TV-serie: Slow horses #5 (2025)

Titel: Slow horses
Originaltitel: Slow horses
Säsong: 5
Genre: Thriller
Skapad av: Will Smith, Mick Herron
TV-bolag: Apple TV
Skådespelare: Gary Oldman, Jack Lowden, Tom Brooke, Aimee-Ffion Edwards, Christopher Chung
Premiär: 2025-09-24
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 48 min
Såg den på Apple TV+ 6 april - 11 april 2026




Handling
Technörden Roddy Hos nya flärdfulla flickvän väcker misstankar bland kollegorna. När en rad allt märkligare händelser sprider sig över staden får Slow Horses i uppdrag att ta reda på kopplingarna. Lamb vet att spionvärldens regler för självbevarelse gäller.

Min kommentar
Det behövdes ännu en serie i väntan på alla avsnitt i andra serier. En som är extremt snabbtittad, eftersom det är omöjligt att bara se ett enda avsnitt, är Slow horses. Något av det bästa som erbjuds, tycker jag. Femte säsongen var ingen besvikelse.

Precis som vanligt så startar allt direkt, man kastas rätt in i händelserna. Här finns ingen startsträcka att tala om. Tempot är egentligen inte jättehögt, men det händer något hela tiden. Det gäller att vara på tårna.

Lamb är ju fortfarande favoriten och limmet som håller ihop allt. Han är så äcklig, men jag bara älskar honom. Han är så vass, som en japansk sabel. Snacka om att skenet kan bedra. Personligen så tycker jag att han är med för lite den här säsongen. Stackars River gäller även den här säsongen. Han är förmodligen den bästa agenten av dem, men han verkar alltid ha otur.

Roddy Ho får en betydligt större och viktigare roll här. Jag har inget minne av att han var både korkad och ett svin i de två böcker jag har läst, men det kan vara så att jag har blockerat det. Han är i alla fall vidrig på riktigt. Lika irriterande som ljudet när man drar kritan/naglarna på svarta tavlan (vilket kanske inte betyder något alls för yngre). Inga försonande drag där. Även Coe får en större roll, men han är fortfarande lika mystisk och lite creepy.

Nick Mohammed gör en lysande insats som borgmästare. Att samtidigt se honom i sjuttonde säsongen av Taskmaster ställde dock till det lite i huvudet. MI5:s chef Whelan är så inkompetent att det nästan är osannolikt. Och hans ego gör att han är vansinnigt lättmanipulerad. Man skulle kunna tycka att serien är en uppvisning i olämpliga chefer, men där Lamb är äcklig, men vass, så är Whelan bara ... ja, inkompetent.

Intrigen är lika smart och vindlande som vanligt. Allt som händer och sägs är viktigt inget är obetydligt. Det blir väldigt tydligt i slutscenen.

Slow horses är så löjligt bra. både spännande och rolig. Jag kan inte alls förstå varför inte fler böcker i serien har översatts. Det är obegripligt. Två nya säsongen är redan bestämda, dock med en annan manusförfattare. Det gör mig lite orolig.



På Trakt.tv har serien 4,2 i genomsnitt (beräknat på 7,8k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 146k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Eternity (2025)

Titel: Eternity
Originaltitel: Eternity
Genre: Dramakomedi
Regissör: David Freyne
Manus: Patrick Cunnane, David Freyne
Skådespelare: Miles Teller, Elizabeth Olsen, Callum Turner, Da'Vine Joy Randolph, John Early
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 114 min
Serie: -
Såg den på Apple TV+ 21 mars 2026





Handling
Efter döden kommer vägvalet där alla måste besluta hur de ska tillbringa sin evighet. För Joan innebär det ett val mellan hennes långtida make Larry och hennes första kärlek Luke, som dog när de var nygifta.

Min kommentar
Eftersom jag trodde på genreklassningen på gårdagens film och inte alls fick någon komedi så letade jag upp en annan film som är klassad som komedi, som dessutom har ett väldigt högt betyg på filmsajterna. Eternity lät som en lite annorlunda historia också, så vi hade ganska stort hopp om att det här var filmen vi behövde.

Idén med att välja EN evighet, för att sedan stå ut med den i ... ja, en evighet då ... känns inte särskilt lockande. Alla evigheter var så nischade att man skulle ledsna efter bara några veckor och då har man väldigt lång tid kvar. Knutpunkten var i alla fall en kul grej.

Första halvan är faktiskt ganska underhållande, med en viss charm. Sedan blir det mest tjafs och samma likadant. Ett ganska stort problem är att filmen är på tok för lång, speciellt med tanke på att det inte är mycket bevänt med handlingen, ens från början. Det blir mest rundgång ett tag.

Elizabeth Olsen spelar över å det grövsta. Hon verkar inte ha något mellanläge alls. De andra är hyfsat bra. Jag blev ganska förvånad över Callum Turner dök upp, som jag, bland annat, har sett i The Capture (där han var mycket bättre). Favoriten är Joans AC (Afterlife Coordinator), Ryan. Även Larrys AC, Anna, är kul. Hos dem kan man ana ett uns av ironi.

Det är något med upplägget och/eller valet som skaver rätt mycket. Jag vet faktiskt inte vad, men det kröp i hela kroppen ibland. Det förtog nog en hel del. Tanken är alldeles säkert god, om man ville visa att en relation är så mycket mer än den himlastormande förälskelsen i början. För mig är det här mer drama än komedi och det som eventuellt var tänkt att vara roligt blev mest plumpt och/eller hysteriskt.

Eternity är egentligen en förfärlig historia, om vad som tycks som ett omöjligt val. Så, nej, rolig var den inte. Kanske fnittrade jag till sammanlagt tre gånger. Jag har en, obekräftad, känsla av att yngre gillar den mer och jag tänker inte motivera varför. Görs det inga roliga filmer längre? Jakten på en rolig komedi går vidare!


På Letterboxd hade den 3,71 i genomsnitt (beräknat på 656 253 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 51k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Det svarta trädet

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Våren är här på riktigt och jag har hört att magnoliorna blommar. Jag får försöka ta mig in till stan för att se, de är ju så vackra. Foten fortsätter att långsamt bli bättre. Den här veckan har jag varit ute på 3 stycken (drygt) 500-metersrundor. Med kryckor då, men i alla fall. Det finns hopp nu.

Alla böcker jag hade planerat för april är utlästa och då kommer det jobbiga med att välja fritt. Till slut föll valet på Det svarta trädet av Tana French. En bok som har stått i hyllan i över sex år. Av Tana French har jag läst flera böcker tidigare, hela Dublin Murder Squad-serien, som den här boken inte hör till.

Min smakebit är bokens början:

Jag har alltid betraktat mig själv som en i grund och botten lyckligt lottad person. Jag menar inte att jag tillhör dem som utan vidare vinner flera miljoner euro på lotto eller kommer några minuter för sent till ett flyg som sedan störtar och där ingen överlever. Det jag menar är att jag har lyckats ta mig igenom livet utan att råka ut för den där vanliga sortens motgångar som man ofta hör talas om. Jag blev inte slagen som barn eller mobbad i skolan. Mina föräldrar skilde sig inte eller dog eller hade missbruksproblem och om de någon gång grälade så var det på ett väldigt städat sätt. Jag har inte haft någon flickvän som var otrogen, åtminstone inte så vitt jag vet, eller som gjorde slut på något dramatiskt sätt. Jag har aldrig blivit påkörd av en bil, aldrig råkat ut för någon värre åkomma än vattkoppor och aldrig ens behövt ha tandställning. Inte för att jag gick omkring och tänkte på de här sakerna särskilt ofta, men när jag någon gång gjorde det kände jag mig alltid väldigt nöjd med hur bra allting gick för mig.

Bok: Angelz av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Angelz
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 303
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Herkules 10
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 mars 2026




Första meningen: Ska jag dö nu, tänker Zack Herry och stirrar in i pistolmynningen som riktas mot hans huvud.

Baksidetext
Två gängtoppar fritas i en spektakulär aktion med hjälp av militära drönare. Kort därefter drabbas en åklagare och en minister av koordinerade sprängattentat mitt i Stockholm. Har gängen bokstavligt talat förklarat krig mot samhället?

Zack och hans team får uppgiften att leda en omfattande utredning som skakar samhället i sina grundvalar. Landet går samtidigt mot ett riksdagsval där opinionen svänger fram och tillbaka i takt med att utredningen byter spår. Är det verkligen gängen som tappat alla spärrar, eller ligger andra motiv bakom händelserna? Då Zack kommer allt närmare lösningen blir också han själv och hans familj en måltavla. Vilket pris ska han behöva betala för att kunna ta det här i mål?

Min kommentar
När jag tar med en serie i min Finsh That Series-utmaning så är det en ganska säker garanti för att det ska släppas ytterligare en del. Så hände även med Herkulesserien, eller Zackserien som den bytte namn till i samband med förlagsbytet. Jag tyckte det var lika bra att göra ännu ett försök att läsa klart och la till Angelz i ovan nämnda utmaning i år. Än så länge har jag inte sett att det är någon ny del på gång.

Min förvirring var ganska stor, särskilt i början. Det står datum angivna och boken utspelar sig hösten 2025. Men ... det påstås vara valår. Det är det inte förrän i år, 2026. Sådana elementära saker bör man kanske ha så att de stämmer överens med verkligheten. Tycker jag. I övrigt så är den aktuell, i den mening att den handlar om gängkrig och makthungriga politiker.

Den känsla av trovärdighet som fanns i de sex första böckerna saknas, mer eller mindre. Här har grundhistorien ett drag av trovärdighet, men som vanligt så försvinner den i storslaget episka händelser. Vilka ju är ett signum för den här serien och än mer så sedan Kallentoft började skriva böckerna utan medförfattare. Precis allt överdrivs.

Även karaktärerna har tappat en del, tycker jag. Nu är de mest brickor i ett spel och saknar nästan mänskliga drag. Åtminstone de drag som gör att jag kan känna empati och sympati. Ett av de största problemen, för mig, är de olika personernas ältande. Speciellt Zack och hur orolig han är för familjen. Inte det faktum att han tänker på det (vem skulle inte göra det?), utan att det sätts ord på det. Många ord. Som dessutom inte stämmer med mina ord. Alltihop blir bara krystat och jag skulle föredra om jag fick känna mina egna känslor.

Kapitlen är korta och snabba, det händer mycket. Tempot är skyhögt. Förutom när vi då gör de här djupdykningarna ner i någons ältande. Fokus ligger på makt och rikedom. Precis som det brukar och jag känner mig ganska mätt på det. Dock är det något som är annorlunda i den här boken. Nästan som om Kallentoft har bytt politisk åsikt.

Förväntningarna på Angelz var låga, eftersom jag var ganska besviken på förra delen. Kanske är det en av anledningarna till att jag tycker att denna är bättre. Trots allt jag har gnällt på. Jag tvekade lite om betyget, men den var ju spännande och det var svårt att lägga ifrån sig boken, så den får det högre.

På Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 88 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Angelz: DAST Magazine

Det kom en bok!

I mars kom det inga nya böcker till mig, men april hade inte ens kommit halvvägs innan en efterlängtad bok ramlade in.

Förlaget Swedish Zombie ger ut antologier med jämna mellanrum, samtliga ingående i 13 svarta sagor. De senaste har alla blivit crowdfundade på Kickstarter och jag har givetvis varit med och hjälpt till. Den senaste, Skymningsvärld, är inget undantag. Nu har den äntligen kommit! Den här upplagan har mönstrade snittytor och är numrerad 🙂 Tyvärr upptäckte jag för någon vecka sedan att jag fortfarande hade två olästa, så dem får jag ta tag i innan jag ger mig i kast med denna.