Bok: Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir

Författare: Lilja Sigurðardóttir
Titel: Snövit jord
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 265
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Náhvít jörð
Översättare: Sara Lindberg
Serie: Áróra 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 februari 2026




Första meningen: Kylan.

Baksidetext
En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daníel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daníels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.

Daníels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daníel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Min kommentar
I slutet av 2023 läste jag första delen i den här serien och blev mycket positivt överraskad. Den var annorlunda på ett väldigt bra sätt. Andra delen, som jag läste förra våren var inte lika bra, men fortfarande lite speciell. Alltså köpte jag snabbt tredje delen, Snövit jord, och nu var det äntligen dags för den.

Redan i andra delen så hade Áróras medverkan minskat betänkligt. Nu är det ännu mindre hon är med. Hon gör i princip bara några få inhopp här (i sin egen serie alltså). Mysteriet om hennes försvunna syster, Isafold, har helt gått i stå och ingen ny information kommer där. Faktum är att det bara nämns i en bisats, typ. Jag förstår inte varför serien heter Áróra, nu när det bara handlar om poliserna Daníel och Helena.

En polishistoria är ju inte så illa, egentligen, men det är ju faktiskt Áróra jag vill läsa om. För det mesta, när det handlar om henne, så får jag bara läsa om hur hon tränar och hur länge. Som hur många armhävningar hon gör och hur länge hon står på huvudet. Och liknande. Även Lady Gúgúlú, som brukar vara den stora behållningen, förekommer på tok för lite.

Brottet, som det handlar om här, är ett avskyvärt brott. Ett som jag alltid har svårt att ta till mig och ens greppa att människor kan göra så mot andra människor. Just dessa brottslingarna har är inte heller de vassaste knivarna i lådan. Jag vet ju att kriminella inte alltid är de smartaste, men jag trodde inte att man kunde vara så korkad att man satte folk i en container och skeppade den till Island. Mitt i vintern. Det måste ju vara en ny lägstanivå.

Urvalet av karaktärer känns konstruerat och de känns mer eller mindre placerade bara utifrån sin nationalitet, hudfärg eller sexuell läggning. Så perfekt mix blir det sällan eller aldrig i verkliga livet. Även brottslingarna känns placerade där utifrån sin nationalitet. Lite stereotypiskt.

Tempot är behagligt, det lunkar på. Dock är det så att ganska mycket privatliv och privata relationer gör att jag ideligen tappar både tempo och fokus. Speciellt när brottet inte är så klurigt. Man behöver överhuvudtaget inte fundera på vem som är skyldig. Det får man veta nästan från start.

Med Snövit jord så har den här serien blivit en helt ordinär deckare, vilket ju ju är riktigt synd. Den som kändes så ny och annorlunda i första boken. Det finns ytterligare två delar, men de är inte översatta. Frågan är väl om de blir det. Den fjärde delen släpptes redan 2022.

På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 2 010 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Snövit jord: Bokstunder, enligt O och Mina skrivna ord

Läsplanering april 2026

Det är inte ens två veckor kvar till april. Då är det vår på riktigt, tycker jag. Även om det kan komma bakslag även då. Påsk är det också i april i år, med två extra dagar ledigt. Då kanske det kan bli lite läst, men jag väljer att bara planera in fyra.

• Stäppens krigare av Conn Iggulden. Boktolva. Hyllvärmare.
• Jag utan dig av Kelly Rimmer. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Vendetta av Jan Guillou. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Skugga över Slagtjärn av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind. Finish That Series.

Hett i hyllan #527

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den näst sista boken inköpt på bokrean 2024 som fortfarande är oläst.

Det var väldigt mycket som lockade med Välkommen till Tall Oaks av Chris Whitaker.

För bara några veckor sedan så läste jag hans Mörkrets alla färger, som trots att den köptes senare blev läst tidigare. Kanske blev jag inte lika golvad som andra har blivit av den, men oj, så bra den var. Det gör ju att jag blir ännu mer sugen på veckans heta bok. Mer rimlig längd på den här boken också, verkar det. Dock verkar det vara ungefär samma upplägg, men det gör ju inget.

Så här står det på baksidan:

Ingenting är vad det verkar i Tall Oaks, en småstad i Kalifornien där alla känner alla och våldsbrott är något ytterst sällsynt. Samhällets idylliska fasad krossas när en kidnappare i clowndräkt rycker treårige Harry Monroe från sitt eget hem. Trots intensiv mediebevakning och en outtröttlig polisutredning förblir bortförandet ett mysterium.

Tre månader senare är Harry fortfarande försvunnen och de flesta har gått vidare i sina liv. Men inte Jessica, Harrys mamma, och Jim, den lokala sheriffen.

Vem som helst i Tall Oaks kan vara skyldig: enstöringen Jerry med en hemlighet som bara hans mamma känner till, Jared som plötsligt dyk upp i stan med ett oklart förflutet, tonåringen Manny som drömmer om att bli gangster, och till och med Jessicas faster Henrietta och farbror Roger.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink

Författare: William Älgebrink
Titel: Huset vid Pärlälvens slut
Genre: Skräck
Antal sidor: 208
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Romanus & Selling
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 februari 2026




Första meningen: Ella-Kajsa ser det Ella-Kajsa hör.

Baksidetext
En man måste rädda sitt hjärta. En pojke måste rädda sig själv.

I de urgamla skogarna utanför Jokkmokk lever busschauffören Dylan ensam i ett gammalt hus vid Pärlälven. Saknaden efter storasyster Ella-Kajsa kväver honom, men ändå hoppas han att hon en dag ska återvända. Han är övertygad om att hans hjärta krymper för varje dag som går – och att han behöver en annan människas blod för att bota det.

Här finns också en liten pojke som åker med Dylans buss till och från skolan varje dag. En snöig eftermiddag följer han med sin mamma till affären samtidigt som Dylan nått ett bottenläge.

En kamp på liv och död tar sin början. Dylan måste rädda sitt hjärta, och pojken måste rädda sig själv.

Min kommentar
På läsretreaten varje år så har vi alltid ett bokbyte. För första gången så gjorde vi så att alla drog varsitt nummer och den som fick nummer 1 fick först välja vilken bok den ville ha. Jag fick nummer 1. Huset vid Pärlälvens slut beskrevs som "det äckligaste jag har läst" och andra hemska saker. Eftersom jag är den jag är så valde jag den.

Först en liten reflektion. När jag tittar på olika sajter, som Goodreads och StoryGraph, så har boken ett ganska lågt modest betyg, men när jag söker så hittar jag egentligen inga recensioner som är negativa eller ens icke-hyllande. Det här gör mig mycket fundersam och faktiskt lite irriterad. Man får ju en väldigt skev uppfattning om boken då. Min känsla när jag läser det jag hittar är att det nästan verkar vara så att icke-skräckläsare höjer den till skyarna, medan vana skräckläsare inte alls är så förtjusta. Nu är detta ingen empirisk undersökning. Bara en känsla.

Upplägget är lite rörigt. Man hoppar vilt mellan då och nu, helt utan markeringar. Det är ändå inte särskilt svårt att hänga med i bytena. Det ger sig, liksom. Jag gillar väldigt mycket att det är skrivet så att man hör norrländskan i huvudet. Det jag inte gillar är den stereotypiska glesbygdsnorrlänningen.

Hemskheter beskrivs, men jag får ingen riktig känsla för det som händer. Lite beror det nog på språket, det vill hemskt gärna vara poetiskt och "litterärt" tror jag. Dock är nog det största hindret att jag inte får någon känsla för karaktärerna och inte heller någon riktig bakgrund till något. Jo, det kommer en del information en bit in, men då är det för sent. Familjen Häggström är så dysfunktionell och, vad det verkar, inavlad i flera generationer, så hälften hade varit nog. De är helt enkelt för skadade.

Den enda som berör är Pojken och jag tycker verkligen om hur han skrivs. Trots att det är åtskilliga decennier sedan jag var i den åldern så känner jag så väl igen mig. Särskilt de underliga (för en vuxen) tankarna och den underliga, men då solklara, logiken. Med tanke på epilogen så tror jag att det är meningen att bara Pojken ska beröra på djupet.

Lite samhällskritik tror jag minsann att författaren fått in också. Ett typiskt besök på en vårdcentral beskrivs. En läkare med förutfattade åsikter, som inte lyssnar eller bryr sig. Man tycker att den här patienten borde ha fått alla larm att gå av, men detta är ju psykvården i ett nötskal. Sist i boken kommer också ursprungsnovellen. Den är inte speciellt lik slutresultatet.

Huset vid Pärlälvens slut är om ovanliga människor i ovanliga situationer. Personligen så föredrar jag att läsa om vanliga människor i ovanliga situationer, så det här blir liksom mer än tvärtom. Jag kan inte alls relatera till det här. Speciellt läskig eller äcklig tycker jag inte att den är.

På Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 296 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Huset vid Pärlälvens slut: Ljudboksbloggen, Boktokig och enligt O

Tisdagstrion: Ondska

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Ondska

Ondska är ju något som finns i merparten av de böcker jag läser. Men så enkelt kan man ju inte göra det för sig. Så här är tre väldigt bra böcker, med ordet ondska i sin beskrivning av handlingen.

1. Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren: Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem.

2. Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård: Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan.

3. Staden som försvann (Salem's Lot) av Stephen King: När författaren Ben Mears, uppvuxen i staden, återvänder dit för att skriva en roman om den och samtidigt driva ut alla barndomens fantomer, finner han sig plötsligt indragen i en kamp mot Ondskan själv.