Smakebit på söndag: Drömgångare

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Helgen har tillbringats i Göteborgstrakten, eftersom min mamma fyllde år. Det blev ett litet och trevligt kalas. I dag bär det hemåt och jag hoppas att vädergudarna är snällare i dag än de var i fredags.

Boken jag läst under helgen är Sara Kadefors Kast med liten kniv, en bok som passar utmärkt där jag har befunnit mig. Den boken blir det ingen smakebit ur, eftersom den kommer att läsas ut alldeles strax. I stället kommer smakebiten från nästa bok till läsning, Drömgångare av Samantha Shannon. Jag minns inte längre på vilka grunder jag köpte den, för nu när jag kollar så verkar den vara en fantasy. En genre som ganska sällan passar mig. Vi får hoppas att denna hör till fåtalet som funkar.

Min smakebit är från bokens början:

Jag vill gärna tro att vi var fler från början. Kanske inte så många, men fler än vad vi är nu.
    Vi är minoriteten världen inte tolererar. Inte ens i fantasy - som dessutom är förbjudet. Vi ser ut som alla andra. Ibland beter vi oss som alla andra och på många sätt är vi som alla andra. Vi finns överallt, på varenda gata. Våra liv kan förefalla normala, förutsatt att man inte ser efter så noga.
    Det är inte alla av oss som vet vad vi är. Några av oss dör utan att någonsin få veta. Några av oss vet, och vi åker aldrig fast. Men vi finns där ute.
    Lita på det.

Bok: Mörkrets alla färger av Chris Whitaker

Författare: Chris Whitaker
Titel: Mörkrets alla färger
Genre: Thriller
Antal sidor: 671
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: All the colours of the dark
Översättare: Maria Lundgren
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 februari 2026




Första meningen: Patch satt på det platta taket ovanför köket och spejade genom den täta skogen av weymouthtallar och kärrekar mot Saint Francoisbergen, som oavsett årstid klämde in den lilla staden Monta Clare i sin skugga.

Baksidetext
Det är sjuttiotal i Amerika. I den lilla staden Monta Clare blir trettonårige Joseph ”Patch” Macauley både hjälte och offer när han räddar en jämnårig flicka från att kidnappas, men själv blir bortförd.

Patch vaknar upp i en nattsvart källare, utan hopp om att bli räddad. Efter dagar i fångenskap känner han plötsligt hur någon smyger sin hand i hans. En flicka. I hans ålder? Hon heter Grace.

Hon berättar historier för honom, om platser vackra som drömmar, om en värld i ljus och ett liv i frihet. Hon håller honom vid liv. Men när Patch mirakulöst befrias finns inga spår av vare sig förövaren eller Grace. Polisen ifrågasätter att hon ens funnits. Men Patch är säker, hon var där, hon var på riktigt och hon är fortfarande kvar där ute med mannen som tillfångatog honom. När ingen tror Patch ser han bara en mening med sitt liv: att hitta och rädda Grace.

Min kommentar
En bok som var en rejäl snackis för något år sedan är Mörkrets alla färger. Då hade jag redan en annan bok, oläst, i hyllan av författaren. Trots det så kunde jag till slut inte stå emot utan köpte den under Black Friday 2024. Lite överraskad blev jag över att den visade sig vara en riktig tegelsten; nästan 700 sidor. Det fick mig nästan att tappa sugen. Än mer tappade jag nog sugen när jag läste en, för mig, pålitlig bokbloggares recension, som inte var jättepositiv. Men i år tog jag med den i min Boktolva och så fick den följa med på årets läsretreat i Varberg, där det bjuds på många timmars ostörd läsning.

Faktum är att förmodligen alla böcker vinner på långa ostörda lässtunder. Den här är inget undantag. Eller så är den bara väldigt bra. Jag läste ut den på bara tre dagar. Då höll jag ändå igen lite sista dagen, så den skulle räcka tills jag släckte lampan för kvällen. Låt dig inte luras av genren thriller, som den tydligen är klassad som. Den är mer en uppväxtskildring kombinerad med mysterium och thriller. Jag visste absolut ingenting om den när jag började läsa, vilket jag är säker på är en fördel. Om du inte har läst den, men tänkt göra det. Sluta läsa här.

Boken utspelar sig under drygt 25 år, från 1975 till 2001, och ja, det händer ju en del under de åren. Trots att det är rejäla tidshopp ibland så är det hela lite för utdraget. Jag älskar ändå det långsamma tempot, som ger mig tid att reflektera och känna. Den är helt enkelt långsam som livet. Faktum är att det inte hade fungerat på något annat sätt. Det jag egentligen undrar över är alla dessa otaliga beskrivningar av växter och träd. Det får mig att fundera på om Chris Whitaker är en botaniker-wannabe.

Karaktärerna är, minst sagt, annorlunda och deras motiv och drivkrafter inte alltid logiska. Som Norma, som av något slags missriktad välvilja mer eller mindre tvingar Saint att gifta sig med Jimmy. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan önska sitt barnbarn olycka. Den enda karaktär jag egentligen tycker om är Chief Nix. Jag hade kunnat tänka mig en egen bok om honom. Hans liv berör.

Ibland dyker det upp ett namn på någon karaktär, som jag inte har en aning om vem det är. Någon som man, av sammanhanget, förstår att man borde känna igen. I åtminstone ett fall var det en karaktär som förekommit i, typ, en bisats många, många sidor tidigare. Det gör mig förvirrad. Och inte så lite irriterad.

I en så här omfångsrik bok så finns det ju en del att fundera över. Konstigt hade det varit annars. Det som stör mig allra mest är Tooms agerande. Jag kan bara inte förstå det. I realiteten så skyddade han ju faktiskt en seriemördare genom att inte berätta. En annan sak som inte känns riktigt trovärdigt är Graces berättande. Jag skulle nog våga påstå att ingen trettonåring pratar så där. Inte ens 1975. Och ja, jag känner mig lite förd bakom ljuset, för så klart framgick det inte på något sätt att hon lämnade cellen så ofta och så länge.

Det som jag tycker är allra bäst med den här boken är stämningen. Den är mycket stämningsfull och nästan suggestiv. Något osar ut från sidorna. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men jag är trollbunden. Genom hela boken. Här finns en riktigt fin vänskap och en besatthet av sällan skådat slag.

Mörkrets alla färger är en roman om ett brott. Eller snarare konsekvenserna av sagda brott. Den är mycket mörk, mycket vacker och ändå på något sätt hoppfull. Den kommer att vara en av årets bästa böcker, tror jag minsann. Och den hade förmodligen fått ett ännu högre betyg, om den inte hade varit riktigt så ordrik. Jag kommer med största säkerhet att fundera på den under lång tid. Framför allt så kommer jag att minnas känslan.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,25 i genomsnitt (beräknat på 457 937 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mörkrets alla färger: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Läsfåtöljen och Bläddrat

Uppsamlingsheat!

Det har ramlat in lite böcker de senaste veckorna, som jag inte har berättat om. Här kommer de allihop på en och samma gång.

I början av året så hade Bokus ett erbjudande om två pocket för 129 kronor. Vem är jag att tacka nej till det? Dessutom så behövde jag en till pocketbytet på läsretreaten. Eftersom jag behövde den och hittade ytterligare två så fick jag ju köpa fyra ... Här är dock bara de tre som var till mig. Min sista önskan av Caroline Säfstrand, Himlen är en plats på jorden av Christoffer Holst och Sällsynt kloka varelser av Shelby Van Pelt.

I julas fick jag ett presentkort på Ugglan bokhandel. Det har vi inte där jag bor, men jag kollade snabbt upp att den som finns i Varberg är en Ugglan. Dit skulle jag ju i januari. Där köpte jag den efterlängtade andra delen i serien Riverside Drive av Frida Skybäck; Tillbaka till Riverside Drive.

Snälla Lotten frågade om jag ville ha en bok som hon inte ... behövde. Boken det handlade om var Splittring av Sharon Bolton. Det här är ju en favoritförfattare, så jag tackade omedelbart ja.

På läsretreaten i Varberg har vi alltid ett bokbyte och Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink blev den jag valde. Den lockade väldigt mycket när de som läst den sa att den var "svinäcklig" och "något av det läskigaste jag läst". Ja, sådana omdömen lockar i alla fall mig. Jag har redan läst den och nej, den var inte speciellt äcklig eller läskig. För en van skräckläsare.

När jag kom hem från Varberg så låg det ett bokpaket och väntade på mig. Innehållet var ännu en Sharon Bolton. Den sanslöst efterlängtade femte delen i serien om Lacey Flint; Det mörka. Över tio år har jag väntat. Denna är redan läst. Tack till Modernista!

Och så var det ju dags för bokrean. Jag vet inte om det är en trend, men det var verkligen inte mycket som lockade mig. Det blev ändå fyra böcker som inhandlades. Skuggvarg av Frida Skybäck, Djävulsring av Frida Skybäck, Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth och Pojkarna från Biloxi av John Grisham. Fler än så här blir det nog faktiskt inte.

Nyss - Nu - Nästa v11

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget. som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Den hedervärde mördaren av Jan Guillou, som är femte delen om übermensch Carl Hamilton. Man skulle kunna tro att de här böckerna är daterade, men de är faktiskt förvånansvärt aktuella. Pratiga, för pratiga om du frågar mig, men ganska lärorika.

Nu: Angelz av Mons Kallentoft är den tionde delen i Herkules-serien, den som av någon okänd anledning har bytt namn till Zackserien. De senaste böckerna har faktiskt inte varit speciellt bra och jag är lite i valet och kvalet om jag ska fortsätta läsa den. Eller åtminstone sluta köpa böckerna. Den här boken kommer att fälla avgörandet.

Nästa: Kast med liten kniv av Sara Kadefors passar bra när man är på besök i Göteborgstrakten. De tre böcker jag har läst av henne tidigare har alla varit bra.

Bok: Förtjänst och skicklighet av Monica Nebelius Lüning

Författare: Monica Nebelius Lüning
Titel: Förtjänst och skicklighet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 304
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Varbergsfallen 1
Förlag: Romanus & Selling
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 29 januari 2026




Första meningen: Dante har somnat uppe på vinden fastän han lovat sig själv att han inte ska göra det igen.

Baksidetext
Ett synnerligen brutalt överfallsmord skakar Varberg. En välkänd man ur stadens övre skikt har körts över inte en utan flera gånger tidigt i gryningen utanför Lilla Träslövs finbageri. Gabriella, polis, leder utredningen som tidigt pekar i en bestämd riktning. Till sin hjälp får hon Ingrid, ny domare vid tingsrätten, som återvänt till Varberg efter en några svåra år i en våldsam relation. De finner snabbt varandra i arbetet med att förhöra misstänkta och nysta i den avlidnes mörka familjehistoria. Plötsligt delar de sådant med varandra som de inte har berättat för någon, sådant som händer nästan alla, feghet som får avgörande konsekvenser men också sådant som gör dem till hjältar.

Min kommentar
När jag är ute och reser så är min förhoppning alltid att läsa någon bok som utspelar sig där jag är. Varje år sedan 2018 (missade första året på grund av att jag inte hade Facebook, så det har jag nu) så har jag varit på läsretreat i Varberg i januari-februari. Att hitta en bok som utspelar sig i Varberg har inte varit lätt, men nu finns det faktiskt en serie på, snart, tre böcker. Förtjänst och skicklighet är första delen och i år fick den åka med.

Ja, jag kan villigt erkänna att jag hade en del fördomar mot den här boken. Författaren har varit, bland annat, domare och jobbat på myndighet i många år. Det är något som jag vet kan påverka hur man både pratar och skriver. Faktum är att jag upplever språket som lite styltigt och tillkrånglat till att börja med, men inte alls så illa som jag befarade. Och jag vänjer mig.

Att boken utspelar sig i en småstad, som jag dessutom hjälpligt känner till, är extra kul. Det var väldigt speciellt att vandra runt i Varberg dagen efter utläsning (jag läste ut den samma dag som jag kom till Varberg, det gick ju inte att sluta läsa). Jag gick, till exempel, och tog mig en titt på porten där allt började och då klarnade en del.

I början hade jag lite svårt att hänga med. Det var så många tillbakablickar i berättandet att jag blev alldeles yr. Inte heller var det helt lätt att förstå om saker utspelade sig nu, tidigare eller ännu tidigare. Nu blev det mindre av tillbakablickar en bit in i boken, men det var riktigt jobbigt ett tag.

Här finns något så ovanligt som kvinnlig vänskap, något jag tycker det finns på tok för lite av i böcker. Jag uppskattar att läsa om sådan och jag hoppas verkligen att det stannar vid det. Jag behöver åtminstone inte fler deckare med romantiska inslag. För mig känns vänskapen mellan Ingrid och Gabriella dock lite krystad. Eller egentligen inte vänskapen i sig, utan tankarna de har om den. Kanske är det så att en viss typ av människa funderar på det här viset. Personligen så förstår jag det inte. Och det är faktiskt väldigt mycket funderingar de har.

Ingrid själv ger mig en känsla av 50-tal. Hela boken gör nog det, om sanningen ska fram. Trots att den utspelar sig 2018. Faktum är att det är människorna som talar till mig i den här boken. Det finns många olika relationer att begrunda. Och människor. Liam är min favoritperson och jag ogillar i högsta grad hans öde. Var det verkligen nödvändigt?

För egen del så tyckte jag att det var uppenbart vem som var skyldig. Det stod ju nästan i klartext i början. Märkligt nog så var det tydligen inte lika uppenbart för polisen. Ingen av dem kan ha läst psykologi.

I Förtjänst och skicklighet så hamnar själva brottet i skymundan. Ingrid och Gabriella får betydligt mer plats och stjäl fokus. Kanske är det så för att detta är första delen och huvudpersonerna behöver en ordentlig presentation. Vi får se. Andra delen kommer jag att läsa. Frågan är bara om jag klarar att vänta till nästa resa till Varberg.

På Goodreads hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 230 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Förtjänst och skicklighet: Lottens bokblogg, DAST Magazine och Ljudboksbloggen