Bok: Galen i dig av Mhairi McFarlane

Författare: Mhairi McFarlane
Titel: Galen i dig
Genre: Feelgood
Antal sidor: 378
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Mad about you
Översättare: Maja Willander
Serie: -
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 maj 2026




Första meningen: "Hej, är det du som är brudgummens bestman?"

Baksidetext
Harriet Hatley är bröllopsfotograf, men själv tror hon inte på romantik längre. Hon ryggar inför tanken på äktenskap och avskyr chokladfontäner mer än allt annat. Så när hennes pojkvän friar gör hon det enda rätta - gör slut och flyttar ut.

Istället hyr hon in sig hos Cal Clarke, som själv har upplevt en riktig bröllopskatastrof. Men med ett ex som vägrar släppa taget och ett annat som beslutat sig för att hämnas upptäcker Harriet snart hur snabbt tillvaron kan rasa samman.

Medan hon kämpar för att rädda sin karriär och sitt rykte går Harriet och Cal från rumskompisar till vänner, och det visar sig snart att båda två har hemligheter och erfarenheter som de måste ta itu med.

Min kommentar
För åtta år sedan (wow, vad tiden går fort) så läste jag You had me at hello och man kan nog säga att jag blev förälskad. Ända sedan dess så har jag tänkt att jag ska läsa mer av Mhairi McFarlane, men av olika anledningar så blev det liksom aldrig så. Däremot köpte jag Galen i dig på bokrean för några år sedan i det syftet. När det nu fanns flera dagar maj kvar och alla planerade böcker var lästa så tyckte jag att det äntligen var dags.

En stor anledning till att jag gillar hennes böcker är att, trots att böckerna har kallats romance, så är det inte romantiken som har huvudfokus. Eftersom romance sällan går hem hos mig så är det avgörande. I stället så är det vänskap som är det viktiga. Gamla vänner, nya vänner. Bra vänner, inte så bra vänner. Och alldeles speciellt kvinnlig vänskap. Jag är medveten om att jag är svag för kvinnlig vänskap i böcker och filmer och det är bara för att det är så ovanligt. Det ger mig alltid hopp och då mår jag bra.

Tonen i den här boken bara älskar jag. Liksom de snabba replikskiftena. Allt osar av humor. Dessutom den typ av humor som passar mig. Britterna är ju mästare på ironi och sarkasm och det märks. Hand i hand med humorn så finns det en del svärta. De båda kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt. Det svarta blir liksom svartare, men lättare att orka med, när den blandas med humor.

Här finns det många karaktärer att tycka om och bara ett fåtal att ogilla. Starkt. Harriet är i mångt och mycket en irriterande person, men det är omöjligt att inte tycka om henne. Jag tycker synd om henne, eller kanske mer att jag känner empati. Hon har inte haft det alltför lätt. Med tanke på det så har jag alltid undrat över de där som friar inför familjen eller till och med på en stor arena. Inför tiotusentals åskådare. Hur tänker de? Hur skulle man rimligtvis kunna säga något annat än ja vid det tillfället. Oavsett om man vill det eller ej. I just det här fallet så finns det ju så klart en agenda, men inte kan väl alla andra också ha baktankar med det?

Lite osäker känner jag mig på genomslagskraften på en helt vanlig persons Facebook-inlägg, vilket kan bero på att jag själv inte brukar hänga där. Men visst, det skulle kunna bli en snöbollseffekt, antar jag. Märkligt är det också att alla som ska gifta sig lyckas se/höra talas om inlägget.

Galen i dig handlar om hur man hittar styrka, går vidare och växer. Sällan på egen hand utan med hjälp av andra. Många tunga ämnen behandlas, respektfullt och utan pekpinnar. Ofta med en dos humor, vilket gör den här boken riktigt bra. Det kommer helt klart att bli fler Mhairi McFarlane för mig. Och visst finns det en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,81 i genomsnitt (beräknat på 39 768 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Galen i dig: Boktanten, Bokprataren och enligt O (engelsk utgåva)

Böcker på rad

Nu när jag inte har någon återkommande Tisdagstrion, över sommaren i alla fall, så tänkte jag att jag får väl ordna några egna listor att ta till. Jag har samlat på mig några teman, åtminstone så de räcker i några veckor. Fem känns som ett lämpligt antal för det här.

Först ut får bli det som kanske känns mest aktuellt just nu. Det har ju ändå varit ett halvårsskifte och då tänker man (jag) ju på en lista med de bästa böckerna det första halvåret.

Några fullpoängare har det inte blivit så här långt i år, men ett par 4,5:or och ett helt gäng 4:or. Det är inte alltid lätt att rangordna, men jag gör ett försök.

1. Mörkrets alla färger av Chris Whitaker
2. En liten droppe blod av Christoffer Carlsson
3. Den sista festen av Clare Mackintosh
4. Det svarta trädet av Tana French
5. Tanter på tåg av Jessika Devert

Bara två svenska författare på topp-fem alltså och i år blev det bara andra- och femteplatsen. Lite förvånad blir jag över att hitta två ganska långsamma och tjocka böcker på första och fjärde plats. Faktum är att de nog faktiskt påminner lite om varandra, i stämning och tempo. En spännande insikt!

TV-serie: Harry Hole #1 (2026)

Titel: Harry Hole
Originaltitel: Harry Hole
Säsong: 1
Genre: Crime
Skapad av: Jo Nesbø
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Tobias Santelmann, Joel Kinnaman, Ellen Helinder, Pia Tjelta, Agnes Kittelsen
Premiär: 2026-03-26
Produktionsland: Norge, USA
Antal avsnitt: 9
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Netflix 14 juni - 20 juni 2026




Handling
När en ung kvinna hittas mördad återvänder kriminalkommissarie Harry Hole till Oslopolisen efter en tids frånvaro. Snart dras han in i en utredning som visar sig vara betydligt mer komplicerad än den först verkar. Samtidigt tvingas han hantera konflikter inom den egna poliskåren, sitt komplicerade privatliv och sina egna inre demoner.

I jakten på sanningen följer Harry ett spår av lögner, maktspel och hemligheter där ingen riktigt går att lita på. För att lösa fallet måste han använda både sin skarpa intuition och sin envishet – egenskaper som ofta för honom närmare sanningen, men också in i allt farligare situationer.

Min kommentar
Jo Nesbøs böcker om Harry Hole är en av mina absoluta favoritserier och när jag såg att det skulle komma (ännu) en filmatisering så blev jag först eld och lågor. Sedan läste jag lite negativa saker om serien och tappade lite lusten. Till slut insåg jag att det spelar ingen som helst roll, jag ville se Harry Hole ändå och den blev en del av uppladdningen inför vår Norgeresa.

Det är mörkt och det är skitigt. För mig, som precis har besökt Oslo, så stämmer inte min bild alls med den stad jag mötte. Många har klagat på att serien just är så mörk och skitig, men det förstår jag faktiskt inte riktigt. Det är den ju, men det är ju sannerligen även böckerna. Här finns många olika trådar. Precis som det brukar vara i Jo Nesbøs böcker. Alla trådar knyts ihop snyggt i slutet. Precis som det brukar vara i Jo Nesbøs böcker.

Harry Hole är nog den litterära karaktär som jag helst hade valt som vän. Han är obrottsligt lojal och när man väl har blivit en av hans människor finns det nästan ingenting han inte skulle göra för en. När vi började titta på första avsnittet så blev jag först lite missnöjd med Tobias Santelmann som Harry Hole, det var inte alls så jag hade föreställt mig honom. Men efter ett tag så tänkte jag inte alls på det längre. Santelmann gör det fantastiskt och lyckas verkligen förmedla själva kärnan i Harry Hole. Även när hans mörkare sidor får plats. Jag gillar inte alls den sidan av Harry Hole och det är inte så jag vill se honom. Men man får faktiskt köpa hela paketet. Jag älskar Harrys relation till Oleg. Den säger så mycket om honom som person. Lite funderar jag allt på om det är en slump att Santelmann och Nesbø är så lika varandra utseendemässigt.

Joel Kinnaman gör rollen som kollegan Tom Waaler och jag vet nog egentligen inte vad jag ska säga om hans insats. Tyvärr är det nog så att jag tycker så genuint illa om hans karaktär att jag har svårt att göra en objektiv bedömning. Samtidigt är det ett högt betyg till Kinnaman, för han gör det ju väldigt bra. Det säger en del att jag avskyr hans Waaler när jag älskade honom som Frank Wagner. Till min stora förvåning så dök det dessutom upp skådespelare från Pørni också. Både Henrietta Steenstrup, Pørni själv, och Agnes Kittelsen har roller i serien.

Även om det var många år sedan jag läste boken så hade jag en väldigt tydlig bild av hur [spoiler]Tom Waaler dog. I mitt minne så var det natt, någonstans i en mörk skog och det var en bil där. Det hände inte i en hiss. För övrigt att läskigt sätt att dö på. Tycker jag. Som själv nästan har fastnat i en hiss[/spoiler].

Musiken i serien har nästan blivit en egen karaktär. Faktum är att jag nästan aldrig lägger märke till musiken i film eller serier, men här hör jag den hela tiden här och den passar perfekt. Även om den inte alltid är bra. Enligt mig.

Första säsongen av Harry Hole bygger i huvudsak på femte boken, Djävulsstjärnan, och jag tycker att detta är den filmatisering som har lyckats bäst. Både vad gäller handling och skådespel, men framför allt Harry Hole själv.

På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 983 betyg).
På IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: A real pain (2024)

Titel: A real pain
Originaltitel: A real pain
Genre: Drama
Regissör: Johanna Runevad
Manus: Jesse Eisenberg
Skådespelare: Kieran Culkin, Jesse Eisenberg, Will Sharpe, Jennifer Grey, Kurt Egyiawan
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA, Polen
Längd: 90 min
Serie: -
Såg den på HBO 5 juni 2026





Handling
De omaka kusinerna David och Benji återförenas för en resa genom Polen för att hedra sin älskade farmor, men deras äventyr tar en mörk vändning när den udda duons gamla spänningar återuppstår mot bakgrund av deras familjehistoria.

Min kommentar
Varför jag valde A real pain som fredagsfilm är lite oklart, trots att det inte var så speciellt längesedan. Jag tror att jag fick uppfattningen att den var en komedi, eller åtminstone en dramakomedi och så handlade den om att de reser runt i Polen. Det är allt jag minns och jag tror nog att jag vill kalla det för falska grunder.

För mig är det oerhört märkligt att ha en brittisk guide på en sådan här resa till ett annat land, för att utforska sin bakgrund. Oavsett hur mycket han har läst om Östeuropa och judar så kan han aldrig förstå eller förmedla känslan. Det enda han kan göra är att rabbla fakta. Och det gör han.

Resandet runt i Polen var det inte så mycket bevänt med. De var en stund i Warszawa och sedan i Lubin. Jag hade önskat mig betydligt mer utemiljöer från Polen. Benji klagade också, hos sin guide, på att de inte fick träffa och umgås med några polacker. Det fanns massor av tillfällen till det. På tåget, till exempel. Då vet jag inte vad han gjorde. Eller kanske i stället för att gå upp på taket och röka på.

Det mesta av filmen går ut på att det gör ont att vara David. Därför önskar han att han var (mer som) Benji i stället. Att vara Benji gör också ont. Jag kan med största säkerhet påstå att det gör ont att vara människa. Det är liksom det som är grejen på något sätt. Gräset verkar alltid grönare på andra sidan, men är det väldigt sällan.

Benji är en sällsamt osympatisk person. Speciellt när han är ensam med undfallande David. Med alla andra är han oftast charmig och rolig. Tycker de. Och han. Jag kan inte relatera till någon av dem. De är bara jobbiga att titta på och halv hysteriska båda två. Däremot kan jag relatera till resan till sin bakgrund. Själv hade jag en infödd guide då, vilket garanterat förhöjde upplevelsen. Framför allt så förklarade den mycket om vem jag är som person. Inga sådana insikter drabbade varken David eller Benji.

Jennifer "nobody puts Baby in a corner" Grey hade en roll här. Jag kände inte igen henne, men namnet i rollistan var bekant och det var minsann hon. Det var längesedan det!

Personligen så skulle jag aldrig komma på idén att kalla A real pain för komedi. Den har inte en enda rolig sekund. Tror jag bestämt. Den är tvärtom riktigt tragisk.


På Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 1 109 417 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 156k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Madame Terror

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

I morgon är det dags att börja jobba igen, något jag helst inte tänker på just nu. Semestern var bra, många upplevelser och fantastisk miljö. Och så tacksam jag var att jag befann mig i 14 grader och regn när det var över 36 grader hemma.

I min Jan Guillou-/Carl Hamilton-odyssé har jag nu kommit till elfte delen, Madame Terror. Ett av de nyare tillskotten i serien, den släpptes 2006. Ubåtar är en stor del av handlingen, något jag känner hatkärlek för. Precis som vanligt så använder sig Guillou av verkliga politikers namn. Det tycker jag är kul. Lite nyfiken är jag på hur han ska få ihop det på slutet 🤔

Min smakebit är från sida 256-257:

    George W Bush insåg att han helt enkelt måste försöka ställa den ryske presidenten mot väggen med påståendet om att vapnen som använts var ryska. Men det skrattade Vladimir bara åt och låtsades först tro att George faktiskt anklagade honom för att ha anfallit USA:s närmaste allierade. Det skulle se ut, det.
    Putin var inte på något sätt ovänlig, tvärtom underströk han deras gamla vänskap flera gånger under samtalet. Men George W Bush kände sig ändå provocerad att ställa vad han bedömde som en hård och avgörande fråga.
    "Vladimir, säg mej nu en sak alldeles ärligt. Har Ryssland sålt moderna kryssningsmissiler till Iran, sådana som går att avfyra från deras Kilo-ubåtar?"
    "Men käre vän och president!" utbrast Putin. "För det första kan väl vilka som helst kryssningsmissiler avfyras från i princip vilka ubåtar som helst, vi har ju närmast en internationell standard för torpedtuber. De är nästan alltid 533 millimeter. Men bortsett från det så är det alldeles klart att Iran inte har offentliggjort några sådana vapenköp från Ryssland."