Läsplanering oktober 2023

Månaderna går fort nu och oktober är snart här. Själv kommer jag att ha sommar några dagar in på månaden, sedan drabbar hösten även mig. Jag är inte så väderberoende så det brukar gå bra. Eftersom jag tänker att jag hinner läsa riktigt mycket runt månadsskiftet så planerar jag in fem böcker.

• Mormors val av Kaj Branzell.
• Dark matter av Blake Crouch. Boktolva. Hyllvärmare.
• Fjärilseffekten av Karin Alvtegen. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Sekten på Dimön av Mariette Lindstein. Hyllvärmare.
• Kastanjemannen av Søren Sveistrup. Hyllvärmare.

Hett i hyllan #424

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi har en hel del bokreaböcker att gå igenom från 2020, så det är väl lika bra att fortsätta med en till.

Verkanseld av Louise Boije af Gennäs är tredje och sista delen i Motståndstrilogin.

Lite skäms jag över att jag faktiskt ännu inte har läst ens första delen i den här serien. Jag känner mig som den enda som inte har läst böckerna och egentligen så är det lite märkligt. Den här typen av bok borde passa mig väldigt bra. Och många är de som läst och gillat, bland dem även människor vars omdöme jag litar på. Det är väl inte spikat till 100%, men det ser ut som att första boken kommer att vara med i min Boktolva nästa år.

Så här står det på baksidan:

Stockholm 2018. Det har bara gått ett drygt år sedan det första överfallet och ingenting i Saras liv är sig likt. Flera i hennes direkta omgivning har dött under märkliga omständigheter som omöjligt kan vara en slump, även om polisen och sjukvården vill få henne att tro det.

Sorgen och rädslan håller Sara i ett stadigt grepp men djupt inom henne spirar en kraft; ett okuvligt motstånd. Sara kommer inte ge upp utan kamp om bara hennes motståndare kunde ge sig till känna.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Himlen är alltid högre av Jonas Moström

Författare: Jonas Moström
Titel: Himlen är alltid högre
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 297
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Nathalie Svensson 1
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 augusti 2023




Första meningen: Det kommer snart att börja regna, men hon bestämmer sig för att chansa.

Baksidetext
Nathalie Svensson, psykiatriker och medlem av rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp, trivs äntligen med tillvaron. Som nyseparerad har hon skaffat sig en etta i Stockholm för att kunna leva ett annat liv vid sidan av det som mamma i Uppsala.

På väg hem efter en sen kväll på Café Opera får hon ett sms från Rickard Ekengård, den berömde skådespelaren som hon tillbringat en natt med några veckor tidigare. Nu vill han ses igen och de bestämmer träff vid Karlaplan. Men det blir inget möte för när Nathalie kommer fram ser hon hur Rickard blir brutalt skjuten och slängd i fontänen. Överfallet är närmast identiskt med mordet på hennes stora kärlek för tio år sedan - ett fall som aldrig fick sin förklaring.

Är Nathalie utsatt för ödets grymma nyck eller finns det en koppling mellan morden? Har de obehagliga sms hon börjat få från okänt nummer något med det hela att göra? Snart är Nathalie indragen i en ondskefull historia som blir mörkare ju närmare sanningen hon kommer.

Min kommentar
Läsningen gick undan så pass att jag behövde ännu en oplanerad bok, innan månaden tog slut. Det var riktigt jobbigt att välja ytterligare en, så där på fri hand eller vad man ska kalla det. Till slut landade jag i Himlen är alltid högre.

Den här boken har stått i hyllan i nästan nio år, men faktum är att den inte har lockat överhuvudtaget. Jag har läst samtliga böcker i författarens förra serie och jag ledsnade så till den milda grad att jag på allvar funderade på att ge bort denna, utan att ha läst den. Men så kan man ju inte göra, bestämde jag, och läste den. Och det är jag glad för.

En av anledningarna till att jag tröttnade på förra serien var att båda huvudpersonerna vara osannolika mansgrisar. Det finns det faktiskt en del av här också. Bland annat den där typen som vill "skydda" de stackars svaga kvinnorna, så de inte får information som dessa män är av den alldeles bestämda uppfattningen att kvinnor inte klarar av. Jag betackar mig för den typen av människa och kan inte låta bli att fundera på om Moström själv tycker så. Kanske inte ändå, med tanke på slutresultatet, Men han har en avsevärd mängd mansgrisar bland sina karaktärer.

De viktiga karaktärerna är inte speciellt många, men det blir ändå ganska många namn att hålla ordning på när halva Stockholmspolisen (verkar det) får i uppgift att bevaka Nathalie. De kunde kanske ha varit namnlösa. Om nu inte tanken är att återanvända dem.

Att en bok på under 300 sidor kan kännas lite långdragen kommer som en överraskning för mig. Dock blir den aldrig seg. Historien går alltid framåt (även om det mestadels sker på mitt icke-favoritsätt, genom sammanträffanden) och jag ville verkligen läsa vidare, genom hela boken. Hela historien känns emellertid ... kanske inte osannolik eller inte trovärdig ... men för mycket.

Jag trodde att jag skulle få läsa om en profilerare och psykiatriker, men i stället får jag läst om ett brottsoffer/en anhörig. Besvikelsen är stor när Nathalie inte alls finns med i sin yrkesroll, hon bara flänger runt och privatspanar. Och terroriserar polisen. Hon ringer Frank sjuttioelva gånger varje dag. Som att han inte har annat att göra. Eller borde ha i alla fall. Han är på tok för tillmötesgående mot Nathalie. Hon är ett vittne och borde behandlas som ett sådant. Och landets främsta expert på psykopater? Verkligen? Hon känner ju inte igen dem ens när hon har dem mitt framför sig.

Himlen är alltid högre är betydligt bättre än serien om Axberg och Jensen, även om nu (om man ska döma efter slutet) båda två kommer att figurera i nästa bok. Titeln förstår jag dock inte alls. Vad har den med något att göra? Jag gissar (och hoppas) att karaktärerna utvecklas något i efterföljande delar, det har ju blivit en ganska lång serie nu. Om jag kommer att fortsätta läsa är fortfarande oklart, men jag tror det skulle kunna bli bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 1 038 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Himlen är alltid högre: Lottens bokblogg, Tankar från en samlares hjärna och Läsvärd eller inte.

Tisdagstrion: Judisk kultur & historia

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Judisk kultur & historia

Det var inte det lättaste att hitta böcker som passade in här. Eller jo, men alla handlade, på olika sätt, om Förintelsen. Jag antar att det måste finnas annat också, men jag har faktiskt inte läst någon av dem i så fall. Så det får bli tre som gjorde bestående intryck på mig och som jag fortfarande tänker på.

1. Förintelsen av Gerald Green såg jag först som TV-serie. Två gånger, har jag för mig. En gång hemma och en gång i skolan. Sedan kände jag att jag måste läsa boken också.

2. Exodus av Leon Uris läste jag för snart 35 år sedan så jag minns egentligen inte speciellt mycket. Bara att den var helt fantastisk och förklarade en hel del.

3. Kulpåsen av Joseph Joffo läste jag som en uppgift, dock frivillig, i gymnasiet så även det var ett bra tag sedan. Det är en självbiografisk roman och handlar om familjens flykt undan nazisterna.

TV-serie: Five bedrooms #1 (2019)

Titel: Five bedrooms
Originaltitel: Five bedrooms
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Christine Bartlett, Michael Lucas, Nathan Mayfield
TV-bolag: NETTN
Skådespelare: Kat Stewart, Stephen Peacocke, Doris Younane, Katie Robertson, Roy Joseph
Premiär: 2019-05-15
Produktionsland: Australien
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på TV4 Play september 2023




Handling
De fem singlarna blir ständigt placerade vid samma bord på bröllopsfester. Något som samtliga har ledsnat på och efter att ha druckit x antal flaskor champagne så bestämmer de sig för att köpa ett hus tillsammans och flytta ihop.

Min kommentar
Det har varit helt stiltje i serietittandet i ett par månader. Jag har bara inte orkat engagera mig, men så skrev enligt O om en TV-serie som hon gillade. Den lät som något för mig och ganska lättsam. När det då var dags att välja en serie så kom jag ihåg det och det blev äntligen dags för Five bedrooms.

Jag skulle nästan kunna likna den här serien vid Friends, fast för vuxna och med mycket mer allvar. Ibland är det riktigt roligt. Ibland är det frustrerande. Ibland blir jag bara arg. Den har typ allt.

Trots att det från start var två mäklare med i gruppen som köpte huset så fattar de ett ganska korkat beslut och gör ett riktigt dåligt köp. Typ allt är fel på huset. Det blir så klart rent kaos. Men ett roligt sådant, i alla fall för tittaren. Dessutom handlar det om fem mycket olika personligheter och jag gillar dem allihop (utom Harrys mamma och Lachlan, men de bor ju inte i huset). De framkallar helt olika sammansättningar av känslor.

Från början gillar de nog inte ens varandra och ja, det måste vara knepigt att flytta ihop med i stort sett okända människor. Några gånger blir det farligt nära buskis-gränsen, men aldrig över. Egentligen. Det känns ändå ganska trovärdigt, det här skulle kunna hända.

Jag trodde inte att jag kände till någon av skådespelarna (som är perfekt castade), men när jag kollar så borde jag ha känt igen en. Stephen Peacocke var med i Livet efter dig och, faktiskt, till och med i Doktorn kan komma.

Five bedrooms är inte en renodlad komedi, den har ett svart stråk, men den är väldigt varm och kärleksfull. Jag tycker att ett par avsnitt i mitten tappar lite, men det återhämtar sig. Det finns fler säsonger och det kan eventuellt hända att vi ser nästa ganska snart.



På Trakt.tv har serien 3,65 i genomsnitt (beräknat på 54 betyg).
På IMDb har serien 7,9 i genomsnitt (beräknat på 2k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam