Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.
Nyss: Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein, första delen i serien om kirurgen Andreas Nylund på Halmstad sjukhus. Av ganska många anledningar så vet jag inte riktigt vad jag ska säga om denna.
Nu: Generation noll av Stefan Ahnhem, som är sjunde delen om Fabian Risk, polis i Helsingborg. Förra delen skulle ha varit den sista, men så kom den här förra året. Så kan det bli.
Nästa: Den som gräver en grav av Yrsa Sigurðardóttir, andra delen i serien om Þóra Guðmundsdóttir, advokat på Island. Första delen läste jag 2019, så det kan ju bli en del minnesproblem.
Författare: Sarah Morgan Titel: Sommarhuset på stranden Genre: Feelgood Antal sidor: 359 Originalspråk: Engelska Originaltitel: Beach house summer Översättare: Maria Fredriksson Serie: - Förlag:HarperCollins Nordic Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2024 Format: Pocket Källa: Bokhyllan Utläst: 21 juli 2026
Första meningen: Hon gled ner i passagerarsätet i hans bil och hoppades att det inte var ett misstag.
Baksidetext
Senaste nytt: Kändiskocken Cliff Whitman död i bilolycka, ung kvinna förd till sjukhus.
Joanna tar emot nyheten om exmakens död med blandade känslor. Han var en lögnare och deras äktenskap var fyllt av besvikelser. Med i Cliffs bil satt gravida Ashley Blake, och när Joanna ser den skadade kvinnan på bild känner hon sig manad att hjälpa henne.
För att fly skvallerpressen åker de till den lilla kuststaden Silver Point där Joanna växte upp. I hennes exklusiva strandhus hoppas de på att få vara ifred, men i en småstad är det inte så lätt. Joanna tvingas i stället möta det förflutna – försummade vänner, strandkaféet, bokhandeln och inte minst Nate, mannen hon en gång älskade men förlorade. En oväntad vänskap uppstår mellan Joanna och den unga Ashley och de tar sig an sommarens utmaningar tillsammans.
Min kommentar
Sarah Morgan är en författare som har synts mycket och kanske mest på sommaren och vid jul. Jag har länge tänkt att jag borde läsa något av henne och på grund av en utflykt, då jag hade tänkt läsa en annan bok som visade sig inte finnas som e-bok, så fick det bli ett snabbt byte till Sommarhuset på stranden.
Om det är något som jag verkligen ogillar i böcker så är det när författaren desperat försöker få mig att bli berörd. Här var det ett evigt tryckande på "rätt" knappar och det blev så tydligt att jag mest bara blev irriterad. Jag är ganska säker på att det inte är den reaktionen författaren ville ha.
Miljön gillar jag. Vem skulle liksom inte vilja ha ett sommarhus vid havet? Men att kalla det sommarhus ... nja, det lät mycket mer som en lyxvilla. Det lilla samhället lät också trevligt, men jag skulle nog inte vilja bo där. Integritet är nog ett ord som de aldrig har hört. Däremot så är det fint att de håller ihop utåt och alltid ställer upp för varandra.
Dialogen och karaktärernas inre tankar gick på repeat och det var var inte det enda som upprepades. Många saker fick jag läsa otaliga gånger. En del beteenden upprepades också och tyvärr så är ett av dem ett som jag inte gillar. Det där när människor beslutar något å någon annans vägnar, typ "det här blir för jobbigt för x, det är bäst att jag lämnar x". Jag tycker att x själv ska få bestämma vad som blir för jobbigt.
Samtidigt som jag till viss del kan förstå Joannas sätt att handskas med oombedd uppmärksamhet så blir jag så otroligt frustrerad och arg på henne. Hon måste väl ändå förstå att hennes beteende får helt motsatt effekt än den hon vill ha. Jag blir i alla fall glad att hon verkar få ordning på sig. Med hjälp av Ashley, som väl är en sådan där person som alla borde ha i sitt liv och som är kul att läsa om. Om jag hade umgåtts med henne så hade jag dock bara blivit utmattad. Och lite irriterad.
Slutet är väldigt abrupt. Nästan som att författaren ledsnade eller som att det saknas några sidor. En del skeenden gick lite för lätt. Jag tror inte att infekterade relationer fixas så enkelt. Jag känner mig trots det ganska nöjd med att lämna dem där.
Sommarhuset på stranden är för sentimental för mig. Den innehåller för mycket fluff och för lite svärta. Någonstans är det ändå en fin historia, om (ny oväntad och gammal) vänskap och gemenskap. Utan det desperata knapptryckandet, som gjorde att jag kände mig manipulerad, så tror jag att jag hade blivit berörd.
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: August Strindberg
Så här smala ämnen har jag lite svårt för. Det går ju liksom inte att tolka fritt, eller nja, men inte hur fritt som helst.
1. Jag har inte läst jättemycket av Strindberg, men en av hans texter har för evigt fastnat i mitt huvud; Ett halvt ark papper. Något av det finaste och sorgligaste jag någonsin har läst. Bara några sidor lång.
2. Jag är medveten om att det inte är just denna August Strindberg som menas med temat, men han heter ju så. Kristina Ohlssons serie om denne man, som inte är den August Strindberg, börjar med Stormvakt. Som jag inte har läst än.
3. En annan bok som jag inte har läst är August Strindberg och jag av Albert Engström, men många verkar uppskatta den.
Titel: Parenthood Originaltitel: Parenthood Säsong: 4 Genre: Drama Skapad av: Jason Katims TV-bolag: NBC Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Raymond Romano Premiär: 2012-09-11 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 15 Avsnittslängd: ca 43 min Såg den på Netflix 19 juli - 4 augusti 2026
Handling
Familjen Braverman drabbas av svåra prövningar: Kristina blir allvarligt sjuk, Julia och Joel kämpar med adoptionen av Victor, Sarah slits mellan fästmannen Mark och sin sure chef Hank och Crosby och Jasmine navigerar sitt nya äktenskap samt föräldraskap.
Min kommentar
Det har varit så mycket elände ett tag nu så att jag tyckte att jag ville ha något mer lättsamt och underhållande. Egentligen så passar väl inte Parenthood in på den beskrivningen, men det var den som låg närmast.
Min irritation togs till nya höjder den här säsongen och detta kan bli ett av mina gnälligaste inlägg. Av flera skäl. Mestadels familjen Braverman. Så jag börjar väl med allt det som störde mig.
Först och främst så har vi Adam och Kristina, ett av de sämsta föräldrapar jag sett. De gör helt fel saker, men åtminstone av rätt anledning. Nu när Haddie har lämnat för att gå på college så har de tid att curla Max ordentligt. På den nivån att jag blir alldeles mörkrädd. Och Max blir bara mer och mer odräglig. Det är inte alls snällt. Bara elakt.
Sedan har vi Sarah. Hon lägger sig i Drews liv på det mest osmidiga sätt man kan tänka sig. Själv kan hon inte ens reda ut sitt eget liv. Det är ett under att hon har lyckats ta sig till vuxen ålder.
När det gäller Crosby så har jag inget att klaga på när det gäller honom. Däremot hans fru, Jasmine. Hur kan man vara så konflikträdd? När det gäller mamma. Inte Crosby. Om sambon hade gjort som Jasmine gör så är faktiskt risken stor att jag hade gått. Dessutom så hade ju Crosby rätt i sak.
Det enda vettiga föräldraparet är Julia och Joel. Resten av familjen Braverman är helt sanslös. Men samtidigt så är de så otroligt fina. Om man behöver hjälp så finns de alltid där. Problemet ligger nog mer i att de tvingar på sin hjälp. Även när man inte vill ha den. Och de kan lätt gå över gränsen, så att de inte stöttar utan kväver.
Sidotråden med Luncheonettes ilskna granne förstår jag inte. Varför var den ens med? Var det för att få ihop fler avsnitt? Den tillförde i alla fall ingenting.
Parenthood har verkligen en förmåga att få mig att känna saker och det uppskattar jag nog alltid. Även om jag tycker att de gör fruktansvärt fel ibland så tror jag på dem.
På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1,5k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 4,4k betyg).
Jag ger säsongen 4,0
Titel: The Running man Originaltitel: The Running man Genre: Thriller Regissör: Edgar Wright Manus: Michael Bacall, Edgar Wright, Stephen King (bok) Skådespelare: Glen Powell, Jayme Lawson, Josh Brolin, Colman Domingo, Emilia Jones Utgivningsår: 2025 Produktionsland: Storbritannien, USA Längd: 133 min Serie: - Såg den på SkyShowtime 24 juli 2026
Handling
När den arbetslöse, hårt pressade Ben Richards tvingas delta i landets mest populära TV-program förändras hans liv över en natt. Det som börjar som en kamp för att överleva utvecklas snabbt till en hänsynslös jakt där varje steg följs av miljontals tittare.
I ett samhälle där underhållning, makt och propaganda går hand i hand blir sanningen en handelsvara och ingen vet längre vem som styr berättelsen. För att överleva måste Richards inte bara undkomma sina förföljare – han måste också kämpa mot ett system som har gjort honom till fiende inför hela världen.
Min kommentar
Den senaste tiden har det kommit en hel hög filmatiseringar av Stephen Kings böcker. Jag visste att det fanns en kvar att se, The Running man, men den hade inte dykt upp på någon av de vanliga streamingtjänsterna. När jag, envis som jag är, började leta, så hittade jag den på SkyShowtime. Som vi ju faktiskt har. Fredagsfilmen var räddad!
Boken läste jag någon gång före 1991 och originalfilmen från 1987 såg jag väl ungefär också. Jag minns ingenting av någon av dem, så jag kan inte jämföra dem. Vilket nog visade sig vara en bra sak, åtminstone när det gäller den gamla filmen. Den var ju, tydligen, en riktig actionfilm och jag undrar om inte många av dem som är besvikna på den nya versionen hade förväntat sig en remake på den. Då är detta fel film Själv förväntade jag mig ingen action alls, jag förväntade mig något som var skrivet av Stephen King.
Handlingen ligger ganska nära boken, om jag ska döma efter beskrivningen av den. Lite moderniserad, så klart. Boken kom ju ut 1982. Det kan också vara jag som tolkar, men jag tycker att de har gjort filmen väldigt aktuell. Fake news, inget skyddsnät överhuvudtaget för vanligt folk, tystnadskultur och så vidare. Jag gillar det och just det att det ligger så nära verkligheten gör att det blir obehagligt på riktigt. Ännu en gång känns det som att King låg före sin tid.
Glen Powell, som jag verkar ha sett i en del annat, gör sin roll bra. Jag tror på honom. Det jag gillar allra mest med hans karaktär, Ben, är att han är en vanlig människa. Inte en elitsoldat som klarar allt. Han gör misstag och han fattar felaktiga beslut. Men han vägrar ge upp.
Om jag ska säga något negativt om filmen så är den kanske lite för lång. Det tycker jag alltid om filmer som är mer än två timmar. Men jag var aldrig uttråkad. Det händer mycket, men kanske inte alltid så att det syns. Jag var hela tiden engagerad i hur det skulle gå för Ben. Jag hoppas att jag hade varit på hans sida. Eventuellt så blev det lite för mycket Ensam hemma-vibbar i huset i Derry(!), men fräckt är det.
Slutet är visst ändrat i den här adaptionen och mycket mer tillrättalagt. Om det beror på regissören, författaren eller produktionen låter jag vara osagt. Det här slutet ger i alla fall hopp och det behöver vi väl nu. Personligen så tror jag att jag hade tyckte lite bättre om Kings slut, men det här funkar också.
The Running man är alltså inte främst en actionfilm, utan en dystopi om ett samhälle där en människa bara är en produkt (eller content, då). Där man inte kan lite på något som man inte ser med sina egna ögon. Där media och stora företag har all makt. Låter det som något du känner igen? Det är nog just därför filmen fungerade så bra för mig. Den känns inte som en osannolik framtidsvision, utan som ett samhälle som ligger obehagligt nära vårt eget. Nåväl, jag blev i alla fall riktigt sugen på att se om den direkt, när jag fick veta hur många påskägg för Stephen King-fans jag hade missat.
På Letterboxd hade den 3,13 i genomsnitt (beräknat på 557 507 betyg).
På IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 117k betyg).
Jag ger den 4,0.
