Läsplanering augusti 2024

Varför går sommaren så fort? Augusti är snart här och då börjar det redan märkas att det blir mörkare. Även om det inte alltid blir kallare. Det är ganska många böcker här som har kommit in från sidan, eller vad man ska kalla det. Bara en ingår i en utmaning. En är en riktig tjockis, men den får följa med när jag ska jobba några dagar i Göteborg.

• Gånglåt av Elin Olofsson. Boktolva. Hyllvärmare.
• Lycka till av Malin Stehn.
• Slutet på sommaren av Anders de la Motte. Hyllvärmare.
• Samlade verk av Lydia Sandgren. Hyllvärmare.

Hett i hyllan #467

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då hoppar vi till slutet av september 2021.

Den här hösten insåg jag att det hade kommit alldeles för många måste-ha-böcker för att önska sig i julklapp, så jag fick köpa på mig ett gäng (bara två av dem är fortfarande olästa). Polcirkeln av Liza Marklund är en av dem.

Jag har läst i stort sett allt Liza Marklund har skrivit och jag har gillat dem, mer eller mindre. Hon är nog egentligen på min autobuy-lista, även om det ibland dröjer ett tag. Den här boken är första delen i hennes nya serie, Stenträsktrilogin. De andra delarna har redan kommit, men jag har inte köpt dem. Än. Det var väldigt nära att denna blev utvald att läsas i juni, när jag faktiskt korsade polcirkeln och befann mig, typ, i trakterna ett tag. Så blev det dock inte. Kanske kunde jag ta med den i min Vi möts igen-utmaning ...

Så här står det på baksidan:

Fem tonårsflickor i den lilla staden Stenträsk i Norrbotten träffas en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst sommaren 1980. Fyrtio år senare hittas hon, mördad.

Julen 2020 återförenas de fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, för första gången efter kamratens försvinnande. Det står snart klart att något i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad, och vad som drev dem då och vilka konsekvenser det fick.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Författare: Kjell Westö
Titel: Den svavelgula himlen
Genre: Drama
Antal sidor: 475
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juni 2024




Första meningen: Jag hade bott där i lite mer än ett år när det hände.

Baksidetext
Den svavelgula himlen spänner från det solblekta 1960-talet till vår mörka tid. En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella Rabell. Deras band är starkt men relationen är skoningslös, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna välja eller välja bort kärleken, samtidigt som den stora världen förändras och tränger in i deras liv.

Min kommentar
Det är inte speciellt ofta jag läser böcker av finska författare och faktum är att av de jag har läst, så har jag gillat ingen. Men skam den som ger sig. I år hade jag med en i min Boktolva och vad passar väl bättre än att läsa Den svavelgula himlen när man färdas genom hela Finland.

Boken hade kunnat bli en intressant skildring av en uppväxt med klasskillnader. Om hur det är att födas med en silversked i munnen respektive att födas in i den lägre medelklassen. Om vänskap som trotsar klassgränserna, men i stället känns det som att det mest handlar om hur ofta de har sex. Det känns mer än en aning gubbsjukt.

Berättaren här är namnlös och jag tycker det verkar högst besynnerligt att gå igenom ett helt liv utan att någon någonsin kallar en vid namn. För det är verkligen nästan ett helt liv. Karaktärerna, de tre viktiga, är helt ointressanta. Samtliga är självupptagna och egocentriska. De utvecklas inte heller på något sätt utan de gör om samma misstag och återupprepar samma mönster. Som en evighetsmaskin. Jag kunde inte uppbåda minsta intresse för någon av dem.

Eftersom hela boken strängt taget bygger på den fiktiva författarens relation med Stella, som jag tycker är fullständigt ointressant, så blir hela boken ointressant. Händelser bara staplas på varandra, många gånger är de en upprepning av någon som hänt tidigare. Inte för ett ögonblick stannar de upp och reflekterar. Början av boken är dock ganska bra, när de är barn. Innan allt har börjat handla om sex.

Jag finner det lite ironiskt att en recension av en av den fiktiva författarens böcker så spot on beskriver hur jag upplever den här boken

personerna var endimensionella och intrigen ohjälpligt tunn (s 351)

och den insikt som den fiktiva författaren når, som jag tycker det är synd att författaren till den här boken inte nyttjade

jag skrev bättre då jag inte prackade lika mycket känslor och tolkningar på läsaren som förr (s 411)

Verkliga händelser krystas in genom hela boken och ofta så blir det ... inte bra. Det känns framtvingat och ibland blir det bara konstigt. Och jag kan inte låta bli att undra varför man kallar en person, som man inte ens gillar lite, för sin bästa vän. Jag kan inte se en enda anledning till att ha kvar Alex på sin vänlista. Nåväl, boken är kanske inte så lång, men den känns som en evighet. När jag kom till slutet så hade jag glömt bort början. Där blev jag förvånad över att den tråden tog så lång tid att knyta ihop. Det användes en förfärlig massa ord för att komma fram till slutklämmen.

Den svavelgula himlen hade förmodligen passat bättre som film. Tänkte jag. Men det är redan gjort. Den floppade. Så nu provas den som TV-serie. Olyckliga människor och sex är faktiskt en väldigt bra sammanfattning av vad boken handlar om. Egentligen så är det själva historien som inte passar mig, tror jag, så jag kan mycket väl tänka mig att läsa något mer av Westö.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 4 026 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den svavelgula himlen: Snowglitter books, Bokblomma och Bloggbohemen

3 Bookish Things Tag

Det har blivit svårare att hitta tags, tycker jag. Min tillförlitliga källa, Vargnatts bokhylla, som denna kommer ifrån, har sinat. Verkar det som.

3 read once and loved authors
Det finns nog faktiskt ganska många sådana, men tre av dem är Kelly Rimmer, Mhairi McFarlane och Gabrielle Zevin. Av samtliga dessa så har jag ytterligare någon bok i hyllan, så det kommer att bli fler.

3 titles I’ve watched but haven’t read
Jag vet att det finns jättemånga, men jag fick leta och tänka ordentligt. Dessa tre kom jag fram till: Ready player one, Dolda tillgångar och Leave the world behind.

3 characters I love
Den här är jättejobbig. Jag brukar inte direkt älska fiktiva karaktärer, men tre av mina favoriter är Roland (i Det mörka tornet-serien av Stephen King, Tilly Bradshaw (i Washington Poe-serien av M W Craven) och, så klart, Ruth Galloway i Elly Griffiths böcker.

3 series binged
Jag har nog faktiskt inte gjort det. Inte egentligen. Det närmaste jag har kommit är nog när jag läste ikapp Mari Jungstedts Knutas-serie, men efter åtta böcker på lika många månader så fick jag nog. Inte ens Jo Nesbøs Harry Hole klarar för många böcker på för kort tid. Jag läste de sex första delarna på ungefär en månad och nej, det blir inte bra. Det blir helt enkelt för samma likadant.

En serie som klarade sig lite bättre är Hungerspelen av Suzanne Collins, men jag vet inte om man kan kalla det för binge. Jag läste de tre böckerna lite utspritt över tre månader.

3 unpopular bookish opinions
Ett absolut no-no för mig är när en författare "stjäl" en annan författares karaktär(er) och gör en egen historia för dem. Jag vill inte läsa dina idéer om något som någon annan har hittat på.

Prequels är en styggelse. Jag vill veta bakgrunden innan jag har läst x antal delar. Sluta hitta på bakgrund för att få ihop saker som händer i den senare historien.

Jag bryr mig inte ett dugg om hur omslaget ser ut. Det är innehållet jag vill åt.

3 current favorite book covers
Se tredje punkten i föregående fråga.

3 bookish goals for the year
Jag har visserligen fler än dessa tre, men just de här är återkommande vartenda år. Skulle jag nog säga.

Att läsa totalt 10% av mina hyllvärmare har jag inte haft som ett officiellt mål speciellt länge, helt enkelt för att det har varit i stort sett omöjligt. Nu har de kommit ner så mycket i antal att 10% är görbart.

Det här med att köpa färre böcker än jag läser har varit ett mål i många år, men det är först de allra senaste två, eller så, som jag har lyckats.

När jag sätter mitt läsmål till att läsa 60 böcker på hela året så är det inte någon större utmaning. Och det är meningen så. Jag vill inte stressa mig igenom en hög böcker bara för att jag har en löjligt hög siffra att nå. Jag brukar ha hunnit med dem i oktober kanske och det känns bra.

TV-serie: Dark matter #1 (2024)

Titel: Dark matter
Originaltitel: Dark matter
Genre: Science fiction
Skapad av: Blake Crouch (bok)
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Joel Edgerton, Jennfier Connelly, Alice Braga, Jimmi Simpson, Oakes Fegley
Premiär: 2024-05-08
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 9
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på Apple TV+ juni-juli 2024





Handling
Vetenskapsmannen Jason Dessen spåddes en lysande framtid men allt förändrades när hans flickvän blev gravid. Istället för en framgångsrik karriär är han vid 40 års ålder fysiklärare, pappa till Charlie och gift med Daniela.

Är du nöjd med livet? Det är bland det sista Jason hör innan han slås medvetslös. När han vaknar är han fastspänd vid en bår och omringad av främlingar i skyddsdräkter. En man han aldrig har sett tidigare ler mot honom och säger Välkommen tillbaka. Men Jason känner inte igen sitt liv. Han har hamnat i en värld där hans fru inte är hans fru och hans son aldrig blivit född. Jason själv är inte en vanlig lärare utan ett uppmärksammat geni som har åstadkommit något revolutionerande. Något som borde vara omöjligt.

Är det hans gamla liv som är falskt, eller det nya? Jason ger sig ut på en resa för att hitta tillbaka till sin familj. En resa som tvingar honom att konfrontera de mörkaste sidorna av sig själv, samtidigt som han kämpar mot en skrämmande, till synes oslagbar fiende.

Min kommentar
Förra året läste jag boken Dark matter och jag tror att jag redan då visste att den skulle bli filmatiserad. Jag har i alla fall väntat länge på att den skulle komma. Plötsligt var den där, men då släpptes ett avsnitt i veckan. Vilket jag missade så vi kom ikapp avsnitten precis när det var dags att åka på semester.

Precis som vanligt så är det svårt för mig att inte jämföra med boken. Samtidigt som jag blir så irriterad på mig själv när jag hela tiden tänker "Var det så här i boken?". Tack och lov så kräver serien ganska mycket av tittaren så det är mest i början som det är ett problem. Sedan har jag inte tid. Jag är i alla fall väldigt glad att jag läst boken innan. Det underlättade nog och jag hade mer kött på benen.

Detta är nog urtypen av berättelse som ger mig huvudvärk. Jag har liksom problem med att tänka tredimensionellt. Här slänger man in ytterligare två dimensioner. Minst. Och så lite kvantteorier på det. Allt är dock inte vetenskap. Man ställs inför en hel del existentiella frågor också och det finns mycket att fundera på. Huvudfrågan är nog om gräset verkligen är grönare på andra sidan.

Huruvida serien följer boken väl eller ej har jag egentligen ingen koll på. Det kändes som att det mesta var samma och det är ju faktiskt Blake Crouch själv som skrivit manuset så ... Däremot så tycker jag nog att serien känns mer pratig, som att mer förklaras. I boken upplevde jag att mer stod mellan raderna. Dessutom tycker jag att set i serien avslöjas vad som hänt på tok för snabbt. Har man sett trailern så vet man redan allt. Jag gillade boken mer.

Något som serien i sig inte kan lastas för, men som i allra högsta grad påverkade och nog förstörde upplevelsen var att de ofta rör sig i mörka/becksvarta miljöer. Eftersom kvällssolen lyser in på TV:n så ser man då absolut ingenting.

Dark matter innehåller både fysik och filosofi, perfekt balanserat. Tyvärr så tappar nog serien lite på grund av det sporadiska tittandet, men jag kan ändå helt klart rekommendera den. Om man vill ha något ... ja, mindblowing. I brist på bra svenskt ord. Men se då avsnitten i snabb följd och utan sol som skiner in på skärmen.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 1,4k betyg).
På IMDb har serien 7,7 i genomsnitt (beräknat på 29k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig