Bok: Avrättningen av Danya Kukafka

Författare: Danya Kukafka
Titel: Avrättningen
Genre: Drama
Antal sidor: 298
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Notes on an execution
Översättare: Maria Nääs
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 september 2024




Första meningen: Du är ett fingeravtryck.

Baksidetext
Ansel Packer står på tur att dö inom tolv timmar. Han vet vad han har gjort, han minns alla Flickorna och nu inväntar han sin avrättning. Men Ansel vill inte dö. Han vill bli beundrad, förstådd.

Genom ett kalejdoskop av kvinnor – en mor, en syster, en mordutredare – berättas historien om Ansels liv. Vi får möta hans mamma, Lavender, en sjuttonårig flicka på desperationens rand; Hazel, tvillingsystern till Ansels hustru, hjälplös inför systerns destruktiva relation som förtär dem alla; och slutligen Saffy, mordutredaren som är honom på spåren, hon som vigt sitt liv åt att ställa ondskefulla män inför rätta.

Medan klockan tickar kartläggs den väg och de ödesdigra livsval som tillsammans och till synes obönhörligt lett fram till den tragedi som nu snart ska fullbordas i Walls Unit-fängelsets dödskammare.

Min kommentar
Ibland dyker det upp böcker som jag själv har ... inte ratat, men inte varit nyfiken på ... av olika skäl. När det gäller Avrättningen så grundade sig mitt ointresse på ordet "poetisk" i en blurb. Poetisk fungerar inte ofta för mig, i alla fall inte om det är i betydelsen "många ord utan egentlig betydelse och massor av metaforer". Det visade sig att jag anade rätt.

De första hundra sidorna eller så tyckte jag om, väldigt mycket. Där handlade det nästan bara om Ansels mamma och vad hon var tvungen att göra. Eller, det är i alla fall hela bakgrunden, kan man säga. När alla är barn/unga. Sedan blir det mest förvirrande filosofiskt flum.

Upplägget passar inte mig speciellt bra. Det hoppas mellan både personer och tid, vilket i sig kan fungera bra. Här är problemet att kapitlen med de olika karaktärerna är för långa. Jag hinner glömma vem som är vem. Kanske mest, faktiskt, för att de är väldigt lika varandra. I mina öron låter de exakt likadant.

Karaktärerna är inte speciellt många, men de är helt omöjlig att skilja från varandra. De känns distanserade. Helt ärligt så slutar jag att bry mig om dem efter ett tag. Deras tankar är fulla av fantasier om okända döda människors liv. Det liv som inte blev. Hur det kunde ha blivit om de hade fått leva. Går folk runt och tänker så? Fantiserar ihop en hel framtid för någon de aldrig ens har träffat? Personligen så blir jag bara trött på det. Det blir för drömlikt och flummigt. Poetiskt, om man så vill. En massa ord för ordens skull. Inte för att de tillför historien något.

Det är oklart för mig vad boken vill förmedla. Att alla mördare är oskyldiga? Att de bara råkar ha gjort ett olyckligt val? Är det meningen att jag ska tycka synd om Ansel? Ska jag njuta av att han dödas, i lagens namn? Jag känner ju att det finns ett budskap här, men jag kan inte se det. Ansel är uppenbarligen psykopat och som en sådan, som har levt ut sina fantasier, så tycker jag inte att han ska få röra sig ute bland oss andra. Jag vill själv inte möta honom, inte heller vill jag att någon av mina nära och kära ska möta honom. Jag är inte ett fan av dödsstraff, men jag vägrar att tycka synd om en skyldig seriemördare. De jag tycker synd om är de mördades anhöriga.

Avrättningen kallas för psykologisk thriller, men det skulle jag absolut inte kalla den. Den är inte spännande, den är inte obehaglig, den är inte nervig. Det finns inte ett uns av ovisshet eller osäkerhet. För mig känns det nästan som att författaren vill ha överseende med mördare. Att de liksom bara gör vad deras natur säger till dem. Lite som grodan och skorpionen. Men människor har ju det där som vi kallar för den fria viljan. Man har alltid ett val. Om alternativen så bara består av att göra något eller att inte göra något. Jag känner mig ju rätt ensam om att inte hylla den så läs och se om du hör till majoriteten eller minoriteten.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,07 i genomsnitt (beräknat på 103 597 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Avrättningen: Breakfast Book Club och Lenas böcker och annat