Originaltitel: Rooster
Säsong: 1
Genre: Komedi
Skapad av: Bill Lawrence, Matt Tarses
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Steve Carell, Charly Clive, Danielle Deadwyter, John C McGinley, Maximo Salas
Premiär: 2026-03-09
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 31 min
Såg den på HBO 25 maj - 29 maj 2026
Handling
På ett universitetscampus försöker en författare balansera sitt yrkesliv med en allt mer komplicerad relation till sin dotter. Mellan föreläsningar, skrivande och vardagens små konflikter tvingas han konfrontera gamla beslut och nya förväntningar. Serien följer deras försök att förstå varandra i en miljö där familjeliv, identitet och akademiskt liv ständigt kolliderar.
Min kommentar
En serie som direkt dök upp på min radar var Rooster och den hamnade omedelbart på listan över serier vi väntar med att börja titta på tills sista avsnittet har släppts. När det i slutet av maj var dags att starta med en ny serie så hamnade den plötsligt överst. Komedier står väldigt högt i kurs här, just nu.
Efter att vi hade sett ett par avsnitt så noterade jag att Bill Lawrence, en av de som skapat Ted Lasso och Shrinking, är inblandad även i Rooster. Det förklarade faktiskt en hel del. Det är ungefär samma ton och ungefär samma humor här som i de två. Och den är minst lika bra.
De olika relationerna som skapas (eller redan finns) är det som gör serien så bra, tycker jag. Far- och dotterrelationen mellan Greg och Katie är riktigt fin. Det är även relationen som växer fram mellan Greg och studenten Tommy. Den är så stark att Katie till och med, ironiskt, kallar Tommy för lillebror.
Karaktärerna är både roliga och intressanta. Nästan alla olika typer finns och nästan alla går att tycka om. Med undantag för två. Steve Carell är fullständigt briljant i rollen som den lite daterade pappan och föreläsaren på universitetet. Det är ju han som har huvudfokus, men bifigurerna är minst lika roliga, som den värdelöse säkerhetsvakten, den gränslöse rektorn, den fulla hockeytränaren med flera. De gör ibland saker som nästan kräver skämskudde, men jag har en viss förståelse för dem.
Dialogen är rapp och späckad med one-liners. Till och med temalåten I played the fool, framförd av (den före detta frontfiguren i R.E.M.) Michael Stipe och Andrew Watt nämner one-liners. Det roligaste är nog dock när Greg åker runt med sin fatbike och gör roliga ljud. Så enkelt och så roligt. Varenda gång.
Rooster är så varm och kärleksfull, den känns helt enkelt äkta. Och den får mig att må så otroligt bra. Man skulle kunna säga att den visar upp det roligaste med generationskrockar och det omöjliga navigerandet, för den lite äldre generationen, mellan alla kobbar och skär i PK-havet. Att det blir en andra säsong är redan bestämt. Den ser jag verkligen fram emot.
På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 15,7k betyg).
På IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 16k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.
Serien är
| Spännande | Tråkig | Trovärdig | ||
| Klurig | Förutsägbar | Mystisk | ||
| Berörande | Osannolik | Underhållande | ||
| Snyggt foto | Rolig | Långsam | ||
| Romantisk | För lång | Fartfylld | ||
| Sorglig | För kort | Läskig |
