Bok: Maestro av Geir Tangen

Författare: Geir Tangen
Titel: Maestro
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 365
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Maestro
Översättare: Helena Sjöstrand Svenn
Serie: Gudmundsson & Skeisvoll 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 juni 2026




Första meningen: Den här morgonen, fyra dagar innan ljuset släcktes, stod journalisten Viljar Ravn Gudmundsson bredbent i sammanträdesrummet och njöt av atmosfären omkring sig.

Baksidetext
Journalisten Viljar Ravn Gudmundssons karriär är på väg utför. Förr var han den stora stjärnan på lokaltidningen i den norska småstaden Haugesund, och hade fullt sjå med att stå emot anbuden från Oslotidningarna. Men efter ett ödesdigert misstag går Viljar från stjärna till iskall på redaktionen. Samtidigt kämpar han privat med att ta hand om sin ADHD-diagnostiserade son, och inte minst med att hantera sina egna ångestattacker.

När Viljar en dag får ett mejl av någon som påstår sig vilja straffa människor som undkommit rättvisan, skickar han det bara förstrött vidare till polisen. Nästa dag hittas en kvinna mördad. Och snart trillar ännu ett kryptiskt mejl ner i Viljars inkorg ...

Lotte Skeisvoll leder polisutredningen. Många rynkar på näsan åt att hon 32 år ung blivit utnämnd till kriminalkommissarie, men Lotte själv – paragrafryttare och närmast tvångsmässigt överambitiös – tycker att hon borde ha fått chansen betydligt tidigare. Men nu möts hon av en gärningsman som ständigt verkar ligga steget före. Först när det framkommer att morden tycks spegla scener ur populära kriminalromaner står hon inför ett genombrott.

Min kommentar
För en faslig massa år sedan fanns det en norsk bokbloggare, som även skrev på en bok. Han heter Geir Tangen och boken han höll på att skriva var Mestro. Den kom ut på svenska 2018 och sedan dess har den faktiskt stått oläst i min hylla. Min plan var egentligen att läsa den under semesterresan till Norge, men sedan upptäckte jag att den inte fanns som e-bok och då fick jag göra en snabb omplanering och läsa den innan i stället. Det funkar ju det också.

Egentligen så är det här ett bra exempel på hur jag vill ha mina deckare. Ingen romantik överhuvudtaget. Minimalt med privatliv. Och så blir det nästan lite meta. Här finns många referenser till andra deckare. Till och med författarens eget namn är med. Jag gillar det.

Två huvudpersoner finns det och jag är inte så glad i någon av dem. Journalisten Viljar är inte särskilt sympatisk. Inte ens innan det där hände, som fick hans stjärna att dala. Polisen Lotte kan inte vara så lätt att jobba med. Enligt henne finns det bara två sätt att göra saker; hennes sätt och fel sätt. Om man slår upp tvångssyndrom så finns det en bild på henne där. På något skruvat sätt så gillar jag dem ändå. Jag kan känna med dem och de engagerar mig. Och kanske kan jag lite, lite relatera till Lotte.

Någon procedurdeckare är det inte. Faktum är att det inte finns några förhör alls och ingen utredning att tala om heller. Allt det sker när vi är någon annanstans. Det funkar bra det också. Morden är ganska råa, men jag tycker inte att vi får veta så mycket om dem. Förutom att de har hänt då och en övergripande bild. Inga blodiga detaljer alltså. Full av klyschor är den däremot, både vad gäller karaktärer, mordmetoder och mördare. När det är så här snyggt gjort, framför allt meningen(?), så blir det väldigt bra.

Vi får även ta del av mördarens tankar och det är väl något jag strängt taget inte är något fan av. Just den biten hade jag klarat mig utan. Dock ett plus för att de kapitlen inte är kursiverade. En då-tråd finns det så klart också. Något som tydligen är ett måste i en deckare. Det låter kanske som att det blir rörigt med alla olika trådar och berättare, men det är det inte.

Ungefär halvvägs in gissade jag mördaren. Jag minns inte vad det var som fick mig att haja till, men jag tror att det var något h*n sa. Det förstörde absolut ingenting. det fanns tillräckligt med annat som var ovisst och oväntat.

Maestro är en väldigt bra deckare och jag blev ju så klart sugen på att fortsätta läsa serien, men det visar sig bli oerhört svårt. Andra delen går inte längre att få tag i och den finns inte heller som e-bok att låna eller köpa. Det är inte alltid bra att vänta med att läsa böcker ...

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,60 i genomsnitt (beräknat på 1 251 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Maestro: Lottens bokblogg, Bokstunder och Boktanken

Böcker på rad

Nu när jag inte har någon återkommande Tisdagstrion, över sommaren i alla fall, så tänkte jag att jag får väl ordna några egna listor att ta till. Jag har samlat på mig några teman, åtminstone så de räcker i några veckor. Fem känns som ett lämpligt antal för det här.

Hur många olästa böcker jag än har hemma så lockar alltid de nya som släpps. De närmaste månaderna kommer en hel del som jag verkligen vill sätta tänderna i och det ger temat: Nya böcker jag vill läsa.

Även för det här temat så är böckerna betydligt fler än fem och jag hade ganska stora problem att välja vilka som skulle få vara med.

1. Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson
2. Den stora massan av Louise Penny
3. Kirurgen av M W Craven
4. Ängladåd av Tina Frennstedt
5. Andra världar än dessa av Stephen King & Peter Straub

Listan är nog faktiskt i något slags ordning och den enda anledningen till att Kings bok är sist är för att detta är den där Talisman-serien som jag inte har varit jätteglad i ...

TV-serie: En duktig flickas handbok i mord #2 (2026)

Titel: En duktig flickas handbok i mord
Originaltitel: A good girl's guide to murder
Säsong: 2
Genre: Kriminaldrama
Skapad av: Poppy Cogan, Holly Jackson (bok)
TV-bolag: BBC Three
Skådespelare: Emma Myers, Zain Iqbal, Asha Banks, Misia Butler, Jack Rowan
Premiär: 2026-05-27
Produktionsland: Storbritannien, Tyskland
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 47 min
Såg den på Netflix 1 juli - 7 juli 2026




Handling
Efter att ha löst Andie Bell-fallet är Pip fast besluten att åtgärda efterdyningarna - och hålla sig borta från ytterligare utredningar. Men när Max Hastings rättegång närmar sig försvinner plötsligt Connors bror Jamie och Pip hamnar i en kapplöpning mot klockan för att hitta honom.

Min kommentar
En andra säsong av En duktig flickas handbok i mord släpptes för ett tag sedan och, helt ärligt, så hade jag nog glömt att jag inte var så förtjust i den första. I stället kände jag mig ganska sugen på att se den, så den fick bli nästa att se.

De invändningar jag hade efter första säsongen stämmer faktiskt fortfarande (nu när jag har läst vad jag tyckte då), bara ännu mer. Här har vi någon som beskrivs som en exceptionell detektiv, men inget hon gör eller säger stödjer det påståendet. Snarare tvärtom.

Man skulle kunna tro att min största invändning är att det populära fenomenet ogiltiga slutledningar firar triumfer här. Ofta är det i stil med Jamie hade en kniv. Kniven hittas vid det öde huset. Jamie måste ha varit vid det öde huset. Vilket ju inte alls är en korrekt slutsats. Kniven kan ha hamnat där på många olika sätt. Och är det ens samma kniv? Beviskedjan är långt ifrån obruten.

Mitt allra största problem med den här serien är Pip själv. Hon är en sällsamt osympatisk person. Hon lyssnar inte på någon annan, det är bara hennes agenda som spelar roll. Lite som en elefant i en porslinsbutik. För i jakten på sanningen så får man säga och göra vad som helst. Oavsett hur andra drabbas. Hennes känsloläge är en ständig nia (på en tiogradig skala), men hennes ansiktsuttryck är nästan samma hela tiden. Ett som tycks säga att det är mest synd om henne. Hon har noll självinsikt. Även om den försiktigt försöker titta fram vid något tillfälle. Det är ett problematiskt beteende, som man bara förutsätts köpa, utan att ifrågasätta. Dessutom förväntas jag heja på någon som konstant beter sig illa, utan att denna någon reflekterar över det. Jag bryr mig inte ett dugg om hur det går för henne.

För att göra det än värre så tycker jag inte att Emma Myers spelar speciellt bra. Jag tycker att hon spelar över, med bland annat det ständigt höga känsloläget. Det kan ju vara så att det är meningen att hon ska vara sådan, men det funkar väldigt dåligt för mig. Jag verkar ju vara ganska ensam om att tycka så och kanske är det på grund av att jag inte är i rätt målgrupp. Kanske är det lättare för yngre att relatera till detta.

I En duktig flickas handbok i mord är allt drama och stora känslor utan några variationer. Det är bara utmattande. Handlingen i sig är både intressant, spännande och oviss. Saker som väger tungt för mig. Men Pip är så plågsam att titta på att jag knappt orkade se klart, än mindre engagera mig.



På Trakt.tv har serien 3,65 i genomsnitt (beräknat på 2,1k betyg).
På IMDb har serien 6,8 i genomsnitt (beräknat på 28k betyg).
Jag ger säsongen 2,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Världens värsta människa (2021)

Titel: Världens värsta människa
Originaltitel: Verdens verste menneske
Genre: Drama
Regissör: Joachim Trier
Manus: Eskil Vogt, Joachim Trier
Skådespelare: Renate Reinsve, Anders Danielsen Lie, Herbert Nordrum, Hans Olav Brenner, Helene Bjørneby,
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Norge, Sverige, Danmark, Frankrike
Längd: 127 min
Serie: -
Såg den på Netflix 19 juni 2026




Handling
Krönikan om fyra år i Julies liv, en ung kvinna som navigerar i sitt kärlekslivs oroliga vatten och kämpar för att hitta sin karriärväg, vilket får henne att se realistiskt på vem hon egentligen är.

Min kommentar
Ofta tycker jag att det är roligt att ladda upp med filmer från det land som jag ska till på semestern. I år gick resan till Norge så jag slet för att hitta norska filmer att titta på innan. En av de som dök upp som ett av de bättre alternativen var Världens värsta människa. Den var klassad, bland annat, som romantisk komedi. Det tyckte jag kunde passa en midsommarafton.

Det känns som att det bara är att acceptera att moderna romantiska komedier inte alls är så som jag tycker att de ska vara. Om man kallar en film för romantisk (dram)komedi så får man nog räkna med att vissa tittares förväntningar blir helt felställda. Detta var inte romantiskt. Detta var inte roligt. Detta var bara drama.

Ingen av karaktärerna är speciellt trevlig. Alla är oerhört egocentriska. Alla bara försöker vara någon de inte är. Kanske förutom Aksel, men han försöker så desperat att vara djup att han bara blir patetisk. Jag kunde inte bry mig mindre om vad som händer dem. Jag kan dock inte klaga på skådespelarna, de är väldigt bra.

Förmodligen så beror hela det här problemet att jag inte alls kan relatera till det hör navelskåderiet, det skitnödiga och rädslan för att inte vara perfekt. Den yngre generationen kanske tycker att romantiska komedier ska vara så här. Det verkar ju onekligen så, eftersom alla vi väljer nu är sådana här. Jag funderar allvarligt på att sluta titta på nya filmer. Jag blir ju så besviken nästan varenda gång.

Jag tyckte att det var svårt att veta hur mycket tid som gått mellan varje "kapitel" och det gjorde mig förvirrad. Tydligen är det fyra år som går i hela filmen. Står det i beskrivningen, som jag inte hade läst innan. Det kanske hade hjälpt lite att veta det.

Världens värsta människa ger mig absolut ingenting. Den är ointressant och engagerar mig inte på något sätt. Den är dessutom otroligt lång och seg. Efter en timme var jag obeskrivligt less. Om jag hade haft minsta fallenhet för att bli deprimerad så skulle jag ha blivit det.


På Letterboxd hade den 4,1 i genomsnitt (beräknat på 986 798 betyg).
På IMDb hade den 7,7 i genomsnitt (beräknat på 129k betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Sommarhuset på stranden

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Igår gjorde vi en dagstur till Ystad. Jag blev så inspirerad när en kollega skickade ett foto för några veckor sedan där han åt en vräkmacka. Jag var helt enkelt tvungen att prova den själv. När jag sedan dessutom hittade ett glasställe, där man gör sin egen glass, så var utflykten fulländad.

När jag skulle välja nästa bok att läsa så tänkte jag mig en helt annan, men på grund av utflykten igår så fick jag tänka om. Den jag hade tänkt mig finns inte som e-bok och jag släpar inte med mig en fysisk bok på en dagstur. Det fick bli ett snabbt byte till Sarah Morgans Sommarhuset på stranden. Jag har förstått det som att den här författaren läser många en bok av både på sommaren och till jul, men detta är den första jag ger mig på.

Min smakebit är från sida 81:

Joanna grep hårt om den obekanta ratten.
    Hon var på väg tillbaka. Fast hon sagt att hon aldrig skulle göra det, fast hon lagt sitt gamla liv bakom sig, så åkte hon tillbaka. Det var ett logiskt beslut, för hon ägde ju ett hus i Silver Point. Det fanns ingen orsak till att hon inte skulle bo där ett tag.
    Ett ögonblick kände hon sig nästan illamående av skräck och försökte resonera med sig själv. Hur kunde minnena av det gamla livet möjligen vara värre än verkligheten just nu?