måndag 27 mars 2017

TV-serie: Person of interest - Säsong 2

Titel: Person of Interest
Originaltitel: Person of Interest
Genre: Thriller
Skapad av: Jonathan Nolan
Skådespelare: Jim Caviezel, Michael Emerson, Taraji P. Henson, Kevin Chapman, Sarah Shahi
Premiär: 2012-11-02
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Blu-ray 5 februari till 12 mars 2017





Handling
Den före detta CIA-agenten John Reeses omgivning tror att han är död men vad de inte vet är att Reese bara har gått under jorden. Tillsammans med multimiljardären Harold Finch har han istället bildat ett medborgargarde som sysslar med högteknologisk brottsövervakning. Datageniet Finch har byggt ett avancerat datasystem som genom mönsterigenkännig kan förutse brott. Tillsammans med Reeses utbildning och erfarenhet och Finch datasystem övervakar de personer för att i rätt ögonblick försöka förhindra att brott begås.

Min kommentar
Av någon anledning (som att sambon bara har velat titta på Castle) så har andra säsongen av Person of Interest stått osedd i filmhyllan i nästan två år. När jag plockade fram den stönade sambon och ville inte titta. Han ändrade sig snabbt. Faktum är att den här säsongen är bättre än första.

I ett av de första avsnitten, andra tror jag, så spelade en känd bok en ganska stor roll; Blommor till Algy. Tydligen en science fiction som jag nu är väldigt sugen på att läsa.

Jakten på "mannen i kostym" tar fart och någon/några är väldigt måna om att få tag i honom. Den här säsongen tar lite nya grepp, det är inte samma likadant utan det händer hela tiden något nytt och omvälvande. Det är fullt av cliffhangers och avsnitt 10-12 maratontittar vi på.

I avsnitt 16 väcks förhoppningarna om att en ny ska gå med i teamet, Shaw. Hon är äkta kick-ass. Jag älskar sådana karaktärer, speciellt när de kombineras med humor. Jag hoppas verkligen att hon återkommer.

Det är väldigt många sidohistorier och många inblandade, det blir också många och långa trådar, men jag kan inte tycka att det blir rörigt. Enda anledningen till att det ibland blir lite förvirrande är att jag inte minns riktigt vad som hände i första säsongen.

Något som inte har med serien att göra i sig och som jag i stort sett aldrig har reagerat över är översättningen. Den som har översatt detta har förmodligen inte sett avsnitten h*n översatt. Det är många fel, men att översätta raw seafood med skräpmat och force pair med kraftpar är bara uselt.

[spoiler]Maskinen drabbas av virus och stänger ner sig. Finch blir återigen kidnappad av Root som letar efter maskinen. Reese teamar upp med Shaw för att hitta Finch och maskinen. När de kommer till rätt ställe så är maskinen borta, den har flyttat sig själv. Sista klippen: Det ringer i en telefon nära Reese och Finch. CIA, eller vilka de nu är, får ett nytt nummer. Det ringer i en telefon på psykavdelningen där Root är inlåst.[/spoiler]

Gissa om jag är glad att vi redan har tredje säsongen hemma. Och fjärde.



TV-serier.nu hade säsongen 3,7 i genomsnitt.
IMDb hade hela serien 8,5 i genomsnitt (beräknat på 134 768 betyg).
Jag ger säsongen 4,5.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Independence Day: Återkomsten

Titel: Independence Day: Återkomsten
Originaltitel: Independence Day: Resurgence
Genre: Science fiction
Regissör: Roland Emmerich
Manus: Roland Emmerich, Dean Devlin, James Vanderbilt, James A Woods, Nicolas Wright
Skådespelare: Liam Hemsowrth, Bill Pullman, Jeff Goldblum, Maika Monroe, Jessie T Usher
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 119 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 10 mars 2017




Handling
Vi har alltid vetat att de skulle komma tillbaka. För att skydda jorden har världens länder tillsammans använt sig av tekniken utomjordingarna lämnade efter sig. Men inget kan förbereda oss på utomjordingarnas avancerade och otroliga styrka. Endast några män och kvinnors uppfinningsförmåga ska rädda planeten från total förstörelse.

Min kommentar
Ja, jag älskar ju science fiction och just Independence Day (den förra) är en av de bättre i genren. När den här nya kom så blev jag alldeles eld och lågor. Sedan började recensionerna dyka upp. Men inte ens de kan stoppa mig från att se denna.

Jag kan ju börja med att säga att den inte alls är så genomusel som man skulle kunna tro. Handling och manus får 2, med nöd och näppe, men de många och fräcka effekterna får 5. Framför allt så är den underhållande. Om man bara inte tar den på allvar.

Humor finns det fortfarande, men all charm från första filmen lyser med sin frånvaro. Vilket gör att humorn ganska ofta faller platt. Klippen gör mig ibland förvirrad, speciellt när jag inte riktigt vet var scenen jag ser utspelar sig. Det gör att jag upplever filmen som lite rörig. En del karaktärers agerande känns bara mystiskt och konstigt. Och naturligtvis finns det en hel del logiska luckor. Men hallå! Filmen handlar om utomjordingar. Vem vet vad som är trovärdigt/möjligt när det handlar om sådana?

Det är i alla fall kul att se skådespelarna igen, 20 år senare. Goldblum är fortfarande bra, men den som stjäl hela föreställningen är Judd Hirsch, som spelar pappan. Lite förskräckt blir jag när slutet öppnar för en trea. Hoppas inte.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 1 041 betyg).
IMDb hade den 5,3 i genomsnitt (beräknat på 118 646 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 26 mars 2017

Smakebit på søndag: Kall, kall jord

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Läsningen har gått så fantastiskt bra de senaste veckorna så jag har nästan börjat bli lite rädd för att välja nästa. Tänk om den inte alls är bra... Jag fick lite beslutsångest innan valet till slut föll på Kall, kall jord (The cold cold ground) av Adrian McKinty, som är första delen i serien om Sean Duffy, polisen från Nordirland. Den utspelar sig tydligen på 80-talet, dessutom, då var det inte så muntert där. Jag har hört väldigt många olika saker om den här boken, allt från tråkig till fantastisk och det är väl en av orsakerna till att jag är väldigt nyfiken på den.

Min smakebit är från sida 30.
Enstaka muller av upplopp, gevärseld och explosioner. Inget som de som var vana vid att sova i Carrickfergus inte klarade av. Men så bröts den relativa tystnaden av en CH47 Chinooks apokalyptiska turbiner. Allt började skaka. En kaffekopp föll ner från spiselkransen. En tavla kom nerramlande.
     Helikoptern passerade ovanför på tvåhundra meters höjd, en bra bit under den rekommenderade höjden. Klockradion av märket Magnavox visade att hon var fyra på natten. Den brittiska armén hade väckt mig och hälften av staden i en övermodig maktuppvisning. Ja, ni kontrollerar himlen. Och på det här viset förlorar ni folks förtroende också.

lördag 25 mars 2017

"Tredje principen" av Anna Jakobsson Lund

Författare: Anna Jakobsson Lund
Titel: Tredje principen
Genre: Science fiction
Antal sidor: 324
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Systemet 1
Förlag: Annorlunda Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 mars 2017




Första meningen: Aporna sover i burarna bakom Lo.

Baksidetext
När Systemet krossar allt du tror på - väljer du att gömma dig eller att slåss? Ava är rebell. Hon kan styra andra människors tankar, en användbar förmåga i en motståndsrörelse som rustar för krig.

Levi slutade tro på kampen när den tog hans föräldrar. Nu försöker han bara överleva. Hålla sig undan och kontrollera vansinnet som känns som om det ska dränka honom.

En natt blir Levis syster gripen. För att rädda henne tvingas han bryta ett gammalt löfte, ta kontakt med folk han inte vill ha med att göra. Ava får order att hjälpa honom och de ger sig av tillsammans. Hon säger att han måste lita på rebellerna. Men kan de verkligen det?

Min kommentar
Den här boken var ju en stor snackis för nära två år sedan. Alla läste och älskade. Naturligtvis blev jag nyfiken, jag läser gärna en bra dystopi. Att den här boken blir läst knappt ett år efter jag har köpt den är ett väldigt starkt tecken på att den har lockat. Mycket.

En av de fantastiska sakerna med den här dystopin är att den utspelar sig här, i vår värld, bara väldigt många år in i framtiden. Jag försökte hela tiden klura ut var karaktärerna befann sig och med väldigt små blänkare så är det tydligt att vi besöker Köpenhamns Tivoli, klättrar över Öresundsbron som är i ruiner och går över Sergels Torg. Det är inget mindre än läskigt att känna igen sig, men ändå inte. Det är ett enastående världsbygge.

Det finns två huvudkaraktärer här, Ava och Levi, och vi får följa dem båda två. Bytena mellan deras trådar ställer inte till med några problem alls, de har väldigt tydliga röster. Det är även en tredje person med, Leymah, henne kommer jag inte riktigt lika nära. Den jag tycker allra bäst om är Levi, han tar ett stort språng rätt in i hjärtat på mig. Det är inte lätt att gå omkring och tro att man är korkad. Ava är, från början, mycket tuffare. Inget verkar kunna påverka hennes värld. Hon blir lättare att tycka om ju längre in i boken jag kommer.

I början är det mesta oklart och mystiskt, men små ledtrådar pytsas ut hela tiden. Vi får dock inte veta allt, något måste ju sparas till de två efterföljande delarna. Jag gillar verkligen att inte allt förklaras med långa beskrivningar, utan i stället får man dra sina egna slutsatser genom dialoger, tankar och handlingar. Precis som det ska vara. Allt känns så äkta. Här finns inga övermänniskor, de är helt vanliga, som du och jag, förutom en del extra förmågor. Som de allihop har svårt att handskas med.

Det känns lite som att den här framtiden är fullt möjlig, nästan som att den redan har hänt och redan ligger i mina gener. Allt känns så bekant. Det enda jag eventuellt saknar är en karta över de olika zonerna, det hade varit kul att se hur de är placerade och hur lång resan egentligen var.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,1 och genomsnittet 3,9 (beräknat på 14 betyg).
Goodreads hade den 4,09 i genomsnitt (beräknat på 115 betyg).
Jag ger den 4,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Tredje principen: Bokhuset, Carolina läser och C.R.M. Nilsson.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 24 mars 2017

Bokbloggsjerka 24 – 27 mars

Fredag! Vi kör väl på med Annikas bokbloggsjerkan.

Veckans fråga: Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

Jag vet inte om någon blir förvånad när jag säger att jag inte har koll på detta. Heller. Jag vet att de finns, de där författarna som även skriver manus för TV och film, men det är inget jag bryr mig på det viset att jag väljer utifrån det. Däremot tycker jag att det är riktigt kul när en favoritförfattare plötsligt dyker upp i eftertexter eller liknande.

Några har jag i alla fall lite koll på, eftersom det förmodligen stått i någon författarpresentation jag läst. Annars är ju IMDb ett fantastiskt verktyg för detta.

Tom Rob Smith
Fallet O.J. Simpson: American crime story - har sett och den var helt fantastiskt bra. Hade ingen aning om att Tom Rob Smith skrivit manus till två avsnitt. Faktum är att han producerat alla avsnitt också.
London Spy - har sett, men den var inget vidare. Den tittade jag faktiskt på bara för att Tom Rob Smith stod som manusförfattare. Även den här har han producerat.
Dream Team - har inte sett.
Doctors - har inte sett.

Gregg Hurwitz
V - har sett, men visste inte att Hurwitz var inblandad i den.
Queen of the South - har inte sett.

Dennis Lehane
Boardwalk Empire - har inte sett.
The Wire - har inte sett.