Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Blommor (i handling, på omslag eller i författarnamn)
Tre alternativ i temat, då tar jag (på sätt och vis) en av varje 🙂
1. Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir (författarnamn) är första delen i serien om Áróra. En riktigt bra isländsk deckare.
2. Blå gryning av E P Uggla (handling och omslag) och här dyker det upp märkliga blå blommor, som förstör skörden. Bland annat.
3. Regnmannen av Jonas Karlsson har (omslag och handling) jag inte läst än, men den handlar om en pensionerad änkeman, som återfått glädjen i livet genom att ägna tiden åt sin frus rosenträdgård.
Titel: The Capture Originaltitel: The Capture Säsong: 3 Genre: Thriller Skapad av: Ben Chanan TV-bolag: BBC Skådespelare: Holliday Grainger, Lia Williams, Ben Miles, Killian Scott, Indira Varma Premiär: 2026-03-09 Produktionsland: Storbritannien Antal avsnitt: 6 Avsnittslängd: ca 60 min Såg den på HBO 19 april - 21 april 2026
Handling
Det har gått tolv månader sedan Carey direktsände en deepfake av en regeringsminister och avslöjade underrättelsetjänstens hemliga program för videomanipulation, kallat Correction. Samtidigt som en officiell utredning pågår kring den olagliga användningen av tekniken har hon utsetts till tillförordnad chef för antiterrorenheten. Hennes mål är att återvinna allmänhetens förtroende för övervakning och säkerhet genom det nya kamerasystemet Operation Veritas.
När ett brutalt och exceptionellt välkoordinerat terrordåd riktas mot hjärtat av det brittiska etablissemanget förändras allt. Händelsen lämnar efter sig endast ett vittne, och ju djupare Carey gräver desto tydligare blir det att hon står inför en växande geopolitisk kris där politik, säkerhetstjänster och medier flätas samman.
Min kommentar
En del serier lever kvar långt efter att man har sett dem. Som The Capture. Den sätter igång en del, inte så positiva, tankar. Trots det så hade jag faktiskt inte koll på att tredje säsongen var på gång, men jag blev riktigt glad när jag såg det. Den slukades på bara några dagar.
Den här säsongen upplevde jag mer lik den första. Ett tag fattade vi absolut ingenting. Det är så förvirrande. Man tror nästan att man själv har blivit gaslightad. Det kändes jättehärligt 😁
Även Carey är mer lik den hon var i första säsongen. Den jag inte gillade speciellt mycket, från början. Hon är lite naiv och åt det dumdristiga hållet. Som eventuellt tycker att regler bara är rekommendationer. Nu är hennes situation ganska komplex så det må vara hänt.
Serien visar exakt det som skrämmer mig med AI. Det är inte AI i sig självt, utan de som, helt utan förbehåll, hyllar och lyder. Vi har ett antal sådana på mitt jobb också. Och blir det inte nästan alltid så att de som påstår sig slåss för demokratin sakta, men säkert, förflyttar sig till den motsatta sidan och blir det de säger sig bekämpa.
En del saker känns lite väl fantastiska/otroliga. Jag har extremt svårt att tro att man kan manipulera det som filmas med enskilda mobilkameror. Då skulle man behöva hacka allihop. Den där manicken som de satt under huden borde inte vara så lätt att ta bort. Vanliga pacemakers sitter i alla fall fast i små elektroder också. För att inte tala om att en ensam man tar ut sju(?) CIA-agenter. Medan han sitter fastbunden, i en hand och båda fötterna, i en stol.
Jag förutsätter att det blir en fjärde säsong av The Capture. Vi är ju långtifrån klara än. Det här är så bra och så spännande. Det är omöjligt att gissa vad som pågår. Britterna kan verkligen det här med att göra bra program. Det enda som var uppenbart var vem Simon var. Dock kanske inte så bra att se om man är konspirationsteoretiker eller har en släng av paranoia.
På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1,6k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 32k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.
Titel: Longlegs Originaltitel: Longlegs Genre: Skräck Regissör: Osgood Perkins Manus: Osgood Perkins Skådespelare: Maika Monroe, Nicolas Cage, Blair Underwood, Alicia Witt, Michelle Choi-Lee Utgivningsår: 2024 Produktionsland: Kanada, USA Längd: 101 min Serie: - Såg den på Netflix 2 april 2026
Handling
FBI-agenten Lee Harker är en begåvad ny rekryt som tilldelats det olösta fallet med en svårfångad seriemördare. Fallet tar komplexa vändningar och avslöjar bevis på det ockulta, men Harker upptäcker en personlig koppling till den skoningslösa mördaren och måste tävla mot klockan för att stoppa honom innan han tar livet av ytterligare en oskyldig familj.
Min kommentar
Nu minns inte jag längre vilken film vi hade tittat på när väldigt många skrev att man i stället skulle se Longlegs (jag kan inte hitta en enda film den senaste tiden som ens har påmint om denna). Jag la ju så klart till den på vår lista och plötsligt så blev den en sista-chansen-film på Netflix. Det var ju ett tecken.
Filmen kallas för skräckthriller, men den är varken särskilt otäck eller spännande. Den funkar inte jättebra i någondera genre. Om du har hört att den påminner om När lammen tystnar och Seven så är det inte sant. De två filmerna är riktigt, riktigt bra. Det är inte Longlegs.
Karaktärerna gör ibland konstiga saker. Och då menar jag inte mördaren, utan FBI-agenterna. Till exempel så bjuder chefen Carter in den alldeles nyrekryterade agent Harker i sitt hem. För att träffa hans familj. Vem gör så? Med en nyanställd? Jag hade känt mig oerhört obekväm (jag hade inte tackat ja till inbjudan), vilket också Harker gjorde. Det är så uppenbart att det bara görs för resten av handlingen.
Maika Monroe, som spelar agent Harker, är den som gör den mest stabila insatsen. Jag tror på henne. Nicolas Cage, som spelar Longlegs, splear över så att han bara blir löjlig. Jag tycker faktiskt inte att övriga heller är så särskilt trovärdiga.
Filmen tappar ordentligt i andra halvan, mest på grund av att den blir alldeles för förklarande. Lite som att manusförfattaren trodde att alla tittare är idioter. En del logiska luckor dyker det också upp.
Longlegs hade potentialen att bli något bra, men det slarvas bort med ett otillräckligt manus. Det mesta är simpelt effektsökeri och billiga jumpscares. Slutscenen är det enda som låter en fundera lite, men detta är ingen film som kommer att stanna kvar hos mig speciellt länge. För mig blir detta en för konstig kombination.
På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 1 749 809 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 222k betyg).
Jag ger den 3,0.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
Helgen har spenderats i Karlshamn, där vi gick en MovEat-runda med svägerska och svåger. Mycket trevligt var det och mycket god mat blev det. Det godaste var dock inte någon mat, utan en drink. Cheesecake-ish heter den och den var så makalöst god att vi genast bestämde att vi måste försöka blanda till den hemma.
Eftersom jag har varit i Karlshamn så läser (eller kanske snarare läste) jag ju en bok som utspelar sig där, När du inte finns av Emma Olofsson. Detta är andra delen i Karlshamnsserien. Om man är i Karlshamn så kan det vara trevligt att läsa de här böckerna, men egentligen är de inget jag rekommenderar.
Min smakebit är sida 683 i e-boken:
Den korta bilfärden till Anders förlöpte under tystnad. Flera gånger tänkte Matias säga något, men Callys blick skrämde honom. Han visste att han ofta prövade hennes tålamod, men den här gången verkade han ha gått för långt.
Anders log när han började gå emot dem på mottagningen.
"Vi ...", började Matias, men blev snabbt avbruten av Cally.
"Vi har några frågor om Alve Ögren", sa hon och log.
Matias gav henne en sur min innan han sjönk ner i stolen. Det föll något sorgset över Anders när han talade om Alve.
Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på avstämningskollen hos Kulturkollo.
Just nu ...
läser jag ... När du inte finns av Emma Olofsson, andra delen i Karlshamnsserien, som utspelar sig i, ja, Karlshamn då. Där jag just nu befinner mig.
lyssnar jag på ... tystnaden. Laddar för att utsätta mig för en hel del ljud i dag, tror jag.
tittar jag på ... ganska mycket, som vanligt. Det är Sveriges mästerkock, Wahlgrens värld, Förrädarna, Masked singer, Mästarnas mästare på "vanlig" TV. Även om vi streamar även dessa. Jag har precis sträcktittat på andra säsongen av The Pitt och inte börjat på något nytt. Med sambon tittar jag på andra säsongen av Running point.
njuter jag av ... en hotellweekend i Karlshamn, inklusive hotellfrukost. Vi ska också gå en runda på MovEat med svägerska och svåger. Det brukar vara både gott och trevligt. Sedan hoppas jag att glasspråmen har öppet så att man kan runda av med en rejäl bägare med Otto-glass.
längtar jag efter ... fortfarande, att min fot ska bli riktigt bra. Jag orkar inte med den längre. En jobbresa norrut närmar sig med stormsteg och då behöver jag kunna gå ordentligt, annars kan jag inte följa med.
