Smakebit på søndag: Skendöda

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Eftersom det fortfarande är väldigt långt till vår semester så försöker vi göra lite dagsutflykter på helgerna och igår hade turen kommit till Malmö, och ett besök på en favoritrestaurang. Och glassbar. Det passade väldigt bra igår för det skulle vara två grader svalare i Malmö än i Lund 😁

Boken jag läser nu, Skendöda av Louise Boije af Gennäs, är andra delen i Motståndstrilogin. Många är det som har läst dessa böcker och nästan lika många har varit alldeles översvallande. Själv känner jag mig precis lika tudelad nu som jag gjorde när jag läste första delen. Men spännande är det.

Min smakebit är sida 238:

Jag var så stressad efter Mickes besök i tvättstugan att jag bodde hos Johan varenda kväll den kommande veckan. Simåns hade funnit sig helt tillrätta hos honom och det började nästan kännas lite samboaktigt. Men inombords var jag inte helt bekväm. Jag hade ingen lust att bli sambo med Johan. Jag var inte kär i honom, även om jag tyckte väldigt mycket om honom. Vi hade helt enkelt inte någon framtid tillsammans. Och det betydde väl, på något sätt, att jag utnyttjade honom?

Bok: Dödens klackar av Tina Frennstedt

Författare: Tina Frennstedt
Titel: Dödens klackar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 431
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cold Case 5
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 juni 2025




Första meningen: Regnmolnen hänger tunga på natthimlen och Mia tänker att det är märkligt mörkt och höstlikt ute för att vara maj.

Baksidetext
David Landström är på väg mot sitt stora genombrott som dragqueen när han blir brutalt mördad i sitt hus på Sandhammaren. Tolv år senare är Österlenmordet fortfarande ouppklarat.

När en journalist som granskar fallet blir skjuten bestämmer sig Tess Hjalmarsson, chef för Skånes Cold Case-grupp, för att det är dags att utreda mordet på nytt. Tess och hennes sidekick Marie Erling befinner sig snart mitt i en dramatisk utredning med en gärningsman som verkar fullständigt hänsynslös.

Till sin stora förvåning ärver Tess samtidigt ett stort hus i Stockholm, och inser förskräckt att sambon Sandra kanske vill lämna Österlen för huvudstaden.

Min kommentar
Ibland går läsningen så snabbt att jag plötsligt sitter med massor av månad kvar när alla planerade böcker är utlästa. Juni har, hittills, varit nästan extrem med det. Eftersom jag är ganska dålig på att läsa nya böcker så tänkte jag att det kanske vore bra att plocka en av dem jag köpt i år. Då kom jag osökt att tänka på Dödens klackar, femte delen i serien Cold Case.

I den här boken har det skett ett mord vid Strandhammaren, en av Sveriges vackraste stränder. Mer kontrast än så blir det inte. Miljön i de här böckerna är inget annat än fantastisk. Det känns alltid extra bra när jag känner igen mig och kan se det framför mig. Som, till exempel, Strandhammaren och det skumma området bakom Malmö C. Extra bra blir det när man får tips på restauranger, så det fick helt enkelt planeras in en tur till Tomelilla och Tinas lille Danmark. Den gjorde vi förra helgen och det besöket avlöpte väldigt väl.

Som vanligt, eftersom det ju faktiskt är ett kallt fall, så finns det två tidstrådar här. En 2012 med allt som leder fram till mordet på David och en 2024, som är "nu". Maj 2024 i Malmö så är det oerhört svårt att missa Eurovision och allt pådrag som det drog med sig och det blir en extra krydda när man själv var i stan vid ett par tillfällen då och upplevde allt ståhej. Bland annat busskyltarna som visade Douze points i stället för Ej i trafik. Precis som det nämns i boken (jag tyckte det var jättekul, men karaktären Marie var inget fan).

Jag vet inte hur det är med dig, men jag vet inte speciellt mycket om den här världen, drag-världen. Hår dras man in i den, både på gott och ont. Skildringen av den här världen känns trovärdig, med både bra och mindre bra sidor.

Fokus ligger på utredningen, men lite privatliv blir det ju. På en lagom nivå. Det är ju svårt att helt separera jobb och fritid, det finns ju liksom inga vattentäta skott där emellan. Ibland rinner det ena över i det andra. Något som inte brukar vara ett problem i dessa böcker är att polisen inte gör ett bra jobb. Detta är den första boken hittills där jag reagerar på att polisen inte ställer rätt frågor. Eller specifikt en fråga. Det var den första som dök upp i mitt huvud, men alla missar att ställa den. Lite märkligt, med tanke på de ibland ganska långsökta andra frågorna de ställer. En rejäl blunder, om du frågar mig.

En av de bättre sakerna med dessa böcker är att huvudpersonen Tess är en helt vanlig person. Det är hon fortfarande och det känns tryggt att läsa om människor som inte gör de mest underliga och ologiska saker, bara för att handlingen kräver det. Den dynamiska duon är återförenad här, Marie är tillbaka. Hon har lugnat sig lite, men hon är fortfarande Tess motsats. Lite Carsten blir det också, men bara väldigt lite. De övriga, som var med i CC-gruppen tidigare, lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag hoppas att jag får träffa både Adam och Rafaela igen. En som jag dock inte behöver träffa igen är Ola Makkonen. Om det inte är så att han vid det tillfället får en rejäl uppsträckning av någon chef. då kan jag tänka mig det.

Dödens klackar är precis som de andra böckerna i serien välskriven och spännande. Den enda nackdelen med att ha läst den är att jag nu får vänta väldigt länge på nästa bok. Kommer det ens en nästa bok? Det hoppas jag verkligen för jag är inte klar med Tess och de andra.

Avdelningen för olika funderingar:
Var blev egentligen den där BOPS-bilen av när Tess och Marie var vid fyren? Den nämndes flera gånger, till och med samma dag på samma tur, men plötsligt så var den inte med. [spoiler]Varför i hela friden är det ingen som ens kommer på tanken att fråga om vem som är Filips pappa? Det var det första jag tänkte på. Och visst borde väl Filip ärva Ester nu? Han är ju en släkting, om David var en släkting.[/spoiler]

På Goodreads hade den 3,41 i genomsnitt (beräknat på 76 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Dödens klackar: Tofflan, DAST Magazine och Deckarlogg

Mid-year book freak out-tag

Det som saknades var en tagg. Då menar jag en enkel och okomplicerad, som inte kräver alltför mycket engagemang och tankemöda. Då hittade jag denna, som jag tydligen har gjort en gång, 2017. Då kanske det kan vara dags igen. Den kan man ju göra varje år.

1. Bästa boken du har läst så långt under 2025?
Detta har jag ju redan berättat, i ett annat inlägg. Hipp hipp hurra av Malin Stehn är en av endast två böcker som har fått högre än 4 i betyg så här långt i år.

2. Bästa uppföljaren du har läst så långt under 2025?
Uppföljare. Hur ska jag tolka detta? Eftersom det är jag som bestämmer så betyder uppföljare en bok som är en del i en serie. Då blir det Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson. Som för övrigt är den andra boken som har fått högre än 4 i betyg i år.

3. En nyutgiven bok som du ännu inte läst men som du gärna vill läsa?
Nyutgiven får betyda i år, för att göra det enkelt. Det är fortfarande väldigt många, men jag får nog säga Musan av Mats Strandberg. Kanske kan det bli av i skräcktober.

4. Det mest efterlängtade boksläppet för andra halvan av 2025?
I augusti släpps en bok av Stephen King, Rygga inte undan. Den är fjärde delen i serien om favoritkaraktären Holly. Och så släpper Mattias Edvardsson nästa bok i Brottsplats Söderslätt, Vykort från en mördare. Två böcker av två favoritförfattare.

5. Största besvikelsen under 2025?
Besvikelse är nog en underdrift i det här fallet. Hela trilogin Operation Garbo av Harry Winter kvalar in här. Det kunde ha varit så bra böcker, men sättet de är skrivna på är så trist, torrt och tråkigt. Det kan vara så att det bara är människor med militärbakgrund som uppskattar dem.

6. Största överraskningen?
Denna är svår. Det står mellan Etthundra mil av Jojo Moyes och Mellan raderna av Johanna Schreiber. Det får bli båda.

7. Ny favoritförfattare (antingen debut eller ny för dig)?
Det får nog bli typ samma svar som förra frågan; Jojo Moyes och Johanna Schreiber.

8. Nyaste förälskelsen i en karaktär?
Nej, det har nog inte varit någon karaktär som jag fallit för. Inte som jag kan komma ihåg.

9. Nyaste favoritkaraktären?
Det får kanske bli hela familjen Thomas i Etthundra mil av Jojo Moyes.

10. En bok som fick dig att gråta?
Nu läser jag ju mest böcker i spänningsgenren och det är väldigt sällan som de gör så att man gråter. Men det är generellt sällan som en bok berör mig så mycket.

11. En bok som gjorde dig glad?
Det är nog ungefär samma svar här som på förra frågan.

12. Den vackraste boken du köpt/fått i år?
Tråkig är jag. Eller känner jag mig när jag svarar Ingen på även den här frågan.

13. Vilken bok känner du att du måste ha läst innan året är slut?
Av böcker som jag köpt/fått i år så är det nog faktiskt Musan av Mats Strandberg.

Hett i hyllan #518

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den näst sista julklappen och även den nästsista för hela 2023.

Stina Jacksons böcker villhöver jag och Förinta världen ikväll var ett måste.

Jag har läst två av hennes tidigare böcker, som har varit väldigt bra. Både miljö och stämning var mycket speciell. Den här boken kan kanske vara lite annorlunda, då miljön delvis(?) flyttats till andra sidan Atlanten. I övrigt så låter det nästan som en variant av Silvervägen. Det behöver ju inte vara något dåligt, men det är ju inte bra om det är för likt. Det är faktiskt snart fem år sedan jag läste hennes förra bok så kanske kommer denna att dyka upp i en utmaning snart.

Så här står det på baksidan:

I Skellefteå vaknar Ewa och öppnar rastlöst apparna. På andra sidan jorden i västra USA vandrar hennes hjärta, dottern Matilda, dit fötterna tar henne. Dagarna kommer och går, kickarna och relationerna avlöser varandra. Äventyret väntar i nästa möte, i nästa flaska vin, och bakom sig har hon lämnat det trygga livet hemma i Västerbotten. Lämnat Ewa. När Matilda slutar svara i telefon driver den nya ensamheten Ewa ut i sommarnatten, där hon blir en annan, någon som vågar.

I skuggan av Klippiga bergen börjar Tyler ännu ett skift på det nedgångna motell som blivit hans värld. Varje kväll är densamma, tills han möter henne – Matilda. Tillsammans ger de sig ut på vägarna, mot Los Angeles, drömmarnas stad. Det blir en resa som ekar hela vägen över Atlanten och till den bleka svenska sommaren där Ewa befinner sig.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Mirakelkammaren av Angie Kim

Författare: Angie Kim
Titel: Mirakelkammaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 399
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Miracle Creek
Översättare: Åsa Brolin
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juni 2025




Första meningen: Min man bad mig att ljuga.

Baksidetext
I en småstad i Virginia driver de koreanska immigranterna Young och Pak Yoo företaget Mirakelkammaren, vars patienter får medicinsk syrgasbehandling i en tryckkammare som alternativ terapi för olika åkommor. När kammaren exploderar och dödar två personer skakas samhället i grunden.

Vem eller vad orsakade explosionen? Den påföljande, dramatiska mordrättegången avslöjar en väv av hemligheter: förbjudna möten och farliga missförstånd, intensiv rivalitet och dolda lojaliteter. En gripande, andlöst spännande och överraskande roman där inget är som det först verkar.

Min kommentar
När Mirakelkammaren en dag ramlade in i brevlådan som en överraskning från förlaget så visste jag inte alls vad det var för typ av bok. Jag verkade helt ha missat den när jag någon månad tidigare gått igenom intressanta boksläpp. Av någon oklar anledning så har inte boken lockat mig, men jag har för mig att jag såg en del negativt om den. Nu, när jag hade läst ut alla planerade böcker och skulle hitta något, så kände jag att det kunde vara dags.

Det framgick ganska snabbt att detta inte alls var den historia jag hade väntat mig, den är mer ett rättegångsdrama än en thriller. Parallellt med rättegången så får vi följa de inblandade utanför domstolen i "nutid" och även i dåtid, före explosionen. Allt som leder fram till den. Väldigt många parametrar måste vara "rätt" för att det skulle gå som det gick. Var för sig hade de inte gjort så stor skada.

Man får följa sex olika POVs, som kanske kan tyckas många, men det är väldigt tydligt markerat i kapitelnamnen vem det är som berättar. Det är intressant att få var och ens historia och ibland samma sak berättad ur olika perspektiv. Det är inte alltid så att två personer uppfattar samma sak på samma sätt. Ofta ser/hör man bara det man vill höra/se.

Detta är en komplex historia med komplexa karaktärer. Ingen är ond. Ingen är god. Alla är bara människor, som försöker hantera verkligheten på sitt eget sätt. De gör inte alltid bra val, men man kan nog säga att alla har goda intentioner. Som tyvärr ibland går väldigt fel. Alla går omkring och förutsätter och antar (och ljuger). Faktum är att allt som händer hade kunnat undvikas om de bara hade slutat med det.

Ljugandet alltså, det tas till helt orimliga nivåer och vissa av dem förstår jag inte ens. Små vita lögner kan få förödande konsekvenser. För att inte tala om stora lögner. Problemet med en liten lögn är ju att den ofta måste döljas av en större, som måste döljas med en ännu större. Och så vidare.

Många problemområden behandlas och det brukar passa mig väldigt dåligt. Jag gillar inte när en historia sticker iväg åt alla håll. Förvånande nog så funkar det här och förmodligen så är det tack vare att det faktiskt inte behövs speciellt många personer för att få med allt. Men främst funkar det nog för att jag inte upplever det som att det viftas med pekpinnar eller trycks på förutsägbara knappar. Allt liksom bara skildras som det är och så får man känna och tänka på egen hand. Jag blir så ledsen av att läsa de olika personernas egna tankar om saker och ting.

Mirakelkammaren är en mycket sorglig och tragisk historia, som faktiskt är ganska berörande. Den visade sig vara en riktig pärla som oväntat dolde sig i min egen hylla. Angie Kim har skrivit fler böcker, men ingen annan verkar ha blivit översatt. Det är ju trist.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 75 218 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mirakelkammaren: Mina skrivna ord, En långsamläsares boktankar och Tofflan (engelsk utgåva)