Bok: Drömfångare av Samantha Shannon

Författare: Samantha Shannon
Titel: Drömgångare
Genre: Fantasy
Antal sidor: 479
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The bone season
Översättare: Lena Jonsson, Emma Jonsson Sandström
Serie: The bone season 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 mars 2026



Första meningen: Jag vill gärna tro att vi var fler från början.

Baksidetext
Paige Mahoney vet inte själv gränserna för sin förmåga. Hotad i en kontroll i t-banan råkar hon döda en vakt. Att undkomma kommer i princip att vara omöjligt. Ingen är efterlyst av Scion särskilt länge.

Året är 2059. Det är tvåhundra år sedan Scion inrättades i Storbritannien; som ett säkerhetssystem, men alla vet att det i själva verket är en ockupationsmakt, ett växande imperium.

Sedan hon var 16 har Paige arbetat åt Jaxon Hall i Londons kriminella undre värld. Hennes jobb är att skaffa information genom att bryta sig in i folks medvetanden. Paige är nämligen klärvoajant och därtill av en ytterst sällsynt sort: hon är drömgångare. Enligt Scion begår hon högförräderi bara genom att finnas till.

Exakt hur åtråvärd hon är för sin fiende kommer hon tids nog att bli varse.

Min kommentar
När jag köpte Drömgångare så verkar det ha funnits en del tvekan om vilken genre den egentligen var; science fiction eller fantasy. Det verkar vara det enda jag egentligen visste om den då. Det är väldigt oklart för mig varför jag köpte den, faktiskt, men tio år efter inköpet så var det hög tid att läsa den och ta reda på vad den faktiskt är.

Att boken är en fantasy framgår väldigt tydligt, redan från start, av många olika skäl. Det största är väl att det inte finns en gnutta science ens. Historien utspelar sig i framtiden, 2059, i en värld som är vår, men i ett parallellt universum kan man nog säga. Världen gjorde en skarp sväng 1859 och blev något helt annat än vad vi har i dag.

Världsbygget är mycket imponerande, men jag är tveksam till om alla dessa olika förmågor behövs. Det känns onödigt att ha ett femtiotal, som är helt omöjliga att komma ihåg vilken som är vad. Framför allt: Kommer man verkligen att träffa på samtliga genom serien?

I Sheol I använder man sig av ungefär samma system som nazisternas koncentrationsläger. Skötsamma fångar (eller överlöpare) får vakta de andra fångarna. De har olika färger på kläderna, beroende på vilken status de har. Jo, det finns en del likheter. Fler än de två jag nämner. Jag vet inte om det är meningen.

Karaktärerna, de allra flesta, är som kulisser. De har inget innehåll alls. Bara yta. Det gör att jag inte känner något för någon. Jag bryr mig inte helt enkelt inte om dem. Huvudpersonen Paige är faktiskt inte mycket bättre. Hon är otroligt motsägelsefull. Det hon tänker stämmer inte alls överens med det hon gör. Hon verkar, helt ärligt, ganska dum och tänker inte längre än näsan räcker. Hon hatar sin skötare så intensivt att hon är helt förblindad av det. Bara på grund av att han tillhör "överheten". Hon lyssnar inte på vad vare sig han eller hans handlingar säger.

Två väldigt stora problem har jag med den här boken. Nog för att det var löjligt förutsägbart, men var det verkligen nödvändigt med den romantiska vändningen? Det hade varit betydligt mer oväntat, och bättre, utan den. Jag tyckte bara den var osmaklig. Slutstriden blir bara för mycket för mig. Av allt. Och varför i hela friden använde de sig inte av den dödliga blomman?!

Drömgångare är faktiskt riktigt bra ända fram till slutet, eller runt två tredjedelar in. Då faller allt ihop som ett korthus. Här finns både diagram, karta och ordlista. Alltihop saker som jag verkligen uppskattar, men det hjälper inte riktigt. Detta är första delen i en serie, som ska bestå av sju böcker, och är den enda som är översatt till svenska. Det innebär att beslutet om huruvida jag ska fortsätta läsa eller ej är fattat utan att jag behöver ta ställning. Det kanske är lika bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 103 909 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Drömgångare: Carolina läser, Boktycke och Bokpandan

Tisdagstrion: Jan Guillou

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Jan Guillou

Det får bli att göra det enkelt för sig. Jag har nämligen inte läst speciellt mycket av Jan Guillou och för mig kunde temat lika gärna ha hetat Carl Hamilton. En serie som jag har med i min Finish That Series-utmaning i år.

1. Coq Rouge är första delen om Carl Hamilton och jag läste den faktiskt först nu i år.

2. En medborgare höjd över varje misstanke är den tionde delen om Carl Hamilton. Den läste jag redan 1997 och av dem jag har läst så har den varit i särklass bäst.

3. Men inte om det gäller din dotter är den tolfte delen om Carl Hamilton och den har jag inte läst. Än.

TV-serie: Shrinking #3 (2026)

Titel: Shrinking
Originaltitel: Shrinking
Säsong: 3
Genre: Komedi
Skapad av: Brett Goldstein, Bill Lawrence, Jason Segel
TV-bolag: Apple TV
Skådespelare: Jason Segel, Harrison Ford, Jessica Williams, Luke Tennie, Christa Miller
Premiär: 2026-01-28
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 11
Avsnittslängd: ca 38 min
Såg den på Apple TV+ 12 april - 18 april 2026




Handling
Efter att ha konfronterat sina tidigare trauman och äntligen kunnat sörja sin fru Tias död på riktigt, försöker Jimmy nu lista ut hur han ska gå vidare. Jimmy verkar dock hellre vilja hjälpa sina patienter, sin dotter och sina vänner än sig själv. Men med Alice som snart ska börja på college har han inget annat val än att försöka fortsätta leva sitt liv – fullt ut, och så lyckligt som möjligt.

Paul känner att det nog är dags att pensionera sig, men vem är han om han inte är terapeut? Vad ska han göra? Och var? Och mottagningen, vad ska hända med den?

Min kommentar
Som jag har längtat och väntat på den här säsongen av Shrinking. Det krävdes nog all karaktär jag har att vänta på att alla avsnitt skulle släppas innan vi började på den. Det är nämligen ett måste, serien är helt omöjlig att sluta titta på när man väl har börjat.

Det är så uppfriskande att se en serie där folk verkligen bryr sig om varandra. De finns alltid där, med stöttning eller vad man nu kan tänkas behöva, utan att man ber om det. Serien handlar ju mycket om att gå vidare och i den här säsongen kan man verkligen snacka om att gå vidare. Alla gör det.

Kemin mellan alla karaktärer är magisk och kan nog inte beskrivas med något annat ord än äkta. Deras olika relationer är närmast ett smörgåsbord av alla som finns. Jag tycker nog bäst om far-dotterrelationen, mellan Jimmy och Alice. Den har blivit så fin nu, efter att ha varit så katastrofal i första säsongen. Det är uppenbart att Jimmy är huvudpersonen här, men det är Paul, i form av Harrison Ford, som är själva kärnan som allt kretsar kring. Han är så suverän i den här rollen.

Grannparet Liz och Derek får mer fokus, känns det som (inklusive deras odrägliga söner), men speciellt Derek, som jag tycker har växt ordentligt. Från att ha varit en lite udda figur i bakgrunden så har han klivit fram och blivit sin egen. Liz är, ofta, en hemsk person, som gör fel saker, men av rätt anledning. Även Gaby är en ganska hemsk personlighet. Brian tog det mig ett tag att reda ut hur han hörde hemma i det här gänget. Han är extremt jobbig, men ganska kul.

Michael J Fox dyker överraskande upp, som Parkinsonpatient. Jag blir så glad, men samtidigt så ledsen av att se honom. Men han kan det fortfarande.

Shrinking är en av de bästa serierna som erbjuds nu och jag tror att vartenda avsnitt berör på, på olika sätt. Det blir liksom skrattgråt av det, men slutresultatet blir alltid att jag mår bra. När sista avsnittet är slut så hade man lätt kunna tro att det tar slut här, men jag vet ju att det ska bli (minst) en säsong till. Min undran är nu hur man går vidare efter den här säsongsavslutningen.



På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 5,8k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 122k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Mercy (2026)

Titel: Mercy
Originaltitel: Mercy
Genre: Science fiction
Regissör: Timur Bekmambetov
Manus: Marco van Belle
Skådespelare: Chris Pratt, Rebecca Ferguson, Kali Reis, Noah Fearnley, Chris Sullivan
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 109 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 27 mars 2026





Handling
I en nära framtid anklagas en kriminalpolis för mordet på sin fru. Nu har han bara 90 minuter på sig att bevisa sin oskuld inför en obeveklig AI-domare – samma system han själv en gång dedikerade sitt liv åt att försvara.

Min kommentar
En film som jag la en bevakning på för ganska längesedan nu är Mercy och plötsligt dök det upp ett mejl om att den gick att hyra. Det hade jag ju ingen lust med, men så såg jag att den ändå fanns på en av våra streamingtjänster. Snabbt och lätt bestämde jag att den fick bli fredagsfilmen. När Chris Pratt och Rebecca Ferguson är med i en film så måste den ses.

Det är riktigt svårt att genrebestämma den här filmen. På filmsajterna står den som action (nej, det tycker jag absolut inte), thriller (nja, med lite god vilja, men ändå inte) och science fiction. Eftersom den utspelar sig i en väldigt nära framtid och innehåller både AI och mycket fräck teknik så fick det bli den senare.

Starten är kanske lite långsam och märklig, men jag är svag för långsam uppbyggnad. Jag funderade, ganska snart, på om Chris Pratt skulle sitta i den där stolen hela filmen. Efter ett tag satte det igång.

Tanken med en helt fördomsfri rättegång, som helt baseras på fakta är onekligen en god tanke. Jag tycker dock ett det var löjligt lite tid man hade för att bevisa att man är oskyldig. Eller ja, visa att det finns tveksamheter. Även om man nu har tillgång till all upptänklig teknik. Det där med sannolikhet och statistik är ju emellertid sällan svart eller vitt. Om något är säkert till 97% så lämnar det ändå 3% till osäkerhet. Om sannolikheten aldrig hade fel så skulle det ju vara 100% säkert. Jag fortsätter envist att hävda att magkänsla, som AI sällan har, inte alls bara är gissningar, utan helt baserad på lång erfarenhet.

Tittaren får försöka lösa gåtan tillsammans och samtidigt som Chris (ja, hans karaktär heter faktiskt också Chris). Lyckligtvis så är han polis så han kan använda sina kollegor också. Man kan nog med största säkerhet säga att en "vanlig" människa aldrig hade haft en chans i den "domstolen". Jag är nöjd med att mina misstankar tidigt riktades mot en viss person, även om jag inte kunde förstå motivet, för det visade sig att den personen var inblandad. Till viss del.

Till skillnad från många andra (om man ska döma efter betygen på filmsajterna) så gillar jag Mercy. Det är ett intressant och skrämmande tema, med bra intrig och bra vändningar. Många verkar ha satt ett lågt betyg för att den är pro-AI och jag undrar hur i hela friden man kan tolka den så. Då kan man ju omöjligt ha sett hela filmen. För mig är den varken eller, utan faktiskt hyfsat nyanserad.


På Letterboxd hade den 2,46 i genomsnitt (beräknat på 114 936 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 41k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Månsken och mozzarella

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Det har varit en jobbig vecka, med mycket att göra på jobbet, men nu ska det nog ha lugnat ner sig lite där. Vädermässigt har det varit fantastiskt, även om jag inte har varit ute och njutit av det så mycket. Fotmässigt går det sakta framåt (🙂), men nu börjar de saker som kräver en användbar fot att närma sig så jag hoppas att jag inte förstör foten i min iver att den ska bli bra. Snabbt.

Läsningen har gått undan, till och med snabbare än vad jag hade hoppats på. Tegelstenen från förra veckan (Det svarta trädet) läste jag ut igår och eftersom jag försöker passa in majs första bok med en hotellweekend så behövdes ännu en oplanerad. Valet föll på Månsken och mozzarella av Christoffer Holst. Något mysigt och upplyftande är vad jag hoppas på.

Min smakebit är bokens början:

Sussie Sand är faktiskt bara femtiotre, men hon har en inre ålder på åttiotvå. Så känns det i alla fall när hon ligger platt som en pannkaka på den oskottade uppfarten till sitt gamla, faluröda artonhundratalshus i Orbaden. Inte bara inombords förresten, utåt sett också. Kanske är inte ansiktet så slitet, men allt under halsen känns uråldrigt. Det värker i armarna, i benen, i ryggen.