fredag 21 januari 2022

7 frågor om böcker och läsning

Gissa var jag har hittat den här taggen! Jajamen, hos Vargnatts bokhylla så klart.

1. Hur hittar du nya böcker att läsa?
Förlagens hemsidor och andra bokbloggare står väl för det största inflödet. Problemet är väl att jag hittar för många nya böcker att läsa...

2. Hur kom det sig att du började gilla att läsa?
Jag vet inte. Mitt minne sträcker sig inte så långt tillbaka. Jag har alltid läst.

3. Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?
Jag tror faktiskt inte att den har förändrats speciellt mycket. Den stora skillnaden är nog att jag har högre krav på böcker nu.

4. Hur ofta köper du böcker?
Alldeles för sällan. Alternativt alldeles för ofta. Det beror på vem man frågar. Jag försöker hålla mig till bokrean i februari och två-tre gånger till per år. Ja, det här är ju på tok för sällan.

5. Hur kom det sig att du började bokblogga?
Jag ville ha något att göra och lära känna olika bloggverktyg. Eftersom det enda jag har att skriva om, som eventuellt skulle kunna vara av intresse för någon annan, är böcker så blev det det.

6. Hur reagerar du om du inte tycker om slutet på en bok?
Även om jag inte gillar det så kan jag (oftast) förstå varför författaren har valt det. Så jag reagerar inte på något speciellt sätt.

7. Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?
Aldrig. Det är faktiskt sant.

torsdag 20 januari 2022

Hett i hyllan #336

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Till slut, den sista olästa från julen 2017 och faktiskt också från hela 2017.
Tusende våningen av Katharine McGee verkar ha det mesta som jag vill ha i en bok.

Jag minns inte längre var jag såg den först, men jag tror mig minnas att den lockade mig med en gång. Vad kan liksom gå fel med framtidsskildring, familjehemligheter och skillnader på folk och folk? Detta är också första delen i en serie, men dessvärre så verkar inte de efterföljande två böckerna vara översatta till svenska. Så... ännu ett dilemma med hur jag ska göra. Eller det kanske löser sig av sig självt. Om jag inte gillar den.

Så här står det på baksidan:
Från tusende våningen är fallet högt.

Manhattan, år 2118. Ett tusen våningar högt torn skuggar hela Brooklyn. I det finns allt man kan önska sig för den som har råd. Och det har Avery, vars familj bor på tusende våningen. Hon har allt, utom det hon egentligen vill ha. Nästan lika högt upp bor hennes bästa vän Leda. För att dölja sina egna hemligheter börjar hon ta reda på andras, genom att anlita hackaren Watt. Långt ner i huset bor Rylin, som kämpar för att försörja sig och sin lillasyster, efter att deras mor dött. Och Eris, som tvingas flytta från toppen till botten, när hennes familjs hemlighet avslöjas.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 19 januari 2022

"13 svarta sagor om superhjältar"

Författare: Anna Jakobsson Lund / Johannes Pinter / Lupina Ojala / Oskar Källner / Johan Ring / Claes-Magnus Bernson / Markus Sköld / Anna E. Wahlgren / Love Kölle / Finn Cederberg / Patrik Centerwall / Lova Lovén / Christian Johansson
Titel: 13 svarta sagor om superhjältar
Genre: Science fiction
Antal sidor: 255
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 december 2021

Baksidetext
Superhjältar. De finns överallt. Från Stockholm till Vindeln. Under steampunkigt 1800-tal och i framtiden. De håller Sverige fritt från superskurkar och faror. Deras kamp är inte enkel, och de är inte alltid så starka som omvärlden önskar. De slåss också mot inre demoner, migrän och IBS.

I den här antologin ger tretton av Sveriges mest spännande författare sin bild av en svensk superhjälte, som är både mänskligare och mer komplex än vi är vana vid.

Min kommentar
Jag brukar ju läsa noveller mellan böcker, som en smakrensare. Lite som ingefära mellan olika sushibitar. Så blev det även när det gäller 13 svarta sagor om superhjältar. Det funkar alldeles ypperligt och speciellt när man, som jag, inte är helt såld på superhjältar är det lätt att man överdoserar. En novell då och då är nog bra både för mig och för novellerna.

Alla novellerna i den här antologin ligger mellan en tvåa och en fyra i betyg. Jag skulle inte kalla någon för dålig, utan ett sämre betyg betyder bara att den har passat mig mindre bra. Någon av novellerna förstod jag nog inte alls.

Under läsningen började jag fundera på om jag möjligtvis har missuppfattat superhjälte. För mig är en hjälte något bra och kan, per definition, inte vara en bov. Ingen av dem är i alla fall den vanliga glamorösa typen av superhjälte. Alla har de vanliga vardagliga problem. En del av novellerna liknar varandra, vilket inte alls är speciellt konstigt. Ämnet är ju ganska så smalt. Men rent generellt så är det tretton olika tolkningar av vad en superhjälte är.

Läsningen börjar väldigt bra, med två favoriter. Den första är Mantlarna av Anna Jakobsson Lund och jag känner igen hennes sätt att skriva. Berättandet känns så enkelt. Inget förklaras. Det behöver inte förklaras. Allt blir så tydligt i hur karaktärerna agerar. Allt liksom bara är. Slutet var oväntat och inte det jag ville ha, men jag gillar att överraskas. Den andra är Bräckan av Johannes Pinter, om den (o)frivillige hjälten. Den ackompanjeras av ljudeffekter (bara i text dock). Det hör ju verkligen hemma i en berättelse om superhjältar. Det gör även den lilla dosen torr humor.

Antologin avslutas också på topp, med ytterligare två favoriter. Den sista exorcisten av Lova Lovén är en komplett historia. Den har början, mitten och slut. Ett riktigt bra slut, för övrigt. Den är kanske inte direkt läskig, med mina mått, men den är helt klart spännande. Strega av Christian Johansson är den allra sista novellen och den är så där härligt oviss. Är detta en superhjälte eller är det ett offer? Jag vet vad jag tror i alla fall.

I 13 svarta sagor om superhjältar finns det något för alla och det är riktigt kul med superhjältar i Sverige.

Goodreads hade den 3,49 i genomsnitt (beräknat på 35 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om 13 svarta sagor om superhjältar: Tentakelmonster, I bokhyllan och Barrikaden.

tisdag 18 januari 2022

Tisdagstrion: Mamma, pappa, barn

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Mamma, pappa, barn.

Usch, vilket svårt tema. Jag vet inte alls hur jag ska tänka här.

1. Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen är dock omöjlig att motstå för temat. Detta är andra delen i Hammarbyserien, som består av åtta väldigt bra böcker.

2. Ensam kvar av Rhiannon Navin kan nog också platsa här. Den handlar om vad som kan hända efter en skolskjutning, hur det kan drabba en familj som inte längre är hel. Otroligt bra bok.

3. Norrlands svårmod av Therése Söderlind kvalificerar sig också. Det är i alla fall föräldrar och barn inblandade. Och familjehemligheter. Den som berättar är Anna, vid 6, 7, 13 och 23 års ålder. Så bra!

måndag 17 januari 2022

Film: The suicide squad (2021)

Titel: The suicide squad
Originaltitel: The suicide squad
Genre: Actionkomedi
Regissör: James Gunn
Manus: James Gunn
Skådespelare: Margot Robbie, Idris Elba, John Cena, Joel Kinnaman, Daniela Melchior
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA | Kanada | Storbritannien
Längd: 132 min
Serie: -
Såg den på HBO 1 januari 2022





Handling
Amanda Waller är ledaren för projektet Task Force X – där de utvalda går under benämningen The Suicide Squad- en grupp livsfarliga fångar från anstalten Belle Reve som får en chans att korta tiden på sina straff om de tackar ja till ett farligt uppdrag. Detta uppdrag består denna gång av att undanröja alla bevis på den topphemliga forskning som går under namnet Project Starfish. Denna forskning pågår på sydamerikanska ön Corto Maltese ledd av den Amerika-vänliga regimen som nu övertagits av Amerika-hatare i en militärkupp vilket skapat problemen våra antihjältar nu stås inför att lösa.

Min kommentar
Jag tror att det kom ett mejl från HBO med tips om ganska många nya filmer. Även om jag kanske inte gillade den första filmen om Suicide squad speciellt mycket så kollade jag upp den här nya, The Suicide squad, och upptäckte att den hade ett väldigt högt betyg. Skam den som ger sig, tänkte jag. Nog. Den fick bli årets första film.

Alla känner nog till definitionen av galenskap; att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat. Förmodligen betyder det att jag är galen, för jag fortsätter att titta på de här superhjältefilmerna och förväntar mig att jag ska gilla dem. Den här filmen är dock bättre än den första, men förmodligen faller allt eftersom jag fortfarande fattar absolut noll och intet av premisserna.

Början av filmen får mig nästan att ångra att jag började titta överhuvudtaget. Det är bara en massa splatter. Karaktärer dödas på helt vansinniga och slumpmässiga sätt. Allehanda kroppsdelar flyger kors och tvärs. Det blir egentligen inte bättre, om jag ska vara ärlig, men kanske vänjer jag mig.

Här finns, bland annat, en haj. Som går på två ben. Och pratar (hjälpligt). Med Sylvester Stallones röst. Lite udda är det att den/han nästan är bäst i hela filmen. Mot slutet tycker jag ändå att det tar sig. Den där gigantiska sjöstjärnecyklopen gör underverk. Där klevs liksom gränsen över så mycket och så tydligt att det faktiskt blev roligt. Jag skrattar i alla fall. Flera gånger.

Jag minns att jag tyckte att det var väldigt mycket överspel i den första filmen och så är det även här. Förmodligen är det meningen att det ska vara så. Detta är ju trots allt en serietidning, bara i filmformat.

Humorn är all over the place, kan man nog säga. Det finns både den brutala pang-på humorn, splatterhumor, den mer subtila sorten och one-liners. Alla sorters humor helt enkelt. Kanske är det därför den ändå lyckas få mig att skratta. Om man avfyrar det ena skämtet efter det andra, av alla typer av humor, så träffar man ju rätt ibland. Det är ju liksom oundvikligt.

Trots att det nog bara är att acceptera att det mesta av humorn i The Suicide squad inte passar mig så kan jag ändå förstå att andra tycker att detta är fantastiskt bra. Det hänger bara på humorn. Men nu får det nog räcka med filmer om den här självmordsgruppen för mig.



Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 418 685 betyg).
IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 274 480 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam