söndag 15 november 2026

Fullbordad utmaning 2026:1

Du vet hur det är. Det kommer så mycket nytt och spännande att man på något sätt glömmer bort de där författarna som man kanske bara har läst någon enstaka bok av, men som man verkligen gillade. På något sätt har det känts som att de alltid får stå åt sidan, jag vet ju att de är bra, till förmån för det okända som kanske blir en ny favorit. Och så där håller det på.

Enda lösningen var att helt enkelt göra en utmaning för att hitta tillbaka till de där gamla favoriterna, eller i alla fall de jag ville läsa något mer av. Så föddes Vi möts igen. Detta är åttonde året och det har fungerat alldeles lysande. Även om de kanske borde ha varit fler, men sex stycken tycker jag är ett rimligt antal.

2026 blev det följande författare:
Pernilla Ericson (Jag ska hitta dig)
Malin Persson Giolito (I dina händer)
Andy Jones (Vi två)
Kelly Rimmer (Jag utan dig)
Nicholas Searle (En man att lita på)
Yrsa Sigurðardóttir (Den som gräver en grav)

Årets tema är författare som jag bara har läst en enda bok av, i vissa fall fantastisk, i andra "bara" helt okej. Alla har också det gemensamt att det var 2019 jag läste min första och enda bok av dem. En del hade nästan skyhöga förväntningar på sig, men alla lyckades inte infria dem.

I Pernilla Ericsons serie om Erlagruppen minns jag första boken som väldigt bra. Redan där klagade jag dock på att jag inte hade något som helst behov av den lilla romantikdel som fanns där. Den har i andra delen fått fritt spelrum, känns det som. Jag behövde den inte nu heller.

När jag läste Malin Persson Giolitos Störst av allt så blev jag knockad. Denna når inte riktigt dit, men det är inte långt ifrån.

Andy Jones hade också höga förväntningar på sig, men kunde inte alls infria dem. Den här boken är inte alls lika humoristisk och charmig.

Man kan nog säga att samma sak gällde för Kelly Rimmer, men ännu mer. Den första boken jag läste var en solklar fullpoängare. Denna är ganska långt ifrån det.

Nicholas Searle var också en författare jag hoppades mycket på, efter förra boken som var klurig och smart. Denna var mest snack och lite verkstad.

Yrsa Sigurðardóttir var väl den enda som hade rimliga förväntningar på sig och också infriade dem.

Slutresultatet är att det bara var Malin Persson Giolito som lyckas behålla epitetet favorit. De andra kommer jag att läsa något mer av, kanske mest för att det redan står fler böcker av dem i hyllan.

Betygssnittet för 2026 blev 3,41, vilket är lite lägre än för 2025 då det var 3,5.

Smakebit på söndag: En gång snut alltid snut

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Jag befinner mig strax utanför Göteborg och har gjort så hela helgen. Det har varit, typ, släktträff. Vilket i andra släkter säkert kan betyda en hel hög människor, men i min är vi inte speciellt många. Det är i alla fall överkomligt. Vi träffas ju inte allihop särskilt ofta längre så det är alltid trevligt.

Boken jag hade tänkt läsa den här helgen räckte bara till i fredags, så jag fick ta en till som utspelar sig i Göteborg. Vad passar egentligen bättre än en Johan Falk? Tänkte jag. Så jag började läsa fjärde delen, En gång snut alltid snut.

Min smakebit är från bokens början:
Trots att han bott i Göteborg under större delen av sitt liv så vet han inte riktigt var de är just nu. Han följer bara efter den dr livsfarlige kriminelle jävelns silverfärgade skåpbil, en sådan där japanare eller om den är från Sydkorea. Den ser i alla fall ut som de flesta andra skåpbilar från Asien. Han vet inte, han är fan ingen expert på fordon. Mer än sin egen - en grön Saab 9-3 sportkombi, en av de sista som någonsin tillverkades - den kan han utan och innan. Han har till och med tidvis bott i den de senaste dagarna på grund av allt kaos som skett runt hans familj. Och honom själv.

lördag 14 november 2026

Bok: Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson

Författare: Pernilla Ericson
Titel: Jag ska hitta dig
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Erlagruppen 2
Förlag: HarperCollins
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 12 oktober 2026




Första meningen: Han passerade duscharna och förråden i den avlånga korridoren, händerna djupt nerkörda i de grå mysbyxornas fickor.

Baksidetext
Erlagruppens ”fixare”, Rickard Falke, befinner sig i livsfara. Han sitter inne med information som kan fälla den undre världens mäktigaste man, och klockan tickar mot en kommande rättegång. En torped får i uppdrag att tysta Rickard och får hjälp av en förrädare inom poliskåren. Utredningsteamet Erlagruppen återförenas, och med polis Liv Kaspi i spetsen påbörjar de jakten på torpeden. Hon tvingas använda all sin styrka och skicklighet för att överleva – och rädda de hon älskar mest.

Min kommentar
Ibland (ganska ofta, om jag ska vara ärlig) så läser jag första delen i en serie, sedan kan det av någon väldigt oklar anledning dröja väldigt länge innan jag fortsätter. Trots att jag gillat första boken. Så blev det med Pernilla Ericsons serie om Erlagruppen. Det har nu gått drygt sju år sedan jag läste Spåren vi lämnar efter oss och först nu tyckte jag att det kunde passa att ta med Jag ska hitta dig i min Vi möts igen-utmaning.

På grund av de sju år som passerat så kom jag ju inte ihåg jättemycket och ja, jag blev lite förvirrad över att fallet med Gröna linjen-männen nämndes så ofta. Det finns ju tack och lov sätt att ta reda på vad man inte kommer ihåg så det löste sig ganska snabbt. När jag dessutom läste mitt eget inlägg om första boken så kom en del annat tillbaka också.

Som det här med den spirande romantiken mellan Liv och Rickard. Här är den inte längre spirande, kan man nog säga. Efter ett tag så får den fritt spelrum. Här finns ett kriminalfall som jag faktiskt vill veta hur det går med. Men mellan varven måste jag läsa ännu en scen om Liv och Rickards förhållande. Hela relationen mellan Liv och Rickard får på tok för mycket utrymme. Och suck, varför så många fullständigt onödiga sexscener? De tillför absolut ingenting. I en deckare, som ju detta faktiskt är.

Liv är fortfarande den som har mest fokus. Det tycker jag är lite tråkigt och Liv är faktiskt också en del av problemet. Plötsligt gillar jag henne inte alls. Hon är för mycket drama queen och har nu på något sätt blivit den manliga klyschan för en polis; tuff och hård som har svårt med relationer och är en fena på kampsport. Jag tycker egentligen inte att klyschan blir bättre bara för att det är en kvinna.

Aminah är den som jag egentligen vill veta mer om, men hon får knappt vara med så det är svårt att få någon uppfattning om henne. Då är det nog talande att det är en av hennes scener som jag minns mest. Det val som hon tvingas göra i slutet är ju fruktansvärt, men det nämns typ bara i en bisats.

Det här är nog faktiskt ett genomgående problem här. Det finns en del händelser som skulle kunna ha varit berörande på riktigt, men de hastas bara förbi. Då tänker jag bland annat på Rasmus, men framför allt på Roffe, [spoiler]polishunden, som inte bara blir skjuten en gång, utan två[/spoiler]. Om jag hade varit Helena så skulle jag ha dödat Liv för det. Typ. Jag hade åtminstone aldrig mer haft med henne att göra.

Lite satt jag och funderade på det här med när Liv ringer till Maya från korvkiosken, eller vad det är. Då frågar Liv specifikt om Maya kan se numret hon ringer ifrån. Och det kunde hon. [spoiler]Problemet är ju att om hon kunde det så kunde ju även andra det. Den där Roth kidnappade ju Maya och hade kunnat se numret där, men då stämmer han i stället möte med Liv i det hus han befinner sig. Jag kan ju till viss del köpa detta, men han hade ju lika gärna kunnat ta reda på vart numret gick och väntat där. Förmodligen så blev det så här för att end game skulle ske i huset, där andra bovar också väntade på att ta död på Roth. Den delen hade ju varit svår att få till om Roth i stället hade åkt till korvkiosken.[/spoiler] Men det får mig att se konstruktionen, inte berättelsen.

Jag ska hitta dig får ett nja, av mig. Oväntat nog. Jag minns det som att jag verkligen gillade första delen, men den hade ju det där fallet med Gröna linjen-männen, som var både viktigt och berörande. I den här delen saknas det helt, tycker jag, och det är bara spänningen som kan hålla intresset uppe. Och det gör den väl, men inte tillräckligt.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 321 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Jag ska hitta dig: Lottens bokblogg, Bokstunder och Håkans hylla

fredag 13 november 2026

Nytt, nytt, nytt!

I år kommer det ovanligt många nya, spännande böcker. Tycker jag. Och ibland är det faktiskt svårt att hejda sig. Speciellt när man har ett presentkort som bränner i fickan.
Presentkortet jag fick på Akademibokhandeln i julas var inte tomt, så jag passade på att köpa tre hett efterlängtade böcker. Ängladåd av Tina Frennstedt, Rymlingen av Kim Faber & Janni Pedersen och Slam av Sara Strömberg. Det här är så ruggigt bra serier att jag är i fas i dem, förutom i Sara Strömbergs. Där har jag inte läst delen innan den här. Dessa måste jag läsa så fort det bara går.
Ruggigt bra serie stämmer även på den här boken. Väv av lögner av Jo Callaghan har jag sett fram emot ända sedan jag läste förra delen. Med oro. Den antydde inte så bra saker där mot slutet. Det var i alla fall min tolkning. Denna har jag faktiskt redan läst. Tack till Modernista!

torsdag 12 november 2026

Hett i hyllan #544

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Från maj tar vi ett jättekliv till oktober 2024.
Ordet är mord av Anthony Horowitz är nästan ett impulsköp.

Jag hade ett presentkort och behövde ett ressällskap till boken som jag köpte vid samma tillfälle (den boken är för övrigt redan läst) och då föll valet på denna. Jag fick ögonen på den när jag gick igenom intressanta boksläpp för juli. Den är tydligen första delen i en serie, som jag aldrig har hört talas om, men som det har kommit fem (5!) delar i. Anthony Horowitz är dock ett bekant namn, men då som manusförfattare.

Så här står det på baksidan:
En vacker vårmorgon går den förmögna änkan Diana Cowper in på en begravningsbyrå i London. Hon är där för att arrangera sin egen begravning. Sex timmar senare hittas hon död i sitt hem, strypt med ett gardinsnöre.

Den excentriske privatdetektiven Daniel Hawthorne tar sig an fallet, och söker en författare för att hjälpa honom att dokumentera det mystiska mordet – han vänder sig till Anthony Horowitz. Tillsammans försöker den temperamentsfulle Hawthorne och den medgörlige Horowitz att lösa fallet. Men det står snart klart för författaren att hans partner ruvar på sina egna hemligheter.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.