tisdag 18 juni 2024

Tisdagstrion: Något mjukt i titel, handling eller på omslag

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Något mjukt i titel, handling eller på omslag

Den här tycker jag var svår att få till. Jag hade ingen aning om hur jag skulle angripa temat. Det slutade i alla fall med kaniner. De är mjuka. En handling, en titel och ett omslag.

1. Den långa flykten av Richard Adams har jag ju med ganska ofta, men den är faktiskt värd det. Den handlar ju om ett gäng vildkaniner.

2. Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson är en fantastisk bok om fem vänner som tillbringar några långa sommardagar i den lilla byn Dalen.

3. Bekännelsen av Jessie Burton var en märklig läsupplevelse. Tempot är olidligt långsamt, men historien höll mig i ett järngrepp. Väldigt intressant, men lite tråkig. Inte på ett tråkigt sätt då 😁

måndag 17 juni 2024

Film: Nowhere (2023)

Titel: Nowhere
Originaltitel: Nowhere
Genre: Drama
Regissör: Albert Pintó
Manus: Indiana Lista, Ernest Riera, Miguel Ruz
Skådespelare: Anna Castillo, Tamar Novas, Tony Corvillo, Irina Bravo, Andrew McGurk
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: Spanien
Längd: 109 min
Serie: -
Såg den på Netflix 17 maj 2024





Handling
Spanien har förvandlats till en diktatur och har infört någon sorts inte-nog-resurser-till-alla lag. Den innebär att alla barn, gravida och äldre utrotas. En ung gravid kvinna, Mia, flyr tillsammans med sin man. De skiljs åt och Mia hamnar ensam i en container ombord på ett lastfartyg. Efter en våldsam storm föder Mia barnet medan hon är vilse till sjöss, där hon måste kämpa för att överleva.

Min kommentar
Av någon anledning så dras jag till filmer som handlar om saker som skrämmer mig. När jag la märke till Nowhere på Netflix så la jag omedelbart till den på listan. Sedan har den legat där och mognat. Humöret ska ju helst vara rätt också. Till slut så stod alla stjärnor rätt för den.

Det är lite oklart hur hela situationen i Spanien uppstod och exakt vad den innebär, det får man inte riktigt veta tycker jag. För mig känns det som en kontraproduktiv insats att ta död på alla barn och gravida. Då självdör ju landet liksom. Nåja, det är inte det enda som är ologiskt i den här filmen.

Jag vill gärna tro att man hade varit så tålig och påhittig som Mia var. Det ska nog mycket till innan en människa ger upp och bara lägger sig ner för att dö. Nöden är verkligen uppfinningarnas moder. Det känns visserligen som lite märkliga ting att hitta i en container. Så udda att man förstår att allt ska komma till användning. Det är ändå kreativt och fiffigt att komma på hur man ska använda dem.

Som jag nämnde tidigare så finns det en del logiska underligheter. Till exempel att man har mottagning mitt ute på havet. För att inte tala om en mobil vars batteri tydligen är outtömligt, trots det som måste vara usel (obefintlig) mottagning. Vattnet borde ha varit så kallt att man inte har någon större chans att överleva en längre tid. Och jag tänker inte ens nämna hur liten sannolikheten är att en container, med massor av hål, inte bara lyckas hålla sig flytande utan faktiskt flyta åt rätt håll.

Filmen är lite för utdragen. Inte för att den blir tråkig, men det är väldigt många mörka (bokstavligen alltså) sekvenser som inte ger så mycket. Man kan eventuellt fundera på hur spännande det kan bli med en enda människa, men det finns ju en del filmer som har lyckats med det. Denna är faktiskt en av dem. Jag tycker att Anna Castillo som Mia är fantastisk. Slutet gör mig lite tårögd.

Nowhere är både vacker och hemsk. Den sammanfattande tanken är Vilken fasa! Och då tänker jag inte (enbart) på det fruktansvärda att vara instängd i en container mitt ute på havet. En av mina värsta mardrömmar är att man av olika anledningar blir åtskilda under en traumatisk händelse. Det skrämmer mig våldsamt mycket.


Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 52 184 betyg).
IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 36K betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

söndag 16 juni 2024

Smakebit på søndag: Nattavaara

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Semester! Som jag har sett fram emot detta, det är nästan så att jag blir orolig för att jag har för höga förväntningar. Resan går norrut. Högt norrut. Nästan så långt man kan komma i Norden.

Nu blir det ju då bara böcker som utspelar sig längs vägen, kan man säga. Först ut på resan är Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert och den är första delen i en dystopi, efter att inte bara klimatkatastrofen har slagit till utan även pandemier och finanskriser har raserat samhället. Nattavaara kommer vi nog faktiskt att passera (en liten bit ifrån), inte i dag och inte heller i morgon, men på tisdag. Men då är nog boken utläst.

Min smakebit är från sida 257:
Ungen grät och skrek men till slut lyckades Hartmann skilja syskonen åt. De började gå genom stan, han och flickan som hette Sofia. Borde han hålla henne i handen? Det var hon väl för gammal för? Han var fan själv för gammal för det. Det fanns tillfälliga perioder för sådant - treårsåldern upp till sju eller så, sedan var det totalförbjudet av barnen själva från sju till tretton, men vips igen i tonåren var det tillåtet, somliga förlängde detta jamsande så att det också varade hela studenttiden - men sedan var det äntligen slut på eländet. Såg man ett fullvuxet par hålla varandra i handen kunde man vara säker på att det var något fel på dem, att de drabbats av en ofattbar motgång eller tragedi. Hartmann hade inte hållit någon i handen sedan han fyllde tjugo och han tänkte inte gå tillbaka till att göra det nu.

lördag 15 juni 2024

Bok: Ingen utväg av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: Ingen utväg
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 332
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: No way out
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 3
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 maj 2024




Första meningen: Fy fan för julen.

Baksidetext
Det är jul och två barn har precis burits ut från resterna av ett brinnande hus i norra Oxford. Minstingen, Zachary, är död, och hans storebror Matty kämpar för sitt liv. Barnen verkar ha lämnats ensamma - deras mamma syns inte till och deras pappa, som är på konferens i London, svarar inte i telefon.

När nya bevis uppdagas besannas kommissarie Fawleys värsta farhågor. Allt tyder på att det var mordbrand, men vem skulle ha motiv att mörda två små barn? Medan pojkarnas föräldrar lyser med sin frånvaro jobbar Fawley och hans utredningsgrupp närmast maniskt med utredningen av denna tragedi.

Men vad är det egentligen som hänt? Varför lämnades barnen utan tillsyn? Var är deras mamma, och varför går deras pappa inte att nå?

Min kommentar
Ibland kan det vara så att jag hittar en riktigt bra första bok i en serie, som jag absolut vill fortsätta läsa och därför köper alla böcker i. Trots det så kan det bli så att böckerna, efter jag har skaffat mig dem, bara står och samlar damm. Då kan serien behöva lite draghjälp, som min utmaning Finish That Series. Så är fallet med Ingen utväg.

I Cara Hunters böcker blir inte poliserna personligt inblandade i fallen. Det är väldigt ovanligt och så obeskrivligt skönt. Det känns lite märkligt att poängtera hur speciellt och bra det är med poliser som faktiskt ägnar sig åt utredning. Det är alltid trevligt, om det är rätt ord, att besöka den här världen. Eftersom det är tredje boken jag läser av henne så förväntar jag mig att det ska vara klurigt. Jag blir inte besviken.

Förutom det ovanliga med poliser som utreder så är de också ovanliga som karaktärer. De är nämligen helt normala. De har inga överdrivna egenskaper för att göra dem "intressanta". Resultatet blir ju, så klart, att de blir just intressanta. Interna konflikter finns ändå, men de är relativt små. Jag gillar dem allihop, på olika sätt. Lite problem med minnet har jag nog, för jag minns överhuvudtaget inte att Fawley är gift. Sonen minns jag i alla fall, efter ett tag.

Fallet är komplicerat, precis som det brukar vara i de här böckerna. Det blir inte lättare av att poliserna ibland får information, men som de drar felaktiga slutsatser av. Läsaren vet bättre. Vi får nämligen, i en annan tråd, veta vad som egentligen har hänt. Man får veta allt som leder fram till det tragiska brottet. Det här är så otroligt snyggt gjort. Jag var helt säker på vem som inte var skyldig och jag hade två andra, olika alternativ. Jag hade (delvis) fel. Så kan man också skapa en twist.

Jag hade lite problem att komma in i boken, men det berodde (mest) på alltför korta lässtunder. Detta löste sig när jag fick (tog mig) mer sammanhängande tid. Då kunde jag i gengäld knappt sluta läsa. Inte heller denna historia avslutas med en solklar lösning, även här finns det utrymme för tvivel.

I Ingen utväg finns det många möjliga scenarion och det är alltid lika spännande att försöka klura ut vilket som är rätt. Cara Hunter skriver deckare som berör, med många lager. Om det fanns en genre som hette relationsdeckare så skulle hennes böcker höra dit.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 12 407 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Ingen utväg: Lottens bokblogg, Just nu - just här och Vargnatts bokhylla

fredag 14 juni 2024

Nytt, nytt, nytt, så mycket nytt

I maj brukar det rent generellt komma mycket nytt till mina hyllor. Jag fyller ju år då och det enda jag brukar önska mig är böcker. Men även lite annat hittade hem till mig i maj.
Den sista festen av Clare Mackintosh stod faktiskt med på min önskelista, som sambon fick, men så långt ner att han inte kom till den. Tur var väl det, så här med facit i hand, för den dök upp som en överraskning. Jag har läst två andra böcker av henne och den ena var fantastiskt bra. Den andra bara normalt väldigt bra. Så jag har väl gott hopp om den här också, som tydligen är första delen i en serie om DC Morgan. Tack till Modernista!
Så kom då min födelsedag och paketet var fullt av böcker. Samtliga hett efterlängtade. Skaparen av Arne Dahl & Jonas Moström, Sju kvadrat med lås av Jussi Adler-Olsen, Frälsarkransen av Kristina Ohlsson, Hatets hjärta av Dennis Lehane, Rummet i jorden av John Ajvide Lindqvist, Isgudarna av Mons Kallentoft, En mördare i familjen av Cara Hunter och Blödande hjärtan av Elly Griffiths.
Jag blev rejält lockad av Bokus pocketkampanj, med tre pocket för 169 kronor och fick något slags sammanbrott. Det blev inte bara tre, utan sex stycken. Allihop är böcker/författare som jag har varit sugen på länge. Min lyckliga plats av Emily Henry, Låt mig berätta allt av Caroline Säfstrand, Lektioner i kemi av Bonnie Garmus, Sommarhuset på stranden av Sarah Morgan, Imorgon och imorgon och imorgon av Gabrielle Zevin och Ett fynd att dö för av Anders de la Motte & Måns Nilsson.
När jag ändå höll på och beställde från Bokus så tänkte jag att det ju var lika bra att köpa de tre som fanns på önskelistan, men som jag inte fick. Det är ju ändå böcker som jag verkligen vill ha. Ett fall på Capri av Anders de la Motte & Anette de la Motte, Käraste Lena av Ninni Schulman och Treblinka Comedy Club av Åke Edwardson.