Smakebit på söndag: Billy Summers

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Man skulle kunna kalla även den här helgen för oplanerad. Det är den enligt kalendern, men nu ska det packas och fixas. På måndag, efter att ha jobbat, sticker vi iväg till Kastrup för att bo där över natten. Flyget till Spanien går på förmiddagen och med tanke på att det är tåg inblandat så känns det bättre att inte helt lämna över kontrollen till dem.

Boken jag läser nu, Kirurgen av M W Craven, blir det ingen smakebit ur. Jag är alldeles i slutet av den och det vimlar av spoilers och jag orkar inte bläddra tillbaka för att hitta en bra. I stället kommer smakebiten ur nästa bok jag ska läsa, Billy Summers av Stephen King. Jag tänkte att jag ju vill ha en riktigt tjock bok under själva resan, men denna är faktiskt inte mer än 600 sidor lång. Om jag har fattat det rätt så är detta en thriller, inte skräck. Vi får väl se.

Min smakebit är från början av boken:

Billy Summers sitter i hotellobbyn och väntar på bilen som ska hämta honom. Det är fredag och klockan är tolv på dagen. Visserligen läser han en serietidning i litet format som heter Ackes kompisar och tjejer, men han tänker på Émile Zola och Zolas tredje roman, den som gjorde honom berömd, Therese Raquin. Han tänker att det verkligen är en roman som måste ha skrivits av en ung man. Han tänker att Zola bara började utforska något som skulle visa sig vara en djup och enastående ådra. Han tänker att Zola var - är - en mardrömsversion av Charles Dickens. Han tänker att det skulle vara ett bra uppslag för en essä. Inte för att han någonsin har skrivit någon.

Bok: Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Flickorna vid altaret
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 348
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Brottsplats Söderslätt 3
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 augusti 2026




Första meningen: Rebecka satt i pyjamas och läste Bibeln när tumultet bröt ut.

Baksidetext
En sluten sekt har bosatt sig på en ensligt belägen bondgård på Söderslätt. Det är försommar 1995 när en tonårsflicka hittas död i ett badkar på gården. Först avskrivs dödsfallet som självmord, men när utredarna på brottsroteln i Trelleborg får veta vilka som bor på gården anar de genast oråd.

Gunni Hilding och hennes kollegor börjar gräva i fallet och hamnar omedelbart på kollisionskurs med sektmedlemmarna, som gör allt för att sanningen inte ska komma fram. Samtidigt slits Gunni mellan plikten, sitt förflutna och lojaliteten med sin egen familj som står den karismatiske sektledaren nära.

Min kommentar
När det kommer en ny bok av Mattias Edvardsson så är det alltid en glädjens tid. Hans böcker tränger sig alltid före i läskön. Så gjorde även Flickorna vid altaret, den tredje delen i Brottsplats Söderslätt. Nu kan jag i alla fall med säkerhet säga att även renodlade deckare gör han bra.

I den här boken lyckas han pricka in nästan alla mina tabun när det gäller handling i böcker. Här finns en av de största. Polisen, som även är huvudpersonen, blir personligt inblandad i fallet och hamnar dessutom i livsfara. Räddningen är att den historia som Gunni hamnar mitt i är så etablerad i de två tidigare böckerna att det faktiskt inte stör mig. Det är inte alls svårt att föreställa sig vad som driver henne.

Eventuellt så är det bara jag som har lite problem att hålla isär alla de där sektmänniskorna. Mitt största problem är att komma ihåg vem som är förälder till vem. De är ju trots allt inte speciellt många, men jag vet att jag har problem med familjerelationer så det ligger säkert på mig.

Sekter skrämmer mig. Just det där fanatiska är riktigt otäckt. Jag önskar verkligen att jag kunde säga att det där skulle inte kunna hända, men jag vet ju att det gör det. Här funderar jag nog mest på om Karl-Fredrik själv tror på det han predikar eller om han bara är maktgalen, ond och/eller sjuk. Det är lätt att tänka att de allihop är onda, men jag tror inte att det är så enkelt. Lättstyrda ja, men inte genuint onda. Kanske Erik då. Personligen så tror jag att jag hade haft svårt att tro på att Gud skulle stå bakom allt Karl-Fredrik hittar på, men vem vet. Det är svårt att relatera till de här människorna, men Rebecka känns mycket mer än de andra. Och så de där läskiga hundarna. Jag hade en helt annan teori om vad de skulle användas till, men Mattias hade en annan (bättre) användning för dem. De blev i alla fall ett extra spänningsmoment varje gång någon skulle ta sig förbi dem.

Precis som vanligt så är det karaktärerna och relationerna som är i fokus. Det är mycket psykologi och gruppdynamik, något som jag verkligen gillar. Det är helt enkelt vansinnigt intressant. Huvudpersonen, Gunni, får ju inte, egentligen, ta del av utredningen eftersom hon har släkt där på sektgården, men naturligtvis lyckas hon blanda sig i ändå. Jag tycker bättre om henne i den här boken än i de två tidigare. Även om hon nu jobbar på egen hand, eller vad man ska säga, vilket väl egentligen är ännu en grej jag ogillar. Egentligen. Jag tycker att hon är mer självständig och säker nu. Och så finurligt att göra Mårten till lärare i svenska och psykologi. Blir det mer av honom tro?

Tack och lov så har "kärlekstramset" nästan försvunnit. Det finns en del trånande, men jag köper det. Glädjande nog så verkar Gunni släppa Valter. Jag har aldrig förstått vad hon har sett i honom. Valter är jag väl glad om jag slipper i fortsättningen, men något säger mig att vi inte är klara med honom. Den nya kollegan Jytte vet jag inte vad jag ska tro om. Är hon en bra eller dålig polis? Ja, det återstår väl att se. Och Hasse, en av mina favoriter. Så konservativ, men ändå alltid öppen för nya saker. Han skulle så lätt ha kunnat bli inskränkt, men den balansgången klarar han.

Men slutet, Mattias. Varför? Det gjorde mig både arg och ledsen. Mest ledsen. Samtidigt är det ett slut jag kommer att minnas och det händer inte speciellt ofta. Det lämnas en del öppet för nästkommande del(ar), som hur det ska gå för Gunnis syster Gerd. Nu hoppas jag bara att vi är färdiga med både Jehovas vittnen och sekter.

Flickorna vid altaret är riktigt bra. Det är spännande och kapitlen är korta, vilket ju gör att åtminstone jag hetsläser. Böckerna om Gunni är en annan typ av böcker än Mattias Edvardssons fristående böcker, dessa är mer renodlade deckare. Jag tycker om dem, men de berör mig inte alls på samma sätt. Jag förväntar mig egentligen inte att de ska göra det och kanske är det inte heller meningen. Men jag saknar det ändå.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 67 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Flickorna vid altaret: Lottens bokblogg, enligt O och malins bokblogg

Läsplanering oktober 2026

Det är ett tag kvar till oktober, men eftersom jag snart ska iväg och vara upptagen med att ha semester så är det redan dags för oktoberplaneringen. Jag slår på stort och planerar in fem stycken, eftersom jag räknar kallt med att jag ska få mer läst i slutet av september och då tjuvstarta på oktober. Vi får se hur det går.

• Mörka kvällar i Kollektivet av Callum Bloodworth.
• Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton. Hyllvärmare.
• Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout. Boktolva. Hyllvärmare.
• Jag ska hitta dig av Pernilla Ericsson. Vi möts igen.
• Skamgrepp av Eva Hildén.

Hett i hyllan #540

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det var inte bara presenter jag fick när jag fyllde år i slutet av maj 2024, det kom även ett gäng egeninköpta pocket.

Imorgon och imorgon och imorgon av Gabrielle Zevin, minns jag faktiskt inte längre varför den lockade mig.

Jag har ju läst en annan bok av henne, som jag verkligen tyckte om, så det skulle kunna vara så den hamnade hos mig. Det kan till och med vara så att jag inte ens läste vad den handlade om. Nu visar det ju sig att den handlar om dataspel och det är ju inte helt fel. Även om jag inte spelar så mycket själv. Denna skulle faktiskt kunna vara en kandidat till min utmaning Vi möts igen.

Så här står det på baksidan:

Sam och Sadie träffas på ett sjukhus 1987. Sadie besöker sin cancersjuka syster och Sam återhämtar sig från en bilolycka. De två ensamma själarna förenas i den gemensamma kärleken till dataspel, och när de av en slump möts igen åtta år senare inleder de ett samarbete som för dem till oanade höjder: de blir superstjärnor i spelvärlden. Men i verkligheten är saker och ting inte lika fulländade som i spelens virtuella värld. Imorgon och imorgon och imorgon följer Sam och Sadie genom åren av professionell framgång och personliga motgångar, samtidigt som samhället och deras relation förändras.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: I dina händer av Malin Persson Giolito

Författare: Malin Persson Giolito
Titel: I dina händer
Genre: Thriller
Antal sidor: 406
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 augusti 2026




Första meningen: De leker i en backe, har nästan likadana jeans och kortärmade tröjor, slitna skor och klarvakna ögon.

Baksidetext
Redan någon timme efter larmsamtalet hämtas 14-åriga Dogge till förhör. Jämnåriga Billy är skjuten på lekplatsen där de brukade hänga som små, och Dogge höll i vapnet.

Den engagerade lokalpolisen, de ensamstående mammorna, ägaren av livsmedelsbutiken på torget – ingen är skonad i ett samhälle där gängvåldet tar över och barn dödar barn. Och vem tar ansvar för att det aldrig händer igen?

Min kommentar
För sex år sedan läste jag Störst av allt och blev alldeles knockad och när I dina händer släpptes så köpte jag den direkt. Aldrig trodde jag väl att den skulle bli stående oläst i hyllan i fyra år. Så, i år tog jag med den i min Vi möts igen-utmaning och nu har jag äntligen läst den. Är den en ny Störst av allt? Nej. Men inte särskilt långt ifrån.

Känslan jag har efter att ha läst ut boken är förvirring. Vad är egentligen rätt? Vad är fel? Enligt lagen? Moraliskt? Lagar som inte efterlevs, för att ingen orkar. Eller för att resurser saknas. Och då särskilt i vissa områden och vissa brott. Vad säger det egentligen om vårt samhälle?

Malin Persson Giolito tar inte den lätta vägen ut. Inga enkla lösningar på komplicerade problem presenteras. Här finns bara ett krasst konstaterande av hur fel det kan gå om man inte tar tag i problemen tidigt. Boken var aktuell när den skrevs och faktum är att den är ännu mer så nu. Och är något verkligen stereotypt när det efterliknar verkligheten?

Många får komma till tals här, vi får flera perspektiv, men det blir aldrig rörigt. Alla karaktärer är så tydliga med sin egen röst. Jag kommer verkligen nära karaktärerna och det känns som att jag är där och känner det de känner. Det här lite distanserade sättet att berätta passar mig så bra. Då får jag möjlighet att känna och tänka själv. Det uppskattas. Mycket.

Vissa karaktärer gör större intryck än andra. Kanske främst för att de krossar mitt hjärta. Jag tycker så synd om Sudden. Han försöker och försöker, men ingen bryr sig. Ingen försöker hjälpa honom. Naturligtvis så ledsnar han på att hela tiden få sin affär förstörd. Då har polisen plötsligt tid.

Och Dogge. Jag blir så ledsen för hans skull. Ingen ska behöva växa upp med föräldrar som inte orkar bry sig. Å andra sidan så hjälper det inte alltid. Leila bryr sig. Men Billy gör ändå valet att gå fel väg.

När boken är slut så lämnas jag med en klump i magen och en känsla av maktlöshet. Precis som Sudden, Farid och Leila kände det. Som alla som bryr sig kände det.

I dina händer handlar inte om vem, utan om hur och varför det kunde gå så fel. Det går inte att värja sig mot detta. Ingen vinner. Här finns bara förlorare. Boken får mig att fundera, men jag vet inte heller vad lösningen är. Jag är dock ganska säker på att man måste börja i det lilla, annars växer det lilla och blir riktigt stort. Då är det för sent.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 2 965 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om I dina händer: Lottens bokblogg, enligt O och Stories from the city, stories from the sea