fredag 3 april 2026

Månadsbokslut mars 2026

Antal lästa böcker i mars: 7

16. Vi två av Andy Jones
17. Den hedervärde mördaren av Jan Guillou
18. Angelz av Mons Kallentoft
19. Kast med liten kniv av Sara Kadefors
20. Drömgångare av Samantha Shannon
21. Den sista festen av Clare Mackintosh
22. Den blå timmen av Paula Hawkins

Sidor
Totalt lästa2530
Genomsnitt/dag81
Genomsnitt/bok361

Fördelning på antal sidor
1-99:0
100-199:0
200-299:0
300-399:4
400-499:3
500-599:0
600-699:0
700-799:0
800-899:0
900-999:0
1000-1099:0
1100-1199:0
1200-1299:0

Betygsfördelning
1:0
1,5:0
2:0
2,5:0
3:0
3,5:4
4:3
4,5:0
5:0

Snittbetyg: 3,71

Serier
Ingående i serie: 4
Påbörjade serier:2
Avslutade serier:
(läst senast utgivna/översatta)
2

Genre
Drama: 2
Fantasy:1
Feelgood:0
Humor:0
Kriminalroman:2
Romance:0
Science fiction:0
Skräck:0
Thriller:2

Utmaningar
Boktolvan: 1(3/12)
Finish That Series:2(6/18)
Hyllvärmare:5(13/37)
Vi möts igen:1(2/6)

Författare
Olika författare: 7
Ej läst tidigare:1

Kvinnor: 4
Män:3
Duo:0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket: 0
E-bok:0
Inbunden/Kartonnage:7
Ljudbok:0
Pocket:0

Språk
Originalspråk (svenska): 3
Originalspråk (engelska):0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Egen hylla/läsplatta:7
Streamingtjänst:0

Recensionsexemplar: 2

In/ut
Antal nykomna böcker: 0
Antal bortskänkta böcker:0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Den sista festen av Clare Mackintosh
Månadens överraskning: Drömgångare av Samantha Shannon
Månadens besvikelse: -
Månadens roligaste: Den sista festen av Clare Mackintosh
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: -

Kommentar:
Även om det inte blev så mycket läsning som jag hann med för några år sedan så är jag hyfsat nöjd med det nya normala. Märkligt ändå, för jag tycker verkligen att jag läser så fort jag får en chans. Tydligen läste jag ganska tunna böcker också. Trots att sidantalet är lågt så blev det ändå sju böcker. Betygssnittet blev faktiskt samma som förra månaden, 3,71, men jag upplever det inte alls som att jag läste lika bra böcker nu i mars. Så kan det bli.

Fyra av böckerna (Guillou, Mackintosh, Kallentoft, Shannon) ingår i serier och två av dem (Guillou, Kallentoft) hör till min Finish That Series-utmaning. Två (Mackintosh, Shannon) är första delen i sin respektive serie och båda är, faktiskt, även den senast översatta. En Boktolva (Shannon) och en Vi möts igen (Jones) blev det också. Det innebär att jag ligger i fas eller före i samtliga utmaningar.

Fem av böckerna var hyllvärmare och fyra av dem har visats upp i Hett i hyllan. Nu ligger jag en bra bit före i mitt mål att läsa 10% av samtliga hyllvärmare (37 stycken för 2026). Två av böckerna jag läste var recensionsexemplar. Samtliga böcker fanns i min egen hylla.

Mars blev månaden då inte en enda bok flyttade in hos mig, men inga böcker flyttade ut heller så nettoresultatet blir ±0. Det är ju ändå ganska bra, tycker jag.

Om månadens bästa: Den sista festen var både spännande, klurig och rolig. Ett vinnande koncept.
Om månadens överraskning: Fantasy är ju oftast inte alls min grej, men Drömgångare funkade. Ända fram till slutet.
Om månadens besvikelse: Jag skulle inte kalla någon av dessa för en besvikelse.
Om månadens roligaste: Den sista festen innehåll precis den typ av humor som passar mig.
Om månadens mysigaste: Inget mysigt alls.
Om månadens otäckaste: Inget som var läskigt heller.

torsdag 2 april 2026

Hett i hyllan #528

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då var det dags för den sista boken inköpt på bokrean 2024 som fortfarande är oläst.
Mannen på gatan av Trevor Wood lät så spännande att den nästan på egen hand ramlade ner i den digitala varukorgen.

Den här författaren hade skrivit ganska många böcker innan jag la märke till honom. Jag är lite osäker på om detta är en renodlad deckare eller mer en thriller, men det spelar egentligen ingen roll. Den utspelar sig i alla fall i Newcastle, där författaren bor, och det är ju ingen vanlig stad i litterära sammanhang. Första delen i en serie är det också, om Jimmy Mullen. Som inte verkar vara polis i alla fall. Mer en hemlös veteran.

Så här står det på baksidan:
När Jimmy, en hemlös veteran som kämpar med posttraumatiskt stressyndrom, hör ljudet av något tungt som faller i floden – mitt under ett högljutt gräl mellan två män – försöker han först låtsas att han inte hört något. Det är inte hans strid.

Men när han får syn på en tidningsrubrik om en flicka, Carrie, vars pappa försvunnit, och anar att det kan vara samma man, påminns han om någon han själv förlorat. Jimmy bestämmer sig för att sluta fly sitt förflutna och berätta för flickan vad han hörde. Det visar sig bara vara början på historien.

Polisen lägger ingen vikt vid Jimmys vittnesmål, men Carrie är övertygad om att något hemskt har hänt hennes pappa. Jimmy går med på att hjälpa henne – något som försätter honom i allvarlig fara i förhållande till både gamla och nya fiender.

Men Jimmy har en fördel: när man inte har något, har man inte heller något att förlora ...
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 1 april 2026

Bok: Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon

Författare: Lucy Dillon
Titel: Och så levde de lyckliga
Genre: Feelgood
Antal sidor: 516
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The secret of happy ever after
Översättare: Ann Björkhem
Serie: Longhampton 4
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 februari 2026




Första meningen: Michelle Nightingale stod i sin nya butik och försökte tänka ut ett bra namn på den.

Baksidetext
När Anna får ta över den lilla övergivna bokhandeln i Longhampton går hennes dröm i uppfyllelse. Dessutom får hon annat att tänka på än maken Phil, de tre aviga bonusdöttrarna och deras hyperaktiva dalmatiner. Snart är hennes butik fylld av böcker med hisnande berättelser om kärlek, äventyr, hemliga trädgårdar och borttappade hundar. Ändå fattas något i Annas liv för att hon ska få den riktiga lyckokänslan. Annas perfektionistiska väninna Michelle, med sin blomstrande inredningsaffär, har stora planer för framtiden. Men när mörka hemligheter från det förflutna dyker upp och katastrofen hotar att slå sönder tillvaron, är det slut på alla romantiska drömmar. De två väninnorna kommer att tvingas att fatta livsavgörande beslut.

Min kommentar
När jag hade läst samtliga planerade böcker för februari så var det väldigt mycket månad kvar så jag var tvungen att hitta något passande att läsa. Eftersom jag kände att behovet av ljust och glatt var i det närmaste akut och att det inte gjorde något om boken var tjock, så valde jag Och så levde de lyckliga.

Väldigt ofta så stör jag mig på att delar i en serie kallas fristående och nästan alltid är det rent fel. När det gäller de här böckerna så är det dock sant. Alla utspelar sig i samma samhället, men det är andra människor. Naturligtvis så förekommer det enstaka gästspel av karaktärer som varit med i tidigare böcker, men då endast som bifigurer.

Som en riktigt bra feelgood ska ha så finns det en rejäl dos svärta här. Det är två tragiska historier som presenteras. Och en hel del relationsproblem. Den historia som gör mig mest arg är Annas. Inte bara för att hennes man beter sig som ett egoistiskt svin, utan också för att Anna är så undflyende och självutplånande. Man måste ställa krav, eller åtminstone berätta hur man känner. Hon borde ha tagit både Phil och styvdöttrarna i kragen och förklarat en del för dem. Anna gör allt jobb, men har absolut ingenting att säga till om. Alla bara kräver saker av henne. Hon är som ett obetalt tjänstehjon. Nu kan jag ju tycka att hennes besatthet av bebisar inte känns riktigt hälsosam, men jag kan helt klart förstå hennes känsla av att ha blivit lurad. Alldeles oavsett det så gör man ändå inte som hon gjorde.

Karaktärerna är inte många, så man kommer dem ganska nära. De är relaterbara allihop. Det är inte alltid jag förstår mig på hur de agerar, men jag kan ändå på något sätt förstå det. Till en viss gräns. Precis som vanligt i Lucy Dillons böcker så är det en del hundar med också. Nu är ju jag en kattmänniska i första hand, men jag är även svag för hundar. Speciellt när de har egna personligheter, som de har här.

Bokhandeln förtjänar ett eget omnämnande, tycker jag. Jag älskar den och hade så gärna besökt den. Den är mycket personlig och lite överallt finns det små kort med korta tankar, som människorna i samhället har skrivit, om böckerna. Dessa citat om verkliga böcker inleder också varje kapitel. Det är ett mycket trevligt grepp. Lite märkligt är det att endast äldre litteratur nämns och nästan bara barn- och ungdomsböcker. Jag har nog rent generellt svårt att se dagens ungdomar läsa Enid Blyton. Lite trist är det, men en bagatell i det stora hela.

Mängden romantik är precis lagom. Framför allt så är den inte av den himlastormande instalove-sorten. Den är placerad i baksätet, men ändå närvarande. Det passar mig utmärkt. Då är den kvinnliga vänskapen mer framträdande och eftersom det är en ovanlig ingrediens i böcker så uppskattar jag den. I vissa delar så är boken väldigt förutsägbar. I andra inte alls.

Med genren så kommer ett lyckligt slut, Och så levde de lyckliga är inget undantag. Det var precis vad jag behövde. Trots sitt omfång, drygt 500 sidor, är den förvånansvärt snabbläst. Kombinationen hundar och böcker är ju en bra kombination och överträffas egentligen bara av katter och böcker. Det enda som lämnar en lite bitter eftersmak är att de läsande karaktärerna ser de icke-läsande personerna som sämre människor. Jo, det gör de faktiskt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 5 196 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Och så levde de lyckliga: Bokstunder, Carolina läser och Life according to Liza

tisdag 31 mars 2026

Tisdagstrion: Kristen tro

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Kristen tro

Det här temat trodde jag skulle vara omöjligt, men det var det ju inte. Det stora problemet var hur långsökt jag kunde vara.

1. Absoluta bevis av Peter James är egentligen inte en bok jag kan rekommendera, den är på tok för lång(randig), men den passar perfekt i temat. Den handlar nämligen om Guds existens.

2. Miraklet av Emma Donoghue handlar om Anna, elva år, som bor med sin djupt troende familj på den irländska landsbygden. Hennes familj tror att hon är utvald av Gud, eftersom hon har slutat äta, men ändå mår bra. Önskan om och viljan att tro på mirakel överskuggar allt annat. Den finns som film också, men den har jag inte sett. Än.

3. Demonologi för nybörjare av Caroline L Jensen (numera Grimwalker) handlar om en Gud som har gått in i väggen och Beelzebub som planerar ett uppror mot Satan. Det låter kanske konstigt, men den här boken är rolig. Hejdlöst rolig. I alla fall om man har min typ av humor.

måndag 30 mars 2026

TV-serie: IT: Welcome to Derry #1 (2025)

Titel: IT: Welcome to Derry
Originaltitel: IT: Welcome to Derry
Säsong: 1
Genre: Skräck
Skapad av: Jason Fuchs, Andy Muschietti, Barbara Muschietti
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Jovan Adepo, Taylour Paige, Stephen Rider, Chris Chalk, Bill Skarsgård
Premiär: 2025-10-27
Produktionsland: USA, Kanada
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 61 min
Såg den på HBO 22 mars - 29 mars 2026



Handling
Den här prequeln utspelar sig 1962 och kartlägger den mordiska, hamnskiftande clownen Pennywises ursprung.

Min kommentar
Ingen som följer mig blir väl förvånad när jag kallar Stephen King min husgud. När jag såg att det skulle komma en TV-serie som bygger på hans bok IT, eller snarare är en prequel, så åkte den ju direkt in på vill-se-listan. Nu i mars var det äntligen dags att ta sig an IT: Welcome to Derry.

De fem första avsnitten är helt okej, sedan blir allt exakt motsatsen till vad jag tycker att skräck är. Allt visas. Absolut ingenting lämnas åt fantasin. Jag tyckte att det var lite väl magstarkt, för att vara en King. Det var massor av scener som jag faktiskt tänkte "det där hade aldrig King skrivit". Och det har han ju inte heller (glädjande nog, för mig). Han är överhuvudtaget inte inblandad i den här historien. Förutom att den då bygger på hans IT-universum.

Uppbyggnadsfasen, när det är meningen att man ska knyta an till karaktärerna, är extremt kort (finns det ens någon?), vilket bara gör att jag inte bryr mig om dem. Tempot är högsta möjliga hela tiden. "Skräcken" är konstans påslagen. Det trycks på alla knappar. Samtidigt. Det finns inget här av det som gör King till King. King bygger skräck genom att få dig att känna något, serien försöker få dig att reagera direkt. Den försöker inte ens bygga upp någon spänning, den går direkt till jump scares, blod och våld. Det blir mer show än känsla.

Karaktärerna är lövtunna och bara där för att vara schabloner och/eller mat till clownen. Barnen är de som ändå kommer närmast till något som ens påminner om King. Clownen har inget av det som jag tyckte var otäckt med "originalclownen" och skrämmer mig inte ett dugg. Jag tycker bara att det blir löjligt.

IT: Welcome to Derry börjar lovande med en viss känsla av krypande obehag, men ju längre den pågår desto mer förlorar den fotfästet. Istället för subtil skräck och psykologisk nerv blir det övertydligt och nästan parodiskt. För mig försvinner allt det som gör Stephen King effektiv – det outtalade, det långsamma och det obehag som får växa fram. Resultatet blir en serie som känns splittrad och i slutändan ganska tom.



Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 4,5k betyg).
IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 102k betyg).
Jag ger säsongen 2,0.
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig