Veckans topplista: Svenska samtida romaner

Tisdag igen. Veckans värsta dag, men något som gör den lite roligare är Veckans topplista som Johannas deckarhörna startat upp.

Veckans tema: Svenska samtida romaner.

En "genre" jag har otroligt svårt att förstå. Alltså inte förstå vad jag läser, utan exakt vad den är. Samtida är ju lite... flyktigt, eller vad man ska säga. Även gamla klassisker var ju en gång samtida. Inte heller blir jag klokare när jag försöker reda ut det genom att titta på olika webbutiker.

Jag gör ändå ett litet försök och då har jag valt de böcker som jag personligen kallar för drama, som är ungefär samtida med mig (när jag var ung eller nu) och som jag har läst de senaste åren. Och som jag har gillat, naturligtvis.

1. En nästan sann historia av Mattias Edvardsson, jag tror att den här kan vara vad många kallar för aka-porr..
2. Boel och Oscar av Josefine Sundström, en riktigt bra bok om att göra upp med sitt förflutna.
3. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer, något så ovanligt som en bok som fokuserar på brottets utövare, dennes familj och hur det påverkar dem.
4. Norrlands svårmod av Therése Söderlind, en mystisk och mörk bok, om hur illa det kan gå om man inte pratar med varandra.
5. Radhusdisco av Morgan Larsson, en fantastisk skildring av hur det var att vara barn på 70-talet.

TV-serie: Narcos - Säsong 2

Titel: Narcos
Originaltitel: Narcos
Genre: Drama
Skapad av: Carlo Bernard, Chris Brancato, Doug Miro
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Pedro Pascal, Wagner Moura, Boyd Holbrook, Paulina Gaitan, Raúl Méndez
Premiär: 2016-09-02
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på Netflix oktober 2017




Handling
Pablo Escobar regerar enväldigt kokainvärlden. vägen till toppen kantas av döda kroppar men inget eller ingen står i vägen när Pablo som håller ett järngrepp om det vita pulvret samtidigt som han är en öm familjefar. Men starka krafter försöker störta honom och till slut jagas han av bade armén och amerikanska DEA och alla vill se honom död.

Min kommentar
I somras tittade jag på första säsongen av Narcos, som var i stort sett fantastisk. När den var färdigsedd så upptäckte jag att det fanns ytterligare två säsonger, men jag orkar väldigt sällan se mer av samma serie. Oftast brukar det gå ganska lång tid mellan. Så icke här. Det gick inte längre att motstå.

Faktum är att jag nästan skulle kunna kopiera allt jag skrev om första säsongen. Det mesta gäller fortfarande. De som ska prata spanska gör det, de som ska prata engelska gör det. De inklippta autentiska bilderna/filmerna gör att verkligheten slår en i huvudet. Speciellt klippet med Escobars mamma är helt sjukt och jag kan nog förstå lite hur Pablo blev som han blev.

Jakten på Escobar intensifieras, gangsters går ihop med andra gangsters, polisen går ihop med gangsters och rent generellt så är det alla mot alla. Ingen kan lite på någon. Det här ställer frågan om ändamål som helgar medlen på sin spets. Jag förstår polisernas frustration och jag kan förstå att vissa gjorde som de gjorde. Men jag tycker det är fel.

Escobar har väldigt tydliga psykopatiska drag, vågar jag nog drista mig att påstå. Ett tag var jag rädd för att han skulle döda sin egen far. Det hade dock varit betydligt lättare att avsky honom om han hade varit fullständigt genomrutten. När han är med sin fru eller sina barn så är han som vilken människa som helst. Jag tycker filmmakarna har gjort ett bra jobb här. Framför allt så gör Wagner Moura, som spelar Escobar, ett helt osannolikt bra jobb.

Jag har svårt att förstå att det mesta av detta faktiskt har hänt och jag blir så sjukt imponerad av de här modiga människorna som vågade gå emot Escobar. Jag tror inte att det kommer att dröja så länge innan jag ser tredje säsongen också. Det ska bli oerhört intressant att se vad som händer nu.

Säsongsavslutning: [spoiler]Escobar skjuts ihjäl, Moncada flyr till USA och ges sken av att sätta dit Peña. Tata ber om hjälp från Cali-kartellen, men i stället får hon veta att de vill ha allt hon har. Peña sitter i förhör i vad han tror är internutredning. Sedan får han frågan vad han känner till om Cali-kartellen. De som verkar ha tagit över efter Escobar. Jakten på Escobar har inte hjälpt ett dugg. Snarare tvärtom. Kokainimporten har ökat.[/spoiler]



På TV-serier.nu hade säsongen 4,7 i genomsnitt.
På IMDb hade hela serien 8,9 i genomsnitt (beräknat på 214 311 betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Our brand is crisis

Titel: Our brand is crisis
Originaltitel: Our brand is crisis
Genre: Drama
Regissör: David Gordon Green
Manus: Peter Straughan
Skådespelare: Sandra Bullock, Billy Bob Thornton, Anthony Mackie, Joaquim de Almeida, Ann Dowd
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: USA
Längd: 107 min
Serie: -
Såg den på C More 30 september 2017





Handling
Den härdade amerikanska politiska konsulten Jane Bodine tar ett konsultjobb hos en boliviansk presidentkandidat. Väl där visar det sig att hennes ärkefiende Pat Candy har tagit jobbet som konsult åt hennes kandidats största utmanare.

Min kommentar
Vi hade egentligen bestämt oss för en annan film (en med Tom Hanks), men när vi råkade se vilka filmer vi lagt i vår kom-ihåg-lista så bytte vi på stående fot till denna. Den enda anledningen var Sandra Bullock. Det var ju så väldigt längesedan vi såg något med henne.

Följaktligen så visste vi inte alls vad filmen handlade om, men vi trodde ju på att det var en komedi. Det var ju det som stod där. Med tanke på att filmen handlar om ett presidentval i Bolivia, där amerikaner tydligen kände sig manade att hjälpa till, så blev det inte så muntert. Jag är dock rädd för att det ligger en hel del sanning i hur det kan gå till. Faktum är att Our brand is crisis påminner lite om Wag the dog. Temamässigt. Visst blir det en del fniss, men komedi? Nej, det är falsk marknadsföring. Eller kanske inte helt och hållet. Det är antagligen meningen att detta ska vara satir, men jag måste nog säga att de tyvärr missar målet sju gånger av tio. Ungefär.

Sandra Bullock är precis lika bra som vanligt. Jag tror hon kan spela vilken roll som helst och vara övertygande. Billy Bob Thornton är precis lika sytlig (och då menar jag Borås-versionen av ordet, det vill säga äcklig, sliskig) som han brukar. Kan denna karl överhuvudtaget spela sympatisk? Nåväl, han är i alla fall briljant som otrevlig.

Filmen är intressant och skrämmande. Jag gillar speciellt slutet. Politiska beslut påverkar riktiga människor. Nu i efterhand upptäckte jag att filmen bygger på en dokumentär om valet i Bolivia 2002. Där ser man.

En liten undran här också... Varför i hela friden envisas C More med vit undertext? Inte bara är den vit utan också så liten och tunn att den nästan är omöjlig att se mot ljus bakgrund. I den här filmen blir det dessutom sju resor värre eftersom den engelska översättningen av all spanska hamnade över den svenska. Och den engelska texten var tjock och stor, vilket gjorde att den svenska inte syntes alls. Mina ögon blev oerhört förvirrade över kaoset.



Filmtipsets estimerade betyg var 2 (beräknat på 89 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 16 182 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Smakebit på søndag: Flykten från Olympo

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I morse påbörjade jag Lisa Hågensens Flykten från Olympo. Det ska vara en dystopisk YA och det ska bli en serie (Purebred) på tre böcker. Jag har tidigare läst henne Hennes ögon blå och tonen i den passade mig väldigt bra, så jag hoppas att den här "låter" ungefär likadant.

Min smakebit är från sida 18 i e-boken.

Olympo är nästan vackert i morgonljuset. Solen stiger i öster, men har ännu inte nått över den gigantiska velodrom som är vår stad. De höga sidorna kallas Kanten, och det är där de rika bor. De riktigt rika bor längst upp och har balkonger lika stora som husen i Botten. Vico bor halvvägs upp på Kanten, men jag har aldrig varit hos honom eller högre än en rad upp, där skolan, sjukhuset, daghemmen, fängelset och dödsfaciliteten ligger.
     Irriterade röster och smällande ytterdörrar tonar bort när jag lämnar gyttret av ruckel och stressade människor och går mot skolan. Morgonen är varm och vinden för med sig en doft av solvarma apelsiner och jord. Ute på odlingen sjunger bönderna och luften ekar av spadtagens rasslande. Jag har verkligen ingen lust att gå till skolan. Det har jag i och för sig aldrig, men alternativet är värre. Det enda som väntar mig är ett freaking skitjobb, det vet jag. Bönderna sjunger inte för att de är glada, de sjunger för att stå ut.

"Boel och Oscar" av Josefine Sundström

Författare: Josefine Sundström
Titel: Boel och Oscar
Genre: Drama
Antal sidor: 272
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: FORUM
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 oktober 2017




Första meningen: De gick hand i hand.

Baksidetext
De är nyblivna grannar i ett ombyggt bankpalats från sekelskiftet, den ene är 90 år gammal, en före detta arkitekt som har bott i huset sedan han själv ritade om det. Den andra är en blond 30-årig före detta gallerist, nyss hemkommen från en längre utlandsresa. De borde inte ha något gemensamt.

Eller?

Båda bär de på ouppklarad skuld, sorg och ilska över hur livet blivit. De lever i ofrivillig ensamhet. Men en vattenläcka i taket gör att de måste ta kontakt. Detta blir upptakten till en oväntad vänskap, och snart har deras påverkan på varandra blivit genomgripande.

Min kommentar
Den här boken har stått i min hylla i vad som känns som evigheter. Varför jag egentligen köpte den på bokrean 2014 är höljt i dunkel. Förmodligen har det något att göra med att jag blev nyfiken på Josefine Sundström som författare. Och naturligtvis att Lotten the Influencer (länk nedan) gillade hennes debut. Eftersom den förblivit oläst så länge så tog jag med den i min boktolva i år, då skulle den ju äntligen bli läst.

Jag vet egentligen inte vad det är som gör att jag gillar den här boken, trots att den egentligen inte alls låter som något för mig. Allergisk, som jag är, mot sentimentalitet och gråtmildhet så var jag väldigt skeptisk, men helt ärligt så reagerar jag inte alls på något sådant. Det här känns så äkta, varmt och inkännande. Visst är det ibland många detaljer, men jag tycker det passar i den här historien. Tempot är väldigt lågt, eller snarare behagligt, och jag får liksom tid att tänka efter och känna.

Trots att jag inte alls kan relatera till Boel, jag har alltid haft svårt för sticka-huvudet-i-sanden mentaliteten som hon har, men på något sätt så kan jag ändå sympatisera med henne. Oscar har jag nog lite lättare att förstå och jag hade gärna haft honom som granne.

För mig är det här en bok om att göra upp med det förflutna och det viktiga i att göra precis det. Och att man inte ska vänta för länge, livet kan ta slut i morgon. Det är väldigt få förunnat att hinna ta farväl och säga allt man vill. Jag har själv suttit vid en dödsbädd och det mesta blir smått och trivialt där och då. Man försonas med det mesta när livet håller på att ta slut.

Jag bävade lite för slutet, men det var faktiskt perfekt. Inte för sorgligt och inte för lyckligt. Ungefär som livet självt. Lite förutsägbart (eller väldigt) var det, men det känns inte som att målet var det viktiga i den här berättelsen, utan resan dit.

Det här är vemodigt och lågmält, men helt utan det sötsliskiga och jag blir verkligen berörd av de här människornas öden. Nu vill jag läsa mer av Josefine Sundström.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,8 (beräknat på 137 betyg).
På Goodreads hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 50 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Boel och Oscar: Lottens bokblogg, Bloggbohemen och bokkarameller.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.