serien. Den känns mer som en vanlig deckare. Kanske just för att Stilton och Olsäter saknas.

På Goodreads hade den 3,81 i genomsnitt (beräknat på 782 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Skugga över Slagtjärn: Bokstunder, Tankar från en samlares hjärna och Encourager