Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.
Nyss: Skamgrepp av Eva Hildén är en thrillerdebut, för vuxna, och säga vara första delen i Villebråd-serien, men böckerna ska vara fristående.
Nu: Vänligheten av John Ajvide Lindqvist, eftersom jag kände att jag verkligen behövde en tegelsten. Över 700 sidor 😁
Nästa: Väv av lögner av Jo Callaghan, fjärde delen i serien om Kat & Lock, världens första AI-polis. Det ska bli spännande att se vart antydan i slutet av förra boken tar vägen. Den gjorde mig riktigt orolig.
Författare: M W Craven Titel: Kirurgen Genre: Kriminalroman Antal sidor: 486 Originalspråk: Engelska Originaltitel: The killer's mark Översättare: Gabriel Setterborg Serie: Washington Poe 8 Förlag:Modernista Utgivningsår: (original) 2026 (min) 2026 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 20 september 2026
Första meningen: När pensionerade viceamiralen Boyer avled utan att efterlämna något testamente föreskrev lagen att dottern Wendy, som han inte haft kontakt med på åratal, skulle ärva hela hans kvarlåtenskap.
Baksidetext
Washington Poe och Tilly Bradshaw har lämnat polisen för att arbeta som privatdetektiver i Carlisle, men deras förhoppningar om en lugnare tillvaro avbryts när tonåriga Esmerée Blue kliver in på kontoret. Hon säger att hon sett sin mamma, som hon trodde var död, i en pornografisk film. Hon vill ha deras hjälp att hitta henne och enda spåret är en unik tatuering som modern ska ha på sin ena fotsula.
Sökandet leder Poe och Tilly till Röda Kammaren, en kriminell och farlig grupp som handlar med lyxkonkubiner. Konkubinernas kontrakt löper på tjugo år men i stället för den utlovade belöningen blir de mördade medan tatueringarna på deras fotsulor skärs ut och blir till makabra troféer.
När Esmerée kidnappas ställs Poe och Tilly inför ett brutalt ultimatum: de har 48 timmar på sig att hitta modern och genomföra en utväxling mot Esmerée. För att rädda flickan tvingas Poe och Tilly tänja på alla moraliska gränser och ta strid mot sin hittills mest skrämmande motståndare.
Min kommentar
Det finns serier och så finns det Serier. Och så finns det SERIER. Den senare beskriver Cravens serie om Poe och Tilly. Det här är en av de bästa som finns därute och när åttonde delen, Kirurgen, kom så var jag, typ, tvungen att släppa allt och börja läsa.
Allt är kanske inte helt trovärdigt, men detta är Cravens universum och där är det så. Och jag köper det. Även om jag sitter och är lite tveksam ibland. Trots triader och tortyr så tycker jag att den här boken är mindre rå och brutal än de tidigare (eller så, hemska tanke, så har jag vant mig och blivit avtrubbad). Våldet känns mer antytt än visuellt.
Min svaghet för kantiga karaktärer får sitt lystmäte i de här böckerna. Poe och Tilly är två av mina absoluta favoriter. De är båda socialt handikappade, fast på helt olika sätt, vilket gör att de kompletterar varandra fantastiskt bra. Estelle och numera även Towler har tillkommit och fungerar lika bra, trots att de alla är olika. Och kanske är det just därför jag tycker så mycket om dem, det finns något hos var och en som jag känner igen mig i. Esmerée är en karaktär som vi verkar få behålla och henne hade jag lite svårt för. Hon blir lite för mycket. Jag kan dock förstå henne. Hennes beteende är typiskt för en tonåring som inte vågar lita på att vuxna ska ta hand om henne. Hon är helt enkelt osäker och rädd. Lite som en rädd hund som skäller. Hon var extremt jobbig i början, men samtidigt så var det nästan omöjligt att inte tycka om henne. Vilja typ rädda henne. Gemensamt för dem allihop är att de inte har något filter. Överhuvudtaget. Kontentan är i alla fall att jag så gärna hade hängt med det här gänget.
Dialogerna är helt underbara och de får mig att frusta till emellanåt. Kapitlen är så korta att man faktiskt alltid hinner bara ett till. Eventuellt så hade man kunnat beskylla Craven för överanvändning av cliffhangers. Faktum är att vartenda kapitel avslutas med en. Men när man vänder blad så fortsätter det där, direkt. Förutom i den sista epilogen. Ja, du läste rätt, det finns nämligen två. Den andra får mig att längta orimligt mycket till nästa del.
För mig var det obegripligt hur Poe kunde ha så mycket emot namnet på firman. Privatsnokar är kanske inte ett namn jag själv hade valt, men jag kunde överhuvudtaget inte förstå varför Poe tyckte som han gjorde. Naturligtvis var jag tvungen att ta reda på vad firman heter i original. Gumshoes for hire. Vilket ju är ett mycket roligare namn, men även ett som gör att jag plötsligt förstår vad Poe menar.
Översättningar är egentligen inget som jag brukar fundera på, men i det här fallet så måste jag ta upp titlarna i serien. Jag vet att jag nämnde översättningen av titeln på den första boken, men den kunde jag ändå köpa. När det gäller denna så ställer jag mig lite frågande. Vad är viktigast? En titel som speglar innehållet? En titel som "passar" med övriga i serien? Visst finns det en kirurg med här, men det är en person som faktiskt inte alls har med historien att göra. Den uppenbara titeln, för mig, hade varit Tatueraren och den hade checkat av båda punkterna. Till och med Konkubinen hade varit en bättre titel.
Kirurgen är en otroligt mörk historia, vilket ju Cravens böcker brukar vara. Jag har ingen aning om det existerar något liknande i verkligheten. Tyvärr så skulle det inte förvåna mig det minsta om människor kunde göra så här mot andra människor, men jag hoppas verkligen att det inte förekommer. Det enda problemet nu, när jag har läst den senaste delen som precis har släppts, är att jag får vänta i en evighet på nästa.
På Goodreads hade den 4,50 i genomsnitt (beräknat på 2 175 betyg).
Jag ger den 4,0.
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Döttrar
Nu tänker jag vara så tråkig att jag helt enkelt passar på att göra en Stephen King-trio. För att ta igen alla veckor som han är omöjlig att få med.
1. Carrie är ju återigen aktuell. Det har kommit ännu en filmatisering av den, som jag kommer att se så småningom. Om nu någon har missat vad den handlar om så är Carrie en 16-åring tjej som går sista året på high school. Hon är ingen vanlig tjej. Hon har hemliga krafter, som hon till slut använder mot sina mobbare.
2. Eldfödd handlar om Vickys och Andys dotter, Charlie. Andy och Vicky medverkade i ett experiment när de gick på universitetet, med sinnesutvidgande droger. När Charlie växer upp är det tydligt att något har gått i arv. Något som regeringen väldigt gärna vill studera.
3. Flickan som älskade Tom Gordon är nog faktiskt Kings mest speciella bok. Trisha är nio år den dagen hennes familj ger sig ut på en skogspromenad. Plötsligt är hon ensam och vilse, med bara sitt eget lokalsinne, sin egen uppfinningsförmåga och sitt eget mod. Och så klart sin Walkman, där hon rattar in basebollaget Boston Red Sox matcher för att lyssna på hur hennes hjälte Tom Gordon alltid räddar matcherna.
Titel: Ted Lasso Originaltitel: Ted Lasso Säsong: 4 Genre: Komedi Skapad av: Brendan Hunt, Joe Kelly, Bill Lawrence TV-bolag: Apple TV+ Skådespelare: Jason Sudeikis, Brett Goldstein, Hannah Waddingham, Juno Temple, Brendan Hunt Premiär: 2026-08-05 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 10 Avsnittslängd: ca 49 min Såg den på Apple TV+ 4 oktober - 10 oktober 2026
Handling
Ted Lasso är tillbaka i Richmond, men den här gången väntar en helt ny utmaning. Han ska leda AFC Richmonds nystartade damlag, Lady Greyhounds, tillsammans med Coach Beard och de andra välbekanta ansiktena. Ett lag ska byggas från grunden, och Ted får återigen använda sin kanske största talang: att se människorna bakom spelarna och plocka fram det bästa i dem. Samtidigt fortsätter livet utanför planen för Rebecca, Roy, Keeley och resten av Richmond-gänget, och gamla bekanta gör sig påminda. Det blir en säsong om nya början, gamla relationer och om att våga tro på både sig själv och andra.
Min kommentar
Dagen efter att vi kommit hem från semestern tyckte jag att det äntligen var dags att titta på fjärde säsongen av Ted Lasso. Sista avsnittet skulle släppas bara några dagar senare så jag kände att mitt tålamod var slut nu.
Lite märkligt är det med den här serien. Sambon fick tips om den av en kollega, men jag kände mig inte alls sugen på att se den. Fotboll är liksom inte riktigt min grej. Efter bara en säsong var serien en favorit och det har hållit i sig hela vägen. Och den handlar ju inte alls om fotboll, utan om vänskap och gemenskap. Och om att bli den bästa versionen av sig själv.
Underbara Ted Lasso! Det var så härligt att återse honom. Han är så inkännande, inspirerande och han tar verkligen fram det bästa ur alla. Bara genom att se dem och lyssna på dem. Jag hade älskat att jobba med en sådan här person eller haft honom som chef. Alla chefer borde för övrigt gå en ledarskapsutbildning hos Ted Lasso.
Alla gamla favoriter är här. Keeley är lika fantastisk som vanligt. Roy är så otroligt rolig. Rebecca är ... ja, Rebecca. Hennes självironi är ljuvlig. Higgins får fortsätta att ta plats och han är kul på ett väldigt nördigt sätt.
Många nya karaktärer får vi också träffa och Alice Chilton blir snabbt en favorit. Hon börjar som en riktigt bitter översittare, men bara genom att vara i närheten av Ted Lasso så förändras hon. Hon är med i en av de roligaste scenerna den här säsongen. När Diamond Dogs återförenas och nu får sällskap av Cat People så skrattar jag så att jag gråter.
Vi får också lära känna en expertkommentator. En väldigt speciell sådan. Minst sagt. Och hysteriskt rolig. Jag satt och funderade, hela säsongen, på om hon är baserad på en verklig person. Det verkar liksom helt osannolikt att man hittar på henne. Det visar sig att hon spelar sig själv 😁
Zelda är ännu en ny karaktär som gör entré. Hon förstörde varenda scen hon var med i och jag kunde inte förstå varför de valt att göra en karaktär som helt förstör Ted Lasso-viben. Hon är inte ett dugg rolig. Bara störig. Men. Att det var Tracey Ullman fattade jag inte förrän efter ett par avsnitt, när jag plötsligt såg hennes namn i introt. Jag var tvungen att leta upp och lyssna på hennes låt They don't know. Efter fyrtio år så kan jag fortfarande texten.
Lite kuriosa också. Under en scen i puben så sjunger de irländska tvillingsystrarna en visa. Då hörde jag plötsligt Miriam Bryants låt Ett sista glas i huvudet. Den hon gjorde som tolkning på Sven-Bertil Taubes låt. Jag tyckte ju detta var oerhört märkligt, men det var det inte. Det visar sig att låten tvillingarna sjöng är originalet till den låt som översattes till svenska och som Sven-Bertil Taube sedan sjöng.
Fjärde säsongen av Ted Lasso skulle kunna vara slut-slutet, men jag vet inte om det är det. Många gamla bekanta dyker i alla fall upp och många trådar knyts ihop. Det känns som att vi lämnas med vetskapen att de lever vidare, lyckligt, utan oss. Men jag blir ju inte ledsen om det kommer ännu en säsong.
På Trakt.tv har serien 4,4 i genomsnitt (beräknat på 23,4k betyg).
På IMDb har serien 8,7 i genomsnitt (beräknat på 474k betyg).
Jag ger säsongen 4,5
Titel: The Whisper man Originaltitel: The Whisper man Genre: Thriller Regissör: James Ashcroft Manus: Ben Jacoby, Chase Palmer, Alex North (bok) Skådespelare: Robert De Niro, Michelle Monaghan, Adam Scott, Michael Keaton, Hamish Linklater Utgivningsår: 2026 Produktionsland: USA Längd: 113 min Serie: - Såg den på Netflix 18 september 2026
Handling
När Jake, en åttaårig pojke, plötsligt försvinner ställs hans pappa Tom inför sitt livs mardröm. Polisen kopplar snabbt försvinnandet till en serie gamla mord där offren lockades bort av den så kallade Whisper Man. Samtidigt tvingas Tom återknyta kontakten med sin egen pappa, den pensionerade polismannen Pete, och tillsammans börjar de nysta i ett fall där det förflutna visar sig vara betydligt närmare än de kunnat ana.
Min kommentar
Den här fredagen hann jag inte välja en film aktivt, men jag kom ihåg att jag hade sett att en film som heter The whisper man hade börjat på Netflix. Utan några som helst förberedelser så fick det bli den. Jag hade ingen större koll på vare sig vad den handlar om eller vilka som är med.
Min känsla är att filmen så förtvivlat försöker vara suggestiv och i så fall misslyckas den. Ibland är den så mån om att plantera sina ledtrådar att det blir ganska lätt att räkna ut vart den är på väg. Föreställ dig, typ, en blinkande neonpil som pekar på vad det nu är man inte vill att någon ska kunna missa.
För mig är början på en film väldigt viktig, där ska tonen sättas och allt ska etableras. Här ägnas den åt mängder av korta klipp av mängder av scener/människor som jag inte hunnit få någon relation till. Just i relationerna tycker jag att filmen missar en hel del. Dessutom visas många klipp på mördaren, men utan att visa vem det är. Förmodligen är det tänkt att vara spännande, men i mitt tycke är det mest irriterande.
Skådespelarensemblen är helt osannolik, det ena kända ansiktet efter det andra dök upp. De flesta kände jag bara igen, men kunde inte alls placera. Robert De Niro och Michael Keaton var det i alla fall inga tveksamheter om. Så roligt att se dem båda två i något nytt och de är lika bra som de brukar. Redan när Tom Kennedy öppnade munnen kände jag igen rösten, men jag kunde inte för mitt liv komma på varifrån. När jag sedan kollade upp det visade det sig vara Adam Scott, vilket förklarade saken. Det var tydligen skägget som lurade min hjärna.
Det är oklart för mig om det var Adam Scott eller hans karaktär som störde mig. Jag blev i alla fall irriterad varje gång han dök upp i blickfånget. Han verkade framställas som handlingskraftig, men när det verkligen gällde så kunde han inte tänka att det bara var att ta en av de lösa tegelstenarna och drämma till mördaren i huvudet.
Filmen misslyckas helt med att få mig engagerad. Jag är egentligen inte speciellt intresserad av vare sig fallet eller karaktärerna. Det är ganska bra gjort. Med tanke på att det är barn inblandade. Alla känns mer eller mindre som pappfigurer.
Slutet vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Det finns minst två osannolika överlevanden här. Den ena mer än den andra. Och på riktigt, slutet där i fängelset ... det blir bara för mycket för mig.
The Whisper man är för lång och lite för långsam. Tempot hade fungerat, om känslan hade varit mer intensiv. Eller thrilleraktig, om man så vill. Med den här ensemblen borde filmen vara bättre. Den förtjänar att vara bättre än så här.
På Letterboxd hade den 2,69 i genomsnitt (beräknat på 208 426 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 52k betyg).
Jag ger den 3,5.
