Just nu - september

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på avstämningskollen hos Kulturkollo.

Just nu ...

läser jag ... Kirke av Madeline Miller. Trots att jag har varit intresserad av grekisk mytologi ända sedan jag var liten så kände jag faktiskt inte till Kirke, så det här blir intressant.

lyssnar jag på ... förmodligen bi(l)ljud. Vi ska hämta vår andelshonung på en gård utanför Hörby i dag 🙂

tittar jag på ... Sveriges Mästerkock VIP och Idol, men de står på paus just nu eftersom TV4/Tele 2 verkar ha glömt bort att vi betalar för att slippa reklamen. TV-serien som går just nu är tredje säsongen av Silo, en fantastiskt bra serie. Vi har bara sista avsnittet kvar. På egen hand så är jag återigen nere i Chicago-träsket, med säsong 8 av Chicago Fire, 7 av Chicago P.D. och 5 av Chicago Med.

njuter jag av ... kanske en god lunch, någonstans på vägen till Hörby.

längtar jag efter ... semestern. Herregud vad jag längtar.

Månadsbokslut augusti 2026

Antal lästa böcker i augusti: 7

54. Historien om hotellet Två systrar av Annika Devert & Jessika Devert
55. I dina händer av Malin Persson Giolito
56. Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson
57. Kodnamn Verity av Elizabeth Wein
58. Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou
59. Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein
60. Generation noll av Stefan Ahnhem

Sidor
Totalt lästa	2685
Genomsnitt/dag	86
Genomsnitt/bok	383

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	1
300	-	399:	3
400	-	499:	2
500	-	599:	1
600	-	699:	0
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	0
2,5:	1
3:	2
3,5:	1
4:	3
4,5:	0
5:	0

Snittbetyg: 3,42

Serier
Ingående i serie:		6
Påbörjade serier:		2
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		3

Genre
Drama:		0
Fantasy:		0
Feelgood:		1
Humor:		0
Kriminalroman:		2
Romance:		0
Science fiction:		0
Skräck:		0
Thriller:		4

Utmaningar
Boktolvan:		1	(8/12)
Finish That Series:		2	(16/18)
Hyllvärmare:		4	(35/37)
Vi möts igen:		1	(4/6)

Författare
Olika författare:		8
Ej läst tidigare:		2

Kvinnor:		4
Män:		3
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		1
E-bok:		1
Inbunden/Kartonnage:		4
Ljudbok:		0
Pocket:		1

Språk
Originalspråk (svenska):		6
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		6
Streamingtjänst:		1

Recensionsexemplar:

1

In/ut
Antal nykomna böcker:		3
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson
Månadens överraskning: -
Månadens besvikelse: Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: Generation noll av Stefan Ahnhem

Kommentar:
Det kan vara så att augusti blev det lägsta betygsgenomsnittet, åtminstone i år. Endast 3,4. Trots att tre böcker fick 4 i betyg. Det kan förklara varför jag kände att det gick lite trögt ibland. Antalet sidor hamnade på det nya normala, kan man väl säga. Det är oerhört svårt att vänja sig vid det.

Sex av böckerna (Ahnhem, Devert, Edvardsson, Guillou, Schjetlein, Wein) ingår i serier och två av dessa (Ahnhem, Guillou) finns med i min Finish That Series-utmaning. Två av böckerna (Schjetlein, Wein) är första delen i sin respektive serie och två (Ahnhem, Guillou) är den sista/senaste i sin. Det blev även en Boktolva (Wein) och en Vi möts igen (Persson Giolito). Utmaningarna går som tåget (kan man väl inte använda som uttryck längre kanske) och jag ligger antingen i fas eller före.

Fyra av böckerna var hyllvärmare och min ständiga utmaning att läsa dem, numer 10% av det totala antalet, går fortfarande riktigt bra. Jag behöver egentligen bara läsa två till för att nå mitt mål. Ett recensionsexemplar läste jag också och även en bok från min streamingtjänst.

Tre nya böcker flyttade hem till mig i augusti. Samtliga köpte jag själv. Inga böcker flyttade ut. Nettoresultat +3.

Om månadens bästa: Det var så jämnt skägg mellan tre böcker, men Flickorna vid altaret gick segrande ur den striden.
Om månadens överraskning: Det är egentligen ganska trist, men ingen bok överraskade.
Om månadens besvikelse: Döden kvittar det lika passade inte mig alls.
Om månadens roligaste: Inget roligt.
Om månadens mysigaste: Inget mysigt.
Om månadens otäckaste: Otäcka saker som man inte kan skydda sig mot står ganska högt på listan över saker som skrämmer mig, så Generation noll tar hem den här kategorin.

Hett i hyllan #539

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Här är det fortfarande olästa böcker från när jag fyllde år i slutet av maj 2024.

Jag har läst många böcker av Åke Edwardson, men jag ledsnade lite när det kom en del tretton i en serie som skulle vara tio delar. När Treblinka Comedy Club dök upp i mitt flöde så tänkte jag att det lät som något helt annat.

Detta är en fristående bok och har inget alls med Erik Winter att göra. I stället är det Tyskland och andra världskriget. Vilket väl, om sanningen ska fram, talar emot den lite för jag är ganska mätt på skildringar av det. Eventuellt så låter handlingen något annorlunda och titeln funderar man ju på. Åtminstone jag. Kanske dyker den upp i en framtida Vi möts igen-utmaning.

Så här står det på baksidan:

Vintern 1941 bestämmer sig komikern och journalisten Arne Hoffmann för att lämna New York och åka tillbaka till Berlin, där han inte varit på tjugo år. Hans omgivning tycker att han är galen som reser till ett land i krig, men Arne har bestämt sig. Han måste få veta hur hans judiska kusin Leah och hennes familj har det, de som blivit kvar i nazisternas Tyskland. Han anar inte hur det beslutet ska komma att påverka både hans eget och deras liv.

När nazisternas deportationer till dödslägren i Polen inleds måste Arne göra allt han kan för att rädda Leahs familj till Sverige, och skydda den judiska kvinnan Rut han träffat i Berlin. Samtidigt riskerar Arne att själv gå under.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Mona Lisa Overdrive av William Gibson

Författare: William Gibson
Titel: Mona Lisa Overdrive
Genre: Science fiction
Antal sidor: 264
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Mona Lisa Overdrive
Översättare: Hans Lindquist
Serie: Neuromancer 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1988 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 juli 2026




Första meningen: Spöket var hennes fars avskedspresent som hade överlämnats till henne av en svartklädd sekreterare i en avgångslounge på Narita.

Baksidetext
Flera till synes fristående berättelser vävs gradvis samman i en framtid där megaföretag styr, cyberspace är en självklar del av vardagen och gränsen mellan människa och maskin blir allt mer suddig. När gamla krafter vaknar till liv och nya spelare dras in i händelsernas centrum ställs flera människors öden på kollisionskurs i en berättelse om identitet, makt och artificiell intelligens.

Min kommentar
Eftersom de två första böckerna i Neuromancer-trilogin inte blev den där wow-känslan jag hade hoppats på så tyckte jag att det var lika bra att dra av plåstret och läsa den tredje delen så fort som möjligt. När allt planerat var läst i juli så blev det dags för Mona Lisa Overdrive.

Det är ett väletablerat faktum, för mig i alla fall, att jag har mycket svårt för romantisering av droger och kriminalitet. Här tar båda sakerna väldigt mycket plats och jag började fundera på hur stor del av min negativa upplevelse som faktiskt beror på just det. Man hänger liksom med massa knarkare och andra kriminella hela tiden och jag förväntas inte bara tycka om det utan även heja på dem. Ganska länge funderade jag på hur mycket författaren själv hade rökat på för att fantisera ihop detta, men enligt uppgift (hans egen) så använde han inga droger under tiden. Sanningen är nog att detta bara är en enda detalj, av en handfull, som förstör det här för mig.

Den här delen berättas i fyra olika trådar, fyra olika huvudpersoner på fyra olika platser. Det allra största problemet jag hade var att jag hade glömt vad som hänt i en berättartråd när jag väl kom tillbaka till den. Det kan hänga samman med att karaktärerna är så tunna och låter exakt likadant. Jag kan överhuvudtaget inte hålla isär de tre kvinnliga huvudpersonerna. En av dem, Kumiko, undrar jag varför hon var med överhuvudtaget. Om hon hade plockats bort så skulle allt ändå ha blivit som det blev.

Oftast känns det som att jag har blivit inkastad i en historia som har pågått ett tag. Början saknas och nej, det är egentligen inte de två första böckerna som är början. Runt åtta år har gått sedan händelserna i Count Zero och kanske runt femton sedan Neuromancer. Historierna hänger ihop, men bara ytterst lite. Det är egentligen världen som är den gemensamma nämnaren. Det hjälper inte heller att språket är oerhört omständligt. Det finns liksom inget flow i texten.

En sak som jag inte tycker om i böcker är när miljön beskrivs för detaljerat. Jag kan nog aldrig se det som författaren målar upp, trots att jag förtvivlat försöker. William Gibson drar det till sin spets. Vad gäller allt, tycker jag. Det är så märkligt när ting beskrivs i detalj hur de ser ut, men man får inte veta vad de gör. Eller varför. Detsamma gäller egentligen även människorna. Jag får veta hur de ser ut och vad de gör, men jag får inte veta något viktigt. Som vilka de är och vad som driver dem. Efter tre böcker förstår jag fortfarande inte riktigt vad allt handlar om.

Hela trilogin blev något av en besvikelse för mig, men allra mest Mona Lisa Overdrive. De två första delarna kunde jag förstå tjusningen med, men här blev det för absurt och abstrakt för mig. Jag ville så hemskt gärna tycka om den här trilogin, men det räckte inte med bara viljan och önskan. Det visar sig att William Gibsons sätt att berätta en historia är ungefär motsatsen till vad jag vill ha. Det är i alla fall uppenbart att många böcker och filmer har hämtat inspiration härifrån och det är alltid kul att hitta sådant. Neuromancer kommer faktiskt snart som TV-serie och något säger mig att jag kommer att gilla den mer.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 49 772 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mona Lisa Overdrive: Max Pesos

Tisdagstrion: Hemliga och/eller slutna sällskap

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Hemliga och/eller slutna sällskap

Först tänkte jag att den självklara här var något av Dan Brown, men jag tyckte det var för enkelt så jag gav mig ut på jakt.

1. I Himlakroppar av Eleanor Catton finns ett sällskap bestående av tolv män. De har i hemlighet samlats för att diskutera en serie olösta brott. En väldigt tjock bok, men den var helt omöjlig att släppa.

2. I Terapeuten av Alex Michaelides finns ett hemligt sällskap av kvinnliga studenter som kallar sig Jungfruarna.

3. Stephen King vill jag ju ha med och han har faktiskt skrivit om en hemlig herrklubb, Klubben. Sällskapets motto är "Det är berättelsen det handlar om, inte den som berättar den". Klubbhuset har dessutom övernaturliga egenskaper, det är mycket större på insidan än utsidan, har oändligt många rum och ett bibliotek fyllt med böcker som aldrig har skrivits eller publicerats i vår värld. Särskilt kvällen före julafton samlas man för att lyssna på en utvald medlem som berättar en olycksbådande eller kuslig historia. Klubben förekommer i två noveller, Vinterverk (The breathing method) och Mannen som inte ville skaka hand (The man who would not shake hands).