Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Ännu en oläst från när jag fyllde år i slutet av maj 2024.
Ninni Schulmans böcker har jag tyckt om så Käraste Lena stod så klart på önskelistan.
Detta är andra delen i Siljanserien, som jag inte har börjat läsa än. Det finns ingen anledning för mig att tro att jag inte ska gilla även den här serien, efter att ha läst Hagforsserien. I den har jag faktiskt läst samtliga sju delar och även om jag ibland har stört mig på huvudpersonen Magdalena så har de varit bra allihop. Så småningom kanske jag får starta upp min utmaning Sist på serien? igen och då är denna helt klart ett alternativ. Om jag inte bara tar och börjar läsa ändå.
Så här står det på baksidan:
Hösten 1983 hittas 31-åriga Lena död i sitt hem på släktgården på Sollerön utanför Mora, hängd i en lampkrok. Av allt att döma rör det sig om ett självmord. Lenas föräldrar vägrar tro att deras dotter valt att ta sitt eget liv, och för att få reda på sanningen kopplas den före detta polisen Ingrid Wolt in.
Ingrid har egentligen lagt ner sin nystartade spaningsbyrå och lever isolerad i skogen av rädsla för sin före detta man. Men Lenas föräldrar är så enträgna att hon slutligen övertalas att ta sig an fallet. Det visar sig snart att Lena bar på djupa hemligheter och att det var många i hennes närhet som ville se henne död.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Författare: William Gibson Titel: Count Zero Genre: Science fiction Antal sidor: 257 Originalspråk: Engelska Originaltitel: Count Zero Översättare: Hans Lindquist Serie: Neuromancer 2 Förlag:Modernista Utgivningsår: (original) 1986 (min) 2019 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 29 juni 2026
Första meningen: De satte en hundbomb på Turners spår i New Delhi, ställde in den på hans feromoner och hans hårfärg.
Baksidetext
Turner, en korporativ legoknekt, vaknar upp i en rekonstruerad kropp. Hans arbetsgivare Hosaka Corporation aktiverar honom rörande ett än mer farligt uppdrag än det han tillfrisknar från: Maas-Neoteks R&D-chef skall hoppa av, och Turner är den som skall få ut honom levande. Beväpnad med bland annat det nyaste inom BioChip tänkter Turner slutföra sitt uppdrag.
Bobby Newmark är en liten dataskojare som hamnar i mitt i ett krig i Cyberrymden som utlöses av avhoppet. En enkel "körning" med en kinesisk "isbrytare" mot ett säkerhetssystem utlöser kraftiga larm och Bobby dör nästan på kuppen innan han kommer undan de virtuella vakthundarna, därav namnet på romanen. Bobby får ett pris på sitt huvud och försöker endast komma undan med livhanken i behåll.
Min kommentar
När jag hade läst klart alla planerade böcker i juni och fortfarande var på resande fot så tyckte jag att det kunde vara en bra idé att läsa vidare i Neuromancer-trilogin. Det gäller ju att passa på när man fortfarande har det här speciella universumet i hyfsat färskt minne. Alltså blev det dags för Count Zero.
Mycket av det som gjorde Neuromancer så speciell finns kvar här, vilket gör den här recensionen svårare att skriva än den förra. Jag vill inte bara upprepa mig, men samtidigt är det just den säregna stilen som återigen präglar läsupplevelsen. Rent berättarmässigt så är det här väldigt märkliga böcker. Viktiga grundläggande saker förklaras inte överhuvudtaget. De nämns på ett sätt som antyder att alla vet vad det är. Andra, helt ovidkommande saker, beskrivs in i minsta detalj.
Vi får berättelsen i flera olika trådar, främst genom Turner, Marly och Count Zero. De är allihop på olika ställen och pysslar med sitt. Ingen blir väl förvånad när de till slut sammanstrålar och allt knyts ihop. Men tro för all del inte att du får alla svaren.
I mångt och mycket så är Count Zero inte lika förvirrande som Neuromancer. Jag behövde inte lägga lika mycket energi på att förstå världen utan kunde fokusera mer på historien. För mig känns denna lite mer traditionell, med de vanliga ingredienserna: attentat, jakt och explosioner. Det känns helt enkelt mer actionbetonat.
Vad jag kan minnas så finns det inga viktiga karaktärer från Neuromancer här. Det är nog bara ett namn jag känner igen, men det är ju så klart samma universum man rör sig i. Jag känner att jag inte kommer nära någon av karaktärerna, det är generellt svårt att förstå vad som driver dem. Det här är förmodligen medvetet, men det gör att jag inte bryr mig så mycket om dem. Count Zero känns trots detta inte lika distanserad som Neuromancer. Karaktärerna är inte längre bara observatörer. De har lite mer kontroll och de är mindre vilsna. Precis som jag.
Bildspråket förvirrar mig fortfarande. Jag har svårt att se den här världen framför mig och alldeles särskilt när den blir detaljerad. Men så är det alltid för mig. Något jag tycker är otroligt imponerande är sättet William Gibson skriver om AI. Redan 1986.
Medan Neuromancer handlade om att orientera sig i en okänd värld så handlar Count Zero om att börja hitta hem i den. Nu har jag bara Mona Lisa overdrive kvar att läsa i trilogin. Det ska bli spännande att se hur både universumet och jag utvecklas.
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Tidsresor
Det visste jag att jag har läst många böcker om. Problemet är bara att komma ihåg vilka. En ploppade upp direkt, de andra fick jag fundera på.
1. 22/11 1963 av Stephen King handlar om engelskläraren Jake Epping, som får i uppdrag (av en döende vän som har hittat en portal till det förflutna) att förhindra det som händer den här dagen. Samtidigt så tänker han att han ska passa på att förändra livet för en av hans vuxenelever.
2. Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde är en helt vansinnigt rolig bok om Thursday Next, specialagent vid Litteraturroteln i London. Förutom att resa i tiden så kan man även resa in i böckerna och ändra det som händer.
3. Timebroker av Elisabeth Östnäs är en novell i antologin 1873. Den handlar om precis det den heter; någon som säljer tidsresor, men på ett lite annorlunda sätt. En riktig pärla.
Titel: Sullivan's Crossing Originaltitel: Sullivan's Crossing Säsong: 1 Genre: Drama Skapad av: Roma Roth TV-bolag: CTV Skådespelare: Morgan Kohan, Chad Michael Murray, Scott Patterson, Sydney Shandon, Reid Price Premiär: 2023-03-19 Produktionsland: Kanada Antal avsnitt: 10 Avsnittslängd: ca 44 min Såg den på Netflix 9 juli - 16 juli 2026
Handling
Huvudpersonen Maggie Sullivan är en framgångsrik neurokirurg som får hela sitt liv i Boston upp-och-ner-vänt. Efter en personlig kris på grund av en anklagelse om försummelse flyr hon tillbaka till sin hemstad i Nova Scotia. Där måste hon återknyta kontakten med sin pappa och ta itu med sitt smärtsamma förflutna.
Min kommentar
Precis när jag hade sett klart en på-egen-hand-serie och som bäst funderade på vad i hela friden jag skulle välja nu, så la @vadblirdetformedia ut en recension på Sullivan's Crossing. En serie jag la till på min lista för några veckor sedan, men hade hunnit glömma bort. Det var ju som att betrakta som ett tecken så den fick det bli.
Miljön här den måste vi bara prata om. Sullivan's Crossing ligger i Nova Scotia, en plats som lite har funnits på min radar redan tidigare. Det är så vackert att det gör ont, rent fysiskt. Där fick jag ännu en plats att sätta upp på min bucketlist.
Mycket drama är det här. Ibland känns den nästan påtvingad. Relationen mellan pappa Sully och Maggie känns något krystad och konstruerad, vilket nästan alla relationer gör när jag tänker efter. Jag kan dock köpa det, om än motvilligt. Både Andrew, Walter och Maggies mamma Phoebe ger mig rysningar. Dock inte av välbehag. De är så manipulativa att jag blir irriterad.
Jag har några problem med den här serien, men det allra största är att Maggie, i mina ögon, inte är trovärdig som neurokirurg. Hon ser ut som en förvirrad och butter femtonåring, vilket ju hon så klart inte kan hjälpa, men det stör mig mer än jag egentligen vill erkänna. Hon beter sig också konstigt och ställer konstiga frågor till presumtiva patienter. Det är helt omöjligt för mig att inte jämföra henne med Amelia Shepherd i Grey's anatomy. Där har vi en neurokirurg som jag skulle vilja ha om jag behövde en. Hon osar av självförtroende och auktoritet. Hon inger förtroende. Maggie är hennes motsats.
Generellt så skulle jag nog säga att skådespelarprestationerna är under par, men det kan ju faktiskt bero på manuset också. Det är ändå kul att se Luke, från Gilmore girls. Även Tristan från samma serie, men honom kände jag inte igen.
Sullivan's Crossing är nog inte trovärdig, på många sätt, men den är charmig och mysig. Vilsam är nog rätt ord. Jag kommer helt klart att titta vidare. Något att ta till när man vill ha något lättsmält, där det finns många vackra vyer att titta på.
På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 653 betyg).
På IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 9,8k betyg).
Jag ger säsongen 3,5.
Titel: Project Hail Mary Originaltitel: Project Hail Mary Genre: Science fiction Regissör: Phil Lord, Christopher Miller Manus: Drew Goddard, Andy Weir (bok) Skådespelare: Ryan Gosling, Milana Vayntrub, Sandra Hüller, Ken Leung, James Ortiz Utgivningsår: 2026 Produktionsland: USA Längd: 156 min Serie: - Såg den på Prime Video 3 juli 2026
Handling
Ryland Grace, lärare i naturvetenskap på högstadiet, vaknar upp på ett rymdskepp ljusår hemifrån utan att minnas vem han är eller hur han hamnade där. När hans minne återvänder börjar han upptäcka sitt uppdrag: att lösa gåtan om det mystiska ämne som får solen att dö ut. Han måste ta tillvara på sin vetenskapliga kunskap och sina oortodoxa idéer för att rädda allt på jorden från utrotning... men en oväntad vänskap innebär att han kanske inte behöver göra det ensam.
Min kommentar
Den ordinarie fredagsfilmen var spikad. Trodde jag. När vi startade upp streamingtjänsten så hoppade reklam för Project Hail Mary ut från skärmen och påkallade min uppmärksamhet. Jag stammade förvirrat "men, har den kommit nu" och så blev det ett snabbt byte. Tur att man är flexibel.
Boken läste jag när den kom på svenska, för fem år sedan, och ända sedan dess så har jag väntat på filmen. Jag kände att jag inte kom ihåg speciellt mycket, innan jag började titta, men jag verkar ha haft fel. Till och med en bra bit innan slutet så drog jag efter andan och sa till sambon att jag nu kom ihåg hur den slutade.
Filmen, precis som boken, berättas i två olika trådar; det som hände innan Ryland skickades iväg ut i rymden och det som händer i rymden. Jag tycker båda trådarna är lika intressanta, men det som utspelas i rymden är mer spännande och håller mig i ett järngrepp. Eventuellt tack vare Rocky (Flinta i boken), som jag nog inte hade föreställt mig se ut som han gör i filmen. Jag vet inte hur jag tänkte mig honom, men det här funkar.
Humorn, som jag saknade i boken, är mer framträdande i filmen. Här har man valt att förstärka de humoristiska inslagen. Det hjälper också att Ryan Gosling har en väldigt lättsam och självironisk spelstil. Han kan få en ganska vardaglig replik att bli rolig bara genom sitt kroppsspråk eller sin tajming, och det gör att huvudpersonen känns lite mer charmig och lättillgänglig än jag upplevde honom i boken.
Min nya, stora insikt är att jag snart måste sluta hävda att jag inte gillar Ryan Gosling. Han gör sin karaktär fantastiskt bra. Sandra Hüller, som spelar Eva Stratt, är minst lika bra. Jag verkar ha glömt hur Ryland egentligen hamnade i rymdskeppet, för jag minns inte att jag reagerade så som jag gjorde när jag såg filmen. Dock tycker jag fortfarande att Eva Stratt är en person man vill ha vid sin sida i en kris. Stratt är varken hjälte eller skurk. Hon är en person som tar ett beslut de flesta av oss hoppas att vi aldrig ska behöva ta. Det gör att man kan beundra henne och samtidigt vara upprörd över vad hon gör, vilket ofta är ett tecken på en riktigt välskriven karaktär.
Trots att filmen är långt över två timmar så tycker jag att de har gjort ett bra jobb med att korta ner handlingen. I boken var vissa händelser mycket mer utdragna. För övrigt tog det två timmar innan jag ens tittade på klockan och då var det inte för att jag var uttråkad. Det var för att jag undrade hur länge det var kvar, om de skulle hinna få ihop allt, eftersom jag tyckte att det saknades en del.
Jag älskar verkligen science fiction när den är sådan här, med fokus på science-delen, inte rymdmonster och stora effekter (även om jag gillar det också). Vänskap och lojalitet är inte bara mänskligt, det är universellt. Liksom vetenskapens språk. Det vill jag gärna tro på.
Filmen Project Hail Mary är bättre än boken, tycker jag. Den är charmig, rolig, spännande och faktiskt också lite berörande. Jag tycker inte att filmen ersätter boken, som har mer vetenskap och fler detaljer, men jag tycker att den är ett ovanligt lyckat exempel på en adaption som vågar stryka sådant som fungerar bättre på papper än på film. Resultatet blir en berättelse med högre tempo, utan att förlora det som gör historien speciell.
På Letterboxd hade den 4,31 i genomsnitt (beräknat på 3 369 931 betyg).
På IMDb hade den 8,2 i genomsnitt (beräknat på 395k betyg).
Jag ger den 4,5.
