Stranger Things Book Tag

Bloggen Vargnatts bokhylla är en aldrig sinande källa av olika roliga taggar man kan göra när inspirationen tryter. Denna hittade jag, som vanligt, för ett bra tag sedan.

1. Episkt intro - En bok som fick din fulla uppmärksamhet redan på första sidan
Bambi av Mons Kallentoft & Markus Lutteman startar, bokstavligt talat, i 160. Sedan ökar det.

2. Dungeons and Dragons - En fantasyvärld som du skulle vilja uppleva
Jag tycker att man kan kalla världen som Stephen King byggt upp i serien Det mörka tornet för fantasy. Om jag hade fått besöka den under beskydd av Roland så hade jag gärna gjort det.

3. Squad goals - Nämn din favoritbokvänskap
Det här är ju svårt, men jag tror att jag väljer Ove och Parvaneh i boken En man som heter Ove av Fredrik Backman. För att de båda behövde den så mycket och båda mådde så bra av den.

4. ABC's & Julbelysning - Nämn din favorit bland mentalt rubbade karaktärer
Jag tycker "mentalt rubbad" låter så negativt så det känns omöjligt att ha en favorit bland dem. Om jag ändå ska krysta fram någon så får det bli Tomten i novellen Rent-a-Claus av Johan Ring. Dock inte favorit i någon positiv bemärkelse, men en rubbad tomte måste ju vara något av det läskigaste som finns.

5. The Upside Down - En bok som var motsatsen till vad du förväntade dig
En mors bekännelse av Kelly Rimmer fick vänta väldigt länge på att bli läst, eftersom jag trodde det var en helt annan typ av bok.

6. Galna vetenskapsmän - Nämn den läskigaste dystopiska regering du kan tänka dig
Det finns ju så många... Jag tror faktiskt att det får bli den som bestämmer i Vi av Jevgenij Zamjatin. Den kallas för föregångaren till Orwells 1984, som kommer in som god tvåa på den här frågan.

7. Demogorgon - Nämn en läskig varelse från en bok som du inte vill ska komma genom dina väggar
Även här finns det ju en hög att välja mellan. Mitt problem är lite att så fort monstret beskrivs så förlorar det sin otäckhet. En novell jag läste lyckades med konststycket att inte beskriva vad "det onda" var så jag väljer Speciella omständigheter av John Ajvide Lindqvist.

8. Cliffhanger - Nämn en bok som lämnade dig med en känsla av att vilja ha mer
Sovande jättar av Sylvain Neuvel slutar med en cliffhanger av episka proportioner. Trots det så har jag fortfarande inte läst fortsättningen.

Hett i hyllan #284

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Tro det eller ej, men här är den sista från bokrean 2017.

Christer Lundberg är ju en ganska känd radiopratare, som jag gillar. Kanske var det bara därför jag köpte Bläckfisken.

Den där jobbiga dagen i mars, när jag hade suttit och gjort en massa olika tester (datortester alltså) hela dagen och "råkade" gå in på varuhusets bokavdelning och köpte förra veckans bok så blev det även denna. Jag har läst en annan bok av honom, Gräspojken, som jag kanske inte gillade jättemycket, men som ändå var rätt hygglig. Jag vet ju att jag verkligen gillar honom när han pratar, eller kanske snarare pratade, på radion och ibland behövs det liksom inte mer för att köpa en bok. Som man tycker att man har gjort sig förtjänt av efter en extremt påfrestande dag.

Så här står det på baksidan:

Den 34-åriga Jimmy förlorade för 15 år sen sin bästa vän och är fast i det förflutna. Större delen av sin tid sitter han på sitt rum och spelar WoW. Han bor fortfarande hos sin mamma och kan knappt ta hand om sig själv, men efter att ha fått en praktikplats på Sjöfartsmuseet i Göteborg blir ingenting sig likt. Där möter han Lisa, och där gömmer han också den lilla bläckfisk som han får i sin vård. Bläckfisken är dock inte så söt och ofarlig och den växer med oroande hastighet.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Vinterland" av Kim Faber & Janni Pedersen

Författare: Kim Faber & Janni Pedersen
Titel: Vinterland
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 478
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Vinterland
Översättare: Svante Skoglund
Serie: Martin Juncker 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 december 2020




Första meningen: Den ljumma sommarbrisen smeker henne i ansiktet.

Baksidetext
Det är dagen före julafton och Signe Kristiansen, utredningschef på mordroteln i Köpenhamn, blir uppringd av chefen. Semestern är slut: En enorm explosion har ägt rum vid julmarknaden på Nytorv. Nitton personer är döda, många fler skadade.

Danmark är skakat, och man satsar allt för att ta reda på vad som hänt och vem som ligger bakom dådet. Den tidigare stjärnpolisen Martin Juncker, Signes gamla mentor, har efter ett gravt tjänstefel blivit förflyttad långt ut i provinsen. Där bor han med sin demente far och har i uppgift att leda den nyupprättade lilla polisavdelningen.

Det borde vara odramatiskt, och är det också, tills ett spektakulärt fall hamnar på hans bord. Utredningen i Köpenhamn trampar vatten, och man byter ständigt spår, fram till att Signe får ett tips som pekar i en riktning hon inte kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.

Min kommentar
Jag har ju en liten svaghet för danska deckare, de brukar vara väldigt bra. När jag såg Vinterland bland de nya böckerna i oktober så blev jag så klart nyfiken på den. Några veckor senare så dök den överraskande nog upp på hallmattan. Nya böcker har en förmåga att förbli olästa ett bra tag, men när jag förstod att den utspelar sig runt jul så tänkte jag att om tid finns så läser jag den i december, när allt planerat är läst. Tid fanns och nu är den läst. Jag blev inte besviken.

Köpenhamn är en av mina favoritstäder och även om jag inte hittar så fantastiskt bra så har jag ju, så klart, varit på Nytorv. Det är för övrigt inte speciellt mycket vi befinner oss i Köpenhamn, utan mestadels befinner vi oss någonstans längre söderut på Själland. Där har jag nog bara passerat på min väg ännu längre söderut. Det är i alla fall ett väldigt kallt och snöigt Danmark vi får möta. Det känns som att det händer lika ofta som i Skåne, men det händer ju faktiskt. Ibland.

Språket flyter på bra, det är effektivt. Man fastnar aldrig i ointressanta och ovidkommande detaljer. Trots att man får ta del av en hel del personliga problem, men det tar aldrig över. Kanske är det lite för många och för långa föreläsningar, om än det ena, än det andra, men det stör mig egentligen inte. Det är ju många samhällsproblem som avhandlas och det är väldigt tydligt att författarna hämtat inspiration av Sjöwall & Wahlöö. Ett författarpar som faktiskt nämns i boken.

Det är väldigt många karaktärer här, ändå har jag inga som helst problem att hålla isär dem. Både Martin Juncker(sen) och Signe Kristiansen känns som verkliga människor, de har både bra och mindre bra sidor. Nabina Khalid, som jobbar med Juncker på närpolisen, påminner väldigt mycket om paret Börjlinds Olivia Rönning. Hon är snabb att döma människor, ilsken och bara hennes sätt att se på saker och ting är rätt. Jag gillar henne lika mycket som jag gillar Olivia Rönning. Inte alls.

I början är det många olika trådar, som sticker iväg åt alla möjliga håll och jag funderar på hur i hela friden allt kan hänga ihop. Det blir aldrig rörigt, utan bara väldigt spännande. Här finns inga tillrättalagda politiskt korrekta åsikter, så får det ju vara i danska böcker. Helt oavsett hudfärg, religion och politiska åsikter hos den som utför det onda så är det ont. Och tvärtom gäller också, det goda är gott oavsett vem som utför det. Framför allt så ska man inte vara så snabb med att döma andra utifrån sagda egenskaper. Det finns alltid en bakgrund till allt. Kanske inte alltid en ursäkt, men en förklaring.

Jag är egentligen fast i Vinterland ända från början till slutet och det blev mer eller mindre sträckläsning så jag är glad att jag var ledig i julveckan. Allt känns väl inte riktigt uppklarat, men detta är ju en serie så det kanske kommer. Man får väl hoppas på att andra delen översätts snarast för jag vill läsa mer om Juncker och förhoppningsvis även Signe.

På Goodreads hade den 3,82 i genomsnitt (beräknat på 724 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Vinterland: hyllan, Mina skrivna ord och Systrarna Boktokiga.

Tisdagstrion: Böcker med titlar som börjar på S

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Böcker med titlar som börjar på S.

De lästa böckerna i min hylla som har en titel som börjar på S uppgår till 184 stycken... En populär bokstav. Om jag filtrerar ut de som jag läst sedan jag startade bloggen så är det fortfarande 97 kvar. Hur får jag ner det till tre? Vi kollar väl på betygen härnäst. Alla som har fått 5 eller 4,5 i betyg. Då blir det bara sju kvar. Onekligen mer hanterbart. Då väljer jag de som fortfarande väcker något slags känsla i mig.

1. Sovande jättar av Sylvain Neuvel är jag så glad att jag till slut läste. Jag var fullständigt trollbunden och de två nästkommande delarna inhandlades omedelbart. Dock är de inte lästa än.

2. Större än störst av Andreas Roman är en vemodig berättelse och vansinnigt vacker. Jag kan inte uttala mig om huruvida min förtjusning har att göra med att huvudpersonen utvecklar datorspel.

3. Små svarta lögner av Sharon Bolton är, enligt mig, hennes bästa. Jag vet att inte alla håller med, men den passade mig väldigt bra. Kanske lite för miljön (Falklandsöarna), men nog mest för att det är en fascinerande historia, med ett mysterium.

TV-serie: Catch-22 (2019)

Titel: Catch-22
Originaltitel: Catch-22
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Luke Davies, David Michôd
TV-bolag: Hulu
Skådespelare: Christopher Abbott, Daniel David Stewart, George Clooney, Kyle Chandler, Austin Stowell
Premiär: 2019-05-17
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på C More januari 2021




Handling
På en soldränkt ö i Medelhavet ligger en amerikansk flygbas där soldaterna får utstå såväl livsfarliga uppdrag som äregiriga befäl och en helt absurd militär byråkrati.

Min kommentar
Någon gång på 80-talet, förmodligen mer i början än i slutet, så läste jag den fantastiska boken Moment 22 av Jospeh Heller. Under åren så har jag tänkt på den ganska ofta och när jag såg att den fanns som TV-serie, som Catch-22, så la jag ögonblickligen till den på listan. Där har den mognat ett bra tag, men nu har jag äntligen sett den.

Jag kan inte påstå att jag minns speciellt mycket av boken, det var ju några år sedan jag läste den. Det jag minns är att jag tyckte den var otroligt rolig. Det är inte TV-serien. Eller jo, detta är ju satir, osannolikt svart sådan, så det finns tillfällen till skratt. Också. Antingen så har min humor förändrats eller, mer troligt, mitt sätt att se på saker och ting. Vad jag helt klart inte minns från boken är att Yossarian, ibland, framstår som en riktig fegis. Speciellt vid de tillfällen när han utsätter sina kollegor för fara, i sina försök att själv smita undan.

Skådespelarinsatserna är lysande. George Clooney, Hugh Laurie, Kyle Chandler, men framför allt Christoffer Abbott. Det finns så många scener som går rätt in i hjärtat. På så många olika sätt. Det är dessutom väldigt snyggt alltihop, både tidsanda och -markörer är perfekt skildrade.

Det är en speciell historia och jag önskar att jag verkligen kunde tro att detta är överdrivet och bara satir, men dessvärre så tror jag att detta inte är jättelångt från sanningen. På ett väldigt bra sätt så visar den hur meningslöst krig är. Hur absurt allting blir. Att, hur illa det än är, så finns det alltid någon som lyckas tjäna pengar på det. Jag kan riktigt känna Yossarians frustration när han slåss mot byråkrati och den osedvanligt inkompetenta, och fåfänga, ledningen.

Även Catch-22 sågs i rekordfart, med två avsnitt om dagen. Det är svårt att förklara känslorna jag får när jag tittar, men ganska snart så är jag lika uppgiven som Yossarian.



På TV Time har serien 9,26 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,7 i genomsnitt (beräknat på 26 011 betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam