Tisdagstrion: Ungdomsböcker

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Ungdomsböcker

Man kan kanske tycka att jag inte alls är rätt målgrupp för det här temat och det stämmer. Om man bara tänker på ålder. Det händer att jag läser ungdomsböcker och oftast är de faktiskt riktigt bra. Det ägnas vanligtvis mindre tid och text vid sådant som jag inte uppskattar i böcker och det är ju bra. Det var dock lite svårt att bara plocka ut tre.

1. April, April av Mattias Edvardsson handlar om Hugo, som inte mår så bra. Han hamnar på ett behandlingshem och där träffar han, bland annat, April. Visst finns det saker som är värda att leva för.

2. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer har nog varit med i olika teman ett flertal gånger, men det är den värd. Den handlar om Isak, hans stora kärlek Ester och hans lillebror Anton. En berättelse om Esters och Isaks stora kärlek. Och det är berättelsen om när Anton tog en annan människas liv.

3. Felet med Eden av E.P. Uggla är första delen i en dystopi om världen efter en dödlig pandemi. Eden är en förfärlig plats, som tyvärr inte är så långt ifrån vår verklighet. Där ju empati och solidaritet numer är en bristvara. Men i Eden är empati förbjuden. Precis som kärlek.

TV-serie: Parenthood #3 (2011)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Säsong: 3
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Monica Potter
Premiär: 2011-09-13
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 18
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 3 maj - 24 maj 2026




Handling
I tredje säsongen av Parenthood ställs Braverman-familjen inför nya förändringar och svåra beslut. Relationer utvecklas, karriärer tar oväntade vändningar och flera familjemedlemmar försöker hitta balansen mellan ansvar, kärlek och egna drömmar. Samtidigt fortsätter vardagen att bjuda på både konflikter, humor och stark gemenskap när familjen håller ihop genom livets med- och motgångar.

Min kommentar
Ungefär samtidigt som jag hade sett klart på andra säsongen av Parenthood så kom den med på Netflix sista-chansen-lista. Alltså att de skulle ta bort den ur utbudet. Jag insåg att jag inte skulle hinna se de ytterligare fyra säsonger som finns på den korta tid som var kvar, så jag gav upp den och tänkte att den får bli ännu en som jag inte får veta hur det slutar. Av någon okänd anledning så finns den fortfarande kvar och det är jag glad för.

Den här säsongen tycker jag att alla de olika karaktärernas egenskaper förstärks och blir ännu tydligare. Och jag upphör aldrig att fascineras av hur effektfullt det är när alla pratar samtidigt, gärna om helt olika saker. De hade helt klart drivit mig till vansinne på rekordtid.

Redan i första avsnittet så blir jag skogstokig på Adam och Kristina. De har en helt sanslös mossig syn på det mesta. De vill lägga sig i och kontroller allt och alla. Precis som pappa Zeek. Gränser existerar inte. Eller jo, men i så fall bara för att de ska kunna kliva över dem. Mestadels när det handlar om dem så tänker jag "men bara sluta nu". Jag gillar dem mindre och mindre. Deras raka motsats är Julia och Joel. De känns som genuint bra människor. Visst gör de fel ibland, men de menar alltid väl. De bidrar med de mest berörande scenerna och jag gillar dem mer och mer.

Sarah orkar jag knappt heller med. Jag förstår inte vad hon höll på med där ett tag. Hon måste ju ha förstått att det skulle tolkas fel. Även hon menar dock väl och jag tror att hon lider av det där jag-vill-att-alla-ska-älska-mig-syndromet. Eventuellt så har hon blivit lite bättre och kanske börjat släppa på de stenhårda tyglas om hon har hållit sina "barn" i. Hon ger mig mest tankar av typen "bestäm dig nu!". Crosby ... ja, han är en odåga och han har lite svårt med impulskontrollen, men jag gillar honom och vill att det ska gå väl. Han får i alla fall mest hejarop.

Parenthood är rörig (ibland hysterisk), rolig och känslosam och jag känner inget annat än villkorslös kärlek för den. Familjen Braverman är så knäpp, men så underhållande att titta på. Att fyra syskon kan vara så olika. Det här är så bra.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1,4k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 25k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Mickey 17 (2025)

Titel: Mickey 17
Originaltitel: Mickey 17
Genre: Science fiction
Regissör: Bong Joon Ho
Manus: Bong Joon Ho, Edward Ashton (bok)
Skådespelare: Robert Pattinson, Naomi Ackie, Mark Ruffalo, Toni Collette, Steven Yeun
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Storbritannien
Längd: 137 min
Serie: -
Såg den på HBO 24 april 2026





Handling
Den osannolike hjälten Mickey Barnes hamnar i den extraordinära situationen att arbeta för en arbetsgivare som kräver det ultimata engagemanget för jobbet: att dö för att leva.

Min kommentar
Det var dags att välja en ny film och vi kände båda två att en riktig action hade varit kul. Någon sådan hittade jag inte. I stället hittade jag Mickey 17, en film som tydligen klassas som många genrer, bland annat science fiction och komedi. Det kan ju vara en bra kombination.

Något jag inte visste är att filmen är baserad på en bok, från 2022, men då heter den Mickey7. Det kanske hade räckt med sju ... Det är nästan så att jag är sugen på att läsa den, bara för att få veta om den är lika mycket åt buskishållet som filmen har blivit.

Allt börjar ganska okej, sedan blir den som de flesta filmer nuförtiden (eventuellt så är detta en överdrift, men just nu känns det så). Det blir överdrivet, tramsigt och inte ett dugg roligt. Särskilt spännande är det inte heller. Det är väldigt synd, för egentligen så har den potential, men jag gillar inte buskis.

Det enda som faktiskt höjer filmen något är Marshalls likhet med en viss president. Jag kan ju inte låta bli att undra om det är meningen. Med tanke på att boken som den baseras på kom 2022 så tror jag faktiskt att författaren hade honom i åtanke.

En hel del kända skådespelare är med, av någon anledning. Tyvärr så spelar absolut alla över å det grövsta. Vilket förmodligen är meningen, men det blir inte bättre för det.

Jag har börjat förstå nu att det som jag tycker är roligt och spännande inte passar de som är unga nu. Och tvärtom. Allt måste numer vara övertydligt och man kan inte skämta om speciellt mycket. Inget lämnas åt fantasin och budskapet (något alla filmer tydligen måste ha) fullständigt trycks ner i halsen på en. Ironi är i stort sett otänkbart, någon kan ju få för sig att man menar allvar och bli stött. Något av det värsta som kan hända enligt många, tror jag. Inga roliga skämt finns kvar.

Mickey 17 är en ganska plump och meningslös film. Om man ska göra satir så tycker jag att det krävs fingertoppskänsla, något som den här filmen helt saknar. Den är en typisk trea, en axelryckning.


På Letterboxd hade den 3,6 i genomsnitt (beräknat på 2 151 857 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 244k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Galen i dig

 

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Vilken skitvecka det har varit. Och det trots att jag fyllde år i måndags, men vad jag kan minnas så var detta min värsta födelsedag, någonsin. Jag blev så klart sjuk efter Umeå-resan. På min födelsedag hade jag egentligen tagit ledigt för att få massage, ta en gofika (med Budapestbakelse) och köpa med mig, typ, min favoritmat från stan. Men nej. I stället låg jag nedbäddad med feber och hosta (som fortfarande är kvar plus nu också bihåleinflammation) från helvetet. Så kan det också gå.

Ända sedan jag läste och gillade min första Mhairi McFarlane så har jag tänkt att jag måste läsa något mer av henne. Bok inhandlades redan för tre år sedan, men nu tyckte jag att jag verkligen behövde något lättsamt och roligt. Då var det äntligen dags att läsa Galen i dig, som jag förmodligen kommer att läsa ut i dag.

Min smakebit är från sida 259:

Ungefär en timme senare hördes en försiktig knackning på dörren.
    "Harriet", sa Cal. "Mår du bättre?" En lång tystnad. "Snälla, jag vill bara säga att jag är så ledsen. Det var ett dumt sätt att lägga fram något som du måste vara helt förkrossad över. Jag står helt och fullt på din sida och jag borde ha varit ärlig."
    Till och med i sitt plågade tillstånd måste hon medge att han var charmig. Kanske var det till och med ... känslomässig intelligens?
    "Gå härifrån", sa hon, halvt på allvar, som en grinig tonåring. Hon låg på sängen, stirrade upp i taket, och ögonen var svullna men torra. Hon hade slut på tårar igen. Hon visste att hennes beteende inte var särskilt smickrande, men på något sätt måste hon ta sig igenom det för att kunna komma ut på andra sida. Om Cal verkligen var ledsen, om han verkligen gillade henne, skulle han uthärda det.
    "Snälla, kan jag få komma in och förklara och kräla i stoftet ansikte mot ansikte?" sa Cal.
    "Nej, du får kräla i stoftet genom dörren."
    "Okej, då gör jag det. Ett ögonblick, jag ska bara sätta mig ner först."
    Hon hörde ljudet av Cals t-shirt som gled mot väggen.

Bok: Månsken och mozzarella av Christoffer Holst

Författare: Christoffer Holst
Titel: Månsken och mozzarella
Genre: Feelgood
Antal sidor: 282
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kärlek på italienska 2
Förlag: Lovereads
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 april 2026




Första meningen: Sussie Sand är faktiskt bara femtiotre, men hon har en inre ålder på åttiotvå.

Baksidetext
I slutet av 80-talet var Sussie Sand Sveriges stora popstjärna. Men drygt trettio år senare har hon dragit sig tillbaka i den stora villan i Hälsingland. När hon bryter armen och årets julkonsert ställs in tvingas hon tacka ja till något som hon skjutit upp i många år: att ge ut en självbiografi.

Som spökskrivare tilldelas hon Mattias, en kämpande författare vars framgångar tillhör det förflutna, och som numera översätter romanceböcker om drakar för att få ihop någon lön över huvud taget. Tillsammans med Mattias ska Sussie gräva i det förflutna, men hon inser snart att många sår fortfarande är oläkta.

När duon får möjlighet att ge sig av på en matlagningsresa till Piemonte i norra Italien kommer de allt närmare varandra. Och på resan får de även med sig Sussies livskrisande granne, Steffi. Kan Piemontes vidunderliga vyer och ljuvliga mat laga tre hjärtan som legat i dvala?

Min kommentar
I höstas läste jag Solsken och parmesan, första delen i den här serien, och jag tyckte om den väldigt mycket. Bara någon vecka senare så lottades andra delen, Månsken och mozzarella, ut. Jag som aldrig brukar delta i tävlingar där man behöver motivera något (i det här fallet gällde det vart i Italien man skulle vilja åka och varför), kände att jag bara måste. Och jag tyckte att det var lätt som en plätt och att det verkligen var det allra bästa svaret. Jag vann. Gardasjön levererar. Alltid.

Uppenbarligen är det så att man faktiskt kan skriva bra historier med trevliga och sympatiska karaktärer. Man behöver inte göra sina karaktärer "intressanta" för att göra dem intressanta. Christoffer Holst lyckas med detta i varenda bok. Kan det vara så enkelt att han förstår att vanliga människors liv kan vara engagerande? Han har i alla fall förmågan att beskriva människor och det som händer dem på ett sätt som berör.

Miljön är fantastisk och då menar jag både den i Hälsingland och i Piemonte. Jag är osäker på om jag har varit i Piemonte, i så fall har det bara varit en genomresa eller kort utflykt (så det området har jag kvar att upptäcka i Italien). Norra Italien är ett område som jag verkligen älskar. Nu är det inte speciellt mycket som utspelar sig just där, men ändå. Både miljön och maten kunde det gott ha varit mer av, men det var tillräckligt för att jag skulle bli tvungen att fixa mig italienska luncher i ett par dagar.

En av de saker som gör Christoffer Holsts böcker så bra, för mig, är att här hittar man riktiga människor, med riktiga problem och riktiga känslor. Alldeles särskilt så uppskattar jag det att inga känslor beskrivs i detalj, i stället berättas det vad som händer och då får jag lov att känna allt själv. Och här snackar vi om att gå igenom hela känslospektrat.

Karaktärerna har allihop fastnat i något som inte är så bra. Det är lätt hänt. Och det är så svårt att bryta sig loss från det man har, eftersom det okända är ännu läskigare. Men om man lyckas så är det värt det. Den bokstavliga (fysiska) resan är fin, men ännu finare är den bildliga (inre).

När jag hade kommit till sista meningen och slog ihop boken så tänkte jag att men nej, så här kan det väl inte sluta. Ska jag nu behöva vänta på nästa bok för att få veta hur det går? Kommer det ens en nästa bok? Kommer Mattias, Sussie och Steffi i så fall att gästspela i den? Så som Rasmus och Hilda gjorde i denna? Bara så att man får veta hur det går för dem?

Månsken och mozzarella har allt som en bra feelgood ska ha; den är rolig, allvarlig, sorglig, varm och mysig. Hans böcker får mig alltid att må bra och för varje bok jag läser av Christoffer Holst så tycker jag bara bättre och bättre om honom.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,48 i genomsnitt (beräknat på 136 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Månsken och mozzarella: enligt O, malins bokblogg och Det här har jag läst