Visar inlägg med etikett Lucy Dillon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lucy Dillon. Visa alla inlägg

onsdag 1 april 2026

Bok: Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon

Författare: Lucy Dillon
Titel: Och så levde de lyckliga
Genre: Feelgood
Antal sidor: 516
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The secret of happy ever after
Översättare: Ann Björkhem
Serie: Longhampton 4
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 februari 2026




Första meningen: Michelle Nightingale stod i sin nya butik och försökte tänka ut ett bra namn på den.

Baksidetext
När Anna får ta över den lilla övergivna bokhandeln i Longhampton går hennes dröm i uppfyllelse. Dessutom får hon annat att tänka på än maken Phil, de tre aviga bonusdöttrarna och deras hyperaktiva dalmatiner. Snart är hennes butik fylld av böcker med hisnande berättelser om kärlek, äventyr, hemliga trädgårdar och borttappade hundar. Ändå fattas något i Annas liv för att hon ska få den riktiga lyckokänslan. Annas perfektionistiska väninna Michelle, med sin blomstrande inredningsaffär, har stora planer för framtiden. Men när mörka hemligheter från det förflutna dyker upp och katastrofen hotar att slå sönder tillvaron, är det slut på alla romantiska drömmar. De två väninnorna kommer att tvingas att fatta livsavgörande beslut.

Min kommentar
När jag hade läst samtliga planerade böcker för februari så var det väldigt mycket månad kvar så jag var tvungen att hitta något passande att läsa. Eftersom jag kände att behovet av ljust och glatt var i det närmaste akut och att det inte gjorde något om boken var tjock, så valde jag Och så levde de lyckliga.

Väldigt ofta så stör jag mig på att delar i en serie kallas fristående och nästan alltid är det rent fel. När det gäller de här böckerna så är det dock sant. Alla utspelar sig i samma samhället, men det är andra människor. Naturligtvis så förekommer det enstaka gästspel av karaktärer som varit med i tidigare böcker, men då endast som bifigurer.

Som en riktigt bra feelgood ska ha så finns det en rejäl dos svärta här. Det är två tragiska historier som presenteras. Och en hel del relationsproblem. Den historia som gör mig mest arg är Annas. Inte bara för att hennes man beter sig som ett egoistiskt svin, utan också för att Anna är så undflyende och självutplånande. Man måste ställa krav, eller åtminstone berätta hur man känner. Hon borde ha tagit både Phil och styvdöttrarna i kragen och förklarat en del för dem. Anna gör allt jobb, men har absolut ingenting att säga till om. Alla bara kräver saker av henne. Hon är som ett obetalt tjänstehjon. Nu kan jag ju tycka att hennes besatthet av bebisar inte känns riktigt hälsosam, men jag kan helt klart förstå hennes känsla av att ha blivit lurad. Alldeles oavsett det så gör man ändå inte som hon gjorde.

Karaktärerna är inte många, så man kommer dem ganska nära. De är relaterbara allihop. Det är inte alltid jag förstår mig på hur de agerar, men jag kan ändå på något sätt förstå det. Till en viss gräns. Precis som vanligt i Lucy Dillons böcker så är det en del hundar med också. Nu är ju jag en kattmänniska i första hand, men jag är även svag för hundar. Speciellt när de har egna personligheter, som de har här.

Bokhandeln förtjänar ett eget omnämnande, tycker jag. Jag älskar den och hade så gärna besökt den. Den är mycket personlig och lite överallt finns det små kort med korta tankar, som människorna i samhället har skrivit, om böckerna. Dessa citat om verkliga böcker inleder också varje kapitel. Det är ett mycket trevligt grepp. Lite märkligt är det att endast äldre litteratur nämns och nästan bara barn- och ungdomsböcker. Jag har nog rent generellt svårt att se dagens ungdomar läsa Enid Blyton. Lite trist är det, men en bagatell i det stora hela.

Mängden romantik är precis lagom. Framför allt så är den inte av den himlastormande instalove-sorten. Den är placerad i baksätet, men ändå närvarande. Det passar mig utmärkt. Då är den kvinnliga vänskapen mer framträdande och eftersom det är en ovanlig ingrediens i böcker så uppskattar jag den. I vissa delar så är boken väldigt förutsägbar. I andra inte alls.

Med genren så kommer ett lyckligt slut, Och så levde de lyckliga är inget undantag. Det var precis vad jag behövde. Trots sitt omfång, drygt 500 sidor, är den förvånansvärt snabbläst. Kombinationen hundar och böcker är ju en bra kombination och överträffas egentligen bara av katter och böcker. Det enda som lämnar en lite bitter eftersmak är att de läsande karaktärerna ser de icke-läsande personerna som sämre människor. Jo, det gör de faktiskt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 5 196 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Och så levde de lyckliga: Bokstunder, Carolina läser och Life according to Liza

onsdag 15 mars 2023

Bok: Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon

Författare: Lucy Dillon
Titel: Hundar, hus och hjärtats längtan
Genre: Feelgood
Antal sidor: 428
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Walking back to happiness
Översättare: Marianne Mattsson
Serie: Longhampton 3
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 februari 2023




Första meningen: Ben och Juliets jack russell hette Minton, för på vägen till hundstallet hade Ben hört ett dåligt skämt på radion, om en hund som hette Minton och som hade svalt en fjäderboll.

Baksidetext
Juliet har nyligen förlorat sin älskade man Ben. Endast trettioett år gammal och änka stannar livet för Juliet. Hon isolerar sig hemma och tillbringar dagarna framför teven. Desperat försöker hon följa råden i olika självhjälpsböcker och väntar förhoppningsfullt på den magiska ettårsdagen då hon enligt böckerna ska ha lämnat det värsta bakom sig.

Hennes syster Louise lever ett på ytan perfekt liv. Hon är gift med framgångsrika egenföretagaren Peter, de har lilla sonen Toby och lever i ett snyggt, toppstylat hem. Men sedan barnet kom saknar Louise något i sitt äktenskap ...

När mamma Diane lyckas locka ut sin ena dotter, Juliet, på hundpromenader, först med den egna lilla terriern Minton och snart även med andra hundpersonligheter i grannskapet, börjar det hända saker ...

Utan att Juliet vet hur det gått till, har hon plötsligt ansvar för en mängd hundar, katter och krukväxter som behöver omvårdnad när ägarna är bortresta. Dessutom får hon energi över till att börja renovera det viktorianska hus som hon och Ben köpte tillsammans. Med hjälp av Lorcan, en god vän till den stökiga men trevliga rockmusikälskande storfamiljen i huset intill, tar Juliet tag i ett rum i sänder – något som verkar ha samma terapeutiska inverkan på hennes liv som hundpromenaderna har.

Systrarnas vägar korsas under jakten på lycka och en attraktiv man kommer att spela en alltmer avgörande roll i sammanhanget.

Min kommentar
Det kändes som att jag bara hade läst om mörker och elände i evigheter så när nästa bok i kön också var nattsvart så kände jag att det fick vara nog. Jag behövde något ljust och upplyftande (med bara en liten gnutta svärta i). Lyckligtvis hittade jag Hundar, hus och hjärtats längtan i hyllan. Den kändes så rätt.

Nej, jag hade inte läst på baksidan vad den handlade om, men det hade inte spelat någon roll. Jag vet att Lucy Dillon skriver feelgood som passar mig och kände mig helt trygg i att allt skulle lösa sig. Här finns både sorg, glädje, kärlek, skratt och hundar. Massor av hundar. Och vardagligt. Kanske är det det som gör att jag kan relatera så lätt. Jag gillar verkligen tonen. Den är så brittisk.

Karaktärerna är inte speciellt många och en del namn som är bekanta från de tidigare böckerna dyker upp. Det gillar jag. Juliets mamma och syster Louise blir jag nästan skogstokig på. De lägger sig i precis allt och behandlar Juliet som något som kan gå sönder. Nu verkar ju Juliet ha behövt en spark där bak och det hade ju gått ett tag sedan hennes man dog, men ändå. Familjen Kelly bara älskar jag, men hade på riktigt avskytt att bo bredvid dem.

Några perfekta förhållanden tror jag inte existerar och det kan nog bli mentalt jobbigt att försöka leva i ett. Eller ge sken av att man lever i ett. Jag tycker att det som händer i Louises och Peters relation är trovärdigt. Dock kan jag tycka att de problemen löser sig lite väl snabbt och lätt.

För mig är det viktigt att reaktioner på känslor stämmer med mina egna, eller allra helst så ska de inte beskrivas alls eftersom jag har märkt att jag inte verkar reagera på ett "normalt" sätt. Här upplever jag det som att jag får lov att känna allt själv, inklusive skuldkänslan när en nära anhörig dör. Att man borde/ville/kunde/skulle ha gjort annorlunda. Naturligtvis känner karaktärerna här många känslor, men jag blir liksom inte tvingad att reagera som de.

Det här med djur alltså, den villkorslösa kärlek de har att bjuda på, de är verkligen terapi. Som fungerar. Då är jag inte ens någon hundmänniska, även om jag ju gillar dem också. Framför allt Minton är en stjärna och jag bara älskar hur han fick sitt namn. En intressant reflektion hittar jag också och det är detta med att man refererar till någons matte/husse, vilket ju år precis som för föräldrar, som ju är någons mamma/pappa. Som att man inte längre är en egen person. Däremot så har jag nog lite svårt för när man ger djur mänskliga egenskaper, känslor och tankar.

Hundar, hus och hjärtats längtan är en jättefin skildring av sorg och hur konstigt det än kan låta så är den väldigt charmig och mysig, även om ämnet är tungt. Det känns liksom bra i hela kroppen. Historien är otroligt förutsägbar, men det var jag beredd på och förväntade mig inget annat. Ibland är en feelgood precis vad doktorn ordinerar och mitt humör steg flera grader.

På Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 4 132 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Hundar, hus och hjärtats längtan: C.R.M. Nilsson, Carolina läser och malins bokblogg.

lördag 13 mars 2021

"Tango för vilsna själar" av Lucy Dillon

Författare: Lucy Dillon
Titel: Tango för vilsna själar
Genre: Feelgood
Antal sidor: 510
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The ballroom class
Översättare: Ann Björkhem
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 februari 2021




Första meningen: Angelica Andrews, vinnare av Brittiska öppna mästerskapet i tiodans 1974 och 1976-78, samt brittisk mästare 1977 och finalist i europamästerskapet i tiodans flera gånger än hon kunde minnas, var inte van att handskas med rostiga nycklar och lås.

Baksidetext
När den före detta proffsdansaren Angelica återvänder till Longhampton för att städa ur sin mammas hus, bestämmer hon sig för att starta en danskurs på orten. Dit kommer Katie och Ross som försöker rädda sitt äktenskap, där de inte längre vet vem som för vem. Lauren som drömmer om ett sagobröllop och den perfekta brudvalsen medan hennes blivande make Chris mest vill ha det hela överstökat. Och så Laurens föräldrar. De vill ju inte göra bort sig på festen, men mamma Bridget bär på en gnagande hemlighet som skulle kunna vända uppochned på deras lyckliga liv tillsammans.

Under Angelicas ledning lär sig paren steg för steg mer om sig själva och det som är viktigt i livet, och i tangons och salsans virvlar inser de att man aldrig kan dölja något för sin danspartner...

Min kommentar
Efter att jag hade läst min första Lucy Dillon så gjorde jag ett massinköp av alla andra som dittills hade blivit utgivna. Detta var 2016. Nästan exakt fem år senare så är det äntligen dags för nästa. Tango för vilsna själar är hennes debut, men den gavs ut som fjärde bok i Sverige, tror jag. Om jag får välja så föredrar jag att läsa böcker i den ordning författaren har skrivit dem, för förhoppningsvis utvecklas de och då kan det bli lite fel när man liksom hoppar tillbaka i utvecklingen. Lite som det faktiskt blev här.

Precis som förra boken jag läste så utspelar sig denna i den fiktiva byn Longhampton. Det verkar vara en väldigt mysig liten stad, mer kanske och om jag hade kunnat så skulle jag gärna ha besökt den. Det blir inte speciellt mycket miljöbeskrivningar, vilket ju passar mig bra, utan här handlar det mer om det inre landskapet.

Karaktärerna är inte många och de är väldigt olika varandra. Ytligt sett så har de inte ett dugg gemensamt. Jag är lite besviken på att Angelica inte har en större roll än vad hon har. Det känns lite som att hon har en biroll i sin egen historia, men det är hon som är katalysatorn. Eller limmet. Katie är nog den som jag har lättast att relatera till, i alla fall vad gäller vissa personlighetsdrag. Hon är lite provocerande i det att hon i stället för att vara glad för att hon har en man, Ross, som tar hand om barnen blir avundsjuk för att han har "stulit" dem. Ross, i sin tur, verkar tro att han bara är barnvakt och ägnar hela dagarna åt dem och inte en minut åt att hålla ordning i hemmet. Lauren, som ska gifta sig med Chris, är en personlighet som jag inte alls kan relatera till. Det är inget annat än fruktansvärt att en vuxen människa inte har något som helst begrepp om pengar. Hur kan man ens begära/gå med på att ens föräldrar, varav den ena är pensionär och den andra är lärare, ska betala ens sagobröllop? Hur bortskämd och självupptagen får man egentligen vara? Chris, som Lauren då ska gifta sig med, verkar bara finnas i bakgrunden. Han får aldrig någon riktig struktur eller innehåll.

Jag har förståelse för karaktärerna och deras agerande. Förutom för Lauren och hennes drömbröllop då. Det är ju faktiskt inte bröllopet som avgör hur lycklig man är/blir. För de flesta verkar det komma som en överraskning att alla andra inte är så lyckliga som de verkar, utåt sett. Allihop vill de ha det som de tror att någon annan har. De har många fel och brister, ibland tänker/gör de fel, men jag kan oftast förstå dem. Var för sig är de trovärdiga allihop, men när alla förekommer i samma historia så blir det på gränsen till för mycket.

För att vara en feelgood så är det egentligen mest elände i den här boken. Åtminstone när karaktärerna är en och en. När de är tillsammans så osar det värme, vänskap, gemenskap och stöttning. Det är väldigt mycket dans och prat om dans, men det gör mig absolut ingenting. Jag älskar dans och har inte alls svårt att tro att det kan funka som terapi.

Slutet på Tango för vilsna själar är väldigt förutsägbart och tillrättalagt, men det lyckas ändå beröra mig. Och lyckliga slut är bland det bästa som finns, när det är det jag förväntar mig. Nu hoppas jag bara att det inte ska dröja ytterligare fem år innan jag läser nästa Lucy Dillon.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 1 488 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Tango för vilsna själar: Johannas deckarhörna, Fru E:s böcker och Feelgood romaner.

onsdag 20 januari 2016

"Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" av Lucy Dillon

Författare: Lucy Dillon
Titel: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
Genre: Chick-lit
Antal sidor: 454
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Lost dogs and lonely hearts
Översättare: Ann Björkhem
Serie: -
Förlag: FORUM
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 januari 2016




Första meningen: Första veckan i februari hade Rachel Fielding ett riktigt glamoröst jobb som PR-konsult för ett antal internetföretag, en älskare som gav henne blommor med jämna mellanrum och lädde sig snyggare än hon själv, städhjälp och en hy som var tre år yngre än hennes biologiska ålder, trettionio.

Baksidetext
Rachel har just blivit av med jobbet på reklambyrån samt den chica Londonvåningen och hennes älskade har gjort slut. I samma veva får hon reda på att hon har ärvt sin mosters tillgångar - ett hus på landet och ett hem för övergivna hundar...

När hon har förlikat sig med sin nya livssituation blir hon allter engagerad i arbetet med att finna nya ägare till de tilltufsade hundpersonligheterna. Till sin hjälp har hon flera godhjärtade människor som brinner för uppgiften. Och den råbarkade veterinären George rycker gärna in vid behov. Under hundpromenaderna knyts nya starka band, inte bara mellan människor och hundar...

Ensamstående tvåbarnsmamman Zoe kommer till Rachel för att lämna en liten valp för omplacering. Besöket resulterar i något helt annat än hon tänkt sig. Och Natalie lever i ett lyckligt men barnlöst äktenskap med Johnny. När Natalie förlorar jobbet bestämmer de sig för att tillfälligt ta hand om Bertie, en glupsk och egensinnig basset, vilket visar sig medföra en minst sagt överraskande förändring i deras liv.

Min kommentar
I hur många år som helst nu (känns det som) har jag hört talas om denna Lucy Dillon och om hur mysiga hennes böcker är. Av någon anledning så har jag ändå inte läst den här boken, som stått i hyllan i nästan tre år. Nu blev det äntligen dags, efter att jag satt upp den på boktolvan.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men alla andra har faktiskt rätt den här gången. Det här är rejäl feelgood och den har alla ingredienser för att kunna bli en väldigt bra romantisk komedi som film. Den följer mall 1A nästan slaviskt; sorgligt, lyckligt, missförstånd, sorgligt, lyckligt. Det gör ju att den blir helt fantastiskt förutsägbar, men också alldeles ljuvlig.

Relationerna är skildrade på ett bra sätt. Och det gäller alla relationer, även de mellan människa och hund. Nu är jag egentligen mer en kattmänniska, men jag älskar hundar också och jag tycker beskrivningen av de olika personligheterna är klockren. Det är en faslig massa värme i den här boken. Och humor. Lite typisk brittisk, skulle jag nog vilja påstå. Allt är mest vardagligt och normalt. Dialogen är ibland lite flåsig och... käck, men det fungerar alldeles utmärkt i den här typen av bok.

Jag förstår ju att vissa saker måste vara som de är för att det överhuvudtaget ska bli en bok, men hur kommer det sig egentligen att folk inte kommunicerar i böcker? Så mycket besvär som skulle kunna undvikas om alla bara säger vad de går och funderar på så ingen behöver gissa. Jag blir så irriterad. Något jag blir mer än irriterad på, alltså förbannad, är alla kvinnorna i boken. De är verkligen klichéer på alla sätt och vis. Nej förresten, inte Megan, hon är stark och självständig redan från början. Lite svårt hade jag också med tidshoppen, plötsligt hade det gått flera veckor mellan två kapitel, det gjorde mig ibland väldigt förvirrad. Och så blev jag faktiskt lite besviken på omslaget, som antyder vinter. Det var det inte. Och varför har ordningen ändrats i den svenska översättningen av titeln? Det är ju egentligen hundarna som har huvudrollerna.

Direkt när jag hade läst ut denna (eller egentligen ett tag innan) så la jag till Hundar, hus och hjärtats längtan på min önskelista. Jag har ingen aning om den handlar om samma personer, men för min del får den gärna göra det. Jag skulle verkligen vilja veta hur det går för alla där i Longhampton.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,46 (beräknat på 641 betyg).
På Goodreads hade den 3,85 i genomsnitt (beräknat på 2 712 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Ensamma hjärtan och hemlösa hundar: Lotten, Carolina läser och Pocketblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.