Titel: Den som gräver en grav
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 366
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Sér grefur gröf
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Þóra Guðmundsdóttir 2
Förlag: Damm förlag
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2007
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 september 2026
Första meningen: Den lilla flickan kände hur kylan smög sig uppför benen och in över ryggen.
Baksidetext
En kvinnlig arkitekt hittas mördad i närheten av ett nyöppnat hotell i Reykjavik. Hotellet, som sägs vara hemsökt av spöken, är ett rekreationscenter med new age-förtecken. Advokaten þóra Gudmundsdottir kallas till platsen av hotellets ägare, Jónas, som är misstänkt för mordet. þóra inleder metodiskt sin undersökning och inser snart att väldigt många människor har velat se den mördade kvinnan död. Det visar sig också att de två gårdarna ruvar på gamla familjehmeligheter. Hemskheter som ingen vill ska komma i dagen. þoras uppgift blir att se om de historiska händelserna kan ha något samband med vad som händer just nu.
Min kommentar
Island är ett land som har fascinerat mig ända sedan jag var ganska liten. När jag sedan upptäckte isländska deckarförfattare (i form av Arnaldur Indriðason) så var min lycka gjord. För några år sedan läste jag första delen i serien om Þóra Guðmundsdóttir och även om den inte ens påminde om Arnaldurs böcker så gav den mersmak. Det dröjde ett tag, men nu har jag läst andra delen, Den som gräver en grav.
Mycket av det jag tyckte om den första delen gäller även för denna. Det gäller både de bra och de mindre bra sakerna. Något som jag ändå uppskattar är att böckerna om Þóra inte liknar något annat isländskt som jag har läst. Framför allt så är huvudpersonen väldigt annorlunda.
Precis som vanligt i en isländsk bok så är naturen viktig. Det är kargt, ödsligt och lite dystert. Naturen blir nästan som en egen karaktär. Folktro får också vara med på ett hörn och jag gillar verkligen att det kommer in på ett naturligt sätt. Det är ju ändå något som hör till Island.
Þóra är mycket självironisk. Det tycker jag är en sympatisk egenskap. Däremot så reagerar/agerar hon inte alltid som en vuxen person kanske borde. Hennes privatliv är rent kaos och hon har problem med precis allt. Nej, inte alkohol/droger, bara människorna som befolkar hennes liv. Grejen är att detta känns helt normalt. Det ingår liksom i paketet Þóra.
Tonen i hela boken är väldigt humoristisk och det är framför allt tack vare Þóra och hennes medhjälpare/partner Matthew. Deras jargong gör mig glad på något sätt. Ibland blir det dock på gränsen till för mycket så att det nästan blir jobbigt. Men jag gillar det, för det mesta.
Karaktärerna är inte speciellt många, men jag tycker att de hanteras på ett lite märkligt sätt. En del dyker upp, nästan från ingenstans, presenteras i ett kort litet stycke och sedan dyker de inte upp igen förrän långt in i boken. I något fall inte förrän i slutet av boken. Det tyckte jag var väldigt irriterande. Jag hann ju glömma bort dem under tiden. Flera av karaktärerna verkar också vara ... ja, inte så smarta och jag tycker det är trist att islänningar framställs så.
Släktrelationer är något som jag generellt sett alltid har problem med. Jag kunde inte för mitt liv komma ihåg vem som var släkt med vem. Eller på vilket sätt. Det här är nog kanske mer mitt problem än bokens, men de isländska namnen gjorde det inte heller lättare.
Själva deckargåtan var nog inte så imponerande. Jag tyckte det var uppenbart vem som var mördaren när knappt halva boken hade gått, då tre bokstäver ristades in i en stallvägg. Varför var en helt annan sak och det kunde jag inte alls lista ut. Och nog blev det lite spretigt med alla trådar som faktiskt var all over the place. Vilket ju även Þóra är. Eller impulsiv kanske man kallar en människa.
En annan sak, som faktiskt gör boken jobbig att läsa, är att det är otroligt små marginaler i den. Texten går ända upp och ända ner. Jag tycker det gör att det känns tätt och det blir nästan överväldigande.
Det känns bra att återvända till den här världen, i Den som gräver en grav. Hur jag ska ta mig vidare från den här delen vet jag inte riktigt. Jag har inte tredje delen, den finns inte heller som e-bok och mitt bibliotek har den inte. Det får helt enkelt bli ett senare problem.
Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.
På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 8 495 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Den som gräver en grav: Bokstunder, hyllan och Boklysten
