Författare: Jan Guillou
Titel: Men inte om det gäller din dotter
Genre: Thriller
Antal sidor: 406
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 12
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 augusti 2026
Första meningen: Han älskade hästar men det var inte det som blev hans död.
Baksidetext
Efter tretton år i exil återvänder viceamiral Carl Gustaf Gilbert Hamilton till Sverige för att få resning i livstidsdomen. Genom sin gamle vän Erik Ponti hamnar han nu i ett nytt umgänge, där de närmaste vännerna är förre översten i Främlingslegionen, Pierre Tanguy, och hans fru polisöverintendent Ewa Tanguy.
Både Hamilton och Tanguy är fullständigt övertygade om att de aldrig mer i livet kommer att lyfta ett finger när det gäller militära insatser utomlands. Men det nya behagliga, fridfulla livet vänds helt över ända den dag en familjekatastrof drabbar dem.
Carl Hamilton använder alla sina gamla kunskaper som spionchef och Pierre mobiliserar vänner inom Främlinglegionen. Deras mål finns i Saudiarabien.
Min kommentar
I år hade jag ju som mål och utmaning att läsa serien om Carl Hamilton, förutom de delar jag läst tidigare. Av de tolv som ingår i serien hade jag läst fyra så åtta stycken återstod. Med
Men inte om det gäller din dotter är jag nu i mål.
Det har varit en lärorik resa, om inte annat. Väldigt mycket är relevant, intressant och tankeväckande. Jag håller inte nödvändigtvis med om allt, men jag kan inte låta bli att konstatera att han är kunnig och att en del av det han skriver faktiskt får mig att tänka till. Ganska mycket kände jag inte ens till och det har blivit mycket googling på vägen. Jag ångrar inte att jag, kanske lite, motvilligt tagit mig igenom den här klassikerskatten.
Starten på boken är väldigt seg och jag funderar lite på vart allt det som hände där skulle leda. Ingenstans, visade det sig. En del trådar och människor har inte egentligen med något att göra. Det finns för övrigt en del sådant i resten av boken också. Känslan är att de mest är där för att få fram en (politisk) poäng och jag kan nog faktiskt gå med på de senare utvikningarna. De är kanske inte relevanta i sig, men i det stora hela.
Hela historien baseras på att en hög SÄPO-chef ställer upp på en personlig intervju. Inte bara med namn och bild på sig själv, utan även på sin dotter. Jag kan inte uttala mig om huruvida detta är trovärdigt eller ej. Jag kan väl känna att det i alla fall inte är önskvärt. Eller lämpligt. Detta är inte det enda jag reagerar på. En annan liten detalj är hur Hamilton kunde fortsätta att resa fram och tillbaka till Ryssland efter att, typ, ha flytt därifrån. Efter att Putin krävt att Hamilton ska leda ett ryskt förband för kontraterrorism. Han inte bara åker till Ryssland, utan har dessutom ett möte med självaste Putin. Som gladeligen hjälper Hamilton med det som behövs.
Min kunskap om Saudiarabien är inte stor och det är omöjligt att inte börja fundera på om allt är sant. Jag blir rent förskräckt när jag upptäcker att mycket faktiskt är det och det förklarar en hel del. Naturligtvis är det en del överdrifter (tror jag) och kanske också en del gissade slutsatser. Ibland blir det lite som att Guillou har försökt få ihop en trovärdig bakgrund för att komma fram till det slut han ville ha och för att få fram alla sina åsikter. En del av dem passar kanske bättre i en debattartikel än i en roman.
Något som jag inte alls har tänkt på i de tidigare böckerna är kvinnoporträtten. Här känns det som att det bara finns två sorters kvinnor: de som blir hysteriska eller apatiska (alltså hjälplösa) när saker går åt skogen och de som är livsfarliga (som Mouna). Inget alls däremellan. Däremot så har jag genom hela serien uppskattat ett det (nästan) inte förekommit någon romantik. Hamilton är långt ifrån (den gamla) James Bond i det avseendet. Inte heller har det funnits tillstymmelse till frossande i stora känslor. Det som sker presenteras för mig kort och koncist (ungefär som Hamilton själv). Sedan får jag känna vad helst jag vill. Det gillar jag.
Mot slutet hände det plötsligt massor och blir riktigt spännande. Även här tycker jag mig sakna en del skeenden som plötsligt bara är klara, men det stör mig inte nämnvärt. Om allt hade förklarats så skulle jag förmodligen ha klagat på det. Även om det blir en del återhämtning där så landar boken, på grund av den sega starten, ändå bara strax över mellanmjölk.
Men inte om det gäller din dotter känns som en lite trött historia, som att den går på rutin. Framför allt så är den inte lika trovärdig, genomtänkt och strukturerad som de tidigare böckerna. Det känns också som att Guillou för ovanlighetens skull har varit tvungen att tänja lite på logiken, men det mesta köper jag faktiskt. Trots allt detta har jag likafullt haft behållning av läsningen. Det är faktiskt mer än jag hade trott när jag började den här Hamilton-resan.
Den här boken har varit med i
En smakebit på söndag.
På
Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 708 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | | Spännande | | Förutsägbar |
| Bladvändare | | Klurig | | Läskig |
| Långsam | | Tempofylld | | Obehaglig |
| Detaljrik | | Fåordig | | Nagelbitare |
| Mysig | | Rå | | Sorglig |
| Måbrabok | | Tankeväckande | | Rolig |
| Rörig | | Genomtänkt | | Mörk |
| Lättsam | | Mystisk | | Berörande |
Andra som bloggat om
Men inte om det gäller din dotter:
Lyrans noblesser,
Läsfåtöljens bokblogg och
Smålands bokblogg
