Bok: Tanter på tåg av Jessika Devert

Författare: Jessika Devert
Titel: Tanter på tåg
Genre: Drama
Antal sidor: 453
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2026 (min) 2026
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 18 maj 2026




Första meningen: Att komma försent är inte en dödssynd, åtminstone inte i Cinas bok.

Baksidetext
När den stressade rektorn Cina, med ett visst kontrollbehov, missar snabbtåget och tvingas ta ett långsamt tillbaka till Göteborg, känns dagen som en enda lång uppförsbacke. I sätet bredvid henne sätter sig Sollan – en till synes lugn och samlad kvinna, men med ett brev i väskan som innehåller ett besked hon ännu inte orkat ta in.

Vad som börjar med frustration, snäsiga kommentarer och en lång tågförsening blir snart en resa som ingen av dem kunnat ana. I den slitna restaurangvagnen, över ljummet kaffe och räkmackor, växer ett samtal fram om kärlek, sorg, mod och allt det som inte blev. Och det som blev, fast kanske inte så bra.

När tåget till slut rullar in i Göteborg är ingenting längre som förut. Ett oväntat möte har väckt något nytt – en spirande vänskap och kanske en ny början för dem båda. Något som kommer att visa sig vara den räddning Sollan så desperat behöver – likaväl som Cina.

Min kommentar
Jag har läst ganska många böcker av Jessika Devert nu och att jag skulle läsa även Tanter på tåg var självklart, men när? Det optimala tillfället hade ju varit på ett tåg mot Göteborg, men det visste jag inte ens om det skulle bli. Däremot så bestämdes det i vintras att årets stora gruppmöte skulle ske i Umeå. Jag valde att åka tåg dit och plötsligt fanns det ett perfekt tillfälle för boken.

Kvinnlig vänskap är inte särskilt vanligt förekommande i böcker, tycker jag. Vänskap mellan två kvinnor som är runt 60 är ännu ovanligare. Tack och lov då för Jessika Devert. Hon har verkligen hittat sin nisch. Hon kan skildra tanter på ett väldigt kärleksfullt sätt.

Sollan upptäcker, plötsligt, att som man har bäddat får man ligga. Hon har definitivt ett eget ansvar för att både hennes man och döttrar beter sig som bortskämda skitstövlar. Hon har låtit dem göra det i många år. Döttrarna verkar ju gå att lära nytt, men mannen är nog dessvärre fullständigt körd. Han är känslomässigt handikappad.

Vänskap kan verkligen växa fram i de mest märkliga och oväntade situationer. Det är ju inte helt enkelt att skaffa nya vänner när man är vuxen/äldre. En vän som Cina borde alla ha. Om man slår upp ordet vän i ett lexikon så borde det finnas en bild på Cina där.

Humorn är mycket framträdande, genom hela boken och jag gillar det. Allt behöver inte vara nattsvart och man kan faktiskt skämta om allt. Det tar liksom udden av hemska saker. Tycker jag. Boken får mig, lite, att börja fundera på mina egna livsval. Att jag kanske borde våga säga ja lite oftare. Man ska ju leva så länge man lever. Och en tågluff låter ju helt fantastiskt. Åtminstone på det här, lite mer vuxna, sättet. Kanske inte just de här resmålen dock.

När jag hade kommit en bit in i läsningen och hade fått lite grepp om vad det handlade om så började jag undra hur allt skulle sluta. Jag blev orolig för att det skulle bli ett ordinärt och tillrättalagt standardslut, som jag omedelbart skulle glömma bort. Det blev det inte. Det här slutet kommer jag att minnas länge.

Tanter på tåg var inte alls den bok jag förväntade mig. Utan mycket bättre. Den är fin, berörande och varm. Jag skulle inte vilja kalla den för feelgood, det känns orättvist mot boken. Om den hade varit en film så skulle man ha kallat den för drama. Så det gör jag. Jag går ändå stärkt ur den. Den ger hopp och styrka.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 381 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Tanter på tåg: Lottens bokblogg, malins bokblogg och enligt O

Läsplanering juli 2026

Juli är på ingång och det är dags att planera lite sommarläsning. Jag kommer att jobba hela juli, förutom en dag. Då blir det en långhelg i Göteborg. Jag bestämde mig för att ta med fem böcker i planeringen. Det ska nog inte vara några problem.

• Madame Terror av Jan Guillou. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth.
• Giftmördaren av Sharon Bolton. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Sommarboken av Emylia Hall. Boktolva. Hyllvärmare.
• Dit lagen inte når av Anders Nilsson.

TV-serie: The Boroughs #1 (2026)

Titel: The Boroughs
Originaltitel: The Boroughs
Säsong: 1
Genre: Science fiction
Skapad av: Jeffrey Addiss, Will Matthews
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Alfred Molina, Alfre Woodard, Denis O'Hare, Clarke Peters, Geena Davis
Premiär: 2026-05-21
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 46 min
Såg den på HBO 31 maj - 6 juni 2026




Handling
I ett till synes pittoreskt pensionärssamhälle måste en grupp osannolika hjältar gå samman för att stoppa ett utomjordiskt hot från att stjäla det enda de inte har – tid.

Min kommentar
TV-serierna går åt som smör i solsken. Man får passa på nu, i det lilla fönstret mellan det att typ alla programserier avslutas och fotbolls-VM börjar. Men ibland så går det faktiskt nästan för fort att se en hel serie. Som The Boroughs. Jag vet inte varför jag inte la till den på vår lista direkt när jag hörde talas om den, men det tog bara runt en vecka för den att ta sig in där och sedan klättra överst.

I den beskrivning jag såg, innan vi började titta, så stod ordet övernaturligt. Det var också vad jag förväntade mig. Vilket nog inte stämde, i alla fall inte enligt min definition. Jag skulle nog sträcka mig så långt som att serien är mer skräck än övernaturlig. Samtidigt så är den ganska rolig.

För mig så påminner det här om Goonies, bara med äldre i rollerna. Och "övernaturligt". Jag tycker det är riktigt kul att det börjar göras med om och med äldre. De är betydligt mer intressanta att titta på än 20-plussare. Åtminstone för mig. De här oväntade hjältarna måste inte bara slåss mot monster (mänskliga och andra), misstro och trilskande barn. De måste också slåss mot sitt eget åldrande.

Skådespelarensemblen är namnkunnig, men inte bara det. Den är också riktigt, riktigt bra. Allihop. Det är de äldre som stjäl showen, även om det nu finns en del bra yngre med också. De verkar ha haft otroligt kul när de jobbade. Det märks.

Det Claire gör mot sin pappa gör mig heligt förbannad. Alla "barn" som behandlar sin till åren komna föräldrar som mindre vetande borde få sig en rejäl knäpp på näsan. Bara för att man är gammal så betyder det inte automatiskt att man inte kan ta hand om sig själv. Eller att man automatiskt yrar och är gaggig.

En hel del är oklart, i betydelsen oförklarat. Kanske finns det en rimlig förklaring. Då menar jag en som är rimlig och logisk inom de gränser som har satts upp. Många Stephen King-referenser gör i alla fall att jag myser nöjt.

Kanske borde jag ha tänkt att The Boroughs skulle vara som den var, med tanke på att Stranger things-bröderna Duffer är inblandade, men det gjorde jag inte. Det blev ändå bra till slut, bara inte vad jag trodde. En andra säsong verkar vara på gång, men är ännu inte bekräftad och jag kan ju erkänna att jag inte har den blekaste hur man fortsätter efter det här.



På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 1k betyg).
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 21k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The Mauritanian (2021)

Titel: The Mauritanian
Originaltitel: The Mauritanian
Genre: Biografi
Regissör: Kevin Macdonald
Manus: Michael Bronner, Rory Haines, Sohrab Noshirvani, Mohamedou Ould Slahi (bok)
Skådespelare: Tahar Rahim, Jodie Foster, Benedict Cumberbatch, Zachary Levi, Shailene Woodley
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 123 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 22 maj 2026




Handling
The Mauritanian berättar den sanna historien om Mohamedou Ould Slahi, som hölls fången och torterades i det amerikanska fånglägret i Guantánamo Bay i tio år utan åtal eller rättegång. Efter att ha tappat tron ser han hopp i försvarsadvokaten Nancy Hollander och hennes kollega Teri Duncan, som möter otaliga juridiska hinder i sin strävan efter rättvisa.

Min kommentar
Det börjar nästan bli det nya normala, att jag bestämmer vilken film vi ska se för att sedan byta i sista stund. Så blev det även den här veckan. När jag såg att The Mauritanian bara skulle gå att streama i en vecka till så var det ju faktiskt tvunget att göra ett byte. När den nu har legat på vår lista så länge så får vi ju se den.

Jag visste nog inget om den här filmen när vi började titta. Om jag vetat något någon gång så hade jag glömt det. Detta är alltså en sann historia, baserad på en bok skriven av den som råkade ut för allt detta. Under eftertexterna så visas verkliga filmer. Det gör mig både ledsen och glad. Hoppfull.

För mig är det obegripligt att man inte bara kan överleva sådant här utan att dessutom gå vidare. För det verkar han ju faktiskt ha gjort. Förmodligen tack vare att han också har förlåtit dem, vilket är otroligt storsint. Inte heller förstår jag hur de som utsätter honom för allt detta kan leva med sig själva. Klarar de verkligen att se sig själva i spegeln? Kan de sova på nätterna? Det här ärbara fel. På så många sätt. Alldeles oavsett om man är skyldig eller oskyldig.

Jodie Foster är lysande, som vanligt. Tyvärr är det ju dock så att med henne i den rollen så blir filmen kanske lite förutsägbar. Om man då inte kände till historien innan, vilket jag inte gjorde. Tahar Rahim var mästerlig. Det måste ha varit en mycket svår roll att spela. Höll på att bli tokig på att jag så väl kände igen den som spelade Couch och nu känner jag mig lite smått dum. Det var ju Benedict Cumberbatch! Och Jodie Fosters assistent var ju Shailene Woodley, från, bland annat, Divergent. Det var fantastiskt skådespeleri av samtliga.

Något som gör mig oerhört glad och tacksam är att den som översatt filmen har tänkt själv, så att nine-eleven blir 11/9. Inte nionde november som det ju blir om man skriver på det amerikanska sättet. Det här har irriterat mig så mycket i andra filmer/böcker och det var så skönt att se att det faktiskt går att få rätt.

The Mauritanian är en väldigt lång film, men det märktes inte. Plötsligt var den bara slut. Det är en förfärlig film och den fick mig att må riktigt dåligt. den illustrerar på ett tydligt sätt hur amerikanskt rättsväsende fungerar. Någon måste stå till svars. Det är mindre viktigt att det är rätt någon.


På Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 60 283 betyg).
På IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 72k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Blodsband

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Tidigt i dag på morgonen så stack vi iväg mot Norge. I tio dagar ska vi åka runt och njuta av vacker natur och förmodligen få lite ont i magen av alla stup som är så läskigt nära vägen. Det enda orosmolnet är dock hur det ska gå med min fot, men jag har skaffat hopfällbara kryckor, ispåsar och kylbalsam så förhoppningsvis ska det gå i alla fall.

Eftersom jag då ska befinna mig i Norge ett tag så läser jag ju så klart en norsk bok. Det fick bli en Jo Nesbø, Blodsband, och den är fortsättningen på Kungariket. Det ska bli spännande att återse bröderna Opgard igen.

Min smakebit är från början av boken:

Alla har en svag punkt. Pappa inpräntade det i mig när han lärde mig boxas. Jag var mindre än de andra pojkarna, men han visade mig att till och med den mest skräckinjagande motståndaren har ett hål i försvaret, ett ställe som inte är täckt, ett misstag de är dömda att upprepa. Han lärde mig också att det inte räcker med att bara hitta den punkten, man måste dessutom ha ett tillräckligt kallt hjärta för att utnyttja den utan att tveka. Och där har du min svaga punkt.