Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Antiken
Japp. Nu är det dags att vara långsökt.
1. Iliaden av Homeros är väl den enda i trion som inte är krystad. Förmodligen så behöver den ingen presentation. Jag läste den under en resa till Grekland, vilket jag tyckte var passande. Och förmodligen enda sättet att ta mig igenom den.
2. Den gömda skatten av Clive Cussler läste jag så tidigt (1992) att jag ännu inte hunnit tröttna på hans böcker. Upprinnelsen är att det berömda biblioteket i Alexandria år 391 e Kr sätts i brand på den romerska kejsarens order. Men en lite grupp män vågar trotsa kejsarens order och lyckas i hemlighet föra de mest värdefulla skatterna i säkerhet. De göms i ett främmande avlägset land, i underjordiska grottor djupt undan världen ögon ... Själva boken utspelar sig dock 1991.
3. Mons Kallentofts Herkulesserie baseras löst på de antika berättelserna om halvguden Herkules. Zack är den första delen, där Zack introduceras som en modern, trasig halvgud. Temat kretsar kring att röja upp i en korrupt och mörk storstadsmiljö, likt Herkules rensning av Augeas stallar.
Titel: Jay Kelly Originaltitel: Jay Kelly Genre: Drama Regissör: Noah Baumbach Manus: Noah Baumbach, Emily Mortimer Skådespelare: George Clooney, Adam Sandler, Riley Keough, Grace Edwards, Stacy Keach Utgivningsår: 2025 Produktionsland: USA, Storbritannien Längd: 133 min Serie: - Såg den på Netflix 20 mars 2026
Handling
En känd skådespelare reser genom Europa tillsammans med sin manager. Under resan konfronterar de båda tidigare beslut, prövar sina relationer till familj och vänner och ställs inför frågan vilket arv de lämnar efter sig, vilket gör att deras vänskap sätts på prov i oväntade sammanhang.
Min kommentar
I tre veckor blev filmen Jay Kelly av olika anledningar uppskjuten, men till slut var det dags att se den. Jag kan inte påstå att jag hade koll på vad det skulle vara för typ av film, men ordet komedi förekom flera gånger så det lockade. Och George Clooney.
Det här var inte alls den film jag förväntade mig, eftersom jag då fokuserade på "komedi". Speciellt rolig är den dock inte. Snarare tragisk och då inte ens tragikomisk. Kanske har jag aldrig reflekterat över hur en filmstjärnas liv kan tänkas se ut. Tänk att betyda så mycket för så många okända människor och i stort sett, i det här fallet, inget alls för sin familj.
Scenerna där Kelly tittar tillbaka på viktiga händelser i sitt liv gillar jag. Det kan nog vara det bästa sätt jag har sett att ordna tillbakablickar på. De scenerna sa mest om honom, tycker jag. Det jag gillade allra minst var det han gjorde mot sin yngsta dotter. Ett så grovt intrång i min integritet och mitt privatliv hade jag aldrig förlåtit någon. Inte ens min far.
Den ena karaktären efter den andra dyker upp. Och försvinner. Ofta utan att göra något avtryck alls. Vilket väl ganska tydligt visar hur Jay Kelly ser på människorna runt sig. Han behandlar andra som statister, vars enda uppgift är att serva och supporta honom.
För mig blir det lite som att George Clooney spelar sig själv. Något som han ju så klart är bäst lämpad för och gör bäst av alla. Jag kan inte tänka mig någon annan i den rollen. Adam Sandler håller sig väldigt lugn och det är egentligen honom jag känner allra mest med.
Filmen är på tok för lång, minst en halvtimme hade lätt kunnat ha skalats bort. Handlingen räcker definitivt inte till drygt två timmar och väldigt mycket känns som att bli skriven på näsan. Jag tror att alla förstår hur ensam Jay Kelly är. Den enda "vän" han har är en som tar 15% av hans inkomst, men som i gengäld får sätta sitt eget liv på paus. Hans manager.
Jay Kelly spretar väldigt mycket, åt alla tänkbara håll. Som att den inte riktigt kunde bestämma sig för vad den ville vara och visa. Den är, trots allt, en fin berättelse om hur de val vi gör påverkar oss och de runt omkring oss. Vissa val är oåterkalleliga och, förmodligen, oförlåtliga.
På Letterboxd hade den 3,32 i genomsnitt (beräknat på 189 339 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 38k betyg).
Jag ger den 3,5.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
Även den här veckan var ju en kortvecka. Något alla veckor borde vara om du frågar mig. Vädret har varit strålande, men jag har inte varit ute en enda sekund. Min onda fot har visserligen blivit marginellt bättre, men vi har en läskig trappa som man måste gå i för att komma ut. Ner är inga problem, men upp går sämre. De senaste gångerna jag var ute så höll jag på att ramla baklänges när jag kommit högst upp. Så nu går jag inte i den alls.
Läsningen i april har gått undan och jag har nu börjat på Vendetta av Jan Guillou, sjätte delen om Carl Hamilton. Det är så intressant, men även tudelat att läsa de här böckerna. Han skriver så omständligt, men ibland är han galet rolig. Den här boken finns filmatiserad, en gammal film från 1995. Jag vet att jag har sett den och som jag minns det så tyckte jag att den var bra.
Min smakebit är sida 246:
På fjärde dagen kom för första gången en stunds lugn över honom. Han hade med feberaktig intensitet genomkorsat Palermo på jakt efter lämpliga platser och områden för allt det som skulle komma. Mest hade han rört sig till fots och systematiskt utvidgat sin lokalkännedom i området kring Via Roma och hotellet, han hade också genomsökt hotellet sena nattimmar på gränsen mot gryningen, och han hade tvingat sig till att öva bilkörning ut och in i staden. Snart skulle han ställa undan bilen, snart skulle det bli omöjligt att röra sig i dagsljus.
Författare: Andy Jones Titel: Vi två Genre: Drama Antal sidor: 303 Originalspråk: Engelska Originaltitel: The two of us Översättare: Åsa Brolin Serie: - Förlag: LB Förlag Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 4 mars 2026
Första meningen: Folk frågar: Hur länge har ni varit tillsammans?
Baksidetext
Fisher och Ivy har bara varit ett par i nitton dagar. Båda har haft förhållanden tidigare, men de vet båda två att det är annorlunda den här gången: De är ämnade för varandra. Att de egentligen vet väldigt lite om varandra känns mindre viktigt.
Men under det kommande året, en period då deras liv förändras oåterkalleligt, upptäcker Fisher och Ivy att det är en sak att bli förälskad och en helt annan att fortsätta vara förälskad.
Min kommentar
För ganska många år sedan nu så läste jag Problemet med Henry och Zoe, som verkligen fick mig på fall. Så klart ville jag läsa mer av Andy Jones, och köpte hans debut, Vi två. Det har ju tagit mig några år, men i år la jag till den i min Vi möts igen-utmaning och nu har jag äntligen läst den.
Den här boken är en fin djupdykning i hur det kan bli. En relation som på många sätt börjar i slutet. Man kan säga att hela boken är ett worst case scenario, som ändå får ett bra avslut. På något ytterst besynnerligt sätt. Trots allt sorgligt.
Allt berättas ur ett manligt perspektiv, vilket ju inte händer alltför ofta i den här typen av bok. Det är väldigt uppfriskande och faktiskt realistiskt. Det finns en del drama, men helt utan dramaqueen-inslag. Det passar mig utmärkt.
Ivy känns både blasé och avståndstagande. Hon verkar inte alls lika kär. Eller sympatisk. Vi får ju egentligen aldrig veta vad hon tänker och känner och får i stort sett lära känna henne samtidigt som William, eller Fisher som han kallas. Sedan förändras en del av mitt sätt att se på henne, när hon delar med sig av det som både Fisher och jag tyckte var viktigt. Men faktum är att Ivy hela tiden känns nästan kall och ganska självupptagen. Medan Fisher är tålamodet självt och otroligt kärleksfull och omtänksam. Jag skulle nästan vilja säga att hon inte förtjänar honom. Åtminstone så är det mycket svårt att förstå varför han är så kär i henne.
En dos manlig vänskap får vi också och den är riktigt fint beskriven. Ett annat par får vi också lära känna. Jag undrar om inte El och Phil är mina favoriter här. Deras liv påverkar mig mycket i alla fall. Och så har vi ju Ivys bror Frank. Han är helt gränslös. Han respekterar i alla fall inte andras gränser. Så kan man ju inte bete sig. Även om man nu råkar vara ett syskon som behöver någonstans att bo.
Den stora grejen här är nog sorgen. Visst är det så att det som händer här även händer i verkligheten, men det är så obeskrivligt sorgligt. Sorgen är väldigt fint skildrad. Inte ett dugg påträngande eller närgånget och utan att skriva mig något på näsan. Det är precis den distans som gör att jag känner den tydligt.
Vi två är inte alls lika humoristisk och charmig som Problemet med Henry och Zoe, utan är en helt annan typ av bok. Jag gillar (kräver) svärta, speciellt i feelgood, som jag definitivt inte skulle kalla detta. Nu med facit i hand. Här är det mörka verkligen becksvart. Ändå ger den mig lite hopp. Märkligt.
Ibland behöver man något lätt och smidigt inlägg, som en tagg. Den här roliga varianten, Uno - book challenge, hittade jag på Instagram, hos @bockerjagminns
Number / A book on your TBR with a number in the title
Vi två av Andy Jones.
Draw 2 / Two random books from your shelf
Draken av Alfred Coppel och Vansinne av Dean Koontz. Jag bad sambon välja två 😁
Skip / A book you have been putting off
Odyssén av Homeros, som väntar på nästa Greklandsresa.
Reverse / A book I want to read for the first time again
Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov. Jag har nästan blivit sugen på att läsa den igen, nu när jag ser TV-serien, men jag vågar inte.
Wild / A book not in my typical genre
Drömgångare av Samantha Shannon, en fantasy, som faktiskt funkade ganska bra..
Draw 4 / A series with four books
Caroline Säfstrands serie Vid livets vägskäl. Jag har läst alla fyra och de är fantastiskt bra.
