Bok: Madame Terror av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou
Titel: Madame Terror
Genre: Thriller
Antal sidor: 416
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 11
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juli 2026




Första meningen: Den första versionen var uppenbart lögnaktig.

Baksidetext
När den ryska ubåten Kursk gick under i Barents hav på grund av ett amerikanskt misstag stod det klart för världens alla spionorganisationer att Ryssland hade utvecklat en överlägsen ubåtsteknologi. Palestinierna som alltid varit i tekniskt underläge insåg att tillgången till en rysk superubåt för första gången skulle ge dem ett övertag.

Uppdraget att genomföra den största terroristattacken i världshistorien går till den kvinnliga brigadgeneralen Mouna al Husseini. Hon inser direkt att problemen i motsättningen mellan rasistiska ryska officerare och högt utbildade palestinier är oöverstigliga. Och att projektet bara kan genomföras om man finner en fartygschef som inte är rysk men som talar perfekt ryska och helst även är dekorerad med Röda Stjärnan samt Rysslands finaste orden - Rysslands Hjälte - och gärna med den palestinska Hederslegionen. Och därtill är äkta hög sjöofficer.

Den omöjliga kombinationen fanns i verkligheten och var en gammal vän till Mouna al Husseini.

Från det ögonblick viceamiral Carl Gustaf Gilbert Hamilton steg ombord på U-1 Jerusalem förändrades allt.

Min kommentar
Jo, men så atte ... Jag har då kommit till den elfte delen i Carl Hamilton-serien, Madame Terror. En bok som tydligen inte skulle ha skrivits, eftersom Jan Guillou sagt att det inte blir någon mer efter den tionde.

Här är det då ubåtar. De är en stor del av handlingen. Jag är ganska säker på att jag har sagt det förut; jag hyser en stark hatkärlek till ubåtar. Det finns nästan inget som kan hålla mig så i ett järngrepp som när man kastar in en ubåt i handlingen. Jag låter det vara osagt om det är anledningen till att den här boken funkar så bra för mig.

Möjligtvis så kan man inte kalla detta för en "riktig" Hamilton-bok. Han dyker inte upp förrän efter drygt hundra sidor. Även om han har en viktig roll så spelar han dessutom andrafiolen. Den här gången är det den gamla vännen/kollegan Mouna al Husseini som är huvudperson.

Ju närmre jag kom slutet desto mer orolig blev jag för hur allt skulle sluta. Det fanns en del tänkbara alternativ som skulle ha gjort mig fientligt inställd. Jag tycker att han fick ihop det bra. Dock inte att förväxla med trovärdigt.

Guillou har ju den speciella egenheten att han väver in verkliga politiker i sina påhittade handlingar. Det blir väldigt effektfullt, men samtidigt lite jobbigt. Att han ofta är väldigt träffsäker kan jag överhuvudtaget inte argumentera mot. Det blir som science fiction, men med politik i stället för vetenskap. Vad skulle dessa politiker göra om det här hände, typ. Det får i alla fall mig att fundera på vad som är sant och inte. Och vad som skulle kunna vara sant.

I mångt och mycket så är den här boken ett politiskt ställningstagande och kritik mot världens syn på Gaza-konflikten. Som fortfarande gäller, efter tjugo år. Det är mycket tydligt vad Guillou står i den här frågan. Grundtanken är både fin och genomtänkt. Tyvärr är den nog också osannolik.

Lite som jag funderade över under läsningen är om det kan vara en slump att många av de ryska namnen verkar vara hämtade direkt från stora sovjetiska hockeyspelare. Något jag har funderat på tidigare, men här dyker både Petrov, Charlamov, Kasatonov och Larionov upp. Nästan för många för att det ska vare en tillfällighet. Och så min lilla käpphäst, det här med 9/11. Det stör mig så ofantligt när man skriver så på svenska. Förutom att det stör mig så är det ju dessutom helt fel. Vad jag vet så har inget speciell hänt 9 november.

Madame Terror är en politisk thriller med ett mycket tydligt ställningstagande. Jag delar i stora drag Guillous syn på konflikten, men bokens höga betyg kommer inte därifrån. Det kommer från den intensiva spänningen, den tekniska trovärdigheten och den skickligt uppbyggda handlingen. Däremot saknade jag den där känslomässiga dimensionen som hade gjort den till en fullträff. Annars är den faktiskt genial.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 1 432 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Madame Terror: Läsfåtöljen

Tisdagstrion: Fjäderfän

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Fjäderfän

När jag såg det här temat så tänkte jag att det är omöjligt. Det var det inte. Tre väldigt olika böcker, som alla har något med fåglar att göra.

1. Stark av Stephen King handlar om författaren Thad Beaumont som försöker göra sig av med sitt våldsamma alter ego George Stark. Det hela utvecklar sig till en mardröm där tusentals ilskna gråsparvar invaderar och uppenbarar sig som dödens budbärare för att rensa upp i verkligheten.

2. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan har en av mina favoritkaraktärer; lunnefågeln Neil.

3. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami handlar om Toru Okada. Först försvinner hans katt. Sedan hans fru. Hans ordnade tillvaro övergår till total förvirring.

TV-serie: Manifest #3 (2021)

Titel: Manifest
Originaltitel: Manifest
Säsong: 3
Genre: Science fiction
Skapad av: Jeff Rake
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Melissa Roxburgh, Josh Dallas, Athena Karkanis, Matt Long, Holly Taylor
Premiär: 2021-04-01
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 19 juli - 29 juli 2026




Handling
Ben & Co inser att de sitter i samma "livbåt", om en syndar eller faller i onåd drabbas alla, vilket gör överlevnaden till en allt-eller-inget-situation.

En stjärtfena från flyg 828 hittas och bärgas. Regeringens hemliga projekt, Eureka, undersöker och testar den, vilket skapar nya mystiska kopplingar och fysiska konsekvenser för Cal.

Vissa passagerare blir allt mer instabila och farliga, vilket leder till tragiska konsekvenser, speciellt för familjen Stone.

Min kommentar
Eftersom jag har ett problem med att komma ihåg handlingen i serier så tyckte jag att det kunde vara en bra idé att se den tredje säsongen av Manifest. Mellan säsong 1 och 2 gick det ju fem år och det var lite jobbigt. Nu har det bara gått, knappt, ett halvår.

Om du inte har sett den här säsongen, men planerar att göra det så kan du sluta läsa här. Första hälften av avsnitten var riktigt bra och jag blev faktiskt lite investerad i det här mysteriet. Sedan byts plötsligt spelreglerna ut och allt som hänt verkar bero på Gud. För mig är det lite så att om förklaringen till något är Gud kan man hitta på i princip vad som helst. Då finns det plötsligt inget kvar att lösa. Jag känner mig lite lurad, eftersom serien faktiskt var science fiction i två och en halv säsong.

I början var den här serien mer subtil och oviss. Innan allt, oväntat nog, blev religiöst så var det en hel del intressanta händelser och infallsvinklar. Det fanns mycket som var konstigt, men som ändå följde de regler som etablerats för serien. Nu känns allt mer som att serien bestämt sig för att den religiösa förklaringen är den enda rätta. Det blir så fruktansvärt övertydligt och klumpigt. Lite som att bli slagen i huvudet med en lösning som är Gud. Tveklöst helt fel väg att gå, tycker jag.

Ben har blivit helt besatt. Jag har bestämt för mig att jag gillade honom tidigare, men det är omöjligt nu. Han är som en vanlig, otäck fanatiker. Bryr sig inte om andras eventuella invändningar. Han har alltid rätt. För han har ju den högre makten på sin sida. Alla bara förväntas tro på honom och lyda. Utan att ifrågasätta. Zekes nya förmåga blir bara löjlig i mina ögon. Ganska läskig, faktiskt.

Det gick ju inte att undvika att se att inspelningen gjordes under pandemin och jag undrar lite om det är på grund av den som allt känns så stolpigt. Det blir liksom inte äkta, på något sätt. Inte så mycket naturlig interaktion mellan människorna och dialogen är ibland så krystad att jag skäms.

Säsongsavslutning: [spoiler]Cal försvinner när han lägger sin hand på flygplanets stjärtfena. Denna släpps sedan i havet och försvinner. Grace mördas av Angelina, som även stjäl bebisen. I slutscenen dyker Cal upp vid den döende Graces sida. Många år äldre.[/spoiler]

Tredje säsongen av Manifest var bättre än den förra, ungefär halvvägs, men det här religiösa får det att krypa av obehag i hela kroppen. Jag hoppas verkligen inte att kontentan blir att allt är ett gudomligt ingripande. Jag tror att jag vill ha science fiction när jag tittar på science fiction. Rent generellt så har jag inget emot tro och inslag av religion, men här blev allt bara konstigt. Varför i hela friden skulle Gud vara inblandad i detta liksom?



På Trakt.tv har serien 3,6 i genomsnitt (beräknat på 6,4k betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 106k betyg).
Jag ger säsongen 3.0

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: Jack Ryan: Ghost war (2026)

Titel: Jack Ryan: Ghost War
Originaltitel: Jack Ryan: Ghost War
Genre: Action
Regissör: Andrew Bernstein
Manus: Aaron Rabin, John Krasinski, Noah Oppenheim
Skådespelare: John Krasinski, Wendell Pierce, Sienna Miller, Michael Kelly, Max Beesley
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 106 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 10 juli 2026





Handling
Jack Ryan dras motvilligt tillbaka in i spionvärlden när ett internationellt hemligt uppdrag avslöjar en dödlig konspiration. Med tiden emot sig slår han sig samman med CIA-kollegorna Mike November och James Greer samt MI6-agenten Emma Marlowe för att stoppa en hemlig paramilitär styrka.

Min kommentar
Filmen jag hade tänkt att vi skulle ha sett förra veckan var Jack Ryan: Ghost war så valet för den här veckan kan tyckas ha varit enkelt. Det var det också. Ända tills jag öppnade streamingtjänsten och upptäckte att ännu en film jag vill se har släppts där. Men nu fick det vara nog. Inget snabbt byte den här gången.

Vi hade inte tittat speciellt länge innan jag kände att något måste saknas. Jag tyckte att det refererades till saker som måste ha hänt tidigare och många av karaktärerna verkade känna varandra. Det blev nästan obegripligt. När jag skulle skriva ihop det här inlägget upptäckte jag att filmen är en fortsättning på en TV-serie, som har gått i fyra säsonger. Som jag inte har sett. Det förklarar en hel del.

Den här filmen innehåller en del som jag har riktigt svårt för. Först och främst så är det ibland så snabba klipp att man knappt hinner uppfatta något. Jag önskar att jag kunde ha sagt att fotot är snyggt, men det var oftast så mörkt att man inte såg mycket. Karaktärsuppbyggnad? Fanns det ens någon? Ja, kanske om man sett fyra säsonger av en TV-serie innan. Detta är nog ett typiskt exempel på en film där tempo är viktigare än handling. Vilket ju inte alltid är fel, men här blir det väldigt tunt. Dessutom känns det nästan som en lång reklamfilm för Dubai. Speciellt med tanke på loggan som återkom ett otal gånger.

Tom Clancy står som executive producer och det är ju lite intressant. Liksom att böckerna om Jack Ryan har hans namn i störst text. Mannen har varit död i tretton år. En reflektion jag har är att de här historierna faktiskt var bra, när det var han som skrev dem. Till och med Shadow recruit, som kom efter hans död, var bra. Men detta? Nej. Kanske hade jag gjort en annan bedömning om jag hade haft TV-serien som grund.

Jack Ryan: Ghost war är inte dålig, men inte heller bra. Om man kopplar bort hjärnan och inte känner ett behov av att det man ser ska vara begripligt så är filmen ändå något underhållande. Jag var inte uttråkad, bara inte intresserad. Men hur någon, som har sett samtliga fyra säsonger av TV-serien, kan göra bedömningen att filmen står på egna ben övergår mitt förstånd. Det gör den absolut inte.


På Letterboxd hade den 2,43 i genomsnitt (beräknat på 32 360 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 29k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Flickorna vid altaret

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Detta är/har varit den sista oplanerade helgen på ett bra tag. Nästan ända till vi ska på semester. Så illa är det inte riktigt, men det känns så. Jag ska passa på att njuta ordentligt, sedan är det bara att spänna på sig skygglapparna och försöka att inte bli helt utmattad.

Boken jag läser nu är Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson, den tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt. De två tidigare har varit bra, även om jag inte tyckt lika mycket om dem som om hans fristående inte-renodlade-deckare. Det beror egentligen inte på deckarbiten, utan mer på att det plötsligt har smugit sig in romantik och kärlek i böckerna också.

Min smakebit är från sida 85:

Hasse ställde två plastpåsar med kinamat på bordet i mötesrummet.
    "Är det okej att jag rådfrågar Gunni om det här med arrangerade äktenskap?"
    Jytte gjorde en missnöjd min som Hasse gav blanka fan i. Principryttare var det värsta han visste.
    "Så länge vi håller oss inom regelverkets ramar är jag nöjd", sa kollegan och lastade upp ris på sin tallrik.
    Hasse slängde bort träpinnarna och hämtade ordentliga bestick.
    "Hur kan man fortsätta käka med pinnar när Gud har uppfunnit kniv och gaffel?"
    Jytte tog ett pincettgrepp runt sina pinnar och knäppte med dem i luften. "Det kommer från mannen som skriver alla sina rapporter på en Facit från Sextiotalet."
    Hasse skrattade åt sig själv. Kanske var bestick för kineserna helt enkelt vad datorn var för honom.