Författare: Chris Whitaker
Titel: Mörkrets alla färger
Genre: Thriller
Antal sidor: 671
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: All the colours of the dark
Översättare: Maria Lundgren
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 februari 2026
Första meningen: Patch satt på det platta taket ovanför köket och spejade genom den täta skogen av weymouthtallar och kärrekar mot Saint Francoisbergen, som oavsett årstid klämde in den lilla staden Monta Clare i sin skugga.
Baksidetext
Det är sjuttiotal i Amerika. I den lilla staden Monta Clare blir trettonårige Joseph ”Patch” Macauley både hjälte och offer när han räddar en jämnårig flicka från att kidnappas, men själv blir bortförd.
Patch vaknar upp i en nattsvart källare, utan hopp om att bli räddad. Efter dagar i fångenskap känner han plötsligt hur någon smyger sin hand i hans. En flicka. I hans ålder? Hon heter Grace.
Hon berättar historier för honom, om platser vackra som drömmar, om en värld i ljus och ett liv i frihet. Hon håller honom vid liv. Men när Patch mirakulöst befrias finns inga spår av vare sig förövaren eller Grace. Polisen ifrågasätter att hon ens funnits. Men Patch är säker, hon var där, hon var på riktigt och hon är fortfarande kvar där ute med mannen som tillfångatog honom. När ingen tror Patch ser han bara en mening med sitt liv: att hitta och rädda Grace.
Min kommentar
En bok som var en rejäl snackis för något år sedan är
Mörkrets alla färger. Då hade jag redan en annan bok, oläst, i hyllan av författaren. Trots det så kunde jag till slut inte stå emot utan köpte den under Black Friday 2024. Lite överraskad blev jag över att den visade sig vara en riktig tegelsten; nästan 700 sidor. Det fick mig nästan att tappa sugen. Än mer tappade jag nog sugen när jag läste en, för mig, pålitlig bokbloggares recension, som inte var jättepositiv. Men i år tog jag med den i min Boktolva och så fick den följa med på årets läsretreat i Varberg, där det bjuds på många timmars ostörd läsning.
Faktum är att förmodligen alla böcker vinner på långa ostörda lässtunder. Den här är inget undantag. Eller så är den bara väldigt bra. Jag läste ut den på bara tre dagar. Då höll jag ändå igen lite sista dagen, så den skulle räcka tills jag släckte lampan för kvällen. Låt dig inte luras av genren thriller, som den tydligen är klassad som. Den är mer en uppväxtskildring kombinerad med mysterium och thriller. Jag visste absolut ingenting om den när jag började läsa, vilket jag är säker på är en fördel. Om du inte har läst den, men tänkt göra det. Sluta läsa här.
Boken utspelar sig under drygt 25 år, från 1975 till 2001, och ja, det händer ju en del under de åren. Trots att det är rejäla tidshopp ibland så är det hela lite för utdraget. Jag älskar ändå det långsamma tempot, som ger mig tid att reflektera och känna. Den är helt enkelt långsam som livet. Faktum är att det inte hade fungerat på något annat sätt. Det jag egentligen undrar över är alla dessa otaliga beskrivningar av växter och träd. Det får mig att fundera på om Chris Whitaker är en botaniker-wannabe.
Karaktärerna är, minst sagt, annorlunda och deras motiv och drivkrafter inte alltid logiska. Som Norma, som av något slags missriktad välvilja mer eller mindre tvingar Saint att gifta sig med Jimmy. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan önska sitt barnbarn olycka. Den enda karaktär jag egentligen tycker om är Chief Nix. Jag hade kunnat tänka mig en egen bok om honom. Hans liv berör.
Ibland dyker det upp ett namn på någon karaktär, som jag inte har en aning om vem det är. Någon som man, av sammanhanget, förstår att man borde känna igen. I åtminstone ett fall var det en karaktär som förekommit i, typ, en bisats många, många sidor tidigare. Det gör mig förvirrad. Och inte så lite irriterad.
I en så här omfångsrik bok så finns det ju en del att fundera över. Konstigt hade det varit annars. Det som stör mig allra mest är Tooms agerande. Jag kan bara inte förstå det. I realiteten så skyddade han ju faktiskt en seriemördare genom att inte berätta. En annan sak som inte känns riktigt trovärdigt är Graces berättande. Jag skulle nog våga påstå att ingen trettonåring pratar så där. Inte ens 1975. Och ja, jag känner mig lite förd bakom ljuset, för så klart framgick det inte på något sätt att hon lämnade cellen så ofta och så länge.
Det som jag tycker är allra bäst med den här boken är stämningen. Den är mycket stämningsfull och nästan suggestiv. Något osar ut från sidorna. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men jag är trollbunden. Genom hela boken. Här finns en riktigt fin vänskap och en besatthet av sällan skådat slag.
Mörkrets alla färger är en roman om ett brott. Eller snarare konsekvenserna av sagda brott. Den är mycket mörk, mycket vacker och ändå på något sätt hoppfull. Den kommer att vara en av årets bästa böcker, tror jag minsann. Och den hade förmodligen fått ett ännu högre betyg, om den inte hade varit riktigt så ordrik. Jag kommer med största säkerhet att fundera på den under lång tid. Framför allt så kommer jag att minnas känslan.
Den här boken har varit med i
En smakebit på søndag.
På
Goodreads hade den 4,25 i genomsnitt (beräknat på 457 937 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
| Tråkig | | Spännande | | Förutsägbar |
| Bladvändare | | Klurig | | Läskig |
| Långsam | | Tempofylld | | Obehaglig |
| Detaljrik | | Fåordig | | Nagelbitare |
| Mysig | | Rå | | Sorglig |
| Måbrabok | | Tankeväckande | | Rolig |
| Rörig | | Genomtänkt | | Mörk |
| Lättsam | | Mystisk | | Berörande |
Andra som bloggat om
Mörkrets alla färger:
Lottens bokblogg (engelsk utgåva),
Läsfåtöljen och
Bläddrat
