Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Politik
Det här blir en något långsökt trio. Eller kanske inte.
1. Död zon av Stephen King var faktiskt den första jag läste av honom. Johnny Smith råkar ut för en bilolycka där han blir allvarligt skadad och ligger i koma i fem år. När han vaknar upp så har skadan gett honom förmågan att se glimtar ur människors liv. Både det som har hänt och det som ska hända. När Johnny en dag möter en politiker på valturné ställs allting på sin spets. Johnny ser att politikern en dag kommer att bli USA:s president. Och han ser också de fruktansvärda följder detta kommer att få.
2. Blindbock av Arne Dahl är tredje delen i serien om Opcop, som handlar otroligt mycket om politik. Europeisk sådan. Här är det tiggarligor som är på tapeten och mitt i alltihop så utpressas den franska EU-kommissionären Marianne Barrière, just som hon är på väg att lägga fram ett internationellt lagförslag som äntligen kommer att sätta Europa på rätt kurs igen.
3. Bekännelsen av John Grisham var en riktig blodtryckshöjare. Man kan säga att den handlar om hur det kan bli när rättvisa är politik.
Titel: Untamed Originaltitel: Untamed Säsong: 1 Genre: Crime Skapad av: Elle Smith, Mark L Smith TV-bolag: Netflix Skådespelare: Eric Bana, Lily Santiago, Sam Neill, Rosemarie DeWitt, Wilson Bethel Premiär: 2025-07-17 Produktionsland: Kanada, USA Antal avsnitt: 6 Avsnittslängd: ca 48 min Såg den på Netflix 13 augusti - 16 augusti 2026
Handling
I Yosemite nationalpark hittas en kvinna död efter ett fall från El Capitan. Det som först ser ut som en tragisk olycka väcker snart misstankar hos Kyle Turner, en erfaren specialagent inom National Park Service. Någonting stämmer inte, och Turner bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen har hänt.
Tillsammans med den betydligt mer oerfarna parkvakten Naya Vasquez börjar han nysta i fallet. Spåren leder dem bort från den välkända turistbilden av Yosemite och in i en värld av avlägsna läger, märkliga symboler och människor som lever långt från samhällets regler. Samtidigt väcker utredningen minnen från ett gammalt fall som Turner aldrig riktigt har kunnat lämna bakom sig.
Ju mer de gräver, desto tydligare blir det att kvinnans död bara är början. I den enorma nationalparken tycks många ha något att dölja, och det är inte alltid lätt att avgöra vem som är offer, vem som är skyldig och vem man faktiskt kan lita på. Och medan Turner försöker hitta sanningen måste han också hantera sina egna demoner och det förflutna som han helst hade velat lämna bakom sig.
Min kommentar
Listan med serier att titta på är nästan lika lång som böcker att läsa (nej, nu överdrev jag nog) och det känns som att jag är hopplöst efter även där. En serie som var en snackis när den kom är Untamed. Jag vet att jag från början tvekade lite, om jag ville se den eller ej, men jag la till den på listan. När det nu var dags att välja en ny så kändes den plötsligt rätt.
Miljön är nog det som gör serien så speciell. Den är så viktig att den känns som en egen karaktär. Naturen är spektakulär och det är vidunderliga vyer. Det ska ju föreställa Yosemite, men det är inte den nationalparken vi faktiskt får se. I stället är det kanadensisk natur.
Serien är spännande och nästan omöjlig att sluta titta på. Kanske är den inte så oviss, men inte heller särskilt förutsägbar. Fallet var egentligen avslutat när sista avsnittet började. Då funderade jag på vad resten skulle handla om. Då blev det faktiskt lite klurigare, men ändå självklart när man fick svaren.
De två agenterna som utreder allt märkligt, Turner och Vasquez, blir mina omedelbara favoriter. De har dessutom en riktigt bra kemi. Deras sätt att prata med varandra känns helt naturligt. Och det är så härligt att Vasquez alltid har svar på tal när den buttre Turner säger något dumt. Vasquez beter sig lite obetänksamt ibland, men jag gissar att hon tycker att hon klarar allt när hon har klarat att vara polis i LA. Hon har fel. Det är så kul att se Sam Neill också. Han har ju varit en favorit i över fyrtio år eller så.
Jo, den är lite klyschig, på mer än ett sätt. Det finns dock mycket som uppväger det. Ett genomgående problem är att mysterierna är avslutade, men inte berättelsen. Jag tänker inte ta upp alla trådar som blir hängande i luften, men en av dem, som manusförfattarna själva gjorde stor grej av, med Vasquez ex. Den känns mer än lovligt oavslutad.
Alla fall klaras upp i Untamed i alla fall i den meningen att tittaren får alla vem och alla varför också. Tror jag. Förvånansvärt få fall (ja, det är flera mysterier) får några konsekvenser. För någon. Nästan alla är döda. Jag har så många frågor när allt är slut. Det tycker jag är en miss. En andra säsong är på gång, läste jag, och den ska tydligen utspela sig på Hawaii.
På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 5,3k betyg).
På IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 74k betyg).
Jag ger säsongen 4,0
Titel: Greenland 2: Migration Originaltitel: Greenland 2: Migration Genre: Katastroffilm Regissör: Ric Roman Waugh Manus: Mitchell LaFortune, Chris Sparling Skådespelare: Gerard Butler, Morena Baccarin, Roman Griffin Davis, Amber Rose Revah, Gordon Alexander, Utgivningsår: 2026 Produktionsland: Storbritannien, USA Längd: 98 min Serie: - Såg den på HBO 14 augusti 2026
Handling
Fem år efter att kometen Clarke slog mot jorden och civilisationen kollapsade har familjen Garrity försökt skapa sig ett nytt liv i säkerhet. Men livet i bunkern är inte längre hållbart och de tvingas ge sig ut på jakt efter en ny plats att kalla hem. Resan leder dem genom ett förändrat Europa, där både naturen och människorna har anpassat sig till den nya världen.
Min kommentar
Alla som följer mig måste ju veta att det här med katastroffilmer, det är något som jag verkligen går igång på. Så mycket att de nu har fått en egen genrekategori här på bloggen. Ända sedan jag såg att det var en uppföljare på gång för Greenland så har jag väntat på att den skulle komma till någon streamingtjänst. Den här fredagen var det äntligen dags för Greenland 2: Migration.
Precis som vanligt så tyckte jag att jag inte kom ihåg speciellt mycket av den första filmen. Bara att jag verkade gilla den mer än många andra. Jag bestämde mig för att ge mig tid att se om den, innan vi skulle se uppföljaren. Faktum är att den nog var ännu bättre än första gången och kanske var det dumt att se den först. Det gjorde dels att förväntningarna på tvåan steg och, tyvärr, också att vissa saker fanns väldigt färskt i minnet.
Den här recensionen är faktiskt lite jobbig att skriva, för jag blev ganska så besviken. Det fanns så många sätt som detta kunde ha blivit en bättre film, men manusförfattarna valde att det var själva katastrofen som skulle vara åkattraktionen. I den första filmen var katastrofen fonden, den fanns i bakgrunden och påverkade människors beteende. Vardagliga saker hade plötsligt blivit livsfarliga. I tvåan är vardagen en serie katastrofscener. Man visar upp situationer som alla förstår är livsfarliga och skriker oupphörligt "TITTA VAD FARLIGT DET ÄR!". För mig är det billig, lättköpt spänning. Inget som känns mer än i just den stunden.
Här finns så mycket ologiska saker och ibland, tror jag, rena fel. Jag är dock varken geolog, naturvetare eller på annat sätt särskilt bekväm i ämnet, men ett axplock av det som jag reagerade på.
• Nathan har lyckats bli åtta år äldre på fem år.
• Hans diabetes, som var ett stort problem i första filmen och egentligen borde vara ett ännu större problem efter fem år utan ett fungerande samhälle, verkar inte längre innebära några större bekymmer.
• Havsnivån tycks ha stigit rejält. Samtidigt som Engelska kanalen har försvunnit och går att ta sig över utan att bli blöt om fötterna.
• Dovers vita klippor ser ändå ut ungefär som vanligt, trots att det rimligen måste ha skett enorma geologiska förändringar där.
• En 14 kilometer stor komet tycks ha lämnat efter sig en förvånansvärt liten krater.
• Och i denna krater har det på bara fem år hunnit uppstå ett närmast idylliskt, frodigt landskap.
• Radioaktiva stormar verkar vara ett nytt fenomen. Jag är ingen fysiker, men jag har svårt att se hur ett kometnedslag skulle kunna skapa sådana.
• En hel bergskedja påstås vara ny. Ändå finns det växtlighet som täcker den.
• Hur man tar sig från västkusten på Grönland till Liverpool i en liten livbåt, mestadels drivande utan motorkraft, på bara några dagar skulle jag väldigt gärna vilja veta.
Jo, jag vet att detta är en film och det är okej att bryta mot reglerna. Grundkravet är dock att man åtminstone måste följa sina egna regler. Man kan liksom inte bryta mot vad som helst, bara för att det passar handlingen. Man behöver inte mer än grundläggande matematik för att inse att man inte kan bli åtta år äldre på fem år.
Det enda som jag egentligen inte hade några problem att tro på var väl det att människor aldrig förnekar sig. Trots att mänskligheten nästan har blivit utplånad, så finns det alltid några som tycker att det är viktigt att fortsätta slåss. Om vad är oklart. Jag tycker det är så tråkigt att se den sidan av den mänskliga naturen och ser mycket hellre den som vill hjälpa till när livet är svårt. Jag hoppas att jag aldrig får veta vilket, men jag hoppas att jag kommer att vara av den mer godhjärtade sorten.
Greenland 2: Migration är egentligen en film som borde få ett lägre betyg. Men jag har en svag punkt för katastroffilmer. Uppenbarligen räcker det ganska långt att kasta in en komet, jordbävningar, översvämningar och en massa människor som försöker överleva för att jag ändå ska ha ganska roligt. Faktum är att betygen för katastroffilmer nog egentligen är en ångestmätare. Ger den utslag så får man minst en trea.
På Letterboxd hade den 2,23 i genomsnitt (beräknat på 107 446 betyg).
På IMDb hade den 5,2 i genomsnitt (beräknat på 46k betyg).
Jag ger den 3,0.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
Förra hösten hittade vi en gård där man kunde köpa en andel i en biodling. Just då gick det ju inte, eftersom det var höst, men i våras hängde vi på låset. Igår hämtade vi vår honung, så nu ska det blir te med honung i 😋 På vägen dit passade vi på att stanna och äta på Hurva Gästis. Jag gillar verkligen de där gamla gästgivaregårdarna.
Igår morse började jag läsa Kirke av Madeline Miller. Det är ju ganska roligt att jag tog med den i min Boktolva, som jag gjorde i ordning i höstas. Nu är ju Odyssesus och grekisk mytologi i ropet på riktigt. Jag hoppas verkligen att den är bra för jag behöver något engagerande nu.
Min smakebit är från sida 72:
Ryktena gick som vårfloder. När de såg mig vid middagen viskade Okeanos barn och kilade ur vägen. Om våra armar nuddade vid varandra bleknade de, och när jag räckte en flodgud en pokal vek hans blick undan. Nej tack, jag är inte törstig.
Aietes skrattade. "Du vänjer dig. Vi är ensamma nu."
Han verkade inte ensam. Varje kväll satt han på min morfars podium med min far och våra farbröder. Jag såg honom dricka nektar, skratta, visa tänderna. Hans ansiktsuttryck ilade som fiskstim i vatten, ibland ljust, ibland mörkt.
Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på avstämningskollen hos Kulturkollo.
Just nu ...
läser jag ... Kirke av Madeline Miller. Trots att jag har varit intresserad av grekisk mytologi ända sedan jag var liten så kände jag faktiskt inte till Kirke, så det här blir intressant.
lyssnar jag på ... förmodligen bi(l)ljud. Vi ska hämta vår andelshonung på en gård utanför Hörby i dag 🙂
tittar jag på ... Sveriges Mästerkock VIP och Idol, men de står på paus just nu eftersom TV4/Tele 2 verkar ha glömt bort att vi betalar för att slippa reklamen. TV-serien som går just nu är tredje säsongen av Silo, en fantastiskt bra serie. Vi har bara sista avsnittet kvar. På egen hand så är jag återigen nere i Chicago-träsket, med säsong 8 av Chicago Fire, 7 av Chicago P.D. och 5 av Chicago Med.
njuter jag av ... kanske en god lunch, någonstans på vägen till Hörby.
längtar jag efter ... semestern. Herregud vad jag längtar.
