Bok: Den blå timmen av Paula Hawkins

Författare: Paula Hawkins
Titel: Den blå timmen
Genre: Thriller
Antal sidor: 303
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The blue hour
Översättare: Jessica Hallén
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 mars 2026




Första meningen: Månen väckte mig, genomträngande och nära.

Baksidetext
Vanessa Chapman är en numera avliden men mycket känd konstnär vars verk ställs ut på Tate Modern i London. När en forensisk antropolog kontaktar museet och säger att en av skulpturerna innehåller ett människoben, påbörjas en utredning.

James Becker jobbar för stiftelsen Fairburn Foundation som lånat ut Chapmans verk till Tate Modern, och han får i uppdrag att resa till konstnärens hem på en ö utanför den skotska kusten. Den vindpinade ön Eris nås bara tolv timmar om dygnet när tidvattnet är lågt. Det är en karg och mytomspunnen plats, känd för sitt magiska ljus. Men det är också en farlig plats. Människor som bott här har försvunnit spårlöst, däribland Vanessas make Julian.

Vanessas vän Grace bor kvar på ön, men känner sig bara trygg nog att sova när den är avskuren från omvärlden. Efter ett visst motstånd går hon med på att ta emot Becker. Tillsammans påbörjar de det omfattande arbetet med att gå igenom Vanessa Chapmans kvarlåtenskap – och kommer snart farligt nära öns mörka hemligheter.

Min kommentar
För nästan elva år sedan nu (tänk vad tiden går!) så läste jag Kvinnan på tåget och jag sällade mig snabbt till hyllningskören. Sedan har det av olika anledningar inte blivit mer läst av Paula Hawkins för mig. Till nu då. Den blå timmen dök överraskande upp här förra våren så när mars närmade sig sitt slut och alla planerade böcker var lästa så åkte den fram.

Den här boken har så många ingredienser som jag gillar och är en typisk bok som borde passa mig. Tyvärr så når den inte ända fram. Mest beror det nog på att med en så här långsam thriller, vilket i sig inte alls är något negativt, så måste berättelsen vara väldigt mycket mer spännande, framför allt vad gäller ovissheten. Det får gärna vara (minst) en opålitlig berättare, så att man aldrig är helt säker. Slutet ska helst innehålla en twist som är mind-blowing. Inget av detta fanns här.

Miljön må vara fiktiv, men den är helt fantastisk. Det är fascinerande med öar rent allmänt, men öar som bara är öar ibland är det något speciellt med. Om det hör stället hade funnits så skulle jag gärna ha besökt det. Gått över den där vägbanken vid ebb.

Man hoppar friskt mellan olika perspektiv, dåtid/nutid och konstnärens gamla anteckningar/brev. Det blir ändå aldrig rörigt. Dock så saktas det redan långsamma tempot ner än mer när vi gör djupdykningar ner i någon lång konstdiskussion.

Karaktärerna är inte många, men de är sällsamt osympatiska allihop. Det finns ingen som framkallar ens ett uns av sympati. Jag är inte intresserad av dem och jag bryr mig inte om dem. Det förtar ju en del och det kunde ha varit intressant om inte samtliga även hade varit så enkla att avslöja. De är nästan klichéartade och samtligas motiv/drivkraft är övertydliga.

Nästan direkt från start så känns det att något är fel. Tyvärr så framgår det ganska snabbt vem som är orsaken. Den här personen är så läskig och obehaglig att alla varningslampor blinkar illröda. Det blir på tok för tydligt och jag hade gärna velat vara osäker en bra bit till. [spoiler]Det är synd att författaren gjorde Grace till en fet, ful och ensam kvinna, som mördar alla som, enligt henne, förminskar henne. Det hade känts mycket bättre om hon "bara" hade haft sin udda personlighet. Utseende och personlighet hänger nämligen inte alls samman och får inte blandas ihop.[/spoiler]

När Den blå timmen är slut så är det en hel härva kvar av lösa trådar. Den enda som egentligen knyts ihop är väl Graces, men det är nog åtminstone fyra som vi aldrig får veta vad som hände. Nog för att jag gillar öppna slut, men man måste ändå få så mycket information att man kan göra en kvalificerad gissning. I det här fallet blev det lite som den där delen av högskoleprovet där man ska avgöra om man har nog med information för att lösa uppgiften. Här räcker den inte.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,26 i genomsnitt (beräknat på 77 420 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den blå timmen: Lottens bokblogg, hyllan (engelsk utgåva) och DAST Magazine

Månadsbokslut april 2026

Antal lästa böcker i april: 7

23. Stäppens krigare av Conn Iggulden
24. Jag utan dig av Kelly Rimmer
25. Vendetta av Jan Guillou
26. Skugga över Slagtjärn av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
27. Det svarta trädet av Tana French
28. Månsken och mozzarella av Christoffer Holst
29. Vinden genom nyckelhålet av Stephen King

Sidor
Totalt lästa	2732
Genomsnitt/dag	91
Genomsnitt/bok	390

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	2
300	-	399:	2
400	-	499:	2
500	-	599:	0
600	-	699:	1
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	0
2,5:	0
3:	0
3,5:	3
4:	4
4,5:	0
5:	0

Snittbetyg: 3,78

Serier
Ingående i serie:		5
Påbörjade serier:		1
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		3

Genre
Drama:		2
Fantasy:		1
Feelgood:		1
Humor:		0
Kriminalroman:		1
Romance:		0
Science fiction:		0
Skräck:		0
Thriller:		2

Utmaningar
Boktolvan:		1	(4/12)
Finish That Series:		2	(8/18)
Hyllvärmare:		5	(18/37)
Vi möts igen:		1	(3/6)

Författare
Olika författare:		8
Ej läst tidigare:		1

Kvinnor:		2
Män:		4
Duo:		1

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		2
E-bok:		0
Inbunden/Kartonnage:		5
Ljudbok:		0
Pocket:		0

Språk
Originalspråk (svenska):		3
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		7
Streamingtjänst:		0

Recensionsexemplar:

1

In/ut
Antal nykomna böcker:		2
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Det svarta trädet av Tana French
Månadens överraskning: Stäppens krigare av Conn Iggulden
Månadens besvikelse: Jag utan dig av Kelly Rimmer
Månadens roligaste: Månsken och mozzarella av Christoffer Holst
Månadens mysigaste: Månsken och mozzarella av Christoffer Holst
Månadens otäckaste: -

Kommentar:
Det blev hyfsad läsning i april, både kvantitet och kvalitet. Inget som sticker ut, utan mer mittemellan. Eller mellanmjölk om man så vill. Men mer och bättre än mars, uppenbarligen. Betygssnittet blev 3,78 och det får man nog anse vara väldigt bra, men det kändes inte så bra. Märkligt.

Fem av böckerna (Börjlind, Guillou, Holst, Iggulden, King) ingår i serier och två av dem finns med i min Finish That Series-utmaning. En (Iggulden) är första delen i sin serie och tre (Börjlind, Holst, King) är den senaste i sin respektive serie. En Boktolva (Iggulden) och även en Vi möts igen (Rimmer) hanns också med. Jag ligger fortfarande i fas eller före i samtliga utmaningar.

Fem av böckerna var hyllvärmare och samtliga har gästspelat i Hett i hyllan. Det betyder att jag ligger ganska långt före mitt mål att läsa 10% av alla mina hyllvärmare (37 stycken för 2026). Endast ett recensionsexemplar blev läst och alla böcker kom från min egen hylla.

Två nya böcker införskaffades, ett recensionsexemplar, som jag tackade ja till, samt en bok som jag varit med och crowdfundat. Det var inga kalas i april heller så inga böcker flyttade ut så nettoresultatet blir +2. Det är väl okej.

Om månadens bästa: Det var jämnt skägg mellan flera, men Det svarta trädet gick vinnande ur striden tack vare sin obehagliga stämning.
Om månadens överraskning: Stäppens krigare överraskade rejält, jag trodde inte alls att den skulle intressera mig. Egentligen.
Om månadens besvikelse: Det är svårt att utnämna en besvikelse, men jag hade väntat mig mer av Jag utan dig.
Om månadens roligaste: Även om det var en del som var ledsamt så var ändå Månsken och mozzarella rolig också.
Om månadens mysigaste: Månsken och mozzarella var i alla fall riktigt mysig.
Om månadens otäckaste: Jag kan inte påstå att något var särskilt läskigt.

Nyss - Nu - Nästa v19

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: När du inte finns av Emma Olofsson, som är andra delen i Karlshamnsserien. Denna lästes under ett besök i Karlshamn och det gjordes även den första delen. Jag är dock osäker på om jag kommer att fortsätta läsa. De här böckerna passar tydligen mig väldigt dåligt.

Nu: Ingen mans land av Jan Guillou, sjunde delen om Carl Hamilton och jag vet nog inte vad jag ska säga om detta.

Nästa: Lönnmördaren fru Shima av Kang Jiyoung, en koreansk deckare. Den beskrivs tydligen som en blandning av Damernas detektivbyrå och Parasit. Det ska bli mycket intressant. Själv hoppas jag på att den är mer Parasit än Damernas detektivbyrå.

Bok: Den sista festen av Clare Mackintosh

Författare: Clare Mackintosh
Titel: Den sista festen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 421
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The last party
Översättare: Ing-Britt Björklund
Serie: DC Morgan 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 mars 2026




Första meningen: Ingen i Cwm Coed kan minnas vilket de började med nyårsbadet, men det de vet är att det inte finns något annat sätt som de skulle vilja välkomna det nya året på.

Baksidetext
Det är nyårsafton och Rhys Lloyd har huset fullt av gäster. Hans semesterstugor vid Mirror Lake är en succé och han har generöst bjudit in byborna att dricka champagne med sina välbärgade nya grannar. Men vid midnatt ska Rhys ligga livlös i sjöns iskalla vatten. På nyårsdagen har kriminalassistent Ffion Morgan en by full av misstänkta. Det pyttelilla samhället är hennes hem, så de misstänkta är hennes grannar, vänner och familj, och Ffion har dessutom egna hemligheter att bevaka. När lögner uppdagas runt varje hörn blir frågan snart inte vem som ville se Rhys död – utan vem som till sist dödade honom.

Min kommentar
Tre böcker har jag läst tidigare av Clare Mackintosh och jag har tyckt om allihop. Den sista festen dök överraskande upp när den släpptes för snart två år sedan, vilket gjorde mig mycket glad. Att den har fått vänta beror mest på att jag, om möjligt, vill läsa en författares böcker i den ordning de skrevs. Men nu tyckte jag att det var dags.

Detta är första delen i en serie om kriminalassistent Ffion Morgan, som bor och jobbar i Wales. Det har kommit ytterligare två delar i serien, men ingen av dem har översatts. Nu när jag har läst denna och vet hur bra den är, så undrar jag ju så klart varför. Jag hade i alla fall gärna fortsatt att läsa de här böckerna.

Miljön är fantastisk, även om den nu är fiktiv, och nästan den viktigaste karaktären. Jag har ju alltid varit sugen på att åka till Wales, men nu är det suget ännu större.

Historien berättas ur olika perspektiv. Ibland får man samma händelse berättad av olika personer och det kan skilja en hel del på hur man uppfattar en samma situation. Mestadels är det Ffion och Leo som är i fokus, men även några av de som bor i stugbyn får komma till tals. De här senare trådarna går först baklänges, med början på nyårsafton, sedan går de framåt igen. Rörigt? Nej, faktiskt inte ett dugg. Allt är väldigt tydligt och klart.

För att vara en brittisk deckare så är det relativt få karaktärer. Den allra viktigaste är ju Ffion, som jag gillar. Mer och mer ju längre in i boken jag kommer. Hon har rejält med skinn på näsan. Hon kan kanske verka lite kall, men det är hon inte. Hon är fast i andras förutfattade meningar och sig egen image när hon var ung. Hennes raka motsats är Leo. Han låter alla trampa på honom. Speciellt hans chef och ex-fru, som verkar vara en riktigt otrevlig person.

Balansen mellan brott och privatliv är väldigt bra, tycker jag. Eller så beror det på att karaktärerna är intressanta. Man får veta väldigt mycket om dem, på ett bra och naturligt sätt.

Vad som verkar vara två namnbyten stör mig. Elen byter vid ett tillfälle namn till Ellen, men det andra gör mig förbryllad. Vad heter egentligen Glynis i efternamn? Lloyd eller Dralon? Nej, det visar sig vara en sällsamt usel översättning. Dralon är ett akryltyg som används till bland annat soffor. Herregud.

Den engelska originaltexten:

Yasmin and the twins have temporarily moved in with Rhys's mother. Ffion hears music through the ceiling as she and Leo sit on Glynis's Dralon sofa, Yasmin opposite the in a narrow, high-backed chair.

Den svenska översättningen:

Yasmin och tvillingarna har temporärt flyttat hem till Rhys mamma, Glynis Dralon. Ffion hör musik genom taket när hon och Leo sitter i hennes soffa med Yasmin i en högryggad fåtölj mitt emot.

Boken är både spännande och rolig. Något jag inte alls hade väntat mig, men tonen är genomgående humoristiskt. Ibland är det riktigt kul. Oftast är det Ffion som står för de roliga kommentarerna.

Den sista festen har ett väldigt snyggt upplägg och många lager. Faktiskt lite av en pusseldeckare. Det är riktigt svårt att gissa vem som är skyldig. Det är ju heller ingen nackdel att boken utspelar sig i Wales (mestadels, sjön där mordet sker ligger nämligen precis på gränsen till England). Jag vill hemskt gärna fortsätta läsa om Ffion och, förhoppningsvis, Leo.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 54 763 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den sista festen: Kulturbloggen

Tisdagstrion: Blommor

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Blommor (i handling, på omslag eller i författarnamn)

Tre alternativ i temat, då tar jag (på sätt och vis) en av varje 🙂

1. Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir (författarnamn) är första delen i serien om Áróra. En riktigt bra isländsk deckare.

2. Blå gryning av E P Uggla (handling och omslag) och här dyker det upp märkliga blå blommor, som förstör skörden. Bland annat.

3. Regnmannen av Jonas Karlsson har (omslag och handling) jag inte läst än, men den handlar om en pensionerad änkeman, som återfått glädjen i livet genom att ägna tiden åt sin frus rosenträdgård.