Film: Shazam! (2019)

Titel: Shazam!
Originaltitel: Shazam!
Genre: Actionkomedi
Regissör: David F Sandberg
Manus: Henry Gayden
Skådespelare: Zachary Levi, Mark Strong, Asher Angel, Jack Dylan Grazer, Adam Brody
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Sydkorea
Längd: 132 min
Serie: -
Såg den på Netflix 12 juni 2020





Handling
Alla har en superhjälte inom sig – ibland krävs det bara lite magi för att locka fram den. Genom att säga “shazam” förvandlas 14-årige fosterhemskillen Billy Batson till den vuxna och rippade superhjälten Shazam. Med sina nyvunna krafter gör Billy precis vad varje tonåring skulle göra – har kul med dem! Kan han flyga? Har han röntgensyn? Kan han skjuta blixtar med händerna? Kan han skippa samhällsprovet? Med ett barns oräddhet ger sig Shazam ut för att testa sina krafter men måste snabbt lära sig hantera dem för att stoppa den ondskefulla Dr. Thaddeus Sivana.

Min kommentar
Det här med superhjältefilmer alltså... de har inte något speciellt bra trackrecord hos mig. Därför har jag inte varit så sugen på att se Shazam!, trots (eller kanske tack vare) att en kollega rekommenderade den. Behovet av roligt och lättsamt är ju ovanligt stort just nu så jag tänkte att vi chansar.

Shazam! visar sig vara inte ännu en blasé superhjätefilm som tar sig själv på alltför stort allvar. Konceptet är annorlunda och nytt (i alla fall om man inte känner till den här superhjälten sedan tidigare). Denna superhjälte visar sig vara väldigt ofrivillig och ovillig (och inte så duktig heller, om sanningen ska fram). Här finns massor av roliga scener/repliker och mycket ironi, vilket kan vara anledningen till att den ironilösa generationen inte gillar filmen. Det som är precis som vanligt, tyvärr, är den otroligt långa och sega slutstriden. Hälften hade varit nog.

Jag gillar hela familjen som förekommer här, både föräldrar, barn och deras relationer. Allt går kanske lite väl lätt där mot slutet och då blir det också lite väl amerikanskt. Trots en svensk regissör. Jag gillar att Shazam! inte tar sig själv på allvar överhuvudtaget och jag tycker om att det är ljust och glatt (oftast) och inte mörkt och eländigt. Det finns ju så klart en hel del som är ologiskt och konstigt här, men jag bestämde mig, redan från start, att ha ett öppet (och förlåtande) sinne. Kanske är det därför betyget blir så högt, men jag känner mig givmild eftersom jag efter filmen var på gott humör. Och jag kan helt klart tänka mig att se om den.

Shazam! är väldigt underhållande och en av de bättre ur DC-universumet, tycker jag. Ett tips bara, stäng inte av filmen för tidigt. Först kommer det ett klipp med upplägg för en fortsättning och allra, allra sist kommer det ännu ett klipp.



På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 196 602 betyg).
På IMDb hade den 7,1 i genomsnitt (beräknat på 233 308 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Smakebit på søndag: Större än störst

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Första semesterveckan är slut. Det känns som att jag skulle kunna vara ledig länge. Väldigt länge. Så kommer det ju inte att bli, men jag hoppas verkligen att två veckor till räcker.

Jag hade planerat att ge ett smakprov ur boken Större än störst av Andreas Roman i dag. Det kommer jag att göra, trots att jag faktiskt läste ut den igår. Den var på tok för bra för att sluta läsa. Så kan det gå. För den som har läst annat av Roman så kan jag berätta att detta inte är skräck. Väldigt långt ifrån till och med. Detta är en riktigt vacker och vemodig berättelse om vänskap, att växa upp och drömmar. Och det tycker jag inte bara för att den handlar om spelutvecklare.

Min smakebit är från sida 32, där vänskapen mellan de udda figurerna Elliot och Calvin startar:

    Han hade också en anteckningsbok. Han verkade knappt lägga märke till mig och när han stirrat klart på skärmen gick han alltid rakt över gatan och in på en lunchrestaurang Där satt han resten av dagen i ett av båsen och jobbade med papper och penna, En lång kvinna rörde sig runt honom då och då, lika vilt gestikulerande som om hon kämpade mot en orkan. De verkade skratta mycket ihop.
    Han återvände hela tiden till affären. Till en början var jag på min vakt. Jag tänkte att han var väl som de andra ungarna i trakten. I bästa fall ointresserad. I värsta fall en skitstövel.
    Samtidigt såg han så lugn ut. Hans nyfikenhet på omgivningen fick mig att tro att han faktiskt var från en annan plats. Dessutom hängde han hela tiden runt Atarin med penna och block i högsta hugg, precis som jag, så oavsett vad jag tyckte om saken så delade vi ett intresse. Efter ett tag lärde vi känna varandra, så där som man gör när man inte pratar med någon men råkar befinna sig på samma plats tillräckligt länge för att det helt enkelt bara måste växa fram någonting ur det.
    En dag sa jag:
    "Hej."

"I kallt förvar" av David Koepp

Författare: David Koepp
Titel: I kallt förvar
Genre: Science fiction
Antal sidor: 302
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Cold storage
Översättare: Per Hagman
Serie: -
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juni 2020




Första meningen: Världens största enskilda levande organism är Armillaria solidipes, mer känd som svampen honungsskivling.

Baksidetext
En dödlig organism hotar att förgöra allt liv på jorden. Nu tvingas tre främlingar samarbeta för att stoppa den och rädda världen...

Roberto Diaz sändes ut av Pentagon för att utreda en möjlig bioterrorattack, men fann något mycket värre: en extremt snabbmuterande organism med kapacitet att förinta allt liv på jorden. Han lyckades tygla organismen och begrava den djupt nere i en ödslig militäranläggning.

Nu, många år senare, har den levande materian börjat leta sig ut och bara Diaz vet hur den ska stoppas. Han kallas in för att hjälpa två säkerhetsvakter - en före detta fånge och en ensamstående mamma - och under en skräckfylld natt tvingas den udda trion samarbeta för att stänga in den dödliga faran. Allt de kan förlita sig på är extrem tur, mod och en krass humor. Kommer det räcka för att rädda hela mänskligheten?

Min kommentar
Jag försöker ta emot så få recensionsexemplar som möjligt i år, men när jag blev tillfrågad om jag ville läsa David Koepps I kallt förvar så var det omöjligt att tacka nej. Den handlar om en dödlig organism som kan ta kål på hela världen... Visst verkar den passa perfekt just nu? Jag tyckte dessutom att jag kände igen författaren och när jag kollade upp honom så upptäckte jag varför namnet kändes bekant. Han är nämligen en väldigt känd manusförfattare och regissör. Tänk Jurassic Park, Mission: Impossible och många andra kända filmer.

I kallt förvar börjar väldigt lovande, men efter ett tag börjar jag reta mig lite på något som jag nog måste kalla ett omständligt språk. Ibland växlas det också in på något sidospår, som får alldeles för mycket utrymme i den här tunna boken. Vid ett flertal tillfällen har jag glömt början på meningen/stycket/händelsen när jag kommer till slutet av den. Eller snarare tillbaka till det som triggade sidospåret.

Allt är väldigt humoristiskt berättat och glimten i ögat finns där hela tiden. Det brukar passa mig bra och så även den här gången. Trovärdigheten ligger runt noll-strecket (hade jag sagt innan den här våren, just nu känns det som att jag kan tro på vad som helst), men det stör faktiskt inte. Här finns hjortar som åker hiss, katter (och människor) som exploderar och en svamp som analyserar, värderar risker och drar lärdom. Det är onekligen ett intressant grepp att ha med svampens synvinkel, eller vad man ska kalla det. Faktum är att den nog är mest trovärdig.

Det är nog ofrånkomligt att det märks att David Koepp skriver filmmanus, allt är väldigt filmiskt. För mig blir det för mycket splatter och för likt zombies. Jag föredrar läskigheter som inte innefattar exploderande människor. Frågan är om inte I kallt förvar hade passat mig bättre som film.

Avdelningen för olika funderingar:
Vem tog hand om svampen som fanns i bakluckan och vid trädet? Eller försvann det också, samtidigt som resten?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 5 379 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om I kallt förvar: Jag kan inte hitta någon.

Och ännu lite fler

Ibland kommer det böcker, efterlängtade men överraskande.

Det kom ett bokpaket, som jag inte alls var beredd på. När jag öppnade det så blev jag så glad att det faktiskt kom ett litet, litet tjut. Andreas Roman har jag läst en del böcker av, som jag verkligen gillat. Jag visste ju att Större än störst skulle komma i juni, men jag förväntade mig inte att den skulle dyka upp här. Tack till Louise Bäckelin Förlag!

När jag fyllde år i maj så hade inte Stephen Kings novellsamling Blod säljer släppts än. Så jag önskade mig den i efterskott. Till slut kom den. Förmodligen blir det att den åker fram när behovet/suget efter noveller vaknar igen.

Hett i hyllan #256

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Lite mer från Bokmässan 2016...

Jag tror inte att jag kände till Utan dig av Pernilla Alm innan jag såg den i feelgoodbubblets goodiebag.

Detta är nog ännu en av de där böckerna som jag tittar lite undrande på och funderar över genren. Det är ju svårt att bedöma utan att ha läst den, förstås. Och det ska ju vara svärta i en feelgood. Faktum är att det nästan är så att ju svartare svärta desto bättre feelgood, så den här kan ju vara bra. Det är nog i alla fall snart dags att börja gräva i den här feelgoodshögen. Jag villhöver feelgood.

Så här står det på baksidan:

Vad händer när livet tar oss på avvägar och tillvaron slås i bitar på ett ögonblick?

Bostadsrätt i centrala Stockholm. Bröllopsplaner och tankar på barn. Mikaela och Thomas står i startgroparna för sitt liv tillsammans, när Thomas är med om en klättringsolycka och allt förändras. I känslostormarna efter olyckan flyr Mikaela till ett destruktivt liv i Barcelona för att glömma det som varit. Men verkligheten kommer till slut i kapp.

Det är dags för Mikaela att konfrontera sina rädslor och stå för de val hon har gjort. Om inte hon tar ansvar för sin lycka, vem gör det då?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.