Titel: Generation noll
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 553
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fabian Risk 7
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 augusti 2026
Första meningen: Stanna kvar i dina känslor, hade terapeuten sagt.
Baksidetext
Ett drygt decennium efter händelserna i "Den sista spiken" återvänder Fabian Risk till ett förändrat Sverige. Plötsligt en sensommarnatt slocknar stora delar av Skåne. Fabian bevittnar mörkläggningen från Öresund ombord på sin segelbåt tillsammans med sin vuxna dotter Matilda. Tillbaka i Helsingborg ställs han och hans kollegor inför ett antal till synes oförklarliga fall i efterdyningarna av den mystiska nedsläckningen. Utredningar där vittnen beter sig underligt och ingenting verkar stämma. Samtidigt kontaktas Fabian av en gammal flickvän vars dotter har försvunnit. Är hon kidnappad, eller är det i själva verket hennes far som ligger bakom försvinnandet? I sökandet efter flickan börjar Fabian ana ett mönster. Men vad är det han inte ser?
Min kommentar
Ibland är jag väldigt sen på bollen när det gäller vissa böcker. Helt utan anledning egentligen. Så blev det med serien om Fabian Risk, men det tog inte så lång tid för mig att läsa ikapp. När Den sista spiken kom så sas den vara sista delen och det var den väl, på sätt och vis. Men förra året kom det en ny del, Generation noll.
Faktum är att jag blev ganska sur när jag fick veta att det skulle komma ytterligare en del. Man kan säga att boken började lite på minus på grund av det, men den klättrade stadigt. Och den är bra. Riktigt bra. Trots alla de där sakerna som man bara förväntas köpa. Det mest geniala med den här historien är nog ändå att den förra, sista, boken, utspelar sig 2012 och när vi då flyttar oss tretton år framåt så hamnar vi i nutid.
Persongalleriet är otroligt stort. Det vimlar av karaktärer. Mer eller mindre viktiga. En del av dem är redan döda och som vanligt så är body counten hög. Många nya poliser får vi träffa också, det är ju rimligt att det har börjat en del nya på tretton år. Den nya kollegan Linn känns intressant. Jag hoppas bara att hon känns lite off på grund av sin personlighet och att hon inte är off-off. Alltså en dålig polis. Några gamla bekanta får vi också träffa. Trots alla olika människor så blir det aldrig rörigt.
Fabian Risk. Han förtjänar faktiskt ett helt eget stycke. Som jag minns det så har jag aldrig gillat honom, men han är ännu värre i den här boken. Plötsligt så har han blivit en riktig översittare och väldigt nedlåtande. Om man skulle råka tycka om fel sorts musik. Enligt honom då. Att dumpa någon bara baserat på dennes musiksmak, som bland annat inkluderar Gyllene Tider, Magnus Uggla och Bryan Adams, känns bisarrt. Samtliga dessa är för övrigt mycket bättre än den som Fabian menar är bäst av alla; Kate Bush. Men tyvärr så har Stranger things förstört hela grejen med henne, eftersom plötsligt alla älskar hennes låt Running up that hill nu. Det här säger allt om Fabian, tycker jag. Jag sätter mitt hopp till att Ahnhem driver med kultursnobbar, som bara gillar något så länge ingen annan gör det. Bara då är det tillräckligt fint.
En undran jag har är varför alla brotten i Ahnhems böcker måste vara så vansinnigt komplicerade. Inte att förstå eller hänga med i, utan att planera och iscensätta. Det här brottet var helt osannolikt långsiktigt. Och grymt. Just brott som man inte kan skydda sig mot är mer läskiga. Jag känner mig så hjälplös när jag läser. Tillvägagångssättet är dock gammalt och beprövat, både i böcker och film. Kanske inte så konstigt. Det är ju väldigt effektivt. Kan komplexiteten höra ihop med att läsaren ligger före polisen? Man får mycket mer information än vad polisen får och det var ganska uppenbart vad det var som pågick här och varför.
Det kan finnas en del saker här som inte förklaras/är svåra att få grepp om. Som tiden för det stora sprängattentatet. Det sas skulle ske halv elva, men jag kunde inte riktigt få grepp om huruvida det var på förmiddagen eller kvällen (eller natten, för mig då). Statsministern skulle i alla fall hålla tal samtidigt och jag vet inte hur troligt det är att det sker halv elva på kvällen. Allt annat talar i alla fall för att det var så; det var mörkt i skogen och en fin fest hölls. Ingen har väl en fest på förmiddagen? Hur sprängningen avbröts var inte heller helt tydligt. Där saknas runt två minuter. Båda dessa saker kan jag acceptera.
[spoiler]Värre är det med hur i hela friden barnen hjärntvättades så snabbt och effektivt. Och beständigt. Det framgår inte och faktum är att det inte ens antyds hur det gick till. De bara hålls i förvar någonstans och plötsligt så är de helt förändrade. Och detta håller i sig efter att de har kommit hem.[/spoiler]
Den dåliga korrekturläsningen förtjänar också att nämnas. På ett sådant här stort förlag borde det inte slinka igenom så många felstavningar och annat.
Generation noll passar väldigt bra för sträckläsning. Den är spännande, snabbläst och nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Jag var ju bara tvungen att få veta hur det skulle sluta. Speciellt trovärdigt är det kanske inte, tack och lov, men det är ju inget krav. Till min stora glädje, jajamen, så antyds det, ganska kraftigt, att det ska komma ännu en del.
På Goodreads hade den 4,05 i genomsnitt (beräknat på 922 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Generation noll: malins bokblogg, DAST Magazine och A room of my own
