Titel: Stäppens krigare
Genre: Drama
Antal sidor: 411
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Wolf of the plains
Översättare: Lennart Olofsson
Serie: Erövraren 1
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 april 2026
Första meningen: Snön var förblindande när de mongoliska bågskyttarna omringade de tatariska plundrarna.
Baksidetext
Temudjin är bara 11 år gammal när han skickas till sin moders stam för att hitta en hustru men under hans vistelse där dödas hans far, khan över Vargarna. Klanen fryser ut familjen och de lämnas utan mat eller tak över huvudet för att svälta ihjäl på den hårda Mongoliska stäppen. Temudjin får en hård start i vuxenvärlden och tvingas lära sig att övervinna naturens faror och människans ondska.
Temudjin bygger upp en ny klan av människor som inte tillhör någon stam och han drömmer om att förena de krigande folken, men för att göra det måste fienden slås ner. När han går i krig mot tartarerna för att hämnas sin faders död tar han kommandot över Vargarna och de andra stammarna. Steg för steg närmar han sig drömmen om en khan över alla folken på den enorma oceanen av gräs - en khan under namnet Djingis.
Min kommentar
För lite drygt tio år sedan så tyckte jag att var och varannan bokbloggare sålde in författaren Conn Iggulden rätt hårt. Jag kan inte påstå att det har blivit lätt för mig att motstå sådana böcker, men på den tiden var det i stort sett omöjligt. Så jag bytte till mig Stäppens krigare, första delen i serien Erövraren. Sedan drabbades den av samma öde som så många andra böcker, den blev stående. I år tyckte jag att jag skulle bli av med en del gamla surdegar så jag la till den i min Boktolva.
Detta är en så otroligt rå och brutal historia. Människorna var utstuderat grymma och speglade naturen och miljön, som även de var obarmhärtiga. Å andra sidan så var väl inte heller vi så väldigt civiliserade på 1200-talet.
Ibland är jag trollbunden. Ibland tycker jag det är segt (dock inte ointressant, men samma likadant). Det senare fallet inträffar nog endast när det handlar om strider. Som aldrig tar slut. Det finns ganska mycket av den varan och jag är inte så intresserad av det. Det jag tycker är mest spännande att läsa om är hur de lever, deras relationer, vad de gör när de inte krigar, vad och hur de tänker. Tack och lov så är det ändå mest av detta.
Rent generellt så har jag oerhört svårt för hämndtema. Det har jag även här, men jag kan faktiskt förstå Temudjin. Av hela mitt hjärta. Det han och hans familj utsätts för är så skoningslöst och omänskligt. Den barndomen kan nog ställa till det ordentligt i den mänskliga hjärnan. Han var i alla fall en stor man, med stora visioner och ett annorlunda sätt att tänka. Det gick ju hem, kan man väl säga.
På tal om barndom ... Det som barnen inte bara tillåts göra, utan rent av uppmuntras till, är så långt från vår verklighet som man kan komma. Temudjin var bara elva år när hans liv tog en annan riktning och han blir fullständigt samvetslös. Man kan till och med döda sin egen bror, om man inte gillar det han gör. Ett liv är rent allmänt inte värt mycket och ett kvinnoliv ännu mindre.
Precis som vanligt så sitter jag och funderar över vad som är sant och vad som är påhittat. I efterordet så får man veta vilka ändringar Iggulden gjort på hur det var i verkligheten. Det är inte alltför mycket, verkar det som. I alla fall inte när det gäller fakta, som slag och människor. Alldeles säkert så är det mesta sant. Det som är läskigt är att jag tror att författaren har lagt in sina egna tankar och känslor vid de få tillfällen när han gör människorna mer ... mänskliga.
Det är svårt för mig att sätta ett betyg på Stäppens krigare, av mer än ett skäl, men den når inte fram till en fyra. Mer än ibland och det räcker inte. Det finns ytterligare fyra delar i den här serien och nu vet jag minsann inte hur jag ska göra. Ska jag fortsätta läsa? Det är onekligen mycket som är intressant, men även mycket som jag inte är så glad i. Det här tål att funderas på, men just nu kommer jag nog inte att prioritera fortsatt läsning.
På Goodreads hade den 4,39 i genomsnitt (beräknat på 38 256 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Stäppens krigare: Carolina läser, Hobbybibliotekarien och Sladdertackans bokblogg
