"En helt vanlig familj" av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: En helt vanlig familj
Genre: Drama
Antal sidor: 455
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 juni 2018




Första meningen: Inträngd i ett hörn reagerar jag på varje rörelse i ögonvrån.

Baksidetext
Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur väl känner du egentligen dina barn?

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.

Kvar finns de förtvivlade föräldrarna som inte förstår vad som har hänt eller vad de ska ta sig till. De är båda beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är bara om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra.

I tre olika delar får vi följa fadern, modern och dottern, och bit för bit avslöjas sanningen om vad som egentligen hände.

Min kommentar
Mattias Edvardsson har snabbt blivit en favoritförfattare och för varje bok jag läser så blir jag mer och mer orolig att jag ska bli besviken. Förväntningarna är ju skyhöga och det borde inte vara möjligt att leva upp till dem. För att recensera En helt vanlig familj så behövs egentligen bara ett enda ord: Perfekt.

Jag började läsa den här boken när jag åkte buss till jobbet och det var en väldigt märklig känsla att åka förbi platserna jag precis läste om. Det snurrade till rätt bra i huvudet där. Böcker som utspelar sig där man befinner sig får verkligen en extra krydda. Det finns så mycket att säga om den här boken att jag knappt vet var jag ska börja, men eftersom jag är jag så försöker jag ta det i ordning...

Det finns tre olika berättare, pappa Adam, mamma Ulrika och dottern Stella. Tre olika sanningar serveras, de stämmer inte alltid överens och ibland vet jag inte riktigt vem jag ska tro på. Speciellt en händelse skildras väldigt olika, men jag tror jag vet vem som inte är helt pålitlig.

Pappa Adams oförmåga att se sin dotter som något annat än den perfekta, oskyldiga madonnan är rejält störande. Det gör mig arg. Han är bufflig, bryr sig inte om vad mamma eller dotter tycker utan går på i ullstrumporna. Han kan inte heller greppa att så gott som alla föräldrar gör i det närmaste vad som helst för sina barn. Han är så äckligt självgod och hycklande.

Stella är vad jag skulle kalla ouppfostrad, i min värld betyder uppfostrad inte kuvad, det betyder ansvar. Något som ingen har gett henne, det känns som att ingen har haft tid att lyssna på henne. Det viktigaste är fasaden, det man visar upp utåt. Hur familjemedlemmarna mår spelar ingen roll. Om man inte låtsas om problemen så finns de inte.

Mamma Ulrika tycker jag nog bara synd om, hon verkar vara en lite mindre hycklande varelse än sin man. Hon gör fel saker, men av rätt anledning. Och hon vet om det.

Detta är en tragisk bok och för mig visar den hur fel det kan gå om man tror att villkorslös kärlek betyder blind. Naturligtvis ska man göra allt för att skydda sina barn, men samtidigt måste det finnas en gräns. Att fördöma en persons handlingar är inte samma sak som att fördöma personen. Slutet på boken är precis ett sådant som jag avskyr när det händer i verkligheten, men som jag bara måste älska i en bok. Jag vet ju att sådant händer. Tyvärr. Alla som tycker att det var rätt bör se det med den andra sidans ögon.

Temat är så intressant och konstigt nog ganska ovanligt, tror jag. Kanske beror det på att det är så svårt att få ihop på ett trovärdigt sätt. Den här boken har inga som helst trovärdighetsproblem i mina ögon. Det finns inget som stör, inget som skaver, rent språkligt i En helt vanlig familj och det är verkligen inte ofta jag läser en sådan bok. Det brukar sammanfalla med att Mattias Edvardsson släpper en ny bok.

Jag skulle kunna hålla på och skriva/prata om den här boken ännu längre och inget jag skriver kan göra den rättvisa, men jag avslutar här med ett enkelt Läs den!

Boktipset hade inget estimerat betyg, inga betyg var satta.
På Goodreads hade den 4,6 i genomsnitt (beräknat på 5 betyg).
Jag ger den 5,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En helt vanlig familj: Här får jag uppdatera när första recensionsdatum har passerat.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Veckans topplista: Australien

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Australien.

Egentligen är det märkligt att jag inte läser fler författare från Australien, när jag väl hittar någon så gillar jag. Mycket. Två av de böcker som betytt mest för mig är därifrån. Jag väljer att fokusera på australiska författare, oavsett var boken i fråga utspelar sig.

1. På stranden av Nevil Shute är en, som jag minns det, helt fantastisk bok som utspelar sig i Australien. Allt liv på norra halvklotet är utplånat och alla i Australien väntar på att det radioaktiva nedfallet ska nå dem.
2. Törnfåglarna av Colleen McCullogh, ingen lista om Australien är komplett utan den.
3. Boktjuven av Markus Zusak, även den helt fantastisk. Om nu någon inte har läst den så är det Döden som är berättare. Utspelar sig i Tyskland under andra världskriget, men är inte den vanliga krigsomanen.
4. Projekt Rosie av Graeme Simsion handlar om den inte så socialt kompetente Don Tillman, men eftersom han är oerhört strukturerad, och behöver en fru, så skapar han Projekt fru.
5. Jellicoe Road av Melina Marchetta utspelar sig på en internatskola. En suggestiv och lite mystisk bok.

TV-serie: The Rain - Säsong 1

Titel: The Rain
Originaltitel: The Rain
Genre: Science fiction
Skapad av: Jannik Tai Mosholt, Christian Potalivo, Esben Toft Jacobsen
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Alba August, Lucas Lynggaard Tønnesen, Mikkel Boe Følsgaard, Jessica Dinnage, Lukas Løkken
Premiär: 2018-05-04
Produktionsland: Danmark
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 40 min
Såg den på Netflix juni 2018



Handling
Världen har gått under. Sex år efter att en brutal virusattack dödat nästan alla i Skandinavien kliver två danska syskon ut ur sin bunker, för att upptäcka att civilisationen är borta. De ansluter sig till en grupp överlevare och ger sig ut på en farlig vandring genom ett öde Skandinavien, på jakt efter livstecken.

Min kommentar
När jag först hörde talas om The Rain så visste jag att jag bara måste se den. En dansk dystopi. Det är ju inte alltför vanligt.

Det har inte gått många minuter av första avsnittet innan jag börjar fundera på att ge upp den. De två syskonen som är huvudpersoner, Simone och Rasmus, är de mest korkade ungar som någonsin har förekommit i filmvärlden. Först orsakar de en rejäl bilolycka där mängder av människor dör. Sedan tar de död på sin mor. Efter allt detta så bestämmer de sig plötsligt för att vara lydiga och stannar inlåsta i en bunker i sex år. Hur alla som inte haft tillgång till en bunker klarat sig i sex år i en värld där allt vatten är smittat får vi inte veta.

Jag blir helt vansinnig i stort sett av varje avsnitt, allt ologiskt och konstigt som händer gör att min vanligaste kommentar (upprepad in absurdum) är "men...". En handling som kräver att karaktärer gör saker som ingen normal människa skulle göra, alternativt logiska hål för att komma framåt är inte bra. Luckorna här är lika vanliga som i en adventskalender.

Nu låter det så klart som att det här är totalt värdelöst, men mellan alla logiska hål och korkat agerande så är det bra. Skådespelarna är generellt bra, vissa bättre än andra. Miljön funkar perfekt för en dystopi. Historien har potentialen att bli riktigt bra, men manusförfattarna slarvar bort det. Om man glömmer att ta på sig sin kritiska glasögon så kan man kanske till och med gilla den.

En andra säsong sägs vara på gång. Om den kommer så är jag osäker på om jag vill se den.



På TV-serier.nu hade säsongen 3,4 i genomsnitt.
På IMDb hade hela serien 6,2 i genomsnitt (beräknat på 10 610 betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Film: The kissing booth (2018)

Titel: The kissing booth
Originaltitel: The kissing booth
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Vince Marcello
Manus: Vince Marcello, Beth Reekles (bok)
Skådespelare: Joey King, Joel Courtney, Jacob Elordi, Trent Rowe, Meganne Young
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 105 min
Serie: -
Såg den på Netflix 8 juni 2018





Handling
Tonåriga Elles första kyss leder till en förbjuden romans med skolans hetaste kille, vilket sätter relationen till hennes bästa vän på prov.

Min kommentar
Den här filmen var det en kollega som rekommenderade. Jag vet inte om jag ska betrakta henne som pålitlig filmtipsare efter den här. Men hon är mycket yngre än vad jag är och då kanske filmen är bättre.

The kissing booth är full av klichéer, vilket inte alltid betyder att filmen är mindre bra, men här görs det ganska dåligt. Dialogerna känns krystade och skådespeleriet är ganska mediokert. Det känns helt enkelt inte speciellt trovärdigt och det blir en aning för puttenuttigt för mig. Filmen är dessutom befolkad av endast vackra människor. Och smala.

Elles och Lees vänskap är av den ovanliga sorten och den är väldigt bra skildrad. Noahs agerande är mer läskigt än gulligt. OMG-tjejerna var klart roligast. Eller egentligen det faktum att de inte kallades så för att de sa OMG. Vilket de ju så klart gjorde. Också. Molly Ringwald är det riktigt kul att se som vuxen i den typ av film som hon ofta gjorde som ung.

Slutet kände jag var lite oväntat och inte alls det jag hade gissat. I alla andra avseenden är den otroligt förutsägbar.

The kissing booth är inte något som jag egentligen skulle rekommendera. Annat än som underhållning en regnig söndagseftermiddag.



Filmtipset hade inget estimerat betyg, inga betyg var satta.
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 14 101 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan inte köpas. Än.

Smakebit på søndag: Lånat silver och krossat glas

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag har tagit mig igenom den supersega boken från smakebiten förra veckan och börjat på en betydligt trevligare; Lånat silver och krossat glas av Ewa Klingberg. Det är bra att det finns botemedel mot tråkiga böcker, det räckte med bara några sidor i denna så steg humöret.

Min smakebit är från sida 134 och handlar om Mathilda som rymt hemifrån för att slippa gifta sig med en gammal gubbe och flyttat in hos en kvinna som har en fotoateljé. Den här tråden i boken utspelar sig 1875.

Klockan var långt över midnatt. I skenet från den susande fotogenlampan hängde Mathilda över Bertas bok. Varje kväll efter det att Berta börjat snarka på övervåningen slog Mathilda upp boken och läste. Hon hade redan tagit sig igenom den två gånger och var nu inne på tredje. Somligt kunde hon utantill vid det här laget medan annat var helt obegripligt. Helst ville hon tassa ut i ateljén och prova de olika bländarna, och hon skulle vilja ställa frågor till Berta. Många fler än de hon hittills vågat sig på. Hon var långt ifrån säker på vad Berta skulle tycka om att Mathilda läste boken i smyg. Det hade varit mycket enklare om hon frågat om lov från början. Lågan fladdrade till och slocknade. Hon slog ihop boken. Fotogenen var slut och hon var för trött för att vänta på att lampan skulle svalna så pass mycket att hon kunde fylla på ny. Än hade Berta inte sagt något om kannan som ständigt måste tas med till handlaren.