Mera nytt

När jag kom hem från semestern så var det väldigt spännande att vittja brevlådan och jag möttes av två bokpaket. Den ena boken hade jag verkligen, verkligen hoppats på att jag skulle hitta där.

Hembiträdets hemlighet av Freida McFadden blev jag nästan löjligt glad över att hitta i det ena paketet. Jag läste första delen för bara några månader sedan och kunde knappt släppa boken förrän den var slut. Den här andra delen ser jag mycket fram emot att läsa. Snart. Tack till Modernista!

Den andra boken var Mitt liv som död av Håkan Mattsson, som är tredje och sista delen i trilogin Livet och döden. Jag har läst de två första delarna, med lite blandat resultat, men det ska bli väldigt spännande att se vart det tar vägen och hur allt slutar. Tack till Modernista!

Hett i hyllan #478

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi får ta ett kliv ända fram till slutet av januari 2022.

Novellantologin Rymdskräck, utgiven av Swedish Zombie, var jag med och crowfundade.

Det har nu kommit åtta antologier under benämningen 13 svarta sagor om ... Rymdskräck är den sjätte. Av någon anledning så har jag redan läst den sjunde (det spelar ju ingen som helst roll i det här sammanhanget) och den åttonde står redo i hyllan. Det är oklart för mig varför den fortfarande är oläst. Jag brukar ju plocka fram noveller att läsa mellan böcker, men det har varit lite dåligt med det den senaste tiden. Jag kanske har blivit för duktig på att avpassa läsandet så att jag blir klar med en bok på kvällen, så att jag är redo att påbörja en ny dagen efter (ja, jag vill att det ska gå en natt mellan böcker). Jag får nog plocka fram denna snart, några favoritförfattare har ju bidragit med noveller, som Cia Sigesgård, E P Uggla och Johan Ring.

Så här står det på baksidan:

Den oändliga rymden rymmer inte enbart outforskade planeter och oupptäckta galaxer utan även oändliga fasor. Vad kommer människan möta där ute i det kosmiska mörkret? Möjligheterna är lockande och spännande, men också oroande. Och vad eller vilka som än finns där ute i kosmos, kan det (de) komma hit? Eller har det (de) redan anlänt? I den här samlingen ger tretton skräckförfattare dig lika många högst troliga scenarion ...

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Mormor i karantän av Kaj Branzell

Författare: Kaj Branzell
Titel: Mormor i karantän
Genre: Feelgood
Antal sidor: 427
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Mormor på rymmen 3
Förlag: Stellar Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 16 september 2024




Första meningen: När det nya året 2020 trädde in var världen på väg att förvandlas.

Baksidetext
Åttioåriga svenskan Anna-Lisa befinner sig tillsammans med sin käraste, tidigare tjurfäktaren Manuel, på hans gård i Spanien. Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Coronaviruset har nått Spanien och Anna-Lisa befinner sig i ett spanskt lockdown.

Trots restriktioner, följda av nya restriktioner och smitta som sprider sig bland vänner, finner Anna-Lisa och Manuel på sätt att hantera sin situation. Med ensamma flamencodanser på gårdsplanen, promenader med nya skyddslingar från djurstallet i Torrevieja och en och annan otillåten promenad vid rosa lagunen och klipporna vid havet. Promenader som kan sluta mycket illa.

Nya överraskningar väntar, återföreningar med familj och vänner och oväntade besök som får tillvaron att ta dramatiska vändningar.

Min kommentar
Det har ju blivit något av en tradition att läsa en mormor-bok under den årliga Spanienresan. Så blev det även i år när Mormor i karantän låg beredd på läsplattan. Passande nog(?) så är detta sista delen och det kan också ha varit den sista resan till Spanien. Åtminstone till det gamla vanliga stället i Torrevieja-området, där böckerna också utspelar sig.

Boken påstår sig börja när Spanien går in i lockdown på grund av pandemin. Rent formellt så är det kanske så, men x antal sidor ägnas åt att gå igenom allt som har hänt det senaste året. Och lite till. Jag både vill ha och uppskattar återblickar för att få hjälp med att komma ihåg saker. De här böckerna tar dock detta till en helt annan nivå och går igenom i stort sett allt. För mig, som har läst det två tidigare böckerna, blir det tjatigt och repetitivt. Det är en svår balansgång det där.

Anna-Lisa är nu 80+ och har plötsligt blivit både osäker och svartsjuk av sig, tyvärr. Det är inte så mycket nytt som händer, mellan alla långa återblickar och lockdown, och det är gott så. Framför allt så är det mycket lugnare i den här boken jämfört med de två första. Inga kidnappningar och annat actionfyllt. Det är mer vardag, sådan den nu var mitt i pandemin. Trots det så känns en hel del krystat och det finns ganska mycket som stör mig.

Det är omöjligt för mig att inte börja fundera över hur de allihop pratar med varandra. Här möts irländare, spanjorer och svenskar. Konversationer verkar flyta på helt utan problem. Trots att inte alla kan spanska och/eller engelska.

Personligen så känner jag att det är för många pekpinnar om hur pandemin sköttes. Det är lätt att ha en massa åsikter så här i efterhand, när man sitter med facit. Och om jag inte minns alldeles fel så var dessutom Spanien, trots stenhårda restriktioner, ett av de värst drabbade länderna i Europa.

I Mormor i karantän knyts varenda tråd ihop. Även de som kanske inte hade behövt det. Buskis-varningen gäller fortfarande, men det var jag ju beredd på. Det är, i stort sett, ändå en mysig och underhållande bok.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 0 i genomsnitt (beräknat på 0 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mormor i karantän: Marias bokhylla

Tisdagstrion: Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G

Det blev på tok för många att välja mellan när jag kunde använda antingen för- eller efternamn, så jag fick bestämma mig för en av dem. Eftersom mina böcker står ordnade efter efternamn så blev det ett naturligt val. Får se om någon upptäcker temat i temat och kanske får jag chansen att vara som Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter, när han står där med sin lattjolajbanlåda.

1. Carin Gerhardsen har, bland annat, skrivit Hammarbyserien på åtta böcker. En riktigt bra serie. 2018 släppte hon en fristående bok, sedan har jag faktiskt varken sett eller hört något av henne.

2. Malin Persson Giolito har jag bara läst en enda bok av (och ett par noveller). Boken var helt fantastiskt bra och egentligen ser jag fram emot att läsa den som kom för ett par år sedan, men jag har inte riktigt kommit till den än.

3. Maria Gripe var min stora favoritförfattare när jag var yngre. Egentligen så började det redan i småskolan, när vår fröken läste högt ur Hugo och Josefin. Vilka böcker hon skrev och vilka underbara filmatiseringar det finns av några av dem.

Film: Red, white & royal blue (2023)

Titel: Red, white & royal blue
Originaltitel: Red, white & royal blue
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Matthew López
Manus: Matthew López, Ted Malawer. Casey McQuiston (bok)
Skådespelare: Taylor Zakhar Perez, Nicholas Gallitzine, Uma Thurman, Sarah Shahi, Akshay Khanna
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 30 augusti 2024




Handling
Efter att ett bråk mellan Alex, presidentens son, och Storbritanniens prins Henry vid ett kungligt evenemang blivit viralt, hotar deras långvariga fejd nu att slå in en kil i relationerna mellan USA och Storbritannien. När antagonisterna tvingas in i en iscensatt vapenvila börjar deras isiga förhållande tina upp och friktionen mellan dem skapar gnistor hetare än de någonsin förväntat sig.

Min kommentar
Det är många böcker som filmatiseras och i många fall så hoppar jag över att läsa boken för att se filmen. I stället. Även den här fredagen blev det en film som baseras på en bok. Vi behövde något lättsamt och (gärna) roligt, efter en riktigt jobbig vecka. Alltså valde jag Red, white & royal blue, som jag hört så mycket bra om.

Precis som för förra veckans film så har jag alltså inte läst den här boken heller. Jag inser att de inte alltid är det optimala valet att göra och nu i efterhand så tänker jag att det nog var synd att jag inte läste boken först. Då hade jag kanske varit mer välvilligt inställd till filmen.

Eftersom jag ju då inte har läst boken och har (gissar jag) en del bakgrundsinformation så saknar jag lite djup. Särskilt i karaktärerna, som jag inte alls får någon känsla för vilka de är. Det gäller i än högre grad för prins Henry. Om Alex får jag i alla fall veta att han gillar politik, men Henry är som ett blankt papper. Jag vet inte hur gamla de här killarna är, men jag tycker de är lite tramsiga och barnsliga i början. Det passar inte riktigt med deras ... uppfostran.

Personligen så hade jag önskat mig mer fokus på det vanliga livet, så vanligt det nu kan bli, när de träffas. Inte så mycket på att de genast kastar sig över varandra och sliter av kläderna. Men det är ju jag det. Och så skulle jag ju verkligen önska att britterna var så här öppna och toleranta när det gäller kungahuset. Kanske är de det. Jag är skeptisk. För mig är det obegripligt att någon kan tycka att de har något alls att göra med i vem någon i kungahuset blir kär i. Det kan ju visserligen bli problem med tronarvinge, dock kanske inte just i det här fallet. Prins Henry var ju inte näst på tur. Men det där kan man säkert lösa, på ett sätt som även passar för de kungliga.

Som vanligt så tycker jag att allt läser sig lite för snabbt och lätt, men det var ju en no-brainer när Stephen Fry dök upp som kung. Då förstår man ju att det ska bli bra. Han skulle aldrig ta en roll där han tvingar sitt barnbarn att bli straight. Inbillar jag mig.

Red, white & royal blue är charmig, hoppfull, men tyvärr inte jätterolig. Om britterna hade den gjort den så skulle den nog ha varit roligare. Kan jag inte låta bli att tänka. Den gjorde mig ändå glad och jag mådde bra av den.


På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 382 043 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 53k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig