TV-serie: Line of duty #1 (2012)

Titel: Line of duty
Originaltitel: Line of duty
Säsong: 1
Genre: Crime
Skapad av: Jed Mercurio
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Martin Compston, Vicky McClure, Adrian Dunbar, Lennie James, Jackie Laverty
Premiär: 2012-09-02
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 5
Avsnittslängd: ca 59 min
Såg den på Netflix 9 juli - 13 juli 2026




Handling
Kriminalinspektör Steve Arnott omplaceras till anti-korruptionsenheten AC-12 efter att ha vägrat täcka upp för en misslyckad terroristrazzia. Där börjar han utreda den prisbelönte kommissarien Tony Gates, som misstänks för att stapla brott, alltså att manipulera statistiken för att det ska se ut som att hans team löser flest brott.

Min kommentar
För någon vecka sedan läste jag en krönika i GP om att Line of duty skulle vara världens bästa snutserie. Jag är inte nödbedd, utan la omedelbart till den på vår lista och den fick bli nästa serie att titta på.

Brittiska kriminalserier brukar vara riktigt bra, men första avsnittet fick mig att undra lite. Det kändes ryckigt och poliserna var ... ja, inte de vassaste knivarna i lådan. Redan andra avsnittet var mycket bättre och serien växte rejält. Eftertexterna antyder att historien är sann, men det är den inte. Själva skjutningen av en oskyldig är dock inspirerad av en verklig händelse.

Den stora frågan är, tycker jag, om det hade blivit så här illa om de inte hade börjat utreda Tony Gates. Grejen är ju lite den att när man vl har börjat ljuga så måste man fortsätta. Och så gräver man djupare och djupare. Sättet det slutar på för Gates är bara hemskt, men begripligt. Med tanke på slutscenen så kan man i alla fall snacka om att sila mygg och svälja kameler.

Inget är egentligen enkelt här och jag gillar det. Det gör visserligen att jag ofta blir förvirrad och osäker på vad jag ska känna och tänka, men samtidigt är det precis då det är som bäst. Man måste fundera lite och man hittar inte alltid ett självklart svar. Det är så lätt att ta ett litet kliv över linjen, ibland av oskyldiga anledningar. När det handlar om sådana som vanliga människor måste kunna lita på så blir det riktigt illa.

Det bästa med Line of duty är att allt inte är svart eller vitt, det finns en stor gråzon där emellan. Men korruption kan aldrig vara rätt, inte ens i det lilla. Det är ju så det oftast börjar.

Avdelningen för olika funderingar:
Det gjorde mig oerhört förvånad när jag såg att polisen använde kassettband i förhörsrummet. Var inte sådana omöjliga att hitta redan 2012?



På Trakt.tv har serien 4,2 i genomsnitt (beräknat på 2,6k betyg).
På IMDb har serien 8,7 i genomsnitt (beräknat på 81k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Enola Holmes 3 (2026)

Titel: Enola Holmes 3
Originaltitel: Enola Holmes 3
Genre: Crime
Regissör: Philip Barantini
Manus: Jack Thorne
Skådespelare: Millie Bobby Brown, Louis Partridge, Himesh Patel, Sharon Duncan-Brewster, Henry Cavill
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 108 min
Serie: -
Såg den på Netflix 1 juli 2026





Handling
Äventyret följer detektiv Enola Holmes till Malta, där hennes planer på att gifta sig grusas när Sherlocks försvinnande kastar henne in i ett farligt fall.

Min kommentar
Ganska tidigt så såg jag att Enola Holmes 3 skulle släppas 1 juli och jag tyckte att det kunde vara en perfekt film att se dagen efter att vi kommit hem från vår semester. Jag tyckte ju att första filmen var bra, även om den andra inte passade mig lika bra.

Själva fallet här är inte lika komplicerat som i, speciellt, den första filmen. Faktum är att det är ganska tunt. Inte heller handlingen är det inte så mycket bevänt med. Det känns helt enkelt inte så intressant. Jag blev inte direkt uttråkad, men inte heller särskilt engagerad. Något jag dock uppskattar är att titlarna inte är tillkrånglade, de är enklast tänkbara; 2 och 3 för andra respektive tredje filmen.

Enola fortsätter att bryta mot den fjärde väggen. Till skillnad mot många andra så gillar jag det greppet. Ganska mycket är ologiskt och en del är bara konstigt. Enola själv ägnar sig åt ogiltiga slutledningar av typen Om någon är en hund, så är den ett däggdjur. Det här är ett däggdjur. Alltså är det en hund. I hennes fall så blir slutledningen ändå rätt, men det är bara tur. Inte logik.

Det händer mycket och allt ser snyggt ut, men klippningen lämnar en del att önska. Kanske är det just klippningen som har ställt till det i handlingen. För hur hade Enola egentligen hamnat ute på klipporna när hon upptäckte att det brann i slottet och sprang tillbaka? Och vem ropade egentligen på hjälp när Enola slogs mot Moriarty? Både Sherlock och Lady Tewkesbury hade ju munkavle när de hittades. Det här är bara två av alla underliga saker man kan fundera på.

Enola Holmes 3 är ändå sevärd, tycker jag, men man får inte förvänta sig storverk. I mina ögon så har franchisen tappat lite av charmen och känns på gränsen till krystad. Jag skulle nog säga att det är den svagaste av de tre filmerna, men den är underhållande och den har sina roliga stunder.


På Letterboxd hade den 2,99 i genomsnitt (beräknat på 129 204 betyg).
På IMDb hade den 5,9 i genomsnitt (beräknat på 8k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Mona Lisa Overdrive

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Den här helgen bestämde vi att vi inte orkade åka på någon utflykt. De närmaste veckorna är typ varenda helg inbokad, så det är skönt att bara vara hemma. Vi har dock en del projekt som vi borde ta tag i ... Veckan som kommer blir en kort en, tre och en halv dagar bara. Sedan bär det iväg till Göteborg.

Det var väl lika bra att ge sig på sista delen i Neuromancer-trilogin, Mona Lisa Overdrive, av William Gibson, tänkte jag. Det här visade sig vara något helt annat än vad jag hoppades och förväntade mig, men nu har jag snart tagit mig igenom alltihop.

Min smakebit är från sida 666:

När solen steg upp och det fortfarande inte fanns någon ström för 100-wattslamporna fylldes Gentrys loft av ett nytt ljus. Vintersolen gjorde konsolernas och hologrambordets konturer mjukare och lyfte fram ytstrukturen på de gamla böckerna som fyllde de sackande spånplattehyllorna längs västerväggen. Gentry vandrade ivrigt pratande fram och tillbaka så att den blonda tuppkammen gungade varje gång han svängde runt på sina svarta stövelklackar och hans upphetsning verkade motverka den kvardröjande effekten av Cherrys sömndiskar. Cherry satt på sängkanten och såg på Gentry men kastade emellanåt en blick på batteriindikatorn på bårens överbyggnad. Slick satt i en trasig fåtölj som de hade hittat på The Solitude och stoppat om med genomskinlig plast över valkar av gamla klädtrasor.

Bok: Låt mig berätta allt av Caroline Säfstrand

Författare: Caroline Säfstrand
Titel: Låt mig berätta allt
Genre: Feelgood
Antal sidor: 347
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hemligheternas ö 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2024
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 juni 2026




Första meningen: Jag vill, vid snart fyllda åttio år, följa kvinnosakskämpen Ellen Keys ord: "Mod beror framför allt på viljan att vara modig."

Baksidetext
Ulrica bestämmer sig för att tillbringa två sommarveckor på den idylliska ön Ven, platsen som alltid rört upp så starka känslor hos hennes mor. Med sig har hon ett gammalt vykort som hon vet kopplar ihop henne med en mörk historia på ön, nu vill hon förstå hur. Mitt emot Ulricas stuga bor Bea, vars liv helt har stannat upp. När hon på radion hör en forskare prata om att alla människor bär på tretton hemligheter, fem så hemliga att vi aldrig berättar dem för någon, undrar hon över turisten på andra sidan vägen. Är hon verkligen här för naturens skull? För båda kvinnorna har livet nyligen skakats om, men en röst från det förflutna kanske kan leda dem in på nya vägar.

Min kommentar
Caroline Säfstrand har väldigt snabbt klättrar på listan över favoritförfattare och mitt mål är att läsa allt hon har skrivit. Eftersom jag hittade henne ganska sent så har jag en del att ta igen. När jag kände att jag behövde något mer lättsmält mellan två mer hårdkokta böcker så föll valet på Låt mig berätta allt. Första delen i serien Hemligheternas ö.

När jag läser den här typen av böcker så inser jag att det nog bor en liten, liten romantiker djupt inne i mig. Men dock inte en romantiker som går igång på romantik. Den är inte framträdande i den här historien och det är jag tacksam för. Man kan ju vara romantiker på andra sätt, gissar jag, och den här boken träffar rätt i hjärtat mot slutet. Fram till dess så var den "bara" bra.

Relationer finns det i mängder, av många olika sorter. Precis som vanligt så är de beskrivna på ett jättefint sätt. Liksom de olika karaktärerna och deras inre resa. Med undantag för Alva. Henne är det omöjligt att förstå sig på. Hur kan man inte bli nyfiken på sin bakgrund när man har växt upp med de historierna? Jag vet ju att det finns människor som inte alls reagerar som jag, men det här var faktiskt svårt att greppa. Även Ulrica, Alvas dotter, är svår att få kläm på. Hur kan man vara så bunden vid sin mamma när man är 45? Som att hon är kopplad och dresserad till absolut lydnad. Egentligen så vet jag ju att det finns sådana personer också, jag har ju till och med känt att par av dem. De flesta av oss bryter sig ju ändå loss, även om man har en så dominant och passivt aggressiv mamma. Speciellt när man får en egen familj. Men Ulrica missade tydligen det steget.

Bea är nog den karaktär som jag kan förstå mest. Den där förlamningen som kan drabba en när mattan plötsligt rycks undan under fötterna. Eventuellt så kan jag tycka att hon borde ha tagit sig i kragen tidigare, men vad vet jag. Valdemar är i alla fall min favorit. Han är en riktig dr Dolittle och jag hade gärna träffat på honom. Nu får jag väl nöja mig med att hoppas att han dyker upp i efterföljande delar.

Själva ön blir som en egen karaktär, väldigt fint och lockande beskriven. Däremot är det oerhört svårt att förstå varför ön varit förbjuden att ens besöka. Helt ärligt så hade jag väntat mig en mycket värre anledning till att mörka hela sin bakgrund. Det som händer är nog bara logiskt för en känslostyrd person, som dessutom inte har lärt sig att tänka själv. Antar jag. För en pragmatiker är det obegripligt.

Jag har varit på Ven två gånger, men faktiskt inte alls förstått grejen och om sanningen ska fram så har jag tyckt att ön är överreklamerad. Låt mig berätta allt fick mig att vilja åka tillbaka och försöka igen. Jag hoppas och tror att den här serien är liknande Vid livets vägskäl. Att böckerna hänger ihop bara genom miljö och/eller tema och att man i bästa fall får höra hur det går för de tidigare karaktärerna på något sätt. Det ser jag fram emot och andra delen står redan i hyllan.

På Goodreads hade den 3,70 i genomsnitt (beräknat på 489 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Låt mig berätta allt: Bokstunder, Bokdivisionen och malins bokblogg

Läsplanering augusti 2026

Snart är augusti här och dagarna börjar bli lite kortare, men än så länge är det sommar. Tycker jag. Varenda helg tycks vara uppbokad här så det blir nog dessvärre inte så mycket lästid. Det blir bara fyra planerade böcker, men jag tror nog att det ska finnas utrymme för fler.

• I dina händer av Malin Persson Giolito. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Kodnamn Verity av Elizabeth Wein. Boktolva. Hyllvärmare.
• Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Generation noll av Stefan Ahnhem. Finish That Series. Hyllvärmare.