söndag 22 november 2026

Smakebit på söndag: Dirt town

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

En helt vanlig vecka har passerat och nu har det varit en helt obokad helg. Precis vad jag behövde. Jag har inte haft någon ork alls till något annat än jobb och TV. Knappt läsning alltså. Nu hoppas jag att det ska rätta till sig och att pusslet ska få lite uppmärksamhet igen.

Boken jag läser nu, Dirt town av Hayley Scrivenor var en riktig snackis när den kom för två år sedan (på svenska då). Tyckte i alla fall jag. Nu ska jag läsa den 🙂

Min smakebit är från bokens början:
Vi väntade på att allt skulle stråla samman.
    Det var fortfarande mörkt. Även om solen varit uppe skulle vi inte ha behövt se oss omkring. Det var samma jord, sporadiskt fläckad av torrt gräs, samma vattentråg av cement med rostfärgade ringar i strax intill stängslet, samma cypresser som växte överallt på våra egna familjers marker. Landskapet var lika välbekant som insidan av våra egna ögonlock. Och vi kände igen platsen på lukten. Den kördes in i näsan och ner i halsen som en hopknölad näsduk, så långt att det gjorde ont. Det var stanken av döda lamm som lämnats att ruttna i solen.

lördag 21 november 2026

Bok: Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Vänligheten
Genre: Skräck
Antal sidor: 716
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 oktober 2026




Första meningen: Det står en flicka utanför Norrtäljes stadsbibliotek.

Baksidetext
En klargul, låst container.

En höstmorgon 2018 står den bara där, i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit. När den så småningom öppnas kommer dess innehåll att förvandla Norrtälje. Den vardagliga vänligheten börjar att vittra bort.

Under denna förändringens tid får vi följa sex personer runt 30 år som även de är stadda i omvandling. Max och Johan spelar minigolf och Pokémon Go och undrar när det verkliga livet ska börja. Siw och Anna går på gym för att bli av med sin övervikt. Marko och Maria flydde från Bosnien som små och har tillsynes lyckats väl i livet, men något gnager.

Min kommentar
Jag har nästan känt mig lite stressad av att byta bok stup i kvarten, så jag tänkte att jag ville ha en riktig tegelsten nu. Och så är det ju skräcktober. Även om nu kanske inte Vänligheten av John Ajvide Lindqvist är en renodlad skräckhistoria.

Någon egentlig skräck är boken inte, men sanningen är väl att världen skulle bli skräck om vänligheten försvann. Alla de där små sakerna som folk gör varenda dag, för andra människor, för främlingar. Bara genom att visa respekt och hänsyn. Om alla slutade med det så skulle samhället inte längre fungera. Jag förstår verkligen att detta är en trigger för en författarhjärna. Egentligen skulle jag vilja sätta den här boken i händerna på alla pessimister som tycker att det inte finns några snälla människor. Om de inte fanns skulle det bli precis som i Norrtälje.

Vi måste ju prata lite om människorna här också, det är ju de som är de viktiga. Det finns nog mycket att säga om de sex huvudpersonerna, men det får bli generellt. Det som jag tycker allra bäst om med dem är att de från början är en enda ytlig egenskap, ett attribut. Sedan blir de människor. Det känns som att jag känner dem. Och jag förstår dem allihop. Varför de gör som de gör. Vad som driver dem.

I början gör de här sex personerna samma sak som människor ofta gör. De ser inte varandra utan bara dömer efter yttre attribut. Sedan får de plötsligt ett gemensamt intresse, i det här fallet Pokémon, och det vet ju alla att om man har ett gemensamt intresse då slutar de yttre attributen att spela roll. För mig, som inte spelar Pokémon, så är det så klart för mycket av det, men det var ju liksom bara katalysatorn, eller vad man ska kalla det. Vänligheten handlar lika lite om Pokémon som Ted Lasso handlar om fotboll och Björnstad om ishockey.

Faktiskt är det så att jag samma dag som jag började läsa boken fick ett fantastiskt exempel på vänlighet. Jag stod i kassan i affären och hade lagt upp varorna på bandet. Men en grej hade liksom inte fått plats utan stod på den där metallgrejen. Då stod det en man bakom och han helt enkelt flyttade ner den på bandet. Något så litet och enkelt förbättrade dagen för minst två personer; för mig för att jag fick med mig det jag handlat och för honom för att han blev glad och bekräftad när jag tackade honom.

Tyvärr så får man väl säga att historien är lite verklighetsbaserad. Vanligt hyfs försvinner mer och mer, när alla bara tänker "jag". Det är nog det som är mest skrämmande med boken. Vi närmar oss faktiskt det här scenariot.

Den övernaturliga biten är jag inte överdrivet förtjust i, men det var nog den enda lösningen och den tog inte så stor plats heller, egentligen. Slutet var jag inte heller helt övertygad av. Det kändes så enkelt på något sätt. Det är kanske för enkelt som berättelse, men helt rätt som idé och jag kan ändå förstå det. Egentligen är det ju enkelt. John Ajvide Lindqvist har dessutom ett riktigt stort förtroendekapital, så jag litar på att han gör det som är rätt.

Vänligheten är en bok om vad som händer när människor slutar se varandra och i stället betraktar dem som content. Något som finns där för deras eget höga nöjes skull. Eller bara något som är i vägen för dem. Det är inte en värld jag vill ha. Jag är ganska säker på att jag förstår vad författaren försöker säga och jag håller med.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 3 333 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Vänligheten: Ugglan & Boken, Boktanken och Bokblomma

fredag 20 november 2026

Läsplanering december 2026

December är snart här och jag tänkte även i år gå all in på julen. Här blir det jul- och vinterböcker av olika sorter. Julböcker brukar ju gå snabbt att läsa så kanske hinner jag med fler. Vi får se om jag ledsnar på det ljusa och lägger in mer mörker.

• Vinter i drömhuset av Maeve Binchy. Boktolva. Hyllvärmare.
• Frostnätter i Kollektivet av Callum Bloodworthe.
• Jul på hotellet Två systrar av Annika Devert & Jessika Devert.
• Den galna massan av Louise Penny.
• En önskan om julefrid av Sofia Ymén.
• En snöängel till jul av Johanna Johansson, Sara Molin & Birgitta Gunnarson.

torsdag 19 november 2026

Nyss - Nu - Nästa v47

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: En gång snut alltid snut av Anders Nilsson, fjärde delen om Johan Falk. De här böckerna är så löjligt underhållande.

Nu: Mörkrets hjärta av Joseph Conrad, en bok som jag har hört väldigt mycket om. Det ska bli intressant att bilda sig en egen uppfattning.

Nästa: Dirt town av Hayley Scrivenor, som jag tänkt läsa redan i september, men så blev det inte. Nu är det i alla fall dags.

onsdag 18 november 2026

Bok: Skamgrepp av Eva Hildén

Författare: Eva Hildén
Titel: Skamgrepp
Genre: Thriller
Antal sidor: 379
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Villebråd 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2026




Första meningen: Allt är kaos.

Baksidetext
På ytan ser det inte ut att vara något fel på Matildas liv. Hon och hennes fru Jenny har en fin villa i Stockholm, de har bra jobb, och i Matildas mage växer ett efterlängtat barn. Men fostrets sparkar fyller inte Matilda med den förväntan hon borde känna, utan rör i stället upp ett inre mörker. En känsla hon trott att hon lyckats förtränga, men som nu hotar att förgifta henne.

Matildas före detta pojkvän Patrik rör sig apatiskt mellan jobbet som spärrvakt, alkishaket och Systembolaget. Hans liv är uttorkat och dött som en öken. Men innerst inne drömmer han fortfarande om att en dag få tillbaka det som han en gång haft: Matilda.

En dag väcker en till synes oskyldig tidningsartikel deras gemensamma förflutna till liv. Femton år tidigare inträffade ett dödsfall, och ett enda misstag är allt som behövs för att avslöja deras inblandning. Samtidigt överskrider både Patrik och Matilda allt fler gränser för att döva smärtan och skammen över det som hände den natten, omedvetna om att de långsamt rör sig mot avgrunden.

Min kommentar
Förra våren damp det ner en överraskningsbok, som jag inte alls hade noterat tidigare. Skamgrepp är tydligen Eva Hildéns debut för vuxna, men hon har skrivit flera ungdomsböcker innan. Debuter är ju alltid spännande att läsa.

Vi får en del problem, boken och jag. Kanske beror det på att jag kanske är bortskämd med författare som skriver riktigt välbearbetade karaktärer. Jag vill förstå varför de gör som de gör, även när jag inte förstår eller tycker om deras val. Här fick jag ofta nöja mig med att konstatera att de gjorde något, utan att riktigt förstå vad som driver dem.

Här finns fyra POV: Matilda, Jenny, Patrik och Vedergällaren. Det här är i stort sett alla karaktärer som finns, förutom några bifigurer som dyker upp väldigt kort. Rent generellt så får jag faktiskt inte lära känna någon av dem. Hur de blev som de blev. Vad som får dem att fungera. Och ingen av dem är sympatisk. Det här är alldeles för utflippade karaktärer för mig, speciellt när jag inte får någon förklaring till varför de gör som de gör. Missförstå mig rätt. Jag behöver verkligen inte tycka om karaktärerna i en bok, men någon av dem måste ha något mänskligt drag som jag kan relatera till. Nu lämnas jag bara hängande med en massa frågor.

Låt oss börja med Matilda. Hon är en hemsk människa. Otroligt manipulativ och hon verkar se andra människor som spelpjäser, som hon kan flytta runt lite som hon själv vill. Hon är gift med Jenny, som är, minst sagt, passivt aggressiv. Det är inte någon bra egenskap. Av någon okänd anledning så har det bestämts att det är Matilda som ska bära deras barn. Tydligen så kan inte Jenny bli gravid och då har Matilda, mot sin vilja faktiskt, fått göra det. Det här med att Jenny inte kunde dröjer väldigt länge innan det nämns i en bisats. Jag tror att förklaringen var "ogästvänlig miljö" eller något liknande. Matilda ville ju egentligen inte ens ha barn. Hur i hela friden gick detta till? Det här känns ju som en ganska central del i berättelsen.

Patrik är också lite diffus, tycker jag. Han verkar ju nästan ha varit normal från början, men sedan måste något ha hänt eftersom han blev nästan lite psykopatisk. Och hur gick han egentligen från reklamare till spärrvakt? Det nämns lite om spelberoende och eventuellt förskingring, men jag tycker inte det var speciellt klart det heller.

Och så har vi till slut Vedergällaren. De här kapitlen är kursiverade och redan där hamnar vi snett. Men det är nog själva karaktären och det osannolika som förstör den eventuella trovärdighet historien kan ha haft. [spoiler]Vedergällaren var sex år när hennes mamma dog, nu är hon 21. Hon satt instängd i garderoben och såg Matilda, hastigt, genom nyckelhålet. Den lilla glimten av en person hon ser som allra hastigast, när hon är sex år, gör att hon känner igen Matilda i ett tidningsreportage. Femton år senare. Inte bara det. Efter att hon har känt igen Matilda så tar hon sig in i deras hus och råkar hitta ett brev från Patrik. Som tydligen innehöll hans fullständiga namn och adress, för därigenom hittar hon Patrik.[/spoiler]

För mig är det så att man inte bara kan påstå något och så blir det sant. Det måste liksom baseras på något trovärdigt och det saknar jag här. Det är dessutom bara en handfull karaktärer i den här historien. Då tycker jag att man kan unna sig att lägga lite krut på dem. Ge dem lite djup, låt mig förstå varför de gör som de gör och få mig att bry mig om vad som händer med dem. Här blev det snarare tvärtom.

Egentligen borde det vara riktigt läskigt med en okänd människa som smyger omkring i huset, både när man är hemma och inte. Och när man sover. Det är ju en sådan där tanke som faktiskt kan krypa in under skinnet. Men trots det lyckas berättelsen aldrig riktigt bli så nervig som jag hade hoppats. En del av det beror alldeles säkert på att jag helt enkelt inte bryr mig om de här karaktärerna, men också på att Vedergällarens påhitt känns så ... ja, barnsliga.

Skamgrepp har helt klart potential att bli den där obehagliga boken, men utförandet funkar inte alls för mig. Författaren har många bra idéer och bygger en intrig som skulle kunna vara både spännande och obehaglig, men flera av de viktigaste delarna bygger på väldigt enkla eller osannolika lösningar och förklaras dessutom ofta bara i förbifarten.

På Goodreads hade den 3,51 i genomsnitt (beräknat på 37 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Skamgrepp: Tankar från en samlares hjärna