Bok: Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout

Författare: Elizabeth Strout
Titel: Mitt namn är Lucy Barton
Genre: Drama
Antal sidor: 167
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: My name is Lucy Barton
Översättare: Kristoffer Leandoer
Serie: Amgash 1
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 oktober 2026




Första meningen: En gång för många år sen var jag tvungen att vistas på sjukhus i nio veckor.

Baksidetext
Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka tillvarandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna.

Min kommentar
Mitt namn är Lucy Barton fick jag med mig vid ett bokbyte på läsretreaten i Varberg, för så länge sedan som 2019. Jag var nöjd med det bokbytet, jag hade hört väldigt mycket om den, bara bra saker, men hade ingen som helst koll på vad den handlade om. I år tog jag med den i min Boktolva, så att den säkert skulle bli läst.

Nu med facit i hand förstår jag att jag inte hade koll på vad den handlar om. Egentligen handlar den inte om någonting och det händer absolut ingenting. Men nu är vi där igen, vid liknelsen med anden. Det ser så otroligt lugnt och stilla ut, där den glider fram på vattnet. Men under ytan så sprattlar fötterna febrilt. Precis så är det med den här boken.

Mitt största problem med den här berättelsen är att den hoppar väldigt mycket mellan olika tider; tidigare, sjukhusvistelsen och senare. För mig, som älskar kronologi, så blir det problematiskt. Ibland vet jag inte om jag är före eller efter sjukhusvistelsen.

Allt berättas utan fördömande, bara ett stilla konstaterande. Helt utan sentimentalitet. Det passar mig jättebra. Det hade varit så enkelt för historien att börja trycka på "rätt" knappar, det finns många tillfällen, men inga knappar trycks på. För mig känns det mer när det berättas så här.

Det är en tragisk historia i alla fall och det är omöjligt att inte fundera på vad som kan ha hänt för att vi skulle hamna där vi är. Man lämnar ju inte sin familj bara så där. Det saknas mängder av information, men jag får bara en känsla av att det hänt värre saker än de exempel som ges.

I fokus är relationen mellan mor och dotter, som inte känns klar på något sätt. Man märker att de bryr sig båda två, men ingen av dem är bra på att visa vad de känner. Nu tycker ju inte jag att man kan tvinga någon att visa känslor så som man själv vill se dem, alla är vi ju olika och uttrycker känslor på olika sätt. Men egentligen så är nog Lucy och hennes mamma väldigt lika.

Någon riktig hit blev inte Mitt namn är Lucy Barton, men den ger mig ändå något. Om inte annat så blir jag nyfiken på vad det egentligen är som har hänt i Lucys barndom. Jag har uppmärksammat att detta är en serie och att det finns ytterligare fyra delar. Om jag kommer att läsa vidare vet jag inte. Vi får helt enkelt se om Lucy Barton lever kvar i mitt huvud.

På Goodreads hade den 3,60 i genomsnitt (beräknat på 200 437 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mitt namn är Lucy Barton: Just nu - just här, Fru E:s böcker och Bokstunder

Tisdagstrion: Bakverk

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Bakverk

Jag älskar att läsa om bakning och bakverk, vilket kanske är lite konstigt eftersom jag inte gillar att baka själv. Eller äta resultatet. Här hade jag så många böcker att välja mellan att det nästan blev ett problem.

1. Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth är en fantastisk feelgood, med rejält mycket svärta. Bakning spelar en väldigt stor roll. Elsa och Sophia har fått den galna och härliga idén att skapa ett julfirande på hjul. Ett julfirande för alla som är ensamma eller ledsna. Men plötsligt står Elsa ensam precis när projektet ska dra igång. Hon som inte riktigt känner sig som eldsjälen i detta. Kommer hennes besök att bli uppskattade eller kommer alla bara att tycka att hon är en galning med skåpbil som tränger sig på när de är som mest sårbara?

2. Mitt hjärta går på av Christoffer Holst är också en fantastisk feelgood med rejält mycket svärta. Chavve är konditor och antaglien den ensammaste romantikern på hela Södermalm. Varje kväll slutar i ensamhet med stora bakverk framför filmen Titanic. På andra sidan vattnet bor Pontus kvar i pojkrummet hos sin brokiga familj. Skådisdrömmarna har bleknat, tillsammans med allt det där andra som skulle bli framtiden, och har ersatts med hypokondri och tvångstankar.

3. Pepparkaksflickan (The Gingerbread Girl) av Stephen King är en novell ur samlingen Strax efter solnedgången. Det här är historien om Emily, som efter en traumatisk förlust börjar springa. Snart springer Emily från sin man och sitt hem hela vägen till flygplatsen och hamnar i Florida. En dag hon gör det ödesdigra misstaget att titta in på Pickerings uppfart. Pickering njuter också av Vermillion Keys ödslighet, men de unga kvinnor han tar med sig dit får lida för det.

TV-serie: Patience #1 (2025)

Titel: Patience
Originaltitel: Patience
Säsong: 1
Genre: Kriminal
Skapad av: Laurent Burtin, Alexandre de Seguins
TV-bolag: Channel 4
Skådespelare: Ella Maisy Purvis, Laura Fraser, Nathan Welsh, Mark Benton, Tom Lewis
Premiär: 2025-06-18
Produktionsland: Storbritannien, Tyskland, Belgien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 46 min
Såg den på Netflix 20 oktober - 21 oktober 2026




Handling
Patience Evans arbetar med arkivering och bevismaterial hos polisen i York. När kriminalkommissarie Bea Metcalf börjar arbeta med ett mordfall upptäcker hon snart att Patience har en ovanlig förmåga att se samband och detaljer som andra missar. Det blir början på ett nytt samarbete, där de två med sina ganska olika sätt att tänka försöker lösa olika mordfall i York.

Min kommentar
En serie som jag tyckte hade legat länge på min egen lilla lista är Patience. Egentligen hade jag inte någon koll på den, i stort sett så visste jag bara att den är brittisk och har en autistisk huvudperson. Ibland behövs det inte mer för att dra till sig mitt intresse.

När jag skulle skriva ihop det här inlägget kollade jag upp serien lite mer och då visar det sig att Ella Maisy Purvis, som spelar Patience, är autistisk i verkligheten. Jag kan ju bara anta då att det är något som skildras trovärdigt och det känns också så. Samma sak gäller väl för övrigt här som för alla människor. Ingen är lika.

De två första avsnitten är ett sammanhängande fall, sedan blir det ett fall per avsnitt. Jag gillar det. Då behöver jag inte komma ihåg ledtrådar alltför länge. Nu spelade det väl ingen roll i just det här fallet, eftersom jag klämde alla avsnitt på två kvällar.

Den här serien känns som en typisk brittisk serie. Brotten är inte i fokus. Här är det människorna och hur de interagerar som är det intressanta. Alldeles oavsett NPF-diagnos. Själva morden får man inte se, de har redan skett när vi kommer in i bilden. Så, ingen action, inget forsande blod.

Relationen som sakta växer fram mellan Patience och Bea (och även hennes son Alfie) är riktigt fin. Så spröd där i början. De kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt och lär av varandra. Mest uppskattar jag nog att Patience inte framställs som något överjordiskt geni. Hon har bara ett annat sätt att tänka.

Medan jag tittade så började jag fundera på York, där serien utspelar sig. Jag var helt säker på att jag har varit där, men kunde inte alls känna igen mig. Efter att ha tittat på resebeskrivningar och Google Maps tidslinjer visar det sig att jag verkligen har varit där, 2013, men jag har inte ett enda foto. Däremot så kom det tillbaka en del minnesbilder när jag läste vad vi hade gjort där. Men jag kunde ändå inte känna igen mig. Då verkar det ändå som att de är väldigt pigga på att visa upp det som jag gissar är de viktigaste sevärdheterna. Om du vill ha fina vyer av York så kan du ta en titt här.

Patience är en väldigt stillsam och lågmäld serie. Lite som en mysdeckare. Det visar sig också att detta är en brittisk version av franska Astrid et Raphaëlle (Bright minds). Brotten är inte, om jag ska vara ärlig, speciellt intressanta eller svårlösta. Mordfallen är ramen. Inte innehållet. Precis som Patience autism.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 668 betyg).
På IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 10k betyg).
Jag ger säsongen 4,0

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: Animals (2026)

Titel: Animals
Originaltitel: Animals
Genre: Thriller
Regissör: Ben Affleck
Manus: Connor O McIntyre, Billy Ray, Ben Affleck
Skådespelare: Ben Affleck, Kerry Washington, Gillian Anderson, Steven Yeun, Adriana Paz
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 108 min
Serie: -
Såg den på Netflix 16 oktober 2026





Handling
Mark är en framgångsrik advokat och politiker i Los Angeles, med en fru och två barn. Men en kväll förändras allt när hans son blir kidnappad. Mark får snart klart för sig att det inte handlar om en slumpmässig kidnappning, men medan jakten på sonen pågår börjar det också komma fram saker om Marks eget förflutna. Och när sanningen så småningom börjar nystas upp blir det allt svårare att veta vem som egentligen är offer och vem som bär ansvar.

Min kommentar
För någon vecka sedan så såg jag att det kommit en ny film på Netflix, Animals, där Ben Affleck är med. Jag gillar ju honom och kollade så klart upp betyget på filmsajterna. Det var hemskt dåligt. Egentligen under vår minimigräns, men som med så mycket annat så finns det gråzoner. Och olika viktning. Alltså blev det den och förväntningarna var ju inte höga.

Efter att ha sett den så kan jag förstå varför många har satt så låga betyg. Om man förväntar sig en thriller så kan man bli besviken. Här handlar det mer om moraliska dilemman, vilket ju kanske inte står så högt i kurs hos andra, men som jag verkligen går igång på. En film som får mig att fundera på om det är moraliskt rätt att göra något som är juridiskt fel är en bra film. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker.

Vissa delar i filmen är förutsägbara, andra inte. Det är mest fokus på personerna och deras relationer. Jag gillar ju som sagt Ben Affleck och han är bra här, men det är lite som att han tar överhanden. Han är med i nästan varenda scen. Hans fru, Abigail, är en förfärlig människa. Hur kan man vara så j-la självgod och verklighetsfrånvänd? Men Kerry Washington gör henne bra och trovärdig. Jag har nog bara svårt för en enda karaktär, Dayle Burton (Gillian Anderson). Hon känns verkligen som en karaktär. Inte en person. Och med tanke på hela hennes personlighet så tycker jag att hon blir lite väl oförsiktig mot slutet.

Den här filmen fokuserar helt på offren, kan man nog säga. Jag tror inte att man entydigt får veta vem eller varför. Det antyddes dock, men allt det sker i bakgrunden och det blir svårt att uppfatta när man samtidigt ska fokusera på det som händer i förgrunden. Jag känner mig, som vanligt, förvirrad när "rätt" är "fel" enligt lagen och jag vill egentligen inte leva i en värld där den gränsen är flytande. Det blir jobbigt för mig att förstå vad jag egentligen tycker. Man kan vara offer och förövare samtidigt och inga människor ska avfärdas som oviktiga.

Animals är inte alls någon dålig film. Inte på något sätt. Kanske hade jag inte velat kalla den för thriller, i så fall psykologisk thriller. Om det finns en genre som heter dramathriller så ligger den kanske närmre sanningen. Den lämna mig i alla fall med en hel del funderingar och det är ett bra betyg.


På Letterboxd hade den 2,24 i genomsnitt (beräknat på 67 856 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Storebror

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Den här helgen kunde ha blivit en mardröm i sociala aktiviteter, men det slutade med att det inte blev något alls. Så vi behöll den bokade bilen igår och gjorde alla de där sakerna som man behöver en bil för. Som att lämna saker på Erikshjälpen och besöka IKEA. Det blev en halvdagsutflykt av det hela, för vi passade ju på att äta också. Dock inte på IKEA, utan vad som påstås vara Malmös bästa hamburgare. I alla fall enligt en av sambons kollegor.

Boken jag läser nu är Storebror av Skúli Sigurðsson, som är en isländsk deckare. Den är väldigt olika alla andra isländska deckare jag har läst. Bland annat är den nästan dubbelt så tjock. Lite mer än halvvägs in så tycker jag väl att det inte har funnits någon anledning till att använda så många ord.

Min smakebit är från sida 304:

Kroníkans nyheter hade blivit allt magrare, idisslat material från Sydlänningen uppblandat med upplysningar från polisens officiella logg. Polisen hade kallat till presskonferens klockan fem.
    Utöver mordet var den stora nyheten hur polisen i huvudstadsregionen hade tabbat sig med utredningen. För Emil var det uppenbart att den verkliga stornyheten var att länspolismästarens vårdslöshet hade kostat en människa livet. En skitstövel, javisst, men likväl en människa. Övriga medier hade knappt ens tagit upp den vinkeln, och Emil satt på en färdigskriven nyhetsanalys i ämnet, fastspänd i Pálmis tvångströja.
    "Helvetes jävla skit", sa Emil rakt ut i luften.