Helgfrågan v 38 (24 - 27 september)

En bra början på helgen är ju Mias Helgfrågan. Jösses, va jag längtar till helgen.

Veckans fråga är: Är det någon bok som går före i kön i din tbr?

Jodå, som av en händelse så är det precis en sådan bok jag läser nu. I onsdags läste jag ut min bok och funderade lite på vilken som skulle få äran att bli nästa. Vid lunchtid ringde det på dörren, det var brevbäraren som hade ett litet brev som jag oerhört gärna ville ta emot. Där i låg den här guldklimpen och den fick direkt smita före, så igår började jag på Jo Nesbøs nya, Kungariket. En rejäl klump.

Hett i hyllan #267

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så var det då dags för bokrean 2017. Här håller vi ett tag...

Nora Webster av Colm Tóibín hörde jag väldigt mycket bra om när den kom.

Irland har alltid lockat mig och fanns länge väldigt högt upp i resmålsönskelistan. Resan dit gjorde mig inte mindre lockad av böcker (och film och faktiskt skulle jag hemskt gärna åka tillbaka också) därifrån. Den här boken hamnade gång efter annan i mitt blickfång och när den fanns på bokrean var det verkligen inte mycket att tveka på. Jag tror att den har alla förutsättningar för att jag ska kunna tycka om den. Trots att jag inte sjunger i kör. Kanske måste jag ta med den i Boktolvan för att den helt säkert ska bli läst hyfsat snart.

Så här står det på baksidan:

Platsen är Wexford, Irland, i slutet av sextiotalet. Nora Webster är fyrtio år och gift med Maurice, hennes stora kärlek som en gång räddade henne från de knappa omständigheter under vilka hon växte upp. Livet med honom har varit både enkelt och självklart, med familjen i centrum, hans jobb som lärare och hennes roll som hemmafru. Så händer det ofattbara: Maurice drabbas av en hemsk sjukdom och avlider kort därefter.

Nora blir lämnad kvar själv med ansvar om allt, inte minst sina två unga pojkar, och trots allas välvilliga blickar och ord så vet hon ögonblickligen att det nu är upp till henne att förhindra familjens undergång. Till sin hjälp kommer dock en oanad kraft som hon glömt bort fanns där djupt inom henne. Eller med hennes egna ord: "Det finns inget bättre sätt att bli frisk än att sjunga i en kör. Det var därför Gud skapade musiken."

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"I hjärtats bibliotek" av Phaedra Patrick

Författare: Phaedra Patrick
Titel: I hjärtats bibliotek
Genre: Feelgood
Antal sidor: 350
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The library of lost and found
Översättare: Ann Björkhem
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2019
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 8 september 2020




Första meningen: Som alltid var Martha Storm redo för allt.

Baksidetext
Martha Storm ångrar att hon aldrig skaffade familj. Hon är drygt 40 och saknar kraft att ta tag i sitt liv. Hon älskar att läsa och skriva, men vikariatet på biblioteket är osäkert. En dag får hon en mystisk bok med posten. Den innehåller en hälsning från hennes mormor. Men mormor Zelda har varit död sedan länge ... Martha bestämmer sig för att ta reda på sanningen, och när hon börjar nysta i det förflutna upptäcker hon familjehemligheter som kommer att förändra hennes liv.

Min kommentar
Mitt behov av feelgood är av olika anledningar väldigt stort i år, men det blir nästan aldrig av att jag läser det. Trots att jag faktiskt har en del stående i hyllan. Därför blev jag så glad när jag hittade gruppen Feelgood-Kollektivet på Facebook. Den är alldeles nystartad och där läser man en feelgood i månaden, som man sedan ska diskutera. Hur det kommer att gå till vet jag inte, för I hjärtats bibliotek av Phaedra Patrick är septembers bok och först ut. Det här är en bok som jag blev nyfiken på redan i juni, när jag såg att den skulle släppas i juli. Så jag var inte nödbedd.

Huvudpersonen är Martha. En självutplånande kvinna som närmar sig 50, tror jag, och vars högsta önskan är att tillgodose andras behov. Hon är fullständigt oförmögen att säga nej och tar på sig att hjälpa andra med typ allt. Sedan blir alla uppgifter mer eller mindre liggande, hon har ju inte tid, och ockuperar hela hennes hus. Jag vet inte om jag skulle kalla henne snäll och hjälpsam. De som utnyttjar henne vet jag däremot precis vad jag vill kalla.

Man får i alla fall följa Martha, som vuxen och barn. Hennes uppväxt förklarar en hel del, men det minskar inte det ansvar man har mot sig själv. Jag har väldigt svårt för att tycka om henne. Kanske finns det familjer som har det så här, men det är väldigt många val som måste radas upp för att allt det här ska hända. Vissa val är lättare att förstå än andras, som Bettys, det kan jag faktiskt förstå även om jag tycker att det var fel. Det var inte mycket annat hon kunde göra. På den tiden. Den enda jag egentligen inte kan förstå är Zelda. Hur kan man helt släppa taget om både barn och barnbarn. Speciellt när hon ju visste i vilken situation de var. Hon kunde ju åtminstone ha hållit koll på avstånd. Hon visste liksom inte ens att hennes dotter och svärson var döda. Det finns så många lösningar om man bara vill.

De andra karaktärerna är lite mer utfyllnad, men som vanligt är det de i bakgrunden som jag tycker bäst om. Som Suki, Marthas kollega på biblioteket. Hon har ett hjärta av guld. Och Siegfried. Så butter och tillbakadragen, men så snäll. Och Owen, en man som verkligen älskar böcker. Det är dessa jag minns med värme.

Två saker med Marthas pappa, Thomas, får mig nästan att gå i taket och jag bara måste nämna dem, annars tror jag att jag exploderar. Thomas bjuder sin fru, Betty, på picknick när hon fyller år. Hon får själv göra mackorna de ska äta. När Thomas föräldrar ska komma på middag så får Betty skära nya tomater till salladen. Svärmor gillar nämligen tomaterna när de är skurna i åtta klyftor. Inte tolv.

De där små sagorna som dyker upp med jämna mellanrum bara älskar jag. De är precis som sagorna från när jag var liten. Små allegorier med sensmoral och oerhört avslöjande och lärorika. Det är också en hel del referenser till böcker, som faktiskt finns. Det är ju aldrig fel.

I hjärtats bibliotek är charmig och väldigt förutsägbar. Egentligen trycker den nog på alla de rätta knapparna. Bara alldeles för många samtidigt, för mig. Den är inte för puttenuttig och det är rejält med svärta här. Slutet är inte heller helt fixt och färdigt. Det gillar jag.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,71 i genomsnitt (beräknat på 15 610 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om I hjärtats bibliotek: Jag kan tyvärr inte hitta någon.

Tisdagstrion: Tanter & farbröder

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Tanter & farbröder.

Men... jag kan inte påstå att jag brukar läsa böcker med tanter och farbröder. Egentligen var det bara en bok som poppade upp direkt, men efter lite grävande så hittade jag faktiskt två till.

1. En man som heter Ove av Fredrik Backman är självklar här för mig. Min absoluta favoritfarbror.

2. Kaffe med musik av Karin Brunk Holmqvist handlar om de tre damerna Inez, Olga och Viola som åker på bussresa till en julmarknad i Tyskland. Även deras kvarlämnade gubbar får en del utrymme.

3. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald. Jodå, damerna Gertrude och Annie May kvalificerar sig. Jag jämförde dem med de griniga gubbarna, Waldorf och Statler, uppe på balkongen i Mupparna.

TV-serie: Away #1 (2020)

Titel: Away
Originaltitel: Away
Genre: Drama
Skapad av: Andrew Hinderaker
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Hilary Swank. Vivian Wu, Mark Ivanir. Ray Panthaki, Ato Essandoh
Premiär: 2020-09-04
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på Netflix september 2020





Handling
När den amerikanska astronauten Emma Green förbereder sig för att leda en internationell besättning på det första uppdraget till Mars, måste hon försona sig med beslutet att lämna både sin man och tonårsdotter när de behöver henne som mest. När besättningens resa ut i rymden intensifieras blir både gruppens personliga dynamik och effekterna av att vara borta från nära och kära alltmer komplexa.

Min kommentar
På kvällarna brukar vi sitta i soffan med TV:n som står på i bakgrunden. Väldigt ofta så är det Go'kväll som är på, eftersom vi väntar på att Rapport ska börja. Ibland så dyker det upp bok- och filmtips. Så gjorde det just den här kvällen. En av dem berättade om Away, att det var det bästa han sett i år. Jag tror detta var en onsdag och serien skulle inte börja visas förrän på fredagen. Lyckligtvis var vi mellan serier precis då så vi väntade. Och jag håller med. Det är det bästa jag har sett i år.

En liten brasklapp vill jag klämma in här direkt: Förvänta dig ingen sci-fi, då blir du bara besviken. Jag har sett att de flesta som har satt låga betyg trodde att de skulle se något helt annat än vad de fick. Detta är ett relationsdrama. Det råkar bara utspela sig, till största delen, på vägen till Mars.

Att det är ett drama hindrar inte att det ibland blir andlöst spännande. Speciellt om man som jag har en liten känning av klaustrofobi (och tycker att tanken på att befinna sig långt ute i rymden är oerhört läskig). Det fanns oändligt många sätt att förstöra den här historien och det att inte veta (det gäller allt) gjorde att jag hela tiden kände ett nervöst darr.

De karaktärer som är med är alla mänskliga (ja, de flesta visar det bästa i människan, som jag antar att vissa yrkesgrupper faktiskt gör) och jag gillar dem allihop. En del gillade jag mindre, en del mer. Alla var i alla fall lätta att relatera till. Skådespelarprestationerna är fantastiska och kemin mellan dem likaså.

Jodå, det fanns en del att ställa sig lite frågande till också. Som till exempel mobilsamtal och SMS från rymden. Men vad vet jag? Kanske fungerar det om man använder sig av de satelliter som finns?

Jag led, våndades, skrattade, grät, fick dödsångest, saknade nära och kära, kände hopplöshet, fylldes av förundran... allt detta tillsamman med och samtidigt som de fem i den där plåtburken. Det var som att jag faktiskt var där. Även de som var kvar på jorden skapade en hel del känslor. Away är helt enkelt perfekt.



På TV Time har serien 9,54 i genomsnitt.
På IMDb har serien 6,5 i genomsnitt (beräknat på 8 915 betyg).
Jag ger den 5,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam