Film: The Housemaid (2025)

Titel: The Housemaid
Originaltitel: The Housemaid
Genre: Thriller
Regissör: Paul Feig
Manus: Rebecca Sonenshine, Freida McFadden (bok)
Skådespelare: Sydney Sweeney, Amanda Seyfried, Brandon Sklenar, Michele Morrone, Indiana Elle
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 125 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 17 juli 2026





Handling
En ung kvinna med ett mörkt förflutet tror att hennes lycka har vänt när hon får jobb som inneboende hembiträde hos ett rikt par. Hon inser dock att parets hemligheter är mörkare än hennes egna. Snart befinner hon sig i livsfara.

Min kommentar
Förra veckan såg jag att The Housemaid äntligen hade kommit till en streamingtjänst nära mig, men den fick vackert vänta till den här fredagen. Boken läste jag för nästan exakt två år sedan och för ovanlighetens skull så kom jag ihåg twisten. Vilket inte var så bra i det här fallet.

Trots att jag inte kom ihåg några detaljer från boken så blev det alltså inte någon överraskningseffekt för mig. Det är ju jättesvårt att bedöma en film, som lever på ovissheten, när man har läst boken och minns åtminstone vem som var galen. Sambon gillade den i alla fall. Han tittade inte ens i sin mobil under tiden. Det brukar han göra när han är uttråkad.

Naturligtvis så har de ändrat saker i filmen. Den allra största förändringen, tycker jag, är att de har gjort Cece mer som ett vanligt barn. I boken var hon väldigt mycket mer obehaglig. Det är synd att de har ändrat på just det. För mig så förstärkte hennes beteende ovissheten i boken. Hon var en aktiv del i mysteriet och gjorde mig osäker på vad som var fel, helt enkelt för att antalet lösningsalternativ blev fler.

Alla karaktärer var skarpare och tydligare i boken. Nina var mer ombytlig och det var helt omöjligt att veta var man hade henne. Enzo har en riktigt nedtonad roll i filmen, han är knappt med alls och det tog också bort lite av det gåtfulla.

Amanda Seyfrid var en trevlig överraskning. Jag har inte varit så imponerad av henne förut, men det här gjorde hon bra. Sydney Sweeney trodde jag att jag inte hade sett i något tidigare. Det har jag. Tydligen gjorde hon inget större avtryck. Ungefär som här. Hon verkar faktiskt mest vara castad för att visa upp sitt ansikte och sin kropp. Något direkt skådespeleri tycker jag inte att hon presterar.

Jag har jätteproblem att sätta betyg på The Housemaid. Boken fick 4.0 och jag tycker ju att boken var bättre, men man kan ju inte riktigt jämföra dem. Jag vill hemskt gärna sätta 4.0 även på filmen, men vet inte om den egentligen är värd det. Det var ju spännande och de två timmarna bara flög förbi, men 4 är ett jättebra betyg och jag vet inte om den var jättebra. Det känns helt enkelt inte rättvist mot filmen att jag hade läst boken. Till syvende och sist så är det ändå en bra adaption.


På Letterboxd hade den 3,04 i genomsnitt (beräknat på 1 562 421 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 175k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Men inte om det gäller din dotter

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Igår var vi och firade svärmor i Karlshamn och precis som vanligt så blev det en heldag av det, med små stopp längs vägen. Det är alltid trevligt, men det är jobbigt att det tar hela dagen. Varmt var det också igår, men då kan det ju vara lämpligt att sitta i en luftkonditionerad bil i många timmar.

Jag har i dag på morgonen börjat läsa den tolfte och sista delen i Jan Guillous serie om Carl Hamilton, Men inte om det gäller din dotter. Jo, jag vet att det finns något slags spinoff på den, men den tänker jag inte läsa. Tror jag. Åtminstone så ska jag inte köpa böckerna.

Min smakebit är från början av boken:

Han älskade hästar men det var inte det som blev hans död. Alla i hans släkt älskade hästar, de flesta mer eller mindre uppriktigt och några bara för att det var en social nödvändighet. Att dyrka den vindsnabba ritten genom öknen var närmast en nationell skyldighet där hemma. Ungefär som, fast på ett lägre och barnsligare plan, den obligatoriska hyllningen till mammas äppelpaj var det i hans andra hemland.

Bok: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth

Författare: Callum Bloodworth
Titel: Sommardagar i Kollektivet
Genre: Feelgood
Antal sidor: 398
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kollektivet 1
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juli 2026




Första meningen: Lagom till eftermiddagskaffet den sjätte januari nästkommande år planerade Stina Nilsson att vara död.

Baksidetext
Ärligt talat är det nästan lättare att missa Kollektivet än att hitta det. Vilket så klart är synd, för dolt bakom de lite slitna rosa väggarna i den lilla Stockholmsförorten rymmer storslagna historier. Om människor som gått igenom det värsta, men som med lite hjälp har fått möjligheten att börja om på nytt.

De var sex vänner som grundade Kollektivet men åren har gått och få av dem finns kvar. Och nu har Stina Nilsson bestämt sig för att hennes tid snart är slut. Innan det är dags har hon en sista kamp hon måste vinna – för att rädda Kollektivets framtid och den dröm som en gång skapade det.

Min kommentar
Efter en Guillou, har jag lärt mig, behövs det oftast en mer lättsam bok så jag hade planerat in Sommardagar i Kollektivet för att balansera det hela. Jag tyckte ju mycket om hans Julakuten för ensamma hjärtan och har länge tänkt att jag borde läsa mer av honom.

När jag läste igenom vad jag tyckte om Julakuten för ensamma hjärtan, inför att jag skulle skriva ihop det här inlägget, så insåg jag att böckerna har ganska mycket gemensamt. Både karaktärerna och temat påminde mycket om varandra. Som tur är så verkar Callum Bloodworth vara väldigt bra på detta. Även böckernas start var liknande. Det börjar nästan åt det hysteriska hållet, sedan blir det en omärklig helomvändning och med ens är det både berörande och fint. Skickligt gjort!

Miljön är helt fantastisk och om det inte hade varit så att jag själv inte skulle kunna tänka mig att bo i ett kollektiv (gränsdragningen verkar så besvärlig) så känns det nästan som att det kunde ha varit ett alternativ. Idén med ett kollektiv för människor som på olika sätt behöver läka är så otroligt fin.

Faktum är att jag var lite besviken när jag började läsa. Det kändes inte alls som den bok jag hade förväntat mig. Karaktärerna kändes i det närmaste som karikatyrer, speciellt Stina. Henne gillade jag inte alls. Jag är inte så förtjust i när äldre framställs som griniga, bittra och buttra. Efter ett tag vände det, utan att jag egentligen märkte när det hände. Jag fick bara veta mer om henne och plötsligt så förstod jag henne bättre. Hennes handlingar och tankar visade att hon brydde sig, att hon hade ett hjärta av guld. Bara ett udda och kantigt sätt att visa det. Mot slutet kände jag nästan samma sorg som Stina över att Mauritz var borta. Jag hade gärna velat träffa honom, han verkade vara en bra människa.

Udda och kantiga karaktärer har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och här finns hur många som helst. Dock helt utan att vara excentriska. Bara mänskliga. Julian är väl den som är enklast att tolka. Han är mer som en öppen bok. Det är omöjligt att inte känna sympati med honom, samtidigt som jag är arg på honom. En del män verkar tro att de är snälla när de låter kvinnan bestämma saker. Det kunde inte vara mer fel. Det är bara ett sätt att slippa ta ansvar för besluten, helt enkelt det lata och bekväma sättet att vara i en relation. Ellen har därmed också mina sympatier.

Vänskap över generationsgränserna är något jag verkligen uppskattar. Som vuxen spelar ju ålder inte någon större roll i det sociala. Callum Bloodworths sätt att beskriva sorg är så träffande och bra. Eller känslor överhuvudtaget för här finns både ljust och mörkt. Glädjen blir så mycket större när den varvas med sorg. Det mörka blir så mycket mörkare när det varvas med ljus, men så mycket lättare att bära. Jag uppskattar verkligen att jag får lov att känna mina egna känslor och komma till mina egna insikter.

Ganska länge funderade jag på hur det skulle sluta och jag var lite orolig för att Callum skulle välja den enkla och uppenbara vägen. Det gjorde han inte. I alla fall inte i den här boken, men det är ju fortfarande ett alternativ i senare böcker (då det förstås blir en helt annan sak). Som jag helt klart ska försöka läsa i år.

Sommardagar i Kollektivet är charmig och mysig. Den är lite rolig ibland, humorn är närvarande hela tiden, och lite sorglig ibland, även sorgen är närvarande hela tiden. Den har nästan allt, men den ligger lite för nära buskis för ett högre betyg. Och då tänker jag mest på hur Stina och Bengt agerar.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 183 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Sommardagar i Kollektivet: enligt O, En blogg för bokugglor och hyllan

Efterlängtad bok! Och lite till ...

Jag hade ju sett att andra fått den här boken, så i fredags studsade jag till brevlådan och kikade in lite försiktigt. Och jo, där låg den.

Tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt, Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson. En av årets höjdpunkter. Den måste ju klämmas in så snart det bara går och det ska bli så spännande att se slutresultatet. Tack Mattias och Forum!

Om jag inte har alldeles fel för mig så var det några år sedan jag senast köpte pocket under 4-för-3-kampanjen. I år tyckte jag att det var dags så när vi var på långhelg i Göteborg passade jag på att gå inom Akademibokhandeln. Jag hade lite problem att bara välja fyra, men det fick bli dessa. Ett delikat mörker av Christoffer Holst, Dödens vik av Kate Rhodes, Mitt löfte till dig av Caroline Säfstrand och Roland från Småland av Magnus Uggla.

Innan vi åkte till Göteborg så beställde jag några böcker från Bokus också 😳 De här tre måste jag liksom bara äga. Den galna massan av Louise Penny, Mörka kvällar i Kollektivet och Frostnätter i Kollektivet som båda är av Callum Bloodworth.

Nyss - Nu - Nästa

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson, tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt. Lika bra som de två tidigare.

Nu: Kodnamn Verity av Elizabeth Wein köpte jag för tolv år sedan och den har av oklara skäl blivit stående oläst. Det kan ha lite att göra med att jag är ganska mätt på andra världskriget. Men nu ska den läsas.

Nästa: Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou, tolfte delen om Carl Hamilton. När jag har läst denna så har jag äntligen läst hela serien.