Smakebit på söndag: Tanter på tåg

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

En riktigt kort vecka har gått och i morgon ska min onda fot och jag ge oss ut på äventyr. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra. I övrigt så har det inhandlats kryddväxter, grönsaksplantor och faktiskt även lite nejlikor som ska få pryda balkongen i sommar. Det är lika kul varje år. I dag kanske vi orkar hämta upp balkongmöblerna också.

Jag har läst nästan alla böcker Jessika Devert har skrivit så att jag skulle läsa Tanter på tåg var självklart. Frågan var bara när. När det då började planeras en areaträff på kontoret i Umeå så insåg jag att den ju skulle passa alldeles utmärkt att läsa på en många timmar lång tågresa. I morgon bär det iväg och jag planerar att läsa ut den under resans första etapp till Stockholm.

Min smakebit är från sida 264-265 i e-boken:

En smäll får Sollan att yrvaket titta upp. Klockan på tv:n visar att det bara gått ett par timmar. Hon häver sig upp och lutar huvudet i handen. Tankarna är dimmiga av morfinet och hon vill fortsätta sova.
    "Mamma?"
    Emmas röst. Sollan svarar automatiskt, så som man gör när ens yngsta eller äldsta barn kallar.
    "Ja, jag är här."

Bok: Jag utan dig av Kelly Rimmer

Författare: Kelly Rimmer
Titel: Jag utan dig
Genre: Drama
Antal sidor: 317
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Me without you
Översättare: Helena Stedman
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 april 2026




Första meningen: Det var absolut inte kärlek vid första ögonkastet.

Baksidetext
Callum arbetar på en stor PR-byrå i Sydney och tar varje dag färjan hem till förorten Manly. En dag på färjan kommer han av en slump i samtal med Lilah, som är en engagerad jurist och miljökämpe, och detta första möte utvecklar sig snabbt till en stormig förälskelse. Ingen av dem tror egentligen på kärlek vid första ögonkastet, men de klickar helt enkelt med varandra.

Lilah försöker först kämpa emot med alla medel. Hon hittar på den ena ursäkten efter den andra för att inte låta känslorna ta över, men till sist ger hon upp och låter sig översköljas av kärleken. Allt ser ljust ut, och deras förhållande blir allt starkare. Men så kommer den dag då Lilah inte längre kan ignorera de sjukdomstecken som hon fruktat och hållit hemliga för Callum ...

Min kommentar
För ganska många år sedan läste jag En mors bekännelse av Kelly Rimmer. Den var så bra att jag köpte på mig fler av hennes böcker. Som sedan har blivit stående i hyllan. I år tyckte jag att det var dags att kolla om den förra boken bara var en lyckoträff eller om hon faktiskt är så bra. Alltså fick Jag utan dig vara med i Vi möts igen-utmaningen.

Tydligen är det så att den här boken jämförs med ett flertal andra, liknande böcker, vilket jag helt hade missat. Jämförelsen berättar ganska tydligt vilken typ av bok det är, så jag låter bli att skriva dem här. Även om det nu faktiskt är ganska uppenbart vad som ska hända, eftersom det antyds väldigt tidigt. Det var också riktigt svårt att hitta inlägg, där det inte avslöjas, att länka till. Det känns onödigt att berätta för mycket.

Det mesta av historien berättas ur Callums perspektiv, men insprängt finns några enstaka kapitel med utdrag ur Lilahs dagbok. För mig är det här alldeles för känslostyrt och för mycket instalove-likt. Något som jag inte uppskattar. Dessutom är det något av ett mysterium varför de föll för varandra. De har ingen kemi att tala om och de har absolut ingenting gemensamt. Deras kärlek bara förutsätts, men jag får ingen anledning till den. Det här fick mig att tro att karaktärerna var runt 20, men de visar sig vara dubbelt så gamla.

Trots att det inte är Lilah som berättar så är det hon som är huvudperson. Hon är tyvärr en av de där arroganta människorna som kräver att alla andra ska anpassa sig efter henne (för hon har ju rätt). Själv blir hon alldeles galen om någon skulle föreslå att göra något som inte är "hennes grej". Som att sitta i soffan och titta på TV. En enda kväll. Precis allt är på Lilahs villkor. Callum är bara passagerare i hennes liv. Hon tycker också att hon har rätt att "bespara" andra jobbiga saker, vilket jag tycker att "andra" ska få bestämma själva. Nej, det är inte mycket jag tycker om med Lilah, det är omöjligt för mig.

Förmodligen så är det på grund av Lilah som jag inte blir berörd på riktigt av den här boken. Det är lite synd, men det är så det är. Det som till slut berör mig är när Callum får kontakt med sina bröder igen. Där dök det upp någon tår. Jag tyckte det var så fint.

Tempot är extremt långsamt, men det stör mig inte. Det passar och jag kan inte tänka mig berättad snabbare. Det som stör mg är alla upprepningar, det blir mest samma likadant.

Jag utan dig är en aning repetitiv och ibland blir den på gränsen till tramsig. Speciellt i början. Mot slutet blir den för sentimental. Det kunde ha varit en riktigt fin och berörande historia, utan alla störningsmoment.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 14 146 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Jag utan dig: Fru E:s böcker, Bina's Books och Idas recensioner

Litteraturens ABC - bokstaven A

Linda på bloggen enligt O har en rolig återkommande utmaning som heter LItteraturens ABC. Tanken är att man ska plocka fram en författare, en bok och en uppgift kopplade till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Hon har kommit en bit in i alfabetet nu, men jag börjar ju så klart på A.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på A

Det får bli en gammal goding, som skrivit riktiga klassiker; Isaac Asimov. Han med robotreglerna och stiftelsetrilogin (som blev sju böcker, tror jag, och jag har bara läst fem). Jag vet inte vilket år vi skrev när jag läste dessa fantastiska böcker, men det var någon gång på 80-talet (förutom Jag, robot, den med robotreglerna, som jag läste 2006). På den tiden läste jag väldigt mycket science fiction, men dessa var i en klass för sig. För känslan när jag läste dem minns jag fortfarande. Om jag hade vågat så skulle jag läsa om dem, men jag tror att jag föredrar att behålla dem som fantastiska i minnet. Böckerna har också blivit en storslagen TV-serie på Apple TV+.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på A

Allting växer av Lyra Koli fick jag som ett oväntat recensionsexemplar och, full av fördomar, så kände jag omedelbart att jag inte alls ville läsa den. Efter några år så gjorde jag det ändå och alla mina förutfattade meningar kom på skam. Det här var inte alls den bok jag trodde. Den utspelar sig i en vår värld, men ungefär/minst två generationer framåt. Klimatkatastrofer och världskrig har fått människan att skapa en klimatkontrollerad zon, där man lever bland blomstrande takträdgårdar, VR-miljöer och kroppsintegrerade teknologier. En extremt obehaglig bok, men kanske inte alltför osannolik.

Berätta om en eller flera böcker som det gjorts lyckade adaptioner av, till exempel filmer, tv-serier eller varför inte pjäser

Så passande ... då kan jag ju återknyta till den första punkten. TV-serien som baseras på Stiftelsetrilogin, Foundation, har de faktiskt lyckats med. Nu kan jag ju inte jämföra med handlingen i böckerna, eftersom jag inte minns några detaljer, men den är riktigt bra.

Några andra böcker som de har lyckats fantastiskt bra med är Mick Herrons serie om de Slöa hästarna, som har blivit Slow horses. Även denna finns på Apple TV+. Jag har visserligen bara läst de två första böckerna och serien finns nu i fem säsonger, men den är något av det bästa som streamar nu.

Ännu en lyckad adaption, på Apple TV+, är den av Silo, Hugh Howeys böcker. Eftersom jag har läst den första boken, så försvann överraskningsmomentet, men på sambon funkade det. Även detta är en riktigt bra serie.

Hett i hyllan #531

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då tar vi ett stort kliv fram till min födelsedag i slutet av maj 2024.

På min födelsedag blev det så många böcker, både fådda och köpta. Vi tar oss an presenterna först och Frälsarkransen av Kristina Ohlsson är först ut.

Kristina Ohlsson är ju en favorit och hennes böcker hamnar alltid hos mig, på ett eller annat sätt. Denna är fjärde delen i serien om August Strindberg (nej, inte den August Strindberg), som utspelar sig i Bohuslän. Närmare bestämt på Hovenäset. Min tanke har alltid varit att någon av böckerna i serien, helst den första, ska läsas på plats. Eller så nära jag kan komma åtminstone. Vi får se om jag kan lyckas med det och när det i så fall blir.

Så här står det på baksidan:

Nu drar det ihop sig till kräftpremiär på Hovenäset, och till sist har sommarvärmen kommit. Augusts stora dröm om att bli förälder har förverkligats, och han och Maria njuter av sin lilla familj på Kärleksvägen. Men så dyker en skugga ur Augusts förflutna oväntat upp. Någon i hans släkt verkar ha burit på en tung hemlighet.

Samtidigt skakas idyllen än en gång om när ett äldre par hittas förgiftade. De har bott på näset i femtio år och är väldigt omtyckta. Vem kan vilja dem så illa? Utredningen hamnar på Marias bord, men det är något som skaver i polisgruppen. Vad är det kollegan Ray-Ray döljer? Fallet visar sig ha en mörkare baksida än någon hade kunnat ana …

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Stäppens krigare av Conn Iggulden

Författare: Conn Iggulden
Titel: Stäppens krigare
Genre: Drama
Antal sidor: 411
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Wolf of the plains
Översättare: Lennart Olofsson
Serie: Erövraren 1
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 april 2026




Första meningen: Snön var förblindande när de mongoliska bågskyttarna omringade de tatariska plundrarna.

Baksidetext
Temudjin är bara 11 år gammal när han skickas till sin moders stam för att hitta en hustru men under hans vistelse där dödas hans far, khan över Vargarna. Klanen fryser ut familjen och de lämnas utan mat eller tak över huvudet för att svälta ihjäl på den hårda Mongoliska stäppen. Temudjin får en hård start i vuxenvärlden och tvingas lära sig att övervinna naturens faror och människans ondska.

Temudjin bygger upp en ny klan av människor som inte tillhör någon stam och han drömmer om att förena de krigande folken, men för att göra det måste fienden slås ner. När han går i krig mot tartarerna för att hämnas sin faders död tar han kommandot över Vargarna och de andra stammarna. Steg för steg närmar han sig drömmen om en khan över alla folken på den enorma oceanen av gräs - en khan under namnet Djingis.

Min kommentar
För lite drygt tio år sedan så tyckte jag att var och varannan bokbloggare sålde in författaren Conn Iggulden rätt hårt. Jag kan inte påstå att det har blivit lätt för mig att motstå sådana böcker, men på den tiden var det i stort sett omöjligt. Så jag bytte till mig Stäppens krigare, första delen i serien Erövraren. Sedan drabbades den av samma öde som så många andra böcker, den blev stående. I år tyckte jag att jag skulle bli av med en del gamla surdegar så jag la till den i min Boktolva.

Detta är en så otroligt rå och brutal historia. Människorna var utstuderat grymma och speglade naturen och miljön, som även de var obarmhärtiga. Å andra sidan så var väl inte heller vi så väldigt civiliserade på 1200-talet.

Ibland är jag trollbunden. Ibland tycker jag det är segt (dock inte ointressant, men samma likadant). Det senare fallet inträffar nog endast när det handlar om strider. Som aldrig tar slut. Det finns ganska mycket av den varan och jag är inte så intresserad av det. Det jag tycker är mest spännande att läsa om är hur de lever, deras relationer, vad de gör när de inte krigar, vad och hur de tänker. Tack och lov så är det ändå mest av detta.

Rent generellt så har jag oerhört svårt för hämndtema. Det har jag även här, men jag kan faktiskt förstå Temudjin. Av hela mitt hjärta. Det han och hans familj utsätts för är så skoningslöst och omänskligt. Den barndomen kan nog ställa till det ordentligt i den mänskliga hjärnan. Han var i alla fall en stor man, med stora visioner och ett annorlunda sätt att tänka. Det gick ju hem, kan man väl säga.

På tal om barndom ... Det som barnen inte bara tillåts göra, utan rent av uppmuntras till, är så långt från vår verklighet som man kan komma. Temudjin var bara elva år när hans liv tog en annan riktning och han blir fullständigt samvetslös. Man kan till och med döda sin egen bror, om man inte gillar det han gör. Ett liv är rent allmänt inte värt mycket och ett kvinnoliv ännu mindre.

Precis som vanligt så sitter jag och funderar över vad som är sant och vad som är påhittat. I efterordet så får man veta vilka ändringar Iggulden gjort på hur det var i verkligheten. Det är inte alltför mycket, verkar det som. I alla fall inte när det gäller fakta, som slag och människor. Alldeles säkert så är det mesta sant. Det som är läskigt är att jag tror att författaren har lagt in sina egna tankar och känslor vid de få tillfällen när han gör människorna mer ... mänskliga.

Det är svårt för mig att sätta ett betyg på Stäppens krigare, av mer än ett skäl, men den når inte fram till en fyra. Mer än ibland och det räcker inte. Det finns ytterligare fyra delar i den här serien och nu vet jag minsann inte hur jag ska göra. Ska jag fortsätta läsa? Det är onekligen mycket som är intressant, men även mycket som jag inte är så glad i. Det här tål att funderas på, men just nu kommer jag nog inte att prioritera fortsatt läsning.

På Goodreads hade den 4,39 i genomsnitt (beräknat på 38 256 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Stäppens krigare: Carolina läser, Hobbybibliotekarien och Sladdertackans bokblogg