Titel: Låt mig berätta allt
Genre: Feelgood
Antal sidor: 347
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hemligheternas ö 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2024
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 juni 2026
Första meningen: Jag vill, vid snart fyllda åttio år, följa kvinnosakskämpen Ellen Keys ord: "Mod beror framför allt på viljan att vara modig."
Baksidetext
Ulrica bestämmer sig för att tillbringa två sommarveckor på den idylliska ön Ven, platsen som alltid rört upp så starka känslor hos hennes mor. Med sig har hon ett gammalt vykort som hon vet kopplar ihop henne med en mörk historia på ön, nu vill hon förstå hur. Mitt emot Ulricas stuga bor Bea, vars liv helt har stannat upp. När hon på radion hör en forskare prata om att alla människor bär på tretton hemligheter, fem så hemliga att vi aldrig berättar dem för någon, undrar hon över turisten på andra sidan vägen. Är hon verkligen här för naturens skull? För båda kvinnorna har livet nyligen skakats om, men en röst från det förflutna kanske kan leda dem in på nya vägar.
Min kommentar
Caroline Säfstrand har väldigt snabbt klättrar på listan över favoritförfattare och mitt mål är att läsa allt hon har skrivit. Eftersom jag hittade henne ganska sent så har jag en del att ta igen. När jag kände att jag behövde något mer lättsmält mellan två mer hårdkokta böcker så föll valet på Låt mig berätta allt. Första delen i serien Hemligheternas ö.
När jag läser den här typen av böcker så inser jag att det nog bor en liten, liten romantiker djupt inne i mig. Men dock inte en romantiker som går igång på romantik. Den är inte framträdande i den här historien och det är jag tacksam för. Man kan ju vara romantiker på andra sätt, gissar jag, och den här boken träffar rätt i hjärtat mot slutet. Fram till dess så var den "bara" bra.
Relationer finns det i mängder, av många olika sorter. Precis som vanligt så är de beskrivna på ett jättefint sätt. Liksom de olika karaktärerna och deras inre resa. Med undantag för Alva. Henne är det omöjligt att förstå sig på. Hur kan man inte bli nyfiken på sin bakgrund när man har växt upp med de historierna? Jag vet ju att det finns människor som inte alls reagerar som jag, men det här var faktiskt svårt att greppa. Även Ulrica, Alvas dotter, är svår att få kläm på. Hur kan man vara så bunden vid sin mamma när man är 45? Som att hon är kopplad och dresserad till absolut lydnad. Egentligen så vet jag ju att det finns sådana personer också, jag har ju till och med känt att par av dem. De flesta av oss bryter sig ju ändå loss, även om man har en så dominant och passivt aggressiv mamma. Speciellt när man får en egen familj. Men Ulrica missade tydligen det steget.
Bea är nog den karaktär som jag kan förstå mest. Den där förlamningen som kan drabba en när mattan plötsligt rycks undan under fötterna. Eventuellt så kan jag tycka att hon borde ha tagit sig i kragen tidigare, men vad vet jag. Valdemar är i alla fall min favorit. Han är en riktig dr Dolittle och jag hade gärna träffat på honom. Nu får jag väl nöja mig med att hoppas att han dyker upp i efterföljande delar.
Själva ön blir som en egen karaktär, väldigt fint och lockande beskriven. Däremot är det oerhört svårt att förstå varför ön varit förbjuden att ens besöka. Helt ärligt så hade jag väntat mig en mycket värre anledning till att mörka hela sin bakgrund. Det som händer är nog bara logiskt för en känslostyrd person, som dessutom inte har lärt sig att tänka själv. Antar jag. För en pragmatiker är det obegripligt.
Jag har varit på Ven två gånger, men faktiskt inte alls förstått grejen och om sanningen ska fram så har jag tyckt att ön är överreklamerad. Låt mig berätta allt fick mig att vilja åka tillbaka och försöka igen. Jag hoppas och tror att den här serien är liknande Vid livets vägskäl. att böckerna hänger ihop bara genom miljö och/eller tema och att man i bästa fall får höra hur det går för de tidigare karaktärerna på något sätt. Det ser jag fram emot och andra delen står redan i hyllan.
På Goodreads hade den 3,70 i genomsnitt (beräknat på 489 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Låt mig berätta allt: Bokstunder, Bokdivisionen och malins bokblogg
