Bok: Lönnmördaren fru Shim av Kang Jiyoung

Författare: Kang Jiyoung
Titel: Lönnmördaren fru Shim
Genre: Thriller
Antal sidor: 299
Originalspråk: Koreanska
Originaltitel: 심여사는 킬러
Översättare: Thea Norlander
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2026
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 maj 2026




Första meningen: Jag slipar en kniv.

Baksidetext
När fru Shim – arbetslös slaktare, änka och två barn att försörja – svarar på Den leende detektivbyråns jobbannons tycks hennes lycka vara gjord. Hennes nya arbetsgivare menar att hennes lediga handlag med kniven och oansenliga yttre gör henne som klippt och skuren för jobbet som lönnmördare. Med anställningen följer också flexibla arbetstider och en saftig lön. Kort sagt: Fru Shim passar in i jobbeskrivningen som en hand i mördarens handske, men inser snart att det spelar ingen roll hur duktig man är med en kniv; att vara en lönnmördare är ett stressigt yrke och inget i livet är gratis.

Min kommentar
Korea som land har ju kommit starkt de senaste åren, både vad gäller film, serier, musik och mat. Jag har provat alla dem, med lite olika resultat, men böcker därifrån har jag inte läst. Förrän nu då. Lönnmördaren fru Shim la jag märke till när jag gick igenom intressanta boksläpp för april och naturligtvis så lockade den.

Rent generellt så kan man nog säga att jag har lite svårt för det asiatiska lynnet. Det som verkar skrämma dem reagerar jag knappt på. Men om man ska döma efter vad jag har sett och nu läst därifrån så är det både märkligt och farligt. Jag hoppas dock att det inte är så här att leva i Korea, med lönnmördare som smyger omkring överallt och där alla vill döda alla.

De första kapitlen är bra, framför allt intressanta, men sedan dyker den ena berättaren efter den andra upp. Kapitlen har namn efter den som berättar, men tyvärr i form av personens funktion, som Mentorn, Assistenten, Rivalen, Mördaren och så vidare. Det gjorde det besvärligt att hålla ordning på dem. Nu vet inte jag om det hade hjälpt att kalla dem vid deras riktiga namn, eftersom de i mina ögon hette förvirrande lika namn. Människorna känns känslomässigt frånkopplade, men på något sätt ändå överdramatiska.

Berättelsen är inte linjär utan det hoppas friskt i både tid och perspektiv. Ibland låg någons tråd före i tid, ibland efter. Ibland fick man samma händelse berättad av olika personer. Samtliga karaktärer berättar i jag-form, vilket gör det ännu besvärligare. Det är så många olika karaktärer som kommer till tals att när alla pusselbitar började falla på plats så var det dessvärre omöjligt för mig att hålla isär dem.

Språkmässigt så tycker att det var ganska osammanhängande och det hände att det var helt omöjligt att reda ut vad det egentligen stod, vad som hände och vem som menades med han/hon. Jag har ingen aning om originaltexten är likadan eller om det är översättningen som haltar, men förvirrande var det.

Lönnmördaren fru Shim är en intressant inblick i vad som är en fullständigt annorlunda kultur jämfört med vår. Och då tänker jag inte på dödandet, utan på alla runt omkring. Den känns nästan lite farsliknande, något som jag inte alls gillar. Upplägget är riktigt snyggt, men tyvärr mer än lovligt rörigt.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,34 i genomsnitt (beräknat på 401 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Lönnmördaren fru Shim: Jag kan inte hitta någon.

Tisdagstrion: Pensionärer/Seniorer

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord. Detta verkar var det sista temat och jag hoppas att det bara är det vanliga sommaruppehållet och inte slut på riktigt.

Veckans tema: Pensionärer/Seniorer

Ännu ett svårt tema. Här krävdes det en hel del funderande, åtminstone för att hitta tre stycken.

1. Mormor på rymmen av Kaj Branzell var ett självklart val här. Detta är första delen i en serie om Anna-Lisa, runt 70 år, som ledsnar på sin överbeskyddande dotter och ger sig iväg på äventyr i Spanien.

2. Den döende detektiven av Leif GW Persson är tydligen del 7 i serien om Lars Martin Johansson. Jag har inte läst samtliga som kommer före denna, men här är han pensionär. Vilket inte på något sätt hindrar honom.

3. Kaffe med musik av Karin Brunk-Holmqvist handlar om väninnorna Inez, Olga och Viola som sticker iväg på en bussresa till en julmarknad i Tyskland. Hur gamla de är vet jag inte, det får man inte veta. Ibland kändes de som 100 och ibland som tonåringar. Äldre är de i alla fall.

TV-serie: The last kingdom #4 (2020)

Titel: The last kingdom
Originaltitel: The last kingdom
Säsong: 4
Genre: Drama
Skapad av: Stephen Butchard, Ben Vanstone, Sophie Petzal, Lydia Adetunji, Bernard Cornwell (bok)
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Alexander Dreymon, Timothy Innes, Mark Rowley, Emily Cox, Millie Brady
Premiär: 2020-04-26
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 53 min
Såg den på HBO 25 maj - 3 juni 2026



Handling
Fjärde säsongen av The Last Kingdom kretsar kring kampen om Englands enande efter kung Alfreds död. Uhtred försöker återta sitt förlorade hem Bebbanburg, men dras snart in i maktkamper om tronen i Mercia och Wessex, samtidigt som en ny våg av danska attacker hotar de saxiska kungadömena.

Min kommentar
En serie som har blivit väldigt utdragen, när det gäller tittandet, är The last kingdom. Tydligen såg jag första säsongen för tio år sedan och det har väl varit på gång ett tag nu att jag ska se den fjärde. Av någon mycket oklar anledning så har jag dock alltid bläddrat förbi den när jag letat efter något att se.

Detta är en väldigt märklig serie. Den lockar egentligen inte alls när jag inte tittar, men när jag väl börjat så kan jag inte sluta. Det tog mig bara tio dagar att se säsongens tio avsnitt.

Mitt stora problem när jag tittar är att jag inte hänger med ordentligt och jag önskar så att min förståelse var bättre. En del av det beror säkert på att det dröjer så länge mellan säsongerna, men en hyfsat stor del beror också på att alla, typ, heter likadant. Det är Aelswith, Aethelflaed, Aethelhelm, Aethelwood, Aethelred, Aethelstan, Aelfweard, Aelflaed och säkert några till Aeth-/Ael-personer. Det är omöjligt för mig att hålla reda på.

Fjärde säsongen tar vid där den tredje slutar och den gamle kungens änka Aelswith fortsätter att smida sina ränker. Kanske har hon smitt alltför många för några av hennes tidigare biter henne plötsligt i rumpan. Nej, jag gillar henne inte. Den nya karaktären Sigtryggr är intressant och förmodligen den vettigaste tillsammans med Uhtred.

Serien inspirerar till grymheter. Själv låter jag det stanna vid att jag ibland upprört ropar "Döda honom/henne då!". Men alltså, elefanten i rummet. Jag började fundera på hur de här människorna pratade med varandra. Kunde danerna verkligen engelska?

The last kingdom innehåller mängder av saker som jag inte brukar uppskatta; maktkamp, politik, hämndbegär, många och långa strider, för många karaktärer, invecklade relationer. Men den är faktiskt helt oemotståndlig. Nu har jag hittat en film som tydligen ska knyta ihop säcken. Den får jag se när jag har tittat på femte säsongen. Vilket jag hoppas inte ska dröja för länge, men det gör jag ju alltid.



På Trakt.tv har serien 4,1 i genomsnitt (beräknat på 5,8k betyg).
På IMDb har serien 8,5 i genomsnitt (beräknat på 190k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Apex (2026)

Titel: Apex
Originaltitel: Apex
Genre: Thriller
Regissör: Baltasar Kormákur
Manus: Jeremy Robbins
Skådespelare: Charlize Theron, Taron Egerton, Eric Bana, Matt Whelan, Rob Carlton
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA, Island, Australien
Längd: 97 min
Serie: -
Såg den på Netflix 14 maj 2026





Handling
Sasha, en bergsklättrare hemsökt av ett ödesdigert beslut i Norge, retirerar till den australiska vildmarken för att isolera sig. Hon ger sig ut för att erövra en hotfull flod, men hennes resa förvandlas till en desperat jakt när hon upptäcker att naturen inte är det enda som är ute efter blod. Nu måste hon tänja på sina gränser på ett soloäventyr i den australiska vildmarken, fångad i ett skruvat spel med en listig mördare som tror att hon är ett byte.

Min kommentar
Fredagsfilmen blev en torsdagsfilm, man måste ju anpassa sig lite efter hockey-VM, som började på fredagen. En film som dök upp på min radar för bara ett kort tag sedan är Apex. Den lät som att den kunde vara något för oss, även om själva handlingen lät bekant.

Nu var det väldigt längesedan jag såg den, men det här liknar handlingen i River wild. Den gamla filmen från 1994, med Meryl Streep och Kevin Bacon. Jag minns den som bättre. Ett litet inslag av Den sista färden kan man hitta också.

Skådespelarinsatserna är starka. Egentligen så har vi ju bara Theron och Egerton (och naturen) att titta på och de gör det väldigt bra. Fler behövs inte. Irriterande nog så envisas Ben med att tjuta hela tiden och det är ganska så störigt, men framför allt lite löjligt. Jag vet att han är sjuk i huvudet, men ändå.

Miljön är fantastisk och det är helt otroliga naturbilder vi får se. Det är fantastisk reklam för Australien. Minus psykopat då. Allt är väldigt intensivt och klättringsscenerna tar styggt på mig. Om jag drömmer mardrömmar så är det ett vanligt förekommande scenario.

Trovärdigheten sjunker ju längre filmen går. Det finns ganska mycket att störa sig på, men det finns två enorma missar som mest gör mig arg. Den första är att man får se en vy över ett gigantiskt område, med forsen, skog och berg. Och när jag säger gigantiskt så menar jag gigantiskt. Ändå så hittar Ben Sasha direkt. Så bra att han vet exakt vid vilken tidpunkt hon ska passera en viss punkt. Den andra är mot slutet, när de precis har klarat en vansklig forsränning, med bara sina kroppar och ett rep mellan sig. Plötsligt så har de all upptänklig klättringsutrustning, inklusive sele, massor av rep och karbinhakar. De hade absolut ingen packning alls med sig där i vattnet, så var kom den ifrån?

Apex är inte någon djup film, med många och långa (onödiga) förklaringar. En hel del lämnas åt tittaren och vi fokuserar helt och hållet på action/spänning. Det är ganska befriande faktiskt.


På Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 319 415 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 88k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Maestro

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Veckan som gick började väldigt bra, sedan började det köra ihop sig. På många sätt. Mest tekniska sätt, på jobbet, men det som oroar mig mest är den där foten som inte vill bli bra. Den har sakta blivit bättre, men för några dagar sedan kändes det som att det vände åt andra hållet. Jag vet inte om jag har överbelastat den (det tror jag inte, egentligen, jag har bara gått väldigt korta sträckor) eller om det helt enkelt är träningsvärk. Semesterresan närmar sig med stormsteg och det gör mig orolig på riktigt. Nåväl, det är en kort vecka jag har framför mig. Bara 3,5 dagar. Sedan är det semester.

För en faslig massa år sedan fanns det en norsk bokbloggare, som även skrev på en bok. Han heter Geir Tangen och boken han höll på att skriva var Mestro. Den kom ut på svenska 2018 och sedan dess har den faktiskt stått oläst i min hylla. I år tog jag med den i min Boktolva och jag hade tänkt läsa den under Norgeresan, men den finns inte som e-bok så jag får helt enkelt läsa den nu, innan.

Min smakebit är från sida 70:

Luften var tung och råkall. Stillastående. Kulen. Svarta och tunga moln låg som ett lock över husen som klamrade sig fast på bergsknallarna vid Norheimskogen. Viljars taxi stannade, han betalade kontant och rörde sig snabbt in bland de vräkiga villorna högst upp på åsen. Här radade de upp sig och det fanns inte en enda som kostade under fem miljoner. Detta var Haugesunds svar på Holmenkollåsen.