Tisdagstrion: Kristen tro

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Kristen tro

Det här temat trodde jag skulle vara omöjligt, men det var det ju inte. Det stora problemet var hur långsökt jag kunde vara.

1. Absoluta bevis av Peter James är egentligen inte en bok jag kan rekommendera, den är på tok för lång(randig), men den passar perfekt i temat. Den handlar nämligen om Guds existens.

2. Miraklet av Emma Donoghue handlar om Anna, elva år, som bor med sin djupt troende familj på den irländska landsbygden. Hennes familj tror att hon är utvald av Gud, eftersom hon har slutat äta, men ändå mår bra. Önskan om och viljan att tro på mirakel överskuggar allt annat. Den finns som film också, men den har jag inte sett. Än.

3. Demonologi för nybörjare av Caroline L Jensen (numera Grimwalker) handlar om en Gud som har gått in i väggen och Beelzebub som planerar ett uppror mot Satan. Det låter kanske konstigt, men den här boken är rolig. Hejdlöst rolig. I alla fall om man har min typ av humor.

TV-serie: IT: Welcome to Derry #1 (2025)

Titel: IT: Welcome to Derry
Originaltitel: IT: Welcome to Derry
Säsong: 1
Genre: Skräck
Skapad av: Jason Fuchs, Andy Muschietti, Barbara Muschietti
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Jovan Adepo, Taylour Paige, Stephen Rider, Chris Chalk, Bill Skarsgård
Premiär: 2025-10-27
Produktionsland: USA, Kanada
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 61 min
Såg den på HBO 22 mars - 29 mars 2026



Handling
Den här prequeln utspelar sig 1962 och kartlägger den mordiska, hamnskiftande clownen Pennywises ursprung.

Min kommentar
Ingen som följer mig blir väl förvånad när jag kallar Stephen King min husgud. När jag såg att det skulle komma en TV-serie som bygger på hans bok IT, eller snarare är en prequel, så åkte den ju direkt in på vill-se-listan. Nu i mars var det äntligen dags att ta sig an IT: Welcome to Derry.

De fem första avsnitten är helt okej, sedan blir allt exakt motsatsen till vad jag tycker att skräck är. Allt visas. Absolut ingenting lämnas åt fantasin. Jag tyckte att det var lite väl magstarkt, för att vara en King. Det var massor av scener som jag faktiskt tänkte "det där hade aldrig King skrivit". Och det har han ju inte heller (glädjande nog, för mig). Han är överhuvudtaget inte inblandad i den här historien. Förutom att den då bygger på hans IT-universum.

Uppbyggnadsfasen, när det är meningen att man ska knyta an till karaktärerna, är extremt kort (finns det ens någon?), vilket bara gör att jag inte bryr mig om dem. Tempot är högsta möjliga hela tiden. "Skräcken" är konstans påslagen. Det trycks på alla knappar. Samtidigt. Det finns inget här av det som gör King till King. King bygger skräck genom att få dig att känna något, serien försöker få dig att reagera direkt. Den försöker inte ens bygga upp någon spänning, den går direkt till jump scares, blod och våld. Det blir mer show än känsla.

Karaktärerna är lövtunna och bara där för att vara schabloner och/eller mat till clownen. Barnen är de som ändå kommer närmast till något som ens påminner om King. Clownen har inget av det som jag tyckte var otäckt med "originalclownen" och skrämmer mig inte ett dugg. Jag tycker bara att det blir löjligt.

IT: Welcome to Derry börjar lovande med en viss känsla av krypande obehag, men ju längre den pågår desto mer förlorar den fotfästet. Istället för subtil skräck och psykologisk nerv blir det övertydligt och nästan parodiskt. För mig försvinner allt det som gör Stephen King effektiv – det outtalade, det långsamma och det obehag som får växa fram. Resultatet blir en serie som känns splittrad och i slutändan ganska tom.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 4,5k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 102k betyg).
Jag ger säsongen 2,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Good time (2017)

Titel: Good time
Originaltitel: Good time
Genre: Thriller
Regissör: Benny Safdie, Josh Safdie
Manus: Ronald Bronstein, Josh Safdie
Skådespelare: Robert Pattinson, Benny Safdie, Buddy Duress, Taliah Webster, Jennifer Jason Leigh
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 102 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 27 februari 2026





Handling
Efter att ett misslyckat bankrån skickar hans yngre bror i fängelse, ger sig Constantine ner i New Yorks undre värld i ett mer och mer desperat - och farligt - försök att skaffa pengar till borgen för att få ut sin bror. Under en adrenalinstinn natt befinner sig "Connie" i ett brant fall ner i våld och förödelse, när han tävlar mot klockan i vetskapen om att broderns liv hänger på en skör tråd.

Min kommentar
Den här fredagen hade jag egentligen redan bestämt vilken film vi skulle se, men så kom det ett mejl om att en film på min lista nu fanns att streama. Det blev alltså ett snabbt byte till Good time, som har skyhöga betyg på båda de filmsajter jag använder mig av.

Något jag blev varse när jag skulle skriva ihop det här inlägget är att bara de två huvudpersonerna, bröderna, hade ett manus. Alla andra fick bara en detaljerad bakgrundshistoria (som tittaren inte fick) för sin respektive karaktär. Resten är alltså improviserat. Det är inte utan att det märks. Jag minns inte längre på vilka grunder jag la till den här filmen på listan, var jag hörde talas om den eller vem som tipsade om den. Med så höga betyg (7,3 på IMDb, bland annat) så hamnar den ju oundvikligen i mitt blickfång. Den här filmen visar att det inte alltid går att lita på de där betygen.

Grundprincipen är ganska dum. Om man tar med sig sin utvecklingsstörda bror, som egentligen bara precis klarar att stå upp på egen hand, när man rånar en bank, då kan man ju verkligen undra vem det egentligen är sämst ställt med. Ganska snart efter att filmen hade börjat så frågade vi oss om samtliga i filmen var utvecklingsstörda. De uppträdde sannerligen så i alla fall.

Allt är filmat så att det ser ut som en ganska dålig hemmavideo. Den är grynig, skakig, mörk och med massor av extrema närbilder. Soundtracket verkar många ha uppskattat. Jag är inte en av dem. Enligt dessa människor så ger det en känsla av 70-tal. För mig, som växte upp då, så känns det som ett ytterst märkligt påstående. Inte minsta igenkänning.

Filmen handlar strängt taget om ingenting alls. Det är bara en massa skrikande människor som springer omkring, där den ena är mer korkad än den andra. Det finns massor som inte är ett dugg logiskt. Som killen som påstår sig inte minnas något alls av kvällen innan. Han ägnar sedan en kvart åt att berätta, i detalj, vad som hände.

Det är viktigt att nämna att Good time är en ironisk titel. Förvänta dig inget bra överhuvudtaget. Den kan vara hur nyskapande den vill, men bra tycker jag definitivt inte att den är.


På Letterboxd hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 743 475 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 154k betyg).
Jag ger den 2,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Den blå timmen

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Igår var det Skånska deckarmässan, men jag var tyvärr inte där. Min ena fot har bestämt sig för att den inte alls vill vara med och gå. Möjliga promenadsträckan är just nu runt 100 meter, så jag tyckte inte det var något alternativ att ens försöka gå dit. Speciellt inte när de som kör kollektivtrafiken här beslutade sig för att stänga vår hållplats just nu, så den närmaste är ca 800 meter bort. Trist, men det gick inte så bra senast jag inte brydde mig om att jag inte kunde gå ordentligt. Annars är det mesta bra.

Precis som många andra så läste jag Paula Hawkins debut, Kvinnan på tåget, och gillade. Det var nu över tio år sedan och av någon anledning så har det inte blivit fler lästa av henne. Tills nu då. När det var mer månad kvar när alla planerade böcker (plus en) var lästa så plockade jag fram Den blå timmen.

Min smakebit är sida 227:

Att bevara förståndet är en konst.
    Det är en teknik. förståndet är något man håller fast vid - släpp efter på greppet för långe, låt sinnet ströva till platser det fruktar, eller platser det längtar efter och man riskerar att det glider en ur händerna. Det finns saker som man, för sin mentala hälsas skull, inte tillåter sig att minnas.

Bok: Läraren av Freida McFadden

Författare: Freida McFadden
Titel: Läraren
Genre: Thriller
Antal sidor: 308
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The teacher
Översättare: Svante Skoglund
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 februari 2026




Första meningen: Jag hatar det här jävla grävandet.

Baksidetext
Eve ser ut att ha allt. Ett stabilt äktenskap, ett vackert hem, ett bra jobb som matematiklärare. Varje morgon vaknar hon bredvid sin charmige man Nate, och tillsammans går de till arbetet på Caseham High School. Men under ytan är inte allt som det verkar.

När den nya terminen börjar återvänder en elev som Eve aldrig trodde hon skulle behöva ställas inför igen: Addie Severson. Förra året skakades hela skolan av en stor skandal, med Addie och en lärare i händelsernas mitt. Det sägs att hon är manipulativ och farlig, en flicka som skadar andra och förstör allt i sin väg.

Men ingen känner den verkliga Addie. Ingen vet vilken hemlighet hon bär på – eller hur långt hon är beredd att gå för att skydda den.

Min kommentar
Freida McFadden är ju en författare som är helt osannolikt produktiv (något som för övrigt alltid gör mig lite skeptisk). Mellan tre och fem nya böcker om året känns egentligen inte möjligt. Men. Hennes böcker är riktigt bra medicin när man behöver något som inbjuder till sträckläsning. Vad är mer passande efter att man har harvat sig igenom en lite svårsmält bok än en sådan? Alltså valde jag att läsa Läraren efter min Guillou-bok.

Egentligen är jag inte överraskad, men den här historien är mycket snyggt berättad. På grund av förutfattade meningar (och feltolkningar) så är det nästan omöjligt att gissa den sista twisten. Det är man själv som drar felaktiga slutsatser. Det står inte i texten. Faktum är att jag nog inte ens förstod att det fanns ytterligare en att gissa på. Något jag nog borde ha förutsett. Det är ju ändå Freida McFadden.

Boken består av tre olika delar, med olika berättare. I första delen berättar Eve och Addie, i den andra berättar Nate och Addie. I den tredje ... ja, det låter jag vara osagt. De här karaktärerna är inte ett dugg sympatiska, egentligen inte någon av dem. Den ena är helt enkelt värre än den andra. Helt klart är i alla fall att Eve och Nate förtjänar varandra. Det är svårt att sympatisera med dem. Empati känner jag dock för Addie.

Addie vill ju bara ha bekräftelse, bli sedd och lyssnad på. När man är sexton, och tror sig veta allt, så är man ju så lättmanipulerad och lätt att påverka. Man bör ju kunna lita på vuxna, i allmänhet, och lärare, i synnerhet. De är ju i sådan maktställning.

Kapitlen är riktigt korta (boken också), vilket gör att man alltid hinner bara ett till. Och det vill man också för det är en spännande historia. Det gör boken väldigt snabbläst. Som jag redan nämnt så var det en hel del twistar här, eller saker som borde ha varit det. Den allra sista twisten (den som är omöjlig att gissa) kändes lite märklig och lite onödig, men snygg var den. De andra var faktiskt inte ett dugg överraskande.

Förutom allt annat som fanns att fundera på, men som då var ens egna feltolkningar, så var det bara en enda sak kvar som inte fick någon förklaring. Hur hade Jay råd att köpa så dyra skor hela tiden? Eller stal han dem?

Jag har sett många olika kommentarer på den här boken och jag har nog svårt att acceptera att man dömer ut en bok som dålig, bara på grund av att den handlar om något som man inte gillar. Något som bevisligen finns i verkligheten. Det är en helt annan sak om man inte gillar handlingen eller mår dåligt av den, men att säga att den är dålig är liksom inte rätt. Personligen så läser jag i alla fall mycket hellre om detta i en skönlitterär bok än i dagstidningen.

Läraren liknar i allra högsta grad de andra böckerna jag har läst av henne, men det är så otroligt underhållande att läsa. Det är en mycket obehaglig bok, på mer än ett sätt. Man vill ju inte att sådant här beteende ska finnas. Att den får ett lägre betyg beror mest på att jag nu kan gissa (nästan) varenda twist hon hittar på.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,89 i genomsnitt (beräknat på 1 009 472 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Läraren: Jag kan inte hitta någon.