Bok: Mörkare än döden av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: Mörkare än döden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Hope to die
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 6
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 september 2024




Första meningen: Det är en perfekt natt för det här.

Baksidetext
Oxfordpolisen får larm om att en kropp har hittats på en enslig gård i utkanten av staden och kriminalkommissarie Adam Fawley beger sig till mordplatsen. Vad som först verkar vara ett inbrott som gått snett visar sig snart vara något mycket värre.

Polisen finner kopplingar till en högprofilerad utredning från flera år tillbaka där en familj slets isär av mordet på ett barn och ett påstått rättegångsfel.

När pressen får reda på kopplingen blir de som galna och plötsligt är Fawley och hans team under hårdare granskning än någonsin förr. Och när man gräver i det förflutna hittar man sannolikt några skelett.

Min kommentar
Min utmaning Finish That Series går vidare och nu har jag då kommit till den senaste delen i Cara Hunters serie om Adam Fawley, Mörkare än döden. Det här är en av de bästa deckarserierna som finns just nu. Spännande, klurigt och ovisst.

Turligt nog, för mig, så fick Lotten två av den här boken och frågade mig om jag ville ha den. Vid tillfället så hade jag bara läst första delen, men jag tackade självklart ja. När vi båda var på läsretreaten i Varberg i februari så hade hon med sig den. Och nu är den då redan läst.

För mig, som läst alla tidigare delar, så är poliserna som gamla bekanta, men här är det inte färre än tre nya poliser i teamet. Två av dem tycker jag omedelbart om, den tredje ... not so much. Jag hoppas att resten av teamet smittar av sig så att han blir en större och bättre människa i nästa bok. Om han är kvar då. Chloe, en av de andra nya, känns som en intressant person och jag hoppas att hon blir kvar. Erica Somer saknar jag i den här boken. Hoppas hon kryar på sig och kommer tillbaka. Ruth Gallagher gästspelar även i den här boken, men betydligt mindre. Jag hade gärna sett mer av henne.

Jag är så otroligt glad för poliser som faktiskt utreder. Något jag inte kan säga tillräckligt ofta. De får absolut ingenting gratis utan får jobba för varenda ledtråd. Jag också. Ett plus är att jag varken vet mer eller mindre än poliserna. Transkriptionerna, av både förhör och faktiskt också en hel TV-serie, är jag nästan omåttligt förtjust i. Det är ett så effektivt sätt att ge oss information och föra historien framåt.

Detta är en helt osannolikt förfärlig historia. Det är så svårt att ta in att det finns människor som Camilla. Helst vill man ju inte tro det. Det är dock, i det här fallet, lätt att se vem hon har fått just de dragen från. Vilket på ett utsökt sätt får mig att komma in på detta med "intressanta" karaktärer. I Cara Hunters böcker är det skurkarna som är hemska. Det är inte alls som i de böcker av författare som hittar på "intressanta" (i betydelsen konstiga, psykopatiska, tablettknaprande och så vidare) poliser. Dessa författare borde läsa något av Cara Hunter och se att man är precis lika intressant om man är en vanlig och bra människa.

Mitt enda problem med de här böckerna har överhuvudtaget inte med historierna att göra, utan med layouten. Det finns ingen kapitelindelning. Vilket kanske kan tyckas som ett icke-problem. Tyvärr så innebär det att det är helt omöjligt att hitta rätt ställe när man går från pappersbok till e-bok, som jag gör när jag pendlar. Det önskar jag att Cara Hunter kunde tänka på när hon skriver sina böcker.

Medan jag läste så tyckte jag att Mörkare än döden nog var den minst sannolika boken i serien. Så fel man kan ha. När jag kom till slutet och efterordet så insåg jag att återigen så överträffar verkligheten dikten. Den är baserad på ett verkligt fall, minsann. Jag känner mig nyfiken, engagerad och, framför allt, involverad, eftersom jag får lösa gåtan ihop med polisen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,34 i genomsnitt (beräknat på 6 444 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mörkare än döden: Lottens bokblogg, Kapprakt och dagensbok.com

Bok: Hela sanningen av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: Hela sanningen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 395
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The whole truth
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 5
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 augusti 2024




Första meningen: Så du vet vad du ska göra?

Baksidetext
När en student på ett universitet i Oxford anklagar en av professorerna för sexuella övergrepp tror kriminalkommissarie Adam Fawley sig veta hur händelsen gått till.

Men det visar sig att fallet inte är så okomplicerat som han först trott. De klassiska rollerna som offer och förövare är ombytta och den här gången är det en manlig rugbyspelare som blivit utsatt av sin kvinnliga professor. Både offret och förövaren har allt att förlora, ändå ljuger en av dem.

När en kvinna hittas mördad vid en järnvägsbro ger Fawley fallet högsta prioritet. Ända tills han inser att alla spår i jakten på mördaren pekar på honom själv. Snart befinner sig Fawley i häktet och för hans kollegor har mardrömmen bara börjat.

Min kommentar
Cara Hunter har snabbt klättrat från att vara en författare jag gillar till en av mina storfavoriter. Efter fem böcker så vågar jag påstå att hon har en osviklig förmåga att kollra bort läsaren. Femte delen, Hela sanningen, är inget undantag. Det enda man kan vara säker på i de här böckerna det att inget är som man tror. Så man (jag) tror något annat.

Allra först i boken är en riktigt trevlig presentation av alla huvudpersonerna. Varför gör inte alla så? Det är ju toppen. Oavsett om man följer serien eller har fått för sig att läsa en del mitt i. Vilket jag absolut inte rekommenderar med den här serien. Framför allt för att böckerna är så bra. Speciellt om man gillar att inte alltid kunna lista ut exakt vad det är som har hänt.

Här finns så många vändningar och turer att man, med en inte lika kompetent författare, hade kunnat bli rejält yr i huvudet. Hoppas bara att detta nu var det sista av fallet med Alex. Dels för att jag tycker det är lite tjatigt när en tråd löper över många böcker, dels för att jag egentligen inte tycker att ändamålet alltid helgar medlen. Just i det här fallet så vill jag faktiskt inte fundera över om jag tycker att det de gjorde var rätt eller fel. Ibland är det ju inte så enkelt. Jag känner mig också lite trött på Adams personliga inblandning. Nu får det väl ändå räcka med avstängningar. Och värre.

En bit in i boken splittras historien och det dyker upp ett helt annat fall. Som man kanske kan tycka är irrelevant och ointressant. Det första fallet pausas i stort sett när detta andra hamnar på polisernas bord. Trogna Cara Hunter-läsare borde veta bättre än att avfärda den nya tråden. Ha lite förtroende för henne. I de här böckerna finns inget onödigt. Kanske kunde hanteringen av fallen ha hanterats på ett annat, bättre sätt, men jag tror ändå det var ett bra val att inte försöka manövrera dem samtidigt. Det kunde ha blivit rörigt på riktigt.

Antalet karaktärer är nästan löjligt högt. De är otroligt många. Ändå blir det inte rörigt eller svårt att hålla isär dem. Även om jag ibland fick stanna upp och tänka till lite. Många är ju också återkommande, här finns nämligen en försvarlig mängd poliser. Adam Fawley har man fått ganska bra koll på och jag tycker att jag kommer lite närmare de andra poliserna för varje bok. Jag gillar nog faktiskt allihop. Quinn lite mindre, men kanske kan det bli människa även av honom. De har i alla fall intressanta trådar och jag vill gärna veta mer om dem. Det känns också som att det skulle kunna bli bra spin-offs på både Ruth Gallagher och Giles Saumarez.

Hela sanningen avslutas med den nu sedvanliga knorren. Jag är osäker på om jag ens hade tänkt på den upplösningen av det enda fallet. Note to self: Bara för att någon ljuger om en sak så behöver inte allt annat vara lögn. Men oj, vad jag skulle vilja veta hur den självgoda poddaren kände det. Nu ser jag verkligen fram emot att läsa den sjätte och senaste delen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 9 589 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hela sanningen: Lottens bokblogg, JPS Media och DAST Magazine

Bok: All denna vrede av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: All denna vrede
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 408
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: All the rage
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 4
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juli 2024




Första meningen: Natten är så varm att hon har fönstret stående öppet, och närgardinen svänger slött i takt med sensommarhettans svaga andetag.

Baksidetext
En tonårsflicka hittas irrande omkring i utkanterna av Oxford, uppriven och omtumlad. Hon berättar att hon blivit indragen i en bil, att någon dragit en plastpåse över hennes huvud och sedan kört henne till en avskild plats där hon blivit utsatt för övergrepp. Ändå vägrar flickan att anmäla sin förövare.

Kriminalkommissarie Adam Fawley påbörjar en utredning men kommer ingenstans eftersom flickan inte vill samarbeta. Döljer hon något och i så fall vad? Och varför får Adam en känsla av att han har varit med om det här fallet tidigare?

När ytterligare en flicka försvinner har Adam inte längre något val. Om han inte börjar gräva i sitt förflutna, kanske den här flickan inte kommer tillbaka.

Min kommentar
Att hitta en riktigt bra deckarserie är inget som händer varje dag. Eller ens varje år. Faktiskt. Det känns som en ynnest när man ramlar på en serie som Cara Hunters om Adam Fawley. All denna vrede är fjärde delen och den är lika bra som de tidigare.

Ett problem som kan uppstå när man, som Cara Hunter, skriver väldigt kluriga intriger där inte mycket är vad man tror, är att läsaren till slut förväntar sig just det. Eftersom jag förväntade mig det oförväntade så gissade jag på den lösning som var den mest otäcka. Och gissade ju så klart rätt. Det förstörde inte något alls av läsupplevelsen, för säker var jag ju inte förrän boken var slut. Den här serien sticker verkligen ut bland alla deckare som skrivs nu. Både klurig, tankeväckande och berörande.

Trots att Adam Fawley måste betraktas som huvudperson (bland annat eftersom han är den enda som berättar i jag-form) så får han långt ifrån allt fokus. Här får vi träffa många intressanta poliser. Och med intressanta menar jag inte konstiga och överdrivna, utan bara intressanta och väldigt lätta att tycka om. Små, små detaljer från karaktärernas liv (även de som inte är poliser) ger en tydlig bild och gör dem verkliga och mänskliga.

Framför allt så känns det nästan löjligt bra att läsa om en poliser som varken har relationsproblem eller osunda alkoholvanor. För att inte tala om hur mycket jag uppskattar poliser som faktiskt utreder. De ägnar sig inte åt gissningslekar och inte heller löser någon lycklig slump alltihop. Cara Hunter fortsätter också med det vinnande koncept som kännetecknar hennes böcker. Hon slänger in lite förhörsprotokoll (ett lysande sätt att förmedla information utan krystade dialoger), tidningsartiklar, kommentarer i nätforum och liknande. Det ger historien både djup och liv.

Temat känns aktuellt, tyvärr. Det här blir ju vanligare och vanligare. En bra deckare ska ju spegla samhället och det gör denna. Jag vet inte vad jag egentligen tycker om avslöjandet av vad Adam har gjort. Jag förstår det, men gillar det inte.

Det är inte ofta jag släcker läslampan för sent på kvällarna. Än mer sällan önskar jag att jag hade längre resväg till jobbet. Men båda sakerna inträffade nu. En liten stund funderade jag på att läsa ut boken innan jag släckte, men det var för många sidor kvar. Och jag ville inte alls hoppa av bussen vid jobbet på morgonen efter. Men jag fick vackert vänta till lunchen innan jag kunde få veta hur allt slutade.

Slutet på All denna vrede gör att jag lite bävar för fortsättningen. Speciellt med tanke på Alex. Trots det så ser jag fram emot att läsa nästa del. Det kommer nog att bli ganska snart.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 12 481 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om All denna vrede: Lottens bokblogg, Bokstunder och Vargnatts bokhylla

Bok: Ingen utväg av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: Ingen utväg
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 332
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: No way out
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 3
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 maj 2024




Första meningen: Fy fan för julen.

Baksidetext
Det är jul och två barn har precis burits ut från resterna av ett brinnande hus i norra Oxford. Minstingen, Zachary, är död, och hans storebror Matty kämpar för sitt liv. Barnen verkar ha lämnats ensamma - deras mamma syns inte till och deras pappa, som är på konferens i London, svarar inte i telefon.

När nya bevis uppdagas besannas kommissarie Fawleys värsta farhågor. Allt tyder på att det var mordbrand, men vem skulle ha motiv att mörda två små barn? Medan pojkarnas föräldrar lyser med sin frånvaro jobbar Fawley och hans utredningsgrupp närmast maniskt med utredningen av denna tragedi.

Men vad är det egentligen som hänt? Varför lämnades barnen utan tillsyn? Var är deras mamma, och varför går deras pappa inte att nå?

Min kommentar
Ibland kan det vara så att jag hittar en riktigt bra första bok i en serie, som jag absolut vill fortsätta läsa och därför köper alla böcker i. Trots det så kan det bli så att böckerna, efter jag har skaffat mig dem, bara står och samlar damm. Då kan serien behöva lite draghjälp, som min utmaning Finish That Series. Så är fallet med Ingen utväg.

I Cara Hunters böcker blir inte poliserna personligt inblandade i fallen. Det är väldigt ovanligt och så obeskrivligt skönt. Det känns lite märkligt att poängtera hur speciellt och bra det är med poliser som faktiskt ägnar sig åt utredning. Det är alltid trevligt, om det är rätt ord, att besöka den här världen. Eftersom det är tredje boken jag läser av henne så förväntar jag mig att det ska vara klurigt. Jag blir inte besviken.

Förutom det ovanliga med poliser som utreder så är de också ovanliga som karaktärer. De är nämligen helt normala. De har inga överdrivna egenskaper för att göra dem "intressanta". Resultatet blir ju, så klart, att de blir just intressanta. Interna konflikter finns ändå, men de är relativt små. Jag gillar dem allihop, på olika sätt. Lite problem med minnet har jag nog, för jag minns överhuvudtaget inte att Fawley är gift. Sonen minns jag i alla fall, efter ett tag.

Fallet är komplicerat, precis som det brukar vara i de här böckerna. Det blir inte lättare av att poliserna ibland får information, men som de drar felaktiga slutsatser av. Läsaren vet bättre. Vi får nämligen, i en annan tråd, veta vad som egentligen har hänt. Man får veta allt som leder fram till det tragiska brottet. Det här är så otroligt snyggt gjort. Jag var helt säker på vem som inte var skyldig och jag hade två andra, olika alternativ. Jag hade (delvis) fel. Så kan man också skapa en twist.

Jag hade lite problem att komma in i boken, men det berodde (mest) på alltför korta lässtunder. Detta löste sig när jag fick (tog mig) mer sammanhängande tid. Då kunde jag i gengäld knappt sluta läsa. Inte heller denna historia avslutas med en solklar lösning, även här finns det utrymme för tvivel.

I Ingen utväg finns det många möjliga scenarion och det är alltid lika spännande att försöka klura ut vilket som är rätt. Cara Hunter skriver deckare som berör, med många lager. Om det fanns en genre som hette relationsdeckare så skulle hennes böcker höra dit.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 12 407 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Ingen utväg: Lottens bokblogg, Just nu - just här och Vargnatts bokhylla

Bok: I mörkret av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: I mörkret
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 367
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: In the dark
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 2
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 juli 2023




Första meningen: Visst var det någon som sa att april är den grymmaste månaden?

Baksidetext
En kvinna och ett barn hittas, svårt medtagna men vid liv, inspärrade i en källare. Ingen vet vilka de är och den förvirrade, äldre mannen som äger huset säger att han aldrig har sett dem. Grannarna är chockade hur har detta kunnat hända på deras lugna gata?

Kriminalkommissarie Adam Fawley gör ett genombrott i utredningen när det uppdagas att en annan ung kvinna och ett barn försvann i samma område för flera år sedan. Men inget är vad det först ser ut att vara och Fawleys eget förflutna gör sig påmint i jakten på en samvetslös förövare.

Min kommentar
För fem år sedan läste jag första delen i den här serien och blev alldeles såld. Under åren som gått så har jag köpt på mig de senare delarna, men utan att läsa dem. I år var det äntligen dags, när jag tog med I mörkret i min Vi möts igen-utmaning. Det verkar vara enda sättet att få läst halvt bortglömda favoritförfattare.

Förväntningarna var skyhöga, så klart. De kanske inte infriades helt, den här delen var inte lika berörande som den första, men oj, så bra det är. Psykopater, som det handlar om här, är inte ett favorittema. De gör mig bara frustrerad och arg. Trots att det är många inblandade så blir det lite som en pusseldeckare och det är jag ju svag för.

Ett extra stort plus blir det för poliser som faktiskt är poliser, utreder brott. För utreder är precis vad de gör. Det är en lång och mycket slingrande väg mot upplösningen. Eller kanske mer en labyrint. Ibland hamnar vi i en återvändsgränd och får gå tillbaka några steg. Allt sker på ett naturligt sätt och känns inte ett dugg krystat. Fokus byts när ny information kommer fram.

De många turerna och vändningarna får mig nästan att byta den jag misstänkte från första mötet, men jag håller envist fast vid min magkänsla. Som visar sig vara rätt. Även om sanningen var betydligt hemskare än vad jag kunde föreställa mig. Det är inte dåligt att lyckas med det. Det blev ju egentligen två fall som polisen jobbade med och jag hade rent generellt lite svårt att hålla isär dem. Förmodligen var det inte bokens fel utan min brist på fokus.

Den löpande texten blandas med tidningsartiklar, brottsplatsskisser och sociala medier. Även detta sker på ett naturligt sätt. Och så de där förhörsprotokollen, som jag gillar särskilt mycket. Det är verkligen ett smidigt sätt att förmedla information utan långa, tröttsamma dialoger. En liten tråd blir hängande i luften, den med [spoiler]studenterna i grannhuset[/spoiler]. Deras inblandning kom aldrig fram. Nu påverkade det inte slutresultatet, men ändå.

I mörkret är ju bara den andra boken jag läser, men jag funderar på om det här är Cara Hunters grej. Att inte komma till ett riktigt avslut. Jag gillar det i alla fall, när det görs så här bra. Nu kan jag bara hoppas att det inte tar fem år tills jag läser den tredje boken. Min plan är att ha med serien i min Finish That Series-utmaning nästa år.

Avdelningen för olika funderingar:
Men helt seriöst ... tog de verkligen inget DNA-prov på den som hade ramlat ner för trappan? Det känns högst besynnerligt att förutsätta en identitet. Baserat på vad? Inget ansikte fanns ju kvar.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,23 i genomsnitt (beräknat på 15 194 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om I mörkret: Lottens bokblogg, Bokstunder och Just nu - just här.

"Hemmets trygga vrå" av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: Hemmets trygga vrå
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 303
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Close to home
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawles 1
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 april 2018




Första meningen: Det börjar mörkna och den lilla flickan fryser.

Baksidetext
Åttaåriga Daisy, utklädd till tusensköna, försvinner spårlöst under en fest. Föräldrarna Sharon och Barry anmäler henne försvunnen sent på kvällen. Men när polisen granskar foton från festen ser de att det inte är Daisy som springer runt i tusenskönadräkt, utan ett annat barn. Ingen på festen verkar ha sett Daisy och ingen verkar ha saknat henne. Var hon ens på festen?

Kriminalkommissarie Adam Fawles leder en utredning som gång på gång ändrar riktning när det visar sig att inget är som det först ser ut. En utredning som hela tiden också påminner honom om det barn han själv har förlorat.

Samtidigt tickar klockan för Daisy, och hoppet om att återfinna henne i livet blir allt mindre.

Min kommentar
Den här boken fick jag ögonen på när jag gick igenom intressanta boksläpp i januari. Ett par veckor senare så dök den plötsligt upp på hallmattan och jag blev riktigt glad. Ännu gladare är jag nu när jag har läst den och upptäckt att detta tydligen är första delen i en serie. Yay!

Berättelsen består av två trådar, skulle man kunna säga. En som går framåt, i nutid, och en tråd som berättar om Daisy, som går baklänges (i stort sett). Det gäller att hålla koll på datumen här. Ibland dyker det även upp tidningsartiklar, Facebookinlägg och tweets. Den biten kändes ganska onödig, alternativt kunde den ha fått större plats.

Många gånger under läsningen fick jag en känsla av att jag hade missat en del, typ ett pilotavsnitt, för det kom en hel del referenser till Adam Fawles tragiska bakgrund. Även om man inte fick allt helt klart för sig så framträdde bilden av honom ganska tydligt till slut. Han är en intressant karaktär och precis i min smak med sin träffsäkra och lite ironiska humor. Jag hoppas verkligen få läsa mer om honom. Mitt största problem var att komma ihåg att han var man, jag såg hela tiden en kvinna framför mig. Varför har jag ingen aning om, men det är inget som boken ska lastas för.

Som vanligt i en brittisk deckare så är persongalleriet stort. Väldigt stort. Cara Hunter lyckas hålla ordning på dem utan att det blir det minsta rörigt för mig. Kanske mest beroende på att alla är så tydliga. Familjen som är i fokus här är en riktigt tragisk historia med två förfärliga föräldrar som får mig att känna att vissa människor inte borde få ha barn. Det är inte speciellt ofta man/jag blir berörd av en deckare, men detta är ett rejält undantag.

Det här är så spännande och ovisst att det knappt gick att lägga ifrån sig boken. Visserligen hade jag nästan ända från början en egen teori om vad som hade hänt (som faktiskt stämde), men fem sidor från slutet så var jag fortfarande inte säker. Det är ett stort plus.

Till min stora glädje såg jag att andra delen släpps i sommar (på engelska) och jag förväntar mig att även den översätts. Snabbt.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 4,1 (beräknat på 8 betyg).
På Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 11 155 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Hemmets trygga vrå: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Fru E:s böcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.