Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.
Nyss: Tanter på tåg av Jessika Devert passade alldeles utmärkt när jag själv åkte tåg i många timmar. Jag har läst nästan alla böcker hon har skrivit och det är alltid en trevlig upplevelse.
Nu: Snöängeln av Anki Edvinsson, som är andra delen i serien om Charlotte von Klint och Per Berg. Första delen läste jag för några år sedan och jag var nog osäker på om jag ville läsa vidare. Men nu är det ju så att den utspelar sig i Umeå. Där jag just nu befinner mig på jobbresa, så det blir kanske inte så mycket läst och inte heller så mycket stadsvandring i verkligheten.
Nästa: En sång för de döda av Stuart MacBride, som även den är andra delen i en serie. Den om Ash Henderson. Första delen läste jag för tio år sedan så det blir spännande att återbesöka den här världen. Förmodligen så minns jag absolut ingenting.
Författare: Jan Guillou Titel: Vendetta Genre: Thriller Antal sidor: 478 Originalspråk: Svenska Originaltitel: - Översättare: - Serie: Carl Hamilton 6 Förlag:Norstedts Utgivningsår: (original) 1991 (min) 1994 Format: Kartonnage Källa: Bokhyllan Utläst: 14 april 2026
Första meningen: Pekfingret var kapat exakt mitt i andra leden.
Baksidetext
Carl Gustaf Gilbert Hamilton - alias Coq Rouge - åter i ett sjätte äventyr där han och hans officerskamrater inom den svenska underrättelsetjänsten möter en motståndare som spelar efter helt andra regler än de som vägleder en officer och gentleman. Men den sicilianska maffian möter också en motståndare av ett slag de aldrig tidigare stött på. En sådan konfrontation kan bara leda till en sak - VENDETTA!
Min kommentar
Min Carl Hamilton-odyssé går vidare och nu var det dags för sjätte delen, Vendetta. Jag är faktiskt lite förvånad över att jag inte har tyckt om böckerna så mycket som jag hade hoppats. Jag har ju läst del 9 och 10, som jag verkligen tyckte om. Visserligen för runt trettio år sedan, men ändå. Hoppet lever!
Den här boken vet jag att jag såg filmatiseringen av någon gång i slutet av 90-talet och jag hade två mycket tydliga minnesbilder från den. De är båda med i boken och samtidigt som det är glädjande, på något sätt, så är det lite konstigt. Den hör historien utspelar sig till största delen på Sicilien och jag kan inte låta bli att undra om Guillous beskrivningar är den gängse uppfattningen om Italien och italienare på 90-talet. Det skulle kunna vara förklaringen till att landet inte började locka mig förrän jag råkade hamna där för första gången. Och upptäckte att inget av det var sant.
Starten är lite seg, kan jag tycka. Det tar väldigt lång tid innan det sätter fart. Men när det gör det så blir det med besked. Jag vet inte om jag har blivit lite överkänslig mot raljerande eller om det bara är för mycket här. Guillou verkar anse att politiker (både vänster och höger), journalister (förutom Ponti), militärer och SÄPO är mer eller mindre imbecilla. Jo, vissa iakttagelser är mycket träffsäkra och väldigt roliga, men det kan bli för mycket av det goda.
Språket fortsätter att vara lite tillkrånglat och snirkligt. Oftast så gillar jag det. Däremot så reagerar jag starkt på att ordet arselhål förekommer väldigt många gånger. Främst när det förutsätts prata på engelska, tror jag, så jag antar att det ska föreställa en direktöversättning. Oavsett så är det väl ändå inte ett ord som används i svenskan? Även ett annat ord, som har med mamma att göra och som används mycket på engelska, används löjligt mycket. Också det direktöversatt. Jag måste säga att det bara ser extremt löjligt ut i text och ja, det stör mig.
Hamilton är för arrogant för sitt eget bästa, i alla fall i den här boken. Han tror att ingen rår på dem och att alla tänker likadant som han gör. Hamilton och hans medarbetare är ju bäst på allt de gör och framställs som att de inte har några svaga sidor alls. I den här historien får Hamiltons nonchalans katastrofala följder.
Visst är det väl så att även lönnmördare är människor och har samveten, men jag tycker inte att Guillou är speciellt bra på att beskriva de känslor som han ger till sina karaktärer. De känns felplacerade och krystade. Jag får känslan att det är meningen att jag ska tycka synd om dem, men det fungerar inte för mig. Guillou missar målet här. Jag gillar ju egentligen när karaktärer är riktigt bra på sitt jobb, men här förstörs det nästan av det som väl ska vara deras "mjuka" sida.
Boken avslutas med en epilog, som känns onödig och bara där för att ge Guillou en extra chans att raljera över hur korkade alla myndigheter är. Vilket visserligen, till mångt och mycket, är sant, men det blir för tydligt där. Inte heller tråden med Åke Malm tillför något matnyttigt och hade lätt kunnat uteslutas helt.
Med Vendetta så har jag nu kommit halvvägs, om man räknar de två "nytillkomna" delarna och det gör jag ju. I den här delen så gör Italien SÄPO och Expressen sällskap som Guillous stora hatobjekt.
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Ryssland
För så längesedan som på 80-talet så hade jag en rysk period. Kan man nog säga. Allehanda klassiker slukades. Numer läser jag inte så mycket därifrån, men det händer. Med lite blandat resultat. Här blir det alltså en blandning av ganska nytt, äldre och gammalt.
1. Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij utspelar sig i Moskva år 2033. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. Några människor har lyckats hitta skydd i Moskva-metron. De olika stationerna har omvandlats till små stater med egna ideologier och styre. En ständig kamp om allt pågår. En riktigt bra och hemsk historia.
2. Vi av Jevgenij Zamjatin påstås vara föregångaren till Orwells 1984. Här finns inte längre några människor, bara nummer. Alla bor i glashus så alla kan se allt. Hemliga Beskyddare smyger omkring och de ser och hör allt. Det är en fascinerande värld som växer fram och den är inte så lite skrämmande.
3. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij måste ju få vara med. Boken om Raskolnikovs storhetsvansinne, och senare dåliga samvete, behöver nog ingen närmare presentation. Någon gång vill jag nog läsa om den för jag tror att jag läste den på fel sätt i första halvan.
Titel: Running point Originaltitel: Running point Säsong: 2 Genre: Komedi Skapad av: Ike Barinholtz, Mindy Kaling, Elaine Ko TV-bolag: Netflix Skådespelare: Kate Hudson, Drew Tarver, Scott MacArthur, Brenda Song, Fabrizio Guido Premiär: 2026-04-23 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 10 Avsnittslängd: ca 29 min Såg den på Netflix 25 april - 3 maj 2026
Handling
När pressen ökar både på och utanför planen står Isla Gordon inför sin hittills största utmaning. Med mästerskapet inom räckhåll, nya maktspel i kulisserna och familjeband som sätts på prov måste hon bevisa att hon verkligen hör hemma i toppen. Men i en värld där lojalitet snabbt kan bytas mot ambition väntar en säsong fylld av skarp humor, oväntade konflikter och höga insatser – både i styrelserummet och på basketplanen.
Min kommentar
En bra grej med Netflix är att de brukar släppa alla avsnitt i en serie på en gång. Så man slipper vänta. Det gällde även andra säsongen av Running point, en serie som verkligen överraskade när vi såg den förra våren. Det var bara att börja titta och fortsätta i den takt vi ville. På drygt en vecka såg vi alla tio avsnitt.
Min allra första reflektion är att det känns som att serien har blivit mer plump och hysterisk. Det är inte bara en känsla, tyvärr. Manusförfattarna tar ut svängarna mer och vridit till allt minst ett extra varv. Många skämt är riktigt billiga och, mer som regel än undantag, under bältet. Flertalet av karaktärerna beter sig mer än lovligt korkat och ogenomtänkt.
Kemin mellan karaktärerna är bra. De flesta är ju syskon och den känslan har de hittat. Men varför framställs Jackie hela tiden som ganska dum? Det blir sällan roligt i de scenerna. En ny karaktär dyker upp, Luke McShay, spelad av Scott Speedman. Jag höll på att bli tokig för han var så löjligt bekant, men jag kunde inte placera honom. Det visar sig att han är med i Grey's anatomy. Det är ju doktor Nick! Det ska bli intressant att se vart det tar vägen där.
Här finns en faslig mängd olika sidotrådar. Vissa av dem kunde med fördel ha valts bort. Eller åtminstone justerats lite. Serien skrapar fortfarande bara på ytan, det blir ingen djupdykning i några problem. Tack och lov. Det är ju ändå en komediserie, men lite mindre trams hade varit önskvärt.
Sista avsnittet är det bästa. Då får de som förtjänar det en riktig tillbaka-kaka och allt ordnar upp sig till slut. Trodde man. Det allra sista som händer blir dock en ordentlig cliffhanger.
Andra säsongen av Running point har tyvärr gått lite åt ett annat håll än vad jag hade hoppats. Många karaktärer har blivit mer extrema versioner av sig själva och det blir mer kaos och helt enkelt för mycket ibland. Ibland känns det som att det är en dramaqueen-översvämning som pågår, men på något udda sätt så känns det ändå trovärdigt. Det handlar ju om en hel hög med divor. Jag hoppas att nästa säsong återgår till som det var i den första. Att det blir en nästa förutsätter jag.
På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 1,6k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 25k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.
Titel: The long walk Originaltitel: The long walk Genre: Thriller Regissör: Francis Lawrence Manus: JT Mollner, Stephen King (bok) Skådespelare: Cooper Hoffman, David Jonsson, Garrett Wareing, Tut Nyuot, Ben Wang Utgivningsår: 2025 Produktionsland: USA, Kanada Längd: 103 min Serie: - Såg den på Prime Video 10 april 2026
Handling
I en mörk framtid ansöker varje år ett antal unga män till den skoningslösa tävlingen The Long Walk. Inför miljontals TV-tittare och upphetsade folkmassor marscherar de längs en oändlig väg. Vinsten är ofattbar - men insatsen är den ultimata. Regeln är enkel: håll tempot - eller dö. Den som saktar in eller börjar stappla får en varning.
Min kommentar
En film som jag har bevakat ganska länge är The long walk och det dröjde inte länge efter att jag fått veta att den gick att streama tills vi såg den. En vecka bara, faktiskt. Ja, det blir en del filmatiseringar av Stephen Kings böcker nu, eftersom det var en hel hög sådana som släpptes förra året.
Boken, som heter Maratonmarschen på svenska, läste jag någon gång före 1991. Jag minns naturligtvis inga detaljer från den, bara känslan. Den gavs ut, i original redan 1979 och då var den dystopisk på riktigt. Nu, 2026, är vi närmre den här verkligheten, där föraktet för den svaga frodas och där vinna eller försvinna-mentaliteten har dragits till sin spets. Boken gav jag 4,5 i betyg. Det får inte filmen.
Hur spännande kan det vara att se ett gäng killar gå och gå och gå? Ganska så, visar det sig. I alla fall om du frågar mig. Om man frågar sambon så får man ett helt annat svar. Det händer ju liksom inte så mycket. Och då ska man veta att det faktiskt händer ännu mindre i boken. Det är betydligt mer dialog i filmen (så klart) och framför allt så är språket mycket hårdare. Det speglar väl i och för sig dagens. F-ordet används, till exempel, 286 gånger (nej, jag har inte räknat själv).
Inget bygger väl en stark gemenskap lika snabbt som att gå igenom svårigheter tillsammans. Så är det även här. Det blir ganska fort små klickar, åtminstone en och det är den vi får följa på nära håll. Man kan ju tycka att det, under just de här premisserna, är ganska tufft att skaffa sig vänner. Meningen är ju att alla, utom en, ska dö.
Flera karaktärer har bytt etnicitet. I den politiska korrekthetens namn, antar jag, men det påverkar inte historien på något sätt. Förutom att det blir lite konstigt med det de heter. Namnen är nämligen inte bytta. Kön har däremot ingen bytt och det är tur. Det hade ju blivit en helt annan historia då och den är ju (också) redan skriven och filmatiserad, som Hungerspelen.
Filmen fångar handlingen, men inte känslan. Det är ju i stort sett omöjligt att göra i en filmatisering av en bok där styrkan ligger i det repetitiva/monotona, det inre och det outtalade. Här finns inga tvetydigheter, ingen subtilitet. Allt är förklarat och klart.
Där filmen The long walk skriker så viskar (på sin höjd) boken. I filmen finns mer mänsklig interaktion, därmed mer värme, därmed en aning hopp. Boken är ren meningslöshet, helt utan hopp. Kontentan är att boken helt enkelt är mer King än filmen.
På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 817 518 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 109k betyg).
Jag ger den 3,5.
