Bok: När du inte finns av Emma Olofsson

Författare: Emma Olofsson
Titel: När du inte finns
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 394
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Karlshamnsserien 2
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 2 maj 2026




Första meningen: "Nu har jag dig."

Baksidetext
En restaurang i centrala Karlshamn sprängs mitt under lunchruschen. Ett försvunnet barn. En film på Youtube där en pojke tar livet av sig.

När det går upp för Matias och hans kollegor att händelserna hänger ihop förvandlas utredningen till en kamp mot klockan.

Min kommentar
Eftersom halva släkten bor i Karlshamn med omnejd så händer det ganska ofta att vi tar en hotellweekend där och då vill jag gärna läsa något som utspelar sig i närheten. För några år sedan så läste jag första delen i Karlshamnsserien vid ett sådant tillfälle. När det nu var dags för ännu ett besök så valde jag att läsa När du inte finns, andra delen i den serien.

Allt som hände i första boken (som det alltså är fem år sedan jag läste) har ganska stor påverkan även i den här, men dessvärre nämns det bara i bisatser. Aldrig med något slags förklaring om vad som faktiskt hände, utan bara, typ, med orden "det som hände". Vilket gjorde det ganska besvärligt för mig. Jag förstår ju att avvägningen mellan att ta med för mycket eller för lite är svår, men här var det helt klart för lite.

Miljöbeskrivningarna är bra och det är som vanligt speciellt att röra sig på samma gator som de i boken. Närheten till havet nämns ofta och trots att jag helt klart kan relatera till kärleken till havet så tycker jag att det blir ett evinnerligt tjat om det.

Kapitlen är korta och otroligt många, över hundra stycken. Det gör boken väldigt snabbläst. Ibland känns det som att författaren verkligen försöker få till ett poetiskt språk, men för mig så blir det bara krystat. Det gäller även dialogen. Jag har nog aldrig hört människor prata så där. Det känns som att de pratar med stora bokstäver hela tiden.

Ett par karaktärer kändes det som att jag borde veta vem det var, men jag hade ingen aning. Att de var viktiga i första boken var i alla fall tydligt. Så bra minne har jag tyvärr inte. För mig var det oklart vem som skulle gifta sig och vilka som egentligen var föräldrar till barnet som alla gick och bar runt på. Isak förstod jag vem det var, men Elsa? Var hon alltså Matias dotter? Hon verkar inte alls höra till samma familj och var höll hon hus när Isak var hos Matias? En karaktär byter efternamn från Lindberg till Lindström, men ja, det kan ju ha varit Matias som kom ihåg fel.

En hel del av det som störde mig i första boken är borta. Framför allt så används inte lika många adjektiv och, ännu bättre, ingen karaktär är längre underskön. Dock är det fortfarande så att författaren verkar ha en del favorituttryck som återkommer. Ofta. Väldigt vanligt är det att något smeker något, det kan vara en hand, vinden eller vad som helst. Och människorna är så trasiga.

Poliserna är dessvärre fortfarande osannolikt oprofessionella och alldeles särskilt Matias. Han går runt och skäller ut både förövare, offer och kollegor. Känns det som i alla fall. Jag bryr mig inte nämnvärt om man har ett romantiskt förhållande på jobbet, kollegor emellan, men man håller inte på och pussas och tar på varandra hela tiden. Inte heller parar man ihop sig med den man har en relation med när man åker ut på patrull.

När du inte finns spretar iväg åt alla möjliga håll, men ingen (läsare) blir väl förvånad när allt visar sig hänga ihop. Det betyder att det är mängder av sammanträffanden och de blir alldeles för många för mig. Det här sättet att berätta en historia passar helt enkelt mig väldigt dåligt.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,36 i genomsnitt (beräknat på 91 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om När du inte finns: Bokluckan och Håkans hylla

Tisdagstrion: Brott

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Brott

Det här temat skulle man kunna tänka var enkelt om man läser mest deckare, men så är det inte. Jag har alldeles för många att välja bland. Så jag fick ju försöka hitta ett tema och det gick faktiskt. Ordet brottsplats antyder ju brott och jag hittade exakt tre böcker som antingen har det i titeln eller i serienamnet. Tjoho!

1. Gravglänta av Mattias Edvardsson är första delen i serien Brottsplats Söderslätt. Åttaåriga Robin försvinner spårlöst när han leker kurragömma i skogen. En förövare hittas, med hjälp av en psykolog som pratar med lekkamraterna. Fem år senare så försvinner en pojke från en camping. Likheter mellan försvinnandena finns och polisen Gunni hoppas kunna avslöja sanningen.

2. Brottsplats: Faithful place av Tana French är tredje delen i serien Dublin Murder Squad. Faithful Place är Frank Mackeys barndomskvarter i Dublin, platsen han flydde från för tjugo år sedan. Ytterst tveksamt har han nu återvänt eftersom hans syster har ringt och bett honom komma. Hon har hittat något från den unga kvinnan han en gång älskade. Hans ungdomskärlek som svek. Nu försöker Frank ta reda på vad som verkligen hände den där dagen som han har gjort allt för att glömma. Dagen som för alltid ändrade hans liv.

3. Brottsplats Brooklyn av Donald E Westlake läste jag för över trettio år sedan och jag minns faktiskt ingenting av den. Abraham Levine och hans kolleger vid 43:e polisdistriktet konfronteras med blodiga maffiauppgörelser, undanröjda småfifflare, rånmord och knarkbrott.

TV-serie: Rooster #1 (2026)

Titel: Rooster
Originaltitel: Rooster
Säsong: 1
Genre: Komedi
Skapad av: Bill Lawrence, Matt Tarses
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Steve Carell, Charly Clive, Danielle Deadwyter, John C McGinley, Maximo Salas
Premiär: 2026-03-09
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 31 min
Såg den på HBO 25 maj - 29 maj 2026




Handling
På ett universitetscampus försöker en författare balansera sitt yrkesliv med en allt mer komplicerad relation till sin dotter. Mellan föreläsningar, skrivande och vardagens små konflikter tvingas han konfrontera gamla beslut och nya förväntningar. Serien följer deras försök att förstå varandra i en miljö där familjeliv, identitet och akademiskt liv ständigt kolliderar.

Min kommentar
En serie som direkt dök upp på min radar var Rooster och den hamnade omedelbart på listan över serier vi väntar med att börja titta på tills sista avsnittet har släppts. När det i slutet av maj var dags att starta med en ny serie så hamnade den plötsligt överst. Komedier står väldigt högt i kurs här, just nu.

Efter att vi hade sett ett par avsnitt så noterade jag att Bill Lawrence, en av de som skapat Ted Lasso och Shrinking, är inblandad även i Rooster. Det förklarade faktiskt en hel del. Det är ungefär samma ton och ungefär samma humor här som i de två. Och den är minst lika bra.

De olika relationerna som skapas (eller redan finns) är det som gör serien så bra, tycker jag. Far- och dotterrelationen mellan Greg och Katie är riktigt fin. Det är även relationen som växer fram mellan Greg och studenten Tommy. Den är så stark att Katie till och med, ironiskt, kallar Tommy för lillebror.

Karaktärerna är både roliga och intressanta. Nästan alla olika typer finns och nästan alla går att tycka om. Med undantag för två. Steve Carell är fullständigt briljant i rollen som den lite daterade pappan och föreläsaren på universitetet. Det är ju han som har huvudfokus, men bifigurerna är minst lika roliga, som den värdelöse säkerhetsvakten, den gränslöse rektorn, den fulla hockeytränaren med flera. De gör ibland saker som nästan kräver skämskudde, men jag har en viss förståelse för dem.

Dialogen är rapp och späckad med one-liners. Till och med temalåten I played the fool, framförd av (den före detta frontfiguren i R.E.M.) Michael Stipe och Andrew Watt nämner one-liners. Det roligaste är nog dock när Greg åker runt med sin fatbike och gör roliga ljud. Så enkelt och så roligt. Varenda gång.

Rooster är så varm och kärleksfull, den känns helt enkelt äkta. Och den får mig att må så otroligt bra. Man skulle kunna säga att den visar upp det roligaste med generationskrockar och det omöjliga navigerandet, för den lite äldre generationen, mellan alla kobbar och skär i PK-havet. Att det blir en andra säsong är redan bestämt. Den ser jag verkligen fram emot.



På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 15,7k betyg).
På IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 16k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Hemmet (2025)

Titel: Hemmet
Originaltitel: Hemmet
Genre: Skräck
Regissör: Mattias J. Skoglund
Manus: Mattias J. Skoglund, Mats Strandberg (bok)
Skådespelare: Philip Oros, Gizem Erdogan, Anki Lidén, Lily Wahlsteen, Lottie Ejebrant
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: Sverige, Estland, Island
Längd: 87 min
Serie: -
Såg den på SVT Play 8 maj 2026





Handling
Många år efter att ha lämnat den lilla staden återvänder Joel för att flytta sin mamma Monika till ett äldreboende för dementa. Monikas hälsa försämras dock strax efter hennes ankomst. Hon upplever skrämmande syner av sin avlidne make, Joels våldsamma far, och börjar uppvisa våldsamt beteende. Joel börjar tro att något ondskefullt och övernaturligt har tagit kontroll över hans mamma. Men med sin egen historia av drogmissbruk och mental instabilitet, kan han lita på sina egna uppfattningar? När Monikas minnen bleknar måste Joel konfrontera demoner från sitt eget förflutna, som grävts fram genom hans återkomst till hemmet där han växte upp.

Min kommentar
Nu var det väldigt längesedan som jag började vänta på att Hemmet skulle släppas på någon streamingtjänst. Till slut hände det i alla fall och eftersom den bara gästspelade på SVT Play i en månad så blev det lite bråttom. I maj går den ena helgen efter den andra bort av olika anledningar, men vi hittade ett tillfälle. Boken läste jag 2019 så jag hade nog bara diffusa minnen.

Faktum är att filmen mest gjorde mig förvirrad. Det var nästan en helt annan historia än den jag minns att jag läste. Det kan ju i och för sig vara jag som har blandat ihop den med en annan bok (jag måste nog kolla upp detta). I alla fall, boken var läskig tack vare att demens är skrämmande i sig. Hur utsatta både de, anhöriga och personal är. I filmen tycker jag att den känslan försvann helt.

Filmen fokuserar i stort sett enbart på det som jag inte tyckte var otäckt i boken; på själva skräcken, inte människorna. Det är nog här det går fel för mig. Om jag inte bryr mig om människorna tycker jag väldigt sällan att något blir läskigt. Skräck fungerar helt enkelt inte för mig om jag inte först bryr mig om de människor som drabbas.

Skådespelarinsatserna är överlag okej, med ett tydligt undantag: Anki Lidén. Hon är inget annat än briljant. I hennes “medvetna” stunder går det nästan att ana skräcken i ögonen.

Kanske är det så att det är dömt att misslyckas om man försöker filmatisera Mats Strandbergs böcker. Hans styrka är ju att göra karaktärerna mänskliga, med djup. Kanske inte alltid så lätta att tycka om, men ändå människor man kan relatera till. Ingen av de tre filmatiseringar jag har sett har lyckats att skapa sådana karaktärer.

I filmen Hemmet så är den socialrealistiska aspekten puts väck och det hela har blivit en ordinär skräckfilm, där jag faktiskt inte bryr mig om hur det går för någon. Det kändes lite som att budskapet var "gamla människor är både äckliga och otäcka". Ett tråkigt budskap.


På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 1 194 betyg).
På IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 561 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Den enda segern

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Veckan som gick var betydligt värre än den innan, även om hostan inte har gett med sig ännu. Det kan också vara så att jobbveckan avslutades på det mest perfekta sättet, att jag rättade en gammal bugg. Vi får se när det testas ordentligt. I morgon har jag tagit ledigt för att jag helt enkelt ska låtsas att det är min födelsedag och göra allt det där som jag tänkte göra för två veckor sedan.

Min Carl Hamilton-resa går vidare och nu läser jag den åttonde delen i serien, Den enda segern. Personligen så tycker jag att böckerna har blivit bättre längs vägen, men jag vet att många tycker precis tvärtom. Det enda jag har någon åsikt om när det gäller den här boken är att den är på tok för tjock, men den är också den i serien med flest antal sidor.

Min smakebit är från sida 497:

Carl hade tillbringat merparten av två dygn framför en TV med det enda engelskspråkiga alternativet CNN. Det var en absurd situation, någonting han aldrig skulle ha kunnat tro att det kunde hända honom.
    Ändå var han inte otålig eller missnöjd. PLO hade en stor kongress av något slag inne i stan och de han hade begärt att få träffa tillhörde naturligtvis de mest upptagna; med all tänkbar respekt de kunde tänkas ha för en svensk emissarie så tyckte de förstås att saken kunde vänta. De kunde ju inte ha den blekaste aning om innebörden i Carls budskap.