Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Alkohol
Ännu ett tema som jag inte riktigt visste hur jag skulle angripa. Det blev en liten blandning, men mestadels är det huvudpersonens alkoholvanor som har fått vara avgörande.
1. En drink före kriget av Dennis Lehane är första delen i serien om radarparet Kenzie och Gennaro. En fantastisk serie som visar en helt annan sida av Boston än den man kanske först tänker på.
2. Doktor Sömn av Stephen King kan man väl kalla en fortsättning på The Shining. Här handlar det om sonen Danny, som har blivit medelålders. Efter att ha levt ett liv som gränsat till döden genom ett självförbrännande alkoholmissbruk har han nu blivit nykter alkoholist. Han jobbar som vårdare på ett sjukhem, tillsammans med sin katt, där de båda ger tröst åt de människor som ska dö.
3. Jack av Ulf Lundell verkar ha fått något slags renässans nu, men det var den allra första av hans böcker som jag läste. Det var någon gång på 80-talet. Mycket alkohol är det. Som jag slet med hans milslånga meningar utan kommatering. Som jag älskade den när jag hade vant mig.
Titel: Silo Originaltitel: Silo Säsong: 3 Genre: Science fiction Skapad av: Graham Yost TV-bolag: Apple TV+ Skådespelare: Rebecca Ferguson, Ashley Zukerman, Tim Robbins, Common, Alexandra Riley Premiär: 2026-07-03 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 10 Avsnittslängd: ca 59 min Såg den på Apple TV+ 27 augusti - 8 september 2026
Handling
Efter händelserna i den andra säsongen har Juliette Nichols återvänt till sin silo och hamnar tillsammans med Bernard i slussen. Samtidigt börjar nya delar av silosystemets historia att träda fram, och berättelsen rör sig mellan nutid och dåtid för att långsamt avslöja mer om hur allt en gång började.
Medan Juliette försöker förstå vad som egentligen pågår, fortsätter kampen om makt, kontroll och information inne i silon. Gamla lojaliteter sätts på prov och nya hemligheter kommer upp till ytan. Ju mer man får veta om människorna bakom systemet och deras planer för mänsklighetens framtid, desto fler frågor uppstår om vad som verkligen har hänt – och varför.
Min kommentar
Mitt i sommaren så hade tredje säsongen av Silo streamingpremiär, men eftersom jag känner mig själv så väntade jag tålmodigt tills alla avsnitten fanns på plats. Det går liksom inte att vänta på ett avsnitt i en vecka. Serien manar till sträcktittning.
Innan jag började skriva ihop det här inlägget läste jag vad jag skrivit om de två tidigare säsongerna. Det visade sig att jag har nämnt i stort sett allt där som jag tyckte nu. Vad gäller de generella sakerna. Jag tycker om när det är konsekvent. Sanningen är att jag hade kunnat fylla den här texten med bara frågor, men det kommer jag inte att göra. Jag nöjer mig med en: Varför?
I Silo 18, den som vi har känt till från start, går livet vidare. Det finns egentligen inga goda eller onda människor. När man börjar skala bort lager så hittar man bara människor som är fast i ett system som de inte vet meningen med. De försöker bara göra det bästa möjliga med sina liv. Sims och hans fru Camille är det perfekta exemplet på hur man får omvärdera vad man tycker. I första säsongen avskydde jag Sims, medan jag inte hade några åsikter alls om hans fru. I andra säsongen avskydde jag dem båda två. I tredje säsongen är Sims mänsklig, hans fru är fortfarande en förfärlig person. Eller? Och är det en slump att trappan i mitten ser ut som DNA?
I den här tredje säsongen får man veta mycket mer om vad som ledde fram till människor i silos. Till en viss del hjälper det, men det skapar i sin tur en förfärlig massa frågor. I Silo 1 är livet annorlunda jämfört med de två andra vi känner till. Här kan jag nämna två av mina frågor. Varför just 50 silos? Varför har en del kvar sina gamla namn, medan andra har fått nya? Jag anar ett mönster.
Rebecca Ferguson måste bara nämnas. Hon är helt fantastisk i den här rollen. Helt klart det bästa jag någonsin har sett henne göra. Hon använder inga stora gester, väldigt ofta räcker det med ansiktsuttryck. En annan skådespelare som dök upp i slutet av förra säsongen är Ashley Zuckerman. Han gör sin karaktär Daniel på ett sätt som gör att jag tror på honom. Här vill jag också nämna scenen med honom och journalisten Helen, när de sitter i en bil och konstaterar att de hellre, båda två, blir en grå gegga än att leva resten av sina liv i en silo under jorden. Det känner jag att jag kan relatera till. Vad finns det egentligen för mening att leva om jorden har gått under? Att leva handlar ju inte bara om att överleva.
Några andra karaktärer som är värda att nämna är bland annat Per Stenson. Man får inte veta vad det är som driver honom. I mitt huvud är det uppenbart att något har hänt honom tidigare, som gör att han tycker att detta är en bra idé. Är han galen, hjärntvättad, ond eller vet han något som jag inte vet? Med senator Thurman är det något helt annat. Hon åker bara med på någon annans idé. Min diagnos blir maktgalen politiker. Men jag har ju haft fel förr. Doktor Victor är också en intressant person, men i hans fall så har vi fått veta ett varför. Det framgick i alla fall att det här var maktgalna människor som på något sätt tyckte att de hade rätt att bestämma vilka gener som skulle befolka världen.
Det allra bästa med hur Silo är uppbyggd är att inget egentligen förklaras. Man får se/höra något, sedan får man tolka det själv. Med hjälp av de ledtrådar de har kastat till en, som ben till en hund. Naturligtvis så tolkar man inte alltid rätt. För varje svar man får så skapas minst en ny fråga. Ofta fler. Men i stort sett samtliga mynnar ut i den farligaste frågan som finns: Varför?
Jag har egentligen inga funderingar eller frågor om vad som händer. Bara varför. Några logiska hål kan jag överhuvudtaget inte hitta, det finns inget jag reagerar på. Serien följer de regler den har satt upp. Så här långt. Det blir väldigt mycket "Okej, men varför gjorde de så?" "Fast hur hänger det ihop med…?" "Vänta nu, betyder det att ...?"
En rolig grej med den här serien är att jag ju brukar ha otroligt teflonlikt minne när det gäller detaljer, men den här serien kommer jag in i så snabbt att det känns som att jag såg andra säsongen alldeles nyss. Det var i januari förra året. Förmodligen så är det bara jag som förstår vilket bra betyg det är. På tal om betyg. Jag var helt säker på att både säsong 1 och 2 hade fått full pott, men tydligen hade den första bara fått 4. Jag kunde ju inte låta bli att jämföra den med boken. Tydligen. Och min hjärna har uppgraderat den till full pott.
Silo är en så helt vansinnigt bra serie och jag vill att alla ska se den. Och känna sig lika förvirrade som jag. På ett bra sätt alltså. Så många ledtrådar. Inte så många svar. Så sanslöst mycket att fundera på. Jag är så sur över att böckerna inte har översatts. Jag hade älskat att läsa detta. I eftertexterna fick man veta att den fjärde, och sista, säsongen ska ha premiär sommaren 2027. Jag längtar redan.
På Trakt.tv har serien 4,2 i genomsnitt (beräknat på 20,3k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 238k betyg).
Jag ger säsongen 5,0
Titel: War machine Originaltitel: War machine Genre: Action Regissör: Patrick Hughes Manus: Patrick Hughes, James Beaufort Skådespelare: Alan Ritchson, Stephan James, Blake Richardson, Alex King, Keiynan Lonsdale Utgivningsår: 2026 Produktionsland: Australien, USA Längd: 109 min Serie: - Såg den på Netflix 28 augusti 2026
Handling
En grupp amerikanska soldater skickas ut på vad som ska bli det sista och hårdaste testet innan de kan bli Army Rangers. Uppdraget är enkelt på papperet: ta sig fram till målet och slutföra sin uppgift. Men snart står det klart att det här inte är något vanligt militärt test.
När gruppen utsätts för ett hot de aldrig kunnat förbereda sig på förvandlas testet till en kamp för överlevnad. Med allt färre soldater kvar måste de hålla ihop, hitta ett sätt att bekämpa fienden och framför allt vägra att ge upp.
Min kommentar
Återigen så var det dags att välja en film att titta på. Det här börjar bli svårt, eftersom många nya filmer inte alls passar oss. Av många skäl. Det är svårt att hitta guldkornen bland allt som släpps. Jag bestämde mig i alla fall för att ge War machine en chans. Jag sa till sambon att den skulle bli som Elitstyrkans hemlighet, fast på riktigt. Och ja, det var väl ungefär så. Till en början.
Temat här har man ju sett otaliga varianter på, men den här har faktiskt en oväntad ingrediens. Något som i alla fall jag inte väntade mig. Jag funderade länge på vilket betyg jag skulle ge den. Om den skulle få en fyra, bara för att jag kände mig givmild och var svältfödd på hyfsade actionfilmer. Eller så får den en fyra bara för att den är värd det. Inte för att den är ett mästerverk, utan för att min upplevelse helt enkelt var värd det.
Trots att det här framför allt är en actionfilm så lyckades jag faktiskt känna väldigt mycket med huvudpersonen. Jag kunde till 100 procent förstå hans drivkraft, och jag tyckte faktiskt att den var fin. Lite amerikansk. Men fin. Faktum är att jag nog är lite svag för kamratskap och lojalitet. Det är två egenskaper som jag håller högt. Kanske var det inte helt trovärdigt att just de som klarade sig faktiskt gjorde det, men jag gillar verkligen tanken på leave no man behind.
Jag har sett att många beskriver filmen som testosteronstinn, men det är faktiskt inte alls så jag upplevde den. Visst är det mycket action och väldigt mycket (manliga) militärer, men jag tyckte inte att de hade några direkta superhjältetendenser. De bara vägrade att ge upp.
Om jag ska ha något att klaga på så är det motståndaren. Den var osedvanligt svår att vinna över. Sedan visar det sig att det bara är en skitsak som behövs. Men vet du. Jag köper det. Däremot så var den inte speciellt snygg.
War machine gör verkligen sitt jobb, som underhållning. Alla filmer behöver inte vara nyskapande. Ibland räcker det med ren underhållning. Och jag hoppas faktiskt på en uppföljare. Det görs alldeles för få sådana här filmer; spännande, utan tramsig humor och utan pekpinnar, som inte försöker vara något den inte är.
På Letterboxd hade den 2,66 i genomsnitt (beräknat på 246 852 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 117k betyg).
Jag ger den 4,0.
En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.
Man skulle kunna kalla även den här helgen för oplanerad. Det är den enligt kalendern, men nu ska det packas och fixas. På måndag, efter att ha jobbat, sticker vi iväg till Kastrup för att bo där över natten. Flyget till Spanien går på förmiddagen och med tanke på att det är tåg inblandat så känns det bättre att inte helt lämna över kontrollen till dem.
Boken jag läser nu, Kirurgen av M W Craven, blir det ingen smakebit ur. Jag är alldeles i slutet av den och det vimlar av spoilers och jag orkar inte bläddra tillbaka för att hitta en bra. I stället kommer smakebiten ur nästa bok jag ska läsa, Billy Summers av Stephen King. Jag tänkte att jag ju vill ha en riktigt tjock bok under själva resan, men denna är faktiskt inte mer än 600 sidor lång. Om jag har fattat det rätt så är detta en thriller, inte skräck. Vi får väl se.
Min smakebit är från början av boken:
Billy Summers sitter i hotellobbyn och väntar på bilen som ska hämta honom. Det är fredag och klockan är tolv på dagen. Visserligen läser han en serietidning i litet format som heter Ackes kompisar och tjejer, men han tänker på Émile Zola och Zolas tredje roman, den som gjorde honom berömd, Therese Raquin. Han tänker att det verkligen är en roman som måste ha skrivits av en ung man. Han tänker att Zola bara började utforska något som skulle visa sig vara en djup och enastående ådra. Han tänker att Zola var - är - en mardrömsversion av Charles Dickens. Han tänker att det skulle vara ett bra uppslag för en essä. Inte för att han någonsin har skrivit någon.
Författare: Mattias Edvardsson Titel: Flickorna vid altaret Genre: Kriminalroman Antal sidor: 348 Originalspråk: Svenska Originaltitel: - Översättare: - Serie: Brottsplats Söderslätt 3 Förlag:Bokförlaget Forum Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 10 augusti 2026
Första meningen: Rebecka satt i pyjamas och läste Bibeln när tumultet bröt ut.
Baksidetext
En sluten sekt har bosatt sig på en ensligt belägen bondgård på Söderslätt. Det är försommar 1995 när en tonårsflicka hittas död i ett badkar på gården. Först avskrivs dödsfallet som självmord, men när utredarna på brottsroteln i Trelleborg får veta vilka som bor på gården anar de genast oråd.
Gunni Hilding och hennes kollegor börjar gräva i fallet och hamnar omedelbart på kollisionskurs med sektmedlemmarna, som gör allt för att sanningen inte ska komma fram. Samtidigt slits Gunni mellan plikten, sitt förflutna och lojaliteten med sin egen familj som står den karismatiske sektledaren nära.
Min kommentar
När det kommer en ny bok av Mattias Edvardsson så är det alltid en glädjens tid. Hans böcker tränger sig alltid före i läskön. Så gjorde även Flickorna vid altaret, den tredje delen i Brottsplats Söderslätt. Nu kan jag i alla fall med säkerhet säga att även renodlade deckare gör han bra.
I den här boken lyckas han pricka in nästan alla mina tabun när det gäller handling i böcker. Här finns en av de största. Polisen, som även är huvudpersonen, blir personligt inblandad i fallet och hamnar dessutom i livsfara. Räddningen är att den historia som Gunni hamnar mitt i är så etablerad i de två tidigare böckerna att det faktiskt inte stör mig. Det är inte alls svårt att föreställa sig vad som driver henne.
Eventuellt så är det bara jag som har lite problem att hålla isär alla de där sektmänniskorna. Mitt största problem är att komma ihåg vem som är förälder till vem. De är ju trots allt inte speciellt många, men jag vet att jag har problem med familjerelationer så det ligger säkert på mig.
Sekter skrämmer mig. Just det där fanatiska är riktigt otäckt. Jag önskar verkligen att jag kunde säga att det där skulle inte kunna hända, men jag vet ju att det gör det. Här funderar jag nog mest på om Karl-Fredrik själv tror på det han predikar eller om han bara är maktgalen, ond och/eller sjuk. Det är lätt att tänka att de allihop är onda, men jag tror inte att det är så enkelt. Lättstyrda ja, men inte genuint onda. Kanske Erik då. Personligen så tror jag att jag hade haft svårt att tro på att Gud skulle stå bakom allt Karl-Fredrik hittar på, men vem vet. Det är svårt att relatera till de här människorna, men Rebecka känns mycket mer än de andra. Och så de där läskiga hundarna. Jag hade en helt annan teori om vad de skulle användas till, men Mattias hade en annan (bättre) användning för dem. De blev i alla fall ett extra spänningsmoment varje gång någon skulle ta sig förbi dem.
Precis som vanligt så är det karaktärerna och relationerna som är i fokus. Det är mycket psykologi och gruppdynamik, något som jag verkligen gillar. Det är helt enkelt vansinnigt intressant. Huvudpersonen, Gunni, får ju inte, egentligen, ta del av utredningen eftersom hon har släkt där på sektgården, men naturligtvis lyckas hon blanda sig i ändå. Jag tycker bättre om henne i den här boken än i de två tidigare. Även om hon nu jobbar på egen hand, eller vad man ska säga, vilket väl egentligen är ännu en grej jag ogillar. Egentligen. Jag tycker att hon är mer självständig och säker nu. Och så finurligt att göra Mårten till lärare i svenska och psykologi. Blir det mer av honom tro?
Tack och lov så har "kärlekstramset" nästan försvunnit. Det finns en del trånande, men jag köper det. Glädjande nog så verkar Gunni släppa Valter. Jag har aldrig förstått vad hon har sett i honom. Valter är jag väl glad om jag slipper i fortsättningen, men något säger mig att vi inte är klara med honom. Den nya kollegan Jytte vet jag inte vad jag ska tro om. Är hon en bra eller dålig polis? Ja, det återstår väl att se. Och Hasse, en av mina favoriter. Så konservativ, men ändå alltid öppen för nya saker. Han skulle så lätt ha kunnat bli inskränkt, men den balansgången klarar han.
Men slutet, Mattias. Varför? Det gjorde mig både arg och ledsen. Mest ledsen. Samtidigt är det ett slut jag kommer att minnas och det händer inte speciellt ofta. Det lämnas en del öppet för nästkommande del(ar), som hur det ska gå för Gunnis syster Gerd. Nu hoppas jag bara att vi är färdiga med både Jehovas vittnen och sekter.
Flickorna vid altaret är riktigt bra. Det är spännande och kapitlen är korta, vilket ju gör att åtminstone jag hetsläser. Böckerna om Gunni är en annan typ av böcker än Mattias Edvardssons fristående böcker, dessa är mer renodlade deckare. Jag tycker om dem, men de berör mig inte alls på samma sätt. Jag förväntar mig egentligen inte att de ska göra det och kanske är det inte heller meningen. Men jag saknar det ändå.
