TV-serie: Parenthood #4 (2012)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Säsong: 4
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Raymond Romano
Premiär: 2012-09-11
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 15
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 19 juli - 4 augusti 2026




Handling
Familjen Braverman drabbas av svåra prövningar: Kristina blir allvarligt sjuk, Julia och Joel kämpar med adoptionen av Victor, Sarah slits mellan fästmannen Mark och sin sure chef Hank och Crosby och Jasmine navigerar sitt nya äktenskap samt föräldraskap.

Min kommentar
Det har varit så mycket elände ett tag nu så att jag tyckte att jag ville ha något mer lättsamt och underhållande. Egentligen så passar väl inte Parenthood in på den beskrivningen, men det var den som låg närmast.

Min irritation togs till nya höjder den här säsongen och detta kan bli ett av mina gnälligaste inlägg. Av flera skäl. Mestadels familjen Braverman. Så jag börjar väl med allt det som störde mig.

Först och främst så har vi Adam och Kristina, ett av de sämsta föräldrapar jag sett. De gör helt fel saker, men åtminstone av rätt anledning. Nu när Haddie har lämnat för att gå på college så har de tid att curla Max ordentligt. På den nivån att jag blir alldeles mörkrädd. Och Max blir bara mer och mer odräglig. Det är inte alls snällt. Bara elakt.

Sedan har vi Sarah. Hon lägger sig i Drews liv på det mest osmidiga sätt man kan tänka sig. Själv kan hon inte ens reda ut sitt eget liv. Det är ett under att hon har lyckats ta sig till vuxen ålder.

När det gäller Crosby så har jag inget att klaga på när det gäller honom. Däremot hans fru, Jasmine. Hur kan man vara så konflikträdd? När det gäller mamma. Inte Crosby. Om sambon hade gjort som Jasmine gör så är faktiskt risken stor att jag hade gått. Dessutom så hade ju Crosby rätt i sak.

Det enda vettiga föräldraparet är Julia och Joel. Resten av familjen Braverman är helt sanslös. Men samtidigt så är de så otroligt fina. Om man behöver hjälp så finns de alltid där. Problemet ligger nog mer i att de tvingar på sin hjälp. Även när man inte vill ha den. Och de kan lätt gå över gränsen, så att de inte stöttar utan kväver.

Sidotråden med Luncheonettes ilskna granne förstår jag inte. Varför var den ens med? Var det för att få ihop fler avsnitt? Den tillförde i alla fall ingenting.

Parenthood har verkligen en förmåga att få mig att känna saker och det uppskattar jag nog alltid. Även om jag tycker att de gör fruktansvärt fel ibland så tror jag på dem.

På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1,5k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 4,4k betyg).
Jag ger säsongen 4,0

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: The Running man (2025)

Titel: The Running man
Originaltitel: The Running man
Genre: Thriller
Regissör: Edgar Wright
Manus: Michael Bacall, Edgar Wright, Stephen King (bok)
Skådespelare: Glen Powell, Jayme Lawson, Josh Brolin, Colman Domingo, Emilia Jones
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 133 min
Serie: -
Såg den på SkyShowtime 24 juli 2026




Handling
När den arbetslöse, hårt pressade Ben Richards tvingas delta i landets mest populära TV-program förändras hans liv över en natt. Det som börjar som en kamp för att överleva utvecklas snabbt till en hänsynslös jakt där varje steg följs av miljontals tittare.

I ett samhälle där underhållning, makt och propaganda går hand i hand blir sanningen en handelsvara och ingen vet längre vem som styr berättelsen. För att överleva måste Richards inte bara undkomma sina förföljare – han måste också kämpa mot ett system som har gjort honom till fiende inför hela världen.

Min kommentar
Den senaste tiden har det kommit en hel hög filmatiseringar av Stephen Kings böcker. Jag visste att det fanns en kvar att se, The Running man, men den hade inte dykt upp på någon av de vanliga streamingtjänsterna. När jag, envis som jag är, började leta, så hittade jag den på SkyShowtime. Som vi ju faktiskt har. Fredagsfilmen var räddad!

Boken läste jag någon gång före 1991 och originalfilmen från 1987 såg jag väl ungefär också. Jag minns ingenting av någon av dem, så jag kan inte jämföra dem. Vilket nog visade sig vara en bra sak, åtminstone när det gäller den gamla filmen. Den var ju, tydligen, en riktig actionfilm och jag undrar om inte många av dem som är besvikna på den nya versionen hade förväntat sig en remake på den. Då är detta fel film Själv förväntade jag mig ingen action alls, jag förväntade mig något som var skrivet av Stephen King.

Handlingen ligger ganska nära boken, om jag ska döma efter beskrivningen av den. Lite moderniserad, så klart. Boken kom ju ut 1982. Det kan också vara jag som tolkar, men jag tycker att de har gjort filmen väldigt aktuell. Fake news, inget skyddsnät överhuvudtaget för vanligt folk, tystnadskultur och så vidare.  Jag gillar det och just det att det ligger så nära verkligheten gör att det blir obehagligt på riktigt. Ännu en gång känns det som att King låg före sin tid.

Glen Powell, som jag verkar ha sett i en del annat, gör sin roll bra. Jag tror på honom. Det jag gillar allra mest med hans karaktär, Ben, är att han är en vanlig människa. Inte en elitsoldat som klarar allt. Han gör misstag och han fattar felaktiga beslut. Men han vägrar ge upp.

Om jag ska säga något negativt om filmen så är den kanske lite för lång. Det tycker jag alltid om filmer som är mer än två timmar. Men jag var aldrig uttråkad. Det händer mycket, men kanske inte alltid så att det syns. Jag var hela tiden engagerad i hur det skulle gå för Ben. Jag hoppas att jag hade varit på hans sida. Eventuellt så blev det lite för mycket Ensam hemma-vibbar i huset i Derry(!), men fräckt är det.

Slutet är visst ändrat i den här adaptionen och mycket mer tillrättalagt. Om det beror på regissören, författaren eller produktionen låter jag vara osagt. Det här slutet ger i alla fall hopp och det behöver vi väl nu. Personligen så tror jag att jag hade tyckte lite bättre om Kings slut, men det här funkar också.

The Running man är alltså inte främst en actionfilm, utan en dystopi om ett samhälle där en människa bara är en produkt (eller content, då). Där man inte kan lite på något som man inte ser med sina egna ögon. Där media och stora företag har all makt. Låter det som något du känner igen? Det är nog just därför filmen fungerade så bra för mig. Den känns inte som en osannolik framtidsvision, utan som ett samhälle som ligger obehagligt nära vårt eget. Nåväl, jag blev i alla fall riktigt sugen på att se om den direkt, när jag fick veta hur många påskägg för Stephen King-fans jag hade missat.


På Letterboxd hade den 3,13 i genomsnitt (beräknat på 557 507 betyg).
På IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 117k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Döden kvittar det lika

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

En konstig ovh jobbig vecka har det varit. I tisdags krockade sambon med sin cykel, med en av de där elsparksmarodörerna, som antingen inte känner till några trafikregler eller helt enkelt inte bryr sig om dem. Det verkar ha gått bra i alla fall, inget brutet och inga allvarligare skador. Förutom på cykeln då. Så nu återstår väl bara att bråka med försäkringsbolaget. För naturligtvis så uppgav killen på elsparkscykeln ett telefonnummer som inte var rätt. Nåväl, det är bara världsliga ting. Helgen har i alla fall tillbringats i Halmstad. Den årliga återträffsmiddagen med sambons gamla kollegor och respektive har gått av stapeln. God mat, gott vin och (mestadels) roligt sällskap stod på agendan. I dag bär det av hemåt igen.

Eftersom jag då har befunnit mig i Halmstad så letade jag upp en bok som utspelar sig där (jag hittade faktiskt bara en). I nästan tio år har Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein stått och väntat i hyllan, men nu var det alltså dags. Detta är första delen om kirurgen Andreas Nylund på sjukhuset i Halmstad.

Min smakebit är från sida 110:

Katrin var trött efter en sömlös natt. Hon reste sig upp från fåtöljen efter ett misslyckat försök till eftermiddagslur. Hon hade fått en chock kvällen innan av att bilden på Alex och Fabian var borta. Det fanns inget hon kunde göra åt det nu. Men fasan kröp som myror längs hennes ryggrad. Hon gick mot trappan som ledde henne upp till övervåningen och varje trappsteg kändes som att berg att bestiga.

Bok: Sommarboken av Emylia Hall

Författare: Emylia Hall
Titel: Sommarboken
Genre: Drama
Antal sidor: 314
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The book of summers
Översättare: Marianne Mattsson
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juli 2026




Första meningen: Det är vita nätter som den här som Marika tar ner boken, när snön utanför tränger på mot fönsterluckornas hakar och rutorna är överdragna med frost.

Baksidetext
Beth Lowe arbetar på ett konstgalleri i London. En dag får hon ett tjockt brev med posten – ett brev som vänder upp och ner på hela hennes tillvaro. Där framgår nämligen att hennes mamma, som hon inte haft kontakt med på många år, är död. I brevet finns också en bok med foton som mamman har gjort och döpt till Sommarboken.

Beth har under lång tid trängt undan sina barndomsupplevelser, men nu återvänder alla bitterljuva minnen. De förtrollande somrarna hos hennes bohemiska mamma i den lilla konstnärsstaden vid sjön i Ungern. Kontrasten mot det stillsamma livet hos pappa i England. Och den allra sista, fruktansvärda sommaren.

Min kommentar
Av någon anledning, jag minns inte längre vad det kan ha varit, så köpte jag Sommarboken på bokrean för tio år sedan. Kanske var det så att jag längtade så intensivt efter vår att boken blev oemotståndlig. Februari är ju den näst värsta månaden på året, enligt mig. Oavsett anledning så har den nu stått i hyllan i ett decennium och på något sätt känns det som en maxgräns.

Min uppfattning om den här boken skiljer sig markant mot mångas, märkte jag. För mig är det ett stort problem när någon tittar på ett foto, tas tillbaka drygt ett decennium och minns en sommar i detalj. Med dialog och allt. Detta upprepas då för sju somrar. Visst, jag minns också min barndoms somrar, men det handlar mer om en skarp bild, som ett foto, av någon speciell händelse, och en känsla. Någon dialog är det inte tal om.

Ibland händer det att språket i en bok står i vägen för upplevelsen och den här boken är ett sådant exempel. Det är så många utsvävningar. Så många liknelser och adjektiv. Så många upprepningar. Det är ett förfärligt ältande. Och hur många sätt finns det att beskriva något på? Ja, det kan man få en känsla av om man läser den här boken. Dessutom skorrar det betänkligt mellan en tioårings upplevelser som skildras med en vuxens ord. Jag känner mig mycket tveksam till om en tioåring använder sådana ord och tänker sådana tankar. Det är ett vuxet konsekvenstänk.

Det här var en bok som inte lockade till fortsatt läsning, tvärtom. Det tog verkligen emot varje gång jag skulle sätta mig med boken. Ända fram till slutet. Då brände det till lite. Själva avslöjandet av "hemligheten" kändes dock som en antiklimax. Jag kommer nog aldrig att förstå människor som reagerar så starkt på något. Att man gör det som sextonåring är förståeligt, då är alla känslor stora, men att sedan envist hålla fast vid den känslan man fick då ... Det säger en del om den personen och det är inga positiva saker.

Beth som vuxen är det omöjligt att få grepp om, jag får inte lära känna henne alls. Inte ens hon själv verkar veta vem hon är. Hon är i stort sett en observatör och då bara den vecka under sju olika somrar som hon tillbringade i Ungern, när hon var mellan tio och sexton år. Varken hon eller hennes pappa reflekterar över hur eller varför de reagerar. Eller ens hur längesedan det var. Båda har undvikande som strategi. Ingen av dem utvecklas på något sätt. Den andra karaktärerna kommer jag inte heller nära. Alla får vi bara se genom ett barns ögon.

Man skulle nog kunna sammanfatta mina invändningar med att det blir för stor diskrepans mellan ett barns upplevelser, en vuxens ord, ett i stort sett fotografiskt minne och en vuxen som inte verkar ha bearbetat det som hände när hon var barn. Med en vuxens ögon så är det inte ens någon speciellt stor grej, men eftersom Beth har låtit den sista sommaren definiera henne och hon inte har någon som helst vilja till att gå vidare så stannar det där.

Att så många verkar tycka att Sommarboken är fantastisk har jag egentligen inte svårt att förstå. Till skillnad från mig så gillar de alldeles säkert "poetiskt" språk. Själv blir jag bara uttråkad och får känslan av att trampa vatten. För mig är det en ganska tråkig bok där inget rör sig framåt på ett meningsfullt sätt.

På Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 2 506 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Sommarboken: Annas bokblogg, Bokdamen och Beas bokhylla

Läsplanering september 2026

September närmar sig och då är det dags att börja fundera på vad som ska läsas då. September är också månaden då det bär iväg till Spanien och jag letade förtvivlat efter översatta spanska böcker, men både jag och ChatGPT kom fram att det inte finns några fler. Jag hittade i alla fall en svensk serie som utspelar sig i rätt land. Förmodligen blir det fler böcker än så här lästa, men jag börjar med dessa.

• Den som gräver en grav av Yrsa Sigurðardóttir. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Kirke av Madeline Miller. Boktolva. Hyllvärmare.
• Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser. Finish That Series.
• Billy Summers av Stephen King. Hyllvärmare.
• Hyenorna av Carola Ressem & Mikael Ressem.