Uppsamlingsheat!

Det har ramlat in lite böcker de senaste veckorna, som jag inte har berättat om. Här kommer de allihop på en och samma gång.

I början av året så hade Bokus ett erbjudande om två pocket för 129 kronor. Vem är jag att tacka nej till det? Dessutom så behövde jag en till pocketbytet på läsretreaten. Eftersom jag behövde den och hittade ytterligare två så fick jag ju köpa fyra ... Här är dock bara de tre som var till mig. Min sista önskan av Caroline Säfstrand, Himlen är en plats på jorden av Christoffer Holst och Sällsynt kloka varelser av Shelby Van Pelt.

I julas fick jag ett presentkort på Ugglan bokhandel. Det har vi inte där jag bor, men jag kollade snabbt upp att den som finns i Varberg är en Ugglan. Dit skulle jag ju i januari. Där köpte jag den efterlängtade andra delen i serien Riverside Drive av Frida Skybäck; Tillbaka till Riverside Drive.

Snälla Lotten frågade om jag ville ha en bok som hon inte ... behövde. Boken det handlade om var Splittring av Sharon Bolton. Det här är ju en favoritförfattare, så jag tackade omedelbart ja.

På läsretreaten i Varberg har vi alltid ett bokbyte och Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink blev den jag valde. Den lockade väldigt mycket när de som läst den sa att den var "svinäcklig" och "något av det läskigaste jag läst". Ja, sådana omdömen lockar i alla fall mig. Jag har redan läst den och nej, den var inte speciellt äcklig eller läskig. För en van skräckläsare.

När jag kom hem från Varberg så låg det ett bokpaket och väntade på mig. Innehållet var ännu en Sharon Bolton. Den sanslöst efterlängtade femte delen i serien om Lacey Flint; Det mörka. Över tio år har jag väntat. Denna är redan läst. Tack till Modernista!

Och så var det ju dags för bokrean. Jag vet inte om det är en trend, men det var verkligen inte mycket som lockade mig. Det blev ändå fyra böcker som inhandlades. Skuggvarg av Frida Skybäck, Djävulsring av Frida Skybäck, Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth och Pojkarna från Biloxi av John Grisham. Fler än så här blir det nog faktiskt inte.

Nyss - Nu - Nästa v11

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget. som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Den hedervärde mördaren av Jan Guillou, som är femte delen om übermensch Carl Hamilton. Man skulle kunna tro att de här böckerna är daterade, men de är faktiskt förvånansvärt aktuella. Pratiga, för pratiga om du frågar mig, men ganska lärorika.

Nu: Angelz av Mons Kallentoft är den tionde delen i Herkules-serien, den som av någon okänd anledning har bytt namn till Zackserien. De senaste böckerna har faktiskt inte varit speciellt bra och jag är lite i valet och kvalet om jag ska fortsätta läsa den. Eller åtminstone sluta köpa böckerna. Den här boken kommer att fälla avgörandet.

Nästa: Kast med liten kniv av Sara Kadefors passar bra när man är på besök i Göteborgstrakten. De tre böcker jag har läst av henne tidigare har alla varit bra.

Bok: Förtjänst och skicklighet av Monica Nebelius Lüning

Författare: Monica Nebelius Lüning
Titel: Förtjänst och skicklighet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 304
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Varbergsfallen 1
Förlag: Romanus & Selling
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 29 januari 2026




Första meningen: Dante har somnat uppe på vinden fastän han lovat sig själv att han inte ska göra det igen.

Baksidetext
Ett synnerligen brutalt överfallsmord skakar Varberg. En välkänd man ur stadens övre skikt har körts över inte en utan flera gånger tidigt i gryningen utanför Lilla Träslövs finbageri. Gabriella, polis, leder utredningen som tidigt pekar i en bestämd riktning. Till sin hjälp får hon Ingrid, ny domare vid tingsrätten, som återvänt till Varberg efter en några svåra år i en våldsam relation. De finner snabbt varandra i arbetet med att förhöra misstänkta och nysta i den avlidnes mörka familjehistoria. Plötsligt delar de sådant med varandra som de inte har berättat för någon, sådant som händer nästan alla, feghet som får avgörande konsekvenser men också sådant som gör dem till hjältar.

Min kommentar
När jag är ute och reser så är min förhoppning alltid att läsa någon bok som utspelar sig där jag är. Varje år sedan 2018 (missade första året på grund av att jag inte hade Facebook, så det har jag nu) så har jag varit på läsretreat i Varberg i januari-februari. Att hitta en bok som utspelar sig i Varberg har inte varit lätt, men nu finns det faktiskt en serie på, snart, tre böcker. Förtjänst och skicklighet är första delen och i år fick den åka med.

Ja, jag kan villigt erkänna att jag hade en del fördomar mot den här boken. Författaren har varit, bland annat, domare och jobbat på myndighet i många år. Det är något som jag vet kan påverka hur man både pratar och skriver. Faktum är att jag upplever språket som lite styltigt och tillkrånglat till att börja med, men inte alls så illa som jag befarade. Och jag vänjer mig.

Att boken utspelar sig i en småstad, som jag dessutom hjälpligt känner till, är extra kul. Det var väldigt speciellt att vandra runt i Varberg dagen efter utläsning (jag läste ut den samma dag som jag kom till Varberg, det gick ju inte att sluta läsa). Jag gick, till exempel, och tog mig en titt på porten där allt började och då klarnade en del.

I början hade jag lite svårt att hänga med. Det var så många tillbakablickar i berättandet att jag blev alldeles yr. Inte heller var det helt lätt att förstå om saker utspelade sig nu, tidigare eller ännu tidigare. Nu blev det mindre av tillbakablickar en bit in i boken, men det var riktigt jobbigt ett tag.

Här finns något så ovanligt som kvinnlig vänskap, något jag tycker det finns på tok för lite av i böcker. Jag uppskattar att läsa om sådan och jag hoppas verkligen att det stannar vid det. Jag behöver åtminstone inte fler deckare med romantiska inslag. För mig känns vänskapen mellan Ingrid och Gabriella dock lite krystad. Eller egentligen inte vänskapen i sig, utan tankarna de har om den. Kanske är det så att en viss typ av människa funderar på det här viset. Personligen så förstår jag det inte. Och det är faktiskt väldigt mycket funderingar de har.

Ingrid själv ger mig en känsla av 50-tal. Hela boken gör nog det, om sanningen ska fram. Trots att den utspelar sig 2018. Faktum är att det är människorna som talar till mig i den här boken. Det finns många olika relationer att begrunda. Och människor. Liam är min favoritperson och jag ogillar i högsta grad hans öde. Var det verkligen nödvändigt?

För egen del så tyckte jag att det var uppenbart vem som var skyldig. Det stod ju nästan i klartext i början. Märkligt nog så var det tydligen inte lika uppenbart för polisen. Ingen av dem kan ha läst psykologi.

I Förtjänst och skicklighet så hamnar själva brottet i skymundan. Ingrid och Gabriella får betydligt mer plats och stjäl fokus. Kanske är det så för att detta är första delen och huvudpersonerna behöver en ordentlig presentation. Vi får se. Andra delen kommer jag att läsa. Frågan är bara om jag klarar att vänta till nästa resa till Varberg.

På Goodreads hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 230 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Förtjänst och skicklighet: Lottens bokblogg, DAST Magazine och Ljudboksbloggen

Tisdagstrion: Humor

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Humor

Humor är bland det svåraste man kan ägna sig åt och det blev lite besvärligt att hitta tre böcker som passade in. Förutom det att de skulle vara klassade som humor (av mig eller andra är lite oklart), men framför allt så skulle jag ju ha tyckt att de var roliga.

1. High fidelity av Nick Hornby var det så längesedan jag läste att jag faktiskt inte minns om den var ha ha-rolig, men jag minns att jag tyckte om den och då måste den ju ha varit kul i alla fall.

2. Projekt Rosie av Graeme Simsion minns jag väldigt tydligt att jag jag hade vansinnigt roligt med. Huvudpersonen här påminner mer än bara lite om Sheldon i The Big Bang Theory.

3. Julfritt av John Grisham är visserligen oerhört amerikansk, men den är likväl rolig. Finns som film också.

TV-serie: Black bird #1 (2022)

Titel: Black bird
Originaltitel: Black bird
Säsong: 1
Genre: Drama
Skapad av: Dennis Lehane
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Taron Egerton, Paul Walter Hauser, Greg Kinnear, Sepideh Moafi, Ray Liotta
Premiär: 2022-07-08
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 61 min
Såg den på Apple TV+ 24 februari - 28 februari 2026




Handling
Jimmy Keene är hjälten i skolans fotbollslag, son till en högt uppsatt polis – och knarklangare. När han döms till tio års fängelse ställs han inför sitt livs val – att avtjäna hela straffet på öppen anstalt, utan möjlighet till villkorlig frigivning, eller överföras till en sluten anstalt för rättspsykiatrisk vård. Då måste han även bli vän med seriemördaren Larry Hall. Hans enda utväg är att få fram ett erkännande och ta reda på var kropparna av flera unga flickor ligger begravda.

Min kommentar
En serie som har legat på vår lista ett bra tag nu, fler år verkar det som, är Black bird. Jag förstod ju att många måste ha gillat den, men beskrivningen av den gjorde den väl inte jättelockande. I väntan på att alla avsnitt av en annan serie skulle bli tillgängliga så tyckte jag att det var dags nu.

När vi började titta så hade jag ingen aning om att historien är baserad på verkligheten, en bok som skrevs av James Keene, huvudkaraktären i serien. Själva manuset är skrivet av ingen mindre än Dennis Lehane. Det här är en obeskrivligt obehaglig, rent av hemsk, historia. Och då är verkligheten faktiskt än värre för naturligtvis så var jag tvungen att googla efter att vi hade sett klart serien.

Jag har ju sett Taron Egerton i ganska många filmer nu och han har alltid varit bra, men så här bra ... nej, det har han aldrig varit. Jag kan så lätt känna hur han känner, när han sitter där, mittemot en av de mest avskyvärda brottslingar man kan tänka sig. Bara genom hans ansiktsuttryck. Och ögon.

Vissa scener/dialoger är något av det mest obehagliga jag har sett. Det kryper i hela kroppen. Jag kan inte ens föreställa mig hur man går vidare efter att ha hört alla dessa ohyggliga detaljer. Speciellt när det berättas i det tonfall som det berättas. Även Paul Walter Hauser, som spelar Larry Hall, är fullständigt osannolikt bra. Jag tror verkligen på hans karaktär. Resten av skådespelarna är också mycket bra, men de hamnar lite i skymundan bakom dessa två stjärnor.

Black bird var inte alls det jag förväntade mig. Den var mycket, mycket bättre. Berättandet är så stillsamt och långsamt, inga billiga effekter eller cliffhangers. Det passar perfekt och förstärker det hemska.


På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 4,9k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 140k betyg).
Jag ger säsongen 5,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig