Böcker på rad

Nu när jag inte har någon återkommande Tisdagstrion, över sommaren i alla fall, så tänkte jag att jag får väl ordna några egna listor att ta till. Jag har samlat på mig några teman, åtminstone så de räcker i några veckor. Fem känns som ett lämpligt antal för det här.

Jag är ju fast i en hel del serier, men trots det så finns det en hel hög av dem som jag ännu inte påbörjat. Det kan ju vara ett bra tema, tänker jag: Serier jag vill börja läsa.

Det gick ju ganska snabbt att se att de här serierna är betydligt fler än fem, men dessa är de som eventuellt står högst upp. De är helt utan inbördes ordning.

1. Strindbergserien av Kristina Ohlsson
2. Doggerland av Maria Adolfsson
3. Cilla Fallander av Susanne Fellbrink
4. Asker av Anders de la Motte
5. Morden längs kartan av Christoffer Holst

En helt svensk lista blev det, märker jag. Det är nog faktiskt ingen slump, svenska författare står högt i kurs hos mig. För alla de här serierna gäller att jag har första delen (eller fler) i hyllan redan. Det är alltså bara att börja läsa ...

TV-serie: The Walsh sisters #1 (2025)

Titel: The Walsh sisters
Originaltitel: The Walsh sisters
Säsong: 1
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Baserad på Marian Keyes romaner
TV-bolag: RTÉ One
Skådespelare: Danielle Galligan, Caroline Menton, Stefanie Preissner, Louisa Harland, Máiréad Tyers
Premiär: 2026-04-14
Produktionsland: Irland, Storbritannien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på TV4 Play 17 juni - 6 juli 2026




Handling
Fem irländska systrar i Dublin försöker hitta sin plats i livet. När en av systrarnas missbruk eskalerar utlöser det en rad händelser som skakar familjen och gamla sår rivs upp. En humoristisk, känslosam och smått kaotisk berättelse om komplicerad kärlek, smärtsamma livsvillkor och starka familjeband.

Min kommentar
Jag minns inte riktigt hur det gick till, men jag vet att jag letade efter något och plötsligt så dök det upp något som hette The Walsh sisters. Naturligtvis så var jag tvungen att kolla om det möjligtvis kunde vara Marian Keyes systrar. Och det var det ju. Eftersom jag inte hade någon serie på gång (som jag ser på egen hand) så började jag titta direkt.

Nu var det väldigt längesedan jag läste de här böckerna, mer än tio år sedan, men jag kom ihåg tillräckligt för att bli lite förvirrad. Det jag tittade på var inte alls samma som det jag hade läst. Denna första säsong är ett hopkok av flera böcker, mestadels En oväntad semester och Är det någon där? om man tänker på den generella handlingen. I övrigt är det inte så mycket som stämmer med böckerna. Det släppte jag dock ganska snabbt.

Handlingen är flyttad till modern tid, alltså nu på 2020-talet, med mobiler och datorer. Det hade nog känts konstigt om de inte hade moderniserat den och de teman som Keyes har i sina böcker, beroende, sorg, skilsmässa, självkänsla och familjerelationer, det fungerar på ungefär samma sätt nu som då.

Alla systrarna delar på rampljuset till skillnad från böckerna, där varje syster fick varsin bok. I serien blir det något slags blandning av allt, där vissa saker inte har hänt och med en hel del tillägg. Deras grundläggande personligheter känner man dock igen och helt automatiskt så fyller jag i det som saknas, som jag vet från böckerna. Kanske hade systrarna blivit så här, om de vuxit upp trettio år senare. Nästan som att man befinner sig i ett parallellt Walsh-universum, men där en del av de stora händelserna är samma. Samtidigt tycker jag att serien lyckades med en sak som gjorde att jag ändå ville se mer: kemin mellan systrarna. Jag köpte verkligen att de var en familj. De retades, pratade i mun på varandra, stöttade varandra och gick varandra på nerverna på ett väldigt trovärdigt sätt. Alla som har syskon kan nog relatera.

Mamma Walsh minns jag som ... speciell, men inte var hon väl en så här förfärlig människa? Visst hade hon väl några bra sidor också? Som att hon verkligen älskade sina döttrar. Det är inte alls konstigt att döttrarna inte mår särskilt bra. Jag vet inte om det är meningen att vara roligt. Själv tycker jag att det är mer tragiskt.

The Walsh sisters som serie har betydligt mer svärta och mindre chick-lit/feelgood än böckerna. Om man inte har läst dem så kan nog den här säsongen kännas väldigt stressad. Man hinner liksom inte fästa sig vid någon av dem. Det påstås vara en andra säsong på gång. Jag hoppas att man nu väljer att fokusera på en eller två systrar. Inte allihop.



På Trakt.tv har serien 3,55 i genomsnitt (beräknat på 28 betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 788 betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Nordsjön (2021)

Titel: Nordsjön
Originaltitel: Nordsjøen
Genre: Drama (Katastroffilm)
Regissör: John Andreas Andersen
Manus: Lars Gudmestad, Harald Rosenløw-Eeg
Skådespelare: Kristine Kujath Thorp, Henrik Bjelland, Rolf Kristian Larsen, Anders Baasmo, Bjørn Floberg
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Norge, Sverige, Danmark
Längd: 104 min
Serie: -
Såg den på SkyShowtime 12 juni 2026





Handling
En oljeplattform välter plötsligt utan for oljefältet Ormen Långe. Forskarna försöker desperat finna lösningen på den till synes oförklarliga händelsen. Hela landet håller andan när det visar sig att olyckan bara är inledningen på något som ska bli mycket mer allvarligt.

Min kommentar
Den första semesterresan närmade sig och eftersom den går till Norge så tyckte jag att det kunde vara kul att ladda upp med norska filmer. Nordsjön har legat på vår lista ganska länge och nu blev det ju faktiskt ett gyllene tillfälle att se den.

Det har blivit en hög med norska katastroffilmer nu och jag tycker att de är ganska bra på det. Generellt så är det inte särskilt lika de som kommer från Hollywood. I de norska är det oftast människorna som är det viktiga. Inte katastrofen i sig. Det brukar passa mig bra, men denna är tyvärr inte en av de bättre.

Jag kan inte påstå att jag bryr mig något nämnvärt om karaktärerna. De engagerar mig inte och jag får inget band till dem. Jag vet inte om allt det här beror på att jag i största allmänhet har svårt för tänket "jag riskerar tre människors liv för att rädda ett". Jag har inga problem att förstå reaktionen/viljan, men att göra det ... Här blev då nettosumman i liv densamma. Bara det att det drabbade någon annan. Vilket jag förutsätts tycka är okej. Jag är ganska säker på att även den det drabbade hade någon som brydde sig om den.

Filmen är otroligt förutsägbar. Redan efter några minuter så kunde jag berätta vad som skulle hända, med vem. Det gör egentligen inte så mycket, om det är bra gjort, men den här gången lyckas handlingen inte ta tag i mig. Ett plus i kanten blir det för att man inte faller i fällan med Hollywoodeffekter och att det egentligen inte finns någon skurk.

Nordsjön är en stabil film, men lite seg och långsam för att vara en katastroffilm. Jag hade väntat mig mer. Framför allt mer som kunde engagera mig, på något sätt.


På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 5 831 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 9,3k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Giftmördaren

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Första arbetsveckan är gjord. Den var jobbig, men inte alltför besvärlig. Det är ju många som har semester så det är ganska lugnt. Jag hade velat börja räkna ner till nästa semesterperiod, den som det är meningen att jag ska koppla av under, men det är så långt dit att jag bara skulle bli trött om jag gjorde det.

Sharon Bolton är ju en av mina favoriter och jag vill läsa allt hon skriver. Giftmördaren är andra delen i serien om Florence Lovelady och jag är väl inte lika förtjust i dem som i hennes andra böcker, men dåliga är de inte.

Min smakebit är från sida 240:

"Vem besöker ett barnhem på natten?" frågade Abby när vi var i säkerhet i hennes bil. Hon hade inte startat motorn. När hon tände en cigarett var det med händer som skakade.
    "Jag tror jag har sett Daimlern förr", sa jag. "Den tillhör någon i stiftelsen, tror jag. Jag kan ta reda på det i morgon."
    "Inte Frost", sa hon. "Han kör en Aston Martin."
    "Hann du se något där inne?" frågade jag.
    "Köket, förrådet, den bakre korridoren. Jag hörde någon vid ytterdörren och vågade inte fortsätta. Fan också, jag borde ha stannat."
    "Nej, det borde du inte." Jag vinklade Abbys backspegel så att jag kunde se vägen bakom oss. "Jag hörde ett skrik", sa jag.

Bok: Rymdskräck

Författare: Cia Sigesgård, Jimmy Berestål, Kristina Hård, Helena Dahlgren, Johan Ring, E P Uggla, Marcus Stenberg, Love Kölle, Jenny Lundin, Katarina Emgård, Rikard Slapak, Frida Windelhed, Sofia Albertsson
Titel: (13 svarta sagor) Rymdskräck
Genre: Skräck
Antal sidor: 288
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 maj 2026
Baksidetext
Den oändliga rymden rymmer inte enbart outforskade planeter och oupptäckta galaxer utan även oändliga fasor. Vad kommer människan möta där ute i det kosmiska mörkret? Möjligheterna är lockande och spännande, men också oroande. Och vad eller vilka som än finns där ute i kosmos, kan det (de) komma hit? Eller har det (de) redan anlänt? I den här samlingen ger tretton skräckförfattare dig lika många högst troliga scenarion ...

Min kommentar
Novelläsandet har varit mycket dåligt den senaste tiden. Av någon oklar anledning så har jag helt enkelt inte plockat fram någon när jag varit mellan böcker. Det är ju då jag läser dem, som smakrensare. När det nu kom ytterligare en i "serien" 13 svarta sagor så kan man säga att jag upptäckte att jag faktiskt hade två gamla stående olästa. Det var bara att plocka fram Rymdskräck.

Potentialen för skräck om rymden är ju skyhög och rymdskräck kändes som ett säkert kort. Jag trodde verkligen att det skulle passa mig. Jag älskar ju (de tre första) Alien-filmerna och en hel del andra som nog får klassas som rymdskräck. I det här fallet verkar det dock vara fel. Eller kanske inte fel-fel, men inte jättebra. Jag får en känsla av att jag inte förstår en del av dem. Kanske blir det för abstrakt för min smak.

Flertalet av författarna har jag läst annat av, noveller och/eller fullängdsböcker. Fyra av författarna var nya för mig. Det är alltid spännande att träffa på sådana som man inte har läst något av tidigare. Åtminstone tre av dem har någon novell med i de två antologier som jag nu har olästa.

Precis som jag brukar så skriver jag bara specifikt om de noveller som blev lite favoriter. Den första av dem är Ozymandias av Johan Ring. Den ger mig en härligt otäck känsla. Den är oförklarlig, men ändå på något sätt självklar. Mycket klaustrofobisk och det är alltid läskigt. Den är så enkel, men effektiv. Den andra novellen som passade mig väldigt bra är Ändlös tystnad av Love Kölle. Den har kanske ett lite abrupt slut, men jag gillar verkligen uppbyggnaden. Den har både början, mitten och slut och allt funkar ihop. En novell som förtjänar ett hedersomnämnande är Aurora av Helena Dahlgren. Jag tror inte att jag förstår den fullt ut, men den är vacker på något sätt. Så kort, men ändå en en färdig berättelse.

Många av novellerna blev för mycket, för överdrivna, utan att höja läskighetsfaktorn. Ganska många kan man nog säga innehöll tentakelmonster, eller på gränsen till det, och det är inte något som jag gillar. Tentakelmonster är äckliga, i betydelsen frånstötande, men de skrämmer mig inte.

Min allra största fundering efter att ha läst de här tretton novellerna är om ingen korrekturläser dem. Ett par av dem innehåller fler korrekturfel på tjugo sidor än vad som bör finnas i en bok av normallängd. Dessvärre är det något som drar ner betyget på just de novellerna, eftersom de blev ganska jobbiga att läsa. Irritation är ingen bra grund att stå på när man läser. Dessutom så stämmer inte sidnumreringen i innehållsförteckningen överens med det faktiska sidnumret.

Novellerna i Rymdskräck utspelar sig mestadels(?) i rymden så klart, men det finns nog någon som jag tolkade som jordbunden. Även om det kanske var någon typ av aliens inblandade. Jag har faktiskt ytterligare två antologier i den här "serien" ståendes och min plan är att jag ska bli bättre på att läsa noveller. Igen.

På Goodreads hade den 3,00 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Rymdskräck: Jag kan inte hitta någon.