Författare: Sharon Bolton
Titel: Det mörka
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 408
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The dark
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Lacey Flint 5
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2026
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 februari 2026
Första meningen: Några timmar efter midnatt satt två unga kvinnor i en bil nära en klippkant.
Baksidetext
När ett spädbarn rycks från sin barnvagn och kastas i Themsen befinner sig poliskonstapel Lacey Flint av en slump i närheten. Trots att hon för tillfället inte är i tjänst lyckas hon förhindra katastrofen. Men vem skulle vilja skada ett barn?
Kriminalkommissarie Mark Joesbury är inte förvånad. Under sin övervakning av ett komplext nätverk av Darknet-sajter har Joesbury och hans team identifierat ett nytt terrorhot från en kvinnohatande grupp som kallar sig själva incels. Joesburys team försöker infiltrera gruppen, men Darknet är skapad för anonymitet, och incelarmén är stor.
Trycket ökar när teamet får veta att överfallet vid Themsen bara var det första i en rad våldsamma attacker i syfte att terrorisera kvinnor. Dessutom tycks rörelsens ledare tycks ha valt ut Lacey som själva symbolen för allt de hatar – vilket innebär att hon nu befinner sig i extrem fara.
Min kommentar
Det kan hända att det kom som en väldigt stor överraskning för mig när jag upptäckte att det skulle komma en femte del om Lacey Flint. Om jag visste det så hade jag glömt bort det.
Det mörka åkte i alla fall direkt upp på min läslista.
Tolv år har det gått mellan fjärde och femte delen, i alla fall den svenska utgivningen. "Bara" åtta i den engelska. Märkligt nog så har det alltså tagit nära fyra år för den här boken att översättas. Men nu är det här och det är jag glad för. Sharon Boltons böcker brukar vara väldigt mörka, men jag var nog inte riktigt beredd på att det här skulle vara en
så mörk historia. Trots titeln.
Karaktärerna är inte speciellt många och märkligt nog, tycker jag, så är det mer än dubbelt så många poliser än andra karaktärer. Mitt största problem är att man verkar förväntas komma ihåg alla återkommande människor och deras inbördes relationer. Efter tolv år, eller åtta så, som det gått i den engelska utgivningen. Alldeles särskilt så minns jag inte Dana och Helen överhuvudtaget. Det stör mig väldigt mycket. Themsen är som en helt egen karaktär och jag uppskattar verkligen beskrivningen. Så mycket att jag den senaste tiden roat mig med att sitta och titta på Apple TV:s skärmsläckare när de flyger över London.
Lacey är Lacey, som hon har varit mest hela tiden. Dock tycker jag att det känns som ett riktigt korkat val att lämna porten öppen, med nycklarna till lägenheten innanför. Kanske inte något som en duktig och försiktig polis som Lacey skulle ha gjort. Mark Joesburys turkosa ögon nämns bara en enda gång, vilket jag ör oerhört tacksam för.
Det enda jag eventuellt kan ha lite problem att tro på är att man känner igen en person, som man mötte i tonåren i några minuter, mitt i natten så att det var mörkt, för tolv år sedan. Omöjligt är det så klart inte, men nog ganska ovanligt. Lite less är jag på Laceys ständiga personliga inblandning. Och att hon alltid hamnar i livsfara på grund av det. Och hennes hemlighet. Tycker det är nog av och om det nu.
Fanatiker skrämmer mig så oerhört mycket, nästan mest av allt. Det går liksom inte att resonera med dem. Det är så typiskt för den här sortens individ, att allt alltid är någon annans fel. De har själva inget som helst ansvar för det som händer i deras liv. Vilket ju är ett besynnerligt synsätt för oss andra. Jag har dock svårt att tro att det skulle vara så här enkelt att göra det som de gjorde. Kanske av den enkla anledningen att jag inte vill tro det. Jag hoppas ju att flertalet människor är bra och klokare än så här. Vad jag grundar det på har jag ingen aning om. Det var ju inte alltför många år sedan som polisen gick ut och bad kvinnor att inte röra sig ensamma ute på nätterna. I åtminstone två svenska städer; Malmö och Östersund.
Det mörka är skrämmande otäck läsning, så nära verkligheten, och realistiskt beskrivet, att jag faktiskt blev lite rädd. Så obehagligt att läsa. Kanske är detta sista boken, det vet jag inte, men om det är det så är jag nöjd.
Den här boken har varit med i
En smakebit på søndag.
På
Goodreads hade den 4,16 i genomsnitt (beräknat på 2 990 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | | Spännande | | Förutsägbar |
| Bladvändare | | Klurig | | Läskig |
| Långsam | | Tempofylld | | Obehaglig |
| Detaljrik | | Fåordig | | Nagelbitare |
| Mysig | | Rå | | Sorglig |
| Måbrabok | | Tankeväckande | | Rolig |
| Rörig | | Genomtänkt | | Mörk |
| Lättsam | | Mystisk | | Berörande |
Andra som bloggat om
Det mörka:
Lottens bokblogg (engelsk utgåva),
Tofflan och
Fiktiviteter (engelsk utgåva)
På fjärde dagen kom för första gången en stunds lugn över honom. Han hade med feberaktig intensitet genomkorsat Palermo på jakt efter lämpliga platser och områden för allt det som skulle komma. Mest hade han rört sig till fots och systematiskt utvidgat sin lokalkännedom i området kring Via Roma och hotellet, han hade också genomsökt hotellet sena nattimmar på gränsen mot gryningen, och han hade tvingat sig till att öva bilkörning ut och in i staden. Snart skulle han ställa undan bilen, snart skulle det bli omöjligt att röra sig i dagsljus.
