Bok: Kast med liten kniv av Sara Kadefors

Författare: Sara Kadefors
Titel: Kast med liten kniv
Genre: Drama
Antal sidor: 319
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 mars 2026




Första meningen: Vi bor i ett hus som är större än andras, men inuti luktar det konstigt och lutar så att man blir sjösjuk.

Baksidetext
NU: Jonas bor med fru och barn utanför Göteborg. Det går bra för firman och han hinner vara både engagerad pappa och idrottstränare. Allt är i det närmaste perfekt. Tills en sen natt då han råkar få höra ett samtal. Efter det är ingenting sig likt. Smärtan från det förflutna dyker upp igen med dubbel kraft.

DÅ: Han hänger med halvkriminella kompisar, stämplas som mindre vetande i skolan och blir nertryckt hemma av sin smarta storasyster. Den enda han kan vara sig själv med är Rebecka, som inte bryr sig om vad andra tycker och tänker. En dag händer det ofattbara och hela tillvaron kastas omkull. Efter det stänger han dörren om sig själv och kastar knivar i väggen medan tiden passerar.

Nu håller allt som hans liv är uppbyggt kring återigen på att rämna. Kanske måste han göra upp med det gamla för att en dag kunna leva fullt ut?

Min kommentar
En bok som har stått i evigheter i min hylla är Kast med liten kniv. Något som faktiskt är märkligt. Jag har ju läst och gillat tre andra böcker av henne. När vi skulle tillbringa helgen i trakten av Landvetter, där boken alltså (mestadels) utspelar sig så tyckte jag att det ju kunde vara en lämplig bok att läsa just då.

För mig var det här en mycket intressant läsupplevelse. En del av det beror säkert på att jag växte upp i de här trakterna, ungefär samtidigt som Jonas och hans kompisar. Det var spännande att se allt ur ett Landvetter-perspektiv och jag känner igen så mycket. Men jag hade ingen aning om att vi från Hällingsjö sågs som mindre värda. Eller att Landvetter-kidsen var så hemska. Trots att vi gick ihop i skolan hela högstadiet.

Historien berättas i två olika trådar, en nu och en då (början av 80-talet, tror jag). Vartannat kapitel får de olika trådarna och vi får se allt genom Jonas ögon. Ofta, när det är uppdelat så här, så blir jag förvirrad och/eller tycker bättre om den ena berättelsen. Så är det inte här. Allt är glasklart och båda tidsepokerna är lika intressanta.

Jonas. Denna sorgliga spillra till människa. Han är så trasig. Det är svårt att sätta ord på, men det började nog redan när han var liten. Hans föräldrar brydde sig aldrig om vad han gjorde eller kände. De var inte ens där när han behövde dem. Hans far var nog till och med narcissist. Det kan vara det som gjorde honom till en konflikträdd empatilös person med mindervärdeskomplex, i alla fall byggde grunden. Allt som är jobbigt och stör ordningen skyfflas undan och göms i en mörk vrå, bakom lås och bok. Det tas aldrig fram i ljuset. Jag känner verkligen med Jonas och jag känner även igen mitt tonåriga jag i hans tonåriga jag.

Jag tror inte att barndomstraumat ensamt var orsaken till allt det dåliga. Jonas var ju undfallande och osäker redan innan det hände, men så klart satte det djupa spår. För även detta gömdes undan och bearbetades aldrig. Som jag ser det så är Jonas stora problem att han försöker vara någon han inte är. Både som ung och som vuxen. Han gör aldrig något för sin egen skull, för att han vill eller känner för det. Han har ingen aning om vem han är och verkar aldrig ens ha funderat på det. Att vara någon utan förankring i ens jag kan liksom aldrig bli bra. Allt han gör är sådant som han tror får honom att framstå som en god människa (som vuxen då, som ung vill han bara smälta in). Han påtalar gärna hur duktig han är också. Sedan undrar han varför ingen gillar honom. De flesta av oss känner ju om någon är äkta och vill kanske helst inte umgås med de som inte är det.

Lite så här var det att växa upp på 70- och 80-talet. De flesta av oss lämnades, som det anses nu, vind för våg. Jag tror inte någon av oss reflekterade över det. De flesta av oss klarade oss riktigt bra och växte upp till självständiga individer. Sedan fanns det ett fåtal, som Jonas, som led i tysthet. Den allmänna åsikten var nog att man inte kunde må dåligt när man var ung.

Kast med liten kniv är en berörande historia. Nattsvart. I stort sett utan hopp. Det är väl egentligen först på de allra sista sidorna som man kan uppleva att det blir något ljusare. Kanske.

På Goodreads hade den 3,35 i genomsnitt (beräknat på 194 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Kast med liten kniv: Kajsas bokblogg, Bokdivisionen och Booze'n'Books

Tisdagstrion: Fjällbacka

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Fjällbacka

Helt omöjligt ju. Platsen är typ ockuperad av Camilla Läckbergs serie och på senare tid även Åsa Hellbergs. Den tredje boken får alltså bli lite långsökt.

1. Den självklara ettan i det här temat måste ju vara Camilla Läckbergs serie om Erica Falck och Patrik Hedström. Första delarna är faktiskt inte speciellt bra, även om nu den allra första, Isprinsessan, faktiskt hamnade på Time Magazines lista över tidernas 100 bästa spänningsromaner. Här har jag läst alla utom den senaste, tolfte delen.

2. Åsa Hellberg har varit modig och också placerat sin handling i Fjällbacka i serien Systrarna i Fjällbacka. Böckerna sägs vara baserad på kvinnoöden i Åsa Hellbergs egen släkt. Dessa har jag inte läst, men jag tror att jag vill det. Inte utan min syster är i alla fall första delen.

3. Då tar vi den långsökta sist. Vid hamnen i Fjällbacka finns ett torg som heter Ingrid Bergmans torg. Hon besökte tydligen ofta Fjällbacka. Hennes memoarer, Mitt liv, som jag inte har läst, får bli den tredje boken.

TV-serie: Slow horses #5 (2025)

Titel: Slow horses
Originaltitel: Slow horses
Säsong: 5
Genre: Thriller
Skapad av: Will Smith, Mick Herron
TV-bolag: Apple TV
Skådespelare: Gary Oldman, Jack Lowden, Tom Brooke, Aimee-Ffion Edwards, Christopher Chung
Premiär: 2025-09-24
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 48 min
Såg den på Apple TV+ 6 april - 11 april 2026




Handling
Technörden Roddy Hos nya flärdfulla flickvän väcker misstankar bland kollegorna. När en rad allt märkligare händelser sprider sig över staden får Slow Horses i uppdrag att ta reda på kopplingarna. Lamb vet att spionvärldens regler för självbevarelse gäller.

Min kommentar
Det behövdes ännu en serie i väntan på alla avsnitt i andra serier. En som är extremt snabbtittad, eftersom det är omöjligt att bara se ett enda avsnitt, är Slow horses. Något av det bästa som erbjuds, tycker jag. Femte säsongen var ingen besvikelse.

Precis som vanligt så startar allt direkt, man kastas rätt in i händelserna. Här finns ingen startsträcka att tala om. Tempot är egentligen inte jättehögt, men det händer något hela tiden. Det gäller att vara på tårna.

Lamb är ju fortfarande favoriten och limmet som håller ihop allt. Han är så äcklig, men jag bara älskar honom. Han är så vass, som en japansk sabel. Snacka om att skenet kan bedra. Personligen så tycker jag att han är med för lite den här säsongen. Stackars River gäller även den här säsongen. Han är förmodligen den bästa agenten av dem, men han verkar alltid ha otur.

Roddy Ho får en betydligt större och viktigare roll här. Jag har inget minne av att han var både korkad och ett svin i de två böcker jag har läst, men det kan vara så att jag har blockerat det. Han är i alla fall vidrig på riktigt. Lika irriterande som ljudet när man drar kritan/naglarna på svarta tavlan (vilket kanske inte betyder något alls för yngre). Inga försonande drag där. Även Coe får en större roll, men han är fortfarande lika mystisk och lite creepy.

Nick Mohammed gör en lysande insats som borgmästare. Att samtidigt se honom i sjuttonde säsongen av Taskmaster ställde dock till det lite i huvudet. MI5:s chef Whelan är så inkompetent att det nästan är osannolikt. Och hans ego gör att han är vansinnigt lättmanipulerad. Man skulle kunna tycka att serien är en uppvisning i olämpliga chefer, men där Lamb är äcklig, men vass, så är Whelan bara ... ja, inkompetent.

Intrigen är lika smart och vindlande som vanligt. Allt som händer och sägs är viktigt inget är obetydligt. Det blir väldigt tydligt i slutscenen.

Slow horses är så löjligt bra. både spännande och rolig. Jag kan inte alls förstå varför inte fler böcker i serien har översatts. Det är obegripligt. Två nya säsongen är redan bestämda, dock med en annan manusförfattare. Det gör mig lite orolig.



På Trakt.tv har serien 4,2 i genomsnitt (beräknat på 7,8k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 146k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Eternity (2025)

Titel: Eternity
Originaltitel: Eternity
Genre: Dramakomedi
Regissör: David Freyne
Manus: Patrick Cunnane, David Freyne
Skådespelare: Miles Teller, Elizabeth Olsen, Callum Turner, Da'Vine Joy Randolph, John Early
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 114 min
Serie: -
Såg den på Apple TV+ 21 mars 2026





Handling
Efter döden kommer vägvalet där alla måste besluta hur de ska tillbringa sin evighet. För Joan innebär det ett val mellan hennes långtida make Larry och hennes första kärlek Luke, som dog när de var nygifta.

Min kommentar
Eftersom jag trodde på genreklassningen på gårdagens film och inte alls fick någon komedi så letade jag upp en annan film som är klassad som komedi, som dessutom har ett väldigt högt betyg på filmsajterna. Eternity lät som en lite annorlunda historia också, så vi hade ganska stort hopp om att det här var filmen vi behövde.

Idén med att välja EN evighet, för att sedan stå ut med den i ... ja, en evighet då ... känns inte särskilt lockande. Alla evigheter var så nischade att man skulle ledsna efter bara några veckor och då har man väldigt lång tid kvar. Knutpunkten var i alla fall en kul grej.

Första halvan är faktiskt ganska underhållande, med en viss charm. Sedan blir det mest tjafs och samma likadant. Ett ganska stort problem är att filmen är på tok för lång, speciellt med tanke på att det inte är mycket bevänt med handlingen, ens från början. Det blir mest rundgång ett tag.

Elizabeth Olsen spelar över å det grövsta. Hon verkar inte ha något mellanläge alls. De andra är hyfsat bra. Jag blev ganska förvånad över Callum Turner dök upp, som jag, bland annat, har sett i The Capture (där han var mycket bättre). Favoriten är Joans AC (Afterlife Coordinator), Ryan. Även Larrys AC, Anna, är kul. Hos dem kan man ana ett uns av ironi.

Det är något med upplägget och/eller valet som skaver rätt mycket. Jag vet faktiskt inte vad, men det kröp i hela kroppen ibland. Det förtog nog en hel del. Tanken är alldeles säkert god, om man ville visa att en relation är så mycket mer än den himlastormande förälskelsen i början. För mig är det här mer drama än komedi och det som eventuellt var tänkt att vara roligt blev mest plumpt och/eller hysteriskt.

Eternity är egentligen en förfärlig historia, om vad som tycks som ett omöjligt val. Så, nej, rolig var den inte. Kanske fnittrade jag till sammanlagt tre gånger. Jag har en, obekräftad, känsla av att yngre gillar den mer och jag tänker inte motivera varför. Görs det inga roliga filmer längre? Jakten på en rolig komedi går vidare!


På Letterboxd hade den 3,71 i genomsnitt (beräknat på 656 253 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 51k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Det svarta trädet

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Våren är här på riktigt och jag har hört att magnoliorna blommar. Jag får försöka ta mig in till stan för att se, de är ju så vackra. Foten fortsätter att långsamt bli bättre. Den här veckan har jag varit ute på 3 stycken (drygt) 500-metersrundor. Med kryckor då, men i alla fall. Det finns hopp nu.

Alla böcker jag hade planerat för april är utlästa och då kommer det jobbiga med att välja fritt. Till slut föll valet på Det svarta trädet av Tana French. En bok som har stått i hyllan i över sex år. Av Tana French har jag läst flera böcker tidigare, hela Dublin Murder Squad-serien, som den här boken inte hör till.

Min smakebit är bokens början:

Jag har alltid betraktat mig själv som en i grund och botten lyckligt lottad person. Jag menar inte att jag tillhör dem som utan vidare vinner flera miljoner euro på lotto eller kommer några minuter för sent till ett flyg som sedan störtar och där ingen överlever. Det jag menar är att jag har lyckats ta mig igenom livet utan att råka ut för den där vanliga sortens motgångar som man ofta hör talas om. Jag blev inte slagen som barn eller mobbad i skolan. Mina föräldrar skilde sig inte eller dog eller hade missbruksproblem och om de någon gång grälade så var det på ett väldigt städat sätt. Jag har inte haft någon flickvän som var otrogen, åtminstone inte så vitt jag vet, eller som gjorde slut på något dramatiskt sätt. Jag har aldrig blivit påkörd av en bil, aldrig råkat ut för någon värre åkomma än vattkoppor och aldrig ens behövt ha tandställning. Inte för att jag gick omkring och tänkte på de här sakerna särskilt ofta, men när jag någon gång gjorde det kände jag mig alltid väldigt nöjd med hur bra allting gick för mig.