Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Fjäderfän
När jag såg det här temat så tänkte jag att det är omöjligt. Det var det inte. Tre väldigt olika böcker, som alla har något med fåglar att göra.
1. Stark av Stephen King handlar om författaren Thad Beaumont som försöker göra sig av med sitt våldsamma alter ego George Stark. Det hela utvecklar sig till en mardröm där tusentals ilskna gråsparvar invaderar och uppenbarar sig som dödens budbärare för att rensa upp i verkligheten.
3. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami handlar om Toru Okada. Först försvinner hans katt. Sedan hans fru. Hans ordnade tillvaro övergår till total förvirring.
Titel: Manifest Originaltitel: Manifest Säsong: 3 Genre: Science fiction Skapad av: Jeff Rake TV-bolag: NBC Skådespelare: Melissa Roxburgh, Josh Dallas, Athena Karkanis, Matt Long, Holly Taylor Premiär: 2021-04-01 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 13 Avsnittslängd: ca 43 min Såg den på Netflix 19 juli - 29 juli 2026
Handling
Ben & Co inser att de sitter i samma "livbåt", om en syndar eller faller i onåd drabbas alla, vilket gör överlevnaden till en allt-eller-inget-situation.
En stjärtfena från flyg 828 hittas och bärgas. Regeringens hemliga projekt, Eureka, undersöker och testar den, vilket skapar nya mystiska kopplingar och fysiska konsekvenser för Cal.
Vissa passagerare blir allt mer instabila och farliga, vilket leder till tragiska konsekvenser, speciellt för familjen Stone.
Min kommentar
Eftersom jag har ett problem med att komma ihåg handlingen i serier så tyckte jag att det kunde vara en bra idé att se den tredje säsongen av Manifest. Mellan säsong 1 och 2 gick det ju fem år och det var lite jobbigt. Nu har det bara gått, knappt, ett halvår.
Om du inte har sett den här säsongen, men planerar att göra det så kan du sluta läsa här. Första hälften av avsnitten var riktigt bra och jag blev faktiskt lite investerad i det här mysteriet. Sedan byts plötsligt spelreglerna ut och allt som hänt verkar bero på Gud. För mig är det lite så att om förklaringen till något är Gud kan man hitta på i princip vad som helst. Då finns det plötsligt inget kvar att lösa. Jag känner mig lite lurad, eftersom serien faktiskt var science fiction i två och en halv säsong.
I början var den här serien mer subtil och oviss. Innan allt, oväntat nog, blev religiöst så var det en hel del intressanta händelser och infallsvinklar. Det fanns mycket som var konstigt, men som ändå följde de regler som etablerats för serien. Nu känns allt mer som att serien bestämt sig för att den religiösa förklaringen är den enda rätta. Det blir så fruktansvärt övertydligt och klumpigt. Lite som att bli slagen i huvudet med en lösning som är Gud. Tveklöst helt fel väg att gå, tycker jag.
Ben har blivit helt besatt. Jag har bestämt för mig att jag gillade honom tidigare, men det är omöjligt nu. Han är som en vanlig, otäck fanatiker. Bryr sig inte om andras eventuella invändningar. Han har alltid rätt. För han har ju den högre makten på sin sida. Alla bara förväntas tro på honom och lyda. Utan att ifrågasätta. Zekes nya förmåga blir bara löjlig i mina ögon. Ganska läskig, faktiskt.
Det gick ju inte att undvika att se att inspelningen gjordes under pandemin och jag undrar lite om det är på grund av den som allt känns så stolpigt. Det blir liksom inte äkta, på något sätt. Inte så mycket naturlig interaktion mellan människorna och dialogen är ibland så krystad att jag skäms.
Säsongsavslutning: [spoiler]Cal försvinner när han lägger sin hand på flygplanets stjärtfena. Denna släpps sedan i havet och försvinner. Grace mördas av Angelina, som även stjäl bebisen. I slutscenen dyker Cal upp vid den döende Graces sida. Många år äldre.[/spoiler]
Tredje säsongen av Manifest var bättre än den förra, ungefär halvvägs, men det här religiösa får det att krypa av obehag i hela kroppen. Jag hoppas verkligen inte att kontentan blir att allt är ett gudomligt ingripande. Jag tror att jag vill ha science fiction när jag tittar på science fiction. Rent generellt så har jag inget emot tro och inslag av religion, men här blev allt bara konstigt. Varför i hela friden skulle Gud vara inblandad i detta liksom?
På Trakt.tv har serien 3,6 i genomsnitt (beräknat på 6,4k betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 106k betyg).
Jag ger säsongen 3.0
Titel: Jack Ryan: Ghost War Originaltitel: Jack Ryan: Ghost War Genre: Action Regissör: Andrew Bernstein Manus: Aaron Rabin, John Krasinski, Noah Oppenheim Skådespelare: John Krasinski, Wendell Pierce, Sienna Miller, Michael Kelly, Max Beesley Utgivningsår: 2026 Produktionsland: USA Längd: 106 min Serie: - Såg den på Prime Video 10 juli 2026
Handling
Jack Ryan dras motvilligt tillbaka in i spionvärlden när ett internationellt hemligt uppdrag avslöjar en dödlig konspiration. Med tiden emot sig slår han sig samman med CIA-kollegorna Mike November och James Greer samt MI6-agenten Emma Marlowe för att stoppa en hemlig paramilitär styrka.
Min kommentar
Filmen jag hade tänkt att vi skulle ha sett förra veckan var Jack Ryan: Ghost war så valet för den här veckan kan tyckas ha varit enkelt. Det var det också. Ända tills jag öppnade streamingtjänsten och upptäckte att ännu en film jag vill se har släppts där. Men nu fick det vara nog. Inget snabbt byte den här gången.
Vi hade inte tittat speciellt länge innan jag kände att något måste saknas. Jag tyckte att det refererades till saker som måste ha hänt tidigare och många av karaktärerna verkade känna varandra. Det blev nästan obegripligt. När jag skulle skriva ihop det här inlägget upptäckte jag att filmen är en fortsättning på en TV-serie, som har gått i fyra säsonger. Som jag inte har sett. Det förklarar en hel del.
Den här filmen innehåller en del som jag har riktigt svårt för. Först och främst så är det ibland så snabba klipp att man knappt hinner uppfatta något. Jag önskar att jag kunde ha sagt att fotot är snyggt, men det var oftast så mörkt att man inte såg mycket. Karaktärsuppbyggnad? Fanns det ens någon? Ja, kanske om man sett fyra säsonger av en TV-serie innan. Detta är nog ett typiskt exempel på en film där tempo är viktigare än handling. Vilket ju inte alltid är fel, men här blir det väldigt tunt. Dessutom känns det nästan som en lång reklamfilm för Dubai. Speciellt med tanke på loggan som återkom ett otal gånger.
Tom Clancy står som executive producer och det är ju lite intressant. Liksom att böckerna om Jack Ryan har hans namn i störst text. Mannen har varit död i tretton år. En reflektion jag har är att de här historierna faktiskt var bra, när det var han som skrev dem. Till och med Shadow recruit, som kom efter hans död, var bra. Men detta? Nej. Kanske hade jag gjort en annan bedömning om jag hade haft TV-serien som grund.
Jack Ryan: Ghost war är inte dålig, men inte heller bra. Om man kopplar bort hjärnan och inte känner ett behov av att det man ser ska vara begripligt så är filmen ändå något underhållande. Jag var inte uttråkad, bara inte intresserad. Men hur någon, som har sett samtliga fyra säsonger av TV-serien, kan göra bedömningen att filmen står på egna ben övergår mitt förstånd. Det gör den absolut inte.
På Letterboxd hade den 2,43 i genomsnitt (beräknat på 32 360 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 29k betyg).
Jag ger den 3,0.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
Detta är/har varit den sista oplanerade helgen på ett bra tag. Nästan ända till vi ska på semester. Så illa är det inte riktigt, men det känns så. Jag ska passa på att njuta ordentligt, sedan är det bara att spänna på sig skygglapparna och försöka att inte bli helt utmattad.
Boken jag läser nu är Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson, den tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt. De två tidigare har varit bra, även om jag inte tyckt lika mycket om dem som om hans fristående inte-renodlade-deckare. Det beror egentligen inte på deckarbiten, utan mer på att det plötsligt har smugit sig in romantik och kärlek i böckerna också.
Min smakebit är från sida 85:
Hasse ställde två plastpåsar med kinamat på bordet i mötesrummet.
"Är det okej att jag rådfrågar Gunni om det här med arrangerade äktenskap?"
Jytte gjorde en missnöjd min som Hasse gav blanka fan i. Principryttare var det värsta han visste.
"Så länge vi håller oss inom regelverkets ramar är jag nöjd", sa kollegan och lastade upp ris på sin tallrik.
Hasse slängde bort träpinnarna och hämtade ordentliga bestick.
"Hur kan man fortsätta käka med pinnar när Gud har uppfunnit kniv och gaffel?"
Jytte tog ett pincettgrepp runt sina pinnar och knäppte med dem i luften. "Det kommer från mannen som skriver alla sina rapporter på en Facit från Sextiotalet."
Hasse skrattade åt sig själv. Kanske var bestick för kineserna helt enkelt vad datorn var för honom.
Författare: Annika Devert & Jessika Devert Titel: Hotellet Två systrar Genre: Feelgood Antal sidor: 295 Originalspråk: Svenska Originaltitel: - Översättare: - Serie: Hotellet Två systrar 1 Förlag:Saga Egmont Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024 Format: E-bok Källa: Streamingtjänst Utläst: 30 juni 2026
Första meningen: "Menar du att du vill lämna Sardinön?"
Baksidetext
När Oskar kommer med förslaget att ta över ett fallfärdigt hotell i Göteborg tror Linn att han blivit galen. Hela deras liv finns ju på Sardinön? Det är här deras familjer bor, där dottern Astrid går på förskolan och där Linn har sitt café som går bättre än någonsin. Men efter att ha sett charmiga Hotell Två systrar i verkligheten börjar även Linn drömma om en framtid på hotellet.
Linn och Oskar packar ihop sitt liv på Sardinön och flyttar in på Två systrar, där renoveringen är i full gång. Varje rum ska omsorgsfullt inredas och i den vackra matsalen drömmer Linn om att bjuda på härliga bruncher. Men vägg i vägg med hotellet ligger det fallfärdiga Ängslyckans matsal och där huserar den något vresiga tanten Lizzie, som inte verkar särskilt glad över sina nya grannar. Ju mer Linn gräver i husets förflutna desto mer väcks hennes nyfikenhet. Vad var det egentligen som hände med systrarna hotellet är döpt efter? Och vet Lizzie mer än vad hon ger sken av?
Min kommentar
Mellan två lite jobbigare böcker så passar det väldigt bra med en feelgood, tycker jag. Eftersom jag fortfarande var på resande fot så fick jag välja en som jag redan hade på läsplattan. Det blev Hotellet Två systrar, första delen i spin-offen på Sardinön.
Här är det äldsta dottern Linn som flyttar till Göteborg för att driva hotell. Det gör att det blir en lite mer sammanhållen handling, men framför allt så betyder det att det inte finns så många dramaqueens (även om nu en del från Sardinön gästspelar). Det blir visserligen en del drama, men inte tillnärmelsevis lika mycket. Det uppskattar jag.
Miljön är ju ganska härlig för en göteborgare i exil och jag blir riktigt sugen på att besöka Botaniska. Allt verkar så mysigt. Förutom grannen då. Och hur fyndigt är det inte att ta med sig själva i rumsnamnen. Precis sådant jag uppskattar.
Linn är inte en favoritkaraktär, av många olika skäl, men det funkar bättre än väntat. Jag är i alla fall fortfarande tacksam för att jag inte är så förtjust i bakverk. Det låter ju alldeles vansinnigt gott, det Linn bakar.
En bonus med den här boken är att i stort sett slippa hela dramat kring Sussi och Stina. De dyker dock upp, båda två, men det är bara helt kort. Däremot så skulle jag väldigt gärna vilja veta hur Stina fick tag i IP-adresserna för de fejkade recensionerna. Ska jag utgå från att hon hackade Tripadvisor?
Eventuellt så kan jag tycka att boken romantiserar renovering av gammalt hus och att driva hotell. Speciellt när man har ett litet barn också. Men det här är ju inte den typen av bok och jag gillar det. Oftast. Jag får lite dåliga vibbar av Oskars "övertalningsförsök" och tycker nog att han kör med utpressning. Dessutom är det ju en milsvid skillnad mellan att hjälpa till lite i ett café och att starta upp, för att sedan driva, en hotellverksamhet.
Hotellet Två systrar är bättre än böckerna i Sardinön-serien. Det finns en del trovärdighetsproblem, men jag läser ju inte de här böckerna för att de är trovärdiga, utan för att bli underhållen. Och, i bästa fall, må bra.
På Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 81 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
Tråkig
Spännande
Förutsägbar
Bladvändare
Klurig
Läskig
Långsam
Tempofylld
Obehaglig
Detaljrik
Fåordig
Nagelbitare
Mysig
Rå
Sorglig
Måbrabok
Tankeväckande
Rolig
Rörig
Genomtänkt
Mörk
Lättsam
Mystisk
Berörande
Andra som bloggat om Hotellet Två systrar: enligt O
