Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Författare med något från växtriket i namnet
Åh, den här var svår! Jag fick fundera länge, men till slut hittade jag faktiskt tre stycken. Utan att ens behöva vara långsökt.
1. Sara Lövestam har ju både löv och stam i sitt namn så hon är ju solklar. Fem böcker har jag läst av henne och den första var Udda, som verkligen är en udda bok. Den handlar också om udda människor. Detta är tydligen hennes debut, men det märks inte alls.
2. Flynn Berry, heter ju faktiskt bär i efternamn så även hon är solklar. Den första jag läste av henne var Sargad och den handlar om Nora, som ska besöka sin syster, men när hon kommer dit så hittar hon systern mördad. En väldigt långsam och spännande thriller.
3. Emily St John Mandel, ja, mandel är ju i allra högsta grad från växtriket. Station Elva är det enda jag har läst av henne och den handlar om en influensapandemi som har en dödlighet på 99%.
Titel: Zoey's extraordinary playlist Originaltitel: Zoey's extraordinary playlist Säsong: 1 Genre: Dramakomedi Skapad av: Austin Winsberg TV-bolag: NBC Skådespelare: Jane Levy, Skylar Astin, Alex Newell, Peter Gallagher, Lauren Graham Premiär: 2021-09-18 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 12 Avsnittslängd: ca 43 min Såg den på Netflix 29 mars - 4 april 2026
Handling
En ung kvinna upptäcker att hon har förmågan att höra människors innersta tankar i form av sånger och musikaliska nummer.
Min kommentar
I väntan på att andra serier ska få alla avsnitt släppta så letade jag efter något som skulle återupprätta tron på TV-serier. Och göra oss på lite bättre humör. En serie som har legat att tag på vår lista är Zoey's extraordinary playlist, som jag uppfattade som en komedi, men den visar sig ha en ganska rejäl dos svärta också.
Ja, jag blev lite förvånad över att den också, tydligen, var en musikal. Nu gjorde det ingenting, för det hör liksom till handlingen. Eller vad man ska säga. Den korta versionen av den här recensionen är: Åh, precis vad vi behövde!
Zoey är, från början, en ganska självupptagen och egoistisk person. Hon blir dock en bättre människa tack vare sin "superkraft". Hon börjar se andra människor. Bry sig om dem. Jag gillar verkligen hur hon börjar interagera med andra och få en relation till dem. Hennes relation till pappan är så otroligt fin och jag blir så berörd av det som händer. Det lilla triangeldramat som uppstår på hennes jobb uppskattar jag inte alls. Det hade jag helt klart kunnat vara utan.
Jag älskar karaktärerna, de är så otroligt charmiga. Att huvudpersonen Zoey är programmerare kom som en mycket trevlig överraskning. Förmodligen tillför det en del för både sambon och mig. Hon gör den lite nördiga personlighetstypen mycket trovärdigt. Lauren Graham, som jag inte visste skulle vara med, gör i stort sett samma karaktär som hon brukar. Jag blir lite förvånad över att Mary Steenburgen gör en så svag insats. Hon brukar väl vara bra. Kompisen Mo är bara fantastisk. Han stjäl varenda scen han är med i. Alla skulle behöva en Mo i sitt liv! Och till sången ... alla sjunger bra, men Skylar Astins röst är inget annat än fantastisk. Jag skulle lyssna på den hela tiden.
Zoey's extraordinary playlist är, framför allt, rolig, men även lite sorglig. Bra musik är det också. Jag blir varm i hela kroppen av den här serien. Även om jag blir ledsen ibland så får den mig att må bra. En serie som får mig både att skratta och gråta måste ju ha ett högt betyg.
På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 1,1k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 20k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.
Titel: Sommarmöten Originaltitel: People we meet on vacation Genre: Romantisk komedi Regissör: Brett Haley Manus: Yulin Kuang, Amos Vernon, Nunzio Randazzo, Emily Henry (bok) Skådespelare: Emily Bader, Tom Blyth, Sarah Catherine Hook, Lucien Laviscount, Ian Porter Utgivningsår: 2026 Produktionsland: USA Längd: 117 min Serie: - Såg den på Netflix 6 mars 2026
Handling
Den omaka duon, självständiga och spontana Poppy och rutinälskande Alex, är bästa vänner sedan flera år tillbaka. Eftersom de till vardags bor i olika städer passar de varje sommar på att spendera semestern tillsammans. Nu ska en resa komma att förändra allt och få dem att fundera över något som alla omkring dem redan undrat – om de inte hade varit det perfekta romantiska paret?
Min kommentar
Förra veckan så sköt jag upp en film, eftersom det dök upp en som jag hade lagt till på listan för ett bra tag sedan, men som då inte streamade någonstans. Alltså var ju veckans val enkelt. Skulle man kunna tycka. Men jag tyckte att vi, efter en riktigt jobbig och besvärlig vecka, behövde något lättsamt och, gärna, roligt. Sommarmöten lät som det vi ville ha.
Filmen baseras på en bok, med samma namn, som jag inte har läst. Något som faktiskt verkar vara en fördel. De som har klagat mest på filmen tycks ha läst boken och tycker, precis som jag brukar göra, att de har gjort för många ändringar.
För mig så är det ganska oklart varför Poppy är så rädd för att stanna på samma ställe för länge. Hennes motiv/anledning. Det brukar väl ändå finnas en reell orsak. Hela henne bakgrund är faktiskt höljd i dunkel. Förutom en mycket kort tillbakablick så får vi inte träffa vare sig hennes familj eller några vänner. Men, Poppy hade helt rätt. Hon är alldeles för mycket och är rentav en ganska hemsk person, som bland annat tycker att det är okej att lura till sig gratis mat/dryck/annat.
Poppy och Alex har väl inte någon riktig kemi, tycker jag, men de kompletterar varandra på ett bra sätt. Vilket betyder att de är extremt olika. Deras vänskap känns genuin, även om jag tycker att den var mest på Poppys villkor. Alex verkar dessutom inte duga som han är, för hon försöker hela tiden ändra på honom. Är det något jag avskyr så är det när folk får för sig att de har rätt att ändra på andra. Och Alex hörlurar alltså, de hade jag behövt på jobbet. De har en oslagbar brusreducering, verkar det.
En positiv grej är att de lyckades få in ett dansnummer på ett fullt naturligt sätt. Det händer verkligen inte ofta. Personligen så tycker jag att det är ett under att de inte förstod vad alla andra måste ha sett i många år. Efter ett tag så blev det ganska mycket upprepning och filmen är på tok för lång.
Sommarmöten är underhållande, med en viss charm. Den är inte jätterolig, men den har sina stunder. En lagom film att se en fredag, när man är trött och bara vill ha något lättsmält. För en gångs skull så tycker jag att den svenska titeln är mer rätt än originalet. Den handlar inte speciellt mycket om folk man möter på semestern.
På Letterboxd hade den 3,18 i genomsnitt (beräknat på 853 118 betyg).
På IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 37k betyg).
Jag ger den 3,5.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
Det är onekligen skönt med långledigt. Mina kollegor hade ännu längre ledigt, eftersom skärtorsdagen var ledig för dem, men jag jobbade. Om man gjorde det så fick man välja en valfri dag att ersätta den med. Jag är mycket hellre ledig på min födelsedag än skärtorsdagen, så den dagen valde jag i stället.
Jag har läst en bok av Kelly Rimmer tidigare och den var fantastiskt bra, sedan har det inte blivit fler lästa. Bara köpta. I år tyckte jag det var dags att se om den boken bara var en lyckoträff så jag tog med Jag utan dig i min Vi möts igen-utmaning. Snart vet jag.
Min smakebit är början av boken:
Det var absolut inte kärlek vid första ögonkastet.
I ögonvrån såg jag en bar, smutsig fot. Det var inte meningen att stirra, men nakna fötter offentligt råkar vara det värsta jag vet - och i det ögonblicket hade jag ännu inte sett kroppen som foten hörde till. Jag kan tänka mig att jag gjorde en grimas och försökte tvinga tillbaka blicken till laptopen som jag satt och jobbade på. Tydligen utan att lyckas, för snart kommenterade hon mitt stirrande. "Mina ögon sitter här uppe", sa hon. Till min förvåning lät hon road och jag sneglade upp för att se om jag missuppfattat hennes ton.
Det var så våra blickar möttes. Och jag blev kär - så kanske var det kärlek vid andra ögonkastet.
Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på avstämningskollen hos Kulturkollo.
Just nu ...
läser jag ... Stäppens krigare av Conn Iggulden, en bok som jag bytte till mig för över elva år sedan nu. I dag hade jag med största säkerhet inte tagit med den hem, men nu finns den här och då läser jag den. Vem vet, jag kanske verkligen gillar den.
lyssnar jag på ... de ganska irriterande ljud som kommer från sambons spel.
tittar jag på ... massor. TV-säsongen har dragit igång på riktigt och där är det Över Atlanten, Wahlgrens värld, Sveriges mästerkock och Masked singer. TV-serien som går här just nu är Zoey's extraordinary playlist. Den kan jag verkligen rekommendera om man vill ha något lättsmält och roligt. På egen hand så har jag återvänt till One Chicago-träsket, vilket betyder säsong 7 av Chicago fire, säsong 6 av Chicago P.D. och säsong 4 av Chicago Med. In emellan där så tittar jag då och då på Masterchef Australia, sextonde säsongen.
njuter jag av ... långledigt. Jösses, vad jag behövde det. Och så våren så klart. Alla de där blommorna som gör mig så glad.
längtar jag efter ... att min fot ska bli bra så att jag kan gå. Och så första helgen i maj, när vi ska ha en hotellweekend i Karlshamn och gå på MovEat med svåger och svägerska. Det blir trevligt!
