Bok: Sommarboken av Emylia Hall

Författare: Emylia Hall
Titel: Sommarboken
Genre: Drama
Antal sidor: 314
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The book of summers
Översättare: Marianne Mattsson
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juli 2026




Första meningen: Det är vita nätter som den här som Marika tar ner boken, när snön utanför tränger på mot fönsterluckornas hakar och rutorna är överdragna med frost.

Baksidetext
Beth Lowe arbetar på ett konstgalleri i London. En dag får hon ett tjockt brev med posten – ett brev som vänder upp och ner på hela hennes tillvaro. Där framgår nämligen att hennes mamma, som hon inte haft kontakt med på många år, är död. I brevet finns också en bok med foton som mamman har gjort och döpt till Sommarboken.

Beth har under lång tid trängt undan sina barndomsupplevelser, men nu återvänder alla bitterljuva minnen. De förtrollande somrarna hos hennes bohemiska mamma i den lilla konstnärsstaden vid sjön i Ungern. Kontrasten mot det stillsamma livet hos pappa i England. Och den allra sista, fruktansvärda sommaren.

Min kommentar
Av någon anledning, jag minns inte längre vad det kan ha varit, så köpte jag Sommarboken på bokrean för tio år sedan. Kanske var det så att jag längtade så intensivt efter vår att boken blev oemotståndlig. Februari är ju den näst värsta månaden på året, enligt mig. Oavsett anledning så har den nu stått i hyllan i ett decennium och på något sätt känns det som en maxgräns.

Min uppfattning om den här boken skiljer sig markant mot mångas, märkte jag. För mig är det ett stort problem när någon tittar på ett foto, tas tillbaka drygt ett decennium och minns en sommar i detalj. Med dialog och allt. Detta upprepas då för sju somrar. Visst, jag minns också min barndoms somrar, men det handlar mer om en skarp bild, som ett foto, av någon speciell händelse, och en känsla. Någon dialog är det inte tal om.

Ibland händer det att språket i en bok står i vägen för upplevelsen och den här boken är ett sådant exempel. Det är så många utsvävningar. Så många liknelser och adjektiv. Så många upprepningar. Det är ett förfärligt ältande. Och hur många sätt finns det att beskriva något på? Ja, det kan man få en känsla av om man läser den här boken. Dessutom skorrar det betänkligt mellan en tioårings upplevelser som skildras med en vuxens ord. Jag känner mig mycket tveksam till om en tioåring använder sådana ord och tänker sådana tankar. Det är ett vuxet konsekvenstänk.

Det här var en bok som inte lockade till fortsatt läsning, tvärtom. Det tog verkligen emot varje gång jag skulle sätta mig med boken. Ända fram till slutet. Då brände det till lite. Själva avslöjandet av "hemligheten" kändes dock som en antiklimax. Jag kommer nog aldrig att förstå människor som reagerar så starkt på något. Att man gör det som sextonåring är förståeligt, då är alla känslor stora, men att sedan envist hålla fast vid den känslan man fick då ... Det säger en del om den personen och det är inga positiva saker.

Beth som vuxen är det omöjligt att få grepp om, jag får inte lära känna henne alls. Inte ens hon själv verkar veta vem hon är. Hon är i stort sett en observatör och då bara den vecka under sju olika somrar som hon tillbringade i Ungern, när hon var mellan tio och sexton år. Varken hon eller hennes pappa reflekterar över hur eller varför de reagerar. Eller ens hur längesedan det var. Båda har undvikande som strategi. Ingen av dem utvecklas på något sätt. Den andra karaktärerna kommer jag inte heller nära. Alla får vi bara se genom ett barns ögon.

Man skulle nog kunna sammanfatta mina invändningar med att det blir för stor diskrepans mellan ett barns upplevelser, en vuxens ord, ett i stort sett fotografiskt minne och en vuxen som inte verkar ha bearbetat det som hände när hon var barn. Med en vuxens ögon så är det inte ens någon speciellt stor grej, men eftersom Beth har låtit den sista sommaren definiera henne och hon inte har någon som helst vilja till att gå vidare så stannar det där.

Att så många verkar tycka att Sommarboken är fantastisk har jag egentligen inte svårt att förstå. Till skillnad från mig så gillar de alldeles säkert "poetiskt" språk. Själv blir jag bara uttråkad och får känslan av att trampa vatten. För mig är det en ganska tråkig bok där inget rör sig framåt på ett meningsfullt sätt.

På Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 2 506 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Sommarboken: Annas bokblogg, Bokdamen och Beas bokhylla

Läsplanering september 2026

September närmar sig och då är det dags att börja fundera på vad som ska läsas då. September är också månaden då det bär iväg till Spanien och jag letade förtvivlat efter översatta spanska böcker, men både jag och ChatGPT kom fram att det inte finns några fler. Jag hittade i alla fall en svensk serie som utspelar sig i rätt land. Förmodligen blir det fler böcker än så här lästa, men jag börjar med dessa.

• Den som gräver en grav av Yrsa Sigurðardóttir. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Kirke av Madeline Miller. Boktolva. Hyllvärmare.
• Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser. Finish That Series.
• Billy Summers av Stephen King. Hyllvärmare.
• Hyenorna av Carola Ressem & Mikael Ressem.

Hett i hyllan #538

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

De olästa böckerna från när jag fyllde år i slutet av maj 2024 är många ...

Anders de la Motte har blivit en självklar favorit för mig och då spelar det inte så stor roll om han skriver böckerna själv eller, som Ett fall på Capri, tillsammans med sin fru, Anette.

Den här boken önskar jag hade kommit året innan, då hade jag kunnat läsa den när jag var på Capri. Det hade jag gillat. Jag har fått intrycket att det här är mer mysdeckare, men jag vet inte om det stämmer och det spelar väl egentligen inte heller någon roll. Detta är i alla fall första delen i serien Mord under solen och så här långt har det kommit ut ytterligare två delar. Alla utspelar sig i Italien. Nu försöker jag ju att läsa hans böcker i den ordning de har kommit ut, men det kan bli lite besvärligt när han har tre olika serier igång. Vi får se vilken ordning jag läser dem i.

Så här står det på baksidan:

Sol, hav, mat, vin – och så ett mystiskt dödsfall.

Historieläraren Hugo Lind reser på en mat- och kulturresa till Capri tillsammans med en grupp andra nordbor. Arrangör är Belmonte Travels med den kluriga Lara i spetsen. Stämningen är hög och gruppen njuter av allt som paradiset har att erbjuda. Men en skugga faller över idyllen då en kropp hittas i vattnet nedanför den beryktade Salto Tiberio-klippan. Vem är den döde, och varför har personen en Belmonte Travels-broschyr i fickan? Har en orm smugit sig in i paradiset och är det rentav någon bland resenärerna som inte är på ön enbart för att uppleva livets goda?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Giftmördaren av Sharon Bolton

Författare: Sharon Bolton
Titel: Giftmördaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 461
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Poisoner
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Florence Lovelady 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 juli 2026




Första meningen: Lagom till eftermiddagskaffet den sjätte januari nästkommande år planerade Stina Nilsson att vara död.

Baksidetext
Poliskommissarie Florence Lovelady återvänder till småstaden Sabden för att uppfylla ett löfte hon avgett till den döende Larry Glassbrook, en seriemördare hon överlistat och satt i fängelse. Fyra barnskelett har upptäckts nära ett barnhem. Larry har försäkrat Florence om att det inte handlar om några arkeologiska kvarlevor.

Samtidigt är Larrys dotter Cassie Glassbrook - efter beskedet om sin pappas död - nu fri att besöka sin hemstad för att försöka vinna tillbaka sin ungdomskärlek. Cassie är beredd att göra vad som helst för att vinna sin forna pojkvän tillbaka.

När de två kvinnorna återvänder till den stad som nästan tagit deras liv trettio år tidigare, kommer sedan länge begravda hemligheter i dagen. Hemligheter som kan komma att förgöra dem båda.

Min kommentar
För nästan två år sedan läste jag första delen i den här serien, Hantverkaren. Jag minns det som att jag hade en del invändningar mot den, men eftersom Sharon Bolton har en väldigt hög lägstanivå så blev det ändå bra. Nu var det dags att ta tag i del två, Giftmördaren. Jag tror inte att jag hade koll på att de här två historierna skulle hänga ihop så mycket.

Den här boken är både en prequel och en sequel. Ett väldigt komplicerat upplägg. Det som hände i förra boken fortsätter här, i sina två respektive trådar. En som utspelar sig 1969 och en 1999. Det gör det, minst sagt, lite krävande att läsa.

Det tog tid innan berättelsen fick grepp om mig, kanske delvis eftersom det gått två år sedan jag läste Hantverkaren. När handlingen väl tog fart visade Sharon Bolton återigen hur skicklig hon är på att väva samman sina trådar, men den ovanliga konstruktionen gjorde att starten kändes mer trevande än i föregångaren.

Först befinner vi oss i 1999, sedan hoppar vi till 1969 och därefter tillbaka till 1999. När vi kom till 1999 andra gången så var det rörigt i mitt huvud. Jag hade stora problem att hålla isär Florence och Cassie, som är berättare 1999. Eller sanningen är nog kanske mer att jag snarare hade problem att hålla isär Cassie och Sally. Cassie berättat tillsamman med Florence 1999 och Sally berättar tillsammans med Florence 1969. Låter det rörigt? Det är det. Men inte omöjligt. Bara utmanande.

I första boken låg fokus på platsen och jag tyckte att alla karaktärer, i stort sett, var konstiga och lite läskiga. I den här boken står karaktärerna i fokus och man får veta mycket om vad som egentligen hände. Saker jag trodde mig veta efter Hantverkaren får nu omvärderas.

Varför man väljer att skriva två historier och sedan blanda dem förstår jag bara inte. Å andra sidan så hade ju vissa saker varit omöjliga att åstadkomma med en linjär berättelse, men det krånglar till det. Från början hette ju den här boken The Poisoner i original (detta ändrades sedan till The Buried) och den titeln lämnar ju utrymme för tolkning. Den svenska titeln gör inte det och så här långt tycker jag att den är lite missvisande.

När jag slog igen Giftmördaren satt jag kvar med flera obesvarade frågor. Efteråt fick jag veta att serien ursprungligen var tänkt att bli en trilogi och det förklarar en del. Giftmördaren känns mer som en bro till en avslutande del än som ett definitivt avslut. Jag hoppas verkligen att den tredje delen kommer. Annars kommer hela den här historien att bli hängande i luften.

Avdelningen för olika funderingar:
Som jag nämnt så finns det en hel del obesvarade frågor när boken är slut. Som, vill exempel, vem var det som giftmördaren egentligen mördade med gift? Men framför allt, är giftmördaren den jag tror? [spoiler]Tammy försökte ju döda Cassie med kolmonoxid och det nämns i ett av giftmördarens kapitel. Men har hon dödat någon innan?[/spoiler]

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 1 992 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Giftmördaren: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), hyllan och Kvarteret Ängeln

Tisdagstrio: Namnet Georg/George

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Namnet Georg/George

Min första tanke var att jag skulle ha ett förnamn, ett efternamn och en karaktär. Eftersom mitt "hemliga" mål är att ha med en King-bok varje vecka så var ju karaktären tvungen att hämtas därifrån. Och det funkade faktiskt.

1. Först har vi ju då förnamnet i form av George R R Martin, dock inte med det han kanske är mest känd för, utan en riktigt gammal goding som jag läste i början av 90-talet; Harmagedon rag. Den handlar om journalisten Sandy Blair, som tar på sig uppdraget att skriva om det bisarra och brutala mordet på en rockmanager. Jag kan inte påstå att jag minns särskilt mycket, mer än att jag tyckte att den var väldigt bra.

2. Efternamnet representeras av Nina George, som jag har läst två böcker av. Den lilla bokhandeln i Paris tyckte jag om. Trots att Frankrike och franskt aldrig har utövat någon som helst lockelse på mig. Men faktum är att författaren faktiskt är tysk.

3. Och så har vi då karaktären, polisen George Bannerman, som har förekommit i ett otal av Stephen Kings böcker, bland annat Död zon, Cujo, Köplust, Stark, Gwendys knappskrin, Elevation och Höstgärning.