Bok: Under två timmar av Hanna Landahl

Författare: Hanna Landahl
Titel: Under två timmar
Genre: Drama
Antal sidor: 282
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Staffan & Anna 1
Förlag: Bokfärlaget Polaris
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 december 2024




Första meningen: Jag orkar inte mer

Baksidetext
Överallt finns de. De där ansvarsfulla människorna som håller sig i trim, som satsar hårt och springer långt och snabbt. Staffan är inte en sådan man. Han tränar inte alls faktiskt. Därför är han ansvarslös. Och dessvärre också betydelselös, , åtminstone i sina egna ögon. Någonstans bland blöjbyten, fotbollsträningar och alltför långa, grå myndighetskorridorer på Migrationsverket där han prövar asylärenden har han tappat bort sig själv och den status han en gång hade. Men nu är det dags att ändra på det. Staffan bestämmer sig, uppumpad av Håkan Hellströms musik, för att göra det alla andra gör. Han ska springa Göteborgsvarvet och han ska göra det med bravur – på under två timmar.

Min kommentar
Det var fortfarande lite kvar av december när jag hade läst klart allt jag tänkt. Plus lite till. Jag tänkte att jag ville ha en ganska tunn och snabbläst bok och fastnade för Under två timmar. Som ju dessutom utspelar sig i Göteborg, där jag (nästan) befann mig när jag började läsa.

Man skulle kunna kalla det här en övning i frustration. Varken Staffan eller Anna känns som vuxna människor. De låter saker bara hända, i stället för att aktivt fatta beslut. Bara för att de är rädda att välja fel. Då gissar jag att det är lätt att tappa bort sig, eller egentligen aldrig hitta sig, när man inte ens börjar fundera över vad man egentligen tycker. Om något.

För mig så är det ett något jobbigt upplägg på boken. Här är det tillbakablickar till förbannelse. Mitt i en händelse så börjar Staffan se tillbaka på något som hände för längesedan och den tråden är så lång att jag har glömt var vi var innan den började. Det är omöjligt att hålla reda på vad som händer nu och vad som redan har hänt.

Staffan känns som ett stort barn, som aldrig någonsin har behövt ta ansvar för något. Jag blir bara irriterad när en vuxen människa, på nästan 40 år, försöker leva upp till andras, inbillade, förväntningar. Och på vuxna människor som får andra att må dåligt för att de inte är/gör som dessa andra tycker att man ska vara/göra. Man ska göra det man själv blir lycklig av. Hur kan man ens tro att man definieras av hur långt man kan springa, hur fort?

Anna är faktiskt inte mycket bättre. Jag får inte en alltigenom bra känsla för henne heller. Hon frågar mycket, men bryr sig inte om att lyssna på svaret. Jag känner mig också tudelad för människor som påtvingar andra sina egna åsikter och människor som gör saker för att det ser bra ut. För att de ska kunna visa upp för andra i ett "se vad jag gör, vad duktig jag är".

Det här känns som en ganska trolig människotyp ändå, om man tänker på män som är runt 40. De där som drar på sig fin märkesutrustning för att ge sig ut och jogga/cykla/spela paddel och så vidare. Lögnerna som Staffan dukar upp är inget vidare och det blir bara värre och värre. Vilket ju är trovärdigt. När man väl har börjat ljuga så blir det lätt en snöbollseffekt av alltihop. Det som Staffan till slut gör kan tyckas vara osannolikt, men fenomenet verkar bli vanligare och vanligare. Det är en affärsidé nu. Passar dem som inte har något emot att fuska, som tycker att yta är allt.

Kanske hade jag tyckt bättre om Under två timmar om jag hade gillat Håkan Hellström, som får väldigt mycket utrymme, men jag delar inte Staffans musiksmak. Heller. Det kan ju vara jag som är konstig, men jag kan inte alls relatera till detta. Dock är det bra gjort att inte får mig att avsky Staffan (och Anna). Jag blir både irriterad och frustrerad, men tycker inte direkt illa om dem. Bara det de gör. Och inte gör. De är typiska människor som jag hade valt att inte umgås med.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,14 i genomsnitt (beräknat på 84 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Under två timmar: Lottens bokblogg, Just nu - just här och C.R.M. Nilsson

Läsplanering februari 2025

Det blev en del omkastningar i min planering för februari när en bok flyttades därifrån till januari (då det ju är läsretreat och då passar ju en tegelsten, hoppas jag). Jag hoppas det här blir bra, även om det blev lite dålig blandning.

• Nådastolen av M W Craven..
• Never let me go av Kazuo Ishiguro. Boktolva. Hyllvärmare.
• Levande och döda av Christoffer Carlsson. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Smugglaren av Jan-Erik Fjell. Hyllvärmare.

Hett i hyllan #493

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Här är det fortfarande i slutet av augusti 2022.

Akrobaten av Anders Sundkvist dök upp som en överraskning från förlaget.

Jag har läst en annan bok (debuten) av författaren och jag var väl inte jätteförtjust i den. När jag läste den så fick jag i alla fall känslan av att den var första delen i en serie. Mycket riktigt var det så, för Akrobaten är fortsättningen ser jag nu. Handlingen verkar dock förflyttad till Stockholm. Om jag hade haft koll på det där med serien så kanske den hade fått vara med i min Finish That Series-utmaning nästa år. Kanske läser jag den bara. Ändå.

Så här står det på baksidan:

Lydias bror Dani bär på ett mörkt förflutet. Som trettonåring värvades han av ett kriminellt gäng och dömdes för misshandel och narkotikabrott innan han lyckades bryta sig fri. De En känd toppadvokat skjuts till döds i källaren till sin villa i ett av Stockholms välbärgade områden. Samma natt tar sig en inbrottstjuv in i huset och blir vittne till avrättningen. Amfetaministen Ninni har siktat in sig på Stockholms rikare områden, och hon har unika förmågor som gör att hon aldrig blivit påkommen.

När Victor Méndez, nybakad patrullerande polis med stora ambitioner, får korn på den ovanliga inbrottstjuven och utanför arbetstid drar i gång privatspaningar, upptäcker han snart att han är något större på spåren. Samtidigt kämpar kriminalpoliserna Erik Borg och Linda Ndege i motvind i sin jakt på advokatens mördare.

Ovetande om varandra dras de alla från sina olika håll in i ett upptrappat sökande efter gärningsmannen. En jakt genom en härva av drogpengar, oheliga allianser och poliskorruption – med allt högre insatser, och allt dödligare risker.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Klubben för en lyckligare jul av Caroline Säfstrand

Författare: Caroline Säfstrand
Titel: Klubben för en lyckligare jul
Genre: Feelgood
Antal sidor: 350
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Vid livets vägskäl 4
Förlag: Bokfärlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 27 december 2024




Första meningen: Albert Einstein lär ha sagt: "Det finns bara två sätt att leva sitt liv."

Baksidetext
Joy har egentligen allt, ändå är hon aldrig så glad som hennes namn antyder. När hon ser en annons om en skrivkurs som ska göra deltagarna lyckligare på sex veckor nappar hon. Kanske kan den förhindra ett sammanbrott före jul? Kursens deltagare är olika varandra men har en sak gemensamt: alla behöver de hitta ett sätt att klara av årets mest kravfyllda familjehögtid, späckad av traditioner och måsten. Kursledaren Sam, och hans medhjälpare och stora kärlek Cecilia, vet att pennans kraft faktiskt kan ta dem längre än så. Vänskapsband knyts, orden öppnar helt nya dörrar och julen … ja, den bjuder på oväntade överraskningar.

Min kommentar
Eftersom jag ogillar att ha en bok igång över ett årsskifte (det är så tillfredsställande att börja på en ny på första dagen av det nya året) så försöker jag avpassa så att det blir som jag vill ha det. När julafton kom och jag skulle påbörja en ny bok, så var det ju en hel vecka kvar på 2024 så jag tänkte att jag hade gott om tid för att läsa Klubben för en lyckligare jul. Den lästes dock ut på bara fyra dagar.

Caroline Säfstrand har blivit något av en favorit nu och den här serien, som faktiskt är fristående, bestående av fyra böcker är riktigt bra. Hon skriver på ett sätt som verkligen passar mig, som berör på djupet. Från start till mål. Dessutom så är det helt omöjligt att inte börja fundera på sitt eget liv under läsningen. Vad man eventuellt skulle vilja ändra eller förbättra. Jag blir helt enkelt inspirerad.

Berättelsen består av fyra olika perspektiv och alla är lika bra och intressanta. Så fort jag lämnar ett POV så längtar jag tillbaka. Fokus ligger på hur skrivkursen sätter igång saker i de olika karaktärernas liv. Just skrivterapidelen känns inte riktigt trovärdig, som den är skildrad. Det låter ju helt fantastiskt om det att skriva ett enda ord kan få sådana här följder. Men jag antar att de gör mer än det som läsaren får ta del av.

Karaktärerna är trovärdigt tilltufsade av livet och jag gillar dem allihop. Men Valter! Åh, vad jag tycker om Valter. Han är nog lättast att relatera till, med nära och kära på långt avstånd. Även om mina inte är riktigt så långt bort och jag har ju dessutom sambons familj att falla tillbaka på. Joy kan jag känna igen mig lite i. Jag hade inte heller kunnat låta bli att gräva lite i familjehemligheterna. Hon har i alla fall en bra man, även om han verkar ha lite samma tendens att rycka på axlarna åt problem som Joys mamma. Den som hade flest människor runt sig var den som var mest ensam, men Sannes liv har en utomordentligt vacker yta. Jag känner omedelbart att jag inte hade gillat vare sig hennes hem, man eller svärföräldrar. Så förljuget.

Jag är helt förvissad om att ingen blir lycklig av att vara glad hela tiden, att förneka/inte låtsas om det jobbiga. Man måste få känna alla känslor. inte låta vare sig sig själv eller någon annan förminska dem. Bara genom att läsa den här boken så får jag känna allt man kan tänka sig.

Är Klubben för en lyckligare jul den mest trovärdiga julroman jag har läst? Kanske. Den har i alla fall mer julångest än julmys, men jag mår ändå bra av den. Men vad händer nu med Sam och Cecilia? Det behövs ju ännu en uppföljare. Om du inte har läst de här böckerna, gör det! Låt dig inte luras att de är feelgood, i betydelsen chicklit eller romance, men de får dig att må bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 107 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Klubben för en lyckligare jul: Bokdivisionen, Bokstunder och enligt O

Tisdagstrion: Snö

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Snö

Snö-böcker finns det en del att välja på här, både vad gäller omslag och titel. Det får bli lite av varje.

1. Snöblind av Ragnar Jónasson utspelar sig i en liten fiskeby på norra Island. Än mer isolerad blir byn när snön blockerar den enda vägen till och från. Då hittas ju så klart ett par döda människor.

2. Iskallt spår av Stephen Booth är tredje delen i serien om Ben Cooper och Diane Fry, poliser i Peak District.

3. Nådastöt av Louise Penny är andra delen i den fantastiska serien om Armand Gamache och den helt osannolikt mysiga lilla byn Three Pines. Byn som man bara hittar om man behöver den.