"En sån som du" av Gillian Flynn

Författare: Gillian Flynn
Titel: En sån som du
Genre: Skräck
Antal sidor: 62
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The grownup
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 december 2018




Första meningen: Jag slutade inte runka för att jag inte var bra på det.

Baksidetext
En regnig aprilmorgon kliver Susan Burke in på den tvivelaktiga tarotstudion Anden i handen. Spådamen som läser av Susans aura råkar vara en ung boknörd med en fallenhet för bedrägeri och en förkärlek för skräckromaner. Hon identifierar genast den olyckliga förortsfrun Susan som ett lätt byte. Men när hon kort därefter besöker den dystra viktorianska villa som tycks vara källan till Susans oro inser hon att hon inte längre behöver låtsas. Hon har stigit rakt in i en riktig skräckroman.

Min kommentar
Gillian Flynn finns på min autobuy-lista. Ändå hade jag faktiskt inte tänkt köpa den här långnovellen. Sedan hittade jag den extra billigt och vem är då jag att stå emot en favoritförfattare? När hon dessutom skriver i en genre som sägs vara skräck. En favorit även det.

Jag kan väl säga att jag vaknar till direkt av första meningen. Det var totalt oväntat. Berättaren, som vi inte får veta vad hon heter, fortsätter på samma råa sätt. Till min stora förvåning så funkar det här, i en novell. I en hel roman hade jag nog ledsnat.

Inledningen, där berättaren etableras, är något för lång i min smak. Det tog inte speciellt lång tid innan jag greppade hennes personlighet och vad som driver henne. Detta är, som vanligt när det handlar om Gillian Flynn, en berättelse om white trash, men här finns även överklass.

Det är smått imponerande att man kan få in så mycket i en historia på färre än 60 sidor. Här finns en obehaglig stämning, intressanta och opålitliga karaktärer och till och med en twist. Jag kan nog inte kalla detta för tvättäkta skräck, men det som är läskigt är det som händer i huvudet, i det dolda, det ovissa. Man kan liksom aldrig vara riktigt säker. Jag vet fortfarande inte vem jag ska lita på. Det är läskigt.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,4 (beräknat på 113 betyg).
På Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 73 112 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om En sån som du: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Tjalle läser.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Gone girl" av Gillian Flynn

Genre: Thriller
Antal sidor: 556
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Gone girl
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: -
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 juli 2015






Första meningen: När jag tänker på min hustru tänker jag alltid på hennes huvud.

Baksidetext
Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.

På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig var är Amy?

Min kommentar
Jag vet att det kan vara vanskligt att läsa en bok som blivit hyllad och älskad av nästan hela bokbloggarmaffian, men jag tycker att jag brukar klara det ganska bra. Jag brukar förutsätta att alla andra helt enkelt har fel...

Jag har förstått att många har tyckt att början på boken är seg och att det tar lång tid innan allt kommer igång och faktiskt tycker jag helt tvärtom. Början upplever jag som väldigt spännande och jag i stort sett slukar sidorna, däremot tycker jag det stannar upp efter runt 200 sidor. Då blir det bara en massa upprepningar och ordbajseri. Det tar sig i och för sig igen, men eftersom jag på ett väldigt tidigt stadium tyckte att jag listat ut precis vad som hade hänt så blev det aldrig nagelbitande.

Något som jag börjat förknippa med Flynn, efter tre lästa böcker, är att hon verkar älska karaktärer som ingen kan tycka om. Så är det även i den här boken. Efter bara tio sidor så har jag börjat undra varför i hela friden de här två människorna är gifta med varandra. De verkar inte ens tolerera varandra. Vilket kanske inte är så konstigt, varken Nick eller Amy är sympatisk och jag gillar inte någon av dem. Det är ju heller inget krav för att en historia ska vara bra.

Boken är skriven i dagboksform, något som jag inte brukar uppskatta, men här funkar det faktiskt. Nicks historia börjar den dagen, 5 juli 2012, Amys anteckningar börjar i januari 2005, sju år innan hon försvinner. Berättelserna alternerar sedan med vartannat kapitel. Som jag nämnde tidigare så tog det inte speciellt många sidor innan jag trodde att jag hade listat ut alltihop (ja, jag hade rätt) och jag väntade förtvivlat på tvisten. Som aldrig kom. Alltihop var väldigt förutsägbart. Kanske säger det mer om mig än om boken, att jag kan föreställa mig sådan utstuderad ondska. Eller så har jag helt enkelt läst för många liknande böcker.

Det känns som att något i "planen" skaver och att det är minst ett logiskt hål där, men jag kan inte sätta fingret på vad. Kanske är det bara så att jag gärna vill att det ska finnas något fel, jag vill inte gärna föreställa mig att något sådant här kan fungera.

Boken är definitivt inte dålig, i mångt och mycket är den riktigt bra, men den hade vunnit på att kortas ner ganska rejält. Det blev lite för mycket av samma och det hela var något för utdraget. Slutet däremot, det gillar jag. Det gav mig rysningar.

Trots att jag (ännu) inte sett filmen så ser jag Ben Affleck framför mig varje gång jag tänker mig Nick och faktiskt kan jag inte tänka mig en bättre skådis till den rollen. Ska bara låta det gå någon vecka, sedan ska jag se den.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,4 och genomsnittet 3,71 (beräknat på 799 betyg).
På Goodreads hade den 3,98 i genomsnitt (beräknat på 1 048 260 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Gone girl: Lotten, Annika och Johanna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Vassa föremål" av Gillian Flynn

Genre: Thriller
Antal sidor: 278
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Sharp objects
Översättare: Rebecca Alsberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 28 januari 2015




Första meningen: Min tröja var ny, svidande röd och ful.

Baksidetext
På sin chefs begäran beger sig Chicagojournalisten Camille Preaker till sin hemstad Wind Gap i Missouri, för att rapportera om fallet Natalie Wood, en tioårig flicka som är spårlöst försvunnen. Året innan kidnappades nioåriga Ann Nash under liknande omständigheter och hittades kort därefter mördad.

Camille har inte satt sin fot i hemstaden på åtta år och bävar inför att återse sin mor Adora. Relationen har alltid varit ansträngd och Camille inser snart att ingenting har förändrats; Adora håller henne på avstånd så som hon alltid gjort, samtidigt som hon verkar närmast besatt av att ta hand om Camilles trettonåriga halvsyster Amma, en bedårande men också manipulativ flicka som på ett märkligt sätt håller hela den lilla staden i sitt grepp.

Camille börjar intervjua de försvunna flickornas anhöriga, men i takt med att pusselbitarna faller på plats tycks sökandet efter sanningen på ett oroväckande sätt leda henne tillbaka till den egna familjen, till ett sårigt förflutet som nu till slut hunnit ikapp henne.

Min kommentar
När jag läste Mörka platser för drygt ett år sedan blev jag lite överraskad över hur mycket jag tyckte om den. Visst gillar jag mörker och skitighet, men jag trodde ändå inte att jag skulle tycka om en så hajpad bok. Sedan dök Vassa föremål plötsligt upp i brevlådan och jag såg verkligen fram emot att läsa den.

Det börjar bra och jag känner att det här kan nog fungera. Men sedan händer något. Jag tappar helt intresset för den.

Den största anledningen till att jag inte föll som en fura för den här boken är nog att den inte har någon som helst igenkänningsfaktor för mig. Ingen karaktär är sympatisk, vilket egentligen inte är ett krav, men jag vill att någon av dem i alla fall ska ha några drag som jag känner igen. Den 30-åriga huvudpersonen hänger med sin drogande halvsyster, som är 13, och hennes lika mycket drogande kompisar. Inte heller kan jag relatera till en familj där man inte tål varandra och det inte finns några som helst försonande drag. Wind Gap är bara en läskig by med otäcka människor. Det är alldeles för långt ifrån min värld och allt är så sjukt att gränsen passeras med råge. Att jag listade ut hur allt låg till nästan från start hade dock inte med min ovilja att göra. Det kan funka ändå.

Däremot kan jag villigt erkänna att Flynn gör ett riktigt bra jobb med att beskriva allt detta hemska. Jag gillar att hon inte väjer för något och att karaktärerna växer fram sakta men säkert. Till slut står de där nakna till full beskådan. Miljön gör hon också ett bra jobb med, tror jag, i alla fall så kan jag riktigt se den där dammiga gamla byn framför mig, där det är så stor skillnad mellan folk och folk.

Jag trodde faktiskt inte att en bok kunde bli för sjuk för mig, men jag hade fel.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 (beräknat på 148 betyg).
På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 154 761 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vassa föremål: Romeo and Juliet, Lotten (engelska utgåvan) och Bokdetektiven.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"Mörka platser" av Gillian Flynn

Genre: Thriller
Antal sidor: 426
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dark places
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 november 2013






Första meningen: Det finns en elakhet inom mig, verklig som ett kroppsligt organ.

Baksidetext
Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde - och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.

Tjugofem år senare spårar en grupp påstridiga privatspanare upp Libby i hopp om att hitta bevis för att Ben är oskyldig. Ben sitter fortfarande i fängelse och Libby lever på smulorna från en fond, upprättad av välgörare som sedan länge glömt bort henne. Libby ser en chans att tjäna en hacka på sin tragedi. Mot en summa pengar tar hon kontakt med de som var involverade den där gången. Kanske ska det visa sig att hennes vittnesmål inte var så vattentätt trots allt

Libbys efterforskningar tar henne från sjaskiga strippklubbar i Missouri till övergivna turiststäder i Oklahoma, och undan för undan börjar den ohyggliga sanningen uppdagas för henne. Libby är tillbaka där hon började och där hon egentligen alltid varit: På flykt från verkligheten. På flykt från en mördare.

Min kommentar
Det här var en av de böcker som känts jobbigast att påbörja. Gillian Flynn är ju bokbloggarmaffians heligaste ko. Tänk om jag inte gillade. Vad skulle hända då? Men nu är den läst.

Jag blev lite orolig alldeles i början för det här var inget jag alls kunde relatera till. Fattigdomen och det mörka, skitiga är så mycket värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Karaktärerna är inte heller speciellt vanliga och igenkänningsfaktorn är extremt låg i den egoistiska, självömkande Libby, den självuppoffrande Ben och hans djävulska flickvän Diondra. Här snackar vi kungarna och drottningarna av white trash. Jag tycker inte om någon av dem, men jag bryr mig om hur det ska gå. Hopplösheten är enorm och jag känner riktigt hur karaktärerna stjäl min energi, men jag hoppas hela tiden att det åtminstone ska ordna sig för Libby. Nu gjorde det inte speciellt mycket att karaktärerna var så osympatiska, för historien blev bättre och när jag kom till sista halvan hade jag svårt att lägga undan boken.

Det finns tre berättare här, Libby har vartannat kapitel, mamma Patty och brodern Ben delar på den andra hälften. Libby berättar i nutid, mamma och Ben berättar vad som egentligen hände den där dagen som slutade så mardrömslikt. Kapitlen som berättar vad som hände är vansinnigt spännande och jag vill inte sluta läsa dem. Nutidstråden är inte alls lika dramatisk. Till att börja med.

Kapitlen är relativt korta, vilket gör att det går snabbt att läsa och tempot ökar hela tiden. Jag gillar att jag inte var helt säker på vad som hänt förrän mot slutet, även om vissa delar var lätta att gissa. En del tyckte jag nog var väldigt oväntat.

Språket är drivet och snabbt, men tyvärr finns det en del översättningsmissar som fel ordföljd och liknande. Det är inte speciellt vanligt och stör inte alltför mycket. Lösa trådar däremot stör och vem fick egentligen livförsäkringspengarna efter mamman? Framgick det?

Nu ska jag nog snart göra ett litet besök i en nätbokhandel och se om de har Vass egg och Gone girl till mig...

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mörka platser: Lotten, Pocketblogg och Bokdamen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.