Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Indien
Jag tänkte mig att jag skulle välja böcker som utspelar sig i Indien. Trots att jag inte har en enda indisk bok i hyllorna så funkade det faktiskt. Men då blir det ju svårt att få in en Stephen King. Så han kommer som en liten bonus 😁
1. Jag måste ju börja med den mest självklara, Shantaram av Gregory David Roberts. En mycket, mycket tjock bok, men den är värd att läsa. I början av 1980-talet begick australiensaren Gregory David Roberts en rad väpnade rån för att bekosta sitt heroinmissbruk. Han åkte fast men lyckades rymma från ett av Australiens mest välbevakade fängelser. På falskt pass tog han sig sedan till Indien och anonymiteten i den myllrande miljonstaden Bombay. Det där med att det här ska vara hans egen berättelse stämmer väl, i och för sig, men man ska ta en del med en nypa salt. Om man inte orkar med den här tjocka boken så kan jag rekommendera TV-serien.
2. Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand är minst lika självklar. Göran Borg har inget roligt liv, men det kan alltid bli värre. Han kan till exempel få sparken, luras iväg på en charterresa till Indien, drabbas av galopperande turistdiarré och lämnas ensam att dö på ett sjabbigt hotellrum i Jaipur. Sedan dyker Yogi upp.
3. Den sjätte gudinnan av Karin Alfredsson är fjärde delen i serien om läkaren Ellen Elg, som åker runt i världen och hjälper utsatta kvinnor. I denna är hon då i Indien. Kali och Amrita är två kvinnor som Ellen träffar på sitt FN-uppdrag. Ellen samarbetar med Madhu, en advokat med mänskliga rättigheter som specialitet. Madhu vill driva de utsatta kvinnornas fall i rätten men Kali och Amrita bestämmer sig för att skipa rättvisa på egen hand.
BONUS
Stephen Kings böcker har ibland bearbetats för den indiska marknaden. Till exempel gjordes boken Det om till en officiellt licensierad indisk TV-serie på 52 avsnitt under namnet Woh. Dessutom är Bollywood-filmen No Smoking baserad på hans novell Sluta röka-byrån. Filmen Taarzan: The Wonder Car är också löst inspirerad av Christine.
Titel: Zoey's extraordinary playlist Originaltitel: Zoey's extraordinary playlist Säsong: 2 Genre: Dramakomedi Skapad av: Austin Winsberg TV-bolag: NBC Skådespelare: Jane Levy, Skylar Astin, Alex Newell, John Clarence Stewart, Mary Steenburgen Premiär: 2021-01-05 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 13 Avsnittslängd: ca 43 min Såg den på HBO 13 september - 3 oktober 2026
Handling
Ron Trosper arbetar på ett företag som utvecklar köpcentrum och har precis fått ansvar för ett stort nytt projekt. Efter en viktig presentation kollapsar hans kontorsstol under honom, vilket blir början på en besatt jakt efter svar. När försöken att ta reda på vad som egentligen hänt leder till allt märkligare upptäckter börjar Ron misstänka att det finns en större konspiration bakom den trasiga stolen.
Min kommentar
Att välja en ny serie att titta på efter den förra katastrofen var väldigt enkelt. Zoey's extraordinary playlist var precis vad vi behövde för att muntra upp oss, tyckte vi. Dessutom så stod den där stora röda otäcka skylten Sista chansen på den. Jag trodde att vi skulle hinna se klart den innan vi åkte på semester, men det gjorde vi inte. Något som kunde ha slutat mycket tråkigt.
Efter den första säsongen var jag rejält såld på konceptet. Säsong två är inte dålig, men den har tappat mycket av tjusningen. En del av det beror förstås på att det som var nytt och överraskande i första säsongen inte längre är det, men jag tycker också att serien har börjat spreta betydligt mer.
På något sätt så har de lyckats skifta fokus från Zoey och hennes närmaste till helt andra, inte så intressanta personer. Det blev för många människor. För många andra människor. För många kärlekspar. De flesta av de inplockade karaktärerna är dessutom lite av karikatyrer av personliga egenskaper som man förknippar med den typen av person. Det är krångligt formulerat, jag vet. Men tänk dig, till exempel, en datanörd och så tänker du på alla fördomar du kan ha. Och så förstärker du samtliga av de egenskaperna. Så kändes de. Då är det inte roligt längre.
Sidotrådarna är legio, av förklarliga skäl. Plötsligt ska ju allas historier berättas. De flesta är onödiga och, helt ärligt, inte intressanta. Det gör att de personer jag tycker om hamnar i skymundan. Till och med Zoey själv. Nu var jag ganska irriterad på henne och hennes velande efter ett tag, så det gjorde kanske inte jättemycket. Däremot så var både Max och Mo med på tok för lite. För min del så är det de som har varit den stora behållningen i serien. Och de som sjunger klart bäst. Den stora frågan är dock varför i hela friden ett triangeldrama behövde skapas. Som faktiskt blev en kärleksfyrkant ett tag. Det behövdes inte alls. Jag tänker inte ens försöka låtsas vara neutral; solklart Team Max.
Man har även försökt trycka in olika samhällsfrågor, dessvärre på ett ganska klumpigt sätt. I betydelsen övertydliga. Det stora problemet är nog ändå att man har försökt för med för många, vilket gjorde att viktiga saker flaxades förbi hastigt och bara nuddades vid. Det blev inte ett dugg engagerande. Sådant där måste göras med en viss finess. Och är det bara jag, eller är Danny Michael Davis misstänkt lik Mark Zuckerberg?
När vi åkte på semester så hade vi bara två avsnitt kvar av säsongen och jag tänkte att det var gott om tid att se dem. Före 30 september då serien skulle försvinna. Vilket jag typ helt glömde bort. Så när vi satt där kvällen innan vi skulle åka hem, 2 oktober, och tänkte se det allra sista avsnittet så var serien puts väck. Det är ju helt oacceptabelt att missa slutet. Åtminstone för mig. När vi kommit hem letade jag som en tok och hittade serien på Lionsgate+. Som tyvärr verkar vara nedlagd. Men efter någon timme och ett envist försökande så lyckades vi skaffa en provperiod på sju dagar så vi kunde se det sista avsnittet (och vilken cliffhanger det var).
Zoey's extraordinary playlist gör mig fortfarande glad och alla de stora dansnumren, som är väldigt många den här säsongen, är som att hamna mitt i en flashmob. En hemlig dröm jag har 😳 Tydligen så finns en uppföljare, i form av en film. En julfilm, faktiskt. Men den visas tyvärr ingenstans. Jag ger mig dock inte.
På Trakt.tv har serien 3,9 i genomsnitt (beräknat på 1,2k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 21k betyg).
Jag ger säsongen 3,5
Titel: Sinners Originaltitel: Sinners Genre: Skräck Regissör: Ryan Coogler Manus: Ryan Coogler Skådespelare: Michael B Jordan, Jack O'Connell, Hailee Steinfeld, Miles Caton, Wunmi Mosaku Utgivningsår: 2025 Produktionsland: USA Längd: 137 min Serie: - Såg den på Netflix 11 september 2026
Handling
Året är 1932 och tvillingbröderna Smoke och Stack återvänder till sin hemstad i Mississippi efter några år på annat håll. De öppnar en juke joint där den svarta befolkningen kan samlas, dricka, dansa och lyssna på musik. Deras kusin Sammie, som är en mycket lovande bluesmusiker, står för öppningskvällens musik.
Men när natten faller förändras stämningen och det står snart klart att något mycket mörkt har intagit staden. Smoke, Stack och de andra gästerna tvingas kämpa för sina liv, samtidigt som Sammies musik visar sig ha en betydelse som sträcker sig långt bortom den lilla lokalen.
Min kommentar
När jag började kolla upp vilka Oscarsvinnare jag hade sett så visade det sig att jag hade sett förvånansvärt många. Utan att medvetet välja dem av den anledningen. Då tänkte jag att man ju kan göra en grej av det hela och faktiskt försöka se dem. På den vägen är det. Den här fredagen hade jag två att välja mellan och av olika anledningar så var det lite pest eller kolera, men till slut så blev det Sinners.
Lite av vad den handlade om hade jag inte lyckats undvika, eller snarare en liten detalj och det var den som gjorde att den här filmen kvalificerade sig till pest eller kolera; [spoiler]vampyrer[/spoiler]. Vad jag hade att förvänta mig av resten var däremot oklart. Filmen är full av symbolik. Något jag brukar hävda att jag inte gillar. Det här med att behöva tolka saker är bara jobbigt. Men faktum är nog att det mer handlar om att jag inte gillar att få någon annans tolkning nedtryckt i halsen. Vilket är fallet här.
Det trycks så ofta, så hårt och så länge på alla möjliga knappar att jag hinner bli smått irriterad. Det är ingen bra grund för en film. För mig gäller att symbolik ska kännas. Inte förklaras. Och jösses, vad det förklaras här. Allt blir för tydligt. Som att man inte litar på att den som tittar kan tänka själv.
Filmen är ganska sansad från början. Då tänkte jag att det här går nog bra. Sedan blev det lite musikal. Och lite drama också. Sedan blev det splatter. Sedan blev det något slags action med maskingevär. Många genrebyten. Jag har ju sett att den klassas som skräck, med flera olika subgenrer. Någon skräckfilm tycker jag dock inte att det är. Oavsett subgenre. Den är inte skrämmande på det sättet.
Dialogen var lite väl grov i mitt tycke och jag har lite svårt för att tro att folk pratade så 1932. För mig blev det så att ordval tog fokus från handlingen och det är kanske inte vad filmmakare tänker sig. Detsamma gäller vissa scener.
Något jag inte hade förväntat mig var oprovocerade sång- och dansnummer. Eller nja, oprovocerade var de kanske inte. Åtminstone inte alla. Det finns en scen som jag väljer att kalla dansscenen, den tyckte jag om. Men som för nästan allt annat i den här filmen så höll den på för länge. En sak som jag verkligen uppskattade var att man följde de traditionella [spoiler]vampyrreglerna[/spoiler]. I alla fall för det mesta. Slutet tyckte jag också om. Det var fint. Och faktiskt inte alls överförklarat.
Sinners vill alldeles för mycket och lämnar mig faktiskt ganska oberörd. Med några få undantag. Mer handling, mindre symbolik efterlyses. Det är ändå en snygg film. I alla fall tills ungefär en timme in. Sedan dyker [spoiler]vampyrerna[/spoiler] upp.
På Letterboxd hade den 4,1 i genomsnitt (beräknat på 4 846 631 betyg).
På IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 524k betyg).
Jag ger den 3,5.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
Åter till vardagen och det är ju inte så illa det heller. Hösten har inte kommit till Skåne än, i alla fall inte meteorologiskt, men vädermässigt skulle jag nog säga att den är här. Både det bra och mindre bra vädret.
Av någon väldigt oklar anledning så kan det ibland dröja ett bra tag innan jag fortsätter läsa en serie. Det kan hända trots att jag gillat den första delen. Nu har det blivit dags att ta tag i, åtminstone, andra delen i Pernilla Ericsons serie om Erla-gruppen; Jag ska hitta dig.
Min smakebit är från sida 500 i e-boken:
Flera stora fläktar surrade i stentrappan på väg ner mot hallen. Som vanligt hade det slitna kampsportsgymmet drabbats av en vattenskada. Slagverket hade dålig ventilation, utrustningen hade sett bättre dagar, men Liv blev varm inombords när hon klev innanför den tunga porten. Hon älskade det här stället. Den inpyrda lukten av svett och läder, de tejpade boxsäckarna som dinglade från taket, planscherna som påminde om storslagna matcher. Den här lokalen och människorna i den hade format henne, gjort henne stark.
Författare: Yrsa Sigurðardóttir Titel: Den som gräver en grav Genre: Kriminalroman Antal sidor: 366 Originalspråk: Isländska Originaltitel: Sér grefur gröf Översättare: Ylva Hellerud Serie: Þóra Guðmundsdóttir 2 Förlag: Damm förlag Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2007 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 4 september 2026
Första meningen: Den lilla flickan kände hur kylan smög sig uppför benen och in över ryggen.
Baksidetext
En kvinnlig arkitekt hittas mördad i närheten av ett nyöppnat hotell i Reykjavik. Hotellet, som sägs vara hemsökt av spöken, är ett rekreationscenter med new age-förtecken. Advokaten þóra Gudmundsdottir kallas till platsen av hotellets ägare, Jónas, som är misstänkt för mordet. þóra inleder metodiskt sin undersökning och inser snart att väldigt många människor har velat se den mördade kvinnan död. Det visar sig också att de två gårdarna ruvar på gamla familjehmeligheter. Hemskheter som ingen vill ska komma i dagen. þoras uppgift blir att se om de historiska händelserna kan ha något samband med vad som händer just nu.
Min kommentar
Island är ett land som har fascinerat mig ända sedan jag var ganska liten. När jag sedan upptäckte isländska deckarförfattare (i form av Arnaldur Indriðason) så var min lycka gjord. För några år sedan läste jag första delen i serien om Þóra Guðmundsdóttir och även om den inte ens påminde om Arnaldurs böcker så gav den mersmak. Det dröjde ett tag, men nu har jag läst andra delen, Den som gräver en grav.
Mycket av det jag tyckte om den första delen gäller även för denna. Det gäller både de bra och de mindre bra sakerna. Något som jag ändå uppskattar är att böckerna om Þóra inte liknar något annat isländskt som jag har läst. Framför allt så är huvudpersonen väldigt annorlunda.
Precis som vanligt i en isländsk bok så är naturen viktig. Det är kargt, ödsligt och lite dystert. Naturen blir nästan som en egen karaktär. Folktro får också vara med på ett hörn och jag gillar verkligen att det kommer in på ett naturligt sätt. Det är ju ändå något som hör till Island.
Þóra är mycket självironisk. Det tycker jag är en sympatisk egenskap. Däremot så reagerar/agerar hon inte alltid som en vuxen person kanske borde. Hennes privatliv är rent kaos och hon har problem med precis allt. Nej, inte alkohol/droger, bara människorna som befolkar hennes liv. Grejen är att detta känns helt normalt. Det ingår liksom i paketet Þóra.
Tonen i hela boken är väldigt humoristisk och det är framför allt tack vare Þóra och hennes medhjälpare/partner Matthew. Deras jargong gör mig glad på något sätt. Ibland blir det dock på gränsen till för mycket så att det nästan blir jobbigt. Men jag gillar det, för det mesta.
Karaktärerna är inte speciellt många, men jag tycker att de hanteras på ett lite märkligt sätt. En del dyker upp, nästan från ingenstans, presenteras i ett kort litet stycke och sedan dyker de inte upp igen förrän långt in i boken. I något fall inte förrän i slutet av boken. Det tyckte jag var väldigt irriterande. Jag hann ju glömma bort dem under tiden. Flera av karaktärerna verkar också vara ... ja, inte så smarta och jag tycker det är trist att islänningar framställs så.
Släktrelationer är något som jag generellt sett alltid har problem med. Jag kunde inte för mitt liv komma ihåg vem som var släkt med vem. Eller på vilket sätt. Det här är nog kanske mer mitt problem än bokens, men de isländska namnen gjorde det inte heller lättare.
Själva deckargåtan var nog inte så imponerande. Jag tyckte det var uppenbart vem som var mördaren när knappt halva boken hade gått, då tre bokstäver ristades in i en stallvägg. Varför var en helt annan sak och det kunde jag inte alls lista ut. Och nog blev det lite spretigt med alla trådar som faktiskt var all over the place. Vilket ju även Þóra är. Eller impulsiv kanske man kallar en människa.
En annan sak, som faktiskt gör boken jobbig att läsa, är att det är otroligt små marginaler i den. Texten går ända upp och ända ner. Jag tycker det gör att det känns tätt och det blir nästan överväldigande.
Det känns bra att återvända till den här världen, i Den som gräver en grav. Hur jag ska ta mig vidare från den här delen vet jag inte riktigt. Jag har inte tredje delen, den finns inte heller som e-bok och mitt bibliotek har den inte. Det får helt enkelt bli ett senare problem.
