Titel: Mörka kvällar i Kollektivet
Genre: Feelgood
Antal sidor: 315
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kollektivet 2
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 oktober 2026
Första meningen: Från sin plats vid fönstret i matsalen betraktade Stina Nilsson de som samlats i trädgården.
Baksidetext
När mörkret faller över Kollektivet och vinden för med sig förändring, står ordförande Stina Nilsson inför sin största utmaning. Med sina dagar räknade och en kalender som spricker av uppgifter, slungas hon in i ett virrvarr av hemliga brev, truliga systrar och oväntat kaos.
Men Stina är inte den enda som brottas med livets prövningar. Bakom stängda dörrar kämpar Hakan och Zahra med sitt nya föräldraskap, samtidigt som Bengt och hans dotter Frida tassar på tå kring känsliga ämnen. Ämnen som den ena helst undviker och den andra bearbetar i smyg med hjälp av körsång. Frågan är om de hinner prata, eller sjunga, ut – innan det är för sent?
Min kommentar
En feelgood kan ju vara bra, så där mitt i semestern, tänkte jag och valde Mörka kvällar i Kollektivet. Andra boken i serien om de där lite underliga, men underbara människorna i Kollektivet. Callum Bloodworth är nu en favoritförfattare. För det får man säga när man har läst två böcker. Med denna blir det faktiskt tre.
Nu heter ju boken Mörka kvällar ... och faktum är att den nog är mörkare än förra boken. Den är absolut fortfarande en feelgood, men inte för att mörkret saknas utan för att den nog faktiskt har mer verkliga problem. Förra bokens problem, ordförandeposten som Stina och Bengt slogs om, upplevde jag som lite tramsig. Här är det riktiga problem som avhandlas.
Historier där människor möts över generations- och könsgränser, ja, alla gränser, är något av en favorit. Här ligger fokus på de människor man kan kalla för goda, de som försöker hjälpa och stötta. Även okända människor. Det uppskattar jag. Och de är ju faktiskt fler än de "onda", men märks inte lika mycket. Förrän de behövs. Jag tror att jag tycker om boken så mycket, eftersom jag får tillbaka tron på mänskligheten. Lite.
Min första känsla när jag började läsa var att jag hade hamnat på ruta ett igen, vad gäller Stina Nilsson. Jag tyckte ju att hon förändrades ganska rejält mot slutet av förra boken, men nu var hon lika bitter och butter som förut. Efter att ha rannsakat mig själv så inser jag att det nog faktiskt inte var Stina som förändrades. Det var jag, eller snarare mitt sätt att se på henne när jag fick lära känna henne mer. Faktum är att samma sak händer i den här boken.
Nu får vi lära känna Stina bättre med hjälp av systern, Dagny. Som oväntat dyker upp efter att de, typ, avsagt sig bekantskapen för många år sedan. De är så otroligt olika, men ändå otroligt lika. De befinner sig på varsin sida om spektrumet positiv/negativ, men envisheten och stoltheten har de gemensamt. De har alltså samma grundegenskaper men använder dem på helt olika sätt. Båda kämpar febrilt med att upprätthålla sin fasad. Och det är nog här som den stora humorn ligger. De vågar inte visa hur mycket de bryr sig om varandra. Jag har egentligen jättesvårt att relatera till detta. Jag kan inte komma på något som hade fått mig att säga upp bekantskapen med mina syskon. Ändå förstår jag dem.
I förra boken kan man nog säga att det var Julian som hade mest fokus. I denna är han egentligen inte med. Han dyker bara upp en kort stund. Jag saknar honom, han var den roligaste av dem. I stället är det Frida och Hakan som vi kommer närmre. Även Bengt, Fridas pappa, får vi veta lite mer om, mest genom Frida då för Bengt, han pratar inte känslor. De har en ganska komplicerad relation, nu när limmet i deras familj är borta; Bengts fru och Fridas mamma. Bengt vägrar att prata om henne och Frida vill inget hellre än det.
Ett stort tema här är sorg, hur man hanterar den. Ingen av karaktärerna är väl egentligen bra på det, men med lite hjälp så verkar de kunna ta sig igenom det. Författaren försöker inte förklara för mig, med ord, vilka de är eller vad de känner. Karaktärernas handlingar får hela tiden visa det. Det är egentligen lite märkligt att de här böckerna fungerar så bra för mig. Jag brukar kunna ha svårt för böcker där det saknas handling och här finns det egentligen ingen handling att tala om. Det är människorna som bär hela berättelsen. Och tydligen räcker det.
I Mörka kvällar i Kollektivet väjer man inte för tunga ämnen. De får ta en naturlig plats, precis som det är i verkligheten. Inget problem är för jobbigt eller för stort när man har vänner, både kända och okända, runt omkring sig. Det är allvar och humor i en perfekt blandning. Jag älskar verkligen idén med Kollektivet, men jag skulle aldrig klara att bo där.
På Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 105 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Mörka kvällar i Kollektivet: enligt O, hyllan och och dagarna går
