torsdag 29 september 2022

Hett i hyllan #372

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi befinner oss under den sista skälvande veckan 2018, alltså julklappsböckerna, som fortfarande är olästa.
De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser var en självklar post på min önskelista.

Håkan Nesser har jag på min autobuy-lista och det börjar märkas att han är väldigt produktiv. De olästa har samlats på hög och det börjar nästan kännas som att det behövs ett Håkan Nesser-tema eller liknande. I den här boken möts Van Veeteren och Gunnar Barbarotti. Bara det gör den ju läsvärd. Frågan är då om jag eventuellt skulle läsa de Van Veeteren som jag ännu inte har läst. Vilket skulle bli ett projekt i sig, så jag tror faktiskt inte det. De om Gunnar Barbarotti har jag i alla fall läst alla som släppts innan den här kom.

Så här står det på baksidan:
Medan Marten Winckelstroop och Rejmus Fiste ännu går i Oosterby småskola bildar de De vänsterhäntas förening. Flera årtionden senare brinner ett gammalt pensionat ner till grunden och ett antal människor omkommer. Det ena hänger ihop med det andra, men det finns ingen kvar i livet som kan förklara hur. Nästan ingen.Det har gått femton år sedan den sista boken om kommissarie Van Veeteren kom ut. Det har gått sex år sedan man senast kunde läsa om inspektör Gunnar Barbarotti. I De vänsterhäntas förening möts de för första (och enda?) gången.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 28 september 2022

Bok: Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst

Författare: Christoffer Holst
Titel: Blå, blå höstvågor
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 300
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cilla Storm 2
Förlag: Lovereads
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 september 2022




Första meningen: Kungsgatan lyser i rött och grönt.

Baksidetext
Hösten har kommit och Cilla Storm arbetar som kriminalreporter på en podcast. Hon bor tillfälligt hos sin bästis och dricker ofta vin med Rosie, grannen från Bullholmen. Men relationen med den charmiga polisen Adam känns oklar. Varför har han så svårt att bestämma sig?

På det nya jobbet får Cilla i uppdrag att nysta i vad som hände societetslejonet Laila Damm, som försvann spårlöst 1988. Spåren leder Cilla tillbaka ut i Stockholms skärgård.

Samtidigt anländer skådespelerskan Ella Svensson till Nordirland för att ta hand om sina föräldrars dödsbo. Där hittar hon något som får henne att snabbt återvända till Sverige.

På ett kallt och blåsigt Bullholmen korsas Cillas och Ellas vägar, och snart uppdagas öns mörka förflutna.

Min kommentar
Jag hade ju en idé om att läsa serien om Cilla Storm i realtid, åtminstone rätt årstid. Blå, blå höstvågor är andra delen och när det blev september tyckte jag att det var höst och plockade fram den. Det visar sig att boken utspelar sig en bit längre in på hösten, mestadels oktober. Men det gick bra ändå.

Som vanligt tycker jag att det är skönt att läsa om kvinnlig vänskap, där personerna är jämställda och ingen är elak mot någon annan. Just den här vänskapen är speciell i det att den går över generationsklyftorna. För det är ju faktiskt så att när man väl är vuxen så spelar inte ålder någon som helst roll. Det är en härlig "udda" vänskap. Lite läskigt är det dock att den är med "svärmor".

Karaktärerna är inte många och faktum är att de inte är jättelätta att tycka om. Samtliga har några mindre sympatiska egenheter och det är också det som gör att jag tycker om dem. Ändå. Relationerna mellan dem är alltid engagerande. Christoffer Holst är en fena på att få till bra karaktärer. Drivet framåt finns där hela tiden och mitt intresse hålls hela tiden vid liv. Jag tappar aldrig fokus. Inte ens Cillas och Adams oförmåga att komma till skott får mig att ledsna. Det känns så äkta. Jag blir aldrig matad med hur jag ska tänka eller känna utan det tillåts jag göra helt själv. Det känns bra när författaren litar på sin läsare.

I Christoffer Holsts böcker får man alltid massor av kulinariska upplevelser på köpet. Jag kan dock tycka att det är för lite mat, men i gengäld är det massor av vin. Man får många genrer på en gång i den här serien, verkar det. Som deckare är den väl inte något speciellt. Det blir ju ganska uppenbart hur det hänger ihop när man får en extra karaktär att följa så där. Lite ologiskt agerande blir det också. Som varför de helt enkelt inte bara gick tillbaka och läste Madeleines akt också. Datorn fanns ju kvar. Nu är det ju kanske inte för deckargåtan som gör boken läsvärd så det gör inget.

Speciellt spännande och ovisst blir det egentligen inte, i det stora hela. Men jag blev faktiskt lite överraskad av både motiv och förövare vad gäller det nutida mordet. Jag verkar drabbas av samma sak som när jag läser Elly Griffiths och Louise Penny. Jag glömmer helt enkelt att jag har ett mord att lösa.

Jag är ju inget fan av romantik, men i den här formen funkar det. Främst kanske för att det aldrig blir så där sötsliskigt att det knastrar i tänderna. Det är inte sliskigt på något sätt faktiskt.

Efter att ha läst Blå, blå höstvågor kan jag bara konstatera att den lite underliga genren mysdeckare funkar, i alla fall i händerna på Christoffer Holst. Jag har redan kollat upp att nästa bok utspelar sig i juletider. Så i år blir det en julbok. Om man kan kalla den för det.

Avdelningen för olika funderingar:
Det dyker faktiskt upp ett namnbyte här och det gör mig lite besviken. Personporträttet Cilla håller på med när boken börjar handlar om Elizabeth Short. En bit in heter hon plötsligt Elizabeth Smart.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 407 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Blå, blå höstvågor: Lottens bokblogg, Bokmalen.nu och Nilmas bokhylla.

tisdag 27 september 2022

Tisdagstrion: Skor & kläder

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Skor & kläder (i titel, på omslag, i handling)

Jag upptäckte att jag kunde ha valt att ta tre böcker av samma författare, i samma serie, men det hade ju varit tråkigt. Men det blir i alla fall bara skor.

1. Syndafloder av Kristina Ohlsson är den sjätte och sista delen om Fredrika Bergman. En otroligt snygg ihopknytning.

2. Cinder av Marissa Meyer är första delen i Månkrönikan och den har skor både på omslag och i handling. Skulle man ju kunna säga.

3. I fyra par skor av Detta Prada handlar, bildligt, om att faktiskt gå i någon annans skor och komma riktigt nära.

måndag 26 september 2022

TV:serie: Servant #1 (2019)

Titel: Servant
Originaltitel: Servant
Genre: Skräck
Skapad av: Tony Basgallop
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Lauren Ambrose, Toby Kebbell, Nell Tiger Free, Rupert Grint, Tony Revolori
Premiär: 2019-11-28
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Apple TV+ augusti-september 2022





Handling
Ett par i Philadelphia är i sorg efter en otänkbar tragedi som skapar en klyfta i deras äktenskap och öppnar dörren för en mystisk kraft att komma in i deras hem.

Min kommentar
En av de serier som har legat på vill-se-listan längst på Apple TV+ är Servant. Om jag inte minns fel så la jag till den precis efter att vi hade sagt upp abonnemanget förra gången. Den enda anledningen var att jag såg M Night Shyamalans namn på den. Det här är ju en serie som jag räknade med att se på egen hand. Sambon är inte alls glad i den här typen av historia. Det är en av sakerna som skiljer oss åt.

Jag har sett en del som M Night Shyamalan har varit inblandad i och gemensamt för allt är att man kan förvänta sig konstigt, udda och annorlunda. Det gäller att man har på sig sina Shyamalan-glasögon när man tittar (jodå, han kräver ett alldeles eget par). Nu i efterhand så visar det sig att han faktiskt bara har regisserat två avsnitt i första säsongen och han har inte skrivit en rad. Lite falsk marknadsföring där kanske? Nu spelar det ingen roll, för man kan nog säga att den här serien är i hans anda.

Redan efter första avsnittet så sitter jag förbluffad och undrar vad i hela friden det är som händer (det visar sig vara den stora frågan i varje avsnitt). Två rejäla twister bara i första avsnittet! Ibland så får jag känslan att man hittar på saker längs vägen, att vissa vändningar inte vara planerade från början. Så oväntade är de.

Miljön är i stort sett bara inne i huset där de bor och det är inte speciell många karaktärer. Däremot så är det svårt att avgöra vem som är konstigast/läskigast. Det är typ dött lopp. Dorothys bror Julian ligger i alla fall bra till för att vinna priset för seriens slempropp. Han är en riktigt vidrig liten människa. Jag undrar lite hur han blev sådan.

Här finns inget våld, inget blod, inga billiga (och irriterande) jump-scares. Det enda som finns är ett ständigt krypande obehag. Man har liksom ingen aning. Det händer ofta att jag tror mig förstå, men sedan händer något som helt förändrar allt jag trodde mig veta.

Det finns redan tre säsonger av Servant, vilket jag inte visste när jag började titta. Jag kan inte låta bli att undra vad nästa två säsonger ska handla om. Samma människor? Vad mer kan hända? Är kanske inte rätt fråga att ställa. Här verkar vad som helst kunna hända.



TV Time har serien 9,5 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 34 425 betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Look both ways (2022)

Titel: Look both ways
Originaltitel: Look both ways
Genre: Komedi
Regissör: Wanuri Kahiu
Manus: April Prosser
Skådespelare: Lili Reinhart, Danny Ramirez, Aisha Dee, David Corenswet, Luke Wilson
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på Netflix 26 augusti 2022





Handling
Berättar Nathalies historia, vars liv, på kvällen på hennes examensdag, kan ta två olika vägar. I en blir hon gravid och får flytta hem till sina föräldrar, i den andra flyttar hon till Los Angeles med sin bästa vän för att göra karriär.

Min kommentar
Jag har ju upptäckt att det nästan är bortkastat att titta på thriller- och skräckfilmer under sommaren, när det är ljust. Då ser vi nästan ingenting när de envisas att filma i mörka miljöer. Alltså fick jag ju försöka hitta en komedi. Look both ways har ett ganska högt betyg på IMDb, i alla fall för att vara en komedi så den fick det bli.

Det här med två parallella historier baserat på vad man gör/vad som händer har ju faktiskt gjorts tidigare, men mycket, mycket bättre, i Sliding doors. Personligen så tycker jag att allt hade varit mer givande (för att inte tala om mer trovärdigt) om en av vägarna hade varit mörk och dyster, men jag förstår ju samtidigt att det kanske inte hade varit så passande för det här temat. Och det finns ju faktiskt ytterligare alternativa vägar att gå, men en av dem får man kanske inte ta upp i en modern amerikansk film.

Ibland var det svårt att veta i vilken verklighet man befann sig. Oftast fungerade bytena ganska bra, men i slutet byttes det så ofta att jag blev både förvirrad och yr. Där tappade jag nog bort mig ett tag. Jag skulle nog egentligen inte vilja kalla detta för en romcom. Faktum är att det är väldigt lite av både och, jag minns inte om jag skrattade någon gång. Samtidigt så är jag tacksam för att inte allt fokus var på att hitta en man. Utan att hitta sig själv.

Skådespelarna har jag nog inget att säga om, tror jag. Förutom att de inte var trovärdiga som collegestudenter. De är på tok för gamla för det. Nu var det bara en liten del av filmen, men ändå. Lite pinsamt och obekvämt händer det också att det blir, men det är inget som stör jättemycket.

Tänk om det ändå vore så här, att allt blir bra i slutändan. Oavsett vilka val man gör. Kanske är det inte så konstigt att en hel generation mår dåligt, om de får intrycket att det är så här livet fungerar. Att inget blir dåligt, att det inte finns några "fel" beslut.

Look both ways är lagom underhållande, varken politisk eller moraliserande. Här finns absolut ingenting att uppröras över och dessvärre heller inte riktigt något att beröras av.



Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 26 851 betyg).
IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 8 635 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam