fredag 9 oktober 2026

Månadsbokslut september 2026

Antal lästa böcker i september: 6

61. Den som gräver en grav av Yrsa Sigurðardóttir
62. Kirke av Madeline Miller
63. Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser
64. Kirurgen av M W Craven
65. Billy Summers av Stephen King
66. Hyenorna av Carola Ressem & Mikael Ressem

Sidor
Totalt lästa2520
Genomsnitt/dag84
Genomsnitt/bok420

Fördelning på antal sidor
1-99:0
100-199:0
200-299:0
300-399:4
400-499:1
500-599:1
600-699:0
700-799:0
800-899:0
900-999:0
1000-1099:0
1100-1199:0
1200-1299:0

Betygsfördelning
1:0
1,5:0
2:0
2,5:0
3:1
3,5:2
4:3
4,5:0
5:0

Snittbetyg: 3,66

Serier
Ingående i serie: 4
Påbörjade serier:1
Avslutade serier:
(läst senast utgivna/översatta)
2

Genre
Drama: 1
Fantasy:0
Feelgood:0
Humor:0
Kriminalroman:4
Romance:0
Science fiction:0
Skräck:0
Thriller:1

Utmaningar
Boktolvan: 1(9/12)
Finish That Series:1(17/18)
Hyllvärmare:3(38/37)
Vi möts igen:1(5/6)

Författare
Olika författare: 7
Ej läst tidigare:3

Kvinnor: 2
Män:3
Duo:1

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket: 0
E-bok:1
Inbunden/Kartonnage:5
Ljudbok:0
Pocket:0

Språk
Originalspråk (svenska): 2
Originalspråk (engelska):0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Egen hylla/läsplatta:5
Streamingtjänst:1

Recensionsexemplar: 1

In/ut
Antal nykomna böcker: 1
Antal bortskänkta böcker:0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Kirurgen av M W Craven
Månadens överraskning: -
Månadens besvikelse: -
Månadens roligaste: Kirurgen av M W Craven
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: -

Kommentar:
Det var inte mycket som stack ut i september, varken positivt eller negativt. Antal böcker/sidor blev något av en besvikelse, med tanke på att jag hade semester en vecka i slutet av månaden. Betygsmässigt blev det lite mellanmjölk över det hela, 3,66 i genomsnitt. Men tre böcker fick ändå 4 i betyg, så det är ju inte jättedåligt.

Fyra av böckerna (Craven, Nesser, Ressem & Ressem, Sigurðardóttir) ingår i serier. En av dem (Ressem & Ressem) är första delen i sin och två av dem (Craven, Nesser) den sista/senaste i sin. Bara en (Nesser) ingår i min Finish That Series-utmaning. En Boktolva (Miller) och en Vi möts igen (Sigurðardóttir) blev det också. Och jag ligger ganska mycket före i utmaningarna, förutom i Boktolvan där jag är i fas.

Tre av böckerna var hyllvärmare och därmed är mitt mål att läsa 10% av samtliga hyllvärmare avklarat. Så här långt har jag kommit upp i 38 stycken i år och målet var 37. En bok via min streamingtjänst läste jag också, men det är en sanning med modifikation. Under semestern läste jag bara böcker genom den, men de som bockas av är ju de som står i min hylla. Ett recensionsexemplar blev också läst.

En enda ny bok hittade hem till mig, ett recensionsexemplar som jag bett om och som redan är läst. Inga böcker lämnades bort. Nettoresultat +1.

Om månadens bästa: Kirurgen var solklart bäst.
Om månadens överraskning: Inga överraskningar.
Om månadens besvikelse: Inga besvikelser.
Om månadens roligaste: Det fanns ju lite småroligt i fler böcker, men Kirurgen vinner även här.
Om månadens mysigaste: Inget mysigt.
Om månadens otäckaste: Inget riktigt otäckt.

torsdag 8 oktober 2026

Nyss - Nu - Nästa v41

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton, som är den andra boken jag läser av honom. Vilket kan betyda att jag nu, officiellt, kan säga att han är en ny favorit.

Nu: Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout, som jag fick i bokbytet under läsretreaten 2019. I år fick den komma med i min Boktolva. Nu har det visat sig att det här tydligen är en serie och lyckligtvis så är detta första delen.

Nästa: Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson, andra delen i serien om Erlagruppen. Första boken läste jag för över sju år sedan. Det var inte meningen att det skulle dröja så länge innan jag fortsatte.

onsdag 7 oktober 2026

Bok: Generation noll av Stefan Ahnhem

Författare: Stefan Ahnhem
Titel: Generation noll
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 553
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fabian Risk 7
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 augusti 2026




Första meningen: Stanna kvar i dina känslor, hade terapeuten sagt.

Baksidetext
Ett drygt decennium efter händelserna i "Den sista spiken" återvänder Fabian Risk till ett förändrat Sverige. Plötsligt en sensommarnatt slocknar stora delar av Skåne. Fabian bevittnar mörkläggningen från Öresund ombord på sin segelbåt tillsammans med sin vuxna dotter Matilda. Tillbaka i Helsingborg ställs han och hans kollegor inför ett antal till synes oförklarliga fall i efterdyningarna av den mystiska nedsläckningen. Utredningar där vittnen beter sig underligt och ingenting verkar stämma. Samtidigt kontaktas Fabian av en gammal flickvän vars dotter har försvunnit. Är hon kidnappad, eller är det i själva verket hennes far som ligger bakom försvinnandet? I sökandet efter flickan börjar Fabian ana ett mönster. Men vad är det han inte ser?

Min kommentar
Ibland är jag väldigt sen på bollen när det gäller vissa böcker. Helt utan anledning egentligen. Så blev det med serien om Fabian Risk, men det tog inte så lång tid för mig att läsa ikapp. När Den sista spiken kom så sas den vara sista delen och det var den väl, på sätt och vis. Men förra året kom det en ny del, Generation noll.

Faktum är att jag blev ganska sur när jag fick veta att det skulle komma ytterligare en del. Man kan säga att boken började lite på minus på grund av det, men den klättrade stadigt. Och den är bra. Riktigt bra. Trots alla de där sakerna som man bara förväntas köpa. Det mest geniala med den här historien är nog ändå att den förra, sista, boken, utspelar sig 2012 och när vi då flyttar oss tretton år framåt så hamnar vi i nutid.

Persongalleriet är otroligt stort. Det vimlar av karaktärer. Mer eller mindre viktiga. En del av dem är redan döda och som vanligt så är body counten hög. Många nya poliser får vi träffa också, det är ju rimligt att det har börjat en del nya på tretton år. Den nya kollegan Linn känns intressant. Jag hoppas bara att hon känns lite off på grund av sin personlighet och att hon inte är off-off. Alltså en dålig polis. Några gamla bekanta får vi också träffa. Trots alla olika människor så blir det aldrig rörigt.

Fabian Risk. Han förtjänar faktiskt ett helt eget stycke. Som jag minns det så har jag aldrig gillat honom, men han är ännu värre i den här boken. Plötsligt så har han blivit en riktig översittare och väldigt nedlåtande. Om man skulle råka tycka om fel sorts musik. Enligt honom då. Att dumpa någon bara baserat på dennes musiksmak, som bland annat inkluderar Gyllene Tider, Magnus Uggla och Bryan Adams, känns bisarrt. Samtliga dessa är för övrigt mycket bättre än den som Fabian menar är bäst av alla; Kate Bush. Men tyvärr så har Stranger things förstört hela grejen med henne, eftersom plötsligt alla älskar hennes låt Running up that hill nu. Det här säger allt om Fabian, tycker jag. Jag sätter mitt hopp till att Ahnhem driver med kultursnobbar, som bara gillar något så länge ingen annan gör det. Bara då är det tillräckligt fint.

En undran jag har är varför alla brotten i Ahnhems böcker måste vara så vansinnigt komplicerade. Inte att förstå eller hänga med i, utan att planera och iscensätta. Det här brottet var helt osannolikt långsiktigt. Och grymt. Just brott som man inte kan skydda sig mot är mer läskiga. Jag känner mig så hjälplös när jag läser. Tillvägagångssättet är dock gammalt och beprövat, både i böcker och film. Kanske inte så konstigt. Det är ju väldigt effektivt. Kan komplexiteten höra ihop med att läsaren ligger före polisen? Man får mycket mer information än vad polisen får och det var ganska uppenbart vad det var som pågick här och varför.

Det kan finnas en del saker här som inte förklaras/är svåra att få grepp om. Som tiden för det stora sprängattentatet. Det sas skulle ske halv elva, men jag kunde inte riktigt få grepp om huruvida det var på förmiddagen eller kvällen (eller natten, för mig då). Statsministern skulle i alla fall hålla tal samtidigt och jag vet inte hur troligt det är att det sker halv elva på kvällen. Allt annat talar i alla fall för att det var så; det var mörkt i skogen och en fin fest hölls. Ingen har väl en fest på förmiddagen? Hur sprängningen avbröts var inte heller helt tydligt. Där saknas runt två minuter. Båda dessa saker kan jag acceptera.

[spoiler]Värre är det med hur i hela friden barnen hjärntvättades så snabbt och effektivt. Och beständigt. Det framgår inte och faktum är att det inte ens antyds hur det gick till. De bara hålls i förvar någonstans och plötsligt så är de helt förändrade. Och detta håller i sig efter att de har kommit hem.[/spoiler]

Den dåliga korrekturläsningen förtjänar också att nämnas. På ett sådant här stort förlag borde det inte slinka igenom så många felstavningar och annat.

Generation noll passar väldigt bra för sträckläsning. Den är spännande, snabbläst och nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Jag var ju bara tvungen att få veta hur det skulle sluta. Speciellt trovärdigt är det kanske inte, tack och lov, men det är ju inget krav. Till min stora glädje, jajamen, så antyds det, ganska kraftigt, att det ska komma ännu en del.

På Goodreads hade den 4,05 i genomsnitt (beräknat på 922 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Generation noll: malins bokblogg, DAST Magazine och A room of my own

tisdag 6 oktober 2026

Tisdagstrion: Regn

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Regn

Jag trodde det här skulle bli krångligare än vad det blev. Jag hade ganska många alternativ.

1. Rött regn av Dennis Lehane glömde jag att avbeställa från bokklubben när den var månadens bok. Så kan man faktiskt också hitta favoriter. Sean, Jimmy och Dave var vänner som barn, men något vidrigt händer som tar död på vänskapen. Tjugofem år senare är Sean utredare på mordroteln och Jimmy är på den andra sidan av lagen. När Jimmys dotter hittas mördad så får Sean fallet.

2. Skred av Sara Strömberg, andra delen om journalisten Vera Bergström. Sommaren regnar bort i Åre. Grävskoporna fortsätter att gröpa ur berget för att ge plats åt exklusiva fritidshus. Till slut går ett jordskred, som inte bara river upp nya sår i samhället utan också drar fram mörka hemligheter. Det här är en riktigt bra serie!

3. För att få in min Stephen King så fick jag leta upp en novell som jag inte har läst; Rainy season. Den handlar om ett ungt par som kommer till den lilla staden Willow i Maine. Lokalbefolkningen varnar dem och säger att de måste lämna staden före kvällen eftersom det är dags för den sjuåriga regnperioden. Paret vägrar att lyssna på varningarna och stannar kvar i sitt hus. När ovädret väl bryter ut visar det sig att det inte är vanligt vatten som faller från himlen. Den finns i novellsamlingen Nightmares & Dreamscapes, som jag inte har 😲

måndag 5 oktober 2026

Film: Predestination (2014)

Titel: Predestination
Originaltitel: Predestination
Genre: Science fiction
Regissör: Michael Spierig, Peter Spierig
Manus: Michael Spierig, Peter Spierig, Robert A Heinlein
Skådespelare: Ethan Hawke, Sarah Snook, Noah Taylor, Madeleine West, Christopher Kirby
Utgivningsår: 2014
Produktionsland: Australien
Längd: 97 min
Serie: -
Såg den på Netflix 6 september 2026




Handling
En tidsresande agent får i uppdrag att förhindra ett bombattentat som har krävt många människoliv. Jakten på den så kallade Fizzle Bomber leder honom till en bar, där han träffar en person med en minst sagt ovanlig livshistoria. Ett samtal om identitet, kärlek och märkliga sammanträffanden utvecklas snart till något betydligt mer komplicerat, och agenten dras in i ett uppdrag där dåtid, nutid och framtid inte längre är så lätta att skilja åt.

Min kommentar
Ibland får jag för mig att vi ska se någon äldre film, om man nu kan säga så om en film från 2014. Men helt ny är den ju faktiskt inte. Predestination dök i alla fall upp som ny på Netflix och den lät intressant. Jag hade heller inget antecknat om att vi hade sett den så den fick bli söndagsfilmen.

Tidsresor ger mig alltid huvudvärk, men jag har en sällsam fascination för historier om dem. Några av mina absoluta favoritfilmer handlar om tidsresor eller parallella världar. Den här filmen kommer inte att kvalificera sig dit. Faktum är att det nog är mest prat i den här filmen och det händer inte särskilt mycket. Jag vill inte kalla den tråkig, men den lyckas inte engagera mig. Sambon använde tiden till att sova. Idén är ju jätteintressant, annorlunda och kul, men utförandet håller inte riktigt samma nivå. Om du inte har sett filmen, men tänker göra det: Sluta läs här! Från och med nu blir det massor av spoilers.

Kanske låter det som att jag satt där och försökte lösa mysteriet, men så var det inte. Filmen verkade däremot väldigt mån om att hjälpa mig. Ledtrådarna är så tydliga att de nästan lika gärna kunde ha visats med en neonskylt och en pil pekandes på dem. Hela diskussionen om hönan eller ägget. Någon som sjunger "han var sin egen farfar". Läkaren som gör en stor grej av att den brännskadade personen inte kommer att se ut som tidigare. Tidsmaskinsväskan som visar Error Fail. Det är inte direkt subtilt.

Dialogen där i baren är det nästan skämskudde på: Om jag ramlade in på en bar och bartendern pratade så med mig skulle jag nästan säkert ha gått därifrån. Det finns så många andra barer. Hela filmen avslutas med att allt förklaras för mig. För säkerhets skull, antar jag, utifall att jag inte redan hade förstått vad det var som hände. Jag läste faktiskt novellen, som filmen bygger på, efteråt och den är nästan motsatsen till filmen. Man får en enda ledtråd och den är väldigt subtil. Plus att man får minst två oförklarade detaljer. Där kan man snacka om att man får en del att fundera på.

Till skillnad från filmer som Interstellar, Inception och Vanilla sky, som gav mig huvudvärk på riktigt och som är fascinerande i allt som är oförklarat, så är Predestination bara konstig-konstig. Logiken haltade. Om inget barn föddes från början så skulle det ju inte finnas något barn att stjäla. Något som manusförfattarna kanske tyckte att de förklarade med hönan eller ägget. Om detta hade varit ett Exceldokument så skulle man ha fått upp det där irriterande felet Cirkelreferens och inte kunnat fortsätta.

Predestination är mer form än funktion. Det känns som att den är mer upptagen och fokuserad på att konstruera något som är vansinnigt snyggt och glömmer den där lilla detaljen att göra allt intressant. Jag kan se varför den här filmen tilltalar människor. Det finns en ambitiös konstruktion här. Konstruktionen blev helt enkelt viktigare än berättelsen, ledtrådarna alldeles för tydliga och resultatet inte särskilt engagerande. Det blir som att filmen säger: Titta hur elegant jag har konstruerat det här! Jo, fast det är inte särskilt intressant att titta på.


På Letterboxd hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat på 287 279 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 340k betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv