Författare: Jan Guillou
Titel: Den hedervärde mördaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 402
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 5
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 1990 (min) 1991
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 mars 2026
Första meningen: Hakkorset hade skurits in i bröstet på honom innan han dog.
Baksidetext
I en villa utanför Norrköping blir en 85-årig före detta general af Klintén brutalt mördad. I offrets bara bröst finns ett hakkors och bokstäverna ED inristade med kniv. Är det en vettvillings blinda raseri? Eller är det en noggrant planerad och iskallt utförs hämndeakt? Kommissarie Rune Jansson vid Norrköpingskriminalen leder mordutredningen och brottas med dessa frågor.
Så inträffar ytterligare ett mord, denna gång i Uppsala. Offret är en pensionerad amiral, också i 85-årsåldern. Inte bara Rune Jansson utan även underrättelsetjänsten börjar undra över de båda morden. Har de ett samband? Har de med dessa gamla militärers förflutna att göra? Berör de militära säkerhetsfrågor? Chefen för OP 5, Samuel Ulfsson, beordrar Carl Gustaf Gilbert Hamilton - alias Coq Rouge - att undersöka fallet.
Rune Jansson å ena sidan och Carl med avsevärd assistans av Joar Lundwall och Åke Stålhandske å andra sidan, söker enträget efter sanningen. I gamla, under 40 år hemligstämplade och nyligen frisläppta, arkiv finns mycket att hämta. Joar och Åke gör många häpnadsväckande upptäckter och får därigenom all anledning att demonstrera sina specialkunskaper - inte minst under en extraordinär och dramatisk final vid norska ishavskusten.
Min kommentar
Det var dags att ge sig på femte delen om Carl Hamilton,
Den hedervärde mördaren. Även den här boken hade sambon med sig i boet, så jag behövde inte ge mig ut på jakt efter denna heller.
Här finns inga terrorister. Inga utländska spioner. Inte särskilt mycket action. Inte heller så komplicerad intrig, den är betydligt rakare och egentligen mer en ordinär deckare. Den handlar om en särdeles skamfylld tid i svensk historia; andra världskriget. Jag skäms på riktigt när jag läser och då var jag inte ens med. Det här lärde vi oss inte i skolan.
Det enda som egentligen är tillkrånglat är språket, emellanåt. Ibland är kommentarerna så otroligt mitt i prick (fortfarande, efter drygt 25 år) att det blir riktigt roligt. De där små sylvassa nålsticken gör han så bra, Guillou. För att i nästa ögonblick ge sig in i långrandiga förklaringar av både det ena och det andra. Med en betydande mängd krusiduller.
Guillous SÄPO-hat fullkomligt osar ut från sidorna och det är så mycket att det bara blir patetiskt. Jag tycker ju inte att vare sig den militära underrättelsetjänsten eller den "riktiga" polisen var speciellt smarta heller, som inte kunde förstå sambandet mellan då och nu. Ingen så mycket som nuddade vid det som var svaret. För alla andra torde det ha varit solklart. Även Expressen omfattas av Guillous brinnande hat, verkar det.
Mest fokus, känns det som i alla fall, får Hamiltons otrohet. Om det tycker jag inte. Jag vägrar att kalla det affär, för det här är så mycket, mycket värre. Än värre är det att det känns som att det är meningen att man ska tycka synd om honom. Tycka att det han gör är rätt och självklart. Han får vara hur mycket hjälte han vill, men vilket kräk han är. Jag klarar när han mördar, ljuger och spionerar, men detta blir för mycket för mig.
Här finns en del verkliga, mer nutida, händelser som jag kommer ihåg, som Ebbe Carlsson-affären (1988). Den var ju i allra högsta grad aktuell när boken skrevs, nu tillför den en riktigt bra tidsstämpel och gör det hela lite mer verkligt. Det enda jag känner mig tveksam till är att man skulle slösa bort elitsoldater på ett gräva i dammiga arkiv.
Den hedervärde mördaren är både utdragen och långsam, men samtidigt intressant. Mycket om detta visste jag redan, men en hel del var nytt för mig. Och ja, jag är helt säker på att de historiska uppgifterna är helt korrekta.
Den här boken har varit med i
En smakebit på söndag.
På
Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 961 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | | Spännande | | Förutsägbar |
| Bladvändare | | Klurig | | Läskig |
| Långsam | | Tempofylld | | Obehaglig |
| Detaljrik | | Fåordig | | Nagelbitare |
| Mysig | | Rå | | Sorglig |
| Måbrabok | | Tankeväckande | | Rolig |
| Rörig | | Genomtänkt | | Mörk |
| Lättsam | | Mystisk | | Berörande |
Andra som bloggat om
Dem hedervärde mördaren:
Läsfåtöljens bokblogg
Jag har alltid betraktat mig själv som en i grund och botten lyckligt lottad person. Jag menar inte att jag tillhör dem som utan vidare vinner flera miljoner euro på lotto eller kommer några minuter för sent till ett flyg som sedan störtar och där ingen överlever. Det jag menar är att jag har lyckats ta mig igenom livet utan att råka ut för den där vanliga sortens motgångar som man ofta hör talas om. Jag blev inte slagen som barn eller mobbad i skolan. Mina föräldrar skilde sig inte eller dog eller hade missbruksproblem och om de någon gång grälade så var det på ett väldigt städat sätt. Jag har inte haft någon flickvän som var otrogen, åtminstone inte så vitt jag vet, eller som gjorde slut på något dramatiskt sätt. Jag har aldrig blivit påkörd av en bil, aldrig råkat ut för någon värre åkomma än vattkoppor och aldrig ens behövt ha tandställning. Inte för att jag gick omkring och tänkte på de här sakerna särskilt ofta, men när jag någon gång gjorde det kände jag mig alltid väldigt nöjd med hur bra allting gick för mig.
