Bok: Mona Lisa Overdrive av William Gibson

Författare: William Gibson
Titel: Mona Lisa Overdrive
Genre: Science fiction
Antal sidor: 264
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Mona Lisa Overdrive
Översättare: Hans Lindquist
Serie: Neuromancer 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1988 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 juli 2026




Första meningen: Spöket var hennes fars avskedspresent som hade överlämnats till henne av en svartklädd sekreterare i en avgångslounge på Narita.

Baksidetext
Flera till synes fristående berättelser vävs gradvis samman i en framtid där megaföretag styr, cyberspace är en självklar del av vardagen och gränsen mellan människa och maskin blir allt mer suddig. När gamla krafter vaknar till liv och nya spelare dras in i händelsernas centrum ställs flera människors öden på kollisionskurs i en berättelse om identitet, makt och artificiell intelligens.

Min kommentar
Eftersom de två första böckerna i Neuromancer-trilogin inte blev den där wow-känslan jag hade hoppats på så tyckte jag att det var lika bra att dra av plåstret och läsa den tredje delen så fort som möjligt. När allt planerat var läst i juli så blev det dags för Mona Lisa Overdrive.

Det är ett väletablerat faktum, för mig i alla fall, att jag har mycket svårt för romantisering av droger och kriminalitet. Här tar båda sakerna väldigt mycket plats och jag började fundera på hur stor del av min negativa upplevelse som faktiskt beror på just det. Man hänger liksom med massa knarkare och andra kriminella hela tiden och jag förväntas inte bara tycka om det utan även heja på dem. Ganska länge funderade jag på hur mycket författaren själv hade rökat på för att fantisera ihop detta, men enligt uppgift (hans egen) så använde han inga droger under tiden. Sanningen är nog att detta bara är en enda detalj, av en handfull, som förstör det här för mig.

Den här delen berättas i fyra olika trådar, fyra olika huvudpersoner på fyra olika platser. Det allra största problemet jag hade var att jag hade glömt vad som hänt i en berättartråd när jag väl kom tillbaka till den. Det kan hänga samman med att karaktärerna är så tunna och låter exakt likadant. Jag kan överhuvudtaget inte hålla isär de tre kvinnliga huvudpersonerna. En av dem, Kumiko, undrar jag varför hon var med överhuvudtaget. Om hon hade plockats bort så skulle allt ändå ha blivit som det blev.

Oftast känns det som att jag har blivit inkastad i en historia som har pågått ett tag. Början saknas och nej, det är egentligen inte de två första böckerna som är början. Runt åtta år har gått sedan händelserna i Count Zero och kanske runt femton sedan Neuromancer. Historierna hänger ihop, men bara ytterst lite. Det är egentligen världen som är den gemensamma nämnaren. Det hjälper inte heller att språket är oerhört omständligt. Det finns liksom inget flow i texten.

En sak som jag inte tycker om i böcker är när miljön beskrivs för detaljerat. Jag kan nog aldrig se det som författaren målar upp, trots att jag förtvivlat försöker. William Gibson drar det till sin spets. Vad gäller allt, tycker jag. Det är så märkligt när ting beskrivs i detalj hur de ser ut, men man får inte veta vad de gör. Eller varför. Detsamma gäller egentligen även människorna. Jag får veta hur de ser ut och vad de gör, men jag får inte veta något viktigt. Som vilka de är och vad som driver dem. Efter tre böcker förstår jag fortfarande inte riktigt vad allt handlar om.

Hela trilogin blev något av en besvikelse för mig, men allra mest Mona Lisa Overdrive. De två första delarna kunde jag förstå tjusningen med, men här blev det för absurt och abstrakt för mig. Jag ville så hemskt gärna tycka om den här trilogin, men det räckte inte med bara viljan och önskan. Det visar sig att William Gibsons sätt att berätta en historia är ungefär motsatsen till vad jag vill ha. Det är i alla fall uppenbart att många böcker och filmer har hämtat inspiration härifrån och det är alltid kul att hitta sådant. Neuromancer kommer faktiskt snart som TV-serie och något säger mig att jag kommer att gilla den mer.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 49 772 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mona Lisa Overdrive: Max Pesos

Tisdagstrion: Hemliga och/eller slutna sällskap

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Hemliga och/eller slutna sällskap

Först tänkte jag att den självklara här var något av Dan Brown, men jag tyckte det var för enkelt så jag gav mig ut på jakt.

1. I Himlakroppar av Eleanor Catton finns ett sällskap bestående av tolv män. De har i hemlighet samlats för att diskutera en serie olösta brott. En väldigt tjock bok, men den var helt omöjlig att släppa.

2. I Terapeuten av Alex Michaelides finns ett hemligt sällskap av kvinnliga studenter som kallar sig Jungfruarna.

3. Stephen King vill jag ju ha med och han har faktiskt skrivit om en hemlig herrklubb, Klubben. Sällskapets motto är "Det är berättelsen det handlar om, inte den som berättar den". Klubbhuset har dessutom övernaturliga egenskaper, det är mycket större på insidan än utsidan, har oändligt många rum och ett bibliotek fyllt med böcker som aldrig har skrivits eller publicerats i vår värld. Särskilt kvällen före julafton samlas man för att lyssna på en utvald medlem som berättar en olycksbådande eller kuslig historia. Klubben förekommer i två noveller, Vinterverk (The breathing method) och Mannen som inte ville skaka hand (The man who would not shake hands).

TV-serie: Paradise #1 (2025)

Titel: Paradise
Originaltitel: Paradise
Säsong: 1
Genre: Thriller
Skapad av: Dan Fogelman
TV-bolag: hulu
Skådespelare: Sterling K Brown, Sarah Shahi, Julianne Nicholson, James Marsden, Krys Marshall
Premiär: 2025-01-27
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 54 min
Såg den på Disney+ 9 augusti - 12 augusti 2026




Handling
Paradise är idylliskt och avskilt samhälle bebott av världens mäktigaste och mest framstående personer. Fridfullheten krossas totalt när ett chockerande mord inträffar, vilket leder till en intensiv utredning ledd av säkerhetsagenten Xavier Collins, vars jobb det är att skydda presidenten.

Min kommentar
När det var dags att välja en ny serie att titta på så kände jag att det kunde vara dags för en som har legat på listan ett bra tag; Paradise. Jag är inte alltid så glad i agent- och spionthrillers, men jag tänkte att jag kunde ge den en chans. Det kan vara så att det var en kollega som tipsade om den, men jag minns inte riktigt.

Valet visade sig vara en riktig lyckoträff. Det här var inte alls den serie jag förväntade mig. Man kan säga att den gick från en genre till en helt annan och den överraskade mig fullständigt. Det händer verkligen inte ofta, så jag blev lycklig i hela kroppen och skrek nästan av glädje. Varför tänker jag faktiskt inte tala om. Och har du inte sett den, men vill göra det: Sluta läs här!

Redan i starten reagerar intuitionen på själva miljön. Jag fick lite The Stepford wives-vibbar. Sedan börjar magkänslan reagera starkt på vissa personer, men jag hade ingen aning om varför. Jag får ändra åsikt om ett flertal karaktärer under seriens gång. Ibland finns det faktiskt helt godtagbara skäl till varför någon agerar som de gör. Något som jag är riktigt förtjust i är när människor är riktigt duktiga på det de gör. Som agent Collins. Det var så roligt att se. Några favoriter fick jag (även om de ibland skiftade), men ett par av dem överlevde inte 😟

Många hemligheter och många gåtor finns det och det bästa av allt är att svaren inte stressas fram. Ibland får man vänta länge på en förklaring. Sakta, sakta så får man veta bakgrunden till allt. Upplägget är så otroligt elegant. Man får ledtrådar hela tiden, men det är tyvärr helt fel pussel man lägger. [spoiler]"Gryningen är försenad med två timmar på grund av underhåll". Det är en mening som verkligen får hjärnan att börja jobba. Jag kunde nästan höra kugghjulen. Då blev det ett snabbt byte från The Stepford wives till The Truman show. Det var fel det också. När allt avslöjas så blir det en fantastisk aha-känsla.[/spoiler]

Det är så vansinnigt spännande, samtidigt som det nästan är lite behagligt. Allt medan hjärnan går på högvarv. Det är lite samma känsla som en and, som ser så cool ut när den glider fram i vattnet. Men under ytan så paddlar fötterna frenetiskt.

Paradise är en serie som vi såg i raketfart. Det var nästan omöjligt att sluta titta, eftersom varenda avsnitt avslutades med att man (eventuellt) fick svaret på en fråga, men samtidigt skapade ett nytt mysterium. Det finns redan en andra säsong, men jag vill vänta med den lite. Jag såg nämligen att det är en tredje på gång och jag vill ju inte att det ska gå så lång tid mellan den andra och den tredje. Men faktum är att jag nog kommer att se om den första innan det är dags att ta tag i säsong två.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 7,2k betyg).
På IMDb har serien 7,9 i genomsnitt (beräknat på 87k betyg).
Jag ger säsongen 4,5

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: Voicemails for Isabelle (2026)

Titel: Voicemails for Isabelle
Originaltitel: Voicemails for Isabelle
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Leah McKendrick
Manus: Leah McKendrick
Skådespelare: Zoey Deutch, Nick Robinson, Harry Shum Jr, Leah McKendrick, Nick Offerman
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på Netflix 7 augusti 2026





Handling
När Jill förlorar sin lillasyster Isabelle fortsätter hon att skicka röstmeddelanden till hennes gamla telefonnummer. Hon berättar om sitt kaotiska liv, sina misslyckade dejter och allt annat hon annars hade delat med sin syster – utan att veta att numret numera tillhör någon helt annan.

I Austin får fastighetsmäklaren Wes plötsligt ta emot Jills högst personliga meddelanden från andra sidan landet. Det som börjar som en märklig felsändning utvecklas snart till något mer, när Wes lär känna Jill genom hennes röst och börjar längta efter nästa meddelande.

Men hur bygger man egentligen en relation med någon man aldrig har träffat – och vad händer när det inte längre räcker att bara lyssna?

Min kommentar
Jag är alltid på jakt efter filmer att titta på och när Linda på enligtO skrev om Voicemails for Isabelle, så kände jag att det skulle kunna vara en film för oss. Bra romantiska komedier växer inte längre på träd. Egentligen hade jag tänkt att vi skulle tittat på den redan veckan innan, men den fick vackert vänta ännu en vecka.

Premissen för allt är, för en svensk, ganska osannolik. Att någon skulle få ett telefonnummer så snabbt efter att det har blivit "ledigt" hade inte fungerat i Sverige. I USA däremot så gäller bara minst 45 dagar (tack ChatGPT). Då blir ju allt plötsligt mycket mer trovärdigt. Och ja, det kanske är lite "creepy" att lyssna på någon annans röstmeddelanden, men är det egentligen någon annans? Jill har ju ringt till det numret, som nu tillhör någon annan. Jag hade nog faktiskt gjort likadant. Om de var så roliga och intressanta som Jills.

Förutsägbar är bara förnamnet på den här filmen. Men det spelar ingen roll att vi efter bara en liten stund kunde beskriva hur allt skulle sluta. Det finns så mycket att tycka om här och om man har syskon som man står nära så är det här väldigt relaterbart. Det blir en del skratt och leenden (ibland fåniga).

Jill är en ny favoritkaraktär. Jag tycker om henne. Hon har skinn på näsan och ingen sätter sig på henne. Detta lyckas hon med utan att bli det kräk som kvinnor ofta framställs som när de ska vara tuffa och ta för sig. Helt enkelt "bete sig som en man". Jill däremot är fortfarande varm, rolig och omtänksam. Trots att hon är stark. Hon behöver inte "räddas" av en man.

Humorn är inte av den buskisliknande eller hysteriska sorten. Den utgår i stället helt och hållet från karaktärerna. De är helt enkelt riktigt roliga. Det gäller även Wes kompisar, Andy och Breeda. De är nästan roligast av allihop. Och så söta. Det är riktigt bra kemi mellan alla som ska ha kemi.

Slutscenen gjorde mig liksom varm i hela kroppen och ja, här rann det minsann en tår. Eller två. Det blir inte sämre av att det är en dansscen. Och inte heller sämre av att det är Robyns Dancing on my own de dansar till. Jag älskar även scenen på turistbussen. Den är så charmig att det nästan gör ont.

Voicemails for Isabelle är charmig, rolig och sorglig. Den har allt som en bra romantisk komedi ska ha. Jag som nästan hade gett upp hoppet om romantiska komedier. Min tro är härmed återupprättad. Jag hade lite problem att sätta ett betyg, men en film som lyckas få ögonen att rinna över förtjänar ett högre betyg. Detta kan nog bli min nya go-to-film när jag behöver både skratta och gråta.


På Letterboxd hade den 3,49 i genomsnitt (beräknat på 690 409 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 46k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Den som gräver en grav

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Igår körde vi vår numer traditionella runda på Österlen. Vi har många "fasta" stopp, men något försvinner/läggs till varje år. Det mesta har med mat att göra, på något sätt 😋 Och så plockar jag alltid in en sevärdhet också. Det tråkiga är att vi inte kan lägga till fikaställen och liknande, eftersom vi ALLTID stannar i Brösarp och äter äggakaka. Sedan vidare till Åhus för att äta glass på torget. Det finns liksom inte utrymme för att äta mer mat.

Boken jag läser just nu, Generation noll av Stefan Ahnhem, är på sluttampen så det blir en smakebit från nästa bok. Den som gräver en grav av Yrsa Sigurðardóttir, som är andra delen i serien om Þóra Guðmundsdóttir. Av någon oklar anledning så har det gått sju år sedan jag läste den första, så det kan bli en del problem med minnet.

Min smakebit är från början av boken:

Den lilla flickan kände hur kylan smög sig uppför benen och in över ryggen. Hon försökte sträcka på sig i framsätet för att se bättre. Koncentrerat betraktade hon det snövita landskapet men kunde inte få syn på några kor. Det är för kallt för djuren att vara ute, tänkte hon och önskade att hon kunde stiga ur den här bilen och gå tillbaka in i huset. Men hon vågade inte säga något. En tår smög sig nerför kinden medan mannen bredvid henne fumlade med att få igång bilen. Hon knep ihop läpparna och vände bort ansiktet så att han inte skulle se att hon grät. Då blev han så arg. Hon tittade upp mot huset och försökte få syn på den andra flickan, men den enda synliga varelsen var hunden Snúður. Han låg och sov på yttertrappan. Nu tittade han upp som hastigast och betraktade henne ingående. Hon log svagt mot honom men då la han ner huvudet igen och blundade.