torsdag 14 november 2019

Hett i hyllan #222

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Knappt en handfull kvar från bokrean 2016.
Även veckans bok är från Island, detta fantastiska sagoland. Ödemark av Yrsa Sigurðardóttir är fjärde delen i serien om Þóra Guðmundsdóttir, men den utspelar sig tydligen på Grönland.

Det är lite knepigt med den här serien, den verkar inte ha översatts i ordning och det har varit klurigt att få fram i vilken ordning de ska vara. Tack vare den isländska Wikipedia-sidan så är jag nu (ganska) säker på vad som är rätt. Jag läser precis första delen (som har stått i bokhyllan i evigheter och var nummer 13 ut i Hett i hyllan) så nu är det bara att fortsätta. Tyvärr så har jag inte den tredje boken, men det får väl lösas när jag väl kommer dit.

Så här står det på baksidan:
En ung tysk student hittas mördad och torterad på en kyrkogård i Reykjavik. Polisen som undersöker fallet upptäcker att offret experimenterat med tunga droger och tror att gärningsmannen finns bland de lokala knarkhandlarna. Men så enkelt löses inte den finurliga gåtan. Þóra, en kvinnlig isländsk advokat, åtar sig fallet och inser snabbt att det finns förgreningar långt bakåt i tiden samt utanför öns gränser. Och till den nordvästra delen av Island, där de isländska häxbålen brann. Þóra får inblick i en värld hon inte trodde existerade.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 13 november 2019

"Albino" av Mons Kallentoft & Anna Karolina

Författare: Mons Kallentoft & Anna Karolina
Titel: Albino
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 330
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Herkules 6
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2019




Första meningen: Han tränger in i sin syster.

Baksidetext
En man hittas död i novembersnön intill en motionsslinga. Hans ena arm har huggits av vilket lett till att han förblött. Kort därpå kidnappas en kvinnlig modell. Båda offer är albiner.

På Särskilda enheten försöker Zack Herry och hans kollegor förstå sambandet. Har den smutsiga handeln med albinokroppsdelar nått Sverige? Samtidigt dras Zack in i en alltmer komplicerad relation till Hebe, som kan vara hans syster. När hennes liv plötsligt hänger på honom händer det som inte får hända.

Min kommentar
Jag minns fortfarande, efter över ett år, exakt hur hög puls och hur adrenalinstinn jag var när jag läste förra delen i den här serien. Jag har verkligen längtat efter den nya boken och jag kunde inte hålla mig när den väl dök upp hemma utan började genast läsa. Med det i åtanke så kan man kanske fundera på om mina förväntningar var för höga.

Något är annorlunda i Albino. Eller mycket, faktiskt. Effekten blir i alla fall att historien inte tar tag i mig på samma sätt. Jag är helt enkelt inte lika intresserad av vad som händer. Det är svårt att sätta fingret på en enskild grej, jag tror snarare att det är en kombination av många saker. Man kan kanske inte påstå att de tidigare böckerna har svämmat över av trovärdighet, men här blir det lite väl fantastiskt. Framför allt så tycker jag att Olympia är lite väl maktfullkomlig och har hon inte en aning för mycket inflytande?

Det är också för lite Zack i Albino, i alla fall den tuffa, stenhårda Zack. Jag börjar bli orolig att han ska bli en softis. Det är även för lite Särskilda enheten och då tänker jag på själva polisarbetet. I stället blir det ganska många sidohistorier, eller vad man ska kalla det. Bland annat blir det massor av parrelationer, när alla plötsligt blir kära i varandra. Eller slutar vara det.

Jag tycker att tempot är väldigt mycket lugnare i den här boken, jag blir liksom aldrig andfådd av spänning. Trots de korta kapitlen. Inte heller är det några direkt överraskande element och jag saknar dem. Det finns visserligen någon enstaka ögonbrynshöjare, men det är alldeles för lite. Albino är inte heller riktigt lika rå och brutal som de tidigare böckerna, i alla fall inte lika mycket av det. Det saknar jag dock inte.

Det finns fortfarande massor av frågor som inte har fått svar och jag är nog ganska säker på att vi inte har fått veta allt om relationen mellan Zack och Hebe. Det finns nog mer att få reda på där. Abdula dyker upp igen och det är kul att träffa honom, men det hade varit roligare under andra omständigheter.

Boken tappar mig lite i mitten någonstans, men återhämtar sig mot slutet. Min slutsats är att jag helt enkelt har blivit bortskämd av de tidigare böckerna för allt sammantaget så är Albino fortfarande en spännande och snabbläst bok. Det finns dessutom mycket att klura på tills nästa bok kommer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat 9 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Albino: Olivias deckarhylla, Zellys bokhylla och En blogg för bokugglor.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 12 november 2019

Tisdagstrion: Europa runt

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Europa runt.

Nja, det går nog inte på tre böcker, det finns ju fler länder än så i Europa. Man skulle ju kunna tänka sig olika väderstreck då, men de är ju fyra. Å andra sidan så kommer man inte jättemycket längre norrut än vad vi är så jag kör väl på det då...

1. Tyst väntan av Liz Nugent (Irland) är en psykologisk thriller som verkligen passade mig.
2. Den osynlige väktaren av Dolores Redondo (Spanien/Baskien) har jag ofta med i olika utmaningar, men det är den värd.
3. Bastarden från Istanbul (Turkiet) är så full av dofter och smaker att det är som att faktiskt befinna sig i Turkiet.

måndag 11 november 2019

Film: Falling Inn Love (2019)

Titel: Falling Inn Love
Originaltitel: Falling Inn Love
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Roger Kumble
Manus: Hilary Galanoy, Elizabeth Hackett
Skådespelare: Christina Milian, Adam Demos, Jeffrey Bowyer-Chapman, Daniel Watterson, Claire Chitham
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 98 min
Serie: -
Såg den på Netflix 18 oktober 2019





Handling
När en framgångsrik tjej från San Francisco vinner ett värdshus på Nya Zeeland lämnar hon stadslivet för att rusta upp byggnaden med hjälp av en stilig snickare.

Min kommentar
Jag vet att jag nämnde att oktober skulle gå i skräckens tecken, men jag blev så besviken förra veckan och jag behövde verkligen något upplyftande efter en slitsam vecka. Då föll valet på en romantisk komedi. De brukar ha en förmåga att förbättra humöret.

Falling Inn Love utspelar sig mestadels i Nya Zeeland. Bara det gör den värd att se. Här vimlar det av engelska med en ljuvlig accent och miljön är fantastisk. Det enda som stör mig är att nya zeeländarna framställs som lite korkade (jag gissar att manusförfattarna är amerikaner). Däremot så stämmer det till 100% att de är hjälpsamma och gästvänliga.

Det tar inte speciellt lång tid innan man vet exakt hur den här filmen ska sluta, men det gör ingenting alls. Jag tittar inte på romantiska komedier för att överraskas (det är visserligen en bonus om det någon gång skulle hända) utan för att man vet precis vad man får. Falling Inn Love (jag skriver gärna titeln många gånger, jag älskar den) är exakt som en romantisk komedi ska vara, den har alla ingredienser. Inklusive en envis get (OBS! detta är ingen omskrivning för envis gubbe, Gilbert är en riktig get). Den är charmig, gullig, söt... jag blir på gott humör.

Om du inte gillar den här typen av film, se den inte. För mig var den perfekt efter en riktigt usel jobbvecka.

Tyvärr känner jag mig tvungen att ha med den här lilla avdelningen här...
Avdelningen för olika funderingar:
Grundförutsättningen för den här filmen förstår jag inte. [spoiler]Värdshusets ägare ville tjäna pengar. Då lottar han ut fastigheten utan motprestation? Det enda man behövde göra var att skriva en uppsats på 400 ord? Hur tjänar man pengar på det? Och den där tragedin som den virriga gamla tanten , hon som gav Gabriela ritningarna, insinuerade hade hänt på värdshuset, vad var det egentligen?[/spoiler]



Letterboxd hade den 2,3 i genomsnitt (beräknat på 5 748 betyg).
IMDb hade den 5,6 i genomsnitt (beräknat på 8 791 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan ännu inte köpas.

söndag 10 november 2019

Smakebit på søndag: Tennison

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Veckan som har gått var ganska jobbig, men på ett helt annat sätt än vanligt. Tre dagar spenderades på Øredev, en konferens för utvecklare, och där var det på tok för många människor på väldigt för liten yta. Men intressant och roligt var det. Trots tröttheten som drabbade mig i fredags när jag kom hem. Tyvärr blir det inte mycket vila i lugn och ro på helgen heller. Sambon har ju två pappor som ska firas, en igår och en i dag. Batterierna får helt enkelt vara urladdade när nästa vecka börjar.

Läsningen har däremot gått väldigt bra, vilket kan tyckas vara en paradox, men i stället för att åka buss i tjugo minuter till jobbet så har jag åkt buss i en timme till konferensen. Man hinner läsa en hel del på den tiden. Boken jag håller på med nu är Tennison av Lynda La Plante och är historien om Jane Tennison, den populära karaktären i TV-serien I mördarens spår, från start. Här är hon nyutexaminerad polis i London 1973.

Min smakebit är från sida 216-217:
    Hon gick förbi Bradfields rum och stannade till när hon hörde honom ropa bakom henne. "Vart är du på väg, Tennison?"
    "Till kafeterian. Jag har rast", sa hon utan att vända sig om. Hon ville inte att han skulle se hur besviken hon såg ut.
    "Köp en kaffe och ett paket chokladkex åt mig när du ändå är där."
    Gud, vilken fräckhet! Tänkte hon.
    "Du har tre minuter på dig, så sätt fart."
    Jane blev så irriterad att hon tvärvände och satte knogarna hårt i sidorna. "Jag ber så mycket om ursäkt, men jag har fullt upp i receptionen nu igen, och jag har bara två händer, så för en gångs skull får ni gå och köpa ert kaffe och era chokladkex själv!"
    Han lade huvudet på sned och förstod instinktivt varför hon var upprörd.
    "Ta det lugnt, Tennison. Skynda dig med kaffet, för jag vill ha med dig i utredningsteamet och du ska vara med på samlingen i ledningsrummet. Sa inte Gibbs det?
    Jane önskade plötsligt att hon kunde sjunka genom golvet. Mumlande bad hon om ursäkt för sitt dåliga uppförande.
    "Det glömmer vi för den här gången. Och du är rätt söt när du är arg", sa han och tittade på klockan. "Nu har du bara två minuter på dig."