TV-serie: Ted Lasso #1 (2020)

Titel: Ted Lasso
Originaltitel: Ted Lasso
Genre: Komedi
Skapad av: Brendan Hunt, Joe Kelly, Bill Lawrence
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Jason Sudeikis, Brett Goldstein, Hannah Waddingham, Juno Temple, Nick Mohammed
Premiär: 2020-08-14
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Apple TV+ maj 2022





Handling
Ted Lasso lämnar en framgångsrik coachkarriär inom amerikansk fotboll för att flytta till England och ta över ett fotbollslag – trots noll erfarenhet. Kan han vinna de cyniska spelarna och tveksamma fansens förtroende?

Min kommentar
För ett bra tag sedan nu så fick sambon tips om Ted Lasso av en kollega. Vi la till den på listan i avvaktan på att vi skulle skaffa Apple TV+ igen. Helt ärligt så hade jag inga intentioner att titta på serien. I bästa fall tänkte jag ge den ett avsnitt och sedan säga att det räckte så. Mer fel ån så har jag nog egentligen aldrig haft.

Nej, det här är inte en serie om fotboll. Det är en serie om hur man blir en bra människa. Så väljer jag att se det. Jag har alltid varit av åsikten att en chef måste kunna det som han är chef över, eller hur man ska uttrycka det. Jag är beredd att revidera den åsikten efter en säsong. På sätt och vis. Ted Lasso må veta noll och intet om fotboll, men han är en stjärna när det kommer till ledarskap.

Från början, kanske i några minuter, så tyckte jag eventuellt att den där Ted Lasso nog kunde bli för mycket. Det visar sig att det är fullständigt omöjligt att inte gilla honom. I stort sett alla karaktärer här är fantastiska och även om någon ibland beter sig dumt så gillar man dem ändå. Jag skulle vilja hänga med de här människorna. Ha dem i mitt liv.

Humorn är av den härliga sorten. Den som inte är rolig på någon annans bekostnad, utan bara genuint rolig. Det kan kanske komma som en överraskning att det kan finnas språkförvecklingar i en serie där alla pratar engelska, men det gör det. Då tänker jag inte (bara) på fotbollsuttryck. Hejdlöst roligt! Jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge.

Det finns så mycket värme och kärlek i den här serien att det bara osar ut från skärmen. Aldrig är mitt hem så tryggt, ljust och glatt som efter ett avsnitt av Ted Lasso. Han får mig att vilja bli en bättre människa. Något jag gärna vill (och behöver) ta till mig är att när man gör fel så får man chansen att lära sig något nytt. Att växa. Det är så ovanligt och faktiskt ganska upplyftande att tillåtas tycka om en god människa.

Frågan är inte om vi ska se andra säsongen av Ted Lasso, utan mer om vi ska se den nu direkt. Det här är roligt, berörande, inspirerande, sympatiskt, kärleksfullt, charmigt... jag kan hålla på hur länge som helst... Precis vad man kan tänkas behöva i de mörka tider vi lever i. Fler Ted Lasso åt mänskligheten!



På TV Time har serien 9,7 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,8 i genomsnitt (beräknat på 179 793 betyg).
Jag ger den 5,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Bigbug (2022)

Titel: Bigbug
Originaltitel: Bigbug
Genre: Komedi
Regissör: Jean-Pierre Jeunet
Manus: Jean-Pierre Jeunet, Guillaume Laurant
Skådespelare: Isabelle Nanty, Elsa Zylberstein, Claude Perron, Stéphane De Groodt, Youssef Hajdi
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: Frankrike
Längd: 111 min
Serie: -
Såg den på Netflix 6 maj 2022





Handling
År 2045 finns AI överallt. Så mycket att mänskligheten litar på den för att tillfredsställa alla behov och varje önskan, även de mest hemliga och ogudaktiga.

I ett lugnt bostadsområde bestämmer sig plötsligt fyra inhemska robotar för att ta sina herrar som gisslan i deras eget hem. Inlåsta tillsammans tvingas nu en omaka samling människor och androider att stå ut med varandra i en allt mer hysterisk atmosfär.

Utanför huset försöker Yonyx, den senaste generationen av androider, ta över. När hotet närmar sig letar människorna efter en lösning samtidigt som de försöker att inte bli tokiga på varandra.

Min kommentar
Det var redan fredag eftermiddag när jag kom på att jag inte hade valt ut någon film till kvällen. Det blev till att snabbt titta över listan på Netflix, jag brukar börja där eftersom de har mest. Även om det inte alltid är bäst. Efter lite letande hittade jag den franska filmen Bigbug och jag tänkte att det nog var dags att se den. Franskt funkar inte alltid för mig, men skam den som ger sig.

Detta är så oerhört mycket satir att det nog faktiskt närmar sig för mycket. Eller så blir det bara värre i kombination med det franskt hysteriska. Här trängs absurd humor med filosofiska diskussioner. I fars-tappning.

En del av reflektionerna var tänkvärda, som till exempel humorprogrammet Homo Ridiculus. När man vänder på rollerna så blir det så tydligt hur fel saker och ting är och hur illa människor beter sig mot djur. Jo, jag skrattar faktiskt några gånger, men filmen känns lite som en sketch som håller på för länge. den har inte i närheten av tillräckligt med innehåll för nästan två timmar.

De "mänskliga" skådespelarna är inget vidare, i alla fall inte i mina ögon. Förmodligen är de bättre med franska ögon. Androiderna/robotarna är så klart betydligt bättre. Det är de ju alltid. Einstein påminner mig om något en någon annan film. Han är som en kopia, men jag kan inte komma på vilken film det är.

Jag tror att filmen hade vunnit på om man hade plockat bort åtminstone ett par karaktärer och fokuserat på några få. Då hade man också hyvlat bort en del sidohistorier. Man behöver liksom inte ta med allt man kommer på.

Egentligen så är Bigbug en briljant satir, bara för mycket av extra allt. Den får inget högt betyg, men jag vill ändå rekommendera den. Om man gillar satir.



På Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 7 375 betyg).
På IMDb hade den 5,4 i genomsnitt (beräknat på 6 937 betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Olympia

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En oplanerad helg! Eller nja, det är en sanning med modifikation. Nästa helg är det dags för undertecknad att ha sitt första kalas på tre år. Och det blir nästan rekordmånga som kommer. 19 stycken. Min mamma och syster kommer dessutom redan på fredagen. Det kräver en del planering och förberedelser, även värdparet vill ju kunna umgås med gästerna på själva kalaset, så det är vad helgen ägnas åt. Och hockey-VM. Hur konstigt det än kan låta, i mitten av maj. Det blir nog inte så mycket läst, tror jag.

När jag såg att Mons Kallentoft släppte sin nya bok i Herkulesserien (som den hette de sex första delarna, nu heter den tydligen Zackserien) för ett litet tag sedan så insåg jag att jag ännu inte läst den förra delen, Olympia, som då är den sjätte delen och den första han skrivit utan medhjälpare. Lägligt nog så har jag redan läst klart de planerade böckerna i maj, så det var bara att plocka upp den.

Min smakebit är från sida 246:

Zack känner en varm hand greppa hans.
    Fingrar som av tvinnad ståltråd drar honom uppåt.
    Ur röken framträder Deniz ansikte.
    Hon hjälper honom upp över kanten till den raserade vägbanan, bort från lågorna där nere på vattnet.
    "Det där kunde ha gått illa", säger hon när de dragit sig undan en bit, till en plats där röken är mindre tät.
    "Tack."
    "Ingen orsak."
    Ett avslitet ben i en svedd uniform ligger några meter bort. De vänder instinktivt bort ansiktena och flyttar sig längre bort från avgrunden.

Bok: Morsarvet av Christina Granbom

Författare: Christina Granbom
Titel: Morsarvet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 263
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Mildred Carlesten 1
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 maj 2022




Första meningen: Förödmjukelsen brände.

Baksidetext
Mildred Carlesten kommer efter en tid som polis i Stockholm till den lilla byn Kungsör. Med sig i bagaget har hon ett trasigt förhållande och skulden över att i tjänsten ha skjutit ihjäl en människa.

När två kroppar hittas skändade i skogarna runt byn verkar spåren först inte leda någonstans. Mördaren finns inte i några register och dessutom verkar mer än en person vara inblandad.

Kyrkoherden i byn erbjuder sig att hjälpa till. Känslorna mellan dem växer och Mildred börjar åter tro på kärleken, trots hans uppenbara problem att handskas med sin hårda uppväxt. Kan han hjälpa henne att lösa fallet?

Efter hand skönjer Mildred ett mönster. Gärningsmannen är besatt av synd och rening. Och han är inte färdig än …

Min kommentar
Även Morsarvet är en bok från Bokmässan, dock från 2014 och från ett bokbord på ett bokbloggarmingel. Varför just denna blev ett av mina val minns jag inte längre. Det kan vara så att Kungsör lockade, en stad jag aldrig varit i och egentligen inte känner till. Beskrivningen är ju inte heller helt olockande.

Jag kan börja med det som är bra. Ovanligt nog så finns det en syskonrelation här som är bra. Hur ofta händer det egentligen? Det finns också en grupp kvinnor med, som faktiskt stöttar varandra. Båda dessa saker känns bra och uppfriskande.

Det blev en ganska rejäl uppförsbacke för boken efter att hela starten går ut på att förklara saker för mig. Bland annat verkar det vara nödvändigt att förklara att polisens jobb består av förhör och insamling av information. Suck. Tyvärr så fortsätter detta genom hela boken, men då oftast som långrandiga bakgrundshistorier för kreti och pleti.

Karaktärerna är många. Otroligt många. Den ena människan efter den andra kastas in i handlingen. Vare sig de behövs eller ej. Alla verkar de ha något att säga och alla (känns det som) åtföljs av en bakgrundshistoria. Nåväl, de är åtminstone vanliga människor och inga superhjältar på något sätt. Bara helt ointressanta för historien. Om det någon gång skulle komma i närheten av att bli spännande så dyker det ofelbart upp en lång och onödig utläggning. Gärna då om en karaktär som även den är onödig. Det är otroligt många omotiverade avstickare och det spretar åt alla håll och kanter.

Trots alla dessa bakgrundshistorier så känns det som att jag inte vet något om någon. Inte ens huvudpersonen. Jag får ingen känsla alls för dem. En massa saker bara berättas för mig, men de visas liksom aldrig. Jag blir aldrig nyfiken, inte ens intresserad. Var det ens meningen att man skulle undra vem som var skyldig? I så fall bör man inte göra det så tydligt vem det är.

Morsarvet är ju en debut så det är klart att den inte är perfekt, men den passar inte mig speciellt bra. Det är på tok för många sidohistorier, som inte tillför något. Varken till historien i sig eller den så kallade lokalfärgen.

Avdelningen för olika funderingar:
Boken är riktigt dåligt korrekturläst. Det saknas ord och det är felstavningar. Ibland verkar tiden gå baklänges också, vi börjar nämligen i maj, går vidare till juni, men plötsligt är vi tillbaka i maj.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,38 i genomsnitt (beräknat på 12 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Morsarvet: Johannas deckarhörna, Midnattsord och Barnboksbloggen.

Fem en fredag v 20: Om

I dag tänkte jag återigen hänga på Fem en fredag som utgår från elisamatilda. Varje fredag lägger hon upp fem frågor som vi ska svara på. Det låter kul, även om jag tror att det ibland kan bli svårt.

Veckans tema är Om

Om du kunde se en film igen för första gången, vilken skulle det vara?
Jag tror att jag måste välja Memento, men det finns egentligen massor av filmer jag skulle vilja se för första gången igen. Alla de där man blir överraskad av något helt oväntat.

Om du kunde begå ett brott och inte åka fast, vad skulle du göra?
Förmodligen något som har med stjäla pengar att göra. Eventuellt stjäla någons bostadsrätt, men det verkar jättesvårt.

Om du skulle vara expert i ett ämne, vilket skulle det vara?
Programmering, som jag ju jobbar med 😁

Om du kunde skriva en toppsäljande bok, vad skulle du skriva om?
Jag hade faktiskt en bokidé i min ungdom. Den skulle handla om en ung kille som spelar hockey, men blir svårt skadad. Någon annan idé har jag inte.

Om du kunde lägga till en sak i din dagliga rutin, vad skulle det vara?
En timmes total tystnad.