Bok: Coq Rouge av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou
Titel: Coq Rouge
Genre: Thriller
Antal sidor: 433
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 1
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 1986 (min) 2006
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 januari 2026




Första meningen: Kulan hade gått in genom offrets högra glasögonlins, passerat genom ögat in mellan hjärnhalvorna och vidare genom övre delen av hjärnstammen och sedan vält vid anslaget mot skallbenet i bakhuvudet.

Baksidetext
Det svenska kontraspionaget har - utan parlamentarisk insyn - beslutat skaffa ett nytt hemligt vapen. Den första prototypen är nu levererad och ska testas under realistiska förhållanden. Vapnet heter Carl Gustaf Gilbert Hamilton fd clartéist, fd Vietnamaktivist, löjtnant i flottans reserv och specialutbildad vid CIA:s agentskola i USA - en utbildning som gjort honom lika överlägset skicklig på datateknik som på handeldvapen och närstrid.

När en hög Säpotjänsteman blir skjuten i Stockholm smygs Carl in vid säkerhetspolisen för att testas. Under den utredning som följer riktas misstankarna mot vissa palestinska terrorgrupper, och Carl får rikligt med tillfällen att visa vad han går för ...

Min kommentar
En serie som väl egentligen betraktas som klassiker är Jan Guillous serie om Carl Hamilton. Det är dock en serie som jag inte har följt från start, utan bara har läst lite spridda skurar i, för så där 30-35 år sedan. I många år ägnade jag mig åt att försöka hitta alla delar som saknades i min hylla. Där gick jag i mål redan 2009, men sedan har de blivit stående där eftersom de på något sätt lockade mindre och mindre. Samtidigt kände jag att när jag nu lagt så mycket möda på att hitta böckerna så måste jag ju läsa dem också. Alltså tog jag med serien i min Finish That Series-utmaning i år. Coq Rouge är den allra första boken.

Det märkliga i allt detta är att jag ju verkar ha gillat de fyra böcker jag läst i serien, men i mitt huvud så hade det på något sätt förvandlats till något helt annat. Jag tänkte att det skulle bli allt det jag inte gillar i böcker. Mina farhågor infriades inte, så mycket kan jag ju säga. Visst är den grabbig och testosteronstinn och visst blir det mycket detaljer om vapen och kaliber, men det är samtidigt mycket spännande.

Lite förvirrad var jag när det gäller vilket år allt utspelar sig, men när en karaktär tittar på mini-serien Tillbaka till Eden så faller det på plats. Kul att ta med en sådan sak, tycker jag, och det sätter i alla fall årtalet till 1985.

Ganska ofta så används alldeles för många ord för att beskriva något. Det blir väldigt förklarande och Guillou vill även väldigt gärna berätta vad jag ska tycka om saker, speciellt när det gäller höger/vänster. Det är nästan så att det blir lite nedlåtande. Precis som Jan Guillou faktiskt brukar låta, oavsett om det är meningen eller ej. Faktum är att det är löjligt övertydligt var Guillou själv står i det hela, men han lyckas ändå på något sätt göra det objektivt. Fråga mig inte hur det går till, men det funkar.

Språket är rejält tillkrånglat, vilket alldeles säkert hör ihop med överanvändningen av ord. Trots detta är det en otroligt humoristisk ton genom hela boken. Det drar i mungiporna ett flertal gånger, förvånande nog. Förmodligen är det just den tonen som räddar allt. Kanske måste man vara uppvuxen senast på 60- och 70-talet för att förstå. Lite kul tycker jag också att det är att Guillou kände sig tvungen att förklara vad hummus är. Det behöver man inte göra 2026.

Egentligen så är det inte speciellt mycket som har förändrats när det gäller myndigheter. Det är fortfarande lika naivt och undflyende. För att inte tala om hela grejen med att skylla på någon annan. Det märks att Guillou kan det han skriver om.

Precis så här hade James Bond varit om han var svensk; vänstersympatisör, reflekterande, motvilligt våldsam. Ännu inte så svår på kvinnor och jag vet inte om han blir det. Nu kommer jag att hoppa över två böcker, eftersom jag redan har läst dem en gång, och ge mig på fjärde delen. Får se hur det går. Kanske tappar jag hela tråden, men jag orkar bara inte läsa om dem.

Coq Rouge är överraskande och obehagligt aktuell, fortfarande efter fyrtio år. Det är palestinier och israeler och polis/säkerhetspolis som står maktlösa och handlingsförlamade och tittar på. Framför allt så är det intressant att få veta hur det började, med, exempelvis, Erik Ponti och täcknamnet Coq Rouge. Det är omöjligt för mig att sätta 4 i betyg, på grund av språket och föreläsningskänslan, men själva handlingen och bygget är dock lätt värda det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 2 200 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Coq Rouge: Jag hittar inte någon alls.

Tisdagstrion: Italien

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Italien

Ja, det händer ju att resan går till Italien och då vill jag helst läsa något därifrån. Det är inte alltid helt lätt att hitta italienska författare som är översatta och finns att läsa på min streamingtjänst, men tre klarar jag.

1. Den senaste jag läste, förra året, var Gianrico Carofiglio, som i och för sig inte fanns på streamingtjänsten, men jag har pocketupplagan av På sannolika skäl så den fick faktiskt åka med på resan. Detta är första delen i en serie om advokat Guido Guerrieri i Bari, Italien.

2. Donna Leon är en författare som är ganska svår att missa. Hennes mastodontserie om kommissarie Guido Brunetti har nu 33 delar (25 är översatta). Nu är hon visserligen amerikan, men hon har bott i Venedig de senaste 30 åren och det är också där hennes böcker utspelar sig. Det var även där jag läste den första delen, Ond bråd död i Venedig.

3. Silvia Avallone får också vara med här. Jag har nu läst tre av hennes böcker, men bara gillat Stål.

TV-serie: Manifest #2 (2020)

Titel: Manifest
Originaltitel: Manifest
Säsong: 2
Genre: Drama
Skapad av: Jeff Rake
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Melissa Roxburgh, Josh Dallas, Parveen Kaur, Matt Long, J R Ramirez
Premiär: 2020-01-06
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 26 januari - 8 februari 2026




Handling
Säsong två fortsätter att följa passagerarna från Flight 828 när de försöker förstå de märkliga förändringar som drabbat dem efter deras oförklarliga försvinnande. Samtidigt som mystiska visioner och ”kallen” blir starkare, växer både hoten utifrån och splittringen inom gruppen. Regeringens intresse ökar, hemligheter avslöjas och kampen för att skydda familj, sanning och framtid blir allt mer intensiv.

Min kommentar
För fem år sedan tittade vi på första säsongen av Manifest och jag blev kanske inte helt övertygad, men det var ändå en lovande premiss. Efter det så har det bara kommit fler och fler TV-serier som jag vill se så denna blev lite bortglömd. Plötsligt kände jag mig sugen på att se den och då upptäckte jag att det nu finns fyra säsonger.

Eftersom det gått lång tid mellan säsongerna så tyckte jag att det var bäst att se en recap först. Den var väl inte jättebra, men den gav grunderna och resten kom tillbaka när vi började titta. Konceptet är inget annat än briljant och så vansinnigt fantasieggande, men manuset (och skådespeleriet) lämnar tyvärr en del övrigt att önska.

Karaktärerna är mest märkliga och de beter sig också märkligt. För det mesta blir jag bara irriterad på dem. Grace och Ben blir bara för mycket och de båda förstör en hel del. Tydligen så måste en polis bli en dålig polis för att passa in i "kallen". Ben verkar också bara ha ett enda uttryck, typ chockat/förvånat. Oavsett vad han gör. Saanvi är bara korkad och stjälper mer än hon hjälper. Det finns en anledning till att det finns en hel yrkeskår som pysslar med sådant. Det är inget för känslomässigt styrda civila.

Den nya polischefen gör mig bara arg. Hon är till och med mer fyrkantig än vad jag är. Och hon var otrevlig långt innan Jared [spoiler]gick över till fienden. Något som jag inte trodde på för ett ögonblick.[/spoiler] Han är nu den enda som inte känns ologisk och överdramatisk. Tänk vad det kan ändra sig.

De här "kallen" blir nästan lite fjantiga och jag vrider mig lite obekvämt varje gång någon får ett. Alltihop blir lite sektliknande. På båda sidorna. Fanatiker är alltid läskiga. Vad hände liksom med att ifrågasätta och tänka själv.

För mig så känns det som att serien går lite på tomgång. Det låter lite konstigt, för det händer verkligen massor, men vi kommer inte framåt. Det som händer är bara fler och fler underliga och oförklarliga saker. Slutet på sista avsnittet sätter myror i huvudet på mig av mer än ett skäl [spoiler]Cal blir kidnappad, Michaela, Zeke, och Ben försöker rädda honom. Cal lyckas fly och springer ut på en sjö där kidnapparna hinner i kapp honom samtidigt som Zeke hittar honom. När Cal hamnar i det kalla vattnet dyker Zeke efter och räddar honom, men fryser själv ihjäl. Efter en stund dyker det upp ett mystiskt sken och Zeke börjar leva igen. Sista scenen är en fiskebåt ute på havet som råkar fiska upp en vinge av ett flygplan som visar sig vara flight 828.[/spoiler]

Andra säsongen av Manifest är både spännande och mystisk, men gav mig så kraftiga Lost-vibbar (inte något positivt för mig) och det känns som att det kommer att bli omöjligt att få ihop allt på ett tillfredsställande sätt. Kommer jag att titta vidare? Självklart. Jag bara måste få veta hur de får ihop det.


På Trakt.tv har serien 3,6 i genomsnitt (beräknat på 6,3k betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 103k betyg).
Jag ger säsongen 3,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: 28 years later (2025)

Titel: 28 years later
Originaltitel: 28 years later
Genre: Skräck
Regissör: Danny Boyle
Manus: Alex Garland
Skådespelare: Jodie Comer, Aaron Taylor-Johnson, Ralph Fiennes, Alfie Williams, Chi Lewis-Parry
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 9 januari 2026





Handling
Tjugoåtta år efter att Rage-viruset råkade släppas ut från ett biologiskt vapenlaboratorium, har vissa nu, fortfarande i en total karantän av Storbritannien, hittat sätt att överleva bland de infekterade. En sådan grupp bor på en liten ö som är förbunden med fastlandet via en enda gångväg, endast vid lågvatten. När en invånare ger sig ut på ett uppdrag in i fastlandets mörka hjärta upptäcker han hemligheter, underverk och fasor som har förändrat inte bara de infekterade utan även andra överlevande.

Min kommentar
Vi hade lite problem med att välja film den här fredagen. Sambon ville ha en action, men det hade vi ingen på listan. Ingen riktig i alla fall. Jag letade upp en som med lite vilja eventuellt kunde kallas det, men sedan kom jag på att vi ju hade fler filmer att hyra på SF Anytime. Jag föreslog 28 years later, som väl i alla fall borde vara spännande.

Zombietema är egentligen inte något jag gillar, snarare tvärtom. För mig är det inte otäckt med förvirrade människospillror som hasar sig fram. De två tidigare filmerna tyckte jag, dock, var riktigt bra. Den här nya är en helt annan typ av film än de två och tyvärr inte alls lika bra.

Redan från början blir det väldigt besynnerligt och jag förstår inte riktigt vad den har med resten av filmen att göra. Sedan blir det ännu konstigare, ett tag. De knepiga inklippta journalfilmerna från andra världskriget förstår jag överhuvudtaget inte. De tillför absolut noll och intet. Rent generellt så förstår jag inte meningen med filmen. Den är mest bara konstig. Det finns så klart en del bra scener, men de försvinner lite i allt det andra.

Slutet är väldigt märkligt och blir på något sätt en komedi. Fjantigt blir det i alla fall. Det bästa man kan säga om slutet är att det åtminstone knyter ihop allt med början. Dessvärre så lämnar det en öppning för en fortsättning, som jag hoppas inte kommer. Men det gör den, eller faktiskt så har den redan kommit.

Att Ralph Fiennes är med här gör mig mer än förvånad och jag försökte faktiskt googla på om han skämdes för sin medverkan. Vilket han inte verkar göra. Men ja, hans karaktär är på riktigt annorlunda. Faktum är att dr Kelson nog är det läskigaste i hela filmen och så klart Teletubbiesarna i början 😲). Tydligen är det också hans karaktär som är, typ, den viktigaste i uppföljaren. Edvin Ryding gör ett litet gästspel och pratar svenska. Det tog mig flera förvirrade sekunder innan jag förstod vad han sa.

Precis som vanligt så finns det en del jag funderar över. Som varför använde inte zombiesarna den lilla landtungan vid lågvatten? Det verkar ju ha gått utmärkt att smyga över där utan att vakterna såg en. Det gjorde ju Spike.

28 years later är inte läskig eller otäck. Inte särskilt spännande heller. Lite underhållande måste den ha varit för uttråkad blev jag inte. Mest förundrad. Vilket kanske egentligen inte är ett dåligt betyg. I det här fallet berodde det mest på att allt var så underligt, så förundrad i betydelsen konfys.


På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 1 040 396 betyg).
På IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 179k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Läraren

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Jag undrar om det ska bli något slags standard det här, med snöstorm(svarning) varje torsdag (just den här veckan så stämde dock inte varningen). Jag kan gå med på det om det bara fick ligga kvar, utan att passera tillståndet is först. Nåväl, igår var det feelgoodmässa på biblioteket. Lika bra och roligt som förra året. Jag trivs hemskt bra med att sitta och lyssna på alla författarna. Och om man skulle behöva det så får man massor av boktips.

Efter att ha harvat mig igenom en Jan Guillou-bok tyckte jag att jag behövde en rejält motvikt till det grabbiga, tillkrånglade, raljerande och valde Läraren av Freida McFadden. Jag har läst hennes tre böcker om hembiträdet och en till, så jag tror jag vet vad jag kan förvänta mig.

Min smakebit är från bokens början:

Jag hatar det här jävla grävandet,
    Det värker precis överallt i kroppen. Muskler som jag inte ens visste fanns skriker av smärta. Varje gång jag lyfter spaden och lyckas skyffla upp lite mer jord ur gropen, känns det som en knivspets körs rakt in i en muskel vid skulderbladet. Jag trodde det bara fanns ben där, men jag måste ha missat något. Jag har blivit supermedveten om varenda liten sena, och de gör ont allihop. Sjukt ont.