Bok: Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Det finmaskiga nätet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 363
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 10
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 september 2026




Första meningen: Solen står snett över det öppna landskapet.

Baksidetext
"Det gäller den där förbannade gamla mordhistorien … och det är inte utan en viss oro som jag griper mig an saken."

Kommissarie Asunander, reumatisk och tillbakadragen, bor numera på ett välskött äldreboende i den muromgärdade staden Visby, och för anteckningar om ett trettio år gammalt fall som antingen rörde sig om ett mord eller ett märkligt försvinnande. Ouppklarat hursomhelst. Egendomliga omständigheter – till exempel ett par avkortade lillfingrar och ett fynd på den gotländska landsbygden – väcker liv i den bisarra historien om Harry Krona och Marlene Horwath. Vad var det egentligen som hände, och varför?

Gunnar Barbarotti och Eva Backman, på väg mot pensionen och ett lugnt liv på norra Gotland, dras motvilligt in som hjälpredor åt sin gamle chef i dennes efterforskningar. Med insatser som ska visa sig vara högre än någonsin.

Min kommentar
Ett säkert sätt att få en ny del i en serie att släppas verkar vara att ta med den i min Finish That Series-utmaning. Förra året läste jag den nionde delen i serien om Gunnar Barbarotti. Knappt två månader senare så släpptes den tionde delen, Det finmaskiga nätet. Som jag givetvis köpte direkt, men sedan inte läste. I stället tog jag med den i min utmaning i år. Men nu kommer det nog inte några fler delar. Det här sägs vara den sista. Vilket vi ju har hört förut, men nu är det nog dessvärre sant.

När jag läste den första boken om Barbarotti, för drygt femton år sedan, var jag kanske inte besviken, men inte heller helt övertygad. Det här var ju knappt någon deckare, tyckte jag, och det dröjde en evighet innan själva fallet tog fart. Däremot så tyckte jag verkligen om sättet att berätta en historia. Nu, många Barbarotti-böcker senare, reagerar jag inte alls på samma sätt. Nesser kan hoppa mellan tider och perspektiv, låta saker ta sin tid och stoppa in både märkliga karaktärer, ordlekar och gudssamtal på vägen. Jag följer bara med. Jag litar på honom.

Boken började lite omständligt, men eftersom mitt förtroendekapital för Håkan Nesser är stort så litade jag på att han visste vad han gjorde. Det här kunde lätt ha blivit rörigt, med allt hoppande i både tid och perspektiv, men det blir det inte. När och vem är alltid väldigt tydliga. Många trådar är det, kan man tycka, men det blir till slut ett fint garnnystan.

En reflektion jag hade var att boken är farligt nära att bryta regel nummer ett för deckare (Ronald Knox 10 budord), men tack vare konstruktionen så fungerar det. Läsaren har exakt samma information som de som utreder och då följer den ju regel nummer ett i ett annat regelverk (S S Van Dines).

En av de beståndsdelar som är mest speciella i den här serien är dialogerna. Då tänker jag både på den mellan Barbarotti och Backman, men även på den mellan Barbarotti och Vår Herre. Båda delarna är på plats här och det är också de filosofiska funderingarna.

Nessers språk är ju alltid speciellt, eller har varit i de böcker jag har läst. Det är alltid lika roligt att träffa på ordet luguber, vilket jag egentligen bara gör när jag läser Nesser. Faktum är att jag tycker att det är ett obligatoriskt ord i hans böcker. I den här boken får jag dessutom lära mig ett nytt; kalfatrande.

Lite kuriosa. Jag reagerade mycket på den märkliga karaktären Georgi Adamsnouk, som plötsligt gjorde entré. Före detta revisor och utredare på Skatteverket och sällsamt otrevlig, osmidig och osympatisk. Det var ju omöjligt att inte fundera över om den här karaktärens personlighet kunde vara en blinkning till Nessers egen erfarenhet av Skatteverket. Eftersom jag vet att Nesser är klurig så kollade jag upp namnet lite mer och det visar sig att det tydligen är ett anagram för Un gros komidag, vilket på "maardamska" lär betyda "en stor fars" eller "en rejält absurd situation".

När jag läser Håkan Nesser så kommer alltid ett lugn över mig. Tempot, språket, det ironiska tonfallet, klurigheten. Allt gör att jag kan koppla av. Det finmaskiga nätet är inget undantag. Jag vet faktiskt inte hur han bär sig åt. Han klarar av saker som egentligen inte borde fungera för mig. Allt sammantaget så är den här boken väldigt nessersk. Nu återstår bara att önska Barbarotti en härlig pension och ett långt och bra liv.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 310 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Det finmaskiga nätet: Tankar från en samlares hjärna, ljudboksbloggen.com och Det här har jag läst

Nytt i hyllan

Det finns böcker och så finns det Böcker. Här är ett exempel på en sådan.

M W Cravens serie om Washington Poe och Tilly Bradshaw är så bra att jag inte bara måste äga dem utan också läsa dem så snart det bara går efter att jag har fått dem. Kirurgen kom med posten på måndagen. Då slumpade det sig så väl att jag precis läst ut en bok så redan på tisdagen började jag läsa. Och jag blev inte besviken. Tack till Modernista!

Hett i hyllan #542

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I slutet av maj 2024 hade Bokus pocketkampanj och de är förödande.

Emily Henry är en författare vars namn jag har sett så ofta och till slut kunde jag inte motstå att köpa en. Det blev Min lyckliga plats.

För ett tag sedan såg jag en film som var baserad på en av hennes böcker (Sommarmöten) och den hamnade inte på min favoritlista, men inte heller på den andra ... Om jag har fattat det rätt så hör inte den till hennes bästa. Jag har alltså fortsatt hopp om den här boken. Det känns som att den kanske passar bäst på sommaren så kanske lägger jag till den i min Boktolva nästa år.

Så här står det på baksidan:

Harriet och Wyn har varit det perfekta paret ända sedan de träffades i college - de hör ihop som salt och peppar, te och honung, sommar och sol. Det vill säga fram tills nu.

De gjorde slut för sex månader sedan. Och de har fortfarande inte berättat det för sina vänner.

Och det är därför de plötsligt delar det största sovrummet i stugan i Maine som har varit deras kompisgängs semesterställe det senaste decenniet. Deras årliga flykt från verkligheten, där de under en ljuvlig vecka får äta kopiösa mängder ost, skaldjur och dricka vin, och andas in den salta luften vid kusten tillsammans med sina absoluta favoritmänniskor.

Men det här året tvingas Harriet och Wyn ljuga för alla för att hemligheten inte ska komma ut, samtidigt som de försöker ignorera det faktum att de saknar varandra så att det gör ont. För stugan är till salu och det här är sista veckan de någonsin kommer att få vara där tillsammans. Harriet och Wyn vägrar vara orsaken till att denna sista tid blir förstörd, så de låtsas. Harriet antar rollen som den drivna AT-läkaren som aldrig startar ett bråk, och Wyn antar rollen som den avslappnade mysiga killen som aldrig låter problemen skina igenom. Det är en lysande plan (om man betraktar den på avstånd genom ett par solkrämssmetiga solglasögon). Efter att ha varit kära i flera år, hur svårt kan det vara att låtsas vara det i en vecka ... inför de som känner en bäst?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Kirke av Madeline Miller

Författare: Madeline Miller
Titel: Kirke
Genre: Drama
Antal sidor: 393
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Circe
Översättare: Niclas Nilsson
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 september 2026




Första meningen: När jag föddes existerade inte ordet för det jag var.

Baksidetext
Kirke är den första häxan i litteraturen. En kvinna med mer makt än vad samhället ansåg lämpligt. Hon var gudinnan som förförde Odysseus med trollformler och förvandlade hans manskap till svin. Madeline Miller lyfter ut Kirke ur Odysséen och ger henne en egen bok – som blir något så ovanligt som en kvinnlig äventyrsberättelse. Det är en kraftfull och tidlös saga för vuxna, om en kvinnas kamp för överlevnad och frihet.

Min kommentar
När Kirke kom så blev den snabbt en snackis. Trots att jag varit intresserad av grekisk mytologi sedan jag var liten så var jag inte jättesugen på att läsa den. Då fick sambon möjlighet att plocka hem den från jobbet och vem är väl jag att tacka nej till det.

Kirke är inte ett av de namn jag känner till från mytologin, jag hade faktiskt aldrig hört talas om henne. De flesta andra däremot var gamla bekanta. Precis som vanligt, när jag läser något som är "sant" så blir jag nyfiken. Alltså vad som verkligen finns i mytologin och vad som är påhittat. Det känns märkligt att uttrycka det så, men jag tror vi kör på det. Att ta reda på vad som ingår i mytologin och vad Miller har lagt till/dragit ifrån är inte helt lätt. Det finns flera olika versioner och det hör väl lite till mytologi. Det är ju ingen vetenskap. Hur mycket av den Kirke vi möter är faktiskt Kirke, och hur mycket är Madeline Miller?

Språket är nästan drömskt, vilket passar berättelsen perfekt. Tyvärr passar det inte mig lika bra. Jag tyckte att den var lite åt det sega hållet, men själva innehållet tyckte jag om. Det var intressant att få veta lite mer.

Det mest intressanta i den här historien, tycker jag, är att Kirke tycker att odödlighet är en börda. Inte en gåva. Jag kan relatera till det. Det verkar jobbigt att leva för evigt. Det är väldigt lång tid. Och precis som Kirke är inne på så förlorar kanske livet sitt värde om man har det för evigt.

Jag brukar ha svårt för/inte gilla när författare tar någon annan författares karaktär och hittar på en helt egen historia om den. Men det kan man ju egentligen inte påstå att Miller gör här. Mytologi är ju liksom allas och själva grunden verkar ju stämma. Även om Kirke har fått mer djup. Och faktiskt har blivit mer mänsklig. Hon förtjänar definitivt att få vara huvudperson i en egen berättelse.

Att gudarna inte var så speciellt sympatiska har jag ju förstått sedan tidigare, men jag tycker att gudalik stämmer väldigt dåligt i kombination med småsint. Och det tycker jag att de var här. Lite som barn i sandlådan. Nu när jag tänker efter så har de vissa beröringspunkter med våra nutida politiker. Märkligt nog är det kanske Penelope som framstår som mest gudalik. Inte för att hon har några övernaturliga krafter, utan för att hon faktiskt besitter sådant som man rimligen skulle kunna förvänta sig av gudar: klokhet, tålamod och självbehärskning. Jag hade velat läsa hennes historia.

Om något så har Miller gjort en snällare version av mytologin. Här satt jag och tänkte att Kirke och Penelope borde byta barn med varandra. Det gjorde de. Men på ett helt annat sätt än jag tänkte. Oidipus bleknar i jämförelse. Det är allt jag har att säga om detta.

Kirke är en bra bok vad gäller innehåll, det är utförandet som inte riktigt är i min smak. Det blir lite för omständligt och utdraget. Många har kallat boken för feministisk, men några sådana kriterier eller preferenser har inte jag. En historia blir varken bättre eller sämre av det.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,22 i genomsnitt (beräknat på 1 469 937 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Kirke: enligt O, Stories from the city, stories from the sea och Lyrans noblesser

Tisdagstrion: Indien

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Indien

Jag tänkte mig att jag skulle välja böcker som utspelar sig i Indien. Trots att jag inte har en enda indisk bok i hyllorna så funkade det faktiskt. Men då blir det ju svårt att få in en Stephen King. Så han kommer som en liten bonus 😁

1. Jag måste ju börja med den mest självklara, Shantaram av Gregory David Roberts. En mycket, mycket tjock bok, men den är värd att läsa. I början av 1980-talet begick australiensaren Gregory David Roberts en rad väpnade rån för att bekosta sitt heroinmissbruk. Han åkte fast men lyckades rymma från ett av Australiens mest välbevakade fängelser. På falskt pass tog han sig sedan till Indien och anonymiteten i den myllrande miljonstaden Bombay. Det där med att det här ska vara hans egen berättelse stämmer väl, i och för sig, men man ska ta en del med en nypa salt. Om man inte orkar med den här tjocka boken så kan jag rekommendera TV-serien.

2. Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand är minst lika självklar. Göran Borg har inget roligt liv, men det kan alltid bli värre. Han kan till exempel få sparken, luras iväg på en charterresa till Indien, drabbas av galopperande turistdiarré och lämnas ensam att dö på ett sjabbigt hotellrum i Jaipur. Sedan dyker Yogi upp.

3. Den sjätte gudinnan av Karin Alfredsson är fjärde delen i serien om läkaren Ellen Elg, som åker runt i världen och hjälper utsatta kvinnor. I denna är hon då i Indien. Kali och Amrita är två kvinnor som Ellen träffar på sitt FN-uppdrag. Ellen samarbetar med Madhu, en advokat med mänskliga rättigheter som specialitet. Madhu vill driva de utsatta kvinnornas fall i rätten men Kali och Amrita bestämmer sig för att skipa rättvisa på egen hand.

BONUS

Stephen Kings böcker har ibland bearbetats för den indiska marknaden. Till exempel gjordes boken Det om till en officiellt licensierad indisk TV-serie på 52 avsnitt under namnet Woh. Dessutom är Bollywood-filmen No Smoking baserad på hans novell Sluta röka-byrån. Filmen Taarzan: The Wonder Car är också löst inspirerad av Christine.