fredag 6 mars 2026

Månadsbokslut februari 2026

Antal lästa böcker i februari: 7

09. Mörkrets alla färger av Chris Whitaker
10. Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink
11. Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir
12. Fiendens fiende av Jan Guillou
13. Läraren av Freida McFadden
14. Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon
15. Det mörka av Sharon Bolton

Sidor
Totalt lästa2860
Genomsnitt/dag102
Genomsnitt/bok408

Fördelning på antal sidor
1-99:0
100-199:0
200-299:2
300-399:1
400-499:2
500-599:1
600-699:1
700-799:0
800-899:0
900-999:0
1000-1099:0
1100-1199:0
1200-1299:0

Betygsfördelning
1:0
1,5:0
2:0
2,5:0
3:1
3,5:3
4:2
4,5:1
5:0

Snittbetyg: 3,71

Serier
Ingående i serie: 4
Påbörjade serier:0
Avslutade serier:
(läst senast utgivna/översatta)
2

Genre
Drama: 0
Fantasy:0
Feelgood:1
Humor:0
Kriminalroman:2
Romance:0
Science fiction:0
Skräck:1
Thriller:3

Utmaningar
Boktolvan: 1(2/12)
Finish That Series:2(4/18)
Hyllvärmare:4(8/37)
Vi möts igen:0(1/6)

Författare
Olika författare: 7
Ej läst tidigare:2

Kvinnor: 4
Män:3
Duo:0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket: 1
E-bok:0
Inbunden/Kartonnage:4
Ljudbok:0
Pocket:2

Språk
Originalspråk (svenska): 2
Originalspråk (engelska):0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Egen hylla/läsplatta:7
Streamingtjänst:0

Recensionsexemplar: 2

In/ut
Antal nykomna böcker: 4
Antal bortskänkta böcker:0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Mörkrets alla färger av Chris Whitaker
Månadens överraskning: Mörkrets alla färger av Chris Whitaker
Månadens besvikelse: Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon
Månadens otäckaste: Det mörka av Sharon Bolton

Kommentar:
Det blev en hel del läst i februari (lite missvisande dock (drygt 400 sidor lästa i en bok i januari, men den blev utläst 1 februari) och för det mesta var det jag läste även bra. Lite tjockare böcker var det tydligen också, antalet blev "bara" sju. Betygssnittet blev, överraskande nog, utmärkta 3,71.

Fyra av böckerna (Bolton, Dillon, Guillou, Sigurðardóttir) ingår i serier och två av dem (Guillou, Sigurðardóttir) ingår i min Finish That Series-utmaning. Ingen är första delen i sin serie, men två (Bolton, Sigurðardóttir) är den senaste i sin. En Boktolva (Whitaker) blev det också och det gör att jag ligger i fas eller före i mina utmaningar.

Fyra av böckerna var hyllvärmare, men bara två av dem har figurerat i Hett i hyllan. Jag ligger marginellt före mitt mål att läsa 10% av samtliga hyllvärmare (37 stycken för 2026). Två av böckerna jag läste var recensionsexemplar. Samtliga böcker fanns i min egen hylla.

Inflödet av böcker fortsätter, men det verkar ha sinat lite. Trots bokrean. De fyra böcker som flyttade in hos mig i februari var allihop sådana jag köpt på bokrean. Inga böcker skänktes bort, men högen som väntar på att adopteras vid första bästa tillfälle växer. Nettoresultat: +4.

Om månadens bästa: Mörkrets alla färger var en mycket speciell läsupplevelse, som passade mig utmärkt.
Om månadens överraskning: Jag hade inte alls förväntat mig att jag skulle tycka så mycket om Mörkrets alla färger.
Om månadens besvikelse: Nej, Snövit jord är inte alls dålig, men inte heller den där speciella boken som första delen var.
Om månadens roligaste: Här fanns det inget roligt alls.
Om månadens mysigaste: Trots mycket svärta i Och så levde de lyckliga så var den där bokhandeln så vansinnigt mysig.
Om månadens otäckaste: Nu var vi där igen, med fanatiker, som Det mörka nog får sägas handla om.

torsdag 5 mars 2026

Hett i hyllan #526

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en bok inköpt på bokrean 2024.
Det var mycket funderande som föregick inköpet av I terrorns grepp av Hillary Rodham Clinton och Louise Penny.

Louise Penny är en riktigt stor favorit för mig, men Hillary Rodham Clinton ... ja, jag kan ju inte påstå att jag har läst något alls av henne och vet inte om hon kan skriva skönlitteratur. Jag bestämde mig till slut för att lita på att Louise Penny har lyckats slipa bort allt eventuellt politikerspråk och köpte den. Ganska högt betyg har den på Goodreads i alla fall, men det betyder ju egentligen inte så mycket. Jag får kanske ta och flytta upp den lite i läskön.

Så här står det på baksidan:
En ny president har tagit över efter en kaosartad tid i amerikansk politik. För att tysta sina hårdaste kritiker och ena det splittrade landet utser presidenten sin politiska rival Ellen Adams till utrikesminister.

När en rad terrorattacker på nytt hotar att sätta världen i brand måste den nytillträdda utrikesministern visa vad hon går för. Ellen Adams inser snart att landet är utsatt för en konspiration och att insatserna är högre och landets fiender närmre än hon kunnat föreställa sig. För att slå tillbaka sätter hon samman ett specialteam bestående av tre personer: en ung, driven kvinnlig utrikestjänsteman, sin närmaste vän och rådgivare, samt sin egen dotter.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 4 mars 2026

Bok: Fadern av Monica Rehn

Författare: Monica Rehn
Titel: Fadern
Genre: Thriller
Antal sidor: 436
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Oskyldig till dess motsatsen bevisats 3
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: (original) 2026 (min) 2026
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 januari 2026




Första meningen: Det ser ut som om hon sover.

Baksidetext
Samtidigt som advokaten Gabriel Magnussons liv rasar mot avgrunden blir han kontaktad av journalisten Fredrika Anker för ett uppdrag. Hon vill att han ska försöka fria hennes far, som är dömd till livstid för mordet på hennes mor.

Trettio år har gått sedan mordet. Nu har Fredrika hittat de brev hennes far skickat genom åren. Brev där han hävdar sin oskuld.

Gabriel ser en chans att upprätta sitt skamfilade rykte efter att han avskedats från en högprofilerad advokatfirma. Om han vinner fallet är dessutom hans ekonomiska problem lösta. Men sökandet efter sanningen leder Gabriel tillbaka till sitt eget förflutna, och snart inser han att valet av honom som advokat inte kan vara en slump. Är han i själva verket en bricka i ett farligt spel?

Min kommentar
För drygt sex år sedan läste jag Monica Rehns debut och ända sedan dess så har jag tänkt att jag vill läsa något mer av henne. När jag då såg ett upprop på Instagram där det söktes bokbloggare som ville läsa hennes nya bok, Fadern, så anmälde jag omedelbart mitt intresse. Ett tag senare så ramlade den ner i brevlådan och bara en vecka senare så började jag läsa.

Nu är den här boken inte genrebestämd som deckare, där finns det ju tydliga regler för hur saker och ting ska vara. Det finns ju dock en gåta och jag får inte förutsättningarna för att lösa den. Det känns som att den skyldiga kommer in från sidan och det är ett grepp som jag inte alls gillar. Jag förstår ju att jag kanske läser den här typen av bok på ett annat sätt än de flesta andra, för jag är ju mest intresserad av själva problemlösningen.

I vissa delar så är berättandet lite för detaljerat. I vissa delar skrivs saker mig på näsan. Det blir lite övertydligt och en del "mysterier" var solklara långt innan de klarades upp i boken. Miljöbeskrivningarna var lite väl utförliga emellanåt och de gav mig inte något. Jag har aldrig varit i de områdena.

Gabriel tycker jag så synd om. Hur alla bara hunsar honom och att han låter dem göra det. Jag kan till viss del förstå hans beslut och agerande, de grundas ju lite i hans desperation som i sin tur beror på hans uppväxt. Men han borde verkligen ha dragit öronen åt sig när det gäller det här fallet, både när det gäller klienten och samarbetet med Fredrika. Det finns mycket där som borde ha väckt hans misstänksamhet. Han var lite väl naiv, men när man är fattig så har man inte råd att vara kräsen.

Fredrika är väl lite överdriven, hoppas jag, men hon förkroppsligar allt det jag inte gillar med moderna "journalister". Samvetslös, respektlös, hänsynslös. Ser andra människor bara som verktyg för sin egen framgång och går över lik för att få ett scoop/bli känd. Faktum är att det är gott om osympatiska karaktärer som beter sig märkligt. Om de hade varit verkliga personer i mitt eget liv så skulle jag ha varit mer än en aning skeptisk mot dem.

Mot slutet kommer det några kapitel som förklarar vad som egentligen hände för trettio år sedan. Ganska mycket av det hade jag förstått innan. En del saker var tvunget att förklaras i epilogen. Det är inte heller ett grepp som jag uppskattar. Jag tycker väl egentligen att förklaringar inte ska behövas. Men det funkar.

Fadern är spännande och lättläst, det är svårt att släppa boken när man väl har börjat läsa. Om man läser för att bli underhållen (inte för att lösa problemet) så är det här riktigt bra. Den ingår lite löst i en serie, men inte en serie som handlar om samma personer, utan om samma typ av fall. Den är alltså fristående och jag tror att jag ska ta och leta upp de tidigare böckerna.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,00 i genomsnitt (beräknat på 2 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Fadern: Lottens bokblogg och Tofflan och Kapprakt

tisdag 3 mars 2026

Tisdagstrion: Mat

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Mat

Jag vet att jag ibland reagerar över att det är mycket mat i vissa böcker. Problemet är bara att komma ihåg vilka det var. Två var faktiskt självklara, men den tredje tog det en stund att hitta.

1. En fransk curry av Richard C Morais handlar om familjen Haji, som lever på att laga mat. Här finns massor av mat, med tillhörande dofter. Det är många och långa beskrivningar av slaktade djur med tarmar som ramlar i golvet och avloppsrännor röda av blod. Här är också en del inte så angenäma dofter. Filmen är faktiskt bättre.

2. Solsken och parmesan av Christoffer Holst handlar väl i stort om en matlagningskurs, som skulle ha gått till Italien. Här finns mycket mat och vin, precis som det brukar i hans böcker, och hungrig blev jag. Egentligen kan man nog välja vilken bok som helst av honom.

3. Det trettonde fallet av Åke Edwardson är den trettonde delen i serien om Erik Winter. Det brukar vara mycket matlagning i hans böcker och här är det nog i det närmaste recept också. Lite som Erik Winters kokbok.

måndag 2 mars 2026

TV-serie: Fallout #2 (2025)

Titel: Fallout
Originaltitel: Fallout
Säsong: 2
Genre: Science fiction
Skapad av: Geneva Robertson-Dworet, Graham Wagner
TV-bolag: Amazon Prime Video
Skådespelare: Ella Purnell, Walton Goggins, Aaron Moten, Kyle McLachlan, Annabel O'Hagan
Premiär: 2025-12-16
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på Prime Video 21 februari - 23 februari 2026



Handling
I den andra säsongen av Fallout fördjupas berättelsen om överlevnad, makt och moral i en värld som sedan länge gått under. När hemligheter från det förflutna börjar komma upp till ytan ställs gamla allianser på prov och nya hot växer fram ur ödemarken.

Medan kampen om resurser och inflytande hårdnar tvingas våra huvudpersoner navigera ett landskap där varje val kan få ödesdigra konsekvenser. I en brutal men märkligt färgsprakande postapokalyps suddas gränsen mellan rätt och fel ut – och framtiden visar sig vara lika oförutsägbar som den är farlig.

En större värld, högre insatser och ännu fler oväntade vändningar väntar i en säsong som tar berättelsen till nya och explosiva nivåer.

Min kommentar
Vi väntade tålmodigt på att alla avsnitt av Fallout skulle finnas på plats innan vi började titta. Men i den vevan så började OS och då fanns det ingen som helst tid för serier (eller annat). På OS näst sista dag, när alla svenskar hade tävlat färdigt så kunde vi inte hålla oss längre utan började titta. Vi klämde samtliga åtta avsnitt på bara tre dagar. Då är det inte 30-minutersavsnitt vi pratar om.

Egentligen innan första avsnittet börjar så blir det en resumé av första säsongen. Det tackar jag för. Även om resumén är bra så tycker jag att det saknas en del viktiga händelser. Jag kom inte riktigt ihåg vad som hände nere i valven förra säsongen, åtminstone inga detaljer, men i stort sett allt det saknades i sammanfattningen. Det funkade hyfsat ändå.

En av de många saker som gör den här serien så bra är att jag aldrig vet om jag ska tolka det som händer/sägs som ironi eller svidande samhällskritik. Det är så många ironiska kommentarer över vår samtid och jag vet inte ens om det är meningen. Hela tiden när jag tittar så undrar jag hur mycket (och vad) av detta som faktiskt finns i spelet och hur mycket som är en känga till ... den det vederbör.

Många trådar är det att följa med i och det gäller att inte slappna av för ett ögonblick. Då har man direkt missat något viktigt. I den här säsongen får man fler tillbakablickar, vilket ger en mer information, men samtidigt mer myror i huvudet. Ibland blir det väl korta nedslag i de olika trådarna så att det eventuellt känns lite hoppigt, men det är inget som stör. Alla trådar är ju både spännande och intressanta.

Ella Purnell (Lucy) och Walton Goggins (The Ghoul) är stjärnorna som lyser allra klarast här. De har en fantastisk kemi och osviklig tajming när de levererar sina repliker. Det är dem jag vill hänga med mest. Faktum är att alla gör ett fantastiskt jobb och de spelar nog allihop på toppen av sin förmåga.

Soundtracket fortsätter att övertyga och ställa till det i huvudet. Det är något speciellt som händer när man hör glad och trevlig musik samtidigt som man ser grymheter utspela sig framför ögonen. Många grymheter blir det nämligen. Det här är en otroligt rå och brutal serie, men det absurda gör att det i alla fall inte stör mig.

Fallout är så vansinnigt snygg, så absurd, så skruvad. Jag älskar det. Allt passar så otroligt bra ihop och alla delar förstärker varandra. Att det blir en tredje säsong är redan klart, men när vet jag inte. Men väntan har redan börjat.


Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 18k betyg).
IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 380k betyg).
Jag ger säsongen 5,0.
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig