Bok: Klubben för en lyckligare jul av Caroline Säfstrand

Författare: Caroline Säfstrand
Titel: Klubben för en lyckligare jul
Genre: Feelgood
Antal sidor: 350
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Vid livets vägskäl 4
Förlag: Bokfärlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 27 december 2024




Första meningen: Albert Einstein lär ha sagt: "Det finns bara två sätt att leva sitt liv."

Baksidetext
Joy har egentligen allt, ändå är hon aldrig så glad som hennes namn antyder. När hon ser en annons om en skrivkurs som ska göra deltagarna lyckligare på sex veckor nappar hon. Kanske kan den förhindra ett sammanbrott före jul? Kursens deltagare är olika varandra men har en sak gemensamt: alla behöver de hitta ett sätt att klara av årets mest kravfyllda familjehögtid, späckad av traditioner och måsten. Kursledaren Sam, och hans medhjälpare och stora kärlek Cecilia, vet att pennans kraft faktiskt kan ta dem längre än så. Vänskapsband knyts, orden öppnar helt nya dörrar och julen … ja, den bjuder på oväntade överraskningar.

Min kommentar
Eftersom jag ogillar att ha en bok igång över ett årsskifte (det är så tillfredsställande att börja på en ny på första dagen av det nya året) så försöker jag avpassa så att det blir som jag vill ha det. När julafton kom och jag skulle påbörja en ny bok, så var det ju en hel vecka kvar på 2024 så jag tänkte att jag hade gott om tid för att läsa Klubben för en lyckligare jul. Den lästes dock ut på bara fyra dagar.

Caroline Säfstrand har blivit något av en favorit nu och den här serien, som faktiskt är fristående, bestående av fyra böcker är riktigt bra. Hon skriver på ett sätt som verkligen passar mig, som berör på djupet. Från start till mål. Dessutom så är det helt omöjligt att inte börja fundera på sitt eget liv under läsningen. Vad man eventuellt skulle vilja ändra eller förbättra. Jag blir helt enkelt inspirerad.

Berättelsen består av fyra olika perspektiv och alla är lika bra och intressanta. Så fort jag lämnar ett POV så längtar jag tillbaka. Fokus ligger på hur skrivkursen sätter igång saker i de olika karaktärernas liv. Just skrivterapidelen känns inte riktigt trovärdig, som den är skildrad. Det låter ju helt fantastiskt om det att skriva ett enda ord kan få sådana här följder. Men jag antar att de gör mer än det som läsaren får ta del av.

Karaktärerna är trovärdigt tilltufsade av livet och jag gillar dem allihop. Men Valter! Åh, vad jag tycker om Valter. Han är nog lättast att relatera till, med nära och kära på långt avstånd. Även om mina inte är riktigt så långt bort och jag har ju dessutom sambons familj att falla tillbaka på. Joy kan jag känna igen mig lite i. Jag hade inte heller kunnat låta bli att gräva lite i familjehemligheterna. Hon har i alla fall en bra man, även om han verkar ha lite samma tendens att rycka på axlarna åt problem som Joys mamma. Den som hade flest människor runt sig var den som var mest ensam, men Sannes liv har en utomordentligt vacker yta. Jag känner omedelbart att jag inte hade gillat vare sig hennes hem, man eller svärföräldrar. Så förljuget.

Jag är helt förvissad om att ingen blir lycklig av att vara glad hela tiden, att förneka/inte låtsas om det jobbiga. Man måste få känna alla känslor. inte låta vare sig sig själv eller någon annan förminska dem. Bara genom att läsa den här boken så får jag känna allt man kan tänka sig.

Är Klubben för en lyckligare jul den mest trovärdiga julroman jag har läst? Kanske. Den har i alla fall mer julångest än julmys, men jag mår ändå bra av den. Men vad händer nu med Sam och Cecilia? Det behövs ju ännu en uppföljare. Om du inte har läst de här böckerna, gör det! Låt dig inte luras att de är feelgood, i betydelsen chicklit eller romance, men de får dig att må bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 107 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Klubben för en lyckligare jul: Bokdivisionen, Bokstunder och enligt O

Tisdagstrion: Snö

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Snö

Snö-böcker finns det en del att välja på här, både vad gäller omslag och titel. Det får bli lite av varje.

1. Snöblind av Ragnar Jónasson utspelar sig i en liten fiskeby på norra Island. Än mer isolerad blir byn när snön blockerar den enda vägen till och från. Då hittas ju så klart ett par döda människor.

2. Iskallt spår av Stephen Booth är tredje delen i serien om Ben Cooper och Diane Fry, poliser i Peak District.

3. Nådastöt av Louise Penny är andra delen i den fantastiska serien om Armand Gamache och den helt osannolikt mysiga lilla byn Three Pines. Byn som man bara hittar om man behöver den.

TV-serie: Silo #2 (2024)

Titel: Silo
Originaltitel: Silo
Genre: Science fiction
Skapad av: Graham Yost
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Rebecca Ferguson, Tim Robbins, Avi Nash, Steve Zahn, Harriet Walter
Premiär: 2024-11-15
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på Apple TV+ januari 2025





Handling
Juliette utforskar ytan innan hennes dräkt börjar ta slut på syre. Under tiden sprider Bernard lögner om Juliettes heroiska "död", och invånarna i Silon börjar bli rastlösa. Ett uppror börjar bubbla under ytan medan Juliette gör några chockerande upptäckter om världen ovanför.

Min kommentar
Förra hösten såg vi första säsongen av Silo och sedan har i alla fall jag väntat otåligt på nästa. Till slut kom den ju och jag tyckte det skulle vara en bra start på ett nytt år att börja se säsong två. Tyvärr så var det återigen så att jag missade att kolla så alla avsnitt var släppta. Vi fick vänta i en vecka på sista avsnittet. Det var nästan outhärdligt.

Första avsnittet börjar med en riktigt bra resumé, någon som alla TV-serieskapare borde lära sig något av. Till skillnad från den första säsongen så har jag inte läst den här andra delen (det var bara första delen som översattes, stort misstag!) och jag vet faktiskt inte om den här säsongen är bättre än första bara tack vare att jag inte har läst den. Men bättre är den. Nu har Apple TV+ haft två fullpoängare i rad.

Jag tänker vara så fräck att jag inte berättar något alls om handlingen för jag vill att alla ska uppleva samma förvirring och förundran. Det enda jag tänker säga är att de som satte upp allt detta, Grundarna, borde ha lärt av historian. Ett förtryckt folk gör alltid uppror. Så småningom.

Rebecca Ferguson är inget annat än lysande, detta är det bästa jag har sett henne göra. Liksom nytillskottet Steve Zahn. Faktiskt så gäller det nog samtliga som är med här. Tim Robbins karaktär, borgmästare Bernard, är så trovärdig. Han förklarar vartenda otäckt beslut med att det är det bästa för Pakten. Alltså bäst för flest. Eller kanske är det så att det bara är bäst för de som bestämmer? Jag har tidigare tyckt hjärtligt illa om Sims, spelad av Common, men nu undrar jag om inte hans fru Camille, spelad av Alexandria Riley, har klättrat förbi honom.

Cliffhangern man lämnas med i sista avsnittet är något i hästväg. Jag blir dock inte ett dugg klokare. Tvärtom. För varje svar som man får så skapas minst två nya frågor. Jag har så många frågor nu. Förutom nämnda cliffhanger. Den skapar en ström av nya frågor.

Andra säsongen av Silo är otroligt spännande. Man vill inte, och kan inte, sluta titta, trots att man egentligen inte får veta något alls. Nackdelen nu är ju att jag får vänta i evigheter på den tredje, för en sådan blir det och det sägs att det ska bli en fjärde också. Sedan är det slut.


På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 7,9k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 162k betyg).
Jag ger den 5,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Släpp taget (2024)

Titel: Släpp taget
Originaltitel: Släpp taget
Genre: Drama
Regissör: Josephine Bornebusch
Manus: Josephine Bornebusch
Skådespelare: Josephine Bornebusch, Pål Sverre Hagen, Sigrid Johnson, Leon Mentori, Tone Danielsen
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Sverige
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på Netflix 6 december 2024





Handling
Stella är en trött och ständigt passivt irriterad mamma, med ett extremt kontrollbehov. Medan Pål Sverre Hagen är den egotrippade pappan som en dag kommer hem och säger att han vill skiljas.

Det är inte så förvånande eftersom äktenskapet verkar ha förvandlats till en trist härva av logistik, men Stella vägrar, och insisterar på att familjen först ska göra en sista resa tillsammans. Inte till någon härlig semesterresort, utan till Skånes ödsligaste landsbygd, där den ilskna tonårsdottern ska tävla i poledance.

Min kommentar
Släpp taget hade jag tänkt att vi skulle se till julen, men sedan hörde jag av flera stycken att den är mycket sorglig. Om det är något sambon avskyr så är det filmer han blir ledsen av. Alltså tänkte jag att det var bäst att se den utan honom och när han var på julfest passade jag på.

Josephine Bornebusch har en fantastisk förmåga att skildra vardag och relationer. Precis som de är. Hon vågar verkligen peta i det som är jobbigt och gör ont. Jag kan så relatera till både kontrollbehovet och den självpåtagna projektledarrollen. Igenkänningen är hög, både från mitt och andras liv.

Det finns väldigt mycket man kan säga om den här filmen, men det tänker jag inte göra. Jag tror att ju mindre man vet desto bättre är det. Så jag tänker att jag bara tar det lite kort. Det är helt omöjligt för mig att inte fundera på vilket som kom först - mammas kontrollbehov eller pappas fullständiga ointresse för allt som har med hem och barn att göra. Ingen har egentligen tid eller ork för att lyssna eller se varandra. Mest på grund av att barnen har blivit odrägliga just för att ingen lyssnar eller ser. För mig blev de för mycket, men det är ju inte alls konstigt att de har blivit sådana. Det känns ju också typiskt att en, vars jobb är att lyssna, helt glömmer bort det hemma.

Skådespelarna här är inget annat än fantastiska. Egentligen kände jag bara till Josephine Bornebusch själv (trodde jag) och det vet jag ju att hon är riktigt duktig. Det visade sig att jag sett både Pål Sverre Hagen och Sigrid Johnson i annat, men då bara i mindre roller. Nu fick de blomma ut ordentligt.

Den enda invändningen jag eventuellt kan ha är att upplösningen kanske blev lite väl tillrättalagd. Men jag köper den faktiskt rakt av. Förmodligen för att jag behöver göra det. Så modigt och starkt att kräva den där familjeresan. Och så nödvändigt.

Att Släpp taget är otroligt berörande kom inte som någon överraskning, men någon gråtfest blev det inte för min del. Den är både rolig och sorglig och blev bästa film 2024.


På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 10 441 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 4,7k betyg).
Jag ger den 4,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Brinn mig en sol

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den första hela veckan efter långledigheten gick både snabbt och bra. Jag har fått jobba ihop med en annan kollega, som jag inte haft så mycket att göra med tidigare. Främst för att han sitter i Umeå och att vi inte hör till samma team. Men han är både duktig, lugn och pedagogisk (och strukturerad), så det är roligt. Veckan som kommer blir också kort för på torsdag, vid lunch, sticker jag iväg till Varberg och årets läsretreat.

Den där John Irving-boken jag började på för en vecka sedan har gått plågsamt långsamt att läsa. Hur mycket jag än läser så kommer jag inte framåt, framför allt inte till slutet. Men igår lyckades jag ätnligen ta mig dit, men njutbart var det inte. I dag ska jag plocka upp Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson. En bok jag är 100% säker på är mycket bättre än John Irvings. Det vågar jag faktiskt påstå.

Min smakebit är från början av boken:

Det var sommaren då Evy Carlén blev mycket sjuk, förstod att hon snart skulle dö och anförtrodde mig att hon visste vad som hade hänt Sven Jörgensson och hans son Vidar däruppe i Tiarp.
    Vi hade inte känt varandra särskilt länge. Jag visste att Evy hade varit polis och flyttat till huset i närheten av Tofta några år efter pensionen. Hennes man Ronnie var död och som änka ägnade hon sina dagar åt den vackra trädgård som omgärdade deras hus. Det låg några kilometer upp i skogen. Det var så vi träffades.