Film: Superman (2025)

Titel: Superman
Originaltitel: Superman
Genre: Action
Regissör: James Gunn
Manus: James Gunn, Jerry Siegel, Joe Shuster
Skådespelare: David Corenswet, Rachel Brosnahan, Nicholas Hoult, Sara Sampaio, Nathan Fillion
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 129 min
Serie: -
Såg den på Netflix 4 oktober 2026





Handling
Superman, Metropolis hjälte, försöker göra världen till en bättre plats. Detta kompliceras när hans fiende Lex Luthor bestämmer sig för att sätta stopp för honom. Med hjälp av både avancerad teknologi och en hel del manipulation försöker Luthor vända människorna mot Superman, samtidigt som Superman måste försöka balansera sitt liv som världens mäktigaste superhjälte med sitt liv som Clark Kent.

Och mitt i allt finns Lois Lane, Jimmy Olsen och en rad andra mer eller mindre välbekanta ansikten. Det blir snart tydligt att det här är en Superman som redan har en historia – och att kampen mellan Superman och Luthor bara är början på något betydligt större.

Min kommentar
Filmtittandet blev satt på paus på grund av semester, då har man ju annat att göra. Eventuellt kan det vara så att jag redan på hemvägen bestämde vilken film vi skulle titta på efter hemkomst; Superman. En film som jag egentligen inte hade tänkt att se, från början. Sedan visade det sig att den fick bra betyg på filmsajterna. Jag är inte den som är den och så blev jag ju lite nyfiken också.

Någon Superman-expert är jag inte, men jag läste serietidningen när jag var liten. Med behållning. Och jag har ju sett otaliga filmer. Känns det som. Den här filmen är en omstart på hela sagan (hur många finns det nu egentligen?), men utan att liksom börja från början. När filmen börjar så är allt redan etablerat. Den här gången är det James Gunn, mannen bakom Guardians of the Galaxy, som står bakom rodret. Det märks.

Handlingen är inte så mycket att orda om, det är Superman vs Lex Luthor. Det ovanliga är att medlemmar i Justice League dyker upp också, vilket ju är ganska kul. Jag har ju sett att serien Lanterns nu streamar, men jag hade inte tänkt se den heller. Men nu vet jag inte. Jag tyckte nämligen att Green Lantern var så väldigt bekant, men jag hade aldrig någonsin känt igen honom. Det är Nathan Fillion, han som spelar Castle i Castle. Så nu är jag sugen på serien också.

Castingen är mycket lyckad, tycker jag. Karaktärerna ser till och med (nästan) ut som i serietidningen. Som jag minns det, men det var ju ganska många decennier sedan. Jag är i alla fall nöjd med David Corenswet som ny Superman. Rachel Brosnahan som Lois Lane får kanske inte så mycket tid, men hon gör det bra. Nicholas Hoult, som spelar Lex Luthor, gör ett fantastiskt jobb. Jag avskyr honom verkligen. Men var verkligen Jimmy Olsen (Skyler Gisondo) en sådan kvinnokarl? Ja, uppenbarligen var han det i original. Kul!

För första gången någonsin(?) förklaras varför ingen känner igen Clark Kent/Superman, bara tack vare ett par glasögon. Något som har stört mig i alla år. Jag känner mig faktiskt nöjd med den förklaringen.

Det finns också en politisk underton som jag hade lite svårt att värja mig mot. När ett mindre land hotas av ett mäktigare land gick mina tankar ganska omedelbart till Ukraina och Ryssland. Och när Lex Luthor sedan använder sin makt, sitt inflytande och sin retorik för att få andra att göra det han vill, gick mina tankar åt ytterligare ett håll. Jag tänker inte skriva någon på näsan vad jag såg för paralleller där, men jag kan säga att det gjorde mig betydligt mer illa berörd än jag hade väntat mig.

Superman blev en positiv överraskning för mig, jag gillar den. Det är underhållande och småroligt. Känslan är att man har gått tillbaka till rötterna och satsat på att få fram den glättiga och lekfulla serietidningskänslan. En lyckad satsning.


På Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 3 415 421 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 449k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Väv av lögner

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Äntligen har jag fått tillbaka den där timmen som jag har saknat sedan i våras! Jag tror att jag ska vika den till läsning. I dag har jag lite träningsvärk i skrattmusklerna för igår var vi och tittade på HippHipp Live! Sanslöst roligt och efterlängtat.

Nu på morgonen började jag läsa Väv av lögner av Jo Callaghan, AI-forskaren som började skriva deckare. Med en AI-polis. Det här är fjärde delen i serien om Kat (verklig människa) och Lock (hologram). Förra boken slutade med en så läskig antydan att jag börjar läsa med bävan.

Min smakebit är från början av boken:

Kat stirrade på sin ytterdörr, rädd för spökena som väntade där bakom.
    "Är du okej?" frågade professor Adaiba Okonedo.
    Kat vände sig mot den yngre kvinnan och lade märke till hur hennes blick hela tiden drogs till sidan av huset. Kat borde inte ha låtit henne följa med hit. Hon borde ha uthärdat den här dagen på egen hand, vad hennes chef McLeish än tyckte.

Bok: Billy Summers av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Billy Summers
Genre: Thriller
Antal sidor: 599
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Billy Summers
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 september 2026




Första meningen: Billy Summers sitter i hotellobbyn och väntar på bilen som ska hämta honom.

Baksidetext
Billy Summers är en yrkesmördare med hjärta – och den bästa i branschen. Nu vill han lämna sitt tidigare liv, det är bara ett sista jobb kvar. Billy är en av världens bästa krypskyttar, han är Irakveteran och en riktig Houdini som försvinner spårlöst när jobbet är gjort. Så vad skulle kunna gå fel? Tja, allt. En historia om kärlek och hämnd, och en tvivelaktig hjältes försök till försoning.

Min kommentar
När semesterresan närmade sig så tänkte jag att det kunde vara lämpligt med något tegelstensliknande. Naturligtvis vände jag mig till Stephen King och valde Billy Summers. Den är inte en av hans tjockaste böcker, bara precis under 600 sidor, och helt omedvetet så började jag läsa den på King födelsedag, visade det sig. Bara en sån sak.

Ungefär en tredjedel in i boken så var Billys uppdrag utfört. Förundrat undrade jag vad i hela friden de resterande, nästan, 400 sidorna skulle handla om. Men det löste ju sig. Och det visste jag väl. Vi snackar ändå om Stephen King.

Här finns ett välbekant tema, eller flera faktiskt. Är det okej att döda onda människor? Vem bestämmer vem som är ond? Blir man då inte till slut själv det monster som man dödar? Faktum är att man här får två böcker, eller snarare tre, i en. Den första historien, den om Billys uppdrag, är inte den viktiga. Den tredje historien är boken som Billy skriver. En biografi, kan man nog säga. Ett mycket fiffigt sätt att ge läsaren all bakgrundsinformation utan korvstoppning. Det är den andra historien som är själva kärnan. Och den tänker jag faktiskt inte säga så mycket om.

Det känns så bakvänt att sitta och heja på en mördare, för det är han ju faktiskt. Även om han nu bara dödar onda människor. Men Billy verkar vara en helt vanlig person, med en stark moralkompass. En som bryr sig. Vilket faktiskt låter lite märkligt, men så är det. Allt annat han gör bevisar det. Redan i första stycket får vi veta massor om Billy, bara genom det han läser, Acke, och det han tänker på, Thérèse Raquin. Han spelar nämligen dum för att inte framstå som ett hot, bland annat genom det han läser när andra ser.

Jag sticker ut hakan här och kallar King för gestaltningens mästare. Ingen kan skriva verkliga karaktärer som han. King själv har sagt att han skriver om vanliga människor, i ovanliga situationer. Till skillnad från de som skriver om ovanliga människor, i vanliga situationer. Nu är ju inte hans karaktärer kanske helt vanliga heller, men de är vanliga. Samtliga här är som människor man kan träffa på ute på stan. Det gör att situationerna ibland kan vara orimliga, men människorna tror jag på.

Alice måste ju nämnas också. Hon är väldigt intressant och jag älskar verkligen att hon inte blir det sedvanliga svaga kvinnliga offret. Hon är kick ass. Jag har ingen aning om PTSD fungerar så här, men jag är ganska säker på att det kan göra det för vissa.

Precis som vanligt så får man en dos samhällskritik, men jag tycker att den smygs in på ett naturligt sätt. Även en hel del foreshadowing förekommer, men det är (nästan) alltid pandemin som nämns då.

Slutet. Vi måste ju prata om slutet. Det var oväntat. Många gånger så har jag tyckt att King har varit ... nej, inte dålig, men inte så bra på att få till slutet. Här lyckades han verkligen. Jag gillade det inte, men jag älskade det.

Påskägg för the constant reader finns ju alltid med. Kanske är detta väldigt mycket tydligare än vad de brukar vara. Plötsligt så stod de där på en bergsknalle i Colorado och tittade ut över ett hotell som hade brunnit ner. Jag blev löjligt lycklig. För jag visste vilket hotell det var.

Billy Summers är en thriller, med ett långsamt och eftertänksamt tempo, helt utan övernaturliga inslag. Så den passar alltså även dig, som säger att du inte läser Stephen King för att du inte läser skräck.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,17 i genomsnitt (beräknat på 203 720 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Billy Summers: Rörliga bilder och tryckta ord, Följeslagarna och Skriva läsa leva

Läsplanering november 2026

Med tanke på att det är årets värsta månad som snart börjar så borde jag kanske valt ut lite mer positiva böcker. I stället så är det bara dystert. Nåväl, jag kommer ju förmodligen att hinna med fler än de fyra jag nöjer mig med att planera in och kanske väljer jag något gladare då.

• Samlaren av Fiona Cummins. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Storebror av Skúli Sigurðsson. Hyllvärmare.
• Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Boktolva. Hyllvärmare.
• Dirt town av Hayley Scrivenor. Hyllvärmare.

Nyss - Nu - Nästa v43

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Skamgrepp av Eva Hildén är en thrillerdebut, för vuxna, och säga vara första delen i Villebråd-serien, men böckerna ska vara fristående.

Nu: Vänligheten av John Ajvide Lindqvist, eftersom jag kände att jag verkligen behövde en tegelsten. Över 700 sidor 😁

Nästa: Väv av lögner av Jo Callaghan, fjärde delen i serien om Kat & Lock, världens första AI-polis. Det ska bli spännande att se vart antydan i slutet av förra boken tar vägen. Den gjorde mig riktigt orolig.