Bok: Hyenorna av Carola Ressem & Mikael Ressem

Författare: Carola Ressem & Mikael Ressem
Titel: Hyenorna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 313
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Morden på Solkusten 1
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 28 september 2026




Första meningen: Anna blickade ut genom flygplansfönstret.

Baksidetext
Efter ett plötsligt uppbrott sitter sjuksköterskan Anna på flyget till Malaga för att träffa barndomsvännen Filippa och få sitt trasiga hjärta läkt. Men det som skulle bli ett avkopplande avbrott från allt som hänt hemma i Sverige förvandlas snabbt till någonting helt annat. Kort efter att Anna har landat, detonerar en sprängladdning som tar två människors liv. I kaoset som uppstår på flygplatsen rusar Anna fram till offren och ser att de har ett barn med sig. Och det barnet säger får Annas värld att rämna.

Tillsammans med polisen Rafael inleder Anna och Filippa en privat utredning. Misstankarna leder dem mot ett grovt kriminellt och hänsynslöst gäng som gjort sig kända för bland annat trafficking och droghandel. Desto mer de rotar i fallet med barnet, ju farligare blir det för Anna och Filippa, och till deras förvåning verkar trådarna leda till dem som Anna litat på mest.

Min kommentar
När jag försökte hitta något spanskt att läsa på semesterresan så gick jag bet. Det verkar inte vara någon större efterfrågan på översatta spanska böcker. Till slut lyckades jag hitta en svensk bok (en serie faktiskt), Hyenorna, som utspelar sig i Spanien. Visserligen på Solkusten, där jag inte var, men jag tyckte att det var tillräckligt nära. Det var ju också ganska lockande med en serie. Då har jag ju liksom något att läsa även nästa gång.

Det här är en lite besvärlig recension att skriva. Jag har ganska mycket negativt att säga om den här historien. Karaktärerna känns tunna och jag lyckas aldrig riktigt bry mig om dem, dialogen är på sina håll så pinsam att jag nästan vill gömma mig bakom en kudde och själva historien ... ja, den vet jag fortfarande inte riktigt vad jag ska säga om.

Språket är också något jag har svårt för. Det känns ofta styltigt och konstruerat, som om författarna ibland tänker "nu ska vi få till en riktigt vacker och poetisk formulering". Problemet är att det inte riktigt passar ihop med resten av språket, som är enkelt. Nästan naivt. Den blandningen blir märklig.

Detsamma gäller de två kvinnliga huvudpersonerna, som faktiskt gör otroligt korkade saker. Jag är ganska säker på att de ska vara runt 30, men ibland beter de sig mer som fnittriga tonåringar, inte minst när det kommer till trånandet efter män. Jag får helt enkelt inte riktigt ihop bilden av de vuxna kvinnor som jag tror att författarna vill att de ska vara. Det blir mycket "berätta" och väldigt lite "visa", vilket gör att karaktärerna aldrig riktigt får liv.

För att göra detaljen med språket värre så är det väldigt många upprepningar. Dessutom förklaras saker, igen, bara några sidor efter att de hänt. Om det beror på att det var två författare inblandade låter jag vara osagt. Irriterande var det i alla fall.

Men det största problemet är nog ändå historien. Jag har väldigt svårt för sammanträffanden i böcker, och här står de som spön i backen. Anna råkar befinna sig på flera olika brottsplatser, precis när brotten begås. Inte för att hon har något med dem att göra, utan för att hon helt enkelt måste vara på rätt plats för att historien ska kunna gå vidare. Det blir alldeles för konstruerat för min smak. Detsamma gäller att två utländska civilpersoner får tillgång till både brottsplatser och information på ett sätt som jag har svårt att se som särskilt trovärdigt. Till slut började jag fundera mer på hur författarna skulle få Anna på plats nästa gång än på själva mysteriet.

Vid minst två tillfällen måste det ha stått fel namn. Alltså Anna i stället för Filippa, eller tvärtom. Annars var texten obegriplig. Jag fick läsa om flera gånger, men när jag bytte namnen föll det på plats.

Betyget kan tyckas vara snällt, men trots alla mina invändningar hade jag ganska roligt medan jag läste. Hyenorna är lättläst och sidorna flyger förbi. Det är kanske inte riktigt samma sak som att vara bra, men underhållande behöver faktiskt inte alltid vara synonymt med välskrivet.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 42 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hyenorna: Mysterierna

Tisdagstrion: Adel

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Adel

Ett tema som ställde till med en del problem. Det är verkligen inte ofta jag läser böcker med adel i. Men jag hittade tre.

1. Norrsken av Frida Skybäck är första delen i serien om systrarna Stiernfors. Den äldsta systern Cecilia Stiernfors återvänder hem till Rosenlund efter en lång tids frånvaro. Var hon egentligen har varit och vad hon har gjort är höljt i dunkel, men hon är inte längre densamma. Föräldrarna är ivriga att få henne bortgift och hittar en lämplig kandidat i den franskättade adelsmannen Jacques Rousseau.

2. Äventyret med den italienske adelsmannen av Agatha Christie är en novell i samlingen Poirots små grå celler. Jag läste denna någon gång tidigt 80-tal så jag kan inte påstå att jag minns något alls. Poirot och hans trogne följeslagare kapten Hastings befinner sig hos en läkargranne när ett panikslaget telefonsamtal rings in från greve Foscatini, en italiensk adelsman. Greven skriker efter hjälp och säger att han håller på att bli mördad.

3. Med lite god vilja så kan jag faktiskt få in en Stephen King här också. Hans epos Det mörka tornets huvudperson, Roland Deschain, är den sista Gunslingern (Revolvermannen), vilket i hans värld inte bara är ett yrke, utan en ärftlig aristokratisk riddarklass. Det är svårt att förklara något om handlingen, det är totalt åtta böcker på totalt nästan 4000 sidor. Fantastiska böcker.

TV-serie: Parenthood #5 (2013)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Säsong: 5
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Sam Jaeger
Premiär: 2013-09-26
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Netflix 6 oktober - 15 oktober 2026




Handling
I den femte säsongen ställs Bravermanfamiljen inför flera stora förändringar. Julia och Joel får problem när deras roller i familjen förändras, samtidigt som Kristina kämpar vidare efter sin cancerbehandling och ger sig in i politiken. Sarah försöker hitta sin väg framåt, medan Amber och Ryan planerar för en framtid tillsammans. Zeek och Camille börjar fundera på att sälja huset som varit familjens samlingspunkt i alla år. Samtidigt fortsätter Max att utvecklas, och hans relation med Hank blir allt viktigare när Hank börjar förstå sig själv på ett nytt sätt. Som vanligt innebär förändringarna att hela familjen dras in i varandras liv.

Min kommentar
När jag skulle välja TV-serie att se på egen hand så kände jag att det nog var dags för femte säsongen av Parenthood. Jag är ju lite orolig för att den ska försvinna, eftersom den redan för ett år sedan stod som Sista chansen. Även om den ju faktiskt fortfarande finns kvar där. Vilket jag är mycket tacksam för.

I den här säsongen gör karaktärerna en riktig 180-graderssväng. Minst sagt. De som tidigare har varit pålitliga och de vuxna i alla situationer beter sig plötsligt som dumhuvuden. De som tidigare har varit impulsiva och försökt styra allt i sina barns liv har plötsligt börjat inse att deras barn kanske kan klara sig själva. Åtminstone lite. Det var en skrämmande säsong på det sättet.

Vi börjar med Julia och Joel, som har varit mina favoriter sedan första säsongen och faktiskt min fasta punkt i den här kaotiska familjen. När det nu äntligen är dags för Joel att satsa på sin karriär och Julias tur att ta hand om marktjänsten så ställs allt på ända. Jag blev mest arg på Julia, eftersom Joel i, jag vet inte hur många år, men det är många, har skött hela hemmet. Utan att klaga en enda sekund. Julia klarar inte speciellt lång tid. Hon verkar plötsligt oförmögen att fatta ens de enklaste beslut på egen hand. Vilket ju är konstigt, med tanke på vilket jobb hon har haft. Som hon för övrigt sa upp sig från, utan att först prata med Joel, för att kunna vara med barnen 100%. Sedan bestämde sig Joel plötsligt för att sluta prata och då går det helt åt pipsvängen. Med tanke på hur deras personligheter har varit fram tills nu så känns det här som en lite märklig utveckling.

För att göra allt ännu värre så är verkar Sarah ha fått för sig att bli vuxen. Att tänka efter före. Och att inte alltid kliva in och fixa sina barns problem. Jösses! Det sista där gäller faktiskt även för Adam och Kristina. De börjar också bli vettiga, men de är fortfarande lite för mycket "om barnen får problem så löser vi det åt dem".

Sarahs barn, Amber och Drew, är jobbiga att titta på. Det är så tydligt att de har ärvt sin mammas beteende. De är lättkränkta, veliga och lite hjälplösa utan mamma. Som ju nu, helt utan förvarning, låter dem klara sig lite mer själva. Något de inte alls har fått öva på innan.

Max får vi prata lite om också. Och Hank. Som ju är two peas in a pod. Det är så fint hur de har hittat varandra och hjälper varandra. Det är inte bara Hank som hjälper Max att få lite självkänsla, genom att behandla honom som vuxen och faktiskt prata med honom, inte bara till honom. Och tack vare Hank så vågar Max försöka bryta sig loss från sina kvävande föräldrar. Med lite blandat resultat. Men Max hjälper Hank också. Han får många nya insikter.

Jasmines mamma förtjänar ett eget stycke, tycker jag. Hon gör mig fortfarande tokig. Jag förstår inte att Jasmine låter sin mamma hålla på så, enda anledningen jag kan se är ju att Jasmine vill ha det så som mamma vill ha det. Jasmine har ju annars inga som helst problem att bestämma själv hur hon vill ha det. När hennes mamma inte är där vill säga. Då blir Jasmine sin mamma.

I övrigt så får jag en rejäl blodtryckshöjning av de här bortskämda "barnen" i familjen Braverman. Dessa vuxna människor med egna liv. Som blir så arga och sårade när deras gamla föräldrar vill sälja barndomshemmet, eftersom de inte längre orkar med det. När Crosby dessutom kallar sin mamma självisk på grund av detta så går nästan topplocket på mig. Jag förstår det bara inte. Mitt barndomshem såldes också, för några år sedan, och jag kände ingenting. Eller, när jag tittade på mäklarbilderna så kände jag bara glädje och tacksamhet för att jag haft lyxen att få växa upp där. Men jag var helt klar med det huset.

Allt jag trodde mig veta ställs på huvudet i femte säsongen av Parenthood. Eller nej, inte riktigt allt. Det här med att de alltid är där stämmer fortfarande. Även om de ofta är det utan att någon har bett dem eller att det ens behövs eller är önskvärt. Men de är verkligen alltid där för varandra och det måste jag bara älska.



På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 1,6k betyg).
På IMDb har serien 8,37 i genomsnitt (beräknat på 45k betyg).
Jag ger säsongen 4,0

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: Superman (2025)

Titel: Superman
Originaltitel: Superman
Genre: Action
Regissör: James Gunn
Manus: James Gunn, Jerry Siegel, Joe Shuster
Skådespelare: David Corenswet, Rachel Brosnahan, Nicholas Hoult, Sara Sampaio, Nathan Fillion
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 129 min
Serie: -
Såg den på Netflix 4 oktober 2026





Handling
Superman, Metropolis hjälte, försöker göra världen till en bättre plats. Detta kompliceras när hans fiende Lex Luthor bestämmer sig för att sätta stopp för honom. Med hjälp av både avancerad teknologi och en hel del manipulation försöker Luthor vända människorna mot Superman, samtidigt som Superman måste försöka balansera sitt liv som världens mäktigaste superhjälte med sitt liv som Clark Kent.

Och mitt i allt finns Lois Lane, Jimmy Olsen och en rad andra mer eller mindre välbekanta ansikten. Det blir snart tydligt att det här är en Superman som redan har en historia – och att kampen mellan Superman och Luthor bara är början på något betydligt större.

Min kommentar
Filmtittandet blev satt på paus på grund av semester, då har man ju annat att göra. Eventuellt kan det vara så att jag redan på hemvägen bestämde vilken film vi skulle titta på efter hemkomst; Superman. En film som jag egentligen inte hade tänkt att se, från början. Sedan visade det sig att den fick bra betyg på filmsajterna. Jag är inte den som är den och så blev jag ju lite nyfiken också.

Någon Superman-expert är jag inte, men jag läste serietidningen när jag var liten. Med behållning. Och jag har ju sett otaliga filmer. Känns det som. Den här filmen är en omstart på hela sagan (hur många finns det nu egentligen?), men utan att liksom börja från början. När filmen börjar så är allt redan etablerat. Den här gången är det James Gunn, mannen bakom Guardians of the Galaxy, som står bakom rodret. Det märks.

Handlingen är inte så mycket att orda om, det är Superman vs Lex Luthor. Det ovanliga är att medlemmar i Justice League dyker upp också, vilket ju är ganska kul. Jag har ju sett att serien Lanterns nu streamar, men jag hade inte tänkt se den heller. Men nu vet jag inte. Jag tyckte nämligen att Green Lantern var så väldigt bekant, men jag hade aldrig någonsin känt igen honom. Det är Nathan Fillion, han som spelar Castle i Castle. Så nu är jag sugen på serien också.

Castingen är mycket lyckad, tycker jag. Karaktärerna ser till och med (nästan) ut som i serietidningen. Som jag minns det, men det var ju ganska många decennier sedan. Jag är i alla fall nöjd med David Corenswet som ny Superman. Rachel Brosnahan som Lois Lane får kanske inte så mycket tid, men hon gör det bra. Nicholas Hoult, som spelar Lex Luthor, gör ett fantastiskt jobb. Jag avskyr honom verkligen. Men var verkligen Jimmy Olsen (Skyler Gisondo) en sådan kvinnokarl? Ja, uppenbarligen var han det i original. Kul!

För första gången någonsin(?) förklaras varför ingen känner igen Clark Kent/Superman, bara tack vare ett par glasögon. Något som har stört mig i alla år. Jag känner mig faktiskt nöjd med den förklaringen.

Det finns också en politisk underton som jag hade lite svårt att värja mig mot. När ett mindre land hotas av ett mäktigare land gick mina tankar ganska omedelbart till Ukraina och Ryssland. Och när Lex Luthor sedan använder sin makt, sitt inflytande och sin retorik för att få andra att göra det han vill, gick mina tankar åt ytterligare ett håll. Jag tänker inte skriva någon på näsan vad jag såg för paralleller där, men jag kan säga att det gjorde mig betydligt mer illa berörd än jag hade väntat mig.

Superman blev en positiv överraskning för mig, jag gillar den. Det är underhållande och småroligt. Känslan är att man har gått tillbaka till rötterna och satsat på att få fram den glättiga och lekfulla serietidningskänslan. En lyckad satsning.


På Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 3 415 421 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 449k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Väv av lögner

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Äntligen har jag fått tillbaka den där timmen som jag har saknat sedan i våras! Jag tror att jag ska vika den till läsning. I dag har jag lite träningsvärk i skrattmusklerna för igår var vi och tittade på HippHipp Live! Sanslöst roligt och efterlängtat.

Nu på morgonen började jag läsa Väv av lögner av Jo Callaghan, AI-forskaren som började skriva deckare. Med en AI-polis. Det här är fjärde delen i serien om Kat (verklig människa) och Lock (hologram). Förra boken slutade med en så läskig antydan att jag börjar läsa med bävan.

Min smakebit är från början av boken:

Kat stirrade på sin ytterdörr, rädd för spökena som väntade där bakom.
    "Är du okej?" frågade professor Adaiba Okonedo.
    Kat vände sig mot den yngre kvinnan och lade märke till hur hennes blick hela tiden drogs till sidan av huset. Kat borde inte ha låtit henne följa med hit. Hon borde ha uthärdat den här dagen på egen hand, vad hennes chef McLeish än tyckte.