TV-serie: How to get to heaven from Belfast #1 (2026)

Titel: How to get to heaven from Belfast
Originaltitel: How to get to heaven from Belfast
Säsong: 1
Genre: Komedi
Skapad av: Lisa McGee
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Roisin Gallagher, Sinéad Keenan, Caoilfhionn Dunne, Natasha O'Keeffe, Bronagh Gallagher
Premiär: 2026-02-12
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på Netflix 8 mars - 16 mars 2026



Handling
Tre vänner återförenas efter att en gammal klasskamrats död förvandlar en vaka till ett mörkt mysterium. De ger sig ut på ett spännande äventyr över Irland, där de pusslar ihop gåtfulla sanningar.

Min kommentar
Bara tack vare titeln så lockade How to get to heaven from Belfast och eftersom jag uppfattade det som att det var en komedi så tyckte jag att det var läge att se den när vi behövde muntras upp. Om det är en komedi så är det väldigt mörk humor, men det finns minsann ett mysterium också, en mörk hemlighet och spänning.

Redan när vi började titta så tyckte vi att det här påminner ganska mycket om Derry girls. Det visar sig att det är samma manusförfattare och det är inte utan att det märks. Mycket. aoirse-Monica Jackson, Erin i Derry girls, dyker upp i en biroll som Feeney, en mycket udda figur. Det är inte den enda beröringspunkten mellan serierna. Vid något tillfälle blir det nästan lite meta.

Från början fattar man (jag) absolut ingenting. Allt är mystiskt och ovisst (till och med genren). Ibland slår den över lite mot det hysteriska hållet, men vem hade inte varit hysterisk under de här omständigheterna. Det är i alla fall en mycket snyggt berättad historia, med ett fantastiskt soundtrack. Som dessvärre lyser med sin frånvaro de två sista avsnitten.

Skådespelarinsatserna är fenomenala. Allihop är så trovärdiga. Trots att de inte på något sätt är som folk är mest. De som syns mest är de tre gamla vännerna, som är en osannolik men dynamisk trio. Deras olikheter är det som gör allt så bra. Till detta lägger vi, bland annat, Booker, som är så obehaglig, men den som skrämmer mig allra mest är Feeney.

Slutet på How to get to heaven from Belfast mer än antyder att det kommer en andra säsong. Om jag inte har fattat helt fel så är den redan på gång. Jag ser fram emot den.



På Trakt.tv har serien 3,7 i genomsnitt (beräknat på 360 betyg).
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 8,5k betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The life of Chuck (2024)

Titel: The life of Chuck
Originaltitel: The life of Chuck
Genre: Drama
Regissör: Mike Flanagan
Manus: Mike Flanagan, Stephen King (novell)
Skådespelare: Tom Hiddleston, Chiwetel Ejiofor, Mark Hamill, Karen Gillan, Samantha Sloyan
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 20 februari 2026





Handling
När världen långsamt börjar falla sönder sitter läraren Marty Anderson i sin lägenhet och ser hur verkligheten krackelerar omkring honom. Internet försvinner. Nyheterna tystnar. Stjärnorna slocknar en efter en. Och överallt dyker samma namn upp: Charles “Chuck” Krantz.

Vem är han – och varför tycks hela världen tacka honom?

I The Life of Chuck, baserad på en berättelse av Stephen King, vecklas en till synes apokalyptisk historia ut baklänges. Det som börjar som slutet visar sig vara något mycket större – och mycket mer mänskligt.

En stillsam, existentiell berättelse om livets skörhet, minnets kraft och om hur varje människa rymmer ett helt universum.

Min kommentar
För två år sedan läste jag den ganska korta novellen Chucks liv, i novellsamlingen Blod säljer. Det var en annorlunda Stephen King-historia, lite på grund av att den berättas baklänges, men mest för att man inte förstår vad den egentligen handlar om förrän den är slut. När jag fick veta att The life of Chuck skulle filmatiseras så åkte den direkt upp på min lista. Jag orkade inte ens vänta tills den kom till en streamingtjänst, utan hyrde den på SF Anytime.

Om man förväntar sig skräck (det är ju trots allt en King) så förstår jag att man blir besviken och sätter ett lågt betyg. Det här är nämligen väldigt långt ifrån skräck. Det är en fin och hoppfull historia, väldigt vacker, och existentiell. Med en liten knorr.

Det här är en film om att leva fullt ut, att vara tacksam för det man får. Hur alla val man gör påverkar andra. Hur all samlad erfarenhet och möten med andra människor gör en till den man är. Om värdet av ett liv.

Självklart blir jag fundersam över att samma affischer hänger på anslagstavlan i trettio år och att ingen känner igen namnet Krantz. Det var ju ändå många som hade med familjen att göra. Faktum är att detta är fullkomligt logiskt. När man vet allt.

När eftertexterna rullade så upptäckte jag att jag helt missat Mark Hamill. Jag kände inte alls igen honom 😳. Många andra kände jag igen, men kunde inte placera. Däremot så är det så att alla är lysande i den här filmen. Och voiceovern gillar jag. Det är som att någon läser novellen för mig. Med bilder.

Sambon tyckte mest om andra akten, det var den enda som var glad. Han är allergisk mot allt svart och sorgligt och han missar hela poängen med filmen. Personligen så tycker jag bäst om första delen, om jag måste välja. Precis som när jag läste novellen. Att jag tyckte den var mer hoppfull och vacker beror nog på att jag visste lite om vad som väntade. Det som hände var ju inte okänt och överraskande. Ibland gör förförståelse att man kan uppleva något djupare i stället för starkare. Man sitter inte och försöker lista ut vad det är som händer. Man känner det.

The life of Chuck är en film som får mig att vilja bli en bättre människa. Det jag tar med mig är citatet "I am wonderful, I deserve to be wonderful, and I contain multitudes." Varenda människa är ett eget universum. När ett liv tar slut, gör ett helt universum det också. Kanske är det just därför som varje liv är oändligt.


På Letterboxd hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 269 272 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 60k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Den sista festen

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Ännu en vecka har gått och nu börjar faktiskt till och med jag tro på våren. Man ska bara, återigen, ta sig igenom tiden när man antingen fryser på morgonen eller svettas på eftermiddagen. Jackvalet är inte enkelt just nu, men det är egentligen ett problem jag gärna har.

Clare Macintosh har jag läst tre böcker av tidigare och de har allihop varit väldigt bra. Helt ärligt så vet jag inte om jag vill gilla även Den sista festen. Den är nämligen första delen i en serie och inga fler delar är översatta. Men jag läser den ändå, så får vi se.

Min smakebit är från bokens början:

Ingen i Cwm Coed kan minnas vilket de började med nyårsbadet, men det de vet är att det inte finns något annat sätt som de skulle vilja välkomna det nya året på. De minns inte vilket år det var som Dafydd Lewis hoppade i med bara en tomteluva på sig eller när rugbykillarna gjorde kanonkulan från bryggan så att stackars mrs Williams blev dyngsur.
    Men alla kommer att minnas det här nyårsbadet.

Bok: Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir

Författare: Lilja Sigurðardóttir
Titel: Snövit jord
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 265
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Náhvít jörð
Översättare: Sara Lindberg
Serie: Áróra 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 februari 2026




Första meningen: Kylan.

Baksidetext
En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daníel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daníels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.

Daníels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daníel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Min kommentar
I slutet av 2023 läste jag första delen i den här serien och blev mycket positivt överraskad. Den var annorlunda på ett väldigt bra sätt. Andra delen, som jag läste förra våren var inte lika bra, men fortfarande lite speciell. Alltså köpte jag snabbt tredje delen, Snövit jord, och nu var det äntligen dags för den.

Redan i andra delen så hade Áróras medverkan minskat betänkligt. Nu är det ännu mindre hon är med. Hon gör i princip bara några få inhopp här (i sin egen serie alltså). Mysteriet om hennes försvunna syster, Isafold, har helt gått i stå och ingen ny information kommer där. Faktum är att det bara nämns i en bisats, typ. Jag förstår inte varför serien heter Áróra, nu när det bara handlar om poliserna Daníel och Helena.

En polishistoria är ju inte så illa, egentligen, men det är ju faktiskt Áróra jag vill läsa om. För det mesta, när det handlar om henne, så får jag bara läsa om hur hon tränar och hur länge. Som hur många armhävningar hon gör och hur länge hon står på huvudet. Och liknande. Även Lady Gúgúlú, som brukar vara den stora behållningen, förekommer på tok för lite.

Brottet, som det handlar om här, är ett avskyvärt brott. Ett som jag alltid har svårt att ta till mig och ens greppa att människor kan göra så mot andra människor. Just dessa brottslingarna har är inte heller de vassaste knivarna i lådan. Jag vet ju att kriminella inte alltid är de smartaste, men jag trodde inte att man kunde vara så korkad att man satte folk i en container och skeppade den till Island. Mitt i vintern. Det måste ju vara en ny lägstanivå.

Urvalet av karaktärer känns konstruerat och de känns mer eller mindre placerade bara utifrån sin nationalitet, hudfärg eller sexuell läggning. Så perfekt mix blir det sällan eller aldrig i verkliga livet. Även brottslingarna känns placerade där utifrån sin nationalitet. Lite stereotypiskt.

Tempot är behagligt, det lunkar på. Dock är det så att ganska mycket privatliv och privata relationer gör att jag ideligen tappar både tempo och fokus. Speciellt när brottet inte är så klurigt. Man behöver överhuvudtaget inte fundera på vem som är skyldig. Det får man veta nästan från start.

Med Snövit jord så har den här serien blivit en helt ordinär deckare, vilket ju ju är riktigt synd. Den som kändes så ny och annorlunda i första boken. Det finns ytterligare två delar, men de är inte översatta. Frågan är väl om de blir det. Den fjärde delen släpptes redan 2022.

På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 2 010 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Snövit jord: Bokstunder, enligt O och Mina skrivna ord

Läsplanering april 2026

Det är inte ens två veckor kvar till april. Då är det vår på riktigt, tycker jag. Även om det kan komma bakslag även då. Påsk är det också i april i år, med två extra dagar ledigt. Då kanske det kan bli lite läst, men jag väljer att bara planera in fyra.

• Stäppens krigare av Conn Iggulden. Boktolva. Hyllvärmare.
• Jag utan dig av Kelly Rimmer. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Vendetta av Jan Guillou. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Skugga över Slagtjärn av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind. Finish That Series.