Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Mat
Jag vet att jag ibland reagerar över att det är mycket mat i vissa böcker. Problemet är bara att komma ihåg vilka det var. Två var faktiskt självklara, men den tredje tog det en stund att hitta.
1. En fransk curry av Richard C Morais handlar om familjen Haji, som lever på att laga mat. Här finns massor av mat, med tillhörande dofter. Det är många och långa beskrivningar av slaktade djur med tarmar som ramlar i golvet och avloppsrännor röda av blod. Här är också en del inte så angenäma dofter. Filmen är faktiskt bättre.
2. Solsken och parmesan av Christoffer Holst handlar väl i stort om en matlagningskurs, som skulle ha gått till Italien. Här finns mycket mat och vin, precis som det brukar i hans böcker, och hungrig blev jag. Egentligen kan man nog välja vilken bok som helst av honom.
3. Det trettonde fallet av Åke Edwardson är den trettonde delen i serien om Erik Winter. Det brukar vara mycket matlagning i hans böcker och här är det nog i det närmaste recept också. Lite som Erik Winters kokbok.
Titel: Fallout Originaltitel: Fallout Säsong: 2 Genre: Science fiction Skapad av: Geneva Robertson-Dworet, Graham Wagner TV-bolag: Amazon Prime Video Skådespelare: Ella Purnell, Walton Goggins, Aaron Moten, Kyle McLachlan, Annabel O'Hagan Premiär: 2025-12-16 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 8 Avsnittslängd: ca 55 min Såg den på Prime Video 21 februari - 23 februari 2026
Handling
I den andra säsongen av Fallout fördjupas berättelsen om överlevnad, makt och moral i en värld som sedan länge gått under. När hemligheter från det förflutna börjar komma upp till ytan ställs gamla allianser på prov och nya hot växer fram ur ödemarken.
Medan kampen om resurser och inflytande hårdnar tvingas våra huvudpersoner navigera ett landskap där varje val kan få ödesdigra konsekvenser. I en brutal men märkligt färgsprakande postapokalyps suddas gränsen mellan rätt och fel ut – och framtiden visar sig vara lika oförutsägbar som den är farlig.
En större värld, högre insatser och ännu fler oväntade vändningar väntar i en säsong som tar berättelsen till nya och explosiva nivåer.
Min kommentar
Vi väntade tålmodigt på att alla avsnitt av Fallout skulle finnas på plats innan vi började titta. Men i den vevan så började OS och då fanns det ingen som helst tid för serier (eller annat). På OS näst sista dag, när alla svenskar hade tävlat färdigt så kunde vi inte hålla oss längre utan började titta. Vi klämde samtliga åtta avsnitt på bara tre dagar. Då är det inte 30-minutersavsnitt vi pratar om.
Egentligen innan första avsnittet börjar så blir det en resumé av första säsongen. Det tackar jag för. Även om resumén är bra så tycker jag att det saknas en del viktiga händelser. Jag kom inte riktigt ihåg vad som hände nere i valven förra säsongen, åtminstone inga detaljer, men i stort sett allt det saknades i sammanfattningen. Det funkade hyfsat ändå.
En av de många saker som gör den här serien så bra är att jag aldrig vet om jag ska tolka det som händer/sägs som ironi eller svidande samhällskritik. Det är så många ironiska kommentarer över vår samtid och jag vet inte ens om det är meningen. Hela tiden när jag tittar så undrar jag hur mycket (och vad) av detta som faktiskt finns i spelet och hur mycket som är en känga till ... den det vederbör.
Många trådar är det att följa med i och det gäller att inte slappna av för ett ögonblick. Då har man direkt missat något viktigt. I den här säsongen får man fler tillbakablickar, vilket ger en mer information, men samtidigt mer myror i huvudet. Ibland blir det väl korta nedslag i de olika trådarna så att det eventuellt känns lite hoppigt, men det är inget som stör. Alla trådar är ju både spännande och intressanta.
Ella Purnell (Lucy) och Walton Goggins (The Ghoul) är stjärnorna som lyser allra klarast här. De har en fantastisk kemi och osviklig tajming när de levererar sina repliker. Det är dem jag vill hänga med mest. Faktum är att alla gör ett fantastiskt jobb och de spelar nog allihop på toppen av sin förmåga.
Soundtracket fortsätter att övertyga och ställa till det i huvudet. Det är något speciellt som händer när man hör glad och trevlig musik samtidigt som man ser grymheter utspela sig framför ögonen. Många grymheter blir det nämligen. Det här är en otroligt rå och brutal serie, men det absurda gör att det i alla fall inte stör mig.
Fallout är så vansinnigt snygg, så absurd, så skruvad. Jag älskar det. Allt passar så otroligt bra ihop och alla delar förstärker varandra. Att det blir en tredje säsong är redan klart, men när vet jag inte. Men väntan har redan börjat.
På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 18k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 380k betyg).
Jag ger säsongen 5,0.
Titel: The storied life of A.J. Fikry Originaltitel: The storied life of A.J. Fikry Genre: Dramakomedi Regissör: Hans Canosa Manus: Gabrielle Zevin (bok) Skådespelare: Kunal Nayyar, Lucy Hale, Christina Hendricks, Scott Foley, David Arquette Utgivningsår: 2022 Produktionsland: USA Längd: 103 min Serie: - Såg den på Prime Video 23 januari 2026
Handling
Livet har inte blivit som Fikry hade tänkt sig. Hans gravida fru har dött, hans bokhandel går sämre än någonsin och dessutom har någon stulit hans mest sällsynta och värdefulla bok, originalutgåvan av Edgar Allan Poes diktsamling ”Tamerlane”. I skotskrutig badrock och löparskor ger han sig iväg till polisstationen för att anmäla stölden. Men egentligen bryr han sig inte om förlusten, inte ens böckerna ger honom någon glädje längre och han isolerar sig på ön där han bor. Tills han en dag får en udda leverans som vänder upp och ner på hans tillvaro.
Min kommentar
För bara någon vecka sedan, när jag scrollade lite på streamingtjänsterna, så anade jag en titel som jag kände igen. När jag förstorade bilden så stod det där; The storied life of A.J. Fikry. Blev själaglad och la omedelbart till den på listan. Den här fredagen smög jag in den. Osäker på vad sambon skulle tycka.
Den här boken läste jag för nästan åtta år sedan och jag minns ju så klart inte s mycket av den. Bara själva grunden. Jag visste inte ens att den hade blivit film. Det mest oväntade är nog i alla fall att filmen är faktiskt minst lika bra som boken. Åtminstone som jag minns det.
Jag tyckte om det långsamma tempot, att allt liksom fick växa fram i lugn och ro. Det krystas inte fram några löjliga och konstruerade problem. Inte heller några tramsiga missförstånd tvingas på oss. Det är befriande att se en vanlig historia, med vanliga människor.
Karaktärerna är sympatiska och jag gillar dem. Förutom svägerskan då. Och hennes man. Fikry är en så sur och bitter man i början, men väldigt rolig. Han är mycket bra på både ironi och sarkasm. När han får någon annan att än sig själv att tänka på vänder det. Polisen Lamboise har de verkligen lyckats få till. Han var lätt att tycka om i boken också. Så klok och medmänsklig.
Många skådespelarna kände jag igen, men varifrån vet jag inte. Kunde inte hitta att jag sett något med dem. Däremot så trodde jag att jag inte sett Kunal Nayyar i något, men det är ju han som är Raj i The Big Bang Theory. Kul att se honom som vuxen och lite mer seriös.
Mitt största problem med filmen (och jag minns inte om det var samma i boken) är en spoiler. [spoiler]Hur svägerskan tänkte och rättfärdigade det hon gjorde kan jag inte alls förstå. På vilka grunder ansåg hon att Fikry, mannen som var gift med hennes syster, skulle betala för hennes mans snedsteg? Kunde hon verkligen få det till något som hon tyckte var rätt?[/spoiler]
Mot slutet av The storied life of A.J. Fikry så kniper det till lite i tårkanalerna, men mest av allt så är detta en finstämd och lite vemodig historia. Den är så mysig, charmig och varm. Dessutom är den rolig också. Och lite sorglig. Till och med sambon gillade den. Även om han inte uppskattade slutet så mycket.
På Letterboxd hade den 2,88 i genomsnitt (beräknat på 5 171 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 4,6k betyg).
Jag ger den 4,0.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
Det kan vara så att våren kommer till Skåne i början av nästa vecka. Vädermässigt har den varit här ett par dagar, men nu närmar sig alltså den meteorologiska våren också. Tror vi på detta? Att vintern är slut? Nej, inte för ett ögonblick. Men just nu känns det bra. Och februari är äntligen slut.
För ganska många år sedan nu läste jag en bok av Andy Jones, som jag tyckte om väldigt mycket. Sedan tog det inte lång tid innan jag hade hittade en annan bok av honom på bokrean, Vi två. Den var jag så klart tvungen att köpa. Det har tagit några år, men nu är det dags att läsa den.
Min smakebit är från början av boken:
Folk frågar: Hur länge har ni varit tillsammans? Hur träffades ni?
Ni sitter vid ett bord och strålar utmanande, demonstrativt, av ny kärlek (Är det verkligen det? Är det redan kärlek?), ni skrattar för högt och kysser varandra mer intensivt än vad som är brukligt på en stillsam landsortspub, och någon säger: Men lägg av, hyr ett rum! Vilket vackert par ni är, eller något liknande.
Du nafsar diskret din nya flickvän i örsnibben när en röst säger: De säljer faktiskt chips i baren. Om du är hungrig. Du vänder dig om och ber den storvuxna, medelålders kvinnan vid bordet bredvid om ursäkt. Hon skrattar snällt och vrider sin stol så att hon hamnar vid ert bord. Och så är det dags ... Jaha, säger hon, hur träffade ni turturduvor varandra?
Författare: Stephen King Titel: Senare Genre: Skräck Antal sidor: 266 Originalspråk: Engelska Originaltitel: Later Översättare: John-Henri Holmberg Serie: - Förlag:Albert Bonniers Förlag Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 23 januari 2026
Första meningen: Jag gillar inte att börja med en ursäkt.
Baksidetext
Ibland betyder "växa upp" att du måste möta dina demoner. Jamie Conklin, son till en ensamstående, hårt arbetande mor, vill bara ha en vanlig och normal barndom. Men Jamie är inte ett vanligt barn – han ser vad ingen annan kan se och vet saker som ingen annan kan veta. Och priset han får betala för att hjälpa polisen jaga en mördare från andra sidan graven är högre än han någonsin kunnat föreställa sig.
Min kommentar
Ganska ofta så får jag för mig att jag vill läsa en författares böcker i kronologisk ordning. Med en produktiv författare som Stephen King, som jag följt sedan mitten av 80-talet, så går det oftast bra, men ibland så dyker det upp en ny bok från sidan och då får jag helt enkelt hoppa tillbaka sedan. Som med Senare, en bok som har några år på nacken.
Jag bara älskar Stephen Kings sätt att skriva, att berätta en historia. Hans förmåga att beskriva barn och uppväxt är suverän. Jag vet ingen annan som gör det så bra. Han är även en mästare på foreshadowing, att med en enda kort mening hinta om att det kommer att hända något hemskt. Senare. Som ju titeln antyder.
Stephen King är också fantastisk på att skriva karaktärer. De blir så levande. Som riktiga människor. Vanliga människor. Den sort som helt enkelt gör sitt bästa i en värld av oförutsedda och omvälvande händelser. De är kanske inte alltid så lätta att tycka om, men oftast känner jag åtminstone något slags sympati/empati för dem. Eftersom han har skrivit massor av böcker så gillar han att lägga in referenser till sina egna verk, vilket förhöjer allt, när man hittar dem. Även egna citat har han tagit med här.
Förutom referenser till egna verk så finns det massor av andra, både till filmer, böcker och serier. Många av dem är bland det bästa jag har sett. Det verkar nästan som att vi har samma smak.
Kanske låter det märkligt, men för mig är en Stephen King-bok likställt med trygghet. Jag vet att han kommer att ta hand om mig på bästa sätt. Jag vet att han inte kommer att lura mig med enkla trick. Som en dedikerad Stephen King-läsare så är jag van vid ledtrådar som serverar på ett närmast likgiltigt sätt, vilket ju gjorde att jag gissade själva twisten (jodå, det finns en) långt innan den avslöjades. Det som först känns som bakgrundsbrus visar sig vara själva kärnan. Först efteråt inser man hur generös King varit med ledtrådar.
Om man vill vara lite djup så kan man kanske tänka sig att historien handlar om hur man växer som människa. Att man måste möta sina demoner, stå upp emot dem. Utmana dem. Då växer man. Annars tappar man bort sig själv. Och alla dessa "före" som formar allt "senare".
Boken skulle onekligen göra sig utmärkt som film, precis som alla hans böcker. Faktum är att jag tror att den redan är under produktion, eller åtminstone är i planeringsstadiet, men som serie.
I Senare påpekas det ett flertal gånger att det är en skräckhistoria och det är det väl. Särskilt otäck eller läskig tycker jag dock inte att den är. Egentligen är den mer av en "vanlig" roman, förutom det lilla inslaget av övernaturligt. Förhandsantydningarna är så täta att titeln nästan känns som en blinkning till läsaren. Allt finns där från början. Man ser det bara inte förrän senare.
På Goodreads hade den 3,96 i genomsnitt (beräknat på 151 041 betyg).
Jag ger den 4,0.
