Nyss - Nu - Nästa v9

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget. som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon blev min tillflykt när behovet av ljust och glatt blev akut. Detta är fjärde delen i Longhampton-serien, som faktiskt är fristående. Samma samhälle, andra människor.

Nu: Det mörka av Sharon Bolton är den mycket efterlängtade femte delen om Lacey Flint. Tolv år har det dröjt. Innan den kom på svenska alltså.

Nästa: Vi två av Andy Jones köpte jag på bokrean 2021, efter att något år innan ha blivit helt knockad av hans Problemet med Henry och Zoe. Det här verkar vara hans debut och jag hoppas att den lika bra.

Bok: Jag som aldrig känt en man av Jacqueline Harpman

Författare: Jacqueline Harpman
Titel: Jag som aldrig känt en man
Genre: Drama
Antal sidor: 228
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Moi qui n'ai pas connu les hommes
Översättare: Katja Waldén
Serie: -
Förlag: Gondol
Utgivningsår: (original) 1995 (min) 2025
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 20 januari 2026




Första meningen: Sedan jag nästan helt slutat att gå ut tillbringar jag mycket av min tid med att sitta i en av fåtöljerna och läsa om böckerna.

Baksidetext
Djupt nere under marken sitter trettionio kvinnor fängslade i en bur. Kvinnorna övervakas av beväpnade vakter och har ingen aning om hur de hamnat där. De har inget grepp om tiden och endast vaga minnesbilder av hur livet såg ut innan.

I ett hörn sitter den fyrtionde fången, en ung flicka, och prövar sina tankar. Hon är utstött från de andras gemenskap. Men när slumpen ger kvinnorna en chans att fly ska hon visa sig vara nyckeln till gruppens överlevnad.

Min kommentar
I år tänkte jag vara med på bokcirkeln under läsretreaten i Varberg. Boken som skulle läsas var Jag som aldrig känt en man, som jag hade sett lite överallt i mitt flöde. När jag kollade upp den så lät den intressant, kanske mest för att den beskrev som en dystopisk science fiction. Sedan upptäckte jag den franska originaltiteln och blev lite tveksam igen, för franskt och jag är inte kompatibelt. Men nej, den är inte fransk. Den är belgisk.

Detta är en typisk bok som man kan tolka precis som man själv vill. Jag är inte ett fan av den typen av böcker. Jag gillar inte att behöva tolka. Alls. Varken i verkligheten eller i böcker. Kanske är den bara omvälvande om man inte redan tycker det författaren vill få fram? Jag vet inte och det är svårt att veta. Det är uppenbart att författaren vill säga något, men vad har jag faktiskt ingen aning om.

Bokens allra största nackdel är att det inte finns några kapitel, inga nya stycken överhuvudtaget. Allt är ett enda textsjok. Vilket gör den väldigt jobbig att läsa och jag avskyr verkligen att behöva avsluta ett "läspass" mitt i en textmassa. Eftersom jag läste e-boken och den ofta hoppar en sida framåt eller bakåt när man startar den igen så var det svårt att få rätt på var man skulle börja läsa.

Historien började riktigt intressant. Jag undrade ju så klart vad som hade hänt och varför de satt i den där buren. Det var spännande. Sedan gick det i stå och därefter började allt repeteras. De gick. De hittade en ny bunker. De åt. De sov. Repetera. Varken boken eller människorna i den har en mening eller mål. Allt bara upprepar sig. Det kan vara något av det mest deprimerande jag har läst. Inte för att det händer hemska saker, utan för avsaknaden av allt.

Det var väldigt mycket tryck på att den namnlösa var så annorlunda. I stort sett allt vi gör och tänker baseras på det vi vet (eller tror oss veta). Om man inte vet något så tänker man naturligtvis på ett helt annat sätt. Personligen så tycker jag att det hade räckt att påtala den skillnaden, mellan den namnlösa och de andra, en gång.

Mycket här är inkonsekvent. Jag tycker att den namnlösa har ett förvånansvärt stort och bra ordförråd. Hon klagar hela tiden på att hon inte vet vad saker är, men hon använder "fina" ord. Jag kan inte heller förstå de andras motvilja att lära den namnlösa olika saker. Bara med motiveringen att hon inte behövde kunna/veta det, eftersom hon aldrig skulle få någon användning för kunskapen. Det var ju inte som att de hade fullt upp med annat och sedan när måste man ha användning för allt man lär sig. Där faller ju hela idén med skolan.

Logik går inte riktigt att använda här. Eftersom jag uppenbarligen läser texten hon skrev så måste ju någon ha hittat den. Då skulle man ju lätt ha kunnat tänka sig ett förord eller ett efterord. Men nej.

Jag som aldrig känt en man är inte tråkig, men inte heller speciellt spännande. Jag lär mig inget. Jag blir inte nyfiken på något som jag bara måste kolla upp. Det finns ingen mening. Vi har inga svar. Vi bara vandrar på och överlever.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,10 i genomsnitt (beräknat på 468 680 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Jag som aldrig känt en man: Lottens bokblogg, Lyrans Noblesser och enligt O

Tisdagstrion: Böcker där döden spelar en stor roll

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Böcker där döden spelar en stor roll

Eftersom jag för det mesta läsare deckare och thrillers så vågar jag nog påstå att döden spelar en stor roll i de flesta av dem, men så kan man ju inte göra. Det blev till att leta efter några där döden verkligen spelar en stor roll.

1. Boktjuven av Markus Zusak är den bok jag tror ska dyka upp flest gånger. En helt fantastisk bok om Liesel, som i Tyskland 1939 hamnat mitt i en mardröm. Men ho hittar en bok och sedan ännu fler. Hur döden spelar roll? Det är Döden som berättar.

2. Tills tiden skiljer oss åt av Oskar Källner är en kort liten novell om Sofia. Hon gråter inte på sin mans begravning, eftersom hon vet hur hon ska besegra den. Tills mänskligheten har knäckt tidsresandets gåta så tänker hon sova i sin kryobädd. Sedan ska hon bota hans cancer.

3. Jurtjyrkogården av Stephen King handlar väl egentligen om att man ska låta de döda vara döda. Inte begrava dem på en gammal begravningsplats där alla regler upphör att gälla.

Film: The Rip (2026)

Titel:The Rip
Originaltitel: The Rip
Genre: Thriller
Regissör: Joe Carnahan
Manus: Joe Carnahan, Michael McGrale
Skådespelare: Matt Damon, Ben Affleck, Steven Yeun, Teyana Taylor, Catalina Sandino, Sasha Calle
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 112 min
Serie: -
Såg den på Netflix 16 januari 2026





Handling
Mordet på en polis har förblivit olöst i sex veckor, det har drunknat av byråkratiska förseningar, vilket lämnar kollegorna i Miamis taktiska narkotikateam rastlösa och ivriga efter rättvisa. Teamet får ett tips om ett potentiellt gömställe inom en kartell. Det de upptäcker är långt mer än de förväntat sig. Inuti väggarna i ett förfallet hus upptäcker de miljoner i kontanter, och med det börjar de bräckliga förtroendebanden inom teamet att lösas upp. När nyheterna om det massiva beslaget sprids närmar sig externa krafter, och allt ifrågasätts – lojaliteter, motiv och till och med vem de verkligen kan lita på.

Min kommentar
I början av den här veckan kom det ett mejl om nya filmer på Netflix och en av dem drog omedelbart till sig mitt intresse. Jag behövde inte ens läsa namnen på skådespelarna, utan det räckte att jag såg filmaffischen. Filmen skulle ha premiär på fredagen, så genast bestämde jag att The Rip fick bli fredagens film.

Filmen är tydligen inspirerad av en verklig händelse, men det är bara själva tillslaget (och upptäckten av pengarna) som hände på riktigt. Inget annat av det som händer i filmen hände i verkligheten. Vissa saker känns inte heller riktigt trovärdiga och jag hoppas verkligen att det inte är så illa ställt med den amerikanska polisen. Eller någon annan heller för den delen.

Efter att tag började vi inse att det var något som skavde och det höll i sig genom hela filmen. Man ser överhuvudtaget inte till några andra människor. Det är helt folktomt både i grannskapet och under biljakten. Inga bakgrundsljud hördes, inte ens när de var i träsket. Där borde ha låtit massor. Allt det sammantaget gav en känsla av studio, men det här var tydligen ett medvetet val. Områden stängdes av och bakgrundsljud togs bort och det påstås ha varit för att skapa en drömlik omgivning. Fast mardröm då. Det greppet funkade inte så bra för mig.

Jag kan inte påstå att jag blev uttråkad, men i över en timme är det mest bara snack. Ibland långrandigt, men framför allt enformigt, sådant. Sedan händer typ allt på en gång. Då tar det ordentlig fart.

En del av det som händer är väldigt uppenbart, trots att de alldeles säkert är tänkta att vara twister. Det är ändå inte helt lätt att lista ut vem som är korrupt och inte. Åtminstone inte alla.

Skådespeleriet är bra genom hela filmen och det är inget annat än en fröjd att se Matt Damon och Ben Affleck ihop igen. De har onekligen något speciellt.

The Rip är en solid thriller. Action vill jag inte kalla den. Förutom den sista halvtimmen eller så. Helt klart sevärd, speciellt om man gillar duon Damon/Affleck.


På Letterboxd hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 24 122 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 8,3k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Och så levde de lyckliga

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Även den här helgen kom det en varning om snö. Jag tror att det är fjärde eller femte helgen i rad nu. De har nu blivit lite som "vargen kommer". Jobbmässigt så har den här veckan varit en av de jobbigaste jag haft de senaste åren. Massor av, så kallad, brandsläckning och noll fokus på det man egentligen ska/tänkt göra. Helgen har i alla fall varit helt oplanerad och det har känts så skönt.

Jag kände att jag var i stort behov av ljust och glatt så jag ryckte åt mig en bok av Lucy Dillon, Och så levde de lyckliga. Detta är fjärde delen i den, faktiskt, fristående serien Longhampton. Även i denna finns det hund(ar) och minsann, även en bokhandel. Det var en oväntad bonus.

Min smakebit är från sida 308:

Förändringen i huset gjorde sig gällande så fort Anna stack nyckeln i låset och steg in i hallen på kvällen. Inte bara för att det hördes röster från köket utan mest på grund av spänningen i luften, som var lika påtaglig som doften av någon annans parfym och fick hela huset att verka främmande.
    Pongo hejdade sig också, vädrade i luften som om han kände på sig att något var annorlunda, och höll sig sedan intill henne i stället för att galoppera in och kasta sig över flickorna som han annars brukade göra.