fredag 19 juli 2024

Oj, oj, oj nya böcker igen

Det är svårt att stå emot böcker när man har presentkort som bränner i fickan eller får en helt fantastisk fråga.
För ungefär en månad sedan så läste jag Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert och eftersom jag hört en del negativt om den så vågade jag inte köpa på mig andra delen när den kom. Nu visade det ju sig att jag verkligen gillade första delen så det var bara att köpa Armasjärvi också. Ändå härligt när det blir så där, tycker jag.
En av de där dagarna när livet kanske inte kändes tungt, men inte heller så lätt, så fick jag en fråga på Instagram om jag ville ha Så du vill ha det mörkare. Stephen Kings nya novellsamling. Det var väldigt nära att jag svarade "Bajsar björnarna i skogen?", men det gjorde jag inte. Jag tackade självklart ja till denna ynnest, att få min husguds senaste bok. Tack till Albert Bonniers Förlag!

torsdag 18 juli 2024

Hett i hyllan #466

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det blir ett stort kliv till början av september 2021.
Skampärlorna av Aline Lilja Gladh dök upp som en överraskning från förlaget.

Jag gillar överraskningar, ganska ofta betyder det att jag får möjlighet att läsa något som jag normalt inte skulle ha valt själv. Ett problem som kan uppstå då är att man plötsligt sitter där med bok som ingår i en serie, och inte är första delen utan tredje. Som denna. Tredje delen i Örbyhusserien och det verkar ha släppts fyra, så här långt. Precis som vanligt så påstås delarna vara fristående, men fristående delar i en serie är en paradox. Det finns helt enkelt inte. Jag vet inte hur jag ska göra med den.

Så här står det på baksidan:
Örbyhus syfabrik står i brand. William Silvergran ser handfallet på när fabriken hans far grundat går upp i lågor. När polisens tekniker går in möts de av en obehaglig överraskning. I det som en gång varit fabriksägarens kontor hittas gamla mänskliga kvarlevor, gömda i ett lönnfack.

Familjen Silvergran sluter sig och är inte till någon större hjälp i utredningen. Och när den lokala polisen tycks mer upptagen av redlösa semesterfirare i den rådande värmeböljan än av upptäckten på syfabriken, kan kommissariens syster, Lo Karlberg, inte låta bli att på egen hand börja snoka i det mystiska fallet.

Två parallella berättelser växer samtidigt fram. En ung kvinna i det förflutna söker efter något mer spännande än sitt inrutade liv på landet. Och i vår tid kämpar en annan ung kvinna för att ta sig ur ondskans grepp ...
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 17 juli 2024

Bok: Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Författare: Ann-Helén Laestadius
Titel: Tio över ett
Genre: Drama
Antal sidor: 262
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Maja 1
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 juni 2024




Första meningen: Vi ska flytta.

Baksidetext
Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.

LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!

Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.

Min kommentar
När det stod klart att första semesterresan skulle gå norrut och att vi skulle besöka Kiruna så var den första bok jag tänkte på Tio över ett. Den har stått där i hyllan i över fem år och min dröm har alltid varit att läsa den på plats i Kiruna. För bara drygt ett år sedan var jag nästan beredd att tänka om. Vilken tur att jag inte gjorde det!

Eventuellt så kan den här boken ha drabbat mig hårdare än den borde, just på grund av att jag befann mig i Kiruna under läsningen. Jag har ju så klart hört talas om den här "flytten" (ja, jag trodde faktiskt att den skulle flyttas), men jag har aldrig reflekterat över vad det betyder. Egentligen. Hur människorna som bor där mår av detta. Jag har bara tänkt att det måste vara ett gigantiskt projekt. Det var så otroligt sorgligt att åka runt i det gamla Kiruna och inse att allt (nästan) som är där ska, inte flyttas, utan rivas. Medan det nya Kiruna såg ut som en byggarbetsplats. Där husen visserligen är moderna, men helt saknar personlighet.

Det är lite oklart hur gammal Maja är, jag vet inte om det framgår i boken. Jag gissar på högstadieåldern, åtminstone så kan jag känna igen mig lite i hur jag själv var när jag var 14-15. Hon är precis som en helt vanlig tonåring, självupptagen och har svårt att ta in att andra kanske också har det jobbigt. Med egna problem. Ingen verkar ta Majas oro på allvar. För den är ju obefogad. Å andra sidan så händer hela tiden saker som inte skulle kunna hända. Jag kan ju tycka att de irrationella rädslorna egentligen är värre än de rationella. Det är så många människor som inte förstår. Som tror att det räcker med logiska argument. Som rycker på axlarna och säger "men det är ju bara ...". Men om rädslan hade varit logisk så hade man ju inte haft den. Inte ens hennes föräldrar förstår.

Eftersom ingen bryr sig om vad Maja känner så får hon axla hela ansvaret för att rädda familjen. Det är ett tungt ansvar för en tonåring. Ja, för vem som helst. Det hade ju faktiskt varit enkelt att hantera Majas rädslor. I början. Innan de blev allvarliga på riktigt. Det var ju bara att lyssna på henne. Visa henne. Inte bara upprepa samma försäkringar hela tiden. Det finns bra vuxna också, som Stina och Harry.

Maja får dessutom fler problem. Hennes bästa vän, hennes person, ska flytta. Inte till det nya Kiruna, utan till Luleå. Bara för att hennes mamma har träffat en ny man. Boken tar upp många problem med dagens samhälle. Som det här med att många verkar tro att man måste vara glad och lycklig. Hela tiden. Det är okej att vara ledsen. Det är absolut okej att känna ångest inför förändringar. Allt detta utan att vara ett psykfall. Ingen människa är lycklig precis hela tiden.

Tio över ett är en viktig bok, speciellt för oss som inte bor i Kiruna. Den är så berörande och jag blev så ledsen. Inga enkla lösningar presenteras och det är gott så. Jag tror inte det finns några. Men var detta verkligen den bästa lösningen? För vem? Invånarna? LKAB? Nu såg jag också att det finns en fortsättning, Inte längre min. Den får jag ju se till att läsa. Jag vill veta hur det går för Maja.

Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 960 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Tio över ett: Just nu - just här, Vargnatts bokhylla och Enligt O

tisdag 16 juli 2024

Tisdagstrion: SOL

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: SOL (en boktitel eller författare på varje bokstav)

Det fanns lite för många att välja på och då valde jag ändå bara mellan titlar och betyg 4 eller högre.

1. Sovande jättar av Sylvain Neuvel är jag så glad över att jag köpte, även om jag inte längre minns varför. Science fiction när den är som bäst.

2. Om en Buick 8 av Stephen King verkar jag vara nästan ensam om att uppskatta, men jag har nog en grej med onda bilar.

3. Lova mig tystnad av Mattias Edvardsson är visserligen en roman om ett brott, men det är ingen deckare (så låt dig inte avskräckas av det). Om snygga fasader och inte lika vackra insidor.

måndag 15 juli 2024

TV-serie: Lupin #3 (2023)

Titel: Lupin
Originaltitel: Lupin
Genre: Crime
Skapad av: George Kay
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Omar Sy, Ludivine Sagnier, Antoine Gouy, Naky Sy Savane, Soufiane Guerrab
Premiär: 2023-10-05
Produktionsland: Frankrike
Antal avsnitt: 7
Avsnittslängd: ca 42-52 min
Såg den på Netflix juni-juli 2024





Handling
Efter förra säsongens flykt efter ett fräckt stunt på Pellegrini-galan lever Assane nu, utan ex-fru och son, i Marseille. Längtan efter nära och kära blir för stor, så gentlemannatjuven bestämmer sig för att återvända till Paris – med tanken att lämna Frankrike och börja ett nytt liv utomlands. Han blir dock genast överrumplad av spöken från sitt förflutna och när hans mor oväntat dyker upp vänds alla planer upp och ned.

Min kommentar
Jag vet att jag har nämnt det tidigare, att Arsène Lupin var en stor favorit hos mig när jag var liten. När det då dyker upp en ny, modern TV-serie, som påstås vara en hommage till just honom så var det nästan dömt att misslyckas att låta bli att se den. De två första säsongerna av Lupin var okej, men inte direkt något som lockade till fortsatt tittande. Men till slut så fick jag lite tid att tillbringa framför TV:n på egen hand så jag kunde ta mig an den tredje säsongen.

Första avsnittet börja med en resumé över vad som har hänt hittills. Jag kan bara säga: Äntligen! Äntligen förstår någon intelligent person att det behövs. Allt kom tillbaka till mig på bara några minuter. Se och lär!

I den här tredje säsongen blir det ännu mindre av allt det som jag förknippar med Arsène Lupin. Här finns egentligen inte något som kan påminna om gentlemannatjuven. Den enda kopplingen är att Assane använder böckerna som inspirationskälla ett par gånger. I stället har detta blivit en historia om Assane och hans familj. Trist med falsk varudeklaration, tycker jag.

Den mesta tiden av samtliga avsnitt, känns det som, ägnas åt långrandiga tillbakablickar till när Assane var ung. Allt detta för att kunna förklara hur allt det som händer i nutid hänger ihop. Jag upplever det som ganska krystat. Det enda som egentligen gjorde mig imponerad (förutom att det fanns en resumé då) var när Claire under inbrottet i sin lägenhet löser det på ett sätt som jag aldrig hade tänkt på. Men det kan ju bero på att jag inte har någon telefonsvarare ...

När andra säsongen avslutades var jag så glad över att historien med Pellegrini var utagerad. Men vem dyker då upp under de sista minuterna av tredje säsongen? Jodå. Pellegrini. Ett slut som jag för övrigt inte förstår något alls av och jag har så många frågor. Är det så, som de flesta verkar tro, och som även jag har funderat på hela säsongen. [spoiler]Är kvinnan som påstår sig vara Assanes mamma, verkligen hans mamma?[/spoiler]. Eller är det något helt annat som antyds?

Av någon anledning så har säsongerna blivit väldigt röriga i den här serien. Själva (Netflix) kallar de det för delar och detta är då den tredje delen. Andra sajter är inte ens överens hur många säsonger som finns och vilken denna är. Känns onödigt att krångla till det så, men jag kallar det här för tredje säsongen.

Trots allt som blev ovisst, i och med slutet på sista avsnittet, så vet jag inte om jag kommer att fortsätta se Lupin, om det kommer fler avsnitt. Det som i första säsongen började som en verklig hommage och såg så lovande ut, har nu blivit en ordinär (medioker) deckare/thriller.



Trakt.tv har serien 3,8 i genomsnitt (beräknat på 6.0k betyg).
IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 141k betyg).
Jag ger den 3,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam