Smakebit på søndag: Våroffer

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är nästan allt grönt och fint. Våren har kommit på riktigt. Tänk att jag vartenda år glömmer hur fint det är på våren (trots all eländig pollen), men det är fantastiskt att bli så överraskad varje gång. I torsdags såg jag en gul magnolia, vilket jag aldrig har gjort tidigare. Den var otroligt vacker.

Boken smakebiten kommer från är Våroffer av Anders de la Motte, som är fjärde och sista delen i Årstidskvartetten. Det är ingen vanlig serie, denna är på riktigt fristående. Det enda böckerna har gemensamt är den geografiska placeringen och hemvändare, tror jag minsann också. Väldigt bra böcker är det i alla fall. Jag råkade egentligen läsa ut den igår, på kvällen, men har ännu inte påbörjat någon ny så det frå bli så här.

Min smakebit är från sida 174:

Pojken sprang. Han hade kastat av sig masken redan när han lämnade gläntan. Vassa grenar piskade hans ansikte, snåren rev hans ben, men han märkte det knappt.
    Skriket ekade i huvudet, dröjde kvar på hans läppar, i hans hals. Runt honom i skogen sprang hans tre vänner på samma sätt. Vettskrämda, panikslagna. De sprang bort från domarringen, bort från Bladmannen och hans spökhäst.
    Kväljningarna han bekämpat en lång stund tog plötsligt överhanden och tvingade honom att tvärstanna. Han vek sig dubbel, satte händerna mot knäna och spydde rakt ut i mörkret.

Bok: Vintervålnader av Kate Mosse

Författare: Kate Mosse
Titel: Vintervålnader
Genre: Thriller
Antal sidor: 233
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The winter ghosts
Översättare: Sofia Boda
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 mars 2025




Första meningen: Han gick som om han nyss återvänt till världen.

Baksidetext
Freddie Watsons bror försvinner i strid under första världskriget. Och även tio år senare plågas Freddie fortfarande av saknad och sorg. Han ger sig iväg på resa i franska Pyrenéerna. En plötslig snöstorm för honom omtumlad och medtagen till den ödsliga byn Nulle, där det samma kväll hålls en fest. Freddie träffar den vackra Fabrissa, som han får en intuitiv kontakt med. För första gången förmår han på allvar berätta sin historia, för henne och för sig själv. Dagen därpå visar det sig att ingen i byn sett varken Freddie eller Fabrissa på festen ...

Min kommentar
Innan jag hade läst min första Kate Mosse (jag hade en tegelsten redo i hyllan) så var jag med på ett julklappsbyte i bokbloggosfären. I det paket jag fick så låg Vintervålnader. Detta var 2011 ... Sedan dess så har jag läst två tegelstenar av den här författaren och de har avskräckt från vidare läsning. Minst sagt. I slutet av mar så var det fortfarande en hel del månad kvar och inga inplanerade böcker. Då kände jag att det var dags.

Det är omöjligt för mig att inte ta upp elefanten i rummet i den här boken. Det här med tillbakablickar och återberättelser ... Här är det en man, Freddie, som återberättar en historia för en antikvariathandlare. I den här återberättelsen ingår en annan återberättelse, som en kvinna, Fabrissa, berättar för Freddie. Det här är inte ett grepp som fungerar för mig. Då har jag ändå inte gått in på detaljnivån i de här återberättelserna. Den är fullständigt absurd. Om någon berättade något för mig på det här sättet så hade jag antingen gått därifrån eller avbrutit dem och bett dem komma till saken.

Första halvan var osannolikt trist. Jag var på gränsen (eller strax över) till uttråkad i början. I stort sett ingenting händer utan det är mest en massa oviktiga och ointressanta detaljer. Som upprepas i det oändliga. När den självömkande gnällspiken till huvudperson kommer till den lilla byn så blev det en markant förbättring. Här dyker det upp en ingrediens som jag är väldigt svag för, har jag märkt. Det är den, i den andra halvan, som räddar upp det hela lite.

Jag är osäker på om det var meningen att man inte skulle förstå vem och vad, men om det var det så misslyckades författaren kapitalt. Det var inget mysterium alls. Om inte annat så avslöjar ju titeln en del.

Man kan nog kalla Vintervålnader för en omständligt berättad spökhistoria, men det är inte spökena som är kusliga. Den intressanta delen, den om katarernas historia, försvinner i all text. Det är egentligen först i efterordet som man får veta något matnyttigt om dem. Jag kände inte alls till det här folket så lite lärorikt var det.

På Goodreads hade den 3,49 i genomsnitt (beräknat på 15 854 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Vintervålnader: Fiktiviteter, Annikas bokblogg och Marias bokliv

Två efterlängtade böcker

För tredje året så hölls Skånska deckarmässan på Stadsbibiblioteket i Lund och den är ju ett måste. Mest för att sitta och lyssna på de intressanta samtalen, men också för att köpa någon enstaka bok. Jag hade gett mig lov att köpa två stycken hett efterlängtade böcker.

Jag har läst alla de tidigare fyra delarna i Tina Frennstedts Cold case-serie. Dödens klackar släpptes i februari och jag bestämde tidigt att den skulle inhandlas på mässan.

Även Hipp hipp hurra av Malin Stehn släpptes i februari och även denna bestämde jag direkt att jag skulle köpa på mässan. Hennes två tidigare böcker har varit riktigt bra.

Hett i hyllan #505

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så den fjärde boken från bokrean 2023.

Det blev några böcker av Ragnar Jónasson på bokrean och Aska är den andra av dem.

Denna verkar vara andra delen i serien Det mörka Island och tro det eller ej, men jag har faktiskt läst den första. Den tyckte jag om, väldigt mycket. Störigt nog så står det en trea på Aska, i serien på Goodreads. Vilken som är den andra är faktiskt lite oklart. I så fall är det en som inte har översatts. På StoryGraph, däremot, så är tydligen Aska andra delen. Nämnde jag att det är lite rörigt med Ragnar Jónassons serier?

Så här står det på baksidan:

En man hittas brutalt ihjälslagen på stranden till en fridfull fjord på norra Island. En ung journalist lämnar Reykjavík för att utforska fallet på egen hand, omedveten om att en oskyldig människas liv står på spel.

På den minimala polisstationen i Siglufjörður kämpar Ari Þór Arason och hans kollegor med ett alltmer förbryllande fall, samtidigt som den arktiska sommarens 24-timmarsljus börjar förvandlas till mörker av ett askmoln från ett vulkanutbrott - och samtidigt som polisernas egna, personliga problem driver dem till deras yttersta gräns.

Vilka hemligheter har den döda mannen burit på, och vad döljer den unga journalisten? Medan outtalade fasor från det förflutna hotar dem alla, och mörkret djupnar, blir utredningen till en kamp mot klockan för att hitta mördaren innan ytterligare någon mister livet.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Hembiträdet ser dig av Freida McFadden

Författare: Freida McFadden
Titel: Hembiträdet ser dig
Genre: Thriller
Antal sidor: 312
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The housemaid is watching
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Hembiträdet 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 mars 2025




Första meningen: Det är blod överallt.

Baksidetext
Millie och hennes make har flyttat till Long Island, där de hoppas kunna ge sina barn en trygg uppväxt i ett lugnt bostadsområde. Efter alla års slit som hembiträde känns tillvaron nu behaglig, och Millie har lämnat sitt mörka förflutna bakom sig.

Men friden blir inte långvarig. När Millie och Enzos nya granne mrs Lowell bjuder över dem på middag får Millie kalla kårar redan när hembiträdet öppnar dörren. Kvinnan tycks inte kunna slita blicken från dem.

Och det är inte bara mrs Lowells hembiträde som skapar oro. Millie får en känsla av att någon lurar i skuggorna och bevakar dem. Flytten till den på ytan så lugna förortsgatan framstår alltmer som ett misstag, och obehaget växer när Millie får en varning från kvinnan som bor mitt emot: Var försiktig med dina grannar.

Min kommentar
Förra året läste jag de båda två delar som föregår Hembiträdet ser dig. När jag upptäckte att den tredje var på gång så blev jag riktigt glad. Sedan dök den oväntat upp som en överraskning i brevlådan. Min glädje visste nästan inga gränser och när jag plötsligt stod där med mycket månad kvar och inga planerade böcker återstod så visste jag direkt vilken bok jag skulle välja.

Egentligen så hade jag inga förväntningar alls på att det här temat skulle hålla för en tredje bok. Glädjande nog så gjorde det det. Gemensamt för samtliga böcker i serien är att man känner, med varenda cell i sin kropp, att det är något som är väldigt, väldigt fel. Man vet inte vad eller på vilket sätt. Bara att. För mig så är detta själva definitionen av en psykologisk thriller och den långa långsamma uppbyggnaden passar perfekt.

Ett decennium har gått sedan förra boken och allt Millie vill är att vara en alldeles vanlig förortsbo och mamma. Det är ju svårt med hennes bakgrund. Inte heller blir det enklare när grannarna verkar vara ungefär de mest underliga man kan träffa på. Naiv har hon ju alltid varit. Alla (inklusive Millie och hennes familj) beter sig märkligt och ologiskt. Ingen berättar viktiga saker. För någon. Ingen lyssnar när någon faktiskt berättar något viktigt. Förutom jag då, som med den sista ledtråden förstod att jag var, inte helt fel ute, men missade målet.

Det roligaste i boken var nog ändå att träffa det hemska barnet Cecelia, från första boken, igen. Nu som vuxen. Kul är det också att ett hembiträde heter Martha (kan det verkligen vara en slump?), [spoiler]men skulle verkligen Martha ha låtit Enzo få skulden? Det är ju rent förfärligt i så fall[/spoiler].

Risken med att skriva böcker med så här många tvister är ju tyvärr att man skämmer bort/lär sin läsare. Man vet liksom vem det inte är i alla fall. Jag vet inte om jag har lärt mig hur hon lägger in falska spår, men frånsett alldeles i början, när jag gissade på typ alla, så var jag ganska snabbt mördaren på spåren. Och då även motivet. Nästan i alla fall. Även om jag inte direkt blev överraskad så tycker jag att det är riktigt snyggt gjort. Helt säker var jag inte förrän mot slutet.

Hembiträdet ser dig är spännande och snabbläst. Mycket tack vare de korta kapitlen, som gör att man alltid hinner "bara ett till", men också för att man verkligen vill veta vad det är som egentligen har hänt.

På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 628 154 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hembiträdet ser dig: Boktokig