Bok: Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink

Författare: William Älgebrink
Titel: Huset vid Pärlälvens slut
Genre: Skräck
Antal sidor: 208
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Romanus & Selling
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 februari 2026




Första meningen: Ella-Kajsa ser det Ella-Kajsa hör.

Baksidetext
En man måste rädda sitt hjärta. En pojke måste rädda sig själv.

I de urgamla skogarna utanför Jokkmokk lever busschauffören Dylan ensam i ett gammalt hus vid Pärlälven. Saknaden efter storasyster Ella-Kajsa kväver honom, men ändå hoppas han att hon en dag ska återvända. Han är övertygad om att hans hjärta krymper för varje dag som går – och att han behöver en annan människas blod för att bota det.

Här finns också en liten pojke som åker med Dylans buss till och från skolan varje dag. En snöig eftermiddag följer han med sin mamma till affären samtidigt som Dylan nått ett bottenläge.

En kamp på liv och död tar sin början. Dylan måste rädda sitt hjärta, och pojken måste rädda sig själv.

Min kommentar
På läsretreaten varje år så har vi alltid ett bokbyte. För första gången så gjorde vi så att alla drog varsitt nummer och den som fick nummer 1 fick först välja vilken bok den ville ha. Jag fick nummer 1. Huset vid Pärlälvens slut beskrevs som "det äckligaste jag har läst" och andra hemska saker. Eftersom jag är den jag är så valde jag den.

Först en liten reflektion. När jag tittar på olika sajter, som Goodreads och StoryGraph, så har boken ett ganska lågt modest betyg, men när jag söker så hittar jag egentligen inga recensioner som är negativa eller ens icke-hyllande. Det här gör mig mycket fundersam och faktiskt lite irriterad. Man får ju en väldigt skev uppfattning om boken då. Min känsla när jag läser det jag hittar är att det nästan verkar vara så att icke-skräckläsare höjer den till skyarna, medan vana skräckläsare inte alls är så förtjusta. Nu är detta ingen empirisk undersökning. Bara en känsla.

Upplägget är lite rörigt. Man hoppar vilt mellan då och nu, helt utan markeringar. Det är ändå inte särskilt svårt att hänga med i bytena. Det ger sig, liksom. Jag gillar väldigt mycket att det är skrivet så att man hör norrländskan i huvudet. Det jag inte gillar är den stereotypiska glesbygdsnorrlänningen.

Hemskheter beskrivs, men jag får ingen riktig känsla för det som händer. Lite beror det nog på språket, det vill hemskt gärna vara poetiskt och "litterärt" tror jag. Dock är nog det största hindret att jag inte får någon känsla för karaktärerna och inte heller någon riktig bakgrund till något. Jo, det kommer en del information en bit in, men då är det för sent. Familjen Häggström är så dysfunktionell och, vad det verkar, inavlad i flera generationer, så hälften hade varit nog. De är helt enkelt för skadade.

Den enda som berör är Pojken och jag tycker verkligen om hur han skrivs. Trots att det är åtskilliga decennier sedan jag var i den åldern så känner jag så väl igen mig. Särskilt de underliga (för en vuxen) tankarna och den underliga, men då solklara, logiken. Med tanke på epilogen så tror jag att det är meningen att bara Pojken ska beröra på djupet.

Lite samhällskritik tror jag minsann att författaren fått in också. Ett typiskt besök på en vårdcentral beskrivs. En läkare med förutfattade åsikter, som inte lyssnar eller bryr sig. Man tycker att den här patienten borde ha fått alla larm att gå av, men detta är ju psykvården i ett nötskal. Sist i boken kommer också ursprungsnovellen. Den är inte speciellt lik slutresultatet.

Huset vid Pärlälvens slut är om ovanliga människor i ovanliga situationer. Personligen så föredrar jag att läsa om vanliga människor i ovanliga situationer, så det här blir liksom mer än tvärtom. Jag kan inte alls relatera till det här. Speciellt läskig eller äcklig tycker jag inte att den är.

På Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 296 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Huset vid Pärlälvens slut: Ljudboksbloggen, Boktokig och enligt O

Tisdagstrion: Ondska

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Ondska

Ondska är ju något som finns i merparten av de böcker jag läser. Men så enkelt kan man ju inte göra det för sig. Så här är tre väldigt bra böcker, med ordet ondska i sin beskrivning av handlingen.

1. Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren: Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem.

2. Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård: Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan.

3. Staden som försvann (Salem's Lot) av Stephen King: När författaren Ben Mears, uppvuxen i staden, återvänder dit för att skriva en roman om den och samtidigt driva ut alla barndomens fantomer, finner han sig plötsligt indragen i en kamp mot Ondskan själv.

TV-serie: Hijack #2 (2026)

Titel: Hijack
Originaltitel: Hijack
Säsong: 2
Genre: Thriller
Skapad av: Jim Field Smith, George Kay
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Idris Elba, Otto Weber, Lisa Vicari, Christine Adams, Neil Maskell
Premiär: 2026-01-14
Produktionsland: Storbritannien, USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Apple TV+ 1 mars - 7 mars 2026




Handling
Ett år efter den dramatiska flygkapningen försöker Sam Nelson gå vidare med sitt liv, men sorgen efter en personlig förlust gör det svårt att lämna det förflutna bakom sig. När en till synes vanlig tågresa plötsligt utvecklas till en farlig situation tvingas Sam återigen använda sin ovanliga förmåga att förhandla under extrem press.

Min kommentar
Första säsongen av Hijack var så otroligt andlöst spännande och bra. När jag såg att det skulle komma en andra säsong så blev jag eld och lågor, även om jag var osäker på hur man skulle få till en vettig handling. Något som de väl egentligen inte fick, om jag ska vara ärlig.

Kanske hade jag orimliga förväntningar på den här säsongen, men den är inte alls lika bra som första säsongen. Allt känns väldigt krystat och hela meningen med Sams expertis när det gäller förhandlingar tappas bort helt och hållet. Mycket var dessutom oklart och i vissa fall ologiskt. Det tar i stort sett halva säsongen innan man börjar få något som helst grepp om vem, hur, varför och så vidare. Vilket ju är en bra grej, egentligen.

Hela idén med att kapa ett tunnelbanetåg känns inte så genomtänkt, av många olika skäl. Att dessutom gå med på att använda en slutstation i tunnelbanan för det avgörande [spoiler]utbytet[/spoiler] är bara märkligt. Det är både svårt och tidskrävande att komma undan därifrån.

Ett par av de saker som störde mig mest: Plötsligt så var Sams son död (jag kom inte ens ihåg att han hade en). Det visar sig att han har dött i en smitningsolycka, ett år tidigare. Något som bara nämns i en bisats i tredje avsnittet. Mannen i fängelset hade jag ingen aning om vem det var. Det har ju liksom gått 2,5 år sedan jag såg första säsongen. Det fick jag googla.

Handlingen är otroligt långsökt med en onödigt komplicerad plan. Det är en i det närmaste osannolik mängd parametrar som måste uppfyllas för att allt ska bli rätt. Mycket gick i lås helt slumpmässigt och bara tack vare en stor portion tur. För att allt ska fungera måste de:
[spoiler]

• • döda Kai ett år tidigare
• • lura Sam att Bailey-Brown är skyldig
• • hitta Marsha (hur visste de att hon skulle vara i just den här stugan?)
• • få Sam att kapa ett tåg
• • få myndigheterna att leverera Bailey-Brown till tåget

[/spoiler]

Några andra lösryckta reflektioner ... Man måste vara rejält kaxig och självsäker om man riskerar 150-200 människors liv för att rädda ett. Kanske borde han ha hittat en annan lösning. Det fanns tidigare tillfällen när allt kunde ha stoppats, men då hade det ju inte blivit mycket till serie. De där två tomtarna i Skottland beter sig så skumt att det nästan är osannolikt klantigt. Och personligen så tycker jag att det borde vara skottpengar på människor, som förväntas ha en högre moral än gemene man, som säljer ut sig.

Efter att ha sett klart andra säsongen av Hijack hade jag en lång diskussion med ChatGPT om vad som hände och varför (om man måste det så har man misslyckats kapitalt som manusförfattare, tycker jag). Faktum är att serien blev ännu sämre nu, med de förklaringarna. Jag hoppas verkligen att det inte kommer en tredje säsong.


På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 4,9k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 140k betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Role play (2023)

Titel: Role play
Originaltitel: Role play
Genre: Actionkomedi
Regissör: Thomas Vincent
Manus: Seth W Owen
Skådespelare: Kaley Cuoco, David Oyelowo, Bill Nighy, Connie Nielsen, Rudi Dharmalingam
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: Frankrike, Tyskland, USA
Längd: 101 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 13 februari 2026





Handling
Emma och Dave kryddar sin bröllopsdag med en kväll av rollspel i New York City. Men det tar en farlig vändning då Emmas hemliga liv som internationell lönnmördare, som hon undanhållit Dave, avslöjas av Bob och sätter hennes familj i stor fara. Emma måste förlita sig på sin dödliga skicklighet för att skydda sin familj.

Min kommentar
Vi behövde en film av normallängd (runt 90 minuter), vilket ju är ganska svårt att hitta numer. Jag lyckades ändå hitta några, i olika genrer, så sambon fick välja genre. Då valde han actionkomedi, vilket betydde Role play.

Man har ju sett otaliga filmer med det här temat nu och denna är inte särskilt nyskapande eller annorlunda. Eller bättre. Men den är underhållande och sevärd om man vill ha en stunds verklighetsflykt.

Humorn är ju väsentlig i en actionkomedi, eller i vilken komedi som helst. Här finns några riktigt roliga repliker och många ganska roliga. Den passar åtminstone min humor.

Kaley Cuoco, som Emma, gör det bra, tycker jag, men det är svårt att inte se Penny framför sig (det är ju dock mer mitt problem, inte filmens). Hon är kanske inte trovärdig som lönnmördare, men det torde ju vara en fördel i det yrket. Tänker jag. Att inte se ut som en lönnmördare när man är en. Jag tror inte heller att någon skulle kunna gissa mitt yrke bara genom att titta på mig. En som inte är trovärdig däremot, genom sitt agerande, är Carver (spelad av Connie Nielsen). Hon var ju den som lärde upp Emma, men Carver är kass både på att smyga, skjuta och i närstrid. Den som gör ett väldigt bra jobb är David Oyelowa, som Dave, (han var med i några avsnitt av Silo, första säsongen). Jag visste inte att han var komiker också, men han har en perfekt tajming. Och Bill Nighy, han gör sin vanliga karaktär, mer eller mindre, men han gör det ju så bra.

Lite mer bakgrund hade jag velat ha. Och motiv (Carvers, alltså). Förutom det att vara sjuk i huvudet. Jag tycker inte heller att det är så troligt att en erfaren lönnmördare skulle göra ett sådant grovt misstag som Emma gör, men utan det så hade det ju inte blivit mycket till film.

Role play är nog ingen renodlad actionkomedi, den är en blandning av en handfull genrer. Personligen så tycker jag att det är en bra mix. Den är inte heller, tack och lov, gapig och hysterisk. Kanske är den inte direkt subtil, men ganska lågmäld.


På Letterboxd hade den 2,32 i genomsnitt (beräknat på 24 010 betyg).
På IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 20k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Drömgångare

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Helgen har tillbringats i Göteborgstrakten, eftersom min mamma fyllde år. Det blev ett litet och trevligt kalas. I dag bär det hemåt och jag hoppas att vädergudarna är snällare i dag än de var i fredags.

Boken jag läst under helgen är Sara Kadefors Kast med liten kniv, en bok som passar utmärkt där jag har befunnit mig. Den boken blir det ingen smakebit ur, eftersom den kommer att läsas ut alldeles strax. I stället kommer smakebiten från nästa bok till läsning, Drömgångare av Samantha Shannon. Jag minns inte längre på vilka grunder jag köpte den, för nu när jag kollar så verkar den vara en fantasy. En genre som ganska sällan passar mig. Vi får hoppas att denna hör till fåtalet som funkar.

Min smakebit är från bokens början:

Jag vill gärna tro att vi var fler från början. Kanske inte så många, men fler än vad vi är nu.
    Vi är minoriteten världen inte tolererar. Inte ens i fantasy - som dessutom är förbjudet. Vi ser ut som alla andra. Ibland beter vi oss som alla andra och på många sätt är vi som alla andra. Vi finns överallt, på varenda gata. Våra liv kan förefalla normala, förutsatt att man inte ser efter så noga.
    Det är inte alla av oss som vet vad vi är. Några av oss dör utan att någonsin få veta. Några av oss vet, och vi åker aldrig fast. Men vi finns där ute.
    Lita på det.