Bok: Låt mig berätta allt av Caroline Säfstrand

Författare: Caroline Säfstrand
Titel: Låt mig berätta allt
Genre: Feelgood
Antal sidor: 347
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hemligheternas ö 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2024
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 juni 2026




Första meningen: Jag vill, vid snart fyllda åttio år, följa kvinnosakskämpen Ellen Keys ord: "Mod beror framför allt på viljan att vara modig."

Baksidetext
Ulrica bestämmer sig för att tillbringa två sommarveckor på den idylliska ön Ven, platsen som alltid rört upp så starka känslor hos hennes mor. Med sig har hon ett gammalt vykort som hon vet kopplar ihop henne med en mörk historia på ön, nu vill hon förstå hur. Mitt emot Ulricas stuga bor Bea, vars liv helt har stannat upp. När hon på radion hör en forskare prata om att alla människor bär på tretton hemligheter, fem så hemliga att vi aldrig berättar dem för någon, undrar hon över turisten på andra sidan vägen. Är hon verkligen här för naturens skull? För båda kvinnorna har livet nyligen skakats om, men en röst från det förflutna kanske kan leda dem in på nya vägar.

Min kommentar
Caroline Säfstrand har väldigt snabbt klättrar på listan över favoritförfattare och mitt mål är att läsa allt hon har skrivit. Eftersom jag hittade henne ganska sent så har jag en del att ta igen. När jag kände att jag behövde något mer lättsmält mellan två mer hårdkokta böcker så föll valet på Låt mig berätta allt. Första delen i serien Hemligheternas ö.

När jag läser den här typen av böcker så inser jag att det nog bor en liten, liten romantiker djupt inne i mig. Men dock inte en romantiker som går igång på romantik. Den är inte framträdande i den här historien och det är jag tacksam för. Man kan ju vara romantiker på andra sätt, gissar jag, och den här boken träffar rätt i hjärtat mot slutet. Fram till dess så var den "bara" bra.

Relationer finns det i mängder, av många olika sorter. Precis som vanligt så är de beskrivna på ett jättefint sätt. Liksom de olika karaktärerna och deras inre resa. Med undantag för Alva. Henne är det omöjligt att förstå sig på. Hur kan man inte bli nyfiken på sin bakgrund när man har växt upp med de historierna? Jag vet ju att det finns människor som inte alls reagerar som jag, men det här var faktiskt svårt att greppa. Även Ulrica, Alvas dotter, är svår att få kläm på. Hur kan man vara så bunden vid sin mamma när man är 45? Som att hon är kopplad och dresserad till absolut lydnad. Egentligen så vet jag ju att det finns sådana personer också, jag har ju till och med känt att par av dem. De flesta av oss bryter sig ju ändå loss, även om man har en så dominant och passivt aggressiv mamma. Speciellt när man får en egen familj. Men Ulrica missade tydligen det steget.

Bea är nog den karaktär som jag kan förstå mest. Den där förlamningen som kan drabba en när mattan plötsligt rycks undan under fötterna. Eventuellt så kan jag tycka att hon borde ha tagit sig i kragen tidigare, men vad vet jag. Valdemar är i alla fall min favorit. Han är en riktig dr Dolittle och jag hade gärna träffat på honom. Nu får jag väl nöja mig med att hoppas att han dyker upp i efterföljande delar.

Själva ön blir som en egen karaktär, väldigt fint och lockande beskriven. Däremot är det oerhört svårt att förstå varför ön varit förbjuden att ens besöka. Helt ärligt så hade jag väntat mig en mycket värre anledning till att mörka hela sin bakgrund. Det som händer är nog bara logiskt för en känslostyrd person, som dessutom inte har lärt sig att tänka själv. Antar jag. För en pragmatiker är det obegripligt.

Jag har varit på Ven två gånger, men faktiskt inte alls förstått grejen och om sanningen ska fram så har jag tyckt att ön är överreklamerad. Låt mig berätta allt fick mig att vilja åka tillbaka och försöka igen. Jag hoppas och tror att den här serien är liknande Vid livets vägskäl. Att böckerna hänger ihop bara genom miljö och/eller tema och att man i bästa fall får höra hur det går för de tidigare karaktärerna på något sätt. Det ser jag fram emot och andra delen står redan i hyllan.

På Goodreads hade den 3,70 i genomsnitt (beräknat på 489 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Låt mig berätta allt: Bokstunder, Bokdivisionen och malins bokblogg

Läsplanering augusti 2026

Snart är augusti här och dagarna börjar bli lite kortare, men än så länge är det sommar. Tycker jag. Varenda helg tycks vara uppbokad här så det blir nog dessvärre inte så mycket lästid. Det blir bara fyra planerade böcker, men jag tror nog att det ska finnas utrymme för fler.

• I dina händer av Malin Persson Giolito. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Kodnamn Verity av Elizabeth Wein. Boktolva. Hyllvärmare.
• Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Generation noll av Stefan Ahnhem. Finish That Series. Hyllvärmare.

Hett i hyllan #536

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det är fortfarande många böcker kvar från när jag fyllde år i slutet av maj 2024.

Ända sedan jag läste den fantastiska serien om A-gruppen så har Arne Dahl stått med på min autobuy-lista, så Skaparen var även den självklar på min önskelista.

Den här boken har han visserligen skrivit ihop med Jonas Moström, som jag också har läst, men det spelar ingen roll. Nu har jag visserligen inte tyckt att Arne Dahls andra böcker kommit upp i samma nivå som A-gruppen, men det spelar inte heller någon roll. Jag hoppas fortfarande att det ska bli lika bra. Jonas Moström har jag inte riktigt kommit överens med så kombinationen är jag rejält nyfiken på. Detta är första delen i serien True fiction och det har hunnit komma ännu en del i den.

Så här står det på baksidan:

När den världsberömda deckarförfattaren Tom Borg gör research till sin nya roman på en exklusiv svartklubb i centrala Stockholm blir han vittne till det mord han just skriver om. Snart är han jagad både i fiktionen och i verkligheten. Var går egentligen gränsen? Vill han verkligen veta det?

Toms antagonist är den MMA-fightande polisen Olivia Woolf. Hon bär sin egen tvilling inom sig, har ett blått och ett grönt öga, och spöar på sin lediga tid upp våldtäktsmän som går fria.

Snart uppdagas det att Tom inte bara är jagad av polisen. En radikal grupp med egen agenda verkar ligga bakom händelserna som drivit Tom på flykt. Vem styr egentligen narrativet i den bok Tom arbetar med, och vem bär skulden när verkliga människor far illa?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Maestro av Geir Tangen

Författare: Geir Tangen
Titel: Maestro
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 365
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Maestro
Översättare: Helena Sjöstrand Svenn
Serie: Gudmundsson & Skeisvoll 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 juni 2026




Första meningen: Den här morgonen, fyra dagar innan ljuset släcktes, stod journalisten Viljar Ravn Gudmundsson bredbent i sammanträdesrummet och njöt av atmosfären omkring sig.

Baksidetext
Journalisten Viljar Ravn Gudmundssons karriär är på väg utför. Förr var han den stora stjärnan på lokaltidningen i den norska småstaden Haugesund, och hade fullt sjå med att stå emot anbuden från Oslotidningarna. Men efter ett ödesdigert misstag går Viljar från stjärna till iskall på redaktionen. Samtidigt kämpar han privat med att ta hand om sin ADHD-diagnostiserade son, och inte minst med att hantera sina egna ångestattacker.

När Viljar en dag får ett mejl av någon som påstår sig vilja straffa människor som undkommit rättvisan, skickar han det bara förstrött vidare till polisen. Nästa dag hittas en kvinna mördad. Och snart trillar ännu ett kryptiskt mejl ner i Viljars inkorg ...

Lotte Skeisvoll leder polisutredningen. Många rynkar på näsan åt att hon 32 år ung blivit utnämnd till kriminalkommissarie, men Lotte själv – paragrafryttare och närmast tvångsmässigt överambitiös – tycker att hon borde ha fått chansen betydligt tidigare. Men nu möts hon av en gärningsman som ständigt verkar ligga steget före. Först när det framkommer att morden tycks spegla scener ur populära kriminalromaner står hon inför ett genombrott.

Min kommentar
För en faslig massa år sedan fanns det en norsk bokbloggare, som även skrev på en bok. Han heter Geir Tangen och boken han höll på att skriva var Mestro. Den kom ut på svenska 2018 och sedan dess har den faktiskt stått oläst i min hylla. Min plan var egentligen att läsa den under semesterresan till Norge, men sedan upptäckte jag att den inte fanns som e-bok och då fick jag göra en snabb omplanering och läsa den innan i stället. Det funkar ju det också.

Egentligen så är det här ett bra exempel på hur jag vill ha mina deckare. Ingen romantik överhuvudtaget. Minimalt med privatliv. Och så blir det nästan lite meta. Här finns många referenser till andra deckare. Till och med författarens eget namn är med. Jag gillar det.

Två huvudpersoner finns det och jag är inte så glad i någon av dem. Journalisten Viljar är inte särskilt sympatisk. Inte ens innan det där hände, som fick hans stjärna att dala. Polisen Lotte kan inte vara så lätt att jobba med. Enligt henne finns det bara två sätt att göra saker; hennes sätt och fel sätt. Om man slår upp tvångssyndrom så finns det en bild på henne där. På något skruvat sätt så gillar jag dem ändå. Jag kan känna med dem och de engagerar mig. Och kanske kan jag lite, lite relatera till Lotte.

Någon procedurdeckare är det inte. Faktum är att det inte finns några förhör alls och ingen utredning att tala om heller. Allt det sker när vi är någon annanstans. Det funkar bra det också. Morden är ganska råa, men jag tycker inte att vi får veta så mycket om dem. Förutom att de har hänt då och en övergripande bild. Inga blodiga detaljer alltså. Full av klyschor är den däremot, både vad gäller karaktärer, mordmetoder och mördare. När det är så här snyggt gjort, framför allt meningen(?), så blir det väldigt bra.

Vi får även ta del av mördarens tankar och det är väl något jag strängt taget inte är något fan av. Just den biten hade jag klarat mig utan. Dock ett plus för att de kapitlen inte är kursiverade. En då-tråd finns det så klart också. Något som tydligen är ett måste i en deckare. Det låter kanske som att det blir rörigt med alla olika trådar och berättare, men det är det inte.

Ungefär halvvägs in gissade jag mördaren. Jag minns inte vad det var som fick mig att haja till, men jag tror att det var något h*n sa. Det förstörde absolut ingenting. det fanns tillräckligt med annat som var ovisst och oväntat.

Maestro är en väldigt bra deckare och jag blev ju så klart sugen på att fortsätta läsa serien, men det visar sig bli oerhört svårt. Andra delen går inte längre att få tag i och den finns inte heller som e-bok att låna eller köpa. Det är inte alltid bra att vänta med att läsa böcker ...

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,60 i genomsnitt (beräknat på 1 251 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Maestro: Lottens bokblogg, Bokstunder och Boktanken

Böcker på rad

Nu när jag inte har någon återkommande Tisdagstrion, över sommaren i alla fall, så tänkte jag att jag får väl ordna några egna listor att ta till. Jag har samlat på mig några teman, åtminstone så de räcker i några veckor. Fem känns som ett lämpligt antal för det här.

Hur många olästa böcker jag än har hemma så lockar alltid de nya som släpps. De närmaste månaderna kommer en hel del som jag verkligen vill sätta tänderna i och det ger temat: Nya böcker jag vill läsa.

Även för det här temat så är böckerna betydligt fler än fem och jag hade ganska stora problem att välja vilka som skulle få vara med.

1. Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson
2. Den stora massan av Louise Penny
3. Kirurgen av M W Craven
4. Ängladåd av Tina Frennstedt
5. Andra världar än dessa av Stephen King & Peter Straub

Listan är nog faktiskt i något slags ordning och den enda anledningen till att Kings bok är sist är för att detta är den där Talisman-serien som jag inte har varit jätteglad i ...