TV-serie: The Boroughs #1 (2026)

Titel: The Boroughs
Originaltitel: The Boroughs
Säsong: 1
Genre: Science fiction
Skapad av: Jeffrey Addiss, Will Matthews
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Alfred Molina, Alfre Woodard, Denis O'Hare, Clarke Peters, Geena Davis
Premiär: 2026-05-21
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 46 min
Såg den på HBO 31 maj - 6 juni 2026




Handling
I ett till synes pittoreskt pensionärssamhälle måste en grupp osannolika hjältar gå samman för att stoppa ett utomjordiskt hot från att stjäla det enda de inte har – tid.

Min kommentar
TV-serierna går åt som smör i solsken. Man får passa på nu, i det lilla fönstret mellan det att typ alla programserier avslutas och fotbolls-VM börjar. Men ibland så går det faktiskt nästan för fort att se en hel serie. Som The Boroughs. Jag vet inte varför jag inte la till den på vår lista direkt när jag hörde talas om den, men det tog bara runt en vecka för den att ta sig in där och sedan klättra överst.

I den beskrivning jag såg, innan vi började titta, så stod ordet övernaturligt. Det var också vad jag förväntade mig. Vilket nog inte stämde, i alla fall inte enligt min definition. Jag skulle nog sträcka mig så långt som att serien är mer skräck än övernaturlig. Samtidigt så är den ganska rolig.

För mig så påminner det här om Goonies, bara med äldre i rollerna. Och "övernaturligt". Jag tycker det är riktigt kul att det börjar göras med om och med äldre. De är betydligt mer intressanta att titta på än 20-plussare. Åtminstone för mig. De här oväntade hjältarna måste inte bara slåss mot monster (mänskliga och andra), misstro och trilskande barn. De måste också slåss mot sitt eget åldrande.

Skådespelarensemblen är namnkunnig, men inte bara det. Den är också riktigt, riktigt bra. Allihop. Det är de äldre som stjäl showen, även om det nu finns en del bra yngre med också. De verkar ha haft otroligt kul när de jobbade. Det märks.

Det Claire gör mot sin pappa gör mig heligt förbannad. Alla "barn" som behandlar sin till åren komna föräldrar som mindre vetande borde få sig en rejäl knäpp på näsan. Bara för att man är gammal så betyder det inte automatiskt att man inte kan ta hand om sig själv. Eller att man automatiskt yrar och är gaggig.

En hel del är oklart, i betydelsen oförklarat. Kanske finns det en rimlig förklaring. Då menar jag en som är rimlig och logisk inom de gränser som har satts upp. Många Stephen King-referenser gör i alla fall att jag myser nöjt.

Kanske borde jag ha tänkt att The Boroughs skulle vara som den var, med tanke på att Stranger things-bröderna Duffer är inblandade, men det gjorde jag inte. Det blev ändå bra till slut, bara inte vad jag trodde. En andra säsong verkar vara på gång, men är ännu inte bekräftad och jag kan ju erkänna att jag inte har den blekaste hur man fortsätter efter det här.



På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 1k betyg).
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 21k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The Mauritanian (2021)

Titel: The Mauritanian
Originaltitel: The Mauritanian
Genre: Biografi
Regissör: Kevin Macdonald
Manus: Michael Bronner, Rory Haines, Sohrab Noshirvani, Mohamedou Ould Slahi (bok)
Skådespelare: Tahar Rahim, Jodie Foster, Benedict Cumberbatch, Zachary Levi, Shailene Woodley
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 123 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 22 maj 2026




Handling
The Mauritanian berättar den sanna historien om Mohamedou Ould Slahi, som hölls fången och torterades i det amerikanska fånglägret i Guantánamo Bay i tio år utan åtal eller rättegång. Efter att ha tappat tron ser han hopp i försvarsadvokaten Nancy Hollander och hennes kollega Teri Duncan, som möter otaliga juridiska hinder i sin strävan efter rättvisa.

Min kommentar
Det börjar nästan bli det nya normala, att jag bestämmer vilken film vi ska se för att sedan byta i sista stund. Så blev det även den här veckan. När jag såg att The Mauritanian bara skulle gå att streama i en vecka till så var det ju faktiskt tvunget att göra ett byte. När den nu har legat på vår lista så länge så får vi ju se den.

Jag visste nog inget om den här filmen när vi började titta. Om jag vetat något någon gång så hade jag glömt det. Detta är alltså en sann historia, baserad på en bok skriven av den som råkade ut för allt detta. Under eftertexterna så visas verkliga filmer. Det gör mig både ledsen och glad. Hoppfull.

För mig är det obegripligt att man inte bara kan överleva sådant här utan att dessutom gå vidare. För det verkar han ju faktiskt ha gjort. Förmodligen tack vare att han också har förlåtit dem, vilket är otroligt storsint. Inte heller förstår jag hur de som utsätter honom för allt detta kan leva med sig själva. Klarar de verkligen att se sig själva i spegeln? Kan de sova på nätterna? Det här ärbara fel. På så många sätt. Alldeles oavsett om man är skyldig eller oskyldig.

Jodie Foster är lysande, som vanligt. Tyvärr är det ju dock så att med henne i den rollen så blir filmen kanske lite förutsägbar. Om man då inte kände till historien innan, vilket jag inte gjorde. Tahar Rahim var mästerlig. Det måste ha varit en mycket svår roll att spela. Höll på att bli tokig på att jag så väl kände igen den som spelade Couch och nu känner jag mig lite smått dum. Det var ju Benedict Cumberbatch! Och Jodie Fosters assistent var ju Shailene Woodley, från, bland annat, Divergent. Det var fantastiskt skådespeleri av samtliga.

Något som gör mig oerhört glad och tacksam är att den som översatt filmen har tänkt själv, så att nine-eleven blir 11/9. Inte nionde november som det ju blir om man skriver på det amerikanska sättet. Det här har irriterat mig så mycket i andra filmer/böcker och det var så skönt att se att det faktiskt går att få rätt.

The Mauritanian är en väldigt lång film, men det märktes inte. Plötsligt var den bara slut. Det är en förfärlig film och den fick mig att må riktigt dåligt. den illustrerar på ett tydligt sätt hur amerikanskt rättsväsende fungerar. Någon måste stå till svars. Det är mindre viktigt att det är rätt någon.


På Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 60 283 betyg).
På IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 72k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Blodsband

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Tidigt i dag på morgonen så stack vi iväg mot Norge. I tio dagar ska vi åka runt och njuta av vacker natur och förmodligen få lite ont i magen av alla stup som är så läskigt nära vägen. Det enda orosmolnet är dock hur det ska gå med min fot, men jag har skaffat hopfällbara kryckor, ispåsar och kylbalsam så förhoppningsvis ska det gå i alla fall.

Eftersom jag då ska befinna mig i Norge ett tag så läser jag ju så klart en norsk bok. Det fick bli en Jo Nesbø, Blodsband, och den är fortsättningen på Kungariket. Det ska bli spännande att återse bröderna Opgard igen.

Min smakebit är från början av boken:

Alla har en svag punkt. Pappa inpräntade det i mig när han lärde mig boxas. Jag var mindre än de andra pojkarna, men han visade mig att till och med den mest skräckinjagande motståndaren har ett hål i försvaret, ett ställe som inte är täckt, ett misstag de är dömda att upprepa. Han lärde mig också att det inte räcker med att bara hitta den punkten, man måste dessutom ha ett tillräckligt kallt hjärta för att utnyttja den utan att tveka. Och där har du min svaga punkt.

Bok: Neuromancer av William Gibson

Författare:William Gibson
Titel: Neuromancer
Genre: Science fiction
Antal sidor: 258
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Neuromancer
Översättare: Hans Lindquist
Serie: Neuromancer 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1984 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 maj 2026




Första meningen: Himlen ovanför hamnen såg ut som rutan på en TV, inställd på en död kanal.

Baksidetext
Neuromancer är en mörk berättelse som utspelar sig i en framtid inte allt för långt ifrån oss, inofficiellt brukar man säga att den utspelas år 2020. En framtid där multinationella företag och organiserad brottslighet har tagit över makten i samhället, miljöförstöringen har gått mycket längre än i dag och klyftorna mellan rika och fattiga är enormt stora. Här finns Matrisen, en cyberrymd som i mycket liknar Internet som det senare utvecklades. Datoriseringen av samhället har gått mycket långt och neuroimplantat, VR-världar och datahackers är vanliga.

En av dessa datahackers - "tangentbordscowboys" - är Henry Dorsett Case. Han brukade vara den bästa av dem alla. Men när han bestal sina arbetsgivare straffade de honom genom att se till att han aldrig mer skulle kunna logga in i Matrisen igen, något som för Case kändes värre än döden. Men så blir han kontaktad av en mystisk kvinna, Molly, eftersom hennes arbetsgivare behöver honom för ett uppdrag som går ut på att göra en körning på Matrisen och attackera en AI.

Min kommentar
För en del år sedan så upptäckte jag att det fanns ännu en sci-fi-klassiker som jag hade missat; Neuromancer av William Gibson. Strax efter det såg jag att hela trilogin släpptes i en enda utgåva och den blev en självklar post på önskelistan 2020. Sex år tog det innan jag la till den i min Boktolva, men nu är den första boken läst. Jag kommer att räkna varje ingående bok som en bok. Helt enkelt för att de är det.

Helt säkert var den banbrytande när den kom, 1984, och jag har läst en del böcker (och sett en del filmer/serier) som tydligt har hämtat sin inspiration härifrån. Bara det gör ju att den fortfarande är intressant att läsa. Har den som skrev manus till Matrix läst den här boken månne? Särskilt intressant är det att läsa den nu, ungefär när den påstås utspela sig (på 2030-talet, sägs det).

När boken börjar så kastas man rätt in i en helt okänd värld. Utan reseledare. Absolut ingenting förklaras. Varken värld, ord eller uttryck. Man får helt enkelt gissa. Det mesta faller på plats allt eftersom, men detta gjorde att det var svårt att komma in i historien. Det är inte helt enkelt att förstå vad som händer när inte ens huvudpersonen, vår protagonist Case, gör det.

Karaktärerna är varken viktiga eller tydliga. Det är uppenbart att det är själva världsbygget som spelar huvudrollen här. Jag känner mig inte särskilt engagerad i vad som händer personerna som befolkar historien, utan mer som en observatör. Precis som Case.

Det är inte så mycket som har blivit som i boken, i alla fall inte om man går in på detaljnivå. Om man nöjer sig med att titta lite ovanifrån, i det stora hela, så blir det ett helt annat resultat. Väldigt mycket känns bekant.

Tydligen så skapade den här boken subgenren cyberpunk och idéerna som kastas på en är fascinerande, fantastiska och fantasieggande. Utförande och några sidotrådar är inte fullt så bra. Det är lite svajigt tempo, men det tycker inte jag gör något. Ibland är det ganska skönt att sakta ner lite så man hinner begrunda det man har läst.

Medan jag läste så förundrades jag över att den inte har blivit film eller serie, men det har den faktiskt blivit nu. En serie, alltså. Den förväntas ha premiär i slutet av året. Det ser jag fram emot.

Neuromancer är en utmanande läsning som kräver en del fokus, men jag känner att det var värt det. Egentligen är det nog en genial bok, men jag är inte människa att uppskatta det till fullo.

Avdelningen för olika funderingar:
Det berättas om en en kung som la mynt på ett schackbräde, men i den version som jag har hört så var det riskorn.

På Goodreads hade den 3,89 i genomsnitt (beräknat på 371 479 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Neuromancer: Martin Ackerfors och Piruett

En eftersläntrare

En av böckerna jag önskade mig när jag fyllde år släpptes först dagen efter, så den fick jag vänta på. Dock blev väntan, av oklar anledning, mycket längre än jag trodde.

Anders de la Motte är ju lite av en favorit och han har många olika serier på gång. En av dem skriver han med sin fru, Anette. Jag har ännu inte påbörjat läsningen av den serien, men jag vet att jag vill ha böckerna, så Rivaler i Rom var självskriven på önskelistan. Den är tredje delen i serien Mord under solen. Jag vet inte om alla är tänkta att utspela sig i Italien (eller ens hur många delar det ska bli), men så här långt gör alla det.