Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Bakverk
Jag älskar att läsa om bakning och bakverk, vilket kanske är lite konstigt eftersom jag inte gillar att baka själv. Eller äta resultatet. Här hade jag så många böcker att välja mellan att det nästan blev ett problem.
1. Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth är en fantastisk feelgood, med rejält mycket svärta. Bakning spelar en väldigt stor roll. Elsa och Sophia har fått den galna och härliga idén att skapa ett julfirande på hjul. Ett julfirande för alla som är ensamma eller ledsna. Men plötsligt står Elsa ensam precis när projektet ska dra igång. Hon som inte riktigt känner sig som eldsjälen i detta. Kommer hennes besök att bli uppskattade eller kommer alla bara att tycka att hon är en galning med skåpbil som tränger sig på när de är som mest sårbara?
2. Mitt hjärta går på av Christoffer Holst är också en fantastisk feelgood med rejält mycket svärta. Chavve är konditor och antaglien den ensammaste romantikern på hela Södermalm. Varje kväll slutar i ensamhet med stora bakverk framför filmen Titanic. På andra sidan vattnet bor Pontus kvar i pojkrummet hos sin brokiga familj. Skådisdrömmarna har bleknat, tillsammans med allt det där andra som skulle bli framtiden, och har ersatts med hypokondri och tvångstankar.
3. Pepparkaksflickan (The Gingerbread Girl) av Stephen King är en novell ur samlingen Strax efter solnedgången. Det här är historien om Emily, som efter en traumatisk förlust börjar springa. Snart springer Emily från sin man och sitt hem hela vägen till flygplatsen och hamnar i Florida. En dag hon gör det ödesdigra misstaget att titta in på Pickerings uppfart. Pickering njuter också av Vermillion Keys ödslighet, men de unga kvinnor han tar med sig dit får lida för det.
Titel: Patience Originaltitel: Patience Säsong: 1 Genre: Kriminal Skapad av: Laurent Burtin, Alexandre de Seguins TV-bolag: Channel 4 Skådespelare: Ella Maisy Purvis, Laura Fraser, Nathan Welsh, Mark Benton, Tom Lewis Premiär: 2025-06-18 Produktionsland: Storbritannien, Tyskland, Belgien Antal avsnitt: 6 Avsnittslängd: ca 46 min Såg den på Netflix 20 oktober - 21 oktober 2026
Handling
Patience Evans arbetar med arkivering och bevismaterial hos polisen i York. När kriminalkommissarie Bea Metcalf börjar arbeta med ett mordfall upptäcker hon snart att Patience har en ovanlig förmåga att se samband och detaljer som andra missar. Det blir början på ett nytt samarbete, där de två med sina ganska olika sätt att tänka försöker lösa olika mordfall i York.
Min kommentar
En serie som jag tyckte hade legat länge på min egen lilla lista är Patience. Egentligen hade jag inte någon koll på den, i stort sett så visste jag bara att den är brittisk och har en autistisk huvudperson. Ibland behövs det inte mer för att dra till sig mitt intresse.
När jag skulle skriva ihop det här inlägget kollade jag upp serien lite mer och då visar det sig att Ella Maisy Purvis, som spelar Patience, är autistisk i verkligheten. Jag kan ju bara anta då att det är något som skildras trovärdigt och det känns också så. Samma sak gäller väl för övrigt här som för alla människor. Ingen är lika.
De två första avsnitten är ett sammanhängande fall, sedan blir det ett fall per avsnitt. Jag gillar det. Då behöver jag inte komma ihåg ledtrådar alltför länge. Nu spelade det väl ingen roll i just det här fallet, eftersom jag klämde alla avsnitt på två kvällar.
Den här serien känns som en typisk brittisk serie. Brotten är inte i fokus. Här är det människorna och hur de interagerar som är det intressanta. Alldeles oavsett NPF-diagnos. Själva morden får man inte se, de har redan skett när vi kommer in i bilden. Så, ingen action, inget forsande blod.
Relationen som sakta växer fram mellan Patience och Bea (och även hennes son Alfie) är riktigt fin. Så spröd där i början. De kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt och lär av varandra. Mest uppskattar jag nog att Patience inte framställs som något överjordiskt geni. Hon har bara ett annat sätt att tänka.
Medan jag tittade så började jag fundera på York, där serien utspelar sig. Jag var helt säker på att jag har varit där, men kunde inte alls känna igen mig. Efter att ha tittat på resebeskrivningar och Google Maps tidslinjer visar det sig att jag verkligen har varit där, 2013, men jag har inte ett enda foto. Däremot så kom det tillbaka en del minnesbilder när jag läste vad vi hade gjort där. Men jag kunde ändå inte känna igen mig. Då verkar det ändå som att de är väldigt pigga på att visa upp det som jag gissar är de viktigaste sevärdheterna. Om du vill ha fina vyer av York så kan du ta en titt här.
Patience är en väldigt stillsam och lågmäld serie. Lite som en mysdeckare. Det visar sig också att detta är en brittisk version av franska Astrid et Raphaëlle (Bright minds). Brotten är inte, om jag ska vara ärlig, speciellt intressanta eller svårlösta. Mordfallen är ramen. Inte innehållet. Precis som Patience autism.
På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 668 betyg).
På IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 10k betyg).
Jag ger säsongen 4,0
Titel: Animals Originaltitel: Animals Genre: Thriller Regissör: Ben Affleck Manus: Connor O McIntyre, Billy Ray, Ben Affleck Skådespelare: Ben Affleck, Kerry Washington, Gillian Anderson, Steven Yeun, Adriana Paz Utgivningsår: 2026 Produktionsland: USA Längd: 108 min Serie: - Såg den på Netflix 16 oktober 2026
Handling
Mark är en framgångsrik advokat och politiker i Los Angeles, med en fru och två barn. Men en kväll förändras allt när hans son blir kidnappad. Mark får snart klart för sig att det inte handlar om en slumpmässig kidnappning, men medan jakten på sonen pågår börjar det också komma fram saker om Marks eget förflutna. Och när sanningen så småningom börjar nystas upp blir det allt svårare att veta vem som egentligen är offer och vem som bär ansvar.
Min kommentar
För någon vecka sedan så såg jag att det kommit en ny film på Netflix, Animals, där Ben Affleck är med. Jag gillar ju honom och kollade så klart upp betyget på filmsajterna. Det var hemskt dåligt. Egentligen under vår minimigräns, men som med så mycket annat så finns det gråzoner. Och olika viktning. Alltså blev det den och förväntningarna var ju inte höga.
Efter att ha sett den så kan jag förstå varför många har satt så låga betyg. Om man förväntar sig en thriller så kan man bli besviken. Här handlar det mer om moraliska dilemman, vilket ju kanske inte står så högt i kurs hos andra, men som jag verkligen går igång på. En film som får mig att fundera på om det är moraliskt rätt att göra något som är juridiskt fel är en bra film. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker.
Vissa delar i filmen är förutsägbara, andra inte. Det är mest fokus på personerna och deras relationer. Jag gillar ju som sagt Ben Affleck och han är bra här, men det är lite som att han tar överhanden. Han är med i nästan varenda scen. Hans fru, Abigail, är en förfärlig människa. Hur kan man vara så j-la självgod och verklighetsfrånvänd? Men Kerry Washington gör henne bra och trovärdig. Jag har nog bara svårt för en enda karaktär, Dayle Burton (Gillian Anderson). Hon känns verkligen som en karaktär. Inte en person. Och med tanke på hela hennes personlighet så tycker jag att hon blir lite väl oförsiktig mot slutet.
Den här filmen fokuserar helt på offren, kan man nog säga. Jag tror inte att man entydigt får veta vem eller varför. Det antyddes dock, men allt det sker i bakgrunden och det blir svårt att uppfatta när man samtidigt ska fokusera på det som händer i förgrunden. Jag känner mig, som vanligt, förvirrad när "rätt" är "fel" enligt lagen och jag vill egentligen inte leva i en värld där den gränsen är flytande. Det blir jobbigt för mig att förstå vad jag egentligen tycker. Man kan vara offer och förövare samtidigt och inga människor ska avfärdas som oviktiga.
Animals är inte alls någon dålig film. Inte på något sätt. Kanske hade jag inte velat kalla den för thriller, i så fall psykologisk thriller. Om det finns en genre som heter dramathriller så ligger den kanske närmre sanningen. Den lämna mig i alla fall med en hel del funderingar och det är ett bra betyg.
På Letterboxd hade den 2,24 i genomsnitt (beräknat på 67 856 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 3,5.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
Den här helgen kunde ha blivit en mardröm i sociala aktiviteter, men det slutade med att det inte blev något alls. Så vi behöll den bokade bilen igår och gjorde alla de där sakerna som man behöver en bil för. Som att lämna saker på Erikshjälpen och besöka IKEA. Det blev en halvdagsutflykt av det hela, för vi passade ju på att äta också. Dock inte på IKEA, utan vad som påstås vara Malmös bästa hamburgare. I alla fall enligt en av sambons kollegor.
Boken jag läser nu är Storebror av Skúli Sigurðsson, som är en isländsk deckare. Den är väldigt olika alla andra isländska deckare jag har läst. Bland annat är den nästan dubbelt så tjock. Lite mer än halvvägs in så tycker jag väl att det inte har funnits någon anledning till att använda så många ord.
Min smakebit är från sida 304:
Kroníkans nyheter hade blivit allt magrare, idisslat material från Sydlänningen uppblandat med upplysningar från polisens officiella logg. Polisen hade kallat till presskonferens klockan fem.
Utöver mordet var den stora nyheten hur polisen i huvudstadsregionen hade tabbat sig med utredningen. För Emil var det uppenbart att den verkliga stornyheten var att länspolismästarens vårdslöshet hade kostat en människa livet. En skitstövel, javisst, men likväl en människa. Övriga medier hade knappt ens tagit upp den vinkeln, och Emil satt på en färdigskriven nyhetsanalys i ämnet, fastspänd i Pálmis tvångströja.
"Helvetes jävla skit", sa Emil rakt ut i luften.
Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på avstämningskollen hos Kulturkollo.
Just nu ...
läser jag ... Storebror av Skúli Sigurðsson. En isländsk deckare som inte verkar vara en serie. Och som är ovanligt tjock för att vara isländsk.
lyssnar jag på ... sambons spelljud, antar jag. Men annars så har jag lyssnat en del på mina gamla favoriter Dr Hook. En av deras låtar var med i en film jag såg och plötsligt blev jag jättesugen på att lyssna på dem.
tittar jag på ... Allt för Sverige, Över Atlanten, Wahlgrens värld, Förrädarna, Bäst i test, På spåret, Idol och Hela kändis-Sverige bakar. Jag kan ha missat något, men det är ju tur att man inte behöver titta precis när det visas på vanlig TV. Det hade blivit jobbigt. I serieväg tittar vi just nu på The terminal list: Dark Wolf, som är en prequel till The terminal list. På egen hand tittar jag på sjätte och sista säsongen av Parenthood. Det ska bli skönt att bli klar med något.
njuter jag av ... finns det något att njuta av i november 🤔 Det skulle i så fall vara den fullbokade helgen som blev helt obokad.
längtar jag efter ... nästa helg, då blir det ett litet besök i Göteborgstrakten och min syster. Där typ hela släkten ska samlas. Det låter värre än vad det är, min släkt är inte speciellt stor.
