Litteraturens ABC - bokstaven C

Linda på bloggen enligt O har en rolig återkommande utmaning som heter Litteraturens ABC. Tanken är att man ska plocka fram en författare, en bok och en uppgift kopplade till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Hon har kommit en bit in i alfabetet nu, men jag har bara kommit till C.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på C

Jag har läst många bra böcker av många författare som har ett (efter)namn som börjar på C. Först tänkte jag ta en av mina gamla favoriter, men så föll ögonen på en hyfsat ny; M W Craven. Han skriver serien om Washington Poe och Tilly Bradshaw. De här två kan man kalla för en dynamisk duo. Ingen av dem hade varit varit något utan den andra. Tror jag. Tillsammans blir de fantastiska. Böckerna är råa och brutala, men på något sätt så blir det inte för mycket.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på C

Min favoritförfattare, Stephen King, har skrivit inte färre än tre böcker med titlar som börjar på C. Bara en av dem har fått full pott; Christine. Den där om den ondskefulla bilen. Jag har nog en grej med det, antar jag, för jag gillade även hans andra bok om en ondskefull bil. Strax efter jag läst den så körde jag, ensam, mitt i natten på en skogsväg när plötsligt musiken startade i stereon. Jag höll på att köra i diket. Ni som läst boken vet varför. I alla fall visade det sig att i mitt fall berodde det på att jag kört i ett gupp så bandet (ja, ni som är äldre vet vad det är) hoppade in och startade och inte på en ond bil.

Tipsa om ett litterärt verk som på något sätt kan kopplas till cirkusvärlden

Det här trodde jag faktiskt att jag skulle ha lite problem med, men det visade sig att jag hade flera att välja på. Jag håller mig dock till den jag kom på först, Nattens cirkus av Erin Morgenstern. Det här är en bok som typ alla läste för runt tio år sedan. Trots att jag aldrig har gillat cirkusar så kände jag mig manad att köpa. Egentligen så borde inte boken ha passat mig alls, men oväntat nog så gjorde den det. Hela boken bygger på en förtrollad stämning, som är omöjlig att beskriva. Det är lite som att gå i massor av fluffig snö. Minus kylan. Jag hade ingen aning om vart allt ska ta vägen och jag brydde mig inte. På ett bra sätt alltså.

Nyss - Nu - Nästa v29

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Giftmördaren av Sharon Bolton, som är andra delen i serien om Florence Lovelady. Jag gillar verkligen Sharon Boltons böcker, men den här serien har inte varit riktigt lika bra som hennes andra böcker. Dock så har hon en väldigt hög lägstanivå så ...

Nu: Sommarboken av Emilya Hall, som jag inte längre minns varför jag köpte på en bokrea för tio år sedan. Men nu läser jag den.

Nästa: Pojkvännen av Freida McFadden, en helt oplanerad läsning som jag tar till eftersom den sista planerade boken i juli ska läsas allra sist i juli.

Bok: Den enda segern av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou
Titel: Den enda segern
Genre: Thriller
Antal sidor: 645
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 8
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juni 2026




Första meningen: Att flå en människa är sällan nödvändigt.

Baksidetext
Jakten på en särdeles kallhamrad vapensmugglare engagerar de svenska, ryska och palestinska säkerhetstjänsterna. De yttersta besluten fattas visserligen i Pentagon, men efter en tuff expedition i Saharas glödheta öken och en skoningslös slutuppgörelse i Barcelona kan Hamilton för en gångs skull känna sig som en segrare.

Min kommentar
Den enda segern är den åttonde delen i serien om Carl Hamilton och den är, lite överraskande, en fortsättning på förra boken. Den börjar där där den förra slutade. Nu börjar jag i alla fall närma mig slutet på den här odyssén, mer än man kan tro kanske. Jag har ju tidigare läst de två efterföljande delarna och jag kommer inte att läsa dem igen. Även om de var bra.

Jan Guillou är speciell, i det att han använder namn på faktiska personer i handlingen. Särskilt politiker. Det är intressant och det funkar riktigt bra. Det är lätt att se dem framför sig och många gånger nickar jag igenkännande. Faktum är att storpolitiken känns högaktuell, fortfarande efter över trettio år, även om nu namnen är andra. Det är lite deprimerande att inget egentligen har förändrats.

I de första böckerna var det sjukt mycket politik, tyckte jag. Det är det säkert fortfarande, men nu tycker jag att den hålls på en lagom nivå för någon som tycker att politik är ointressant, men ett nödvändigt ont. Jag är emellertid inte så glad i hur vissa politiker framställs. Kanske är det sant. Eller så ogillar Guillou högerpolitiker i största allmänhet. Vilket förmodligen är mer sant. Eller ... nu när jag tänker efter ... politiker (punkt).

Åke Stålhandske är i stort sett inte med alls, medan Luigi fick en hel sidotråd. Däremot så var det verkligen på tiden att stackars Göran Karlsson fick vara med ute i fält. Motiveringen till varför hade gjort mig sjukt ledsen.

En hel del ointressant information trycks in. Mycket upprepas dessutom ett flertal gånger. Det är också några sidotrådar att fundera över. Som den med maffian. Varför var den med, kan man undra. Men tydligen så spelar den roll i den tionde boken, En medborgare höjd över varje misstanke. Som jag inte minns så mycket av. Det var nästan trettio år sedan jag läste den. Känslan jag fick var i alla fall att hela den historien bara var med för att raljera över polisens inkompetens, men den lämnade bara en bitter smak efter sig.

Kanske känns det lite märkligt att kalla de här böckerna för roliga, men det är de. Ofta. Han är så träffsäker, den käre Guillou. Inte så sällan slår dock humorn över i raljerande. Vilket inte alls är lika kul. Man får i alla fall ge honom att första meningarna, genomgående i hela serien så här långt, har varit mycket speciella och effektfulla. Han är ändå lite för ordrik, kanske lite för förtjust i att höra sin egen röst.

Den enda segern blir lite väl utdragen, speciellt med tanke på att den ju är en fortsättning på förra boken. Totalt blir det alltså drygt 1000 sidor om det här fallet. Nu ska jag i alla fall hoppa direkt vidare till elfte delen, utan att passera del nio och tio.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,60 i genomsnitt (beräknat på 452 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den enda segern: Läsfåtöljens bokblogg

Böcker på rad

Nu när jag inte har någon återkommande Tisdagstrion, över sommaren i alla fall, så tänkte jag att jag får väl ordna några egna listor att ta till. Jag har samlat på mig några teman, åtminstone så de räcker i några veckor. Fem känns som ett lämpligt antal för det här.

Jag är ju fast i en hel del serier, men trots det så finns det en hel hög av dem som jag ännu inte påbörjat. Det kan ju vara ett bra tema, tänker jag: Serier jag vill börja läsa.

Det gick ju ganska snabbt att se att de här serierna är betydligt fler än fem, men dessa är de som eventuellt står högst upp. De är helt utan inbördes ordning.

1. Strindbergserien av Kristina Ohlsson
2. Doggerland av Maria Adolfsson
3. Cilla Fallander av Susanne Fellbrink
4. Asker av Anders de la Motte
5. Morden längs kartan av Christoffer Holst

En helt svensk lista blev det, märker jag. Det är nog faktiskt ingen slump, svenska författare står högt i kurs hos mig. För alla de här serierna gäller att jag har första delen (eller fler) i hyllan redan. Det är alltså bara att börja läsa ...

TV-serie: The Walsh sisters #1 (2025)

Titel: The Walsh sisters
Originaltitel: The Walsh sisters
Säsong: 1
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Baserad på Marian Keyes romaner
TV-bolag: RTÉ One
Skådespelare: Danielle Galligan, Caroline Menton, Stefanie Preissner, Louisa Harland, Máiréad Tyers
Premiär: 2026-04-14
Produktionsland: Irland, Storbritannien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på TV4 Play 17 juni - 6 juli 2026




Handling
Fem irländska systrar i Dublin försöker hitta sin plats i livet. När en av systrarnas missbruk eskalerar utlöser det en rad händelser som skakar familjen och gamla sår rivs upp. En humoristisk, känslosam och smått kaotisk berättelse om komplicerad kärlek, smärtsamma livsvillkor och starka familjeband.

Min kommentar
Jag minns inte riktigt hur det gick till, men jag vet att jag letade efter något och plötsligt så dök det upp något som hette The Walsh sisters. Naturligtvis så var jag tvungen att kolla om det möjligtvis kunde vara Marian Keyes systrar. Och det var det ju. Eftersom jag inte hade någon serie på gång (som jag ser på egen hand) så började jag titta direkt.

Nu var det väldigt längesedan jag läste de här böckerna, mer än tio år sedan, men jag kom ihåg tillräckligt för att bli lite förvirrad. Det jag tittade på var inte alls samma som det jag hade läst. Denna första säsong är ett hopkok av flera böcker, mestadels En oväntad semester och Är det någon där? om man tänker på den generella handlingen. I övrigt är det inte så mycket som stämmer med böckerna. Det släppte jag dock ganska snabbt.

Handlingen är flyttad till modern tid, alltså nu på 2020-talet, med mobiler och datorer. Det hade nog känts konstigt om de inte hade moderniserat den och de teman som Keyes har i sina böcker, beroende, sorg, skilsmässa, självkänsla och familjerelationer, det fungerar på ungefär samma sätt nu som då.

Alla systrarna delar på rampljuset till skillnad från böckerna, där varje syster fick varsin bok. I serien blir det något slags blandning av allt, där vissa saker inte har hänt och med en hel del tillägg. Deras grundläggande personligheter känner man dock igen och helt automatiskt så fyller jag i det som saknas, som jag vet från böckerna. Kanske hade systrarna blivit så här, om de vuxit upp trettio år senare. Nästan som att man befinner sig i ett parallellt Walsh-universum, men där en del av de stora händelserna är samma. Samtidigt tycker jag att serien lyckades med en sak som gjorde att jag ändå ville se mer: kemin mellan systrarna. Jag köpte verkligen att de var en familj. De retades, pratade i mun på varandra, stöttade varandra och gick varandra på nerverna på ett väldigt trovärdigt sätt. Alla som har syskon kan nog relatera.

Mamma Walsh minns jag som ... speciell, men inte var hon väl en så här förfärlig människa? Visst hade hon väl några bra sidor också? Som att hon verkligen älskade sina döttrar. Det är inte alls konstigt att döttrarna inte mår särskilt bra. Jag vet inte om det är meningen att vara roligt. Själv tycker jag att det är mer tragiskt.

The Walsh sisters som serie har betydligt mer svärta och mindre chick-lit/feelgood än böckerna. Om man inte har läst dem så kan nog den här säsongen kännas väldigt stressad. Man hinner liksom inte fästa sig vid någon av dem. Det påstås vara en andra säsong på gång. Jag hoppas att man nu väljer att fokusera på en eller två systrar. Inte allihop.



På Trakt.tv har serien 3,55 i genomsnitt (beräknat på 28 betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 788 betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig