Bok: Den sista festen av Clare Mackintosh

Författare: Clare Mackintosh
Titel: Den sista festen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 421
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The last party
Översättare: Ing-Britt Björklund
Serie: DC Morgan 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 mars 2026




Första meningen: Ingen i Cwm Coed kan minnas vilket de började med nyårsbadet, men det de vet är att det inte finns något annat sätt som de skulle vilja välkomna det nya året på.

Baksidetext
Det är nyårsafton och Rhys Lloyd har huset fullt av gäster. Hans semesterstugor vid Mirror Lake är en succé och han har generöst bjudit in byborna att dricka champagne med sina välbärgade nya grannar. Men vid midnatt ska Rhys ligga livlös i sjöns iskalla vatten. På nyårsdagen har kriminalassistent Ffion Morgan en by full av misstänkta. Det pyttelilla samhället är hennes hem, så de misstänkta är hennes grannar, vänner och familj, och Ffion har dessutom egna hemligheter att bevaka. När lögner uppdagas runt varje hörn blir frågan snart inte vem som ville se Rhys död – utan vem som till sist dödade honom.

Min kommentar
Tre böcker har jag läst tidigare av Clare Mackintosh och jag har tyckt om allihop. Den sista festen dök överraskande upp när den släpptes för snart två år sedan, vilket gjorde mig mycket glad. Att den har fått vänta beror mest på att jag, om möjligt, vill läsa en författares böcker i den ordning de skrevs. Men nu tyckte jag att det var dags.

Detta är första delen i en serie om kriminalassistent Ffion Morgan, som bor och jobbar i Wales. Det har kommit ytterligare två delar i serien, men ingen av dem har översatts. Nu när jag har läst denna och vet hur bra den är, så undrar jag ju så klart varför. Jag hade i alla fall gärna fortsatt att läsa de här böckerna.

Miljön är fantastisk, även om den nu är fiktiv, och nästan den viktigaste karaktären. Jag har ju alltid varit sugen på att åka till Wales, men nu är det suget ännu större.

Historien berättas ur olika perspektiv. Ibland får man samma händelse berättad av olika personer och det kan skilja en hel del på hur man uppfattar en samma situation. Mestadels är det Ffion och Leo som är i fokus, men även några av de som bor i stugbyn får komma till tals. De här senare trådarna går först baklänges, med början på nyårsafton, sedan går de framåt igen. Rörigt? Nej, faktiskt inte ett dugg. Allt är väldigt tydligt och klart.

För att vara en brittisk deckare så är det relativt få karaktärer. Den allra viktigaste är ju Ffion, som jag gillar. Mer och mer ju längre in i boken jag kommer. Hon har rejält med skinn på näsan. Hon kan kanske verka lite kall, men det är hon inte. Hon är fast i andras förutfattade meningar och sig egen image när hon var ung. Hennes raka motsats är Leo. Han låter alla trampa på honom. Speciellt hans chef och ex-fru, som verkar vara en riktigt otrevlig person.

Balansen mellan brott och privatliv är väldigt bra, tycker jag. Eller så beror det på att karaktärerna är intressanta. Man får veta väldigt mycket om dem, på ett bra och naturligt sätt.

Vad som verkar vara två namnbyten stör mig. Elen byter vid ett tillfälle namn till Ellen, men det andra gör mig förbryllad. Vad heter egentligen Glynis i efternamn? Lloyd eller Dralon? Nej, det visar sig vara en sällsamt usel översättning. Dralon är ett akryltyg som används till bland annat soffor. Herregud.

Den engelska originaltexten:

Yasmin and the twins have temporarily moved in with Rhys's mother. Ffion hears music through the ceiling as she and Leo sit on Glynis's Dralon sofa, Yasmin opposite the in a narrow, high-backed chair.

Den svenska översättningen:

Yasmin och tvillingarna har temporärt flyttat hem till Rhys mamma, Glynis Dralon. Ffion hör musik genom taket när hon och Leo sitter i hennes soffa med Yasmin i en högryggad fåtölj mitt emot.

Boken är både spännande och rolig. Något jag inte alls hade väntat mig, men tonen är genomgående humoristiskt. Ibland är det riktigt kul. Oftast är det Ffion som står för de roliga kommentarerna.

Den sista festen har ett väldigt snyggt upplägg och många lager. Faktiskt lite av en pusseldeckare. Det är riktigt svårt att gissa vem som är skyldig. Det är ju heller ingen nackdel att boken utspelar sig i Wales (mestadels, sjön där mordet sker ligger nämligen precis på gränsen till England). Jag vill hemskt gärna fortsätta läsa om Ffion och, förhoppningsvis, Leo.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 54 763 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den sista festen: Kulturbloggen

Tisdagstrion: Blommor

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Blommor (i handling, på omslag eller i författarnamn)

Tre alternativ i temat, då tar jag (på sätt och vis) en av varje 🙂

1. Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir (författarnamn) är första delen i serien om Áróra. En riktigt bra isländsk deckare.

2. Blå gryning av E P Uggla (handling och omslag) och här dyker det upp märkliga blå blommor, som förstör skörden. Bland annat.

3. Regnmannen av Jonas Karlsson har (omslag och handling) jag inte läst än, men den handlar om en pensionerad änkeman, som återfått glädjen i livet genom att ägna tiden åt sin frus rosenträdgård.

TV-serie: The Capture #3 (2026)

Titel: The Capture
Originaltitel: The Capture
Säsong: 3
Genre: Thriller
Skapad av: Ben Chanan
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Holliday Grainger, Lia Williams, Ben Miles, Killian Scott, Indira Varma
Premiär: 2026-03-09
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på HBO 19 april - 21 april 2026




Handling
Det har gått tolv månader sedan Carey direktsände en deepfake av en regeringsminister och avslöjade underrättelsetjänstens hemliga program för videomanipulation, kallat Correction. Samtidigt som en officiell utredning pågår kring den olagliga användningen av tekniken har hon utsetts till tillförordnad chef för antiterrorenheten. Hennes mål är att återvinna allmänhetens förtroende för övervakning och säkerhet genom det nya kamerasystemet Operation Veritas.

När ett brutalt och exceptionellt välkoordinerat terrordåd riktas mot hjärtat av det brittiska etablissemanget förändras allt. Händelsen lämnar efter sig endast ett vittne, och ju djupare Carey gräver desto tydligare blir det att hon står inför en växande geopolitisk kris där politik, säkerhetstjänster och medier flätas samman.

Min kommentar
En del serier lever kvar långt efter att man har sett dem. Som The Capture. Den sätter igång en del, inte så positiva, tankar. Trots det så hade jag faktiskt inte koll på att tredje säsongen var på gång, men jag blev riktigt glad när jag såg det. Den slukades på bara några dagar.

Den här säsongen upplevde jag mer lik den första. Ett tag fattade vi absolut ingenting. Det är så förvirrande. Man tror nästan att man själv har blivit gaslightad. Det kändes jättehärligt 😁

Även Carey är mer lik den hon var i första säsongen. Den jag inte gillade speciellt mycket, från början. Hon är lite naiv och åt det dumdristiga hållet. Som eventuellt tycker att regler bara är rekommendationer. Nu är hennes situation ganska komplex så det må vara hänt.

Serien visar exakt det som skrämmer mig med AI. Det är inte AI i sig självt, utan de som, helt utan förbehåll, hyllar och lyder. Vi har ett antal sådana på mitt jobb också. Och blir det inte nästan alltid så att de som påstår sig slåss för demokratin sakta, men säkert, förflyttar sig till den motsatta sidan och blir det de säger sig bekämpa.

En del saker känns lite väl fantastiska/otroliga. Jag har extremt svårt att tro att man kan manipulera det som filmas med enskilda mobilkameror. Då skulle man behöva hacka allihop. Den där manicken som de satt under huden borde inte vara så lätt att ta bort. Vanliga pacemakers sitter i alla fall fast i små elektroder också. För att inte tala om att en ensam man tar ut sju(?) CIA-agenter. Medan han sitter fastbunden, i en hand och båda fötterna, i en stol.

Jag förutsätter att det blir en fjärde säsong av The Capture. Vi är ju långtifrån klara än. Det här är så bra och så spännande. Det är omöjligt att gissa vad som pågår. Britterna kan verkligen det här med att göra bra program. Det enda som var uppenbart var vem Simon var. Dock kanske inte så bra att se om man är konspirationsteoretiker eller har en släng av paranoia.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1,6k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 32k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Longlegs (2024)

Titel: Longlegs
Originaltitel: Longlegs
Genre: Skräck
Regissör: Osgood Perkins
Manus: Osgood Perkins
Skådespelare: Maika Monroe, Nicolas Cage, Blair Underwood, Alicia Witt, Michelle Choi-Lee
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Kanada, USA
Längd: 101 min
Serie: -
Såg den på Netflix 2 april 2026





Handling
FBI-agenten Lee Harker är en begåvad ny rekryt som tilldelats det olösta fallet med en svårfångad seriemördare. Fallet tar komplexa vändningar och avslöjar bevis på det ockulta, men Harker upptäcker en personlig koppling till den skoningslösa mördaren och måste tävla mot klockan för att stoppa honom innan han tar livet av ytterligare en oskyldig familj.

Min kommentar
Nu minns inte jag längre vilken film vi hade tittat på när väldigt många skrev att man i stället skulle se Longlegs (jag kan inte hitta en enda film den senaste tiden som ens har påmint om denna). Jag la ju så klart till den på vår lista och plötsligt så blev den en sista-chansen-film på Netflix. Det var ju ett tecken.

Filmen kallas för skräckthriller, men den är varken särskilt otäck eller spännande. Den funkar inte jättebra i någondera genre. Om du har hört att den påminner om När lammen tystnar och Seven så är det inte sant. De två filmerna är riktigt, riktigt bra. Det är inte Longlegs.

Karaktärerna gör ibland konstiga saker. Och då menar jag inte mördaren, utan FBI-agenterna. Till exempel så bjuder chefen Carter in den alldeles nyrekryterade agent Harker i sitt hem. För att träffa hans familj. Vem gör så? Med en nyanställd? Jag hade känt mig oerhört obekväm (jag hade inte tackat ja till inbjudan), vilket också Harker gjorde. Det är så uppenbart att det bara görs för resten av handlingen.

Maika Monroe, som spelar agent Harker, är den som gör den mest stabila insatsen. Jag tror på henne. Nicolas Cage, som spelar Longlegs, splear över så att han bara blir löjlig. Jag tycker faktiskt inte att övriga heller är så särskilt trovärdiga.

Filmen tappar ordentligt i andra halvan, mest på grund av att den blir alldeles för förklarande. Lite som att manusförfattaren trodde att alla tittare är idioter. En del logiska luckor dyker det också upp.

Longlegs hade potentialen att bli något bra, men det slarvas bort med ett otillräckligt manus. Det mesta är simpelt effektsökeri och billiga jumpscares. Slutscenen är det enda som låter en fundera lite, men detta är ingen film som kommer att stanna kvar hos mig speciellt länge. För mig blir detta en för konstig kombination.


På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 1 749 809 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 222k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: När du inte finns

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Helgen har spenderats i Karlshamn, där vi gick en MovEat-runda med svägerska och svåger. Mycket trevligt var det och mycket god mat blev det. Det godaste var dock inte någon mat, utan en drink. Cheesecake-ish heter den och den var så makalöst god att vi genast bestämde att vi måste försöka blanda till den hemma.

Eftersom jag har varit i Karlshamn så läser (eller kanske snarare läste) jag ju en bok som utspelar sig där, När du inte finns av Emma Olofsson. Detta är andra delen i Karlshamnsserien. Om man är i Karlshamn så kan det vara trevligt att läsa de här böckerna, men egentligen är de inget jag rekommenderar.

Min smakebit är sida 683 i e-boken:

Den korta bilfärden till Anders förlöpte under tystnad. Flera gånger tänkte Matias säga något, men Callys blick skrämde honom. Han visste att han ofta prövade hennes tålamod, men den här gången verkade han ha gått för långt.
    Anders log när han började gå emot dem på mottagningen.
    "Vi ...", började Matias, men blev snabbt avbruten av Cally.
    "Vi har några frågor om Alve Ögren", sa hon och log.
    Matias gav henne en sur min innan han sjönk ner i stolen. Det föll något sorgset över Anders när han talade om Alve.