Författare: Anne-Marie Schjetlein
Titel: Döden kvittar det lika
Genre: Thriller
Antal sidor: 283
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Andreas Nylund 1
Förlag: Hoi förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 augusti 2026
Första meningen: Flickan var lika udda i den lilla stugan som en flaska champagne hade varit.
Baksidetext
Kirurgen Andreas Nylund blir en jourkväll kallad till akuten. Där på en brits finner han sin älskarinna, svårt skadad efter en smitningsolycka. Hemma i den fashionabla villan finns hans fru och barn. Han ställs inför sitt livs etiska dilemma. Operera eller avslöja deras förhållande.
Och vem är den lilla flickan som lever i misär med sin mamma och vilken roll spelar hon i detta psykologiska drama?
Runt människorna på ett sjukhus i Halmstad utspelar sig livet i sin mest dramatiska form. Sjukhusets kulvertar vindlar sig likt livsuppehållande kärlträd kring trasiga människor som söker kärlek men finner ensamhet, svartsjuka och ond bråd död.
Min kommentar
Ända sedan ... ja, längre tillbaka än
Cityakuten, så har jag älskat att titta på sjukhusserier. Då är inte steget långt till att tänka att det borde ju funka även i bokform. Och då tänker jag inte på den sortens sjukhusböcker som jag läste när jag var, typ, liten. Allers-romanerna. När jag la märke till
Döden kvittar det lika så tänkte att jag den nog skulle kunna vara något för mig.
När vi tillbringade en helg i Halmstad så tyckte jag att den här boken skulle kunna passa. Den utspelar sig där, men förutom ett fåtal områden i stan och en fest på Tylösand så skulle den kunna utspela sig var som helst. Lite namnförvirring vad gäller serien är det också. Tidigare kallades serien för Andreas Nylund, vilket kirurgen som är huvudperson heter. Nu verkar den ha döpts om till Tylösand.
Redan i de första kapitlen hamnar vi på kant med varandra, boken och jag. Det är otaliga beskrivningar av känslor och då alldeles särskilt den kalla, som på väldigt många olika sätt fyller någon. Det är onekligen kreativt att komma på så många olika sätt att fyllas av kyla, men det är inte så kul att läsa. Jag hade hellre sett att situationen beskrevs, så jag själv fick känna den där kylan.
Berättartekniskt så finns det ganska mycket som inte funkar för mig. Tillbakablickarna är många, men här går man ett steg till och har tillbakablickar i tillbakablickarna. Jag kan tycka att det fungerar om de kommer på ett naturligt sätt. Här känns konstruktionen nästan som en serie informationsleveranser snarare än att berättelsen utvecklas organiskt. Karaktärerna blir berättarens informationscentral och helt plötsligt börjar karaktären tänka på precis det som behövs för att läsaren ska få nästa pusselbit. Det finns också en del saker som får mig att stanna upp och tänka "men, vad hände här?". Som, till exempel, varför sjukhuset ringer Katrin när hennes mamma Solveig råkat ut för en olycka. Visst, man kan förstås ha någon annan än sin make som kontaktperson, men här handlar det om ett äkta par som verkar ha en väldigt nära relation. Ändå verkar mannen överhuvudtaget inte kontaktas och dyker inte upp på sjukhuset förrän långt senare. Eller rikemansfesten som Petra på något oförklarligt sätt har blivit inbjuden till. En helt vanligt sjuksköterska, utan några kontakter överhuvudtaget egentligen.
Karaktärerna är inte många. I stort sett så består de av två psykiskt sjuka kvinnor, en man utan egen vilja och en dominant kvinna. Jo. det finns fler, men de är inte så viktiga eller så mördas de. Jag tror att jag har som krav att jag åtminstone ska kunna relatera till någon av karaktärerna, även om jag inte tycker om dem. Jag kan inte påstå att jag gillar någon och inte heller kan jag relatera till dem.
Andreas förtjänar nästan ett eget kapitel, men han kan få ett stycke i alla fall. Han är ingen sympatisk person. Vilket ju egentligen inte är ett krav, men i så fall måste karaktären ha något försonande drag. Det har inte Andreas. Han har inte fattat ett enda beslut i hela sitt liv. Varför? Hur blev han så lättmanipulerad? Dessutom är han otrogen. Utan att tycka att det är särskilt fel. Ett lite roligt ställe i boken är när Andreas funderar över vilken sorts människa som smiter efter en olycka. Då är jag som bäst upptagen med att undra vilken sorts människa som smyger ner sitt visitkort i fickan på en gift man. En man som hon aldrig har träffat tidigare. Detta gör hon dessutom under ett besök i en livsmedelsaffär. Där Andreas för övrigt är med fru och barn.
Det är en del i den här boken som jag har svårt att förstå. Inte för att det nödvändigtvis är omöjligt, utan för att jag aldrig riktigt får någon förklaring till varför saker blir som de blir. Min känsla är att jag förutsätts acceptera en del saker, utan att fråga varför. Och där har vi ett problem. Det är inte riktigt jag och det är inte så jag läser. Jag behöver förstå varför folk gör som de gör, inte bara matas med att de är som de är. En del frågor känns obesvarade. Bland annat den ock vem det egentligen var som gjorde inbrott hos Andreas och varför denna någon stal ett foto på barnen. Det här kan visserligen vara något som jag missade. Jag är inte helt säker.
Döden kvittar det lika blir betydligt bättre mot slutet, när all bakgrundsinformation har matats ut och vi kan fokusera på vem som gjorde det. Då blir det faktiskt spännande och inte alldeles förutsägbart. Personligen kan jag dock inte förstå varför jag skulle vilja tillbringa mer tid, i kommande delar, med den här personen, Andreas. Det finns inget som intresserar mig med honom.
Den här boken har varit med i
En smakebit på söndag.
På
Goodreads hade den 3,31 i genomsnitt (beräknat på 150 betyg).
Jag ger den 2,5.
Boken är
| Tråkig | | Spännande | | Förutsägbar |
| Bladvändare | | Klurig | | Läskig |
| Långsam | | Tempofylld | | Obehaglig |
| Detaljrik | | Fåordig | | Nagelbitare |
| Mysig | | Rå | | Sorglig |
| Måbrabok | | Tankeväckande | | Rolig |
| Rörig | | Genomtänkt | | Mörk |
| Lättsam | | Mystisk | | Berörande |
Andra som bloggat om
Döden kvittar det lika:
Tofflan,
DAST Magazine och
Boklysten
