lördag 29 april 2017

"Trojanerna" av Lova Lovén

Författare: Lova Lovén
Titel: Trojanerna
Genre: Skräck
Antal sidor: 220
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 april 2017




Första meningen: Alvin klottrar i sin anteckningsbok och sneglar på klockan, som visar 08.10.

Baksidetext
ÖVER 300 DÖDA I MASSAKER PÅ HÖGSTADIESKOLA I MALMÖ

Så lyder rubriken i en lokal nyhetstidning, och händelsen är startskottet på en rad liknande katastrofer runtom i Malmö.

I Sverige. I världen.

Trojanerna är en berättelse ur tre kvinnors perspektiv, om relationer i en modern apokalyps, ett samhälle som smulas sönder av paranoia och en odefinierbar fiende som våra krisförberedelser inte kan skydda oss mot. En präst, en kommunikatör och en telefonoperatör på SOS Alarm ... mot det smygande hot som är trojanerna.

Min kommentar
Skräck och allehanda apokalyptiska berättelser har fascinerat mig sedan barnsben (ja, faktiskt). Det finns nästan inget bättre än att bli vettlöst rädd i den fiktiva världen. Dessutom hävdar jag bestämt att denna fascination avsevärt förbättrar mina överlevnadschanser när det väl händer i verkligheten. Dessutom utspelar sig den här boken mestadels i en stad nära mig (Malmö), vilket jag uppenbarligen hade glömt när jag väl började läsa den.

Det första som slår mig är att sådana här berättelser är betydligt läskigare om de utspelar sig i en bekant miljö. Jag har varit på de flesta ställen som nämns och jag ser alltihop väldigt tydligt för mitt inre öga. Dessutom så är det nattfjärilar. Nattfjärilar! Det har vi i hundratals både inne och ute på hösten. Du fattar vad läskigt.

Vi får alltså följa tre kvinnor: Prästen Liv, som måste brottas med andras sorg och skräck. SOS-operatören Karolin, som lyssnar på mänsklighetens (oftast) tysta rop på hjälp. Kommunikatören Sofia, som tycker att information måste ut och inte bryr sig ett dugg om vilka konsekvenser diffusa påståenden kan få. I början hade jag väldigt svårt att hålla isär dem. Jag tycker de hade alldeles för lika röster, men det löste sig tack och lov en bit in. Både Karolin och Liv tycker jag om och har inga problem att relatera till dem. Sofia däremot... hon är exakt lika fördomsfull mot äldre som hon tycker att äldre är mot henne. Det är precis en sådan egenskap som jag avskyr.

Jag har en del problem med den här historien och då menar jag inte bara detaljerade beskrivningar av sådant som känns lite onödigt. Ett hotellrum, till exempel, där varenda pryl som finns där beskrivs. Det känns helt ovidkommande. Nästan alla hotellrum ser likadana ut och dessutom spelade det ingen som helst roll för berättelsen. Mitt största problem är att jag inte får ihop allt. Kanske har jag andra preferenser för att bli rädd, men saker som är ologiska eller bara konstiga skrämmer mig inte. Jag behöver inte förstå allt, men det måste hänga ihop. Här finns alldeles för många oklara skeenden för att jag ska tycka att det är otäckt på riktigt. Eller så missade jag något.[spoiler]Varför sparades en del människor? I de stora sammanhangen (arenor, simhallar och så vidare) så åts alla upp, urskillningslöst och det fick inte finnas några överlevande. Varför togs vissa över (som Helena, Lucas, Ernst)? Vilka var de med nattfjärilar i magen? Övertagna människor? Demoner som såg ut som människor?[/spoiler] Ovisshet är nästan ett måste i skräcklitteratur, i alla fall för karaktärerna i den, men allt får liksom inte vara ett enda stort ? för läsaren.

Sociala medier och den hastighet med vilken information sprids är lite i centrum här. Och huruvida information alltid är av godo. Trots att man har goda intentioner så kanske man bara spär på ryktesspridningen och paranoian.

Slutet är så där läskigt öppet, samt en liten antydan att detta bara var början. Det gillar jag. Lagom makabert var det också. Precis så ska skräck sluta.

Boktipsets estimerade betyg var 3,1 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 5 betyg).
Goodreads hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 20 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Trojanerna: Bokhyllan, Bokhuset och Carolina läser.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 28 april 2017

Bokbloggsjerka 28 april – 1 maj

Fredag! Vi kör väl på med Annikas bokbloggsjerkan.

I dag blir det en trist fredag, sambon är fast på jobbet ända till väldigt sent i kväll så jag får helt enkelt roa mig själv. Vilket kommer att innebära film och sushi till kvällen. Inget perfekt substitut, men det får duga.

Veckans fråga: Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Utan att fundera speciellt länge så svarar jag Modernista på den frågan, av den väldigt enkla anledningen att de ger ut böcker som är i min genre (spänning, kan man väl kalla den för att få med alla). Av de 32 "riktiga" böcker som jag har läst i år så har sju kommit från Modernista. Mer än en femtedel alltså.

Bubblare är Louise Bäckelin, Bazar, Bookmark, Massolit och Lind & Co som jag kanske inte läser så många böcker från, men de har ett helt gäng som jag håller ögonen på.

Det kommer mera

En väldigt spännande bok dök upp här...

Första gången jag såg till den här boken av Grady Hendrix så bara kände jag att det här var något för mig. Då var den på engelska och hette Horrorstör. Eftersom jag envist som en åsna vägrar (nåja) läsa skönlitteratur på engelska så puffade jag undan den i hjärnvindlingarna. Nu har den kommit på svenska och då heter den Bokea - inredning till döds. Namnbytet förstår jag egentligen inte alls, men jag bryr mig mer om innehållet som jag tror kan vara riktigt bra. Tack till Calidris Förlag!

Swedish Zombie är så generösa att de bjuder på en e-novell/-bok i varje nyhetsbrev (kommer ut i april och september) och den här gången var det en novell av Pål Eggert, Brandbomb. Jag har inte läst något av honom, men han finns på min nyfiken på-lista så det här blev ju bra. Tack till Swedish Zombie!

torsdag 27 april 2017

Helgfrågan v 17 (27 - 30 april)

Mia har startat upp Helgfrågan och den här veckan hänger jag på redan på torsdagen.

Veckans fråga är: Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar? Tipsa gärna om en bok ni tror inte fått så mycket uppmärksamhet om det inte vore för oss bokbloggare.

Min gissning är att det är hyfsat billig reklam för förlagen. Bokbloggare har ju ganska stor genomslagskraft, förmodligen större påverkan än "riktiga" kritiker, åtminstone i den genre som jag läser. Dessutom är ju bokbloggare oftast "vanligt" folk, precis sådana som ska läsa böckerna. Om de dessutom skickar ut till x antal bloggare så kanske förlaget har en sådan tur att boken kommer att synas på många ställen under kort tid och kanske blir den en snackis. För ett mindre förlag måste ju detta vara mycket billigare än att lägga hundratusentals kronor på marknadsföring genom andra kanaler. De större har nog inte heller råd att ignorera oss.

Något exempel på bok för andra delen av frågan har jag nog inte, förutom det jag redan har nämnt, att de mindre förlagen generellt nog har större nytta av oss.

Hett i hyllan #89

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag lyckades faktiskt hitta det där inlägget där jag presenterade alla inköp från början av december 2013. Sorgligt nog så har jag bara läst hälften av dem. Hittills. Detta är den sista av dem.
För drygt fyra år sedan läste jag Therése Söderlinds debut (Norrlands svårmod), som jag tyckte väldigt mycket om. Så mycket att jag köpte hennes andra bok, Vägen mot Bålberget. Trots att den låter riktigt intressant och att andra bokbloggare, som jag litar på, har gillat den så är den fortfarande oläst. Förmodligen beror det även här på pocketutgåva och massor av sidor (590). Kanske är det dags att ha en utmaning där jag återknyter bekantskapen med författare som jag läst tidigare, men som av någon anledning har blivit lite bortglömda.

Så här står det på baksidan och visst låter det lockande:
En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen.

Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet, men trehundra år tidigare. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång.

Ett av ögonvittnena som pekat ut Malin är grannpojken Olof. Som alla barn fantiserar han mycket och inte minst fantiserar han om Malins dotter. Men gränsen mellan lek och allvar suddas ut när en äldre pojke dyker upp och berättar om en annan värld och om de krafter och väsen som befolkar den. Plötsligt finner sig Olof indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja mellan fantasi och verklighet.

Först som gammal förmår Olof se tillbaka och minnas sin egen roll i händelserna som påverkade en hel bygd.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.