Kommande böcker juli 2026

Förr kom det aldrig något intressant i juli, men det har tydligen ändrats. Två som är måste-läsning och flera som jag är nyfiken på.

Arvsbudet av Christina Larsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Ingrid Bergman (8)
Antal sidor: 324
Utgivningsdatum: 2026-07-15
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
När ett dödsbo ska röjas i en Göteborgsvilla upptäcks en trälåda i källaren med ohyggligt innehåll. Polisen gör allt de kan för att ta reda på bakgrunden. Så inträffar ett mord med kopplingar till källarfyndet och utredningen tar en dramatisk vändning. Vem är beredd att mörda för att dölja sanningen om lådan i källaren? Vad är det som står på spel?

Jag vet inte om jag egentligen vill läsa denna, men den hamnade i alla fall på min radar.

---

Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Brottsplats Söderslätt (3)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2026-07-27
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
En sluten sekt har bosatt sig på en ensligt belägen bondgård på Söderslätt. Det är försommar 1995 när en tonårsflicka hittas död i ett badkar på gården. Först avskrivs dödsfallet som självmord, men när utredarna på brottsroteln i Trelleborg får veta vilka som bor på gården anar de genast oråd.

Gunni Hilding och hennes kollegor börjar gräva i fallet och hamnar omedelbart på kollisionskurs med sektmedlemmarna, som gör allt för att sanningen inte ska komma fram. Samtidigt slits Gunni mellan plikten, sitt förflutna och lojaliteten med sin egen familj som står den karismatiske sektledaren nära.

Den här däremot, den är jag helt säker på att jag vill läsa. Men jag trodde att den skulle släppas i augusti.

---

Den galna massan av Louise Penny
Genre: Kriminalroman
Serie: Armand Gamache (17)
Antal sidor: 480
Utgivningsdatum: 2026-07-13
Förlag: Modernista

Från Bokus
När kriminalkommissarie Armand Gamache blir ombedd att övervaka en föreläsning i statistik på Université de l'Estrie i Québec blir han först tveksam. Det verkar märkligt att chefen för mordroteln ska stå för säkerheten vid en till synes vanlig föreläsning.

Men det visar sig snart att temat är uppseendeväckande forskning om vem som förtjänar att leva för att samhället ska blomstra, driven av den framstående professorn Abigail Robinson. Vissa lockas av hennes teorier medan andra förfasas, vilket leder till farliga motsättningar.

När ett mord begås bara några dagar efter föreläsningen måste Gamache lägga sina egna känslor inför den kontroversiella professorn åt sidan. I takt med att hennes idéer får allt större genomslag suddas gränserna mellan gott och ont ut – och utredningen slår in på ett obehagligt spår som kommer skrämmande nära Gamache själv.

Ännu en av mina stora favoriter. Ett måste!

---

Ett litet hus på landet av Jaana Tapio
Genre: Feelgood
Serie: Kärlek i Avkroken (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-07-22
Förlag: Schildts & Söderströms

Från Bokus
Ett förfallet hus långt ute på landsbygden är knappast något drömarv, men just nu är Anna tacksam för det. När hennes sambo ger sig av på en resa för att hitta sig själv har hon inte längre råd att bo kvar i stan. Då får timmerstugan i byn som passande nog heter Avkroken duga. Nog står väl en Helsingforstjej ut en sommar bland höängar och traktorer.

Det nya livet börjar inte helt friktionsfritt, men under sommaren märker Anna att livet på landet är förvånansvärt trevligt. Med tiden väcks också ett oväntat intresse för att renovera den gamla stugan - särskilt när hon får hjälp av den trevliga snickaren i grannhuset.

När Anna röjer upp i stugan kommer hon över en samling gamla brev och dagböcker från 1940-talet. Vem var mannen som skrev så kärleksfullt till Annas gammelfaster Aino? Och vilken tragisk händelse antyds mellan raderna? Anna börjar nysta i faster Ainos hemlighet. Kanske klarnar samtidigt också riktningen för hennes eget liv?

Jag har inte gett upp om Finland än. Feelgood har jag inte provat.

---

Okänt nummer av Gillian McAllister
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2026-07-23
Förlag: Modernista

Från Bokus
Simone och hennes tonårsdotter Lucy befinner sig på en roadtrip genom USA för att få tid tillsammans innan Lucy flyttar hemifrån och börjar plugga på universitetet. Men resan förvandlas till en mardröm redan första natten. De befinner sig i en stuga långt ute i Texas öken när Simone vaknar och upptäcker att Lucy är borta. Kvar finns bara en mobiltelefon. När den ringer får Simone tydliga instruktioner och uppmanas att inte kontakta polisen.

Simone är beredd att gå hur långt som helst för att rädda sin dotter och hon dras allt djupare in i ett spel där varje val får ödesdigra konsekvenser. Snart är hon inte bara en förtvivlad mor på jakt efter svar – utan också en jagad kvinna, misstänkt för brott hon aldrig kunnat föreställa sig. Men mitt i desperationen slås hon av en skrämmande insikt: tänk om kidnapparnas plan är att få henne att göra som de vill, och om motivet är något helt annat än hon först trott?

Jag är jättenyfiken på hennes böcker och en vacker dag kommer det att hända ...

TV-serie: Pørni #3 (2022)

Titel: Pørni
Originaltitel: Pørni
Säsong: 3
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Henriette Steenstrup
TV-bolag: Viaplay
Skådespelare: Henriette Steenstrup, Ebba Jacobsen Öberg, Vivild Falk Berg, Oddgeir Thune, Nils Ole Oftebro
Premiär: 2022-11-27
Produktionsland: Norge
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 28 min
Såg den på HBO 7 juni - 13 juni 2026



Handling
Julen närmar sig och med det allt vad det innebär. Dock blir det allt annat än en vanlig jul för Pørni. Hanna (åker till Argentina, Sigrid ska fira jul med sin pappa och Pørnis pappa Ole Johan har andra julplaner. Pørni ser ut att få fira jul själv. Samtidigt påminns hon om systern Anne som gick bort för ett år sedan. Inte nog med det så ställs hon inför flera tuffa utmaningar på jobbet som också tar både tankekraft och energi.

Min kommentar
Eftersom första semesterresan går till Norge så tänkte jag att det skulle passa bra med en uppladdning även när det gäller TV-serier. Dessutom behövde vi något mer ... upplyftande, efter den förra ganska så mörka serien. Då kom jag ihåg Pørni. Tyvärr så är det bara sex avsnitt i varje säsong så det går alltför fort att se dem.

Pørni kan lätt bli för mycket. Hon är väldigt intensiv och känslostyrd. Vilket betyder att hon inte alltid tänker efter före. När det handlar om barnen, egna eller andras, så är hon som en naturkraft. Hon tar hand om alla. Utom sig själv. Det är helt omöjligt att inte älska den här människan.

Det är inte jättemånga karaktärer här, men jag hade ett fasligt sjå att komma ihåg vilka alla var. Speciellt Pørnis vänner. Jag kunde överhuvudtaget inte minnas vem som hette vad eller vem som var mamma till vem. Pørnis äldsta dotter, Hanna, kan man kanske tro är lite korkad. Möjligtvis så är hon naiv och lite världsfrånvänd, men dum är hon inte. Hanna har skinn på näsan och hon är sanslöst rolig. Men jag kan inte alls förstå hur mamma Pørni så totalt kunde missförstå allt Hanna berättade från Argentina. Den yngre dottern, Sigrid, har mest varit irriterande i de två första säsongerna och det är hon fortfarande, men nu är det så synd om henne. När hon råkar ut för elaka tonårstjejer.

Den där Bjørnar, som var lite aktuell förra säsongen, verkar vara lättlurad på riktigt. Dessutom har han ingen koll på hur arvsanlag fungerar. Det är bra att Pørni ledsnar på hans velande och berättar det för honom. På ett av de tydligaste och roligaste sätt jag har sett. Då är Kenneth mer lovande och betydligt lättare att tycka om. Han är mer i Pørnis stil. Framför allt så är han mer självgående och behöver varken bekräftelse eller instruktioner.

Och slutet. Jag älskar slutet. Åh, vad jag älskar slutet!

Pørni är tragikomedi när den är som bäst. Man blir helt enkelt engagerad i Pørni och alla hennes nära och kära. Hon är en helt fantastisk människa och jag önskar så att det ska gå bra för dem. Allihop.



På Trakt.tv har serien 3,7 i genomsnitt (beräknat på 120 betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 5,5k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Je m'appelle Agneta (2026)

Titel: Je m'appelle Agneta
Originaltitel: Je m'appelle Agneta
Genre: Dramakomedi
Regissör: Johanna Runevad
Manus: Emma Hamberg (bok), Isabel Nylund, Johanna Runevad
Skådespelare: Eva Melander, Claes Månsson, Jérémie Covillault, Anne-Marie Ponsot, Björn Kjellman
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: Sverige
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Netflix 29 maj 2026




Handling
Agneta är en färgstark och rolig person, men det syns inte på ytan. Hon har precis fyllt 49, hennes barn har flyttat ut, hennes jobb på trafikkontoret står stilla och Agneta känner sig osynlig. Hennes man, å andra sidan, har funnit mening i livet genom att ta iskalla bad och cykla snabbt i dyr utrustning.

Min kommentar
Filmen vi inte såg förra veckan, när vi bytte till en sista-chansen film, var Je m'appelle Agneta. Den passade förmodligen lika bra att se den här veckan. Jag vill göra det klart med en gång att jag inte har läst boken, så jag vet inte vad som skiljer sig och inte heller om filmen är bättre om man har läst boken.

Nu hör det till saken att mina känslor för Frankrike förmodligen är nära motsatsen till vad Agneta känner. Jag vet inte om jag tycker att det är modigt eller bara korkat att ge sig iväg till Frankrike utan att kunna ett enda ord franska. Och hur man inte kan ha snappat upp ett enda franskt ord, efter att i åratal ha frossat i franska TV-program, är en gåta.

Jag är glad att det göra filmer om äldre kvinnor. Om man nu kan kalla runt 50 för äldre. Livet är inte slut bara för att man är 50+. Det kunde ha varit en upplyftande och inspirerande film, om de inte hade betett sig så korkat. Som allt var nu så var det svårt för mig att relatera till de här människorna. Av den anledningen så berörde den mig inte på riktigt. Jag känner liksom inte att jag får kontakt med karaktärerna. Jag förstår inte vad som driver dem. Varför de är som de är.

Överlag är det bra skådespelarinsatser, tycker jag. Eva Melander är riktigt bra. Tydligen har jag sett henne i massor, men jag kände inte igen henne. Claes Månsson är lysande som Einar, men hans karaktär är bara för mycket. Visst ska man njuta av livet, men man måste ta hand om det tråkiga också. Annars hoppar det till slut upp och biter en i ändalykten. Och så gillar jag inte att Björn Kjellman spelar en skitstövel. Även om han gör det bra.

Je m'appelle Agneta är en fin film, charmig och mysig. Ibland lite rolig. Budskapet är tydligt och bra. Den är dock en riktig klyschfest och varför måste frigörelse och hitta-sig-själv alltid sluta med att kvinnan kastar kläderna?


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 5 637 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 3k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Count Zero

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Jag befinner mig fortfarande på resande fot i Norge, men är nu på väg hemåt.

För några veckor sedan så läste jag första delen i Neuromancer-trilogin av William Gibson. Jag tänkte att det väl är lika bra att beta av även andra delen, Count Zero, medan jag eventuellt minns något av den förra Den var ju inte helt okomplicerad.

Min smakebit är från början av boken:

De satte en hundbomb på Turners spår i New Delhi, ställde in den på hans feromoner och hans hårfärg. Den hann i fatt honom på en gata vid namn Chandni Chauk och kom störtande efter hans hyrda BMW genom en skog av bara bruna ben och cykeltaxihjul. Kärnan i den bestod av ett kilo omkristalliserad cyclonit och TNT-flingor.
    Han såg den inte. Det sista han såg av Indien var den rosa stuckfasaden på ett ställe som hette Khush-Oil Hotel.

Bok: Snöängeln av Anki Edvinssson

Författare: Anki Edvinsson
Titel: Snöängeln
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Charlotte von Klint och Per Berg 2
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 21 maj 2026




Första meningen: Anton stirrade på sitt framdäck som skar genom snön i uppförsbacken, det fastnade i de grova skårorna för att sekunden senare slungas vidare.

Baksidetext
En pojke hoppar från en bro. En kvinna hittas mördad i sitt hem. En tonårsflicka försvinner spårlöst. De tre tragiska händelserna verkar först inte ha någon koppling, men Charlotte von Klint och Per Berg vid Umeåpolisen börjar se tecken på att allt hänger samman. Den gemensamma nämnaren stavas narkotika.

Medan vintern har ett fast grepp om Umeå och snötäcket växer allt högre, kämpar Per och Charlotte mot klockan. De måste ta reda på vem som är ansvarig för tragedierna som drabbat och fortsätter att drabba staden, och de måste till varje pris hitta den försvunna flickan - innan det är för sent.

Min kommentar
För några år sedan läste jag första delen i den här serien och avslutade mina tankar om den att jag var osäker på om jag skulle läsa vidare. Eventuellt om jag någon gång kom till Umeå (där boken utspelar sig). Sedan dess har jag faktiskt varit där två gånger, men egentligen bara passerat på väg till någon annanstans. Men ... plötsligt händer det. Årets jobbträff för vår grupp skulle vara på kontoret i Umeå. Alltså plockades andra delen, Snöängeln, genast fram.

En miljö som inte är Stockholm, Västkusten eller Gotland är ganska ovanlig i böcker, upplever jag det som. Jag uppskattar verkligen att hänga lite i Umeå, men tyvärr blev det inte så mycket stadsvandring i verkligheten. Dels fanns det inte tid och dels så hade (har) jag en skadad fot som inte direkt lockar till promenader. Dessutom så höll de i boken mestadels till i ett helt annat område än där jag befann mig.

Det har gått ungefär ett och ett halvt år sedan förra boken och Charlotte är fortfarande rik och Per har fortfarande diabetes. Något som gärna påpekas vid ett flertal tillfällen. För mycket kraft läggs på att berätta det här för mig. Om och om igen. Jag vet att hon är snuskigt rik. Jag vet att han har diabetes. Nog. Jag kan egentligen inte påstå att någon av karaktärerna här är intressanta. De engagerar mig helt enkelt inte. En del gör mig bara upprörd, som föräldern som använder sitt barn som något slags accessoar.

Utstuderat våld är inget jag, strängt taget, gillar att läsa om. Jag har väldigt svårt för det, åtminstone inte när våldet känns som att det är där för sin egen skull. Här finns en del av den sorten och jag tycker inte att det för historien framåt på något sätt. Jag vet att det alldeles säkert finns sådana här sjuka människor, men jag är inte så glad i att läsa om dem. En karaktär var så extremt tydligt skyldig att det dessutom gjorde upplösningen väldigt förutsägbar.

Ibland blir texten lite osammanhängande. Lösryckta meningar, som inte har något med något att göra, dyker med jämna mellanrum plötsligt upp. Det känns nästan som om författaren kommit på en riktigt bra beskrivning och stoppat in den lite slumpmässigt. För med skulle den. Här finns också lite för många onödiga förklaringar av hur man gör saker. Till exempel vet nog alla att man ska öppna en dörr innan man går in någonstans. Det blir också en del upprepningar och det gör det lite tjatigt.

En annan sak jag funderade på är att jag fick känslan att ett par avslöjanden här var meningen att vara oväntade vändningar, men det är de inte. Hur det ligger till har ju framgått med all önskvärd tydlighet tidigare i historien. Författaren litar sedan inte på sin läsare utan känner sig manad att förklara allt lite senare. Med ganska många ord.

Snöängeln är bättre än första boken, men dras med lite av samma problem som den. Här är på tok för många olika trådar, som ju så klart hänger ihop, och allt löser sig med hjälp av olika tillfälligheter. Jag önskar att författaren inte så desperat försökte krångla till det. Oftast är faktiskt less more.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 3 651 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Snöängeln: Tankar från en samlares hjärna, Läsvärd eller inte och hyllan