Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Ännu en från juni 2016.
De vackraste av Karin Slaughter känns som en bok som skulle kunna passa mig väldigt bra.
Karin Slaughter har blivit något av en ny favorit efter att jag har läst två av hennes böcker. De brukar vara välskrivna, men ganska brutala. Totalt fyra av hennes böcker står olästa i hyllan. De vackraste verkar vara fristående, vilket ju känns bra. Jag får nog faktiskt ta och lägga till åtminstone någon av hennes böcker på läslistan.
Så här står det på baksidan:
Alla har hemligheter. Vissa är bara mer brutala än andra. Hennes man blir kallblodigt mördad. Hennes syster är spårlöst försvunnen. När Claire börjar nysta i det förflutna förstår hon att livet hon levt aldrig varit på riktigt, och att hennes man inte var den hon trodde. Snart inser hon att sanningen är grymmare än hon någonsin kunnat föreställa sig.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Tänk snabbt är något som numera återkommer varje vecka hos enligt O. Jag tänkte hänga på där den här veckan, som ju så klart är inriktad på påsken.
Gult eller grönt?
Gult har nog aldrig varit någon favoritfärg, även om jag kan gilla den ibland. Grönt däremot kommer snäppet under lila.
Påsköl eller påskmust?
Helst vill jag inte ha något av det. Jag dricker visserligen öl, men bara lager. Inte mörkt öl. Och must är alldeles för sött, men måste jag så...
Påskägg eller påskris?
Jag är allergisk mot björkpollen, så riset går bort. Att leta efter påskägg var något jag gjorde när jag var liten, en tradition som jag gärna hade sett återinförd.
Påskhare eller påskkärring?
Påskharen kommer med godis. Valet är enkelt.
Påskekrim eller klassiska berättelser?
Det ena utesluter ju inte det andra, men jag som oftast läser deckare brukar av någon anledning (omedvetet) inte läsa deckare till påsk. I år har jag planerat in påskekrim.
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Vårkänslor.
Jaha. Eller nej. Suck. Ljust och glatt (som vårkänslor är för mig) finns det inte speciellt mycket av i det här hemmet. Alltså får valet bli ett helt annat. Dessa utspelar sig i april-maj, men så särskilt mycket vårkänslor är det nog inte...
1. Den grymmaste månaden av Louise Penny är tredje delen i den kanadensiska serien om Armand Gamache. De här böckerna är bland det bästa som finns i deckarväg. Och mysigt är det också. Faktiskt.
2. Fyrmästarns dotter av Ann Rosman är första delen i serien om Karin Adler. Utspelar sig på Marstrandsön.
3. Midnatt i ondskans och godhetens trädgård av John Berendt var det väldigt längesedan jag läste, men jag minns den som bra. Utspelar sig i Savannah i amerikanska Södern. Den finns som film också. Boken och/eller filmen fick mig osannolikt sugen på att åka till Savannah.
Titel: Pet sematary Originaltitel: Pet sematary Genre: Skräck Regissör: Kevin Kölsch, Dennis Widmyer Manus: Jeff Buhler, Matt Greenberg, Stephen King (bok) Skådespelare: Jason Clarke, Amy Seimetz, John Lithgow, Jeté Laurence, Obssa Ahmed Utgivningsår: 2019 Produktionsland: USA Längd: 101 min Serie: - Såg den på blu-ray 6 mars 2020
Handling
Efter att ha flyttat från Boston till Maines landsort med sin fru Rachel och deras två barn, hittar Dr. Louis Creed en mystisk djurkyrkogård, gömd långt inne i skogen nära familjens nya hem. När en ofattbar tragedi inträffar, vänder sig Louis i sin förtvivlan till sin ovanlige granne, Jud Crandall, och sätter därmed igång en livsfarlig kedjereaktion som släpper en oändlig ondska fri, med fruktansvärda konsekvenser.
Min kommentar
Ja, jag är ett stort Stephen King-fan, vilket innebär att filmatiseringar av hans böcker ska ses, per automatik. Jurtjyrkogården, som den alltid kommer att heta för mig, är en fantastisk bok och en fantastik originalfilm. Åtminstone var de det när de kom. Originalfilmen har jag sett om och då imponerade den inte riktigt lika mycket, men jag kommer aldrig någonsin att förstå varför man gör en remake som är sämre. Och hur kan man tycka att detta är bättre? För det måste man väl ändå utgå från att skaparen tycker.
Jag har väl mer eller mindre kommit till insikt nu att det som gäller för moderna skräckfilmer är det som jag kallar för billiga jump-scares. Det jag vill ha är mer klass, i form av smygande och krypande obehagligt. Jump-scares skrämmer mig inte ett dugg, jag tycker bara de är fåniga. Tyvärr så har även den här filmen hemfallit åt dem. Visst, det är också lite obehagligt vid några enstaka tillfällen, men rädd blir jag inte.
Det största problemet, tycker jag, är att det saknas en hel del i uppbyggnad och utveckling. Bland annat så tycker jag att filmen är dålig på att få fram varför i hela friden man tycker att en kyrkogård av det här slaget skulle vara en bra idé. Jag fick ingen känsla alls för det. Man rusar förbi det som skulle kunna vara läskigt på riktigt och händelserna bara staplas på varandra utan eftertanke. Slutet blir bara för mycket. Av allt.
Skådespelarna gör så gott de kan med det de har att jobba med, men detta är inget jag kommer att minnas något längre tag. Dock var det kul att se John Lithgow i en annorlunda roll.
Efter att ha sett denna nya filmatisering så blir jag faktiskt riktigt sugen på att läsa om boken, men jag tror att jag låter bli. Jag vill minnas den som den var när jag läste den i min ungdom.
På Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 58 682 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 68 575 betyg).
Jag ger den 3,0.
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Jag har precis börjat på andra delen i Månkrönikan, Scarlet, av Marissa Meyer. Den har jag egentligen sett fram emot att läsa väldigt länge. Hoppas den sätter igång läslusten på riktigt.
Min smakebit kommer från början av boken.
Scarlet var på väg ned till gränden bakom Rieuxs taverna när handskärmen plingade till från passagerarsätet, och sedan hördes en automatisk röst: "Mottagit comm till mademoiselle Scarlet Benoit från polismyndigheten, avdelningen för anmälning av försvunna personer, Toulouse."
Hjärtat slog ett extra slag. Hon girade precis i rätt tid innan skeppets styrbordssida skrapade mot stenväggen och trampade hastigt på bromsen tills hon stannade helt. Scarlet ströp motorn och hade redan sträckt ut handen efter handskärmen, som hon lagt ifrån sig. Dess ljusblå sken glimmade på cockpitens instrumentbräda.
De hade hittat någonting.
