Kommande böcker augusti 2026

Det kommer en del intressant även i augusti och faktiskt hela fyra måste-böcker. Många böcker var det också som inte riktigt tog sig in på listan, av olika skäl.

Sommaren 1986: Lovisa och Melinda av John Ajvide Lindqvist
Genre: Skräck
Serie: Sommaren (2)
Antal sidor: 418
Utgivningsdatum: 2026-08-14
Förlag: Ordfront förlag

Från Bokus
Sommaren 1985 var Live-Aid-sommaren. Sommaren 1986 är Tjernobyl-sommaren.

På Särsö förbereds midsommarfirandet, men ingen har glömt vad som hände föregående år. Helenas död. Sjöjungfrun som tonårsgänget hämtade hem till ön och gömde i Krutgubbens sjöbod.

Denna sommar följer vi elvaåringarna Lovisa och Melinda och deras nära vänskap i ett mystiskt barndomsland. De har sina rutiner och ritualer och sin hemliga koja. Nytt för i år är att Melinda har fått en optimistjolle. Havet lockar, och särskilt den förbjudna ön Svärtan där sjöjungfrun hittades. De måste dit!

Men allt har blivit allvarligare. Hur mycket får man leka när man är elva? Melindas föräldrar tvingar henne att plugga under sommaren, så att hon kan hoppa över en klass till hösten. Hon och Lovisa ska skiljas åt, det värsta tänkbara.

Finns lösningen att finna på Svärtan? Eller i det äldre gängets seanser i sjöboden? Vad gör nedfallet från Tjernobyl med det havsfolk som kanske finns under ytan?

Lovisa och Melinda tvingas korsa farliga gränser för att finna svaren och lösningarna. De har att hantera det äldre "Töntgänget", Galna Gunnel, samt Krutgubben och hans folkilskna hund Burken. Deras vänskap och mod sätts på prov när kärleken och döden blir realiteter i deras liv.

Auto-buy! Jag har inte börjat läsa den här serien än, men det spelar ingen roll.

---

Slam av Sara Strömberg
Genre: Kriminalroman
Serie: Vera Bengtsson (5)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2026-08-25
Förlag: Modernista

Från Bokus
Det är en ovanligt stilla höstkväll i Jämtlandsfjällen när byborna i Ånn hittar ett skelett i en bil på botten av sjön. För femtio år sedan försvann norska strippan Selma ­Amdahl i byn. Är det hon som legat begravd i slammet alla dessa år?

Journalisten Vera Bergström börjar gräva i fallet och upptäcker att människor bär på smärtsamma minnen från sjuttiotalet då den lilla orten rymde ett porrhus, en missionsförsamling och ett behandlingshem för alkoholister. Trådarna tycks gå åt alla håll samtidigt.

Snart sker ett mord i nutid. Lilly Solheim, dottern till en ökänd, excentrisk konstnär som bodde i Ånn på sjuttio­talet, stryps till döds i sitt hem. För varje ledtråd Vera nystar upp dras hon allt djupare ner i lögnernas mörker. Sanningen är farligare än hon någonsin kunnat ana, och nästa offer är redan utvalt. Hon själv.

Medan hotet mot Vera växer sätts också kärleken mellan henne och Thomas på spel. Hur långt kan hon gå innan allt rasar?

Auto-buy! Jag har inte läst förra boken än, men jag vet ändå att jag vill läsa denna.

---

Där lyckan börjar av Lucy Diamond
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2026-08-06
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
Rachel och Becca är inte riktiga systrar - åtminstone inte enligt dem själva. De är styvsystrar, bor långt ifrån varandra och har väldigt lite gemensamt. Rachel är den framgångsrika: lyckligt gift med tre barn, ett stort hus och dessutom en imponerande karriär. Den konstnärliga Becca däremot hoppar från det ena hopplösa jobbet till nästa, delar en pytteliten lägenhet och har helt gett upp hoppet om kärleken.

De två har tappat kontakten, men när Rachel inte kommer hem en natt blir Becca inkallad för att hjälpa till. Väl på plats inser hon snabbt att systerns liv inte alls är så perfekt som det verkar. Rachels liv visar sig vara ensamt, barnen bråkar och den glamorösa karriären har fått sig en ordentlig törn. Och ingen verkar kunna svara på frågan, var är Rachel?

När Becca börjar reda ut Rachels hemligheter tvingas hon också konfrontera några obekväma sanningar om sitt eget liv?

Jag kan tänka mig att läsa fler av hennes böcker.

---

En sång för Emmy av Jessika Devert
Genre: Drama
Serie: Majornasviten (1)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2026-08-11
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
Göteborg, 1989. Våren är på väg och Emmy ser fram emot en lång sommar med sol, musik och fest, gärna med bästa kompisarna Alexandra och Johan. Kanske lite kärlek också, som grädde på moset.

Framtiden tycks se ljus ut bakom hennes coola solbrillor, men det finns ett och annat moln? Att hon hoppat av gymnasiet utan att berätta det för sin mamma. Att hon i smyg drömmer om att sjunga i ett band, men att scenskräcken håller henne i ett järngrepp. Att hennes extraknäck kanske inte är helt lagligt.

Mellan jobb, fester och ett gäng snygga killar försöker Emmy navigera i vuxenlivet men trasslar in sig i föreställningar om vem hon vill vara och hur andra tycker att hon ska vara.

När Johan vill ha med henne i sitt band - och anmäler dem till Göteborgs största rockbandstävling - ställs allt på sin spets. Hur ska Emmys framtid se ut? Ska hon våga ta steget? Hur mycket är hon beredd att offra för att nå sin dröm?

Göteborg på 80-talet? Kan det bli bättre?

---

Kära Debbie av Freida McFadden
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2026-08-14
Förlag: Modernista

Från Bokus
I flera år har Debbie Mullen kommit med råd och uppmaningar i spalten Kära Debbie, dit New Englands kvinnor vänder sig för att få stöd. Hon har fått höra otaliga historier om kvinnor som blivit ignorerade, nedvärderade eller misshandlade av sina män och hon har gjort sitt bästa för att vägleda dem i rätt riktning.

Men nu har Debbies eget liv kommit in i en destruktiv spiral. Allt tycks vara på väg att spåra ur: Hon har just förlorat sitt jobb. Något märkligt håller på att hända med hennes tonårsdöttrar. Och spårningsappen hon har installerat i makens telefon visar att han döljer något.

En dag har Debbie fått nog. Hon bestämmer sig för att följa sina egna råd – och visa hur det ser ut när en kvinna till sist tar rättvisan i egna händer.

Jo, de är ganska lika varandra i upplägget, hennes böcker, men jag kommer att fortsätta läsa dem. Tills jag inte vill det längre.

---

Kirurgen av M W Craven
Genre: Kriminalroman
Serie: Washington Poe (8)
Antal sidor: 480
Utgivningsdatum: 2026-08-27
Förlag: Modernista

Från Bokus
Washington Poe och Tilly Bradshaw har lämnat polisen för att arbeta som privatdetektiver i Carlisle. Men deras försök till en lugnare tillvaro avbryts abrupt när den tonåriga Esmerée Blue kliver in på kontoret. Hon hävdar att hon sett sin mamma, som hon trodde var död, i en våldsam pornografisk film. Men det enda spåret är en unik tatuering Esmerée hävdar att modern har under sin fot.

Sökandet leder Poe och Bradshaw rakt in i gapet på The Red Chamber, en hänsynslös grupp som handlar med exklusiva konkubiner. Kontrakten är livslånga och avslutas med rituella mord där offrens hud skördas som makabra troféer åt rika klienter.

När Esmerée kidnappas ställs Poe inför ett brutalt ultimatum: han har 48 timmar på sig att hitta modern och genomföra ett byte. För att rädda flickan tvingas Poe och Bradshaw ta till medel som tänjer på alla moraliska gränser, och utmana en fiende som är mer skrämmande än något de hittills har mött.

Auto-buy! Men den här serien är jag faktiskt i fas i.

Nyss - Nu - Nästa v31

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Mona Lisa Overdrive av William Gibson, tredje och sista delen i Neuromancer-trilogn. Jag ville så gärna tycka om den här klassikern, men av olika skäl så fungerade den inte jättebra för mig.

Nu: Dit lagen inte når av Anders Nilsson, tredje delen om Johan Falk. Som man väl kan säga har fått något av en revival de senaste åren. Glädjande nog. För mig i alla fall, som har varit fast i det universumet ända sedan första filmen kom.

Nästa: Historien om hotellet Två systrar av Annika och Jessika Devert, som är andra delen i Sardinön-spinoffen Hotellet Två systrar. Denna fick klämma in sig här för when in Göteborg ...

Bok: Blodsband av Jo Nesbø

Författare: Jo Nesbø
Titel: Blodsband
Genre: Drama
Antal sidor: 416
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Kongen av Os
Översättare: Per Olaisen
Serie: Kungariket 2
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 juni 2026




Första meningen: Alla har en svag punkt.

Baksidetext
Bröderna Carl och Roy Opgard har på många sätt varit framgångsrika i livet. Så mycket framgång som det är möjligt att ha i ett litet samhälle som Os. Carl driver det flotta spahotellet, medan Roy har ambitiösa planer på en nöjespark. Men eftersom det är troligt att den nya motorvägen kommer att läggas i närheten måste något göras, även om okonventionella metoder krävs. Som tur är har bröderna en del erfarenhet av sådant.

Samtidigt kan den lokale polisen tack vare ny teknik bevisa att bröderna sannolikt ligger bakom ett antal mord långt tillbaka i tiden. Och fler offer kommer det att bli.

Min kommentar
Jo Nesbø har en alldeles speciell plats i min favoritlista och när jag såg att det skulle komma en andra del om Roy och Carl Opgard så blev jag eld och lågor. Jag köpte den nästan direkt efter att den hade getts ut, men sedan blev den stående. Precis som böcker tenderar att bli här. Någon gång i höstas bestämdes att vi skulle åka till Norge på semester i år och då var valet av bok väldigt enkelt. Det fick ju helt enkelt bli Blodsband.

I böckernas värld har det gått ungefär åtta år sedan händelserna i Kungariket (i mitt liv har det gått nästan sex). Både Roy och Carl har gått vidare, byggt upp sina liv igen. Någon fristående bok är det i alla fall inte. Allt som händer här bygger på det som hände då. Man missar väldigt mycket om man läser denna utan att ha bakgrunden klar för sig. Mängden tillbakablickar är däremot på en bra nivå och de hjälper mitt minne att komma tillbaka.

Roy funderar mycket på (ältar) det som har hänt. Hur han har blivit som person och jag tycker mig ana att han inte är riktigt nöjd med den han nu är. Trots det så fortsätter han på samma bana eftersom han inte tycker sig ha något val. Vilket man ju alltid har. Gränsen för vad som är normalt fortsätter att glida. Den stora frågan är väl om Carl förtjänar att skyddas. Carl är nämligen ... Carl. Bara ännu mer än i Kungariket. Om man dödar alla sina fiender så har man ju inte längre några problem. Eller?

I den första boken tyckte jag om Roy och kunde helt klart sympatisera med honom. Hans sårbarhet, som han dolde bakom en hård yta, gjorde honom till en speciell person. Nu vet jag inte vad jag ska tycka om honom. Här passerar han en gräns där jag inte längre kan göra det. Nu lämnas jag snarare med frågan: När slutade jag heja på honom?

Jag vill inte säga att det är ett problem, men jag tycker att det är lite överdrivet och, förhoppningsvis, osannolikt när i stort sett alla, inklusive polisen, helt verkar ha tappat sin moraliska kompass. Om nästan alla karaktärer befinner sig någonstans i den moraliska gråzonen blir fokus inte "vem gjorde det?" utan snarare "hur långt är människor beredda att gå för dem de älskar eller för sig själva?" Natalie är kanske den enda som fungerar som ett moraliskt ankare, men hon gör det på ett annat sätt än man först väntar sig. Hon försöker inte skipa rättvisa, utan väljer i stället kärleken och relationerna.

Tempot är ganska långsamt, men det händer ändå mycket. På ett underligt eftertänksamt, nästan filosofiskt sätt. Nesbø verkar vilja skildra Os som ett slags slutet ekosystem där lojaliteten till familjen eller den egna vinningen alltid väger tyngre än lagen eller samvetet. Märkligt nog så är alla oerhört förlåtande, speciellt med tanke på hämndbegäret som alla verkar drivas av. Plötsligt så är allt bra. Allt är glömt och förlåtet.

Blodsband är egentligen mer ett familjedrama än en deckare, trots att mord och andra grova brott genomsyrar berättelsen. Originaltiteln är Kongen av Os och jag kan inte låta bli att tycka att det blir en helt annan bok bara genom titeln. Originaltiteln antyder att det här är en historia om makt och kontroll. Den svenska, däremot, ger skenet av familj och lojalitet och låter mer som en spänningsroman. Medan den norska mer låter som en modern tragedi. Vilket faktiskt ligger mycket närmare sanningen.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,98 i genomsnitt (beräknat på 8 870 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Blodsband: Lottens bokblogg, Boktanten och DAST Magazine

Tisdagstrion: Riddjur

Då är Tisdagstrion äntligen tillbaka igen, efter sommaruppehållet. Precis som vanligt sköts allt av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Riddjur

Lite klurigt tema och ibland är mina val kanske lite långsökta, men så får det vara.

1. Slöa hästar av Mick Herron handlar inte om hästar (men titeln innehåller riddjur), utan om misslyckade spioner. Det här är första delen i en fantastisk serie. Nu har jag visserligen bara läst de två första, för fler är inte översatta, men TV-serien är något av det bästa som erbjuds.

2. Den namnlösa staden av H P Lovecraft är den enda i den här trion som faktiskt innehåller ett riddjur utan att vara långsökt; en kamel. Huvudpersonen tar sin kamel och rider ut i ödemarken.

3. Eragon av Christopher Paolini handlar om drakar och de får väl också betraktas som riddjur. Första delen i en trilogi, eller ja, nu har det väl kommit en fjärde del också. Och en femte.

TV-serie: Line of duty #1 (2012)

Titel: Line of duty
Originaltitel: Line of duty
Säsong: 1
Genre: Crime
Skapad av: Jed Mercurio
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Martin Compston, Vicky McClure, Adrian Dunbar, Lennie James, Jackie Laverty
Premiär: 2012-09-02
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 5
Avsnittslängd: ca 59 min
Såg den på SVT Play 9 juli - 13 juli 2026




Handling
Kriminalinspektör Steve Arnott omplaceras till anti-korruptionsenheten AC-12 efter att ha vägrat täcka upp för en misslyckad terroristrazzia. Där börjar han utreda den prisbelönte kommissarien Tony Gates, som misstänks för att stapla brott, alltså att manipulera statistiken för att det ska se ut som att hans team löser flest brott.

Min kommentar
För någon vecka sedan läste jag en krönika i GP om att Line of duty skulle vara världens bästa snutserie. Jag är inte nödbedd, utan la omedelbart till den på vår lista och den fick bli nästa serie att titta på.

Brittiska kriminalserier brukar vara riktigt bra, men första avsnittet fick mig att undra lite. Det kändes ryckigt och poliserna var ... ja, inte de vassaste knivarna i lådan. Redan andra avsnittet var mycket bättre och serien växte rejält. Eftertexterna antyder att historien är sann, men det är den inte. Själva skjutningen av en oskyldig är dock inspirerad av en verklig händelse.

Den stora frågan är, tycker jag, om det hade blivit så här illa om de inte hade börjat utreda Tony Gates. Grejen är ju lite den att när man vl har börjat ljuga så måste man fortsätta. Och så gräver man djupare och djupare. Sättet det slutar på för Gates är bara hemskt, men begripligt. Med tanke på slutscenen så kan man i alla fall snacka om att sila mygg och svälja kameler.

Inget är egentligen enkelt här och jag gillar det. Det gör visserligen att jag ofta blir förvirrad och osäker på vad jag ska känna och tänka, men samtidigt är det precis då det är som bäst. Man måste fundera lite och man hittar inte alltid ett självklart svar. Det är så lätt att ta ett litet kliv över linjen, ibland av oskyldiga anledningar. När det handlar om sådana som vanliga människor måste kunna lita på så blir det riktigt illa.

Det bästa med Line of duty är att allt inte är svart eller vitt, det finns en stor gråzon där emellan. Men korruption kan aldrig vara rätt, inte ens i det lilla. Det är ju så det oftast börjar.

Avdelningen för olika funderingar:
Det gjorde mig oerhört förvånad när jag såg att polisen använde kassettband i förhörsrummet. Var inte sådana omöjliga att hitta redan 2012?



På Trakt.tv har serien 4,2 i genomsnitt (beräknat på 2,6k betyg).
På IMDb har serien 8,7 i genomsnitt (beräknat på 81k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig