Bok: Finns det hjärterum av Sara Lövestam

Författare: Sara Lövestam
Titel: Finns det hjärterum
Genre: Drama
Antal sidor: 312
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kouplan 4
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 oktober 2025




Första meningen: Det är morgon och barnen i Uppsala lämnas hos sina förskollärare.

Baksidetext
Kouplan vill aldrig mer tänka på livet han en gång levde. Han har sitt uppehållstillstånd nu, och detektivuppdragen har bytts ut mot praktik på Farsta bibliotek. Jo, en sak lämnar fortfarande inte hans tankar: Vad har hänt hans bror?

I Uppsala vaknar Victor Holmberg kallsvettig om nätterna. Hans förflutna släpper honom inte. Just när han trodde att det fruktansvärda var bakom honom, kommer de igen med förnyad kraft. Männen som aldrig slutar söka.

I en trea i Hagsätra bor fem afghaner, tre afrikaner och två östeuropéer. För femton kronor i timmen städar de, lagar mat och serverar, duckar för gränspoliser och chefers chefer. När en av dem mördas är det som om det aldrig har hänt.

I sökandet efter sin bror befinner sig Kouplan plötsligt i sitt sista detektivuppdrag, och tvingas möta skuggorna igen. Kanske har de aldrig lämnat honom.

Min kommentar
Då var det till slut dags att ge sig på sista delen i serien om Kouplan, Finns det hjärterum. En resa som har tagit mig sju och ett halvt år. Kouplans resa har inte varit lika lång tidsmässigt, men väl lika lång på andra sätt.

Det var med blandade känslor som jag tog tag i den här boken. Det är sorgligt att skiljas från Kouplan, jag tycker verkligen om honom. Världen behöver fler Kouplans. Goda människor som genuint bryr sig om andra. Hur svårt de själva än har det.

Den lilla, lilla dippen i förra boken var högst tillfällig och här är vi tillbaka till det vanliga igen. Det är en gripande och berörande historia och rolig ibland också. Som när Kouplan tycker att det är konstigt att Hilla heter som en möbel. Det fick mig faktiskt att skratta högt.

Att ta upp och belysa samhällsfrågor med hjälp av skönlitteratur är ett fantastiskt sätt att uppmärksamma problem. Böckerna väcker frågor som man förmodligen aldrig har funderat på. Om de inte gör det så vågar jag nog påstå att att något är väldigt galet. Det enda underliga är att Kouplan själv tydligen inte ens har reflekterat över det. Onekligen ett delikat problem.

Sara Lövestam gör det så bra. Det märks att hon har träffat många som har haft mycket att berätta. Och att hon faktiskt bryr sig. Tack vare det så bryr sig även läsaren. Det är helt omöjligt att inte bli engagerad i Kouplans och hans vänners öden.

Titlarna på böckerna i serien är så finurliga och jag uppskattar verkligen dem. Samtliga är väldigt svenska uttryck, det är oerhört genomtänkt.

Finns det hjärterum är ett fint och värdigt avslut på serien. Jag kan bara rekommendera alla att läsa de här böckerna. I rätt ordning, så klart. Jag önskar Kouplan (eller Daniel då) alla lycka och välgång. Och nej, det är inte deckare. Inte alls och inte ens i närheten. Nu ska jag kolla vilka andra böcker av henne jag ska ge mig på. Kanske grammatikböckerna. Det vore kul.

På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 218 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Finns det hjärterum: Tofflan, Tankar från en samlares hjärna och Den läsande kaninen

Tisdagstrion: Kvinnliga författare utanför Sverige

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Kvinnliga författare utanför Sverige

Det blev faktiskt lite svårt att plocka ut bara tre. Lite enklare blev det när jag bestämde mig för att överge de "vanliga" länderna.

1. Kelly Rimmer är från Australien och den enda bok jag har läst av henne, En mors bekännelse, har nog varit med i Tisdagstrion åtminstone ett par gånger. En helt fantastiskt bra och berörande bok.

2. Claudia Piñeiro är från Argentina, hon har skrivit massor av böcker, men jag tror att endast Torsdagsänkorna är översatt till svenska. En riktigt bra bok och det hade varit kul att läsa mer av henne.

3. Dolores Redondo är från Spanien och även av henne har jag bara läst en enda bok, Den osynlige väktaren. Den är lite annorlunda mot vad i alla fall jag är van vi, men när man har vant sig så är det bra. Det är den enda av hennes böcker som har blivit översatt till svenska. Tyvärr.

TV-serie: The Capture #2 (2022)

Titel: The Capture
Originaltitel: The Capture
Genre: Thriller
Skapad av: Ben Chanan
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Holliday Grainger, Isaac Turner, Indira Varma, Ron Perlman, Lia Williams
Premiär: 2022-08-28
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Viaplay 1 oktober - 3 oktober 2025





Handling
Storbritannien utsätts för hackad media och politisk manipulation. Kriminalinspektör Rachel Carey utreder en politiker som utsätts för en serie handlingar som involverar deepfake-teknik, "osynliga" lönnmördare och korruption inom media. Hon måste navigera i en farlig värld där det blir allt svårare att lita på vad hon ser.

Min kommentar
I sjukstugan i Portugal gick det åt TV-serier med en otrolig fart. Det var liksom nästan det enda jag orkade med. Egentligen så ville jag inte titta på något som krävde något av mig, men samtidigt så var jag så sjukt sugen på att se fortsättningen på The Capture. Så den fick det bli.

Om man inte gillar konspirationer eller teorier om dem så kan det kanske vara värt att undvika den här serien. Vi andra kan med stor behållning se den, vågar jag nog påstå. Här är det konspirationer på riktigt hög nivå. Faktum är att jag egentligen tycker att alla ska se den. Bara så att man är medveten om att man inte ska tro allt man ser.

Att man inte längre kan lite på det man ser, förutom med alldeles egna ögon, vet vi väl allihop. I vilket fall så borde vi veta det. Jag tror (eller så är det bara för att jag hoppas så intensivt) att det inte går att göra det de gör. Men vem vet. I bästa fall så är det bara en tidsfråga tills man kan det.

AI är i många fall oslagbart, men när det används fel så blir det snabbt väldigt farligt. Människan (vissa i alla fall) är ju tyvärr funtad så att om det går att missbruka något så gör man det. Det blir ju inte jättebra när de som är menade att skydda oss andra vänder systemet mot oss, när de som är satta att övervaka att vi vanliga medborgare följer lagen själva bryter den. För vår skull. Påstår de. Jag har så otroligt svårt för det där med att ändamålet helgar medlen. Det är inte alltid så.

Den här andra säsongen var inte riktigt lika bra som den första, tycker jag. Bara marginellt, men ändå. Främst kanske för att det var mer förutsägbart vem som låg bakom och varför. Jag kastade ur mig den teorin ganska tidigt. Nu stör det inte speciellt mycket, för det är ändå mycket spännande.

The Capture är en mindblowing serie, med en otroligt skrämmande handling. En tredje säsong är tydligen på gång, men hur man ska fortsätta efter slutet på denna förstår jag inte. Det känns nästan omöjligt. Men, britterna vet verkligen hur man gör bra TV, så det löser de säkert.


På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 1,3k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 28k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Mission: Impossible - The Final Reckoning (2025)

Titel: Mission: Impossible – The Final Reckoning
Originaltitel: Mission: Impossible – The Final Reckoning
Genre: Action
Regissör: Christopher McQuarrie
Manus: Bruce Geller, Christopher McQuarrie, Erik Jendresen
Skådespelare: Tom Cruise, Hayley Atwell, Pom Klementieff, Simon Pegg, Ving Rhames
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 170 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 24 oktober 2025



Handling
Ethan Hunt och hans IMF-team fortsätter sitt sökande efter den skrämmande AI som kallas ENTITETEN som har infiltrerat underrättelsenätverk över hela världen. Samtidigt har de världens regeringar och en mystisk vålnad från Ethans förflutna hack i häl. Tillsammans med nya allierade befinner Hunt sig i en kapplöpning mot tiden för att förhindra att världen som vi känner den att förändras för evigt.

Min kommentar
Nu för tiden är det så sällan jag köper film att jag faktiskt hade problem att hitta någonstans att köpa Mission: Impossible - The final reckoning. För äga den måste jag ju. Tyvärr så hade vi inte tid att titta på den första helgen efter att jag hade fått den, utan den fick vänta en vecka till. Jag var så taggad.

För mig personligen så är det en evinnerlig tur att den där AI-entiteten framställs så inte trovärdig. Lite töntig, till och med. Annars så hade den skrämt mig ordentligt. Då skrämmer de där stridpittarna mig mycket mer, men lyckligtvis så fanns det även en stor ledare som vågade visa tillit. Precis vad världen behöver nu. Vissa scener gav mig också ångest på riktigt. Speciellt den där orimligt långa flygplansscenen. Exakt så där kan mina mardrömmar se ut, när/om jag har några.

Ett litet märkligt fenomen, som jag bara delvis har reagerat på tidigare, är de människor som omger Ethan Hunt. Alla kvinnor är utan undantag undersköna (och även smarta och starka), vilket jag har tänkt på tidigare. Den här gången började jag fundera på männen runt honom. De är, i stort sett utan undantag, mer eller mindre ordinära (till utseendet då). Inga hunkar så långt ögat kan nå. Förutom Ethan Hunt själv. Kan det vara så att det är meningen? Eller är det så att endast vackra kvinnor får en roll i Hollywood?

Jag är så vansinnigt imponerad av Tom Cruise och de stunts han gör. Speciellt med tanke på att han ju inte är någon ungdom längre. Hannah Waddingham dyker upp lite överallt nu och det är kul tycker jag. Hon gör det bra. Min favorit i den här filmserien kommer emellertid alltid att vara Benji.

Det största (enda?) problemet med filmen är att den är väldigt lång. Väldigt, väldigt lång. Nästan tre timmar. Kanske hade den inte behövt vara det. Även om den nu faktiskt aldrig var tråkig. Tvärtom. Här snackar vi äkta underhållning. Från första filmrutan till den sista. Det är till och med så att det nästan har gått inflation i i-sista-sekunden scener. De är faktiskt så många att jag inte orkar bry mig längre.

Mission: Impossible - The final reckoning har riktigt många tillbakablickar till de tidigare filmerna. Det får mig att fundera på om detta kan vara den sista. Om det är det så är det snyggt hopknutet. Många scener är egentligen helt orimliga, men vem bryr sig? Detta är underhållning när den är som bäst.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 624 194 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 177k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Andnöd

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Den här veckan har gått riktigt fort, det sa bara swish så var det fredag. Jag har haft precis lagom att göra, förutom det fullständigt dränerande att ha ett kombinerat utvecklingssamtal och 1-on-1. Drygt två timmar tog det. Nu är det gjort för den här gången och det känns väldigt bra.

En bok som har stått i hyllan ett par år är Andnöd av Amy McCulloch och nu tyckte jag att det kunde vara dags att ge sig på den. Jag har hört både bra och dåligt om den, så det ska bli intressant att ta reda på vilken sida jag hamnar på. Filmer om bergsbestigning och annat gastkramande brukar passa mig, men böcker vet jag inte om jag har läst. Hoppas det funkar minst lika bra.

Min smakebit är från sida 76:

Leden följde handmålade plåtskyltar som visade hur de skulle gå för att komma till Manaslus basläger. De tågade uppåt på ett led med Doug i täten, efter kom Grant och Elise. Doug hade händerna nedkörda i fickorna och gick med slokande axlar. Sedan följde Zak och Mingma medan Cecily bildade eftertrupp. Hon kramade om remmarna till sin ryggsäck medan hon knatade på och försökte fokusera på uppgiften: att ta sig uppåt till baslägret.