Hett i hyllan #382

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så, till slut, den sista från läsretreaten i Varberg i början av februari 2019.

Samma dag jag skulle lämna hotellet så hittade jag Han är tillbaka av Timur Vermes i hotellets hyllor.

Jag kan nog inte påstå att jag har hört jättemycket om den här boken, men det jag har hört har gjort mig nyfiken. Det låter som att det kan vara en intressant historia och, tyvärr, kanske inte alltför osannolik. Inte att han skulle komma tillbaka, in persona, men själva reaktionen och behandlingen av honom. Den finns faktiskt som film från 2015 också, men den verkar inte finnas att streama någonstans. Jag vill nog egentligen både läsa boken och se filmen.

Så här står det på baksidan:

Våren 2011 vaknar Hitler upp i centrala Berlin med huvudvärk. Det sista han minns är att han var med Eva Braun i bunkern, så förvånad inser han att staden inte ligger i ruiner.

Folk känner naturligtvis igen Hitler, men tror att han är en imitatör. Han gästar en tv-show och hans kommentarer tolkas som bitande ironi och blir ett Youtubefenomen. När Hitler blir förskräckt över bristen på övertygelse bland nynazisterna och skäller ut partiledaren, vinner han ett fint journalistpris för sin satiriska exponering av fördomar. Karriären pekar spikrakt uppåt.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Nya människor i fel ordning av Jonas Karlsson

Författare: Jonas Karlsson
Titel: Nya människor i fel ordning
Genre: Drama
Antal sidor: 226
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 november 2022




Baksidetext
Detta är en samling berättelser om några människor som alla vill bli något annat än de är. Vad vill de bli? Nya människor? Hur fungerar det, är allt i livet en enda cirkelrörelse eller är det omöjligt att kliva ner i samma flod två gånger? Vi möter en rad olika individer: en far, en son, en fru, en kompis, en flickvän, en arbetslös, en tyst, en präst, en kille i grön jacka, bröderna Anders och Patrik, deras respektive Frida och Victoria. Fast inte i den ordningen.

Min kommentar
Jo, jag vet att jag har sagt det förut, men det tål faktiskt att upprepas: Jonas Karlsson är en favorit. Både som författare och skådespelare. När han skriver något nytt, så vill jag ha det. Oavsett om det är noveller eller romaner. Nya människor i fel ordning är hans senaste novellsamling, om jag inte har missat någon, och den kom förra året.

Den här novellsamlingen är ovanlig på det viset att vissa karaktärer dyker upp i flera noveller. Eftersom jag läser noveller när jag är mellan böcker (i stället för att påbörja en ny bok vid sängdags så läser jag en novell) så kan det gå lång tid mellan läsningen och då minns jag inte längre namnen. Vilket tyvärr gör det här greppet lite bortkastat på mig. Det är inget krav att man minns, men jag tror att det hade gett en extra dimension.

Som vanligt, när det gäller novellsamlingar, och kanske speciellt när det handlar om Jonas Karlsson, så blir en del noveller helt obegripliga för mig. Jag är inte mycket för abstrakta saker, min hjärna gillar inte det, och om jag inte omedelbart (eller med en liten ansträngning) hittar en mening med en text så faller den platt för mig. Ett par (jag tror det är två) noveller är så abstrakta att jag helt enkelt inte får någon känsla för vad de kan tänkas ha för mening och jag förstår dem inte.

Jag har ju så klart några favoriter, konstigt vore det ju annars. Objektet är så absurd och otroligt intressant. Jag vill veta mer. Var frimärkena värda något? Blev huset sålt? Vad hände med Tommy?

Drönarbin hade det lite motigt i starten. Den är som ett brev till någon som benämns "du". När jag väl har vant mig vid det lossnar det. Här levereras poängen på ett snyggt sätt, i sista meningen.

Farbror Kent har jag inga problem att relatera till och då berättarröstens känsla, mer specifikt. En del människor vet verkligen inte när det är nog.

Många noveller känns lite meningslösa, precis som livet självt, och representerar en ögonblicksbild ur vardagen. De är ofta trovärdiga och, tyvärr, sannolika. Absurda kan man också kalla dem då. Och lite åt det satiriska hållet. Jonas Karlsson är fenomenal på att sätta fingret på det mänskliga beteendet, i alla former, och verkligen visa hur underliga vi är. Gemensamt för samtliga noveller där jag kan hitta en mening är att den kommer i allra sista meningen. Det är otroligt snyggt gjort.

Novellerna i Nya människor i fel ordning känns annorlunda mot romanerna. Det är mer nedstämt, eftertänksamt och existentiellt, av typen Vem är jag?. Det finurliga är kvar, men det levereras på ett mindre roligt sätt.

På Goodreads hade den 3,62 i genomsnitt (beräknat på 185 betyg).
Jag ger den 3,5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Nya människor i fel ordning: Karenina, Den läsande kaninen och och dagarna går.

Tisdagstrion: Litteraturpristagare

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Litteraturpristagare

En riktig kluring blir det här. Jag har inte koll på vilka böcker som har vunnit något av alla de litteraturpriser som finns. Det blir till att leta alltså.

1. Brännaren av M W Craven vann Gold Dagger 2019. En riktigt bra bok, dessutom med väldigt intressanta och lätt-att-gilla-karaktärer.

2. Silvervägen av Stina Jackson blev Årets bok 2019. Den var väldigt bra, första halvan, men själv tycker jag att hennes nästa bok var bättre.

3. Sly av Sara Strömberg vann Bästa svenska kriminalroman 2021. Mycket bra är den och hennes nästa bok är minst lika bra.

TV-serie: Tunna blå linjen #2 (2022)

Titel: Tunna blå linjen
Originaltitel: Tunna blå linjen
Genre: Drama
Skapad av: Cilla Jackert
TV-bolag: Anagram Film
Skådespelare: Amanda Jansson, Oscar Töringe, Gizem Erdogan, Per Larsson, Sanna Ekman
Premiär: 2022-09-18
Produktionsland: Sverige
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på SVT Play november 2022





Handling
Poliserna Sara, Magnus, Jesse och de andra på polisstationen i Malmö möter dagligen saker som hat, våld, smärta och ilska och kämpar med att hålla isär yrkesroll och privatliv. Det är inte alltid så himla enkelt. Vad gör man när ens egen moral säger att något är fel men lagen säger att det är rätt? Man följer lagen, givetvis, men det dämpar knappast det dåliga samvetet. Vad gör man av de känslorna?

Min kommentar
När första säsongen av Tunna blå linjen kom så började vi inte titta på den förrän efter ett bra tag. Typ sist av alla. Så skulle det inte bli med andra säsongen, det bestämde vi snabbt. Men vi väntade tills alla avsnitt fanns på SVT Play så att vi kunde se alla avsnitt i ganska snabb takt. Det brukar bli så mycket bättre då.

Det tog oss lite drygt en vecka att se de åtta avsnitten (varför så få den här gången?) och egentligen så kunde vi ha klarat det på betydligt kortare tid. Problemet var att efter varje avsnitt så var vi lite knäckta och behövde återhämtning. Det blev ofta för mörkt och deprimerande.

För mig blev det lite svårare att tycka om många av karaktärerna den här säsongen. Inklusive Sara och Jesse. Det dyker upp en del nya ansikten (tror inte jag gillar någon av dem) och många av de gamla bekanta är också här. Tyvärr så tycker jag att serien har halkat ner lite i såpaträsket. För många ligger med fel personer och då blir det liksom en helt annan historia.

Oftast känns det väldigt äkta och trovärdigt. Förutom det där att hela polisstyrkan hänger utanför Mopaz lokal. Utan någon egentlig anledning, om man ska vara krass. Jag känner det lite som att den har tappat i seriositet. Åtminstone så är den inte det hela tiden. Större delen av tiden är den dock bra. Ibland också mycket bra. Det är då den berör som mest, när den får mig att tänka och känna. Allra bäst är den när den gräver djupt i det personliga. Hur det är att mötas av så mycket hat. Bara på grund av sitt jobb. Man förstår ju varför så många slutar.

Jag skulle önska att den här serien fick folk att tänka efter före. Så väl är det nog tyvärr inte. Källkritik och eftertanke verkar saknas helt hos alltför många. Endast snabba poäng räknas. Det ironiska är väl att de som spyr mest galla över polisen också är de som gapar mest om polisen inte kommer när de behöver den.

Tunna blå linjen är med den här andra säsongen tyvärr inte längre en solklar fullpoängare Det sista som händer i sista avsnittet ... hur ska man kunna gå vidare efter det?! Och då menar jag både mig och produktionen. Helt ärligt så vet jag inte ens om jag vill att det ska bli fler säsonger nu.



På TV Time har serien 9,4 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 4 596 betyg).
Jag ger den 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: The black phone (2021)

Titel: The black phone
Originaltitel: The black phone
Genre: Skräck
Regissör: Scott Derrickson
Manus: Scott Derrickson, C Robert Cargill, Joe Hill (novell)
Skådespelare: Mason Thames, Madeleine McGraw, Ethan Hawke, Jeremy Davies, James Ransone
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 11 november 2022




Handling
Finney Shaw, en blyg men smart 13-årig pojke, kidnappas av en sadistisk mördare och blir inlåst i en ljudisolerad källare där det är lönlöst att skrika. När en urkopplad telefon på väggen börjar ringa, upptäcker Finney att han kan höra rösterna från mördarens tidigare offer. Och de är fast beslutna att se till att det som hände dem inte händer Finney.

Min kommentar
Jag bokade The black phone redan i augusti och när den dök upp här i början av november så kom jag inte längre ihåg på vilka grunder jag köpte den. För anledning finns det liksom alltid. Sedan såg jag ju att den är baserad på en novell av Joe Hill och då förstod jag ju.

Det är ju självklart att Joe Hill har påverkats av sin far, konstigt vore det ju annars, men är det verkligen en slump att Gwens regnrock är gul? Och att vi har en mördare med ballonger? I stort känns ändå filmen hyfsat ny och fräsch och faktum är att det inte alltid behöver vara så himla nyskapande. Hela tiden.

Filmen är ganska obehaglig, på ett lågmält och långsamt sätt. Här finns liksom inga stora gester eller grälla färger. Atmosfären, stämningen och känslan är riktigt bra. Inget splatter, knappt något blod alls, och inga billiga jump-scares. Det obehagliga förtjänar filmen helt på egen hand. Men vad är det egentligen med Joe Hill och horn?

Skådespelarprestationerna är på riktigt hög nivå, till och med barnen. Eller speciellt barnen, faktiskt. Fotot känns exakt som 70-tal, hela filmen andas 70-tal. Ethan Hawke som ond vet jag inte om jag har sett tidigare (det ringer någon liten klocka), men han gör det med bravur.

Tyvärr så finns det en hel del som är oerhört svårt att tro på. Som att polisen skulle anlita en liten flicka. Som drömmer saker. 1978. Lite pajasvarning blev det också när de döda barnen gjorde entré, rent visuellt. Jag är ganska säker på att alla förstod vilka som var i andra änden ändå utan det. Och gallret för fönstret? Såg inte The Grabber att det saknades? Verkligen?

The black phone är nog egentligen mer en thriller än en skräck, men så är det ju det där med det ... ja, övernaturliga, eller vad man ska kalla det. Om alla logiska luckor hade täppts till så kunde den kanske ha fått ett högre betyg. Kanske borde den ha det ändå. Jag kan helt klart tänka mig att se om den och det brukar betyda en fyra.



På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 351 234 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 130 638 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam