Smakebit på søndag: Fädernas missgärningar

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Vintern har kommit till Skåne på riktigt. Både snö och faktiskt också minusgrader, så snön har legat i flera dagar. Även om den skulle sluta nu och sedan inte komma tillbaka så har vi nog redan haft mer vinter än vi haft det senaste decenniet. Igår var vi och åt julbord på ett ställe som vi inte varit på på många år nu, men det var tidigare känt som Skånes bästa julbord. Om det är det nu kan jag inte bedöma, men gott var det.

Jag har börjat läsa sista delen i Åsa Larssons serie om Rebecka Martinsson, Fädernas missgärningar. Det är med lite sorg i hjärtat jag tar mig an den, för det har varit en riktigt bra serie. Kanske låter det märkligt, men det är besynnerligt hur pulsen går ner direkt när jag börjar läsa. Här finns ingen brådska alls.

Min smakebit är från sida 237:

Rebecka var tvungen att vänta i tio minuter i bilen innan Anna-Maria Mella kom stegande ut från polishuset. Blicken i backen, som ett barn någon tvingat iväg till skolan. Hon parkerade sig i passagerarsätet med ett kort hej.
    - Okej om jag kör? frågade Rebecka.
    - Det är din bil, sa Anna-Maria med en axelryckning.
    Sedan blev inget mer sagt. Rebecka ägnade bilturen åt att gnissla tänder över sin fråga. "Okej om jag kör?" Vad var det för underdogbeteende? Stämningen var nere på nollpunkten.
    De åkte ut mot Esrange. Lingonkungens hus var en prefabricerad enplansvilla av åttiotalsmodell. Målad i blekblått. Den var ihopbyggd med två huskroppar så att gården tog formen av en kantig hästsko. De körde in i hästskon och stannade.
    Sidobyggnaderna tycktes vara förråd. Den ena hade en stor ny garageport i änden. Den andra slutade i en tom hundgård.
    De klev ur bilen.

Just nu - december

Första lördagen i månaden hakar jag återigen på den gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

... läser jag Fädernas missgärningar av Åsa Larsson, som är sista delen i den fantastiskt bra serien om Rebecka Martinsson. Det finns inga andra böcker som lockar mig norrut som dessa. Nu, när vi så smått börjat diskutera nästa års semesterresa, så tänker jag att det kan ha varit dumt att läsa denna nu. Det verkar nämligen som att det är just en resa norrut som lockar allra mest.

... ser jag på massor av TV, men ingen serie. Efter binge watching av En helt vanlig familj i söndags så har vi ännu inte startat upp någon ny. Förmodligen blir det dags nu i helgen och det kan vara så att det blir Gen V. Tänker att sambon kanske kan få bestämma någon gång, men jag är lite rädd för att han inte vet riktigt vad den handlar om. Superhjältar hör väl inte direkt till hans favorittema, men det kanske är jättebra. ELler så blir det andra säsongen av den där italienska julserien, Jag hatar julen.

... lyssnar jag på inte speciellt mycket. Jag är ganska trött i huvudet så tystnad är jättebra.

... njuter jag av ... ja, det beror ju på vad klockan är. I dag ska jag nämligen på julbord. För några år sedan var det Skånes bästa, men nu har vi inte varit där på ett tag så vi får väl se.

... längtar jag efter ... nästa helg, i första hand. Då blir det ett besök (nästan) i Göteborg. Min syster fyller år, så det blir kalas. I andra hand så längtar jag faktiskt till efter jul, mellandagarna. Då blir det ett riktigt besök i Göteborg och junior-VM i hockey. Det ser jag fram emot!

Månadsbokslut november 2023

Antal lästa böcker i november 2023: 7

66. Tro mig när jag ljuger av Ellen G Simensen
67. Vedergällning av Sebastian Avindell
68. Gökungen av Camilla Läckberg
69. Livet skiljer oss åt av Håkan Mattsson
70. Skinn av Sara Strömberg
71. Bortförda av E P Uggla
72. Vintergraven av Peter May

Sidor
Totalt lästa	2569
Genomsnitt/dag	85
Genomsnitt/bok	367

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	1
300	-	399:	4
400	-	499:	2
500	-	599:	0
600	-	699:	0
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	0
2,5:	0
3:	1
3,5:	2
4:	2
4,5:	2
5:	0

Snittbetyg: 3,85

Serier
Ingående i serie:		5
Påbörjade serier:		1
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		5

Genre
Drama:		0
Fantasy:		0
Feelgood:		0
Humor:		0
Kriminalroman:		4
Romance:		0
Science fiction:		0
Skräck:		0
Thriller:		3

Utmaningar
Boktolvan:		1	(12/12)
Finish That Series:		1	(17/18)
Hyllvärmare:		1	(42/36)
Vi möts igen:		0	(6/6)

Författare
Olika författare:		7
Ej läst tidigare:		1

Kvinnor:		4
Män:		3
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		0
E-bok:		0
Inbunden/Kartonnage:		7
Ljudbok:		0
Pocket:		0

Språk
Originalspråk (svenska):		5
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		7
Streamingtjänst:		0

Recensionsexemplar:

6

In/ut
Antal nykomna böcker:		3
Antal bortskänkta böcker:		13

Månadens nominerade
Månadens bästa: Bortförda av E P Uggla
Månadens överraskning: Vedergällning av Sebastian Avindell
Månadens besvikelse: Tro mig när jag ljuger av Ellen G Simensen
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: Bortförda av E P Uggla

Kommentar:
Återigen trodde jag att jag hade läst massor och återigen visade det sig att böckerna bara var ovanligt tunna. Allihop. Det blev ungefär lika många sidor som det brukar, numera. Men oj, så bra de flesta var! Betygssnittet blev smått fantastiska 3,85. Inga riktiga dalar, men två rejäla toppar. I alla fall med mina mått.

Nästan alla böcker, fem, (Mattsson, Simensen, Läckberg, Avindell, Strömberg) ingår i olika serier. Bara en av dem är första delen i sin (Simensen) och samtliga är den senaste i sin respektive serie. En av dem (Läckberg) ingår i min Finish That Series-utmaning och en (Simensen) var en Boktolva. Även den utmaningen är nu avklarad. Det gör att utmaningarna går väldigt bra och jag ligger före i de som är kvar.

En enda ynka hyllvärmare blev det, vilket betyder att det inofficiella målet för hyllvärmare (10% av samtliga hyllvärmare) snart också är nått. Det saknas bara två och det borde fixas i december. Sex av de lästa böckerna är recensionsexemplar. Det måste vara nytt rekord.

Tre böcker hittade hem till mig, samtliga överraskningar från förlaget och, tro det eller ej, alla tre är redan lästa. Eftersom gästerna på kalaset förra månaden var så blyga och inte plockade med sig så många böcker, tvångsförflyttades tretton stycken till svärmor nu i november. Det ger ett nettoresultat på -10 stycken.

Om månadens bästa: Jag funderade faktiskt länge på om Skinn eller Bortförda var bäst. Den senare vann på spänning.
Om månadens överraskning: Den förra boken i den här serien gav inget bra intryck alls, Vedergällning är mycket bättre.
Om månadens besvikelse: Tro mig när jag ljuger levde inte alls upp till mina förväntningar på en psykologisk thriller.
Om månadens roligaste: Inga roligheter alls.
Om månadens mysigaste: Inte mysigt heller.
Om månadens otäckaste: Mardrömmen i Bortförda är bland det värsta man kan tänka sig.

Hett i hyllan #433

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en födelsedagsbok från slutet av maj 2020.

Egentligen så är ju Neuromancer-trilogin av William Gibson tre böcker (Neuromancer, Count Zero och Mona Lisa Overdrive), men min upplaga är liksom alla tre i en.

Jag har hört väldigt mycket om åtminstone första delen, den som heter Neuromancer. Den utspelar sig i framtiden, eller det som var framtiden när boken gavs ut 1984. Nu är det dåtid för inofficiellt så utspelar den sig 2020. Tydligen är den också upphovet till genren cyberpunk. Allt jag vet om den tyder på att jag skulle gilla, jag menar datahackers, matriser och AI. Vad kan gå fel med det?

Så här står det på baksidan:

Neuromancer är en mörk berättelse som utspelar sig i en framtid inte allt för långt ifrån oss, inofficiellt brukar man säga att den utspelas år 2020. En framtid där multinationella företag och organiserad brottslighet har tagit över makten i samhället, miljöförstöringen har gått mycket längre än i dag och klyftorna mellan rika och fattiga är enormt stora. Här finns Matrisen, en cyberrymd som i mycket liknar Internet som det senare utvecklades. Datoriseringen av samhället har gått mycket långt och neuroimplantat, VR-världar och datahackers är vanliga.

En av dessa datahackers - "tangentbordscowboys" - är Henry Dorsett Case. Han brukade vara den bästa av dem alla. Men när han bestal sina arbetsgivare straffade de honom genom att se till att han aldrig mer skulle kunna logga in i Matrisen igen, något som för Case kändes värre än döden. Men så blir han kontaktad av en mystisk kvinna, Molly, eftersom hennes arbetsgivare behöver honom för ett uppdrag som går ut på att göra en körning på Matrisen och attackera en AI.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Sista bilden av Tina Frennstedt

Författare: Tina Frennstedt
Titel: Sista bilden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 430
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cold case 4
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 oktober 2023




Första meningen: Telefonen dog.

Baksidetext
En ung kvinna försvinner spårlöst när hon är på väg hem från en utekväll i Köpenhamn. Sex år senare dyker ett foto av henne upp på nätet. Hon sitter i en okänd bil, med rufsigt hår och stressad blick. Kort därpå läggs en ny bild ut, denna gång på en kvinna som varit försvunnen i sjutton år. Deras öden vävs oväntat samman med en känd skådespelerskas flytt till Österlen.

Tess Hjalmarsson, chef för Skånes Cold Casegrupp, har tvingats bort från sin tjänst på grund av ett misstag. Men när profileraren Carsten Morris ber om hennes hjälp kastas hon in i den dramatiska utredningen kring bilderna och de försvunna kvinnorna.

Min kommentar
I augusti, när jag fick Sista bilden, som är fjärde delen, från förlaget, så hade jag bara läst den första boken i serien. Eftersom jag är jag så ville jag ju läsa dem i ordning, vilket betydde att jag fick göra ett litet race. Lyckligtvis så är detta väldigt bra böcker, så det var inte speciellt betungande.

Tina Frennstedt faller inte i en enda deckarfälla enligt mig. Det är så otroligt skönt med en deckare som fokuserar på polisarbetet. De privata problemen finns där, men bara i bakgrunden, och det kommer in på ett mycket naturligt sätt och på en bra nivå. Det känns också oerhört uppfriskande med en polis som känns "normal". Helt utan knepiga och överdrivna egenskaper (som oftast passar dåligt med en polis) bara för att vara "intressant". Jag önskar att alla bokpoliser var sådana. Och äntligen en författare som använder prologen på ett korrekt sätt, tycker jag. Med händelser som utspelar sig innan boken egentligen börjar. Inte efter.

Miljön är en som jag kanske inte känner till in i minsta detalj, men jag är bekant med många av platserna som nämns. Jag uppskattar alltid när jag känner igen mig. Till och med Österlens berömda/ökända (vinter)väder får vara med.

Fallet i den här boken är nog det mest långsökta av de som förekommer i böckerna i serien, men inte på något sätt osannolikt. Mycket ovisst var det också. Det enda jag egentligen var säker på var vem det inte var. Även om jag en sekund eller två funderade över en persons motiv när h*n dök upp första gången. Det visade ju sig att detta var gärningspersonen, men då hade h*n försvunnit från min radar för längesedan.

Det härliga samarbetet mellan Tess och Marie saknas helt i den här historien och jag saknar det. Mycket. Den dynamiken lämnar ett stort hål, men det fylls ganska bra av andra. Adam Wikman och hans roll i serien funderar jag fortfarande på. Vad är egentligen planen för honom? Någon borde det väl finnas? Om jag ska komma på något som eventuellt stör mig så är det faktiskt den där fågeln. Där suckade jag nog lite.

Som vanligt i den här serien så hämtar Sista bilden en hel del inspiration från verkligheten, inte bara vad gäller själva fallet. Även podden, helt utan någon tanke på etik eller moral, känns igen. Samtliga fyra böcker har varit mycket välskrivna och det gäller både intrig, miljö, karaktärer och upplösning. Om du missar den här serien, skyll dig själv. Nu är min enda undran när nästa bok kommer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 58 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Sista bilden: Bokstunder, Kapprakt och Tofflan